Skip to main content

Full text of "Svenska och finska medicinalverkets historia, 1663-1812"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


H^J  fic,é'i^3) 


HARVARD  COLLEGE  LIBRARY 


bought  wtth  thb  ght  of 
Harbison  D.  Horbut  '33 


SVENSKA  OCH  FINSKA 


w 


MEDICINALVERKETS 


H  ISTORIA 


// 


\^ 


1663—181  a,^ 


AP 


OTTO   E.  A.  HJELT. 


Q 


TREDJE    DELEN. 


HELSINGFORS, 

t-lKLSlNOFORS    CENTRA  L-T  R  Y  C  K  I   R  I, 

1893. 

V 

^.  : 


J 


SVENSKA  OCH  FINSKA 


MEDICINALVERKETS 


H  ISTORIA 


1663—1812 


AF 


OTTO   E.   A.   HJELT. 


TREDJE  DELEN. 


y^sf^^ 


HELSINGFORS, 

HELSINGFORS     CENTRAL-TRYCKRRI, 

1893. 


vVr<    \V    •   ^ 


v 


r  -■■ 


HARVARD 

UNIVERSITY 

LIBRARY 

OCT  24  1960 


■^ 


Slutord, 

/  får  ordet  till  första  delen  af  „  Svenska  och  Finska  medicinal- 
verkets historia  i66j — 1812"  har  förf  redogjort  för  den  plan  och  de 
allmänna  synpunkter,  hvilka  %nd  utarbetandet  af  densamma  blifvit 
följda,  samt  för  de  källor ^  som  denid  begagnats.  Dä  nu  detta  arbete 
med  tredje  och  sista  delen  utkommit  fullständigt,  är  det  måhända 
nödigt  att  afgifva  en  förklaring,  hvarför  detsamma  vuxit  till  ett  betyd- 
ligt större  omfång,  än  i  början  beräknadt  var.  Under  den  sista  bear- 
betningen af  manuskriptet  har  nämligen  icke  blott  delvis  nytt  material 
tillkommit,  utan  det  har  äfven  visat  sig  nödigt  att  för  vissa  frågor 
ingå  på  en  mer  detaljerad  framställning,  än  enligt  den  ursprungliga 
planen  af  setts.  Isynnerhet  har  detta  varit  fallet  med  de  kapitelafdel- 
ningar,  hvilka  varit  egfiade  förhållandena  i  Finland.  Af  delningen  om 
farsotema  har  blifvit  tillökt  med  en  statistisk  öfversikt  af  deras  upp- 
trädande i  Finland,  kapitlet  om  militärläkarevården  har  i  flere  afseen- 
den  uti-idgats  och  omarbetats  särskildt  med  af  seende  på  vårt  land  och 
kriget  7808 — 180^,  öfversikten  af  den  svenska  litteraturens  alster  inom 
olika  medicinska  förvaltni7igsområden  har  gjorts  fullständigare  o,  s.  v. 

Af  ven  de  biografiska  notiserna  om  personer,  hvilka  i  arbetet 
omnämnas,  hafva  blifvit  talrikare  och  mera  omfattande  än  ursprung- 
ligen planlagdt  var,  hvadan  de  äfven  fordrat  mycket  mera  tid  och 
möda,  än  förf  kunnat  beräkna.  Endast  ett  i  prospektet  till  arbetet 
afgifvet   löfte   har  förmått  mig  att  efter  möjligast  noggrann  forskning 


/  ämnet  meddela  denna  biografiska  a/delning.  Tack  vare  de  vårderika 
upplysningar  jag  från  olika  håll  fått  emottaga,  finnan  bland  dessa 
notiser  flere  för  svenska  litteraturen  hittills  okända  uppgifter.  Likaså 
torde  genom  särskilda  i  arbetet  ingående  meddelanden,  förbindelsen 
emellan  utlandets  och  Sveriges  medicinska  litteratur  blifvit  i  en  mängd 
fall  närmare  ådagalagd. 

Då  nu  „  Svenska  och  Fifiska  mcdicinaherkets  historia  i66j  — 1812*^ 
föreligger  färdigt  af  slutad,  må  det  tillåtas  mig  uttala  den  förlioppnin g, 
att  de  områden  af  svensk-finsk  kultur-  och  statsförvaltningshistoria^ 
hvilka  jag  i  detta  arbete  sökt  rödja  och  belysa,  måtte  locka  många 
intresserade  specialforskare  att  fullständigare  och  mer  mångsidigt  än 
det  varit  mig  möjligt  behandla  de  olika  och  betydelsefulla  sidor  af  vår 
inre  odling,  som  med  detta  ämne  stå  i  mer  eller  mindre  nära  beröring. 

För  den  utmärkta  välvilja,  hvarmed  det  fifiska  universitetets  kon- 
sistorium bekostat  tryckningen  af  arbetet  och  sålunda  möjliggjort  dess 
utgijvande,  får  jag  uttrycka  min  djupt  kä?ida  tacksamhet. 

Då  det  förunnats  mig  att  7iu  fullborda  detta  för  mig  kärt  vordna 
arbete,  hvilket  under  mer  än  ett  decennium  varit  mig  ett  troget  säll- 
skap och  skänkt  mig  så  mycken  vederqvickelse,  kan  jag  icke  annat  än 
ur  mitt  hjertas  innersta  djup  utbrista:  „Lofva  Herren,  min  själ,  och 
allt  det  uti  mig  är,  hatis  heliga  namn,  Lofva  Herren,  min  själ,  och 
förgät  icke,  hvad  godt  han  dig  gjort  hafver",     Ps,  loj:  /,  2, 

Träskända,  Lepola  den  /j  december  i8gj, 

Otto  E.  A.  Hjelt 


Tredje  delens  innehåll: 

XY.    kSeraflmerlasarettet  1  Stockholm. 

Sid. 

1.  Förberedelser  till  inrättande  af  ett   lasarett  i  Stock- 
holm         3. 

Nosocomium  Upsaliense.  —  Förslag  till  inrättande  af  ett  sjnkhus  i 
hufvudstaden.  —  Sundhetskommissionens  åtgöranden. 

2.  Insamling  af  penningmedel 5. 

Riksdagarna  1739  och  1741  bevilja  vissa  förmåner  åt  den  föreslagna 
sjukvård sanstalten.  Lasarettet  hade  att  uppbära  en  viss  burskaps- 
afgift  i  Stockholm,  sammanskott  vid  bröUopp  och  barndop,  af  gift 
vid  tjenstebef ordringar,  beviUning  för  kort,  afgift  för  teaterf öre- 
ställningar,  afgift  för  inflyttning  till  städerna,  staraböcker,  kyrko- 
kollekt,  vissa  slag  af  böter,  privilegium  på  de  s.  k.  Halliska 
medikamenterna,  lasarettslotteri  och  statsbidrag  af  tuUmedel. 
Sandhetskommissionens  uppbörd  och  redovisning. 

3.  Inköp  af  serafimerlasarettets  hus 20. 

Hoornska  huset  på  Kungsholmen  inköpes  1749. 

4.  Skrifter,  utgifna  till  befordrande  af  lasarettets  fram- 
gång     21. 

Abraham  Bäcks  tal  1746,  01.  Acrels  skrift  s.  å.  och  Gasten 
Rönnows  tal  1774. 

5.  Lasarettets  plan  och  styrelse 22. 

Serafimerordensgillet  erhåller  1751  inseende  öfver  det  nya  sjukhuset, 
öppnadt  den  ^^/^q  1752.  —  Lasarettsdeputationen  1761.  — 
Serafimerlasarettets  öfverläkare  och  kirurger.  —  Läkarenes  aflö- 
ning,  lasarettets  tillväxt,  inkomst  och  reglemente.  —  Klinisk 
tjenstgöring. 

6.  Strid  om  lasarettsapoteket 27. 


n  INNEHÅLL. 


Sid. 


XYI.    SJnkhns  1  andra  städer  och  1  landsorterna. 


1.  Förslag  att  inrätta  sjukhus  i  landsortstådema     .     .       31. 
Anhållan  om  inrättandet  af  lasarett  i  Lnnd,  Hernösand  och  Göteborg. 

2.  Sjukvårdsinrättningarnas  uppkomst.    Styrelse,    All- 
männa åtgärder 34. 

K.  brefvet  af  den  ^^/jq  1705.  —  Förhällande  till  coUogium  medicum. 

—  Inseendet  öfver  sjukvåinlsanstalterna  i  landsorterna  anför- 
tros 1773  åt  tvenne  serafiraerriddare  och  1791  åt  serafimeror- 
densgillet.  —  Hospital  och  sjukhus  förenas  1776.  —  Gustaf 
III:s  tillrättavisning  åt  presterskapet.  —  Fördelning  af  lasaretts- 
medlen.  —  Lasarettens  inkomster.  —  Serafimerordensgillets 
förvaltningsåtgärder  och  viktigaste  instruktioner  med  afseende 
å  länslasaretten.  —  Lasarettsläkarenes  åligganden  och  aflöning. 

3.     Länslasarett  och  sjukhus  i  enskilda  städer 45. 

Borås.  Eskilstuna  Falun.  Filipstad.  Gefle.  Halmstad.  Hernösand. 
Jönköping.  Kalmar.  Karlskrona.  Karlstad.  Kristianstad.  Lin- 
köping. Lund.  Mariestad.  Nyköping.  Sundsvall.  Södertelge. 
Uddevalla.  Umeå.  Upsala.  Vcckholra.  Yennersborg.  Vesterås. 
Vexiö.     Visby. 

4.  Af  efiskilda  personer  gru7idade  sjukvårdsinrättningar  .       70. 

Sahlgrenska  sjukhuset  i  Göteborg.  —  Uddeholms  sjukhus.  —  Sjuk- 
hus i  Botkyrka.  —  Hammarby  eller  Löw  en  st  roms  k  a  sjuk- 
huset i  Stockholms  län. 

5.  Fråga  om  åtgärder  ined  afseende  å  obotligt  sjuke     .       75. 

6.  Hospitaler 76. 

Ursprungligen  försörjningsanstalter.  —  C.  G.  Frölichs  bref  af  den 
^Vi  1699.  —  Riksens  ständers  hospitals-  och  barnhusdirektion 
1756.  —  K.  förordningarna  af  den  ^^4  1763  och  den  "/^j 
1766.  —  En  öfverdirektion  tillsättes  ^\\^  1766.  —  Serafimer- 
ordensgillet. 

Pixilaxid. 

1.     Länslasarett  i  Åbo.  —  Dess  grundläggning  1756   och  inkomster. 

—  Kongl.  Maj:ts  resolution  af  den  ^*/2  1759.  —  Lasaretts- 
lotteri  i  Abo.   —  Lasarettsbyggnadema.  —  Läkare       ....       83. 


INNEHÅLL.  m 


Sid. 
2 — 6.     Lasarett  i  Helsingfors  och  Tavastehus,  i  Wasa,  Kuopio,  IJlea- 

borg  och  Heinola 97  —  112. 

XYII.    MlUt&rläkareyård. 

1.  Colkgium  medicurn  och  militärläkarevårdeii    .     .     .     119. 

Kirnrgiska  societetens  inflytande  och  förhåilande  till  krigs-  och  amira- 
litetskollegium. —  Förhållandena  i  Karlskrona.  —  Collegii  me- 
dici  instruktion  af  den  ^*/^q  1797.  —  En  skild  fältläkarekär 
inrättas  1806.  —  Eeglemente  för  »fältläkare  corpsen»  1808.  — 
Collegium  medicum  erhåller  1810  inseende  öfver  den  militära 
sjukvården.  —  K.  reglementet  för  fältläkarekären  af  den  '/e  1812- 

2.  Kirurgiska  sodetetens  förhållande  till  militärläkare- 
vården    131. 

Antagandet  af  fältskärer  i  äldre  tider.  —  Bardskärare-  eller  barberare- 
embetet.  —  Svårighet  att  anskafla  fältskärer.  —  Fältskärer  i 
enskilda  personers  tjenst.  —  Från  Tyskland  inkallade  fältskä- 
rer. —  Läkares  omdöme  om  dessa  underläkare. 

3.  Sorgliga  minnen  ur  den   svenska   militärläkurevår' 
dens  historia 139. 

Från  Karl  XIIis  krig.  —  Från  1741--1743  års  krig.  —  Från  1788 
—1789  års  krig.  —  FörhåUandena  i  Karlskrona  1789.  —  Från 
1808—1809  års  krig 

4.  Fältläkare  vid  arméen 148. 

Öfverinseendet  öfver  fältskäreme.  —  Samuel  Skraggenstjernas 
memorial  1711.  —  Finska  kriget  1741 — 1743.  —  Collegii  me- 
dici  betänkande  1752.  —  Fältläkare  under  Pommerska  kriget 
1757-1762.  —  P.  Zetzell.  —  Finska  kriget  1788—1790. 

5.  Amiralitetsläkare    oeh    medicinska    forhållanden    i 
Karlskrona 159. 

Collegium  medicum  och  amiralitetet. 

Amiralitetsläkaren.  —  Amiralitetsapotekaren  och  hans  stäUning.  — 
Collegii  medid  yttrande  om  fältskäreme  och  läkarene  vid  ami- 
ralitetet inhemtas  ännu  i  början  af  seklet.  —  Amiralitetskolle- 
gium uppgör  förslag  till  läkaretjenster  vid  flottan.  —  Reglemente 
för  amiralitetsläkarene,  apotekaren  och  fältskäreme.  —  Medici- 
nalförhällandena  vid  flottan  och  förändringar  i  detta  hänseende 
1679-1810. 


IV  irnbhIll. 


Sid. 

6.  Regementsfäliskäre?'  och   deras  biträden    (fältskärs- 
gesälleme)       173. 

1.  Begementsläkarenes  allmänna  åligganden.  —  Besiktning  af  militär- 

manskap. —  Skyldighet  att  bo  inom  regementets   ståndqvarter. 
—  Enskild  praktik  och  förening  med  stadsfältskärstjänst. 

2.  Fältskärsgesällernes  antagande   och  lön.  —  Förändringar  i  deras 

aflöning  och  villkor.  —  Benämningen  kompani-  eller  underfält- 
skär införes.  —  Bataljonsläkaretjenster  inrättas  1812. 

7.  Militärläkarenes  aflöning 183. 

Arméen. 

Annéläkarenes  fältaflöning  under  Karl  XIIis  krig.  —  Arméens  fält- 
stat 1774,  1796  och  1808.  —  Fältaflöning  1788.  —  Rege- 
mentsfältskärernes  aflöning  i  fredstid.  —  Bäckenpenningar.  — 
Löneförhöjning  1812.  —  Stadsläkares  och  stadskirui^s  skyldig- 
het att  biträda  vid  fältsjukhus.  —  Ersättning  för  militärläkare- 
nes tjensteresor.  —  Reglemente  angående  arméens  pensions- 
kassa och  läkarenes  pensionering.  —  Villkoren  för  ackord.  — 
Militärläkarenes  rang.  — 

Flottan. 

Läkarenes  vid  flottan  aflöning  vid  olika  tillfällen.  —  Sjöexpeditions- 
medicinalstat  1779.  —  Förändringar  i  aflöningen  under  olika 
tider.  —  Örlogsflottans  stat  i  Kariskrona  1659  -1812.  —  Flot- 
tans eskadrar.  —  Deras  medicinalstat. 

8.  Militärsjukhus 208. 

Bristen  på  militärsjukhus.  —  Lars  Micranders  förslag.  —  Från 
Earl  Xn:s  krig.  —  SundhetskoUegii  och  sundhetskommissionens 
förslag  1722  och  1738.  —  Uttalanden  i  denna  fråga. 

9.  Allmänna  hälsovårdsförhållanden.    Litteratur      .     .    213. 

Enskilda  åtgärder.  —  Utarbetande  af  spisordningar  vid  arméen  och 
flottan.  —  Skrifter  rörande  militårläkarevården.  —  Spridning  af 
smittosamma  sjukdomar  bland  befolkningen  genom  militären. 

10.  Medikamentsreqvisitioner.    Instrumentattiralj     .     .     220. 

CoUegium  medicum  och  barberareerabetet  i  Stockholm  erhålla  in- 
seende öfver  regementsfältkistoma  och  medikamentsförråden.  — 
Anskaffande  af  medikamenter  för  militärens  behof.  —  Medika- 
mentspenningar.  —  Granskning  af  medikamentsräkningarna.  — 
Anskaffande    af   kirurgiska   instrumenter.  —  Olof   af   Acrels 


INNEHÅLL. 


Sid. 
förslag  till  nya  fält-  och  medicinalkistor.  —  Fältkistor  från  ut- 
landet —  Tillverkning   af   bråckband.   —   J.    Lindhult,    Er. 
Nordblad   och   Abr.    österdam.  —  Tillverkning    af   kirur- 
giska instrumenter  i  Sverige. 

11.    Militärläkarenes  undervisning 241. 

Åtgärder  till  militärfältskärernes  utbildning  1752.  —  K.  cirkuläret 
af  den  ^/^  1758.  —  Kirurgiska  societetens  förslag  1780  till 
en  fältskärsskola.  —  Utbildning  ai  fältskärer  under  kriget  1788 
— 1790.  —  Fältskärselevers  undervisning  i  Stockholm,  Upsala, 
Åbo  och  Karlskrona.  —  Inkallade  utländska  fältskärer.  —  Ut- 
bildning af  underläkare  1808 — 1809.  —  Kirurgisk  skola  i  Stock- 
holm 1811—1812.  —  E.  C.  Trafvenfelts  förslag  till  ett 
fältläkareinstitut  i  Stockholm  1809.  —  Karolinska  institutets 
grundläggning  1810  och  dess  organisation.  —  Garnisonssjuk- 
huset i  Stockholm.  —  Stipendier  och  andra  förmåner  för  blif- 
vande  militärläkare. 

Finland. 

1.  Militärmedicinska  förhållanden  på  Sveaborg  1773.  —  CoUegii  me- 

dici  anmälan  om  dervarande  brister  med  afseende  på  manska- 
pets hälsa.  —  Gustaf  Hlrs  svar  till  CoUegium  medicum     .     .     262. 

2.  Från  1788—1790  års  krig  i  Finland.  —  Förhållandena  på  Svea- 

borg. —  Daniel  Theel  och  Pehr  Afzelius.  —  Medika- 
mentsleveransen  till  arméen  och  räkningarnas  granskning.  — 
Förslag  till  ny  stat  för  arméens  läkare  och  fältskärer.  —  Un- 
der kriget  tjenstgörande  läkare 266. 

3.  Kriget  i  Finland  1808-1809.  —  Myndigheternas  sorglöshet.  — 

Brist  på  läkare.  —  Under  kriget  tjenstgörande  läkare.  —  Ar- 
méens sjukvårdsreglemente.  —  Arméens  medicinalutredning  i 
början  af  kriget.  —  Särskilda  ekonomiska  förhållanden  under 
kriget.  —  Brist  på  föda,  beklädnad,  transportmedel  och  pennin- 
gar. —  Befälets  vid  de  indelta  trupperna  aflöning.  —  Blesse- 
rade  officerares  aflöning  och  underhåll.  —  Tillfälliga  sjukhus. 
—  Särskilda  order  och  ordningsregler.  —  Sjukdomsförhällan- 
dena  inom  finska  hufvudarméen.  —  Uppgift  of  ver  sjuke,  sårade 
och  döde.  —  Sjukhus  i  Umeå.  —  Oordningar  i  sjukvården  der- 
städes.  —  Sjukhus  i  Uleåborg  och  deras  tillstånd.  —  Sjukhus 
i  Torneå  och  sjukligheten  derstädes.  —  Särskilda  rapporter  om 


VI  INNEHALL. 


Sid. 
förhållandena    derstMes    af    Dahlgren,    Elercker    och    af 
Bjerkén 275. 

XYIII.    Bftttsmedicin. 

1.  Befogenhet    att    verkställa    medikoleyala    likhesikt- 
ningar 319. 

Ilältsuiedicinska  utlåtanden  af  såväl  läkare  som  fältskärer.  —  Attester 
af  läkare.  —  Collegium  medicura  klagar  öfver  opålitligheten  af 
fältskäremes  rättsmedicinska  attester.  —  Svea  hofrätts  cirkulär 
af  den  ^Vi  1768  angående  giltigheten  af  utfärdade  medikole- 
gala  intyg. 

2.  Liköppningar  blifva  allmännare 323. 

Liköppning  af  oförlösta  eller  ock  kort  efter  förlossningen  döda  qvin- 
nor  samt  personer,  hvilka  aflidit  i  följd  af  svåra  och  inveck- 
lade sjukdomar.  —  K.  brefvet  af  den  ^''/^  1738  med  anledning 
af  vägrad  liköppning.  —  Sådan  liköppning  bör  ske  i  närvaro  af 
någon  Collegii  medici  medlem. 

3.  Verkställande   af  medikoUgala   likbesiktningar   på- 
bjudes 326. 

Svea  hofrätts  cirkuläi'  af  den  V,  1740. 

4.  Beedigandet  af  niedikolegala  attester 327. 

Stadsläkaren  och  stadsfältskären  i  Stockholm  förpliktas  att  beediga 
sina  attester.  —  Edsförpliktelsen  utsträckes  till  provinsialläkare. 
—  Läkareintyg  vid  domares  ansökning  om  tjenstledighet. 

5.  Ersättning  for  verkställda  likbesiktriingar    ....     330. 

Läkarenes  klagomål  öfver  svårigheten  att  utfå  ersättning  för  besikt- 
ningsresor och  verkställda  medikolegala  förrättningar.  —  Myn- 
dighetemas  olika  uppfattning  af  provinsialläkarenes  arfvode  för 
rättsmedicinska  likbesiktningar. 

6.  Några  märkeligare  rättsfall 336. 

Letalitetsteorin.  —  Fråga  om  ett  barn,  framfödt  i  12:te  månaden  efter 
mannens  död,  kan  anses  för  äkta.  —  Rättegäng  rörande  denna 
fråga.  —  Afhandlingar  om  så  kallade  sena  förlossningar.  — 
Strid  om  ett  sjukdomsfall. 

7.  Sveriges  rättsmedicinska  litteratur 344. 


INNEHÅLL.  "VII 


8id. 

XIX.    ApoteksTiteende. 

1.  De  första  spåren  af  apoteksvcisende  i  Sverige  och  de 
första  apoteken  i  Stockholm.  De  första  apoteks- 
pnvilegierna 349. 

Medikamentsförsäljaing  af  krydclkråmare  och  kringvandrande  personer. 
—  Det  första  allmänna  privilegiiskyddet  för  apotekareyrket  1675 
och  1683. 

2.  Stadgandena  i  k.  medicinalordningama  af  år  1688 
rörande  apoteksväsendet 356. 

3.  Apoteksprivilegier,  särshildt  i  Stockholm.     Strid  om 

nya  apotek  i  Stockholm 359. 

De  sex  första  apoteken  i  Stockholm.  —  Apotekaresocieteten  motsätter 
sig  inrättandet  af  nya  apotek.  —  Societeten  klagar  öfver  lasa- 
rettsdirektionen. —  Tre  nya  apotek  privilegieras  i  Stockholm 
1759.  —  Apotekarenes  vägran  att  deltaga  i  en  examen.  — 
Stridsskrifter  angående  privilegiemas  natur.  —  Tvist  emellan 
fader  och  son  om  apoteksprivilegiet  i  Helsingborg.  —  Sättet  för 
apoteksprivilegiers  beviljande.  —  Apoteksfilialer. 

4.  Apotekares  tullfrihet  och  behof  af  sprit 370. 

Tullfriheten  olika  för  olika  orter  som  en  särskild  k.  benådning.  — 
Tullfriheten  ofta  föremål  för  styrelsens  åtgärder  och  Collegii 
medici  utlåtanden.  —  Apotekarene  i  Stockholm  befrias  från  er- 
läggande  af  konsumtions-  och  extra  lioensafgifter  1752.  — 
Denna  befrielse  utsträckes  äfven  till  apotekarene  i  landsorten 
1756.  —  Tullfriheten  inskränkes  1766  och  upphör  senare  helt 
och  hållet.  —  Dess  betydelse  för  apoteksväsendet  under  förra 
seklet  —  Särskilda  tullförraåner  beviljas  i  enskilda  fall.  —  Tull 
för  medikamenter  enligt  sjötulltaxorna  1782  och  1799.  —  Apote- 
karene anhålla  om  tillstånd  att  bränna  brännvin.  —  Svårighet 
att  erhålla  för  apoteken  nödig  sprit.  —  Kontroll  öfver  apotoka- 
renes  destilleringspannor. 

5.  Köp  och  försäljning  af  apotek 387. 

6.  Apotekarenes  befrielse  från  borgerliga  utlagor      .     .  389. 

7.  Införsel  af  öfverflödsvaror 393. 

8.  Kontrollen  öfver  handeln  med  vin  och  brännvin      .  395. 


Vill  INNEHÄLTi. 


Sid. 
Åt  Collegium  medicum  öfverlämnas  omsorgen  om  införskrifning  af 
vin  och  brännvin  1757.  —  Deraf  uppkommande  svårigheter  och 
obehag  för  kollegium  vid  vården  af  den  »medicinska  liqueurkäl- 
laren».  —  Collegium  medicum  har  fortfarande  en  tid  dispositio- 
nen af  sprit  för  apotekens  behof. 

9.  Kryddkrämarenes  hundel  med  medieinalier.  Han- 
deln med  gifter.  Apotekarenes  utöfvande  af  7nedi- 
cinsk  praktik 400. 

Kryddkrämarenes  handel  med  medieinalier  förbjudes  och  inskränkes 
till  specerier.  —  Klagomål  öfver  kryddkrämarenes  handel.  — 
Handeln  med  vin  förenad  med  en  del  apotek.  —  Fortfarande 
otillåtlig  försäljning  af  läkemedel.  —  Apotekarene  utlemna  farliga 
medikaraenter  ät  obehöriga  personer.  —  Nya  åtgärder  till  ord- 
nande af  förhållandet  emellan  apotekare  och  andra  handlande.  — 
Handeln  med  kina.  —  Friare  åsikter  om  drogerihandeln.  —  Han- 
deln med  gifter.  —  Apotekarenes  utöfvande  af  medicinsk  prak- 
tik och  läkarenes  beredning  af  läkemedel. 

10.  Apotekens  visitation 417. 

Ordningen  vid  apotekens  visitation  i  Stockholm.  —  En  och  annan 
apotekare  vägrar  att  underkasta  sig  visitation.  —  Universitets- 
apoteken. —  Särskilda  föreskrifter  rörande  apoteksvisitationema. 

—  Beredningen    af    vissa    dyrbara    sammansatta  läkemedel.  — 
Strid  angående  en  apoteksvisitation. 

11.  Apotekareexamina 424. 

Examen  fick  undantagsvis  afläggas  inför  provinsialläkare  och  medicine 
professorer.  —  Äfven  provisorsexamen  fick  någon  gäng  afläggas 
annorstädes  än  i  Stockholm.  —  Collegii  medici  samling  af  dro- 
ger att    begagnas    vid  examina.  —  Hofapotekarens  åligganden. 

—  Examensafgifter. 

12.  Apotekarenes  biträden 429. 

Deras  antagande  och  examina.  —  Förbud  mot  bärande  af  värjor.  — 
Kontrakt  med  farmaciestudiosi  och  apotekslärlingar. 

13.  Apotekareeden 433. 

Edsförpliktelse  för  apotekarene  påbjudes  1667.  —  Missnöje  och  stri- 
digheter i  afseende  på  eden.  —  En  del  provisorer  vägra  att 
aflägga  ed.  —  Edsformulär  1757. 

14.  Medidyialvikt 438. 


INNEHÅLL.  IX 


Sid. 
Gemensam  vikt  införes.  —  Ytterligare  åtgärd  till  vinnande  af    enhet 
i  apoteks  vikten. 

15.  Beifrande    af    öfverträdelser    mot     m£dicinalord' 
ningama 440. 

16.  Äpotekaresocieteten,     Apotekarereglemente  ....     442. 

Åpotekaresocieteten  i  Stockholm.  —  Förslag  till  reglemente  för  apo- 
tekaresocieteten  af  slås  af  konungen.  —  Collegium  medicum  ut- 
färdar reglemente  för  apoteken  i  riket,  som  icke  vann  Kongl. 
Maj:ts  stadfästelse.  —  Långvarig  strid  om  denna  fråga.  —  Ut- 
talanden och  förslag  af  öfverståthåUaren,  åpotekaresocieteten  och 
collegium  medicum.  —  Kongl.  Maj:ts  apotekarereglemente  af 
den  "/2  1799.  —  Edsformulär  s.  å. 

Pi&laxid. 

1.  Förberedelser  till  apoteksanläggning  i  Åbo.  —  Första  pri- 
vilegiet på  apotek  i  Finland  af  den  y^  1689.  —  Apoteksför- 
hållanden i  Åbo.  —  Akademiapoteket  privilegieradt   1755     .     450. 

2.  Apotek  i  Viborg.  —  Klagomål  öfver  en  apotekare  och  den- 
nes »olofliga  praktik» 462. 

3.  Apotek  i  Fredrikshamn 463. 

4.  Apotek  i  Helsingfors.  —  Privilegium  utfärdadt  1723,  men 
apoteket  kom  icke  till  stånd.  —  Nytt  privilegium,  meddeladt 
1735.  —  Apoteksförhållanden  i  Helsingfors 463. 

5.  Apotek  i  Borgå.  —  Provinsialläkaren  begär  att  sjelf  anlägga 
apotek,  men  Kongl.  Maj:  t  af  slår  denna  anhållan.  —  Apote- 
kets tillstånd  under  följande  tid 466. 

6 — 7.     Apoteksförhållanden  i  Yasa  och  Tavastehus      ...       .  470. 

8.  Apotek  i  Uleåborg.  —  Johan  Min  erhåller  tullfrihet.  — 
Sina  förtjenster  och  sin  verksamhet  oaktadt  hotas  han  med 
privilegiemas  förlust 474. 

9.  Apoteksanläggning  i  Kuopio  och  dertill  beviljade  förmåner  .     478. 

10.  Finlands  öfriga  städer,  såsom  Lovisa,  Ekenäs,  Nystad, 
Björneborg,  Gamlakarleby,  Jakobstad,  Tomeå,  Nykarleby,  Brahe- 
stad,  Eaumo,  Heinola,  Tammerfors,  Kajana  och  Kristinestad .     481. 

De  finska  apotekens  ålder 486. 


X  IRNSHÅLL. 

Sid. 

XX.    Farmakopéer. 

1.  Sveriges  första  farmakopé 489. 

Pharmacopoeja  Hoimiensis  1688.  —  Cataiogns  et  Yalor  medicamen- 
torum  1699. 

2.  Omarbetning  af  farmakopéen.    Nya  upplagor      .     .    491. 

Collegium  medicum  anbe&lles  1752  att  utarbeta  en  ny  tidsenlig  farma- 
kopé. —  Förändringar  i  farmakopéen  till  följd  af  föroixlningen 
angående  öfverflödsvaror.  —  Olika  åsikter  rörande  farroakopéens 
innehåll  och  uppställning.  —  Bref  af  J.  G.  Wallerius,  J.  O. 
Hag  ^tröm  och  C.  von  Linné.  —  Pharmacopoea  Svecica 
1775.  —  Dav.  v.  Schulzenhejms  bref.  —  Följande  upplagor. 

—  J.    Haartjmans    anmärkningar   mot   farmakopéen.  —  Dess 
öfversättning  till  svenska. 

3.  Pharmacopoea  patipenon  et  militaris 500. 

Pharmacopoea  pauperum  1776.  —  Pharmacopoea  militaris,  navalis 
etc.  1789.  —  Formulse  magistrales  vid  militärsjukhus.  —  Phar- 
macopoea veterinaria. 

XXI.    Hediclnaltaxa. 

1.  Sveriges  första  medicinaltaxa 505. 

Catalogus  et  Valör  medicamentorum  1699,  närmast  afsedd  för  apo- 
tekarene .  i  Stockholm.  —  Prisförändringar  och  granskning  af 
taxan  skulle  ske  tvenne  gånger  om  året. 

2.  Omarbetning  af  medicinaltaxan 507. 

Taxans  revision  anbefalles  1725.  —  Dröjsmål  och  hinder  i  detta  af- 
seende.  —  Ny  medicinaltaxa  1739. 

3.  Ny  medicinaltaxa   1739,     Svårigheter  för  apoteka- 
rene.    Ansvar  för  öfverträdelse  af  taxan 511. 

Apotekarene  i  Stockholm  befrias  1752  från  konsumtions-  och  licens- 
afgiftens  erläggande,  men  apotekarene  i  landsorten  först    1756. 

—  Vid  taxans  öfverskridande  förlora  apotekarene  sina  privile- 
gier enl.  k.  bref  vet  af  den  ^^/^  1756.  —  Modererad  apotekare- 
taxa 1754.  —  Fortfarande  klagomål  öfver  medicinaltaxans 
brister.  —  Sven  B  rodds  bref  i  detta  hänseende  1765 
och  1766. 


INNBHÅLL.  XI 


Sid. 
4.    Medidnaltaxan  af  år  1777,    Förändringar  i  den- 
samma   518. 

Förberedelser  till  införande  af  ny  taxa.  —  Tid  efter  annan  skeende 
förändringar  i  densamma.  —  Serafimerordensgiliets  föreskrifter 
rörande  förordnandet  af  medikamenter  till  sjukhusen  och  beskaf- 
fenheten af  medikamentsreqvisitioner  och  räkningar.  —  Fort- 
farande vexlingar  i  prisen  pä  apoteksvaror  till  följd  af  de  poli- 
tiska förvecklingarna  och  de  allmänna  handelsrelationernas 
förändring. 

XXn.    HedleinaltrKdgårdar. 

1.  De  första  spåren  af  botanisk  trädgård  i  Stockholm  .     527 

2.  Åtgärder  till  befrämjande  af  svenska  medicinalväx- 
ters odling  ock  anläggning  af  medidnalträdgårdar  .     528. 

Linnés  inflytande  och  verksamhet  i  detta  afseende.  —  Sparsamhets- 
kommissionens  åtgärder  1745.  —  Apotekarene  uppmanas  till 
odling  af  medicinalväxter.  —  Afven  läkarene  intressera  sig  för 
denna  verksamhet.  —  Sockenträdgärdsmästare.  —  P.  J. 
Bergius'  och  David  v.  Schulzenheims  ansökan  om  privi- 
legium på  tillverkning  af  luktvatten  och  parfymer.  —  Fort- 
farande önskningsmäl  med  afseende  på  medicinalväxters  odling. 

3.  Medidnalträdgårdar  å  särskilda   orter  i  Sverige  .     .     5.S7. 

Medidnalträdgårdar  i  Lund,  Mariestad,  Malmö,  Kristianstad,  Jönkö- 
ping, m.  m.  —  C.  von  Linnés  bref  af  den  *%2  1754. 

4.  Botanisk  trädgård  i  Stockholm 542. 

Abr.  Bäcks  plan  att  anlägga  en  botanisk  trädgård.  —  Ijasaretts- 
trädgårdens  användning  som  botanisk  trädgård.  —  Erik 
Tuvén  och  Daniel  Rolander.  —  Vården  af  botaniska  träd- 
gården öfverlemnas  åt  coUegium  medicum  1766.  —  Deraf  för 
kollegium  uppstående  svårigheter  vid  bristen  på  nödiga  anslag. 
—  P.  J.  Bergius'  och  coUegii  medici  förslag  till  den  bota- 
niska trädgårdens  underhållande  och  utveckling.  —  Trädgäi-den 
återgår  till  lasarettets  fria  begagnande  1774.  —  P.  J.  Bergius' 
bref  af  den  ^V^q  1774.  —  Acklimatisationsförsök. 

XXIIL    HemUga  läkemedel. 

1.     Privilegium  att  bereda  hemliga  läkemedel.    Premier 

för  af  svenska  staten  inköpta  läkemedel 557. 


Xn  INNEHÅLL. 

Dispensatorium  arcanorum.  —  öfversikt  af  arcana,  dels  erbjudna  till 
inlösen,  dels  inköpta  af  myndigheterna. 

2.  Inköpet  af  Ouyska  medlet  mot  kräft^ukdomar  .    .    574. 

P.  Bjerkéns  och  Nils  Roséns  brefvexling  och  tillgöranden  i  frå- 
gan. —  C.  G.  Löwenhjelm.  —  Sundhetskommissionens  skrif- 
velser.  —  Det  Gny  ska  medlets  sammansättning. 

3.  Censur   af  medicinska  skrifter  och  kaiitrolle?i  öfver 
arcana 594. 

Äldre  stadganden.  —  K.  brefvet  af  den  ^'^/^^J  1758.  —  Senare  åtgärder. 

XXIY.    HälsokSllon 

1.  Brunnsprivilegier 601. 

Urban  Hjaernes  förtjenster  om  de  svenska  mineralkällorna.  —  Ord- 
ningsregler för  Medevi.  —  Likartade  stadganden  för  andra 
hälsobrunnar.  —  Undersökning  af  hälsokällor.  —  CoUegii  medici 
förslag  till  kontroll  öfver  deras  begagnande  1801. 

2.  Antagandet  af  brunnsläkare 609. 

Tvist  om  intendentskapet  vid  Ronneby.  —  Brunnsläkareexamen.  — 
Sätra  brunn,  Djurgårdsbrunn,  Gilberga  och  Söderköping.  — 
Landshöfdingarne  föreslå  i  vissa  fall  brunnsläkare.  —  Brunns- 
ägares rätt  att  kalla  läkare.  —  Collegii  medici  befogenhet. 

3.  Bruntisläkares  särskilda  åligganden 619. 

Brunnsrätt.  —  Förteckning  på  brunnsgästerna  vid  landets  hälsokällor 
och  uppgift  på  brunnsdrickningens  verkan. 

4.  Understöd  åt  hälsobrunnar.     Brunnslasarett    .     .     .    620. 

5     Utländska  mineralvatten 624. 

6.    Artificiella  mineralbad 625. 


De  linska  mineralkällornas  jämförelsevis  försummade  begagnande.  — 
Kuppis  hälsobrunn.  —  Tvist  om  intendentskapet  vid  den- 
samma. —  Esbo  brunn,  Gregorii  hälsokälla,  Lill-Raumo,  Uleå- 
borgs  och  Nådendals  mineralbrunnar.  —  öfriga  källor  i  Fin- 
land. —  Litteratur  rörande  landets  hälsokällor 627. 

XXY.    Medicinalyerkets  fonder. 

1.     Collegii  medici  bemödanden  att  erhålla  en  egen  fond. 


INNEHÅLL.  Xm 


Sid. 
Mineralvattenfondeyi,    bildad    vid    1751 — 1752    års 
riksdag       641. 

2.  Mineralvattenfonden  vid  riksdagarne  1756,  1761  och 
1762 645. 

3.  Anslag  vid  riksdagarne  1756  och  1761 — 1762      .     .     648. 

4.  5.     6.     Anslag    vid    riksdagarne    1766,    1769    och 
1772 650—653. 

7.  1773  års  medicinalstat,    Gustaf  III  och  medidnal- 
fonden  under  hans  tid 656. 

8.  1797  års  medieinalstat 662. 

9.  Anslag  v^id  riksdagarne  1810  och  1812 662. 

Öfversikt  af  medicinalverkets  med  stats-  och  medicinal' 

fondens  medel  bestridda  \itgifter  1760—1813  .     664—671. 

Korta  biografiska  notiser  Ofver  personer,  hyllka 
blifyit  i  detta  arbete  omnämnde. 

1.  Svenska  och  finska  läkare.  —  2.  Fältskärer.  —  3.  Apotekare.  — 
4.  ögonläkare.  —  5.  Veterinärer.  —  6.  Tandläkare.  —  7. 
Barnmorskor.  —  8.  Kirurgiska  instrumentraakare.  —  9.  Banda- 
gister.  —  10.  Qvacksalfvare  och  medikauientsförsäljare.  —  11. 
Svenska  och  finska  vetenskapsmän,  författare.  —  12.  Utländska 
vetenskapsmän,  läkare,  författare  m.  m.  —  13.  Prestmän.  — 
14.  Embetsmän.  —   15.  Enskilda  personer 675 — 751. 

Tillägg  och  rättelser 753. 

Namnregister 757. 


XV. 


SERAFIMER-LASARETTET 
I  STOCKHOLM. 


1.    FöFberedelser  till  inpållande  af  ett  lasarett  i  StoGkhoIra. 

Långt  senare  än  andra  länder  erhöll  Sverige  ordnade  sjnkvårds- 
inrättningar.  Med  fattighusen  och  hospitalen  fannos  visserligen  här 
och  der  sjukstugor  förenade,  i  hvilka  de  intagna  hjonen  blefvo,  så 
godt  det  sig  göra  lät,  vårdade,  ehuru  egentlig  läkarehjelp  saknades. 
Ännu  mindre  fanns  i  brist  på  sjukhus  tillfälle  till  praktisk  handledning 
i  läkekonsten.  Efter  slutad  akademisk  undervisning  och  ofta  nog  redan 
under  densamma  inträdde  vanligen  den  unge  läkaren  som  biträde  i 
äldre  erfame  läkares  tjenst  och  blef  sålunda  efter  hand  införd  i  den 
praktiska  sjukvårdens  utöfning. 

Såsom  redan  i  det  föregående  omnämnts,  var  det  professor  Lars 
Boberg  i  Upsala,  som  först  vinnlade  sig  om  inrättandet  af  ett  sjukhus 
för  undervisningens  behof.  Efter  många  svårigheter  och  mycken  tids- 
utdrägt  kunde  detsamma  öppnas  till  begagnande  på  1720-talet  A^^id 
Bobergs  höga  ålder  och  egendomliga  lynne  tillvunne  sig  likväl  dessa 
bemödanden  icke  det  erkännande,  som  de  i  sjelfva  verket  förtjenade. 

I  hufvudstaden  hade  mel  lertid  behof  vet  af  en  sjukvårdsanstalt 
börjat  göra  sig  gällande.  Vid  1734  års  riksdag  inlemnade  stadsfysikus 
i  Stockholm,  assessor  Nils  Boy  ett  andragande  om  inrättandet  af  ett 
offentligt  sjukhus,  men  då  magistraten,  deröfver  hörd,  förklarade  »ett 
dylikt  sjukhus  kunna  så  mycket  mindre  uppbyggas  på  stadens  bekost- 
nad, som  inga  medel  dervid  äro  att  tillgå»,  afböjde  ständerna  i  skrifvelse 
af  den  ^•/u  1734  detta  förslag,  men  tillade:  »Såsom  det  befinnes  att  vid 
Danviks  hospital  så  väl  ett  särskilt  curhuus  för  dem,  som  mod  smitto- 
samma    sjukdomar   äro    behäftade,   som  ock  en  sjukstuga  äro  inrättade, 


å 


4       F6KBEREnEr.SER   TILL    INKÄTTANDE    AF   ETT  LASARETT    I   STOCKnOLM. 


der  de  fattiga,  som  varda  sjuka,  blifva  af  hospitalsfältskären  med  medi- 
camenter  och  betjening  skjötte,  varandes  ock  vid  barnhuuset  tvenne  sjuk- 
stugor, der  de  sjuka  barnen  af  stadschirurgo  betienas,  altså  och  emedan 
afsigten  härvid  förnämligast  är  att  doctores  och  mediiM  vid  en  slik  in- 
rättning af  sjukhuus  mätte  fii  practisera  den  i  Studio  medico  förväi-fvade 
kunskap;  Ty  förmoda  Riksens  Ständer  det  bemälde  medici  b'3ra  taga 
dessa  tillfällen  i  akt  och  genom  de  fattigas  curerande  så  vid  barnhuset, 
som  Danvijken  visa  sin  förfarenhet  och  christeliga  medlidande,  hälst 
staten  ej  skall  tola  att  giöra  några  nya  inrättningar  dertilh.  Om  detta 
riksens  ständers  beslut  underrättades  collegium  medicum  i  kongl.  brefvet 
af  den  ^Vn  1734. 

Den  1737  förordnade  sundhetskommissionen,  som  förtjensten  af 
initiativet  till  flera  viktiga  åtgärder  i  det  svenska  medicinalväsendet  till- 
kommer, upptog  ånyo  frågan  om  ett  lasarett  i  Stockholm.  I  skrifvelse 
till  Kongl.  M:t  af  den  ^/^  1738  framställde  kommissionen  de  skäl,  som 
talade  för  anläggande  af  ett  sjukhus  i  hufvudstaden.  Denna  skrifvelse 
kan  betraktas  såsom  det  första  grundläggande  aktstycket  i  de  svenska 
sjukvårdsinrättningarnas  historia  och  är  af  följande  lydelse: 

»Cominissionen  har  funnit  besynneriigen  nöiL^gt  att  i  underdåm*ghet 
framställa  om  anläggandet  och  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Stockholm  ej 
allenast  för  stadens,  utan  hela  landets  derunder  lieroende  nytta  och 
gagn.  Först  i  anseende  å  förekommandet  af  smittosamma  sjukdomars 
spridning  bland  den  fattiga  befolkningen,  vidare  till  hämmande  deraf  att 
uti  medicinen  helt  oförfame,  som  hvarken  känna  sjukdom  eller  medica- 
menter,  likväl  med  sjukdomars  botande  sig  befatta  och  derigenom  oftast 
tillfoga  mera  förderf  än  hjelp  för  den  sjuka.  Härigenom  gifves  ock 
tillfälle  att  med  tiden  värkstäDa  hvad  kongl.  medicinalordningarne  XI  § 
innehåller  om  undersökning,  huruvida  de  örter  och  simplicia,  som  här  i 
värt  fädernesland  växa,  kunna  med  nytta  brukas  i  stället  för  andra, 
som  ifrån  vidt  aflägsna  orter  med  omkostnad  hit  förskrifvas.  Som  nu 
den  egenskapen,  hvilken  en  eller  annan  ört  särskilt  kan  äga  emot  en 
eller  annan  sjukdom,  ej  annorledes  än  genom  försiktiga  försök  hos  de 
sjuka  kan  utforskas,  ty  kunna  ock  sädana  försök  ej  beqvämligare  än  i 
Lasarcttcr  och  publique  sjukhus  anställas.  De  unga  och  ifrån  sina  resor 
nyss  hemkomne  medici,  hvilka  ännu  ej  haft  tillfälle  sig  nti  praxi  att 
öfva,  kunna  under  de  äldres  och  förfarnarc  medicis  anföi-ande  härmedelst 


INSAMLING    AF    PENNINGMRDBL. 


dageligen  hafva  .sjuka  att  besöka,  samt  där  råd  och  undervisning  hämta, 
så  att  de  mycket  skickligare  kunna  blifva  att  förestå  publique  beställ- 
ningar, så  i  städerna  som  på  landet,  emedan  ett  dageligt  umgänge  med 
do  sjuka  och  den  of  ning  derigenom  kan  hafvas  uti  praxi  kan  på  ett 
åhrs  tid  mera  uträtta,  än  elliest  mänga  åhrs  träget  läsande  vid  acade- 
mieme.  De  anmärkningar,  livilka  man  genom  de  döda  kroppars  Öpp- 
nande hos  dem  finner,  som  uti  lasarettet  aflidit,  och  med  så  svåra  och 
mörka  sjukdomar  varit  behäftade  att  man  orsaken  därtill  ej  kimnat 
utgnmda,  kunna  gifva  medicis  stor  upplysning,  att  i  dylika  förefallande 
mald  hos  andra  sig  lättare  kunna  finna.  E.  Kongl.  M:t  behagar  således 
i  nåder  finna,  det  Commissionen  ej  lerana  bort  i  anseende  tUl  före- 
nära nda  skiähl  samt  hvad  af  stadschirurgen  Schytser,  såsom  en  af 
Eders  Kongl.  Maj:t  förordnad  ledamot  uti  denna  commissionen  genom 
ingifvet  och  härhos  bifogat  memorial  blifvit  andragit,  sådant  i  underdånighet 
vid  handen  gifva»  ^). 


2.   Insamling  af  penningmedel 

Med  anledning  af  sundhetskoni missionens  förslag  anbefallde  Kongl. 
Majestät  den  ^Yii  s-  ^-  vidtagandet  af  vissa  förberedande  åtgärder 
och  till  dem  hörde  framförallt  anskaffandet  af  nödiga  penningmedel. 
Vid  1739  års  riksdag  uppstod  nu  frågan  om  inrättandet  af  ett  sjukhus 
i  hufvudstaden  så  väl  i  följd  af  sundhetskommissionens  till  ständerna 
remitterade  förslag,  som  på  grund  af  d.  v.  löjtnanten  vid  lifgardet  Sa- 
muel Stjernelds  motion.  Ständerna  beviljade  den  föreslagna  sjuk- 
vårdsanstalten vissa  förmåner,  såsom  utsändandet  af  stamböcker,  inrät- 
tandet af  ett  lotteri,  afgifter  för  uppförande  af  »comedier»  och  en  viss 
ersättning  af  dem,  som  önskade  bivista  liköppningar  å  de  inom  inrätt- 
ningen döde  ^). 

Ur  små  och  obetydliga  källor  samlades  sålunda  under  de  närmast 
följande   åren  den  första  grundfonden  till  Sveriges  förnämsta  sjukvårds- 


*)  I  riksarkivet. 

')  Biksens  Btändere  skrif velse  af  den  »'/^  1739  och  kongL  brefvet  till  öfverståt- 
hållaren  af  den  'Vs  s*  ^' 


6  »SAMLING   AF   PBNMIMGMBDBL. 


inrättning.  På  grund  af  ständemas  tiilst^Tkan  vid  1741  års  riksdag^) 
förordnade  Kongl.  Maj:t  ytterligare  den  */ii  samma  år  till  förmån  för 
det  blif vande  lasarettet  i  huf vudstaden : 

a).  Alla  de,  som  in-  och  utskrefvos  i  Stockholm  såsom  mästare, 
borde  erlägga  16  öre,  medan  för  gesällbref  fastställdes  8  öro  och  för 
antagande  i  lära  4  öre  smt  i  afgift.  Äfven  de,  som  i  Stockholm  vunno 
barskap  som  handlande  och  näringsidkare,  ägde  att  efter  råd  och  lägen- 
het bidraga  med  någon  frivillig  gåfva. 

b).  Vid  bröllop  och  barndop  skulle  frivilliga  sammanskott  göras, 
hvarvid  klockaren  borde  gå  omkring  med  en  tallrik  och  derefter  i  en 
af  gästernas  närvara  uppräkna  de  influtna  medlen  och  införa  dem  i  en 
dortill  bestämd  bok.  Stadskonsistorium  underrättade  likväl  efter  någon 
tid  sundhetskommissionen  derom,  att  vid  dessa  tillfällen  större  bidrag 
icke  kunde  påräknas,  än  hvad  redan  efter  vanligheten  plägat  hopsamlas 
för  de  fattiges  räkning,  »såframt  icke  förut  någon  förordning  härom  all- 
männeligen  i  staden  blefve  publicerad».  Sundhetskommissionen  anhöll 
derpå  den  •/«  1743,  att  kongl.  Maj:t  ville  anbefalla  öfverståthållaren 
att  utfärda  en  »sådan  tjenlig  föreställning».  En  sådan  utfärdades 
äfven  af  kongl.  slottskansliet  den  ^^/^  1743  af  innehåll,  att  gäster  vid 
bröllop  och  faddrar  vid  barndop  mage  förmås  att  efter  eget  behag  något 
sammanskjuta  till  befrämjande  af  en  lasarettsinrättning.  Medlen  skulle 
omottagas  af  prestcrskapet  och  aflevereras  i  politikoUegium,  som  »insätter 
dom  i  riksens  ständers  banko  för  sundhetskommissionons  räkning». 

Dessa  insamlingars  obetydlighet  föranledde  sundhetskommissionen 
att  don  ^7ii  1750  föreslå,  att  deras  uppbörd  icke  hädanefter  måtto  öfver- 
lemnas  åt  klockarene,  utan  att  presterskapet  borde  verkställa  en  insam- 
ling först  för  lasarettet  och  sedan  för  fattighusen,  samt  efter  uppräkning 
i  några  gästers  närvara  införa  de  olika  myntslagen  (dukater,  daler,  caro- 
liner  och  kurant)  i  en  bok.  Detta  förslag  godkändes  af  Kongl.  Maj:t 
den   ^%  1751    och   den  */3  samma  år  stadgades   ytterligare,   att  ifråga- 


*)  Ständernas  skrifveke  af  den  'Vs  ^741  och  kongl.  brefvet  till  sundhetskommissionen 
af  den  "/u  s.  å. 


INSAMLING    AF    TENNINGMEDEL. 


varande  medel  skulle  antecknas  i  en  bok  med  fem  kolumner  efter  de  olika 
myntslagen  och  att  vid  hvarje  qvartals  slut  vederbörliga  extrakter  af 
dessa  böcker  borde  af  presterskapet  jemte  penningarna  oförvandlade  till 
konsistorium  inlemnas. 

Uppbörden  var  dock  förbunden  med  hvarjehanda  obehag  för  pre- 
sterskapet, hvarför  Stockholms  stads  konsistorium  den  Vio  1751  klagade 
deröfver  och  hemställde  om  icke  densamma  kunde  åläggas  någon  annan. 
I  sitt  häröfver  infordrade  utlåtande  yttrade  sundhetskommissionen  den 
*^/i2  s.  å.  att,  så  länge  denna  uppbörd  tillhörde  politikoUegium,  var  den 
ea  obetydlighet,  men  att  sedan  konsistorium  öfvertagit  den,  hade  den 
sedan  1750  för  hvarje  qvartal  utgjort  4  a  700  daler  smt  »och  har  således 
Gonunissionen  största  skäl  att  omröra  det  berömvärda  nit  och  de  beve- 
kande och  christeliga  föreställningar,  som  presterskapet  vid  insamlingen 
af  dessa  medel  ådagalagt.  Gommissionen  vill  derför  icke  tillstyrka  någon 
ändring  uti  en  så  nyttig  författnings. 

Genom  kongl.  brefvet  af  den  V4  1753  förordnades  slutligen,  att  af  de 
medel,  som  insamlades  vid  bröllop  och  barndop,  den  ena  hälften  skulle 
tillfalla  lasarettet  och  den  andra  de  fattige.  Insamlandet  af  frivilliga 
gåfvor  för  lasarettet  vid  barndop,  bröllop  och  begrafningar  utsträcktes 
sedermera  äfven  till  rikets  öfriga  län.  I  k.  brefvet  till  domkapitlen  af 
den  ^Vi2  1753  anbefalldes  nämUgen  konsistorierna  uppmana  presterskapet 
att  genom  tjenliga  föreställningar  söka  förmå  vederbörande  gäster  och 
faddrar  vid  bröllop  och  barndop  till  sammanskott  för  lasarettets  i  Stock- 
holm behof. 

I  stället  för  den  anbefallda  gemensamma  insamlingen  blef  det  dock 
snart  nog  sed,  att  värdarne  sjelfve  åtogo  sig  att  för  det  afsedda  ända- 
målet lemna  en  större  eller  mindre  gåfva.  Härigenom  minskades  de 
inflytande  medlen  i  hög  grad.  Sundhetskommissionen  fann  sig  derför 
föranlåten  att  tiU  konsistorium  i  Stockholm  allåta  den  Vn  1756  föl- 
jande bref: 

»Kongl.  Commissionen  har  kommit  i  erfarenhet,  huruledes  vid 
åtskilliga  barndop  och  bröllop  här  i  staden  insamlingen  till  lasarettet 
och  fattighusen  skall  ske  på  det  sättet,  att  värdame  erlägga  något  i  ett 
för  alt;    Men   som   detta   strider  mot  Eongl.  Maj:t8  nådiga  förordnande, 


8  INSAMLING    AF   PENNINGMSDEL. 

som  utstakar  det  böra  ske  mccl  en  tallricks  kringbärande  till  samteliga 
giästeme;  Så  liyser  Commissionen  det  goda  fortroende,  att  Consistorium 
efter  vanliga  berömvärda  nit  och  sorgfälligliet  fur  dessa  christelige  in- 
rättningar, lärer  draga  benägen  försorg  att  sådant  på  det  nogaste  liädan- 
efter  må  af  presterskapet  iakttagas,  hvarigenom  både  lasarettet  och  fattig- 
husen verkeligen  större  förmån  tillflyter». 

I  k.  brefven  af  den  "/^  1768  och  "/,  1773  ålades  ytterligare  alla 
tjenstgörande  prester  att  strax  efter  afslutad  förrättning  uppgifva  hos 
kyrkoherden  de  influtna  afgifternas  belopp.  Slutligen  anbefalldes  i  k. 
brefvet  till  Stockholms  konsistorium  af  den  ^»/^  1774  samtliga  i  stadens 
församlingar  varande  prester  att,  till  förekommande  af  försummelse  eller 
oredighet  vid  penningegåfvors  uppbärande,  hålla  en  särskild  annotations- 
bok, i  hvilken  de  frivilliga  gåfvorna  varda  antecknade  och  af  tvenne  när- 
varande gäster  eller  faddrar  bevittnade.  Yid  årets  slut  kunde  sedermera 
dessa  böcker  jemföras  med  kyrkoboken. 

Från  denna  tid  fortfor  sedermera  under  en  lång  följd  af  år  upp- 
börden af  dessa  så  kallade  kontingentmedel  för  fattige  och  för  lasarettens 
behof.  Först  genom  k.  kung.  af  den  ^^/^q  1866  afskaffades  i  Sverige 
dessa  sammanskott  vid  bröllop  och  barndop.  Utan  att  vara  genom 
öfverhetligt  påbud  upphäfda,  förekomma  likväl  icke  numera  sådana  insam- 
lingar i  Finland. 

c).  Af  alla  i  staden  insamlade  fattigmedel  skulle  10  7o  tiUfalla 
lasarettet  Magistraten  och  stadens  politikoUegium  gjorde  emellertid 
hos  ständerna  ansökning  derom  att  stadens  fattigkassa  måtte  befrias 
från  erläggandet  af  dessa  10  ^/q.  Denna  afgift  blef  äfven  genom  Kongl. 
brefvet  af  den  ^Vio  1^43  indragen. 

d).  En  hvar,  som  af  Kongl.  Maj:t  eller  vederbörande  kollegier, 
konsistorier,  embetsmän  samt  magistraten  i  städerna  erhöll  befordran 
till  någon  beställning,  »borde  till  lasarettet  något  efter  eget  behag  erlägga». 
Dessa  afgifter  inflöto  likväl  mycket  vårdslöst  och  oregelbundet,  hvar- 
för  sundhetskommissionen  den  %  l^*^^  begärde,  att  Kongl.  Maj:t  ville 
ånyo  erinra  vederbörande  om  verkställigheten  af  denna  bevillning. 
I  följd  häraf  utfärdades  k.  cirkidäret  af  den  '^  samma  år  till  samtliga 
kollegier,   landshöfdingar,   militärchefer  m.  m.    Missförstånd   gjorde   sig 


IN8AMLINQ    AF   PENNIN  G  MEDSL.  O 


likväl  fortfarande  gällande  i  detta  hänseende.  I  skrif velse  af  den  ^''/o  1746 
hemställde  sundhetskommissionen,  »om  icke  de,  som  med  E.  E.  Maj:ts 
fullmagt  bli  benådade,  på  lika  sätt  kunde  förmås  att  efter  hvar  och  ens 
behag  äfven  något  till  lasarettet  erlägga».  Nya  kongl.  bref  af  den  ''/n 
1746,  7i2  samma  år  och  den  ^^/^  1750  utfärdades  med  anledning  häraf. 
Det  oaktadt  fortforo  försummelserna  vid  erläggandet  och  insändandet  af 
denna  afgift.  Sundhetskommissionen  nödgades  tid  efter  annan  påminna 
icke  mindre  konsistorierna  i  riket,  än  landshöfdingame  och  regements- 
cheferne  om  befordringsafgifternas  aflemnande  och  redovisning.  Slutli- 
gen hemställde  sundhetskommissionen  den  ^Vii  1750,  »om  icke  Kongl. 
Maj:t  skulle  finna  godt  att  ytterligare  anbefalla  alla  dem,  som  ännu 
ej  verkstält  de  flera  Kongl.  Maj:ts  befallningar,  att  vid  onåd  och  ansvar 
tillgörandes  sina  skyldigheter  uppfylla». 

Denna  afgift,  hvars  erläggande  ytterligare  inskärptes  medelst  k. 
brefvet  af  den  "/j  1751,  uppbars  vid  det  embetsverk,  hvartill  den,  som 
vunnit  befordran,  hörde  och  insändes  jemte  behörig  förteckning  tid  efter 
annan  till  kommissionen.  I  anseende  till  en  mängd  svårigheter  vid 
detta  uppbördssätt  hemställde  sundhetskommissionen  den  ^Vu  l?^^  ^^^ 
KongL  Maj:t,  »att  en  hvar,  som  erhållit  nådig  fullmagt  på  verklig 
tjenst  eller  charactere  eller  annan  personlig  fördel  genom  constitutorial, 
bör  förut  lasarettsafgiften  i  banken  för  lasarettets  räkning  insätta  och 
bankens  attest  deröfver  till  den^  som  öfver  chartasigillata  recognition 
och  de  öfriga  afgifterna  vid  befordringar  har  inseendet,  aflemna». 
Lasarettsafgiftens  erläggande  öfverfördes  sedermera  till  landtränterierna. 
Denna  afgift  upphäfdes  i  Sverige  genom  k.  kungörelsen  af  den  Vb  1883, 
men  fortfar  ännu  i  Finland. 

e).  Efter  det  ofvananförda  afgifter  till  lasarettets  förmån  blifvit 
fastställda,  ingick  sundhetskommissionen  den  ^^3  1743  till  riksens  stän- 
der med  anhållan,  att  för  hvarje  kortlek,  som  såldes,  måtte  erläggas  be- 
villning af  2  öre  smt,  äfvensom  att  emot  en  viss  årlig  afgift  rättighet 
blefve  beviljad,  »att  i  Stockholm  hålla  fyra  stycken  biljarder  samt  ett  boll- 
hus^ hvilka  spel  för  ungdomen  vore  de  aldratjenligaste  i  anseende  så 
väl  till  den  dervid  varande  motion^  som  befordrar  hälsan,  som  äfven  att 
kroppen  derigenom  göres  vig  och  skickelig,  ungdomen  dessutom  ej  kan 


10  liNSAULINQ    AF    PENNINGMEDEL. 


betagas  någon  tid  att  till  sin  ro  använda.  För  öfrigt  förmodar  commis- 
sionen  att  riksens  högl.  ständer  ville  för  denna  lasarettsinrättning,  såsom 
ett  mycket  nyttigt  värk,  draga  all  omsorg,  så  att  det  förslaget  icke  i 
brist  af  tillgångar  alldeles  måtte  komma  att  afstanna».  Om  biljard-  och 
boUhusafgiften  ville  sundhetskommissionen  sedermera  sjelf  närmare 
öfverenskomma  med  den  högst  bjudande.  Medelst  k.  brefvet  af  den 
^Vio  1743  blef  denna  af  gift  af  2  öre  smt  för  h  varje  kortlek  tilldelad 
lasarettsfonden  och  utgjorde  en  betydande  del  af  dess  inkomster.  På 
ständernas  framställning  belades  derefter  i  k.  brefvet  af  ^^i  1748  hvarje 
kortlek  med  en  konsumtionsafgift  af  16  öre  kmt,  antingen  den  tillverkades 
inrikes  eller  ock  utifrån  införskrefs  af  personer,  hvilka  voro  privile- 
gierade att  till  eget  bruk  få  låta  införa  sådana  varor,  som  eljest  till  in- 
försel förbjudits.  I  skrifvelse  af  den  ^7ii  1750  anmälde  sundhetskommis- 
sionen, att  denna  bevillning  för  de  förflutna  åren  från  och  med  1744 
utgjort  nästan  hälften  af  lasarettets  hela  inkomst  eller  13,578  Va  <^a1*  ^^^ 
Bevillningen  inflöt  likväl  icke  regelbundet.  Från  de  privilegierade  fa- 
brikerna i  Yesterås,  Oefle,  Falun  och  Malmö  hade  icke  några  medel 
insändts  och  kommissionen  hemställde  derför  i  senast  nämnda  skrifvelse, 
»om  icke  Eongl.  Maj:t  skulle  täckas  anbefalla  Gommercecollegium 
att  derom  med  sin  berättelse  inkomma,  samt  foga  den  anstalt  att  denna 
afgift  så  väl  för  den  förflutna  tiden,  som  hädanefter  i  proportion  af 
tillverkningen  lasarettet  måtte  tillflyta». 

I  skrifvelse  af  den  '^/^  1754  anmälde  sundhetskommissionen  att  de 
inflytande  afgifterna  för  kort  mer  och  mer  minskats.  Det  kan  vara  af 
intresse  att  se  hvad  denna  spelkorts  bevillning  å  2  öre  smt  utgjorde. 
För  år  1744  steg  den  till  2,466  dal.,  för  1745  till  3,888,  för  1746  till 
1,299:  12,  för  1747  till  3,843,  för  1748  till  1,651:.^.28  V^,  för  1749  till 
315,  för  1750  till  369:  20,  för  1751  till  362:  16  och  för  1752  till  286:  2 
dal.  smt.  Då  sundhetskommissionen  var  öfvertygad  derom,  att  åt- 
gången icke  varit  mindre  än  tillf  orene  och  trodde  sig  finna  orsaken 
till  minskningen  i  afgifterna  deruti,  att  1748  äfven  en  konsumtionsaccis 
af  5  ^/g  öre  smt  blef  lagd  å  hvarje  kortlek,  som  utlemnades  i  handeln,  måste 
den  antaga  att  icke  allenast  en  mängd  kort  föi^sålts  från  fabrikerne 
ostämplade,   utan   ock   att   sådana  från  utiandet  insmuglats.    Sundhets- 


INSAMLING    AF   PENNINGMEDEL.  11 

kommissionen  hemställde  derför,  om  icke  konsumtionsaccisen  för  kort 
knnde  alldeles  upphöra  och  afgiften  för  dem  hädanefter  återgå  tUI  sitt 
förra  belopp,  samt  inkomsten  deraf  delas  emellan  lasarettet  och  frimurare- 
barohuset  I  k.  brefvet  af  den  ^/j  1756  nedsattes  den  för  hvarje  kortlek 
hittiUs  uppburna  afgiften  af  23  Va  öre  kmt  till  6  öre  kmt,  utom  stämpel- 
kostnaden ett  öre.  En  plikt  af  200  dal.  smt  fastställdes  för  den,  som 
i  bodar  eller  annorstädes  beträddes  hafva  ostämplade  kort  till  för- 
säljning. 

Med  afseende  å  den  inkomst  lasarettet  hade  af  denna  bevillning 
föreslog  sundhetskommissionen  den  7^1  1756,  att  fabriksarbetare  borde 
få  disponera  öfver  tre  sängar  i  lasarettet,  emedan  manufakturisterne, 
isynnerhet  kortfabrikanterne,  i  flera  år  med  ansenliga  medel  bidragit  till 
lasarettet,  »hvaremot  de  förmögnare  manufacluristerne  tyckas  böra  genom 
Renliga  föreställningar  förmås  tUl  något  visst  antal  lotters  tagande  må- 
nadtligen».    Detta  förslag  stadfästes  af  E.  Majit  den  7i2  1756. 

f).  Bedan  medels  k.  brefvet  af  den  ^Vii  174.0  hade  blifvit  stadgadt, 
att  en  afgift  af  4  dal.  smt  skulle  utgöras  till  förmån  för  lasarettet  »för 
hvarje  svensk  comedi  på  bollhuset»  och  i  k.  brefvet  af  den  ^'/lo  1743 
höjdes  densamma  till  6  dal.  smt  i  ersättning  för  lasarettets  andel  i 
fattigmedlen.  Denna  afgift  inflöt  likväl  i  följd  af  myndighetemes  vårds- 
löshet mycket  ofullständigt,  hvarför  sundhetskommissionen  fann  sig  för- 
anlåten att  den  Va  1750  hos  öfverståthållaren  Rutger  Fuchs  klaga 
deröfver  och  anhålla  att  »bollhuset  hädanefter  icke  måtte  öppnas,  förr 
än  afgiften  hvarje  gång  blifvit  erlagd». 

Oordningen  med  afgiftens  erläggande  fortfor  detta  oaktadt.  I 
skrifvelse  till  öfverståthållaren  af  den  ^^/^q  1754  underrättade  sundhets- 
kommissionen att  afgiften  för  uppförande  af  skådespel  icke  kommit  lasa- 
rettet till  godo  sedan  1752  års  slut  »Och  som  k.  commissionen  ej  kan 
taga  på  sitt  ansvar  att  lasarettets  tillständiga  rätt  på  något  sätt  efter- 
låtes»,  anhöll  kommissionen  att  öfverståthållaren  icke  blott  ville  af  veder- 
börande ntkräfva  »de  innestående  restantierna,  utan  ock  hålla  alf varsam 
hand  deröfver  att  hädanefter  afgiften  hvarje  gång  till  följe  af  k.  brefvet 
den  *Vi  1751  varder  erlagd,  innan  bollhuset  öppnas».  I  följd  af  efter- 
låtenhet    och    bristande   tillsyn  å  den    öfvervakande   myndighetens  sida 


12  INSAMLING    AF    PENNINGMEDEL. 


förlorade  lasarettet  likväl  under  tidens  lopp  en  icke  obetydlig  del  af  de 
teaterafgifter,  hvilka  bordt  tillkomma  detsamma. 

g).  Bland  ytterligare  åtgärder  till  förstärkande  af  lasarettsfonden 
anbefallde  k.  brefven  af  den  ^7^  l^^^ö  och  ^^/i  1751  till  samtliga  konsisto- 
rier, att  alla  personer,  som  öfvergåfvo  landtbruket  och  begåfvo  sig  till 
städerna,  skulle  hvar  för  sig  erlägga  2  dal.  smt,  hvilka  borde  uppbäras 
af  prestcn  i  församlingen,  innan  den  vanliga  flyttningsattosten  finge  ut- 
färdas. De  influtna  medlen  ägde  pastor  att  hvarje  hälft  år  insända  till 
konsistorium  jemte  förteckning  på  de  flyttande  personerna. 

Äfven  denna  pålaga  gaf  anledning  till  olika  tolkning.  Konsisto- 
rium i  Earlstad  förfrågade  sig,  huruvida  så  väl  hemmansbrukare  som 
tjenstefolk,  dreng  och  piga,  hel-  och  halfvuxna  borde  erlägga  denna 
afgift  af  två  dal.  till  lasarettet.  Sundhetskommissionen  svarade  i  bref  af 
den  ^Va  1^51  >det  commissionen  fann  ofvanhögstbemälte  Kongl.  Maj-.ts 
förordnande  i  sig  sjelf  så  klart  som  allmänt  taget  icke  tillåta  ringaste 
åtskilnad  emellan  de  personer,  som  ifrån  landet  sig  till  städerna  be- 
gifva».  I  ett  senare  infordradt  utlåtande  af  den  V?  1^51  med  anledning 
af  konsistorii  i  Hernösand  gjorda  förfrågan  tillade  sundhetskommissio- 
nen,  att,  utom  lasarettsfondens  förökande,  hufvudafsigten  med  detta  för- 
ordnande var  landtbrukets  upphjelpande,  sedan  hemmansklyfningen  tillåtits. 
Om  en  åtskilnad  gjordes  emellan  halfvuxna  och  fullvuxna  personor,  skulle 
en  mängd  ungt  tjenstefolk,  hvilket  vore  för  landtbruket  oundgängligen 
beböfligt,  flytta  till  städerna,  ehuru  i  de  flesta  landsorter  arbetare  sak- 
nades till  rikets  märkeliga  skada.  »Och  är  lönens  otillräcklighet  till  af- 
gifternas  afbördande  vid  flyttningen  dessutom  ett  säkert  medel  att  efter 
E.  K.  Maj:ts  nådigaste  intention  bibehålla  allmogen  vid  sina  landtbruk». 

Snart  nog  upphörde  dock  denna  afgift  i  följd  af  k.  resolutionen 
af  den  V?  1752  på  städernas  allmänna  besvär  och  dess  §  44.  Vid 
förfrågan  af  konsistorium  i  Abo  huru  under  sådana  förhållanden  borde 
förfaras  med  afgiften  för  är  1752,  ansåg  sundhetskommissionen  den  böra 
tillfalla  lasarettet,  emedan  afgiften  uppburits  innan  resolutionen  blifvit 
ofFontiiggjord  och  gått  i  verkställighet,  hvartill  äfven  Kongl.  Maj:t  biföll 
i  bref  af  den  Va  1754. 


/ 


INSAMLING    ÅF    PENNINOMEDBL.  13 


Då  uppbörden  af  de  genom  domkapitlen  inflytande  medlen  ut- 
gjorde lasarettets  förnämsta  och  största  årliga  inkomst,  begärde  sund- 
hetskommissionen  den  *Ve  1755,  att  konsistorii-notarierne  skulle  i  och 
för  redovisningen  erhålla  8  ^/^  af  uppbörden,  hvilket  äfven  beviljades  i 
k.  brefvet  af  den  ''/,  s.  ä.  Denna  förmån  föreslogs  den  Vu  1756  äfven 
för  konsistoni-notarien  i  Stockholm.  "^ 

h).  Bedan  vid  1739  års  riksdag  blefvo  stamböoker  beviljade  till 
insamling  för  lasarettet,  så  i  städerna  som  landsbygden,  hvarom  k.  bref- 
vet af  den  ^Vn  1740  utfärdades.  Denna  åtgärd  synes  dock  hafva  sak- 
nat verkställighet,  alldenstund  K.  Maj:t  den  *%  1750  anbefallde  samtliga 
konsistorier,  landsböfdingar  och  militärchefer  att  ju  förr  desto  hellre  ut- 
färda dessa  stamböcker  och  sedan  de  insamlade  medlen  för  lasarettets 
räkning  deponera.  Emedan  den  största-  insamlingen  medels  stamböcker 
kunde  påräknas  inflyta  i  Stockholm,  anhöll  sundhetskommissionen  hos 
Kongl.  Maj:t  den  *Vu  1750  »att  öfverståthållaren  borde  anbefallas  utse 
i  hvarje  församling  tvennc  hederliga  män,  att  kringbära  dessa  stamböc- 
ker och  förmå  innevånarene  att  något  ansenligt  sammanskjuta,  hvar- 
jemte  de  kunde  försäkras  att  framför  andra  få  i  lasarettet  inlägga  sjukt 
tjenstefolk  och  deraf  sig  betjena,  som  med  någon  tillräcklig  summa 
dess  inrättning  nu  i  början  isynnerhet  understödja».  Utfärdandet  af 
dessa  stamböcker  inskärptes  ytterligare  i  k.  brefven  af  den  ^Vi  ^^^ 
Vj  175L 

i).  Från  och  med  år  1754  blef  en  årlig  allmän  kyrkokollekt  på  första 
sondagen  i  advent  öfver  hela  riket  beviljad  åt  lasarettet  på  grund  af  k. 
brefvet  af  den  ^s  1753.  Denna  kollekt  var  icke  obetydlig  och  utgjorde 
under  åren  1754 — 1755  icke  mindre  än  11,825  dal.  kmt  Senare  bör- 
jade likväl  dessa  kollekter  tillfalla  de  enskilda  länesjukhusen.  Insam- 
lingen af  kollekter  i  rikets  kyrkor  till  förmån  för  länslasaretten  afskaffades 
i  Sverige  först  genom  k.  kungörelsen  af  den  ^Via  1887,  men  fortfar 
ännu  i  Finland,  liksom  den  konsistorii-notarierna  enligt  ofvannämnda  k. 
bref  af  den  V?  1755  tillkommande  uppbördsafgift  af  3  7o' 

j).  Äfven  böter,  hvilka  ålades  personor,  som  emot  lag  och  »solli- 
citant  förordningarnas  besvärat  K.  Maj:t,  tillföllo  lasarettet  på  begäran 
af  sundhetskommissionen  i  dess  skrifvelser  af   den  ^7i2    1749    och   ^Va 


14  INSAMLING   AF   PENNINGMEDEL. 

1750.  Sundhetskommissionen  nödgades  likväl  ofta  i  särskilda  skrifvel- 
ser  till  landshöfdingame  påminna  om  deras  uikräfvande.  Sedan  1754 
lemnades  i  en  del  fall  den  ena  hälften  af  sådana  böter  åt  skolorna  i 
Lappmarken,  den  andra  åt  lasarettet 

k).  Medels  k.  resolution  af  den  ^/^  1751  erhöll  lasarettet  på  fram- 
ställning af  serafimerordens-kapitlet  privileginm  exclusivum  på  inför- 
skrifningen  och  försäljningen  af  de  s.  k.  »Halliska  medicamenterne» 
från  Herm.  Franckes  barnhus  i  Halle^).  Mot  erläggande  af  120  dal. 
smt  årligen  öf verlät  lasarettet  deras  försäljande  åt  en  handlande  S  t  e  i  n- 
hausen.  Från  och  med  1757  blef  denna  afgift  fördubblad  och  rättig- 
heten till  medikamenternas  försäljning  bortgifven  på  20  år.  När  sedan 
1782  års  sjötulltaxa  tillät  allehanda  medicinaliers  införande  mot  tull, 
uppkom  fråga,  huruvida  lasarettet  ännu  kunde  anses  böra  tillgodo- 
njuta denna  exklusiva  rättighet  I  k.  brefvet  af  den  '/j  1785  bibehölls 
lasarettet  orubbadt  vid  denna  förmån.  K.  kammarkollegium  utfärdade 
den  ^^/^  samma  år  en  kungörelse  »angående  lasarettets  i  Stockholm  ex- 
clusiva  rättighet  att  införskrifva  och  försälja  de  s.  k.  Halliske  medica- 
menter:»  vid  vite  af  varans  konfiskation  och  böter  för  dem,  som  derutin- 
nan  gjorde  lasarettet  intrång. 

Senare  gaf  lasarettsdirektionen  åt  liof apotekaren  Henrik  Hen- 
riksson Schultz  rättighet  att  under  åren  1784 — 1794  införskrifva 
och  försälja  de  s.  k.  Halliske  medikamenterna.  Äfven  med  ett  annat 
läkemedel  dref  lasarettsdirektionen  handel,  nämligen  med  den  så  kallade 
Beutmanska  guldtinkturen,  som  konung  Fredrik  mycket  begagnade 
och  hvars  komposition  serafimerordensgillet  med  stor  kostnad  inlöst. 
Den  preparerades  af  apotekaren  Joh.  Christ  Oeorgii  och  försåldes 
för  lasarettets  räkning.  Ursprungligen  hade  Abr.  Bäck  i  ett  till  sera- 
fimerordens  kapitiet  den  %2  ^^^^  inlemnadt  andragande   framställt   ett 


*)  Om  dessa  medikameDter  finnes  en  af  P.  Lundberg  under  N.  Rosens 
inseende  1739  i  Upsala  utgifven  gradualafhandling  ^De  Compositione  mcdicamentartifn 
Hallensium^  eorumque  vero  et  limitaio  usu».  Förevenskad  af  L.  B.  och  tryckt  i 
Stockholm  och  Upsala  1744.  Till  Lundbergs  promotion  1740  utgaf  äfven  L.  Ro- 
berg  ett  program  »Z>e  medicam^ntis  IlaUensibii»*, 


INSAMLING   AF   PENNINGMEDEL.  15 

förslag  att  inrätta  »husapotek»  till  afsalu  med  de  vanligaste  och  mest 
behöfliga  medikamenter   och   derigenom   bereda   lasarettet  inkomster^). 

1).  Beti*äffaiide  lasarettets  inkomstkällor  må  ännu  nämnas,  att  man 
i  sundhetskommissionens  memorial  till  riksens  ständers  lasarettsdeputa- 
tion  den  ^Vs  1*^62  finner  uppgifvet,  att  afgifter  för  liqvidationer,  privile- 
gier^ resolutioner,  sjöpass  och  fribref  m.  m.  blifvit  en  tid  uppburna  dels 
i  k.  kammar-^  dels  i  kommersekollegium,  utan  att  hafva  varit  af  Kongl. 
Majrt  påbjudna  och  berott  »på  herrar  presidenters  sjelfkrafda  välvilja 
och  ömhet  för  lasarettsinrättningen.  Dessa  inkomster  hafva  sedermera 
uti  k.  Commersecollegio  upphördt,  isynnerhet  sedan  de  fattiga  fabrikes 
arbetare  bUfvit  så  många,  hvilka  understöd  fordrat,  men  uti  k.  cammar- 
collegio  continuera  de  ännu  för  liquidationer». 

m).  Lasarettets  största  och  viktigaste  inkomst  var  dock  utan  tvif- 
vel  det  lotteri,  som  på  framställning  af  ständerna  beviljades  detsamma 
den  ^7ii  1*^*0  och  bekräftades  genom  k.  brefvet  af  den  V9  1741.  Här- 
till uppgjorde  öfverståthållaren  i  Stockholm  baron  Eutger  Fuchs  be- 
höriga planer,  af  hvilka  Eongl.  Maj:t  den  ^%  1742  gillade  en,  bestå- 
ende af  50,000  lotter  å  25  dal.  kmt  per  lott,  utgörande  1,250,000  dal. 
kmt,  hvaraf  lasarettet  enligt  beräkning  af  12  Vo  ^^^^t  skulle  erhålla 
150,000  dal.  Detta  lotteri  stötte  likväl  på  en  mängd  svårigheter,  hvar- 
för  sundhetskommissionen  den  *Vii  1750  föreslog  hos  Kongl.  Majrt  dess 
förändring  till  låga  insättningar  och  oftare  återkommande  dragningar. 
Ved  anledning  häraf  anbefallde  Kongl.  Majit  den  ^7i  1751  sundhets- 
kommissionen att  uppgöra  ny  plan  till  ifrågavarande  lotteri  och  den 
^V»  1754  inlemnades  en  sådan  af  sundhetskommissionen,  som  i  sin 
skrifvelse  yttrade: 

3!>Commi88ionen8  besynnerliga  omtanke  har  härvid  varit  på  hvad 
sätt  detta  lotteriet  skulle  i  verket  ställas,  så  att  det  kunde  äga  veder- 
börlig kredit  och  således  lasarettet  den  påsyftade  nytta  och  inkomst  till- 
flyta.  I  detta  afseende  förmodar  commissionen  bäst  vara  att  insatsen 
för  hvarje  lott  blifver  liten  eller  till  1  dal.  16  öre  kmt  per  lott,  och 
dragningen  sker  hvarje  månad,  på  sätt  som  hosföljande  project  plan  lit. 


>)  I  Bäckska  samlingen. 


16  INSAMLINO    AP    PENNINGMEDBL. 


A.  närmare  utvisar.  Till  creditens  bibehållande  håller  commissionen  för 
oundgängeligt  att  detta  lotteri  sker  i  dess  namn,  till  hvilken  ända  alla 
lottsedlar  med  trenne  com missionsledamöters  namn  komma  att  förses, 
äfvensom  commissionen  till  commissarier  härvid  ntsedt  sekreteraren 
Carl  Reftelius  och  camcroraron  Pet.  Starbus,  hvilka  emot  betin- 
gadt  arvode  i\  4  %  för  hvarje  dragningssumma  åtagit  sig  pä  egen  be- 
kostnad hela  lotteriet  l)esörja,  sedan  de  med  n()digt  dragningsrum  blifvit 
försedde,  och  commissionen  påkostat  lotterihjulen,  stempelen  och  pla- 
nens kringsändande  nu  i  böljan.  Och  som  således  utgifterna  vid  foi^sta 
dragningen  blifva  nog  kiändbara,  har  commissionen  till  densamma  ut- 
sedt  en  särskilt  plan  Lit.  B.  af  10,000  lottor,  hvarå  sä  väl  som  den 
förra  commissionen  underdånigst  anhållit  om  E.  Kongl.  Maj: t  nädigsta 
autorisation.  Och  på  det  till  dess  completterande  tid  må  lämnas,  håller 
commissionen  underdånigst  före,  att  terminen  till  första  dragningen  till 
den  *^/i  1755  må  utsättjas  och  sedan  fortsättjas  dragningarna  månadtligen 
efter  den  andra  planen  af  20,000  lotter.  Till  mera  styrka  och  befor- 
dran af  detta  lotteri  hemställer  till  E.  Kongl.  Maj:ts  nådigste  välbehag 
commissionen  underdånigst,  om  icke  E.  Kongl.  Maj:t  skulle  täckas  ge- 
nom tryckta  circulaire  bref  förnya  dess  för  detta  under  den  *Yii  1740 
om  detta  lotteries  befrämjande  till  samtoliga  landshöfdingar  afgångna 
nådiga  skrifvelse.  Hvarjemto  de  förra  kunde  anbefallas  att  så  väl  ge- 
nom magistraterne  i  städerne,  som  häradsfogdarna  å  landet  efter  behörig 
skieild  publication  å  predikstolarne  i  länen,  låta  debitera  de  lottsedlar, 
som  nu  för  föi^sta  gängen  dem  af  commissionen  varda  tillstälte,  som 
ock  draga  nödig  försorg,  att  medlen  uti  land  trän  terierne  må  redan  förut 
innan  dragningen  sker  vanla  insatte  och  commissionen  utan  remisselage 
tillstiilte  tillika  med  de  öfverblefne  lottsodlarne.  Kommandes  sedermera 
alltid  framdeles  de  i  landsorterne,  soin  åstunda  lotter,  sig  hos  Commis- 
sionen eller  dess  commissarier  att  anmäla. 

Plan.  Lit.  A.  Lit.  B. 

20,000  lotter  ä   IV2    dal.    (eller    6     10,000  lotter  a  iVj  dal.  =  15,000 
mark)  =  80,000 

Afdragningen  12^/3  7o     3,750  Afdragningen       .     .     .       1,875 


20,250  dal.  13,125  dal. 


tN8AMMN0   AV   rRNNlNOMEBlSL.  17 


1  vinst 

ä 

6,000 

1     å                  3,000 

1  » 

n 

2,000 

2     „     1,000     2,000 

2      „ 

1,000 

2,000 

20     „        100     2,000 

50      „ 

100 

5,000 

200     „          12     2,400 

400      „ 

12 
6 

4,800 
6,450 

596     „        6V4     3,725 

1,075      „ 

819  vinster —  13,125  daler  kmb>. 

1,529     vinster  =  26,250  daler  knit. 

Den  ^Vg  1754  fastställde  K.  Maj:t  den  af  sundhetskommissionen 
uppgjorda  lotteriplanen  och  anbefallde  medelst  cirkulär  sanitlige  lands- 
höfdingar  och  konsistorier  att  på  allt  möjligt  sätt  befordra  densamma. 
Men  emedan  en  del  landshöfdingar  försummade  att  i  behörig  tid  åter- 
sända icke  försålda  lottsedlar,  hvarigenom  ett  afdrag  uppstod  af  den 
beräknade  vinsten»  och  det  påsyftade  högst  angelägna  christeliga  ända- 
mål, som  är  lasarettets  formerande,  försvann»,  hemställde  sundhetskom- 
missionen hos  Kongl.  Maj:t  den  ^^3  1755,  »om  icke  de,  som  gjort  sig 
skyldige  till  denna  försummelse,  torde  oförgripligen  ersätta  dessa  me- 
del». Å  andra  sidan  beslöt  sundhetskommissionen  den  ^,\  1756  i  tid- 
ningarna kungöra,  att  de,  som  icke  uttoge  sina  vinster  inom  sex  måna- 
der efter  dragningen,  skulle  vara  dem  förlustiga  och  desamma  tillfalla 
lasarettet  Afkastningen  af  lotteriet  torde  icke  varit  så  alldeles  obetyd- 
lig, efter  som  sundhetskommissionen  den  7*  1755  skref  till  Eongl.  Maj:t: 

»Isynnerhet  har  det  af  E.  Kongl.  Maj: t  nådigst  privilegierade  lasa- 
rettslotteriet vunnit  hos  allmänheten  det  tycke  och  framgång  att  lasa- 
rettet deraf  kan  hafva  en  årlig  inkomst  till  13  å  14,000  dal.  kmt,  samt 
ännu  mera,  om  detsamma  framdeles  skulle  kunna  ökas  med  flera  lotter. 
Och  som  den  redan  skiedde  inrättningen  hittills  blifvit  lämpad  efter  in- 
komsten, sä  lärer  E.  Kongl.  Maj:ts  nådigste  intention  vara  att  densamma 
hädanefter  i  lika  proportion  utvidgas  och  flere  sjuka  intagas.  Den  vid 
årets  slut  förmodade  behållningen  bestigande  sig  till  23,858  dal.  15  öre 
kmt  tillåter  en  utvidgning  af  inrättningen». 

Den  vid  denna  tid  herskande  seden  att  genom  lotterier  insamla 
medel  till  allmänt  nyttiga  företag  gjorde  likväl  lasarettslotteriet  mycket 
förfång.    Lotteriföretag,  ursprungligen  afsedda  för  andra  orter,  sökte  sina 

2 


18  INSAMLING   AF   PENNTNOMKUKL. 


afnämare  äfven  i  hufvudstaden  och  i  privilegiernas  tidehvarf  betraktades 
det  som  ett  intrång  i  de  lokala  intressena.  Sundhetskommissionen,  som 
förglömde  att  lasarettets  vinst  på  lotteriet,  utgörande  omkring  15,000 
dal.  kmt,  var  insamlad  inom  hela  riket,  anhöll  i  december  1756  hos 
Kongl.  Maj: t  »att  ej  flere  lotterier  i  iStockholm  må  dragas  än  de,  som 
verkeligen  dertill  äro  beviljade  och  tyckas  oförgripeligen  do  öfriga  böra 
dragas  på  den  oi-t,  derest  do  verck  äro  belägne,  för  hvilkas  skull  de 
blifvit  privilegierade».  Sundhetskommissionen  begärde  för  den  hän- 
delse få  utgifva  ytterligare  5,000  lotter,  på  hvilka  en  vinst  af  7,500  dal. 
kmt  kunde  beräknas,  hvilken  borde  användas  till  något  högstnyttigt  all- 
mänt medicinskt  behof,  hvarpå  Coramissionen  framdeles  ville  i  under- 
dånighet upgifva  förslag. 

Lotternas  antal,  som  i  början  utgjorde  20,000,  men  i  anseende  till 
bristande  afsättning  minskats  till  hälften,  ökades  åter  efter  någon 
tid  med  5,000  lotter,  hvaraf  vinsten  skulle  användas  för  kopp- 
ympningshusets behof.  För  serafimerlasa rottets  räkning  tillkommo  yt- 
terligare 1764  1,000  lotter,  hvarigenom  hela  lotteriet  bestod  af  16,000. 
CoUegium  medicum  klagade  likväl  1773,  att  lasarettsdirektionen  lät 
koppympningsinrättningen  öfvertaga  de  oförsålda  lotterna  och  begärde 
att,  sedan  lasarettet  erhållit  vinsten  på  10,000  lotter,  koppympningshu- 
set måtte  få  uppbära  sin  vinst  på  de  följande  5,000  lotterna.  Härtill 
biföll  Kongl.  Maj;t  den  ^/^j  1773.  Sålunda  förgick  det  en  längre  tid, 
till  dess  medels  k.  brefvet  af  den  ^'/s  1791  lasarettslotteriet  återställdes 
i  sitt  ursprungliga  skick  och  de  för  koppympningen  anslagna  5,000  lot- 
terna helt  och  hållet  indrogos.  Lasarettslotteriet  upphörde  1805,  men 
sjukhuset  erhöll  ersättning  först  från  k.  nummerlotteriet  och  sedan  från 
statsverket  med  500  rdr  om  året. 

Slutligen  började  äfven  statsverket  direkte  bidraga  till  sorafimer- 
lasarettets  underhåll.  Härom  innehöll  k.  brefvet  till  serafimerriddarene 
af  den  ^V?  1781: 

»Som  Lasaretter  ej  mindre  af  politiska  considcrationer,  än  i  af  se- 
ende på  den  christeliga  kärleken  äro  nyttige  och  samhället  värdige  in- 
rättningar, så  vele  Wi  i  nåder  hafva  samtyckt  och  förordnat  att  i  stället 
för  den  föreslagne  förhögningen    å  landtullen    för   all    inrikes    tillverkad 


INSÅMLINa   AF   PENNINGMEDEL.  19 

rull-  eller  kardustobak  jemte  snus,  h varför  nu  enl.  1  cap.  12  §  i  land- 
tulls- och  accisBtadgan  af  den  ^^9  1^76  betalas  några  små  och  obetyd- 
liga afgifter,  må  till  fond  för  lasaretteme  anslås  och  uppbäras  tillökning 
i  stora  sjötullen  å  all  inkommande  tobak  af  hvad  slag  den  vara  må  till 
Tre  rundstycken  på  hvarje  skålpund,  samt  att  den  genom  denna  tillök- 
ning inflytande  inkomst  må  x)ä  sätt  I  underdånigst  hemstHllt,  först  komma 
lasarettet  i  Stockholm  till  godo  >  *). 

En  förändring  i  uppbördssättet  af  de  anslagna  tullmedlen  infördes 
genom  k.  brefvet  till  serafimerriddareiie  af  den  '/^  1783,  då  en  summa 
af  5,000  rdr  för  lasarettets  behof  upptogs  på  statsförslaget: 

»\VI  hafve  i  nåder  funnit  godt,  att  i  stället  för  den  till  3  nin- 
stycken  af  hvart  skålpund  utrikes  ifrån  inkommande  tobak  utsatta,  i  la- 
sarettsfonden anslagna  afgiften,  hvilken  till  slutet  af  sistlidit  är  bhfvit 
emot  särskild  redogörelse  apburen,  men  numera  mod  tullen  sammansla- 
gen i  räntekammaren  inflyter,  låta  på  innevarande  års  stat  förslagsvis 
uppföra  en  summa  af  fem  tusende  riksdaler;  dock  att,  i  den  händelse 
hvad  uti  berörde  afgift  för  inkommande  tobak  vid  årets  slut  finnes  hafva 
influtit  skulle  öfverstiga  den  således  i  staten  uptagno  summan,  ett  så- 
dant öfvei-skott  uti  följande  årets  stat  bör  till  ersättning  för  lasaretts- 
fonden iiptagas». 

Lasarettsdirektionen  bemyndigades  sedermora  genom  k.  brefvet  af 
den  ^7$  1785  att  direkte  i  statskontoret  hvarje  år  emottaga  denna  an- 
slagssumma, ^då  den  simplaste  methoden  af  uppbörd  alltid  är  den 
bästa»,  inäll  dess  Stockholms  lasaretts  kassa  hunnit  till  den  förmåga, 
att  den  årligen  utan  afbrott  kan  bära  den  utgift,  som  fordras  att  årligen 
der  underhålla  åtminstone  100  sjuksängar. 


*)  SorafimeiTiddareTio  hado  föreslagit  ^så  liingo  och  intill  doss  detta  sjukhus 
hunuit  ernå  on  sådau  förkofran  att  åtminstone  100  sängar  årligen  derstädes  kunna  un- 
dei-hällas-. 


20  INKÖP    AP   SBRAriH£RLASARETT£TS   HUS. 


3.    Inköp  af  seraflmerlasarettets  hus. 

Eongl.  Maj: t  hade  mellertid  1748  uppdragit  åt  åtta  serafimerrid- 
dare  att  taga  befattning  med  lasarettets  anläggning.  På  konungens 
befallning  af  den  */*  1749  inköptes  nu  för  dess  räkning  af  presi- 
denten baron  Erland  Broman  med  de  under  1740-talet  insam- 
lade medel  det  s.  k.  Hoornska  huset  på  Kungsholmen  för  78,000 
dal.  kmt  (med  räntor  belöpte  sig  köpesumman  egentligen  till  79,178 
dal.  5  öre  kmt  eller  26,392  dal.  23  öre  smt^).  Närmare  bestäm- 
ningar om  det  inköpta  husets  användning  och  vård  blefvo  icke  gifna, 
hvarför  sundhetskommissionen  vände  sig  till  Kongl.  Maj:t  den  ^/j©  1749 
med  förfrågan  »hvem  omsorgen  om  huset  bör  åligga  och  om  Kongl.  Maj:t 
ville  utse  några  medel  till  denna  nyttiga  inrättning».  Härpå  erhöll  kom- 
missionen likväl  icke  något  svar,  hvarför  denna  förfrågan  förnyades  den 
V7  1750.  Ännu  den  *7ii  samma  år  skref  sundhetskommissionen  till 
Kongl.  Maj:t: 

»Till  ingen  ringa  skada  för  det  allmänna  såväl  som  sjelfva  det 
tillämnade  lasarettet  är  således  att  huset  på  intet  sätt  vårdas,  h varige- 
nom det  dageligen  mer  och  mer  förfeilier  och  förorsakar  större  orakost- 
ningar  till  dess  iständsättande  framdeles.  Commissionen  finner  sig  för- 
denskull af  vigt  för  ett  så  högst  angeläget  verck  föranlåten,  sådant  alt 
Eder  Kongl.  Maj:t  nu  ytterhgare  i  underdånighet  andraga  samt  derjemte 
utbedja  sig  Eders  Kongl.  Majrts  nådiga  förordnande  af  hvem  eller  huru 
ofta  nämnde  hus  disponeras  bör,  till  dess  tillräckeliga  medel  till  repara- 
tion och  omredning  framdeles  kunna  inflyta.  Täckes  E.  Kongl.  Maj: t 
updraga  commissionen  tills  vidare  den  omsorgen,  skall  commissionen 
efter  yttersta  förmåga  söka  taga  de  författningar,  som  till  lasarettets 
nytta  och  förmån  lända». 


')  Tomten  hade  urspmngligen  under  föregående  sekel  skänkts  åt  Karl  XI:s 
lärare,  baron  Edmund  Gripenhjelm,  som  bygde  sjolfva  stenhuset,  men  inköptes 
sedermera  1694  af  kronan  för  26,100  dal.  kmt  till  inrättande  af  ett  kemiskt  laborato- 
rium. Jfr  detta  arbetes  andra  del  sid.  154.  Urban  Ej  asm  o  anlade  tillika  dei^städes 
en  botanisk  trädgärd,  som  sedermera  utgjorde  början  till  den  s.  k.  lasarettsträdgår- 
den, hvars  öden  skildras  i  det  följande,  samt  ett  »mineralbad».  Se  O.  J.  Gjöding, 
Kungsholnis  minne,    Stockholm  1754,  s.  138. 


SKRIFTER    RÖRANDE   SERAFIMERLASARETTETS    INRÄTTANDE.  21 


Äfven  anhöll  sandhetskommissionen  i  nämnda  skrifvelse  att 
Kongl.  Maj:t  måtto  uppdraga  åt  öfverståthållaren  att  ombesörja  uppbud 
och  lagfart  å  det  köpta  huset  och  befria  det  från  erläggandet  af  brand- 
vakts- och  fönsterafgift  '»samt  alla  andra  onera». 

Vid  serafimerordenskapitlets  sammanträde  den  ^Vii  1750  beslöts 
shitligen,  att  reparationerna  af  den  inköpta  lasarettsbyggnaden  skulle 
vidtaga  och  att  hos  Eongl.  Maj: t  begära  stadfästelse  på  coUegii  me- 
dici  och  öfverintendenten  Hårlemans  förslag.  Tillika  föreslogs  att  till 
lasarettsfondens  ökande  skulle  om  söndagarna,  så  väl  på  k.  slottet  som 
i  privata  hus,  der  predikningar  hållas,  kollekt  insamlas  på  samma  sätt, 
som  i  kyrkorna  med  håfven. 

På  grund  af  k.  brefvet  af  den  *%  1751  befriades  huset  från  er- 
läggande  af  charta  sigillata  afgiften  jemte  andra  omkostnader  ooh  be- 
sörjde sundhetskommissionen  såväl  uppbuden,  som  husets  brandförsäkring 
på  12  års  tid,  äfvensom  alla  reparationer.  Dessa  senare  jemte  andra  nö- 
diga förändringar  kräfde  icke  obetydliga  summor,  nämligen  19,239  dal. 
kmt  under  år  1751  och  7,445  dal.  kmt  år  1752.  Äfven  en  i  juni  1751 
uppkommen  eldsvåda  vållade  uppehåll  i  husets  iståndsättande. 


4.  Skpifter,  utgiftia  till  befoFdrande  af  lasaFettets  framgång. 

Under  det  den  förberedande  insamlingen  af  medel  inom  alla 
Sveriges  landamären  för  sig  gick,  skyndade  några  af  Stockholms 
yngre,  mest  framstående  läkare  att  väcka  allmänhetens  uppmärk- 
samhet på  vikten  och  nödvändigheten  att  äga  ett  efter  tidens  fordrin- 
gar inrättadt  sjukhus  i  hufvudstaden.  Desse,  hvilka  nödgats  göra  sina 
praktiska  studier  i  utlandet,  omfattade  med  lifligaste  intresse  förslaget 
att  grundlägga  en  sjukvårdsanstalt  i  Stockholm  och  förbundo  der- 
med  planen  att  använda  densamma  till  meddelande  af  praktisk  under- 
visning i  läkekonsten.  Assessorn  i  collegium  medicum  Abraham 
Bäck  framställde  i  ett  för  svenska  vetenskapsakademin  den  *Vio  1746 
hållet  tal  sina  tankar  »Ow  nyttan,  som  tillflyter  läkarekonsten  af  ett 
väl  inrättadt  lasarett  eller  sjukhus  i  Stockholm»,  hvarom  Linné  skref 


22  LASARETTETS   PLAN    OCH    STYRELSE. 

den  ^Vq  1*^46  till  honom:  »Lycka  till  ett  wackert  tal;  låt  se  att|HeiT 
Assessorn  ibland  annat  ej  glömmer  att  beskrifva  den  nytta  et  Nosoco- 
mium  kan  hafva,  i  det  man  då  får  anställa  experiencer  med  simplici- 
bus  och  att  utforska  deras  kraft». 

Äfven  Olof  Acrel  utgaf  samma  år  enligt  uppdrag  af  vetenskaps- 
akademin en  afhandling  om  »  Genaste  sättet  att  inrätta  och  underhålla 
ett  lasarett  eller  sjukhus,  så  att  det  inom  få  år  måtte  ernå  en  an- 
senlig tillväxti>,  Stockholm  1746,  i  hvilken  han  framhöll  lasarettets  än- 
damål vara  att,  utom  den  egentliga  sjukvården,  utgöra  en  undervisnings- 
anstalt för  blifvande  läkare  och  kirurger.  »Medici  kunna  der  förvärfva 
erfarenheter  vid  sjukbädden  och  göra  sina  iakttagelser,  när  sjukdomen 
slår  väl  ut  eller  genom  kropparnes  öppnande,  då  den  med  döden  aflö- 
per,  så  mycket  mer  som  eljest  detta  nyttiga  bruket  är  hos  de  fleste  här 
i  Sverige  en  sky  och  neslighet».  Senare  höll  ännu  Gasten  Rönn  o w 
inför  vetenskapsakademin  den  ^^i  1774  ett  prsosidiital  T>Om  formånen, 
som  hela  rikets  invånare  tillskyndas  skulle  af  ett  stort  Lasaretts  ifi- 
rättande  här  i  hufvudstaden^  y. 


5.    LasaFettets  plan  oeh  styrelse. 

Såsom  af  det  ofvanståonde  framgår,  var  det  serafimerordens- 
kapitlet,  som  fick  den  första  omsorgen  om  det  blifvande  lasarettet 
sig  anförtrodd.  CoUogium  medicum  synes  icke  haft  dermed  någon 
befattning.  Dock  blef  på  ordenskapitlets  framställning  kollegium  an- 
befaldt  att  inkomma  med  yttrande  öfver  ett  af  Abr.  Bäck  den  ^/^^ 
1749  till  ordenskapitlet  inlemnadt  förslag  till  lasarettets  första  inrätt- 
ning med  afseende  å  rummens  indelning,  villkoren  för  och  sättet  vid 
de   sjukes  intagning,   sjukjournalemas  förande  m.  m.    Collegium  modi- 


*)  I  detta  tal  utlofvade  Rönnow  en  donation  till  professionen  i  anatomi  i  Upsala, 
om  konungen  täcktes  inrätta  en  sådan  för  denna  vetenskap  derstädes.  Professionen 
inrättades  och  donationen  utföll. 


LASAR£TT£TS    PLAN    OCH   STYRELSE.  23 


cum  afgaf  sitt  utlåtande  den  ^Vi2  s.  å.,  i  hvilket  föreslogs  att  egentligen 
inga  andra  än  fattige  sjuke  borde  i  lasarettet  intagas,  äfvensom  tjenste- 
folk,  hvilka  enskilda  personer  emot  dss  årlig  afgift  eller  ock  mot  be- 
talning ville  ditsända.  Obotlige  sjuke  borde  icke  emottagas.  Vid  svåra 
tillfällen  s»  skulle  flere  doctorer  och  chirurgi  kallas  att  öfverlägga  i  all 
stillhet  och  samdrägtighet».  Alla  de,  som  vinnlade  sig  om  medicin 
och  kirurgi,  borde  få  fritt  tillträde  till  lasarettet  så  väl  på  de  bestämda 
timmarna,  som  eljes  deremellan.  I  »anatomiekammaren»,  som  skulle 
fCrläggas  till  tredje  våningen,  »bör  vara  fritt  att  öpna  de  döda  efter  nå- 
gon besynnerlig  sjukdom.  Der  kan  äfven  med  tiden  så  inrättas  att 
unge  medici  få  öfva  sig  i  anatomien  och  chirurgiska  operationer».  I 
planen  låg  tillika  att  uppställa  några  förlossningssängar  och  att  för  lasa- 
rettet inrätta  ett  mindre  apotek. 

Den  biifvande  sjukvårdsanstalten  ställdes  af  serafimerordenskapit- 
let  under  specielt  inseende  af  tvenne  riksråd  och  serafimerriddare,  hvilka 
tillika  utgjorde  dess  direktion.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^'/i  1751 
blefvo  grefvame  A.  J.  von  Höpken  och  G.  von  Seth  utseddde  till 
lasarettets  förste  styresmän.  Efter  dessa  förberedelser  öppnades  serafi- 
merlasarettet  den  ^Y^q  1752.  Sundhetskom missionen  fortfor  likväl  att 
åtminstone  i  förhållande  till  allmänheten  bevaka  sjukhusets  intressen  och 
att  förvalta  dess  fonder^). 

Här  må  ännu  nämnas,  att  ständerna  vid  1761  års  riksdag  på  in- 
bjudning af  presterskapet  utsago  en  s.  k.  lasarettsdeputation,  »som 
skulle  öfverse  det  i  Stockholm  inrättade  lasarettet,  samt  till  dess  förbätt^ 
rande  och  ytterligare  upphjelpande  föreslå  de  mått  och  utvägar,  som 
kunna  nödige  pröfvas».  Denna  deputation,  hvars  betänkande  afgafs 
följande  år  2),   vidtog   en  mängd   anordningar  rörande  lasarettets   eko- 


^)  Det  sista  uttalande  från  sundhetskommissionens  sida  rörande  lasarettet  förf. 
funnit,  är  dess  memorial  till  riicsens  ständers  kammar-,  ekonomi-  och  kommerse  dopa- 
tations  forordningsntskott  den  '78  1766.  Af  hrr  serafimerriddare  finnas  »relationer», 
innehållande  berättelser  om  lasarettets  stiftande  och  tillväxt,  afgifna  såväl  till  1751  och 
1756-,  som  1761  års  riksdag. 

*)  Finnes  i  Modées  Utdrag  YUI,  sid.  5,818. 


24  LAS  A  HETTETS  PLAN  OCH  STYRELSE. 


nomi  och  leveransen  af  medikamenter,  hvilka  ansågos  böra  ut- 
bjudas på  entreprenad,  rörande  lasarettsträdgården  m.  m.  DeSs  vikti- 
gaste förslag  var  likväl  att  en  riksens  ständers  deputation  skulle  till- 
förordnas, som  jemte  tvenne  riksråd  borde  vårda  lasarettet,  och  i  denna 
deputation  inväljas  lika  många  medlemmar  af  hvarje  stånd.  Fruktan  af 
deputationens  öfverläggningar  framträdde  i  »Riksefis  Högl.  Ständefs  Lasa- 
retts Depiitations  betänkande  angående  Lasarettsinrättningen  här  i  sta- 
den och  de  dervid  nödvändi^e  p)rbättringar,  gifv.  Stockholm  den  ^f^ 
1762;  Och  på  riksens  ständers  befallning  tryckt  1765^.  I  denna 
skrift,  äfvensom  i  :» Handlingar  angående  Lasarettsinrättningen  här  i 
staden j  föredragne  hos  Ridderskapet  och  Adeln  vid  1761  års  riksdag 
då  Riksens  Ständers  Lasarettsdeputations  Betänkande  förevarit»,  Stock- 
holm 1765,  20  sid.  4:o,  finna  vi  en  framställning  af  de  olika  åsikterna 
inom  deputationen  rörande  lasarettets  förvaltning  samt  en  mängd  upplys- 
ningar om  dess  ekonomi,  och  en  förteckning  på  de  nyttigaste  medici- 
nalväxterna i  den  omkring  medlet  af  1750-talet  anlagda  botaniska 
trädgården.  Om  denna  föreslagna  ständerdeputation  kommit  till  stånd, 
skulle  dess  verksamhet  icke  blifvit  af  lång  varaktighet,  emedan  alla  så- 
dana deputationer  blefvo  upphäfda  vid  1765—1766  års  riksdag. 

Att  ingå  på  en  utförlig  skildring  af  serafimerlasarettets  fortgående 
utveckling  och  inre  specialhistoria,  hör  icke  till  omfånget  för  detta 
arbete.  Denna  för  den  medicinska  vetenskapens  befordran  i  Sverige  så 
betydelsefulla  sjukvårdsanstalt  saknar  ännu  sin  häfdatecknare.  Man  bör 
hoppas  att  den  engång  skall  finna  en  sådan.  Här  må  endast  några 
spridda  uppgifter  om  dess  förvaltning  intaga  sin  plats  ^). 

När  serafimerlasarettet  öppnades  den  *7iq  1752,  var  sängarnas  antal 
endast  8,  fyra  för  invärtes  och  fyra  för  utvärtes  sjuke,  närmast  bestämde 
för  fattige  personer  från  Stockholms  stad  och  sådane  patienter  från 
garnisonen,   hvilka   vid  regementena  icke  kunde  få  tillbörlig  vård.    Be- 


')  Jfr  Joh.  L.  Odhelius'  pnesidii  tal  den  Vn  1776  *0m  Laxarettet  i  Stock- 
holm*. Afven  i  Hygiea  XIV  (1854):  523  ff.  finnas  af  C.  Santesson  upplysningar 
om  serafimerlasarettet. 


SBRAFIMERLASASETTETS    UTTIDONING.  25 


talning  erlades  af  dem,  hvilka  kunde  ersätta  kostnadeu.  År  1755  hade 
sjuksängarna  ökats  till  36  och  1765  till  44.  För  fattiga  barnaföderskor 
åtskiljdes  1755  två  sängar  för  att  begagnas  till  bammorskeundervisning. 
När  sjukhusets  inkomster  minskades  i  följd  deraf,  att  do  i  landsorterna 
insamlade  lasarettsmedlen  icke  vidare  tillföllo  serafimerlasarettet,  utan 
användes  till  länssjukhusens  underhåll^  inskränktes  sjuksängarnas  an- 
tal 1766  till  22,  men  hade  1773  åter  ökats  till  40  och  stego  ändtligen 
1805  till  100  ^).  Antalet  vårdade  sjuke  uppgafs  hvarje  år  i  tidningarna. 
Under  de  första  trettio  åren  af  serafimerlasarettets  tillvara  (1752— 1781) 
vårdades  i  medeltal  353  personer  om  året,  men  under  åren  1782 — 1805 
var  medeltalet  735. 

Större  och  mindre  donationer  tillföllo  efterhand  lasarettet  I  början 
hade  läkarene  icke  någon  aflöning.  Enligt  k.  brefvet  af  den  Vi  1753 
antogs  en  »medicus,  som  skulle  uppvakta  i  lasarettet  hvarje  morgon 
och  middags  hvilken  derjemte  vid  accouchementerna  kan  vara  tillstädes 
och  i  den  vetenskapen  underrätta  tjenliga  ämnen,  samt  hålla  dagoliga 
journaler  öfver  alla  de  i  lasarettet  förefallande  symptomata»  mot  ett 
arfvode  ur  lasarettsmedlen  af  1,000  dal.  kmt.  En  »fältskärsgesäll»  (under- 
kirurg)  antogs  dock  strax  vid  lasarettets  öppnande  mot  ett  arfvode  af 
600  dal.  kmt  om  året,  men  enligt  anförda  bref  erhöll  han  A  stället  för 
de  hittills  bestådde  kostpenningar,  jemte  fritt  husrum,  ljus,  ved  och  tvätt, 
300  dal.  smt,  så  länge  han  sin  syssla  derstädes  väl  förestår».  Efter 
någon  tid  beviljades  likväl  åt  så  väl  öfverläkaren,  som  öfverkirurgen  1,500 
dal.  kmt  om  året  och  genom  k.  brefvet  af  7ia  1762  ökades  deras  aflö- 
nmg  till  3,000  dal.  kmt.  Lasarettsdirektionen  utfärdade  konstitutorial 
för  läkarene  vid  sjukhuset 


*)  Till  betygande  af  sin  glädje  öfver  den  lyckliga  läkningen  af  G  u  s  ta  f  111:8 
armbrott  den  ^Ve  1783  å  Parola  malm  i  Hattula  socken  nära  Tavastehus  gaf  Stock- 
holms stads  borgerskap  ett  kapital  af  4,000  rdr  sp.  tiU  serafimerlasarettet,  med  hvars 
ranta  vissa  sängar  skidle  underhållas  för  vårdande  af  ann-  och  benbnitne  under  namn 
af  »Loulais  sängar»  (sic !)  till  minne  af  det  ställe,  der  olyckan  inträffade.  I  »Veckoskrift 
fi^  Läkare  och  Naturforskare»  lY :  240  har  konungens  lif kirurg  £lias  Salomon 
beskrifyit  tillgången  vid  armbrottet  och  dess  läkning. 


26  SERAFIMERLASARETTETS    REGLEMENTE. 

Serafimerlasarettets  öfverläkare  voro  under  den  tid  detta  arbete 
omfattar:  Abr  Bäck  (1752—1753),  Erik  Elff  (1753—1758),  J.  A.  af 
Darelii  (1758—1772)  och  J.  L.  Odhelius  (1772—1812,  men  biträ- 
dande sedan  1765).  öfverkirurger  voro:  01.  af  Acrel  (1752 — 1806), 
C.  F.  Schulz  von  Schulzonheim  (1806 — 1809,  men  biträdande  sedan 
1772)  och  P.  af  Bjerkén  (1809—1818). 

Föreståndarens  (ekonomens)  aflöning,  i  början  1,200  dal.  kmt,  höj- 
dos s.  å.  till  1,800.  Matkostnaden  per  dag  för  hvarje  sjuk  var  i  början 
1  dal.  12  öre  kmt  och  underhållskostnaden  af  en  säng  beräknades  på 
1770-talet  till  16  ä  1700  dal.  kmt  om  året 

Lasarettets  inkomster  emellan  1740 — 1750,  innan  detsamma  kom 
till  stånd,  stego  inalles  till  icke  mer  än  86,392  dal.  15  öre  kmt  Der- 
efter  kunde  de  beräknas  för  året  till  omkring  66,000  dal.  kmt  men  se- 
dan sammanskotten  från  länen  upphört,  minskades  de  till  omkring 
50,000  dal.,  men  började  åter  efter  en  tid  stiga  till  något  öfver  60,000 
dal.  De  årliga  utgifterna  under  de  första  25  åren  vexlade  efter  sjuk- 
sängamas antal  emellan  47,000  och  60,000  dal.  kmt^). 

Serafimerlasarettet  saknade  länge  reglemente.  Först  den  ^/^  1788 
utfärdade  de  »till  styrelsen  af  det  här  i  staden  inrättade  k.  lasarettet 
förordnade»  serafimerriddarene  ett  »reglemente»  i  nio  artiklar,  innehål- 
lande noggranna  föreskrifter  för  sjukhusets  förvaltning  och  de  dervid 
anställde  tjenstemännen  samt  betjeningen.  Detta  reglemente^  ehuru  i 
enskilda  detaljer  på  mångahanda  sätt  förändradt,  är  ännu  icke  upp- 
häf  vet  2). 

Den  till  följd  af  k.  brefvet  af  den  V*  1753  anbefallda  tjenstgörin- 
gen  vid  serafimerlasarettet  af  blifvande  läkare  och  kirurger  har  redan  i 
det   föregående   blifvit   omnämnd  ^),    Nämnda   k.  bref   förordnade    »att 


>)  Enl.   Odholius  a.  a.  sid.  32,  35. 

*)  Finnos  inföixlt  i  M  o  d  6  o  s  »  Utdrag  utur  puhlique  Handlingar  m.  m.  XIV: 
135  och  särskildt  tryckt  under  titel  »JRegleffiefUe  för  kongl,  Tjaxarettet  i  Stockholm. 
Sthlm  1788.    42  sid.    8:o. 

')  Jemför  dotta  arbetes  första  del  sid.  449.  I  lasarettsdirektionens  förslag  af  den 
Y,  1753  om  tjenstgörings  skyldighet  för  läkare  och  kirui^er  finnes  äfven  begäran  om 
Slitet  linne  ur  Kongl.  Maj:ts  »fatabur»,  som  derstädes  kasseras,  för  sjukhusets  behoL 


STRIDEN    OM    LASARETTSAPOTEKET.  27 

ingen  till  provincialmedicus,  stads-  eller  regeraentsfältskär  hädanefter 
antagas  må,  som  icke  åtminstone  ett  eller  hälft  år  tillförene  varit  uti 
Lazarettet  och  derstädes  vant  sig  vid  medicinska  och  chirurgiska  opera- 
tionerna». Någon  egentlig  klinisk  undervisning  enligt  vår  tids  uppfattning 
deraf  synes  icke  hafva  ägt  rum,  åtminstone  omnämnes  den  icke  i  sjuk- 
husets reglemente.  I  kapitlet  :^om  de  i  lazarettet  biträdande  unge 
läkare»  heter  det  endast^  »så  skola  de  medicinsB  och  chirurgise  studiosi, 
bvilka,  till  följe  af  nyssnämde  nådiga  förordnande  vilja  i  lazarettet  up- 
vakta,  sig  hos  lasarettets  medicus  eller  öfver-chirurgus  anmäla,  hvarefter 
de  få  tilgång  till  dagböckeme,  sjukskötseln,  chirurgiske  operationer  och 
det  mera,  som  till  deras  undervisning  lända  kan,  jemte  det  dera  vid 
förbindningame,  läkemedlens  föreskrifvande  och  operationernes  förrättande 
meddelas  de  upplysningar  och  underrättelser,  som  till  deras  inöfvande  i 
practiquen  kunna  vara  bidragande»  ^).  Det  var  först  genom  k.  brefvet  af 
den  ^Vs  1802,  som  öfverläkaren  och  öfverkirurgen  blefvo  ålagde  att 
hvar  inom  sin  afdelning  hålla  kliniska  föreläsningar  för  de  tjenstgörande. 
Från  denna  tid  kan  man  antaga  att  en  verklig  klinisk  tjenstgöring 
och  undervisning  kommit  till  stånd. 

I  det   följande   skall  ännu   en  skildring  af  den  s.  k.  lasarettsträd- 
gärden  och  dess  öden  meddelas. 


6.    Striden  om  lasarettsapoteket 

Till  sist  ännu  några  ord  om  den  strid,  som  fördes  om  rättig- 
heten att  till  sjukhuset  aflerana  medikamonter.  Under  den  första  tiden 
af  lasarettets  tillvara  blefvo  de  för  dess  behof  nödiga  medikamenterna 
tagna  från  apoteket  »Morianen»,  men  när  apotekaren  Johan  Julius  Sal- 
berg  dog,   blef   innehafvaren  af  apoteket  »Kronan»  Johan  Christian 


^)  För  de  första  38  åren  saknas  helt  och  hållet  nppgifter  om  huru  många  de  vid 
lasarettet  tjenstgörande  läkarene  varit.  C.  J.  £  k  s  t  r  ö  m  e  r,  Tal  om  k.  Serapktmer- 
Ordens  Laxureitet  i  Stockholm^  kallet  i  k.  Vetenskaps- Academien  den  7  apr.  1838, 
SthUn  1840.    Sid.  30. 


28  STRIDEN    OH    LASARETTSAPOTEKET. 


Georgii  af  lasarettsdircktionon  aotagen  till  lasarettets  apotekare  medels 
konstitutorial  af  den  %o  1753,  h vilket  af  EoDgl.  Maj:ts  bekräftades  den 
^Vs  1754.  Apotekaren  Salberg  d.  y.  klagade  å  sin  sida,  att  han  blifvit 
beröfvad  denna  leverans  och  ville  bevisa  sin.  rättighet  att  erhålla  den. 
Med  anledning  häraf  utspann  sig  en  vidlyftig  tryckt  skriftvexling  ^). 

Sonen  Georg  Eberhard  Georgii  antogs  sedermera  den  *7i  1781 
af  lasarettsdirektionen  till  sjukhusets  apotekare,  men  1785  beslöt  direk- 
tionen att  icke  vidare  binda  sig  vid  något  visst  apotek,  utan  taga  me- 
dikamenterna  derifrån  det  vore  lämpligast 


*)  Först  utkommo  */Vo  Meifioria^  rörande  Apotheksinrättningen  vid  kongl^ 
IjaxareUet»  2  bi.  4:o.  Sthim  1765  och  »7V7/  det  nyligen  af  Trycket  ulkomne  Pro 
Åtemaria,  rörande  Apotheksinrättningen  vid  kongl.  Laxarettet ^  hör  följande^  som  af 
förgätenhet  bli f Ht  utlemnai^  bifogas».  4  bL  4:o.  SthIm  1765.  Från  annat  håll  ntgafe 
^Ytterligare  pro  memoria,  rörande  apotheks  inrättningen  rid  kongl.  Tjoxarettet»  8  bl. 
4:o  Sthlm  1765,  men  bemöttes  med  »Spar  på  det  ytterligare  promemoria ,  rörande  Apo- 
theks inrättningen  vid  kongl.  Laxarettet  4  bl.  4:o  Sthlm  1766.  I  denna  skrift  heter 
det  bland  annat:  »wille  någon  slateligen  inwända,  at,  såvida  apothokaren  G  e  o  r  g  i  i 
icke  allenast  genom  kongl.  lazaietts  directionens  för  honom  utfärdade  constitutonal 
blifvit  förordnad  till  lazaretts  apothekare,  utan  ock  året  derefter  än  vidare  af  Hans 
Eongl.  Maj:t  sjelf  dervid  stadfäst,  tyckes  deraf  owedersägligen  böra  följa,  att  denna 
rättighet  honom  icke  vidare  kan  bestridas,  så  swaras  derpå  of örgripligen :  At  det  ännu 
mindre  lärer  kunna  bestridas  Riksens  HÖglofl.  Ständer  att  så  föranstalta  om  medica- 
mentslefverantsen  för  kongl.  lazaiettet^  som  de  för  detsamma  finna  wara  beqvämligast 
och  fördelaktigast,  oaktadt  hvad  anstalt  förut  därom  kunde  wara  gjord».  Derefter  ut- 
kommo ännu  >Ärhindringar  wid  den^  i  förledit  dr,  af  Trycket  utkomne  ytterligare 
Pro  Memoria  hörande  til  Apotheksinrättningen  tvid  kongl.  Ijoxarettei».  2  bl.  4:o. 
Sist  utgåfvos  »Rättelser,  tcid  de  ärhindringar,  som  nyligen  blifvit  utgifne  öfwer  et 
utkommit  ytterligare  Pro  Memoria-^  rörande  Apotheks  inrättningen  wid  kongl.  Lax€t^ 
rettet^  samt  Qenswar  åt  et  i  samma  ämne  kärt  därefter  täkommit  Swar».  4  bl.  4:o. 
Sthlm  1766. 


XVI. 


SJUKHUS  I  ANDRA  STÄDER  OCH  I 

LANDSORTERNA. 


1.    Förelag  att  Inrätta  sjukhus  i  landsortsstäderaa. 

Serafimerlasarettefs  i  Stockholm  stiftelse  viickte  i  landsortsstäderna  * 
tanken  på  inrättandet  af  egna  sjukhus  för  deras  och  kringliggande  trak- 
ters behof.  Da  det  visade  sig  att  insamlandet  af  mindre  tillfälliga  af- 
gifter  under  en  längre  tid  kunde  vara  ganska  inbringande,  var  det  na- 
turligt att  äfven  andra  stader  ville  begagna  sig  af  denna  utväg  och  för 
sina  ändamål  använda  do  penningmedel,  h vilka  från  deras  nejder  in- 
samlades för  hufvudstadens  behof. 

Den  första  anhållan  i  detta  syfte  ingick  frän  Lund,  då  riksrådet 
och  akademikanslern  grefve  Johan  Gyllenborg  gjorde  hos  Kongl. 
Maj:t  ansökning  att  för  inrättandet  af  ett  lasarett  eller  nosocomium  vid 
akademien  få  uppbära  och  bibehålla  »Ma  de  lasarettsmedel,  som  enligt 
Kongl.  Maj:ts  skrifvelse  af  den  '/a  och  Vn  1  ^^46  under  namn  af  frivilliga 
gåfvor  till  lasarettet  i  Stockholm  erläggas  af  alla  dem,  som  i  Skåne,  Hal- 
land, Blekinge  och  Göteborgs  län  till  någon  tjenst  befordrade  blifva».  1 
häröfver  infordradt  utlåtande  af  den  "/^  1750  anförde  sundhetskom- 
missionen  : 

»hiiniledes  Hans  Kongl.  Höghet  är  1747  såsom  Upsala  Acad. 
Cantzler  hos  Ed.  Kongl.  Maj:t  anhållit  att  den  bevillning,  som  de  der  vid 
staten  avancerade  komma  at  betala,  kunde  det  derstädes  inrättade  Noso- 
comium tillerkiännas.  Hvaröfver  Eders  Maj:t  den  ^/^  samma  är  i  nåder 
resolverat  att,  som  denna  afgift  blifvit  förordnad  på  riksens  ständers 
gjorda  underd.  tillstyrkande  och  det  i  Upsala  inrättade  nosocomium  har 
sin  särskilta  fond  och  inrättning;  Alltså  och  emedan  riks.  ständer  ej 
undantagit  de  i   Upsala   avancerade    ifrån    denna   afgifts    erläggande,   för 


32  FÖRSLAG    ATT    INKATTA    SJUKHUS   1    LANDSORTSSTADERNA. 


den  skull  kunde  de  ej  mer  än  andra  derifrån  undantagna  varda.  likale- 
des har  Ed.  Kongl.  Majit  är  1748:  26  Febr.  lämnat  Consistorium  i  Stock- 
holm till  nådigt  svar  uppå  dess  underdån.  framställning  det  församlin- 
game  till  fottighusens  underhållande  skulle  få  behålla  hvad  vid  bröllop 
och  barndop  insamlas,  att  som  af  riks.  ständers  skrifvelse  derom  den 
»Vi  1739  och  Öfverståthållarens  till  följe  af  Ed.  Kongl.  Maj:ts  nådiga 
bref  af  den  Vs  1743  utfärdade  publikation  befants,  at  denna  afgift  icke 
är  någon  pålaga,  utan  en  frivillig  gåfva,  så  kunde  densamma  icke  heller 
göra  något  hinder  i  den  afgift,  som  till  fattighusen  här  i  staden  särskilt 
skier.  I  anseende  till  hvad  sålunda  anfördt  blifvit  understår  sig  icke 
commissionen  styrka  Eders  Eongl.  Maj:t  till  någon  ringaste  ändring  uti 
de  af  Ed.  Kongl.  Maj: t  och  Riks.  Ständer  tagna  författaiingar,  hvarigenom 
Stockholms  lasaretts  fond  skulle  minskas,  isynnerhet  nu  när  commissio- 
nen äger  ganska  ringa  medel  till  det  oförtöfvat  tillärnade  lazarettshusets 
inredning». 

Kongl.  Maj:t  afslog  i  följd  häraf  ansökningen  den  V2  1751. 

Vid  riksdagen  1761 — 1762  förnyade  ridderskapet  och  adeln  i  Skåne 
denna  anhållan  om  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Lund  och  att  dertill  få 
»draga  inkomsterna  ifrån  Skåne,  Blekinge  och  Halland,  som  nu  gå  till 
Stockholm».  Utom  den  nytta  landsbygden  af  ett  sådant  lasarett  kunde 
hafva,  »skulle  enligt  ridderskapets  förmenande  den  medicinska  faculte- 
ten  i  Lund  deraf  vinna  förmån  och  tillfälle  till  de  studerandes  bättre 
öfning  och  undervisning».  Lasarettsdeputationen,  häröfver  hörd,  afböjde 
förslaget,  ehuru  den  i  sitt  protokoll  den  7$  1762   uttalade   sin    önskan, 

»att  i  hvarje  rikets  provinco  lazaretter  kunde  inrättas  för  den  stora 
nytta  skull,  som  de  riket  tillskynda,  då  de  väl  och  ordenteligen  skötas, 
men  emedan  rikets  medel  sådant  ej  tillåta  och  de  hittills  gjonhi  saraman- 
skotter  icke  äro  tillräckelige  till  detta  enda  lazarettets  underhållande, 
mindi-e  till  flere  i  riket,  ty  höll  deputationen  före  det  vara  sä  mycket 
betänkeligare  att  några  till  Stockholms  lazarett  redan  anslagne  fonder 
derifrån  dragas  och  till  flere  lazaretter  användas,  som  ingen  annan 
fölgd  denippå  syntes  möjelig,  än  att  de  alla  skulle  gå  öf veranda  utan  att 
något  enda  kunde  komma  i  stånd  att  rätt  och  med  förmån  för  riket 
skötas». 

Äfven  Malmö  stads  vid  riksdagen  1761  gjorda  ansökning  om  till- 
stånd att  inrätta  ett  lasarett  och  dertill  erhålla  de  i  Skåne  fallande  läsa- 


FÖDSLAQ   ATT   INRÄTTA   SJUKHUS    I   LANDSOUTERNA.  33 

rettsmedel  möttes  med  afslag.  I  k.  brefvet  af  den  ^Vs  ^^^^  åberopades 
till  stöd  härför  sundhetskommissiooens  den  ^Vio  17^1  S^^^^  utlåtande. 

När  landsböfdingen  baron  Spärr e  i  bref  af  den  ^/^  1759  och 
derefter  biskopen  K  i  örn  in  g  anhöUo,  att  de  uti  Hernösands  stift  årligen 
insamlade  lasarettsmedlen  antingen  till  hela  eller  åtminstone  halfva  be- 
loppet måtte  beviljas  till  Hernösands  hospital,  afst}'rkte  sundhetskommis- 
sionen  i  sitt  utlåtande  af  den  ^^-^  1760  att  koUekter  och  befordringsaf* 
gifter  blefve  dertill  medgifna.  De  frivilliga  sammanskott,  som  gjordes  vid 
bröllop  och  barndop,  föreslog  kommissionen  deremot  till  fördelning  emel- 
lan serafimerlasarettet  och  Hernösands  hospital,  »så  att  de  undfå  hälften 
hvardera,  dock  att  insamlingen  för  båda  af  presterskapet  tillika  och 
uppå  en  tallrick,  men  icke  8äi*skildt  förrättas». 

I  sitt  bemödande  att  till  förmån  för  serafimerlasarettet  förhindra 
de  i  landsorten  insamlade  penningarnes  användning  för  lokala  ändamål 
åberopade  kommissionen  vanligen  otillräckligheten  af  de  influtna  med- 
len. Vid  en  af  landsböfdingen  i  Kronobergs  län  Peter  von  Psilan- 
der  gjord  ansökning,  att  någon  del  af  de  i  länet  inflytande  medlen 
måtte  anslås  till  fattiga  sjukes  behof,  afstyrkte  kommissionen  den 
^2/3  1760  detta  förslag  icke  allenast  derför,  att  lasarettets  utvidgning 
vore  beroende  af  dess  inkomster,  »utan  ock  att  medici  och  chirurgi 
måtte  liksom  här  uppammas  och  i  vetenskaperna  vinna  mognad  och 
förfarenhet,  hvarifrån  de  sedan  kring  hela  riket  utspridas  och  kunna 
betjena  alla  landsorters  invånare.  Skulle  nu  i  detta  som  i  andra  län 
den  lilla  lasarettsinkomst,  som  faller,  disponeras  till  andra  behof  än  de 
äro  anslagna,  förfölle  icke  allenast  snart  nog  hela  inrättningen,  utan  ock 
det  dermed  påsyftade  högst  nyttiga  ändamål  försvunne». 

Större  framgång  hade  icke  heller  ett  af  konsistorium  i  Göteborg 
den  23/^  1761  inlemnadt  och  i  ständernas  lasarettsdeputation  den  "/^ 
1762  anmäldt  förslag  till  sjukhus  i  Göteborg.  Äfven  i  detta  fall  fram- 
hölls, utom  den  nytta  lasarettet  skulle  såsom  sjukvårdsanstalt  med- 
föra, dess  gagn  i  egenskap  af  en  praktisk  skola  såväl  för  fältskärs- 
gesäller, som  en  del  studerande,  »isynnerhet  oumbärlig  i  fall  en 
medicinaB  lectorstjenst  efter  Consistorii  anhållan  hos  riksens  högl.  ständer 

blefve  här  vid  gymnasium  inrättad».     Andre  stadsläkaren,   som   nyligen 

3 


B4  FÖRSLAG   ATT   INRÄTTA   SJUKHUS   I   LANDSORTERNA. 

antagits,  kunde  jåunte  fältskären  emot  en  ringa  ersättning  åtaga  sig  vår- 
den af  lasarettet 

Till  fond  för  det  blif vande  lasarettet  föreslog  konsistoriam: 

de  vanliga  lasarettsmedlen  från  stiftet  såsom  kollekter,  insamling 
vid   bröllop  och  barndop  m.  m.; 

för  hvart  lik,  som  begrofves  med  »oloflig»  prakt  i  någon  kyrka, 
100  dal.  kmt; 

för  hvar  tunna  sill,  som  insaltades  inom  städemas  område,  borde 
betalas  fyra  styfver.  Denna  pålaga  ansåg  konsistorium  vara  mycket  rätt- 
vis. »Ty  som  förberörde  bruk  eller  missbruk  föra  smittosam  luft  och 
ohälsa  med  sig,  så  vore  ock  rättvist,  att  lasaretter  underhållas  på  deras 
bekostnad,  som  draga  fördelen  af  sådan  osed;» 

Ostindiska  kompaniet  torde  vid  hvart  dess  skepps  lyckliga  hem- 
komst ihågkomma  lasarettet; 

ett  lotteri  liksom  i  Stockholm. 

Sillfonden  beräknades  till  6,000  dal.  smt  för  året  och  vinsten  på 
lotteriet  till  2,000  dal.  smt  samt  årliga  beloppet  af  lasarettets  inkomster 
till  10,000  dal.  smt. 

Lasarettsdeputationen  afböjde  detta  förslag  om  ett  sjukhus  i  Göte- 
borg, »så  länge  fonden  till  härvarande  lasarett  icke  vore  större  och 
tillräckligare,  varandes  deraf  att  frukta  i  ställe  för  allmän  nytta  allas 
undergång  och  ingen  deras  vidmagthållande». 


2.    Sjukvårdsinråttningapnas  uppkomst    Styrelse. 

Allmånna  åtgårder. 

Dessa  förnyade  ansökningar  och  det  småningom  insedda  behofvet 
af  sjukhus  i  de  olika  länen  förmådde  slutligen  ständerna  att  bevilja 
äfven  andra  städer  samma  förmåner,  som  tilldelats  Stockholms  stad. 
Härom  utfärdades  k.  brefvet  af  den  ^7io  1765,  som  tillät  inrättandet  af 
sjukhus  i  landsorterna  och  började  raden  af  de  åtgärder,  hvilka  under 
årens   lopp    vidtogos    tiU  införande   och   underhållande  af  ett   ordnadt 


SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS    UPPKOMST.  35 


sjukhosväsende  i   Sverige   och    Finland.    Denna  viktiga   skrifvelse  har 
följande  lydelse: 

»Uti  skrifvelse  af  den  27  sistl.  sept.  förmäla  riksens  ständer  sig 
hafva  för  godt  pröfwadt  så  wäl,  at  the  stift,  lähn  eller  landsorter, 
hvilka  åstiinda,  mage  å  egen  bekostnad  få  inrätta  lasai^ett  som  ock,  at 
till  befordran  af  detta  christeliga  och  högst  angelägna  ändamål  the 
lähn,  som  redan  förskaffat  sig  egna  lazarettshus,  eller  ock  ofelbart 
kunna  innan  kort  med  sådan  inrättning  vara  förscdde,  mage  till  thess 
understöd  och  vid  magthållande,  få  nyttja  samma  rättighet,  som  laza- 
rettet  i  Stockholm  och  behålla  alla  the  insamlingar,  collecter  och  sam- 
manskott, som  eljest  till  berörde  lazarett  ifrån  lähnen  årligen  utgå; 
dock  the  stift  eller  lähn  obetagit,  som  wilja  sig  om  ett  lasarett  sam- 
mansätta, at  giöra  sine  författningar  efter  plägad  correspondence  emel- 
lan landshöfdingame  och  biskoparne  och  under  samråd  med  lähnets 
inbyggare,  ther  en  sådan  förening  ästundas. 

Men  hvad  academiske  lazaretter,  eller  så  kallade  Nosocomier,  samt 
Storfurstendömet  Finland  angår,  så  hafva  riksens  ständer  funnit,  at  thet 
bör  förblifva  wid  the  inrättningar,  som  påbegynte  äro,  undantagandes 
Österbotten,  theräst  lähnet  må  giöra  sin  egen  författning. 

Nu  emedan  Wi  i  nåder  wele,  at  hvad  riksens  ständer  i  ofwan- 
berörde  måtto  tilstyrkt,  må  genom  vederbörande  landshöfdingar  och 
consistorier,  i  hwad  på  dem  ankommer,  befordras  till  wärkställighet,  samt 
at  underdåniga  berättelser  til  oss  afgihvas,  huruwida  invåname  i  hvarje 
landsort  kunna  vara  hugade,  at  i  de  här  ofvanförmälde  inrättningar  ingå;  Ty 
gifve  Wi»  o.  8.  v. 

Från  denna  tid  började  sjukvårdsinrättningar,  om  äfven  i  inskränkt 
omfång,  uppstå  på  skilda  trakter  af  riket,  men  dessa  stodo  likväl  icke 
under  inseende  och  vård  af  collegium  medicum.  De  betraktades  helt 
och  hållet  som  tillhörande  de  lokala  administrativa  myndigheternas 
område.  Då  sjukhusen  till  större  delen  voro  belägna  i  länsresidens-  och 
stiftsstäderna,  blef  landshöfdingen  alltid  och  icke  sällan  äfven  biskopen 
ledamot  i  den  styrelse,  som  hade  deras  förvaltning  och  omsorgen  om 
deras  förkofran  i  sin  hand.  Läkarenes  inflytande  i  detta  hänseende 
var  i  allmänhet  ganska  ringa.  Tiden  var  ännu  icke  kommen  att  er- 
känna läkarens  betydelse  i  en  mängd  statliga  och  kommunala  värf,  der 
hans  erfarenhet  af  det   menskliga   lifvets   behof,   dess   skuggsidor  och 


36  SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS    UPPKOMST. 


elände  kunde  göra  sig  gällande.  Det  var  först  en  nyare  tid  förbehållet 
att  vilja  höra  hans  röst  vid  afgörandet  af  en  mängd  administrativa 
frågor.  Det  saknar  derför  icke  sitt  intresse  att  se  det  coUegiam  medicum 
uppmärksammat  detta  förhållande  och  sökt  häfda  läkekonstens  an- 
seende och  vikt  i  det  offentliga  lifvet.  Den  *Vi2  1757  förekom  i  kol- 
legium öfverläggning  derom, 

»huru  nödvändigt  och  angelägit  det  skulle  wara  för  det  allmänna, 
om  uti  hospitalsråden  i  städerna  och  äfven  i  fattighusdirectionerne  här 
i  Stockholm  provincial  eller  stadsmedici  i  de  förra  och  någon  doctor  i 
hwar  fattighusdirection  i  de  sednare,  skulle  liafva  säte  och  stämma  som 
ledamöter,  hälst  derigenom  hwarjehanda  godt  och  nyttigt  till  sådana  in- 
rättningars trefnad  oförnekeligen  winnes,  såsom  en  proportionerad  mat- 
redning  mot  fattighjonens  ålder,  sjukdomar,  rörelser  och  lifskrafter,  snygg- 
hets bibehållande  i  rummen,  de  af  smittosamma  eller  andra  ohyggeliga 
sjukdomar  angrepnas  tilbörliga  skiljande  från  de  friska  med  mycket  an- 
nat, som  uppå  en  förnuftig  läkares  urskiljning  och  åtgärd  ankommer, 
om  han  vid  sådane  sammankomster  är  närvarande.  Collegium  beslöt  att 
i  underdånighet  föredmga  detta  angelägna  ärende  hos  Hans  Kongl.  Maj:t>v. 

Denna  framställning  hade  likväl  icke  någon  påföljd.  Det  förblef 
vid  det  gamla.  Härom  skref  Sven  Brodd  till  Abr.  Bäck  från  Ma- 
riestad den  ^Va  1^66: 

»Gåfve  provincialmedici  instruction  nogen  utförlig  rättighet  att  med 
sådana  wärk  (uppsigt  öfver  lasaretterne)  sig  befatta  och  däröfver  vi 
officii  hafva  magt  att  seja,  så  kunde  jag  nog  noget  uträtta.  Jag  hoppas 
at  den,  som  nu  är  i  Stockholm  under  händer,  blir  så  stäld,  at  medicuR 
så  vid  sjukhus,  som  Hospitaler  lämnas  mera  rätt  at  styra  och  hafva  in- 
seende. I  hospitals  direction  bör  provincialmedicus  hafwa  säte  i  stäl- 
let för  den  gamla  orimmeliga  Instruction  tilstäder  honom  supplicando 
seja  sin  mening». 

Äfven  emellan  collegium  medicum  och  lasaretten  förefanns  icke 
något  annat  samband,  än  att  kollegii  instruktion  medgaf  detsamma  rätt 
att  få  del  af  deras  »reglementer  och  hushållsinrättningar».  Dock  finner 
man,  att  kollegium  tidt  och  ofta  hos  landshöfdingarne  eller  hos  serafi- 
merordensgillet  gjorde  påminnelser  om  nödvändigheten  att  inrätta   eller 


STYRELSEN    ÖFVER   SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNA.  37 


ock  utvidga  länens  sjukhus,  äfvensom  att  kollegium  icke  sällan  ur 
medicinalfonden  betalade  medikamentskostnaden  för  fattige  å  lasaretten 
intagne  sjuke*).  Sjukvården  vid  häkten  och  fängelser  stod  dock,  åt- 
minstone under  senare  tid,  omedelbart  under  kollegium. 

Det  var  en  annan  myndighet  än  collegium  medicum  förbehållet 
att  utöfva  inseendet  öfver  de  allmänna  sjukhusen.  Ungefär  samtidigt 
med  uppkomsten  af  sjuk  vårdsanstalter  i  landsorterna,  hade  i  stället 
för  den  1766  tillsatta  »öfverdirektionen  öfver  barnhusen  och  hospita- 
lerne  i  riket»  inseendet  öfver  dessa  inrättningar  1773  anförtrotts  åt  tvenne 
serafimerriddare  och  sedermera  1791  åt  serafimerordensgillet.  Det  var 
under  denna  myndighet  sjukhusen,  så  vidt  de  berodde  af  allmänna 
medel,  och  särskildt  länslasaretten  ställdes,  i  närmaste  öfverensstämmelse 
med  hvad  förhållandet  var  vid  serafimerlasarettet  i  Stockholm.  Med  de 
i  det  hela  inskränkta  tillgångar,  öfver  hvilka  serafimerordensgillet,  åt- 
minstone i  sin  början,  förfogade,  har  detsamma  i  sin  mån  sökt  befordra 
sjukvårdsväsendet  i  Sverige  och  Finland  2). 

Till  och  med  när  collegium  medicum  omorganiserades  genom 
k.  brefvet  af  den  *7io  1797,  som  tilldelade  detsamma  en  odelad  sty- 
relse och  tillsyn  öfver  hela  medicinalverket  i  riket,  tog  man  icke  ut 
steget  fullt.  Lazaretten  förblefvo  fortfarande  under  serafimerordensgillets 
förvaltning  och  vård.  Collegium  medicum  erhöll  endast  rättighet  att  af 
lasarettsläkarene  emottaga  årliga  berättelser.  K.  brefvet  till  serafimer- 
ordensgillet af  samma  dag  förordnade  nämligen: 

»Och  som,  i  anseende  till  den  eder   nådigst    updragne   förvaltning 
öfver   lazaretterne   i   orteme,  I   dervid,   uti   hwad  läkare  och   fåltskärs- 


0  Collegii  medici  protokoU  den  "/^  1788. 

*)  Under  gillets  styrelse  hördo  icke  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  som  styrdes 
af  en  direktion^  sammansatt  af  tvenne  serafimerriddare^  Sahlgrenska  eller  allmänna 
sjukhuset  i  Götheborg,  akademiska  sjukhuset  eller  nosocomium  i  Upsala  och  lasarettet 
samt  det  deimed  sedermera  förenade  kliniska  institutet  i  Lund.  Deremot  voro  några 
enskilda  af  allmänna  bospitalsfonden  oberoende  välgörenhetsinrättningar  och  donationer 
ställda  nnder  serafimerordensgillets  vård  och  inseende,  såsom  bland  annat  Yeckholms 
hospital,  Lidköpings  barnhus,  Gustafsbergs  bamhus  i  Uddevalla,  m.  m. 


88  ALLMÄNNA   AtGÄRDEU   MBO   AFSEKNDE   Å   SJUKHUSEN. 


befattningen  angår,  nu  biträdes  af  en  i  eådan  afsigt  tillförordnad  General- 
directeiir,  i  enlighet  med  den  af  eder  honom  meddelte  instruction;  Så, 
på  det  Wårt  collegium  medieum  ej  måtte  i  denna  betydlige  del  af  fält- 
skärs wettonskapens  tillämpning  i  riket  sakna  de  till  sjukskötselns  i 
allmänhet  befrämjande  och  wettenskapens  förkofran  ledande  uplysningar 
och  underrättelser,  hafwe  Wi  funnit  nödigt  att  i  nåder  förordna  det  böra 
de  wid  berörde  lazaretter  antagne  läkare  och  fältskärer  årligen  äfven 
till  bemälte  collegium  afgifva  berättelse,  så  wal  om  hvad  under  loppet 
af  sjukskötseln,  befunnits  i  förenämnde  ändamål  förtjena  något  särdeles 
afseende,  som  ock  hvad  för  öfrigt  till  collegii  allmänna  kännedom  af 
medicinalwerket  i  riket  hörer:  Hvilket  I  hafven  att  vederbörande  till  ef- 
terrättelse och  iackttagande  förständiga:  Börande  I  derjerate,  enär  Wårt 
collegium  medieum  kan  finna  sig  hafva  någre  fullständigare  uplysningar 
i  förenämde  delar  af  nöden,  då  besörja  att  silke  upplysningar  blifva  samma 
collegium  uppå  dess  begäran  meddelte.  För  öfrigt  och  som  Wårt  col- 
legium medieum,  till  ej  mindre  lindring  i  kostnaden  wid  veneriska  smit- 
tans botande,  än  de  sjukes  bättre  wård  och  säkrare  hjelp,  i  underdånig- 
het hemstält,  om  icke  de  i  landsorteme  under  eder  tillsyn  lydande 
smärre  lasaretter  kunde  emottaga  de  swårare  veneriske  sjuke,  så  wele 
Wi  öfver  denna  hemställan  hafva  i    nåder   inhemtat   edert    underdåniga 

utlåtande». 

« 

Bland  viktiga  frågor,  framkallade  med  anledning  af  de  berättelser 
om  lasarettens  tillstånd  i  de  olika  länen,  hvilka  landshöfdiDgame  på 
serafimerriddarenes  anhållan  afgifvit,  var  den  om  föreningen  af  sjuk- 
husen och  hospitalen.  Serafimerriddarene  yttrade  i  sitt  den  "/^  1776  af- 
lemnade  utlåtande,  »att  en  sammanläggning  må  tillåtas  å  de  orter,  där 
det  sig  med  beqvämlighet  och  nytta  kan  göra  låta»,  och  begärde  att  få 
inkomina  med  betänkande  för  hvarje  län  särskildt.  Härtill  biföll  Kongl. 
Maj:t,  men  förklarade  i  skrifvelse  af  den  ^7?  1776, 

»att  då  uppbörden  af  lasarettsmedlen  i  de  län,  hvarifrån  den  blifvit 
uppgifven,  under  de  sedan  år  1766  förflutna  åren  sig  förhålht  ganska 
olika,  nemligen  att  den  i  några  län  väl  bestiger  sig  till  någon  betydlig 
summa,  men  är  i  de  andra  ganska  svag  och  ringa,  kan  deraf  ej  annat 
slutas,  än  att  denna  uppbörd  blifvit  af  prästerskapet,  på  hwars  ömma 
och  sorgfälliga  åtgärd  dess  befordran  och  tillväxt  förnämligast  beror,  i 
de  flesta  länen  mycket  vårdslösad.    Ty  hemställen  I  i  underdånighet  om 


allmAnna  åtqärder  med  afseendb  å  sjukhusen.  89 


Oss  icke  sknlle  täckas  genom  nådigt  circulairbref  alfwarligen  ålägga 
Biskopame  och  Consistorleme  att  hwar  i  sitt  stift  ej  allenast  tillhålla 
prästerskapet  att  denna  sin  skyldighet  fullgöra,  utan  ock  i  öfrigt  noga 
tillse  att  allt  dervid  riktigt  tillgår». 

Denna   kongliga  tillrättavisning  åt  presterskap  och  samtliga   konsi- 
storier (utom  Stockholm),  utfärdad  den  ^V?  1776,  är  af  följande  lydelse: 

»Af  landshöfdingames  berättelser  om  verkställigheten  af  det  nåd. 
tillstånd,  som  genom  k.  cirkulärbrefvet  af  den  *°/io  1765  blifvit  lemnadt 
till  särskilda  lasaretters  inrättande  i  landsorterne,  har  det  varit  Oss  obe- 
hagligt att  af  dessa  berättelser  inhemta,  att  ehuru  10  år  nu  äro  för- 
flutne,  sedan  denna  angelägna  och  christeliga  författning  gjordes,  äro  lik- 
väl de  flesta  länen  ännu  i  vanmagt,  att  kunna  densamma  verkställa, 
som  förnämligast  skall  hänföra  deraf,  att  ej  tillräcklig  fond  dertill  influtit, 
warandes  i  några  län  efter  uppgifterna  så  obetydliga  och  ringa  summor 
insamlade,  som  Wi  oss  icke  eller  föreställa  kunnat.  En  sådan  obekymmer- 
samhet  och  ett  så  kärlekslöst  förhållande  mot  de  fattiga  sjuka,  som  emel- 
lertid lämnas  utan  den  hjelp  och  skötsel  de  eljest  kunna  njuta,  har 
fordradt  wår  alfvarliga  uppmärksamhet.  Och  emedan  denna  författning 
med  lasaretters  inrättande  till  en  stor  del  beror  uppå  presterskapets 
ömma  åtgärd  att  förmå  sina  åhörare  till  gifmildhet  och  sammanskotter 
vid  de  tiUfäUen,  som  till  slika  frivilb*ga  gåfvors  insamling  lasaretteme 
äro  förbehållne;  hvadan  ock  den  svaga  uppbörd  af  lasarettsmedel,  som 
nu  efter  så  lång  tids  förlopp  i  de  flesta  länen  förspörjas  vara,  will  gifva 
anledning  att  sluta,  det  sedan  lefvereringen  till  lasarettet  i  Stockholm 
och  den  dermed  förknippade  redogörelsen  upphörde,  torde  äfven  den  nit 
och  sorgfällighet,  som  presterskapet  därstädes  i  denna  angelägenheten 
ålegat,  hafva  aftagit  och  i  märkelig  mohn  blifvit  ur  achtlåten,  ty  föran- 
låtas  Wij  eder  härmed  i  nåder  anbefalla,  det  I  gjören  wederbörande 
presterskap  i  det  eder  anförtrodde  stiftet  härom  tjenlig  föreställning,  samt 
derhos  noga  tillsen,  att  de  icke  allenast  sin  skyldighet  härutinnan  full- 
göra, utan  ock  att  alt  ricktigt  dervid  tillgår». 

Sedan  hospitalsväsendet  blifvit  ordnadt   genom   k.  förordningen  af 
den  ^Vi2  1766,  hvarom  närmare  i  det  följande,   bestämde   k.  brefvet  af 

den  Vs  1776, 

att   Kalmar  läns  lasarett  skulle  sammanläggas  med  hospitalet  och 
begge  inrättningarna  underhållas  af  gemensamma  medel; 


40  allmAnna  åtgärder  heo  afseknde  å  sjukhusen. 

att  Kopparbergs  länslasarett  skalle  inrättas  i  det  rymliga  hospitals- 
boset,  hvarest  tvenne  rum  borde  undantagas,  det  ena  för  de  med  vene- 
riska och  det  andra  för  de  med  kroniska  sjukdomar  behäftade  perso- 
nerna ; 

att  Yestemorrlands  lasarett  borde  vid  laudshöfdingeresidensets  fram- 
deles skeende  flyttning  från  Sundsvall  till  Hemösand  förenas  med  hospitalet 
derstädes.  »Men  som  landshöfdingen  baron  Falkengren  redan  gjort 
en  liten  början  med  ett  lasarett  i  Sundsvall  medelst  2:ne  sjuksängars 
inrättande  i  ett  hyrdt  rum,  så  må  dervid  intill  lasarettets  flyttning  bero 
och  provincialmedicus,  hvars  hemvist  intill  den  tiden  blir  i  Sundswall, 
å  detta  lilla  interimslasarett  hafva  vård  och  inseende:»,  och 

att  Yesterbottens  lasarett  skulle  på  en  och  samma  gång  med  hospita- 
let derstädes  inrättas. 

Med  anledning  af  sedermera  uppkommen  fråga,  huru  förfaras  skalle 
med  lasarettsmedel,  insamlade  i  ett  stift,  som  innehöll  församlingar  till- 
hörande olika  län^  bestämde  k.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den 
^•/n  1776  »det  hvarje  län  må  undfå  de  lasarettsmedel,  som  inom  dess 
gränser  inflyta  utan  afseende  på  stiftens  indelning»,  hvilket,  hvad  Finland 
vidkom,  ytterligare  inskärptes  i  k.  brefvet  till  domkapitlet  i  Åbo  af  den 
*7i2  1779.  Samma  ordning,  som  föreskrefs  i  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1774 
för  uppbörden  af  frivilliga  gåfvor  vid  bröllop  och  barndop  i  Stockholm, 
blef  i  följd  af  serafimerordensgillets  skrif velse  af  den  ^s/^  1781  gällande 
äfven  för  landsorterna.  Dessa  bidrag  borde  insamlas  äfven  vid  barndop 
i  kyrkan  eller  hemma  hos  prosten.  Skulle  pastor  icke  vara  närvarande 
vid  sådana  tillfällen,  ålåg  det  honom  dock  enligt  k.  brefvet  af  den  **/s 
1782  att  hålla  förteckning  öfver  de  inflytande  lasarettsafgiftema. 

Hvad  länslasarettens  inkomster  i  öfrigt  vidkommer,  må  nämnas,  att, 
utom  den  bevillning  länets  invånare  åtogo  sig,  den  redan  ofvanföve  om- 
nämnda frivilliga  gåfvan  vid  vunnen  befordran  inom  ett  erabetsverk  och 
den  öfver  hela  riket  anbefallda  kyrkokoUekton  numera  tillföUo  dem.  Lasa- 
retten erhöUo  tillika  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^'/g  1763  de  böter  sådane 
civile  embetsmän,  »som  stå  under  landshöfdingens  befäl  och  inseende», 
fingo  erlägga  för  öfverskriden  permissionstid.  Äfven  häradets  eller  stadens 
lott  i  de  böter,  hvartill  underdomare  för  embetsfel  blefvo  dömde,  tillföll 


ALLMÄNNA.   ÅTGÄBDBR   MED   AFSBBMDE   Å   SJUKHUSEN.  41 

enligt  k.  brefvet  af  den  *«/io  1790  lasarettet  i  det  län,  der  förseelsen  var 
begången. 

Först  emot  seklets  slut  finner  man,  att  tanken  på  en  enhetlig 
organisation  af  lasarettsväsendet  började  slå  rot  och  vinna  insteg  i  de 
styrande  kretsarna.  Åtminstone  är  det  först  från  den  tid,  då  serafimer- 
ordensgillet  erhöll  sin  instruktion,  nämligen  1791,  som  allmänna  stadganden 
rörande  lasaretten  började  utfärdas.  I  denna  instruktion  stadgades,  att 
i  hvarje  län  borde  finnas  ett  hospital  och  ett  lasarett  Ordensgillet  ägde 
tillse,  att  så  snart  medel  funnos  till  förfogande,  de  län,  som  ännu  sak-, 
nade  dessa  inrättningar,  måtte  dermed  varda  försedde.  Här  måste  dock 
påpekas,  att  några  anslag  till  inrättning  och  underhåll  af  lasarett  i 
olika  delar  af  landet  icke  blef vo  anvisade.  Endast  ur  de  öfverskottsmedel, 
hvilka  inflöto  till  serafimerordensgiUets  s.  k.  allmänna  fond,  kunde  allt 
efter  tillgångarna  understöd  beviljas  åt  de  egentliga  sjukhusen.  Man  måste 
derför  hufvudsakUgen  påräkna  den  enskilda  offervilligheten  eller  de 
kringliggande  ortemas  frivilliga  sammanskott.  På  detta  sätt  hade  ju 
äfven  de  enskilda  små  sjukhusen,  hvilka  här  och  hvar  förekommo  i 
bygderna,  uppstått.  Vid  den  tidens  föga  utvecklade  kommunalväsende 
och  bristen  på  närliggande  orters  sammanslutning  till  hvarandra  i  ge- 
mensamma intressen  kunde  likväl  större  sjukvårdsinrättningar  icke  gerna 
komma  till  stånd. 

De  redan  för  handen  varande  och  blifvande  lasaretten  ställdes 
uider  landshöfdingarnes  omedelbara  tiUsyn.  När  sjukhuset  var  beläget 
på  annan  ort,  än  länsresidenset,  ägde  landshöfdingen  utse  en  annan  i 
sitt  ställe  som  lasarettsföreståndare.  Ordensgillet  tillhörde  det  att  antaga 
och  utnämna  läkare,  helst  sådane,  »som  i  den  ehirurgiska  vetenskapen 
äro  väl  förfarne»,  hvarför  äfven  under  en  längre  tid  de  flesta  lasaretts- 
läkaretjensterna  nästan  uteslutande  besattes  med  kirurgiska  societetens 
medlemmar.  Läkaren  var  icke  under  vanliga  förhållanden  berättigad 
att  i  länslasarettet  intaga  sjuke  utan  remiss  af  Kongl.  Maj:t8  befallnings- 
hafvande.  Den  sjuke,  som  anmälde  sig  till  intagning  i  lasarettet,  borde 
derför  vara  försedd  med  prestbetyg.  Obotiige  sjuke  fingo  icke  emottagas. 
öfver  de  sjuke,  hvilka  läkaren  ofelbart  skulle  besöka  hvarje  dag,  borde 
han  föra   journal  enligt  faststäldt  formulär.    Sjukförslagen,  underskrifna 


42  ÅLLMÄNilÅ   ÅTGÄRDER   MED   ÅFSEBNDE   Å   SJUKHUSEN. 


både  af  läkaren  och  sysslomannen,  skulle  qvartalitor  insändas  genom 
Kongl.  Maj:ts  befallningshafvando  och  vid  årets  slut  ett  sammandrag 
deraf,  tillika  med  do  granskade  apoteksräkningarna  och  recepten,  serafimer- 
ordensgillet  tillhandahållas^).  Läkaren  synes  icke  kunnat  omedelbart 
vända  sig  till  serafimerordensgillet,  utan  alla  hans  meddelanden  skedde 
genom  landshöfdingen,  hos  hvilken  han  borde  anmäla  hvad  lasarettet  i 
allmänhet  och  sjukskötseln  isynnerhet  angick  och  på  dennes  hjelp,  rättelse 
och  förordnande  kunde  ankomma.  Dock  blef  läkaren  senare  förbunden  att 
äfven  till  collegium  medicum  årligen  afgifva  berättelse.  Läkaren,  som  nog- 
grant borde  följa  pharmacopcea  pauperum,  var  förbjuden  föreskrifva  egna 
kompositioner,  hvilkas  sammansättning  var  okänd,  men  väl  kunde  han  i 
vetenskapligt  hänseende  göra  försök  med  nya  läkemedel,  om  de  icke 
voro  allt  för  dyra.  Hvarje  missbruk  och  slöseri  med  medikamenter 
skulle  strängt  undvikas  och  medikamenter  icke  heller  utdelas  utom 
sjukhuset  Läkaren  ålåg  tillika  att  ombesörja  insamling  af  inhemska 
medicinalväxter  för  lasarettets  behof.  Yid  anmälan  om  svårare  sjuk- 
domsfall beordrade  landshöfdingen  provinsialläkaren  »att  gifva  råd  och 
biträde». 

En  viktig  åtgärd  med  afseende  på  lasarettsväsendet  var  införandet 
1804  af  dagafgift  för  de  sjuke,  beräknad  efter  den  betalning  entrepre- 
nören åtnjöt  för  mathållningen,  som  i  allmänhet  utbjöds  på  entreprenad 
efter  fastställd  spisordning,  h varvid  till  och  med  sysslomannen  sjelf 
kunde  öfvertaga  densamma.  I  afseende  å  dagafgiften  hänfördes  de  sjuke 
till  tre  klasser.  I  första  klassen  erlades  af  hemmansbrukare,  handtverkare 
m.  fl.  hela  underhållskostnaden  för  dagen,  i  andra  klassen  af  torpare, 
handtverks-  och  gerningsmän  på  landet  ra.  fl.  hälften  eller  fjerdedelen  och  i 
tredje  klassen  åtnjöto  »utfattigt  folk,  som  hvarken  genom  sig  sjelf  va  eller 


^)Mot  slutet  af  seklet  börja  äfven  berättelser  om  anmärkmngsvärda  sjukdoms- 
fall, behandlade  å  lasaretten,  att  insändas  till  OL  af  Acrel  för  att  införas  i  »Iskaren  och 
Naturforskaren».  Såsom  redan  nämnts,  tillhöi*de  det  i  öfrigt  generaldirektören  vid  sera- 
fimerordensgillet att  ärligen  offentliggöra  ett  sammandrag  af  sjukförslagen  fr&n  lasaret- 
ten. I  »Läkaren  och  Naturforskaren»  ingå  under  en  mängd  år  sådana  uppgifter  äfreu 
från  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  allmänna  barnbördsanstalten,  bambördshuset  pio 
patria,  Sahlgrenska  sjukhuset  i  Göteborg  och  veneriska  kurhuset  i  Vadstena. 


ALLMÄNNA   ÅTGÄRDER   MED   AFSEENDE   Å   SJUKHUSEN.  43 


andra  kunde  förskaffa  någon  ersättning,  lasarettets  förmåner  fritt  och  utan 
afgift:».  På  grand  af  presterskapets  intyg  förordnade  landshöfdingen  i 
hvilken  klass  den  inträdande  sjuke  borde  upptagas.  En  följd  af  dessa 
bestämningar  var  utfärdandet  af  en  spisordning  för  lasaretten  i  riket 
af  den  %  1804.  Medikamenter,  läkaréråd,  husrum  och  kläder  erhöUo 
alla  fritt.  Det  var  icke  förmenadt  en  sjuk,  som  åstundade  enskildt  ram 
och  större  förmåner,  än  hvad  i  allmänhet  var  stadgadt,  att  efter  derom 
träffad  öfverenskommelse  erhålla  dem  mot  särskild  betalning. 

I  den  för  sysslomännen  vid  hospitalen  och  lasaretten  utfärdade 
instraktionen  af  den  Ve  ^^^^  stadgades,  att  sysslomannen  borde  föra  en 
journal  öfver  de  sjuke  i  den  ordning  de  blifvit  anmälda  och  af  landshöf* 
dingen  erhållit  tillstånd  till  intagning.  För  veneriske  sjuke  och  andra  af 
svårare  smittosam  sjukdom  angripna  personer  skuUe  särskilda  rum  utses. 
Utskrifna  personer  fingo  på  egen,  anhöriges  eller  vänners  bekostnad 
begifva  sig  till  hemorten.  Om  i  fråga  kommen  betalning  icke  godvilligt 
erlades,  ägde  sysslomannen  söka  Eongl.  Maj:ts  befallningshafvandes 
handräckning.  Efter  uppgjordt  förslag  öfver  årets  inkomster  och  utgifter 
kunde  nödiga  medel  reqvireras  af  serafimerordensgillet  för  hvarje  hälft 
år  i  sender.  Hospitals-  och  lasarettsräkningarna  fördes  skildt  och  fingo 
icke  med  hvarandra  sammanblandas.  Närmare  föreskrifter  rörande  räken- 
skaperna meddelades  i  cirkulär  af  den  ^b/,  1804  ')• 


*)  De  viktigaste  af  serafimerordensgillet  angående  lasarettens  förvaltning  utfär- 
dade instruktioner  och  cirkulär  äro: 

Underrättelse^  som  i  afseende  på  rnedikanienters  förskrifning^  brtik  och  lefve- 
rering  till  de  i  riket  inröMade  läns  lasaretter  kommer  af  vederbörande  att  i  akt 
tagas^  af  den  7^  1797. 

Instrtiction,  kvarefter  läkame  vid  de  i  riket  inrättade  läns  lasaretter  hafva 
sig  att  rätta,  af  den  "/s  1798. 

Innan  denna  instruktion  utkom  i  tryck,  utfärdades  enligt  serafimerordensgillets 
beslut  af  den  ^73  1*^^^  skriftliga  förhåUjiingsregler  för  läkarene,  uppsatta  i  likhet  med 
de  för  lasarettet  i  Linköping  gällande. 

K.  Serapkimer  ordensgillets  instru4stion,  kvarefter  sysslomännen  rid  de  under 
dess  styrelse  och  förvaltning  hörande  hospitaier  och  lasaretter  i  riket  }iafva  sig  att 

råtta,  af  den  7,  18<>1- 

K.  Serapkimer  ordensgUlets  oirculaire  till  hrr  hospitalsföreståndare  och  lands- 
höfdingar  med  föreskrifter  for  hospitalers  och  laxaretters  vård  ock  förvaltniog,  af 
den  «/j  1803. 


44  ALLMÄNNA    ÅTOÄRDER    MED    AFSEENDE    A   SJCKHUSEN. 

Bland  enskilda  af  serafimerordensgillet  utfåirdade  föreskrifter  rö- 
rande lasarettsväsendet  må  nämnas  följande. 

I  cirkulär  af  den  '/^  1798  anmodades  landsböfdingame  att  i 
tillkallad  ojäfvig  läkares  närvara  låta  efter  den  i  instrumentkislan 
liggande  förteckningen  besiktiga  instrumenten,  för  hvilka  lasarettsläkaren 
ägde  göra  reda  och  skulle  en  sådan  besiktning  hvarje  år  verkställas, 
samt  besiktningsinstrumentet  till  serafimerordensgillet  insändas.  Denna 
föreskrift  förnyades  i  skrifvelse  af  den  V*  1802,  och  emedan  läkarene  ofta 
försummade  att  insända  dessa  årliga  redogörelser  öfver  de  kirurgiska 
instrumentens  tillstånd,  utfärdades  den  2%  ^^^^  ^^7^  ^^^  cirkulär  till 
landsböfdingame^  i  syfte  att  erinra  lasarettsläkarene  om  deras  åligganden 
derutinnan. 

Ordensgillet,  som  erfarit  att  en  del  provinsialläkare  tagit  betalning 
för  betyg  rörande  personer,  anmälda  till  hospitalsvård,  och  att  lasaretts- 
läkare fordrat  ersättning  för  i  lasarettet  intagna  sjukes  vård  m.  m.,  för- 
klarade i  skrifvelse  af  den  ^Vi  1^02  ett  sådant  förfarande  vara  otillåtligt 
och  stridande  mot  gällande  instruktioner. 

Lasarettsläkarenes  lön  var  i  början  öfverhufvud  3  å  400  dal.  smt 
(50  a  66  rdr  32  sk.),  höjdes  sedan  på  1790-talet  till  83  rdr  16  sk.  och  i 
början  af  innevarande  sekel  till  100  rdr  banko.  Vanligen  hade  läkaren 
fri  bostad  i  lasarettet  eller  åtnjöt  han  hyresmedel  af  omkring  33  rdr 
16  sk.  banko.  Den  *Vs  1804  beslöt  serafimerordensgillet  tilldela  sysslo- 
männen vid   sammanslagna   hospitals-  och  lasarettsinrättningar  100  rdr 


K.  Seraphimer  ordensgiUets  ciretdairbref  till  KongL  Maj:t3  landshöfdingc^^ 
angående  htad  patienter  vid  läns-lasaretteme  böra  betala  för  deras  förplägning^  af 
den  Vs  1804. 

Spisordning^  kvarefter  de  sjuke  hormna  att  förpläga^  vid  de  under  k.  Seraphi- 
mer ordensgillets  inseende  och  förvaltning  hörande  länelazaretter  i  riket,  af  den 
Va  1804. 

K.  Seraphimer  ordensgillets  bref  till  Hrr  Landshöfdingar  med  särskiUe  före- 
skrifter  for  vården^  af  hospitalen  och  laxaretterne  af  den  ^j^  1804. 

Hit  höra  k.  kammarkoilegii  bref  om  lasaretts-  och  hospitalsrakenskapemas  in- 
sändande tiJl  k.  serafimerordeDSgillet  af  den  *7i  1^1 1  serafimerordeDSgiUets  bref  tiJl 
landshöfdingarne  af  den  ^7i  1802  oro  särskilda  ekonomiska  åt^rder  rörande  hospitalen 
och  lasaretteme  samt  serafimerordensgillets  cirkulär  om  hospitalens  och  barnhusens 
öfverskottsspanmäl  af  den  7ii  1804. 


LANSLASAHBTT   OCH    SJUKHUS   I    ENSKILDA.   STADEB.  45 


banko  i  årlig  lön  och  vid  endast  lasarett  66  rdr  32  sk.  banko,  jämte 
vanligen  fria  ram,  värme  och  ljus  och  någongång  betjening.  Utspis- 
ningskostnaden  vexlade  något  i  de  olika  länen.  Från  4  å  5  sk.  på 
1790-talet  hade  den  1812  stigit  till  10  ä  12  sk.  banko. 

Sjuksköterskor,  hvilka  tjenat  länge  och  troget,  erhöllo  stundom,  när 
de  icke  vidare  förmådde  fullgöra  sitt  arbete,  för  sin  öfriga  lifstid  den  å 
stat  anslagna  lönen  och  underhållet  i  pension. 

Redan  vid  denna  tid  var  en  s.  k.  profdårkur  införd  vid  läsaret» 
ten,  som  skulle  genomföras  enligt  fastställda  grunder.  Tvifvel  om  dess 
ändamålsenlighet  hade  likväl  börjat  uppstå.  Serafimerordensgillet  infor- 
drade generaldirektören  C.  F.  Schulzenheims  yttrande,  som  gick 
nt  derpå,  att  en  generel  kur  icke  kunde  föreskrifvas,  utan  borde  lasa- 
rettsläkarene  genom  cirkulär  anbefallas  bedöma,  om  och  på  hvad  sätt 
den  vanliga  dårkuren  kunde  i  hvarje  fall  nyttjas,  samt  vid  förekommande 
händelse  inhemta  generaldirektörens  tanke. 

3.    Lånslasarelt  oeh  sjukhus  i  enskilda  städer. 

Hvad  inrättandet  af  sjukhus  i  landsorten  vidkommer,  så  berodde 
deras  tillvägabringande  närmast  på  det  nit  och  det  intresse  länets 
höfdingar  ådagalade.  Yår  kännedom  om  de  svenska  sjukhusens  öden 
och  utveckling  är  öfverhufvud  mycket  bristfällig.  För  en  fullständig 
historik  öfver  rikets  sjukvårdsinrättningar  saknas  nödiga  källor  eller 
kunna  åtminstone  endast  med  mycken  möda  sammanbringas.  Må- 
hända kunde  genom  forskningar  i  länsstyrelsemas  och  domkapitlens 
arkiv  en  mängd  upplysningar  i  detta  hänseende  vinnas.  De  fragmenta- 
riska bidrag  till  deras  historia  författaren  kan  lemna  äro  hufvudsakligen 
hemtade  ur  serafimerordensgillets  protokoller.  En  och  annan  uppgift 
återfinnes  i  D.  Schulz  v.  Schulzenheims  »7bZ  om  den  offentliga 
vården,  i  liänseende  Ull  folkets  seder  och  helsa,  samt  de  fattigas  Lif- 
bergning^,  hållet  för  svenska  vetenskapsakademin  den  ^7i  1799?  Stock- 
holm 1801.  De  med  allmänna  medel  eller  frivilliga  sammanskott  under- 
hållna sjukhusen  voro  mot  slutet  af  förra  och  vid  böi-jau  af  innevarande 
århundrade  följande: 


46  lAnSLÅSABETT   och   sjukhus   1   ENSKILDA   STADER. 

Borås.  Bedan  1775  beslöts  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Borfis, 
skildt  från  det  i  Yennersborg  föreslagna.  Till  underhållande  af  detta 
lasarett  hade  invånare  af  preste-,  borgare-  och  bondestånden  i  några 
häxader  och  städer  i  Elfsborgs  län  förenat  sig  om  erläggandet  af  vissa 
afgifter  under  fem  års  tid,  nämligen  2  skilling  af  hvarje  matlag  och  en 
skilling  af  torpare  och  dem,  som  med  erhållna  undantagsförmåner  drefvo 
jordbruk.  Om  regementschefen  gåfve  tillstånd  dertill,  skulle  äfven  sol- 
dater betala  en  skilling  om  året.  Denna  öfverenskommelse  bifölls  visser- 
ligen af  Kongl.  Maj:t  den  Vg  1781,  men  landshöfdingen  uppmanades 
söka  förmå  invånarene  att  förena  sig  om  ett  enda  länslasarett  Vid 
allmänt  sammanträde  af  länets  deputerade  på  landskansliet  i  Yenners- 
borg den  Va  1782,  nekade  fullmäktige  för  Borås  distrikt  att  taga  del  i 
det  för  Yennersborg  afsedda  lasarettet  och  vidhöllo  sin  önskan  att  ett 
särskildt  sjukhus  måtte  anläggas  i  Borås  stad.  Sedan  sjukhuset  året 
derpå  kommit  till  stånd  med  sex  sängar,  erlades  i  underhällsafgift  för 
hvarje  sjuk  4  skill.  sp.  om  dagen,  men  medikamenter  utdelades  åt  fattiga 
för  intet. 

Om  detta  lasarett  skref  provinsialläkaren  C.  Cl.  Flodin  till  Åbr. 
Bäck  den  V^  1783: 

»Sedan  Seraphimeiriddarene  skänkt  1,000  rdr  til  lazarets  inrättning 
här  i  staden,  lär  vi  med  den  fond  här  är  innom  några  månader  få  ett 
litet  lasarett  i  ordning  med  6  ä  7  sängar.  Svårt  är  det  för  en  prov. 
medicus  att  eljest  hafva  veneriske  sjuke  från  landet  att  cnrera  i  staden, 
då  han  är  nödsakad  at  resa  till  siuka  8  å  9  mil  borta  frän  staden  och 
nödgas  således  vara  frän  dem  8  å  14  dagar,  hvilket  jag  hoppas  härefter 
kan  undvikas,  sedan  en  fältskär  tillika  blir  antagen». 

Särskildt  gjorde  sig  stadens  borgmästare  Tollstrup  förtjent  om 
lasarettet  och  serafimerordensgillet  betygade  äfven  sin  tacksamhet  för 
hans  möda^).  Sjuksängarnas  antal  var  nu  12.  Efter  en  tid  anmälde 
likväl  landshöfdingen  i  Yennersborg  att  af  de  åtta  i  underhållet  af  lasa- 
rettet  deltagande   häraderna  fyra  vägrat  att  längre  fortfara  med  de  fri- 


')  Serafimerordensgillets  protokoU  den  "/^  1794 


LÅNSLASARfiTT   OCH   SJUKHUS   1   ENSKILDA   STADER.  47 

villiga  a^fterna.  Serafimerordensgillet  lät  genom  landshöfdingon  upp- 
lysa vederbörande  derom,  att  då  lasarettet  blifvit  inrättadt  på  grand  af 
deras  förut  åtagna  medgifvande  att  underhålla  detsamma  och  allmänna 
JFonden  hade  dervid  endast  att  bestå  medikamenterna  och  afiöningen, 
skulle,  om  denna  öfverenskommelse  bröts,  de  tolf  frisängarna  upphöra 
och  endast  de  af  ordensgillet  inrättade  sex  frisängama  underhållas  ^). 

Eskilstana.  Genom  provinsialläkaren  Olof  Galléens  åtgärd  in- 
rättades i  Eskilstuna  1796  en  lasarettsiurättning,  närmast  för  Bekarne 
härader.  Medels  insamlade  medel  utvidgades  detsamma  efterhand  och 
sjukvården  dervid  besörjdes  af  Qalléen  ända  till  1806.  På  derom  gjord 
ansökning  erhöll  lasarettet  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1803  fria  medika- 
menter  på  medicinalfondens  bekostnad  för  fattiga  och  medellösa  patienter. 

Falun.  Lasarettet,  grundlagt  1694  med  af  kronan  dertill  an- 
slagna 200  dal.  smt  och  iståndsatt  1749,  hade  fyra  rum  med  tolf  sängar. 
Det  årliga  sjukantalet  var  omkring  100.  Grufarbetarene  åtnjöto  fritt 
underhåll  och  fria  medikamentér  ui  bergslagens  kassa.  I  jämförelse 
med  andra  sjukhus  voro  läkarene  val  aflönade.  Grufläkaren  hade  i  lön 
216  rdr  32  sk.,  gruflaltskäi-en  175  rdr  och  hyttefältskären  100  rdr, 
hvarutom  de  tvenne  senare  åtnjöto  i  kronolön  hvardera  56  rdr  *).  Tvenne 
enskilda  rum  inreddes  för  veneriskt  besmittade  karlar,  hvilka  för  under- 
håll och  vård  erlade  nio  rdr  i  månaden '). 

Cl^efle.  Lasarettet  anlades  1767  och  hade  12  sängar.  Sjukantalet 
utgjorde  årligen  omkring  70  personer.  De,  hvilka  ägde  tillgång,  betalade 
32  sk.  i  veckan*). 

Halmstad.  Redan  1780  och  1781  hade  förra  öfverstyrelsen  på 
framställning  af  landshöfdingon  von  Otter  om  länets  behof  af  ett  lasa- 


*)  Seraiimerordensgiilets  protokoll  den  '/s  1799. 
')  D.  Schulz  von  Schulzenheims  a.  a.  s.  123. 
•)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'V^  1801. 
*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a  a.  s.  124. 


48  ].ÄNSLASÄn£TT   OCH   SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER. 

rett,  sedan  han  med  länets  invånare  öfverenskommit  om  en  frivillig 
årlig  afgift  af  8  öre  smt  för  hvarje  matlag  till  dess  underhällande,  lem- 
nat  600  rdr  till  inköp  af  en  gård  till  hospital  och  sjukhus  samt  låtit 
inreda  densamma  för  inrättningens  behof.  På  provinsialläkaren  Lars 
Montins  begäran  lofvade  äfven  coUegium  medicum  1780  betala  niedi- 
kamentskostnaden  enligt  pharmacopcea  pauperum  åt  de  å  lasarettet 
intagna  fattiga  sjuke.  Men  några  år  senare  inhämtade  öfverstyrelsen  att 
lasarettet  varit  nedlagdt  under  ett  hälft  års  tid  efter  von  Otters 
död,  hvarför  öfverstyrelsen  den  ^Vg  1783  anmodade  länets  befallnings- 
hafvande  att  genast  återställa  detsamma  och  insamla  de  förut  af  hvarje 
matlag  beviljade  8  öre  smt  samt  emellertid  till  de  företa  erforderliga 
kostnaderna  reqvirera  nödiga  medel.  Härvid  förbiet  det;  hvarken  reqvi- 
rerades  penningar  eller  afgafs  någon  berättelse  om  sjukhusets  öppnande. 
Först  när  omkring  tio  år  senare  provinsialläkaren  Johan  Loren ts 
Westberg  anmälde  om  den  veneriska  smittans  utbredning  i  länet  och 
anhöll  att  8  ä  10  sjuksängar  måtte  om  året  underhållas  i  orten,  fann 
serafimerordensgillet  nödigt  infordra  närmare  upplysningar  *).  Påminnelse 
derom  afgick  ånyo,  när  dessa  upplysningar  läto  vänta  på  sig  *).  Följande 
år  1794  öppnades  lasarettet  och  provinsialläkaren  Westberg  erhöll 
100  rdr  i  årlig  lön  mot  förbindelse  att  sköta  detsamma  ^). 

HemOsand.  Under  sin  vistelse  i  Sundsvall  hade  d.  v.  provin- 
sialläkaren Johan  Salberg  medels  en  genom  subskription  samlad  fond 
underhållit  ett  mindre  sjukhem  dei*städes.  Eher  hans  utnämning  till  lektor 
vid  gymnasium  i  Hernösand  öfverflyttades  detsamma  till  den  senare  orten 
och  Salberg  inlemnade  till  Kongl.  Majrts  befallningshafvande  förslag 
till  en  större  lasarettsinrättning,  hvilken  äfven  af  landshöfdingen  förorda- 
des hos  serafimerordensgillet  i  sk  rif velse  af  den  ^Vs  1788.  Ordens- 
gillet biföll  denna  anhållan  och  bestämde  sjuksängarnas  antal  till  nio, 
hvaraf    sex    frisängar,    medan   de    öfriga   tre    voro    afsedde    till    dems 


')  Serafuneroixlensgillets  protokoll  den  "V,  1793. 
')  Sei-afimoroi-donsgiUets  protokoll  den  *-7t  1793. 
^)  Soralinieix)rdeu8gillets  protokoll  den  -7io  1794. 


LÄK8LASÅRETT  OCH  SJUKHUS  I  ENSKILDA  STÅDBA.        49 

tjenst,  som  kunde   ersätta  förplägniDgskostnaden   efter  dåvarande  pris 
eller  4  skilling  om  dagen. 

JOnkOplng.  Vid  anläggningen  af  detta  lasarett  i  medlet  af  1770- 
talet  var  isynnerhet  provinsialläkaren  A.  M.  Wåhlin  verksam.  Han 
utgaf  i  detta  hänseende  en  särskild  skrift:  >y Tankar  om  Jönköpings  Läns- 
lasaretts inrättande  till  landsortens,  rikets  och  läkarevetenskapens 
framgena  nytta.  Jönköping  1776  8:o.  För  underhållande  af  lasarettet 
hade  nästan  hela  länet  1776  åtagit  sig  en  bevillning  af  3  72  skilling  för 
hvarje  helt  hemman^  hvaremot  ett  efter  socknarnas  folkmängd  proper- 
tioneradt  antal  sängar  kunde  utan  betalning  påräknas.  De  socknar, 
hvilka  icke  deltogo  i  denna  afgift,  fingo  erlägga  2  å  5  rdr  i  månaden 
för  sina  sjuka.  Veneriskt  smittade  personer  betalade  2  rdr  i  månaden. 
Till  hämmande  af  den  veneriska  smittan  medgafs  1793  en  tillbyggnad 
å  lasarettet  och  dess  utvidgning  med  åtminstone  16  sängar.  Wåhlin,  i 
hvars  yttrande  landshöfdingen  instämde,  hade  framhållit,  att,  om  lasarettet 
erhöUe  450  rdr  till  dessa  förändringars  genomförande  och  collegium 
medicum  vid  hvarje  års  slut  ersatte  medikamentskostnaden,  skulle  länets 
invånare  säkert  draga  försorg  om  de  sjukes  öfriga  behof,  och  den  för- 
ödande smittan  sålunda  kunna  afböjas.  Vid  Wåhlins  död  1797  antogs 
icke  vidare  någon  läkare  i  sjukhusets  tjenst,  utan  skulle  det,  liksom 
öfriga  sjukhus,  skötas  af  lasarettskirurgen  ^). 

Ännu  kan  nämnas,  att  landshöfdingen  1808  insände  till  serafimer- 
ordensgillet  ritning  och  förslag  till  en  nybyggnad  å  lasarettstomten  för 
obotliga  sjuke,  närmast  vcneriske  patienter.  I  skrifvelse  af  den  V2  1^10 
förnyade  landshöfdingen  sin  hemställan  om  en  anstalt  till  upptagande  af 
sådana  med  obotlig  venerisk  smitta  behäftade  personer,  hvilka  till  före- 
kommande af  denna  smittas  vidare  utspridande  i  länet  icke  borde  från 
lasarettet  hemförlofvas.  »Ehuru  inrättningar  för  obotelige  vencriske 
sjuke  egentligen  höra  till  collegii  medici  försorg,  likväl  som  de  äga  en 
nära  gemenskap  med  ändamålet  af  lasaretterne^  hvarför  det  vore  äfven- 
tyrligt  att  till  hemorten  afsända  sådana  uslingar»,  fann  serafimerordens- 


^)  Serafimeioi-densgillets  protokoll  den  '7,  1797. 


50  lAnSLASARKTT   och    SJUKIItS    I    ENSKILDA    STADEB. 


gillet  godt  bifalla,  att  en  tillbyggnad  vid  lasarettet,  slutande  sig  pä  930 
rdr  19  sk.  8  r.  banko,  iinge  uppföras  på  allmänna  fondens  bekostnad, 
under  det  de  sjukes  vård  och  underhåll  skulle  af  vederbörande  försam- 
lingar ersättas^). 

Kalmar.  Sjuksängarna  voro  föi-st  till  ett  antal  af  4  å  5  uppställda 
i  hospitalets  hus,  men  ökades  småningom  och  utgjorde  vid  1811  års 
början  13.  Följande  år  anmälde  landshöfdingen,  att,  i  anseende  till  den 
i  orten  utbredda  veneriska  smittan,  lasarettet  ökats  med  12  sängar  medels 
de  3,300  rdr  banko,  hvilka  Kongl.  Maj:t  öfverlemnat  till  landshöfdingens 
disposition  för  att  dermed  imderstödja  allmänna  inrättningar  i  länet 
Till  underhållande  af  dessa  sängar  fanns  väl  icke  någon  särskild  fond, 
men  för  deras  begagnande  skulle  betalning  erläggas  i  andra  klassen 
enligt  den  för  lasarettet  gällande  allmänna  taxan.  HärtiU  samt}'ckte 
serafimerordensgillet  med  anmaning  till  iakttagande  af  all  möjlig  spar- 
samhet ^). 

Earlskrona.  Landshöfdingen  i  länet  anhöll  1793  hos  Kongl.  Maj:t 
att,  enär  serafimerordensgillet  ännu  icke  låtit  i  Karlskrona  inrätta  ett 
allmänt  länshospital  och  lasarett,  alla  de  ifrån  1765  till  Stockholm  in- 
sända lasarettsmedel  måtte  återställas,  för  att  stadens  med  enskilda 
medel  anlagda  sjukhus  måtte  till  den  veneriska  smittans  hämmande 
kunna  utvidgas.  K.  brefvet  af  den  ^V?  ^'^^^  förklarade,  att  de  för 
anläggning  af  ett  enskildt  lasarett  i  Karlskrona  återfordrade  lasaretts- 
medlen icke  kunde  utiemnas,  emedan  dessa  medel  blifvit  anslagna  till 
en  för  länet  gemensam  hospitals-  och  lasarettsinrättning,  hvilken  ordens- 
kapitiet  befalldes  att  efter  sitt  åtagande,  så  fort  sig  göra  läte  och  till- 
gångame  medgåfve,  i  ordning  ställa. 

En  nybyggnad  blef  nu  påtänkt,  men  i  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1796 
anbefalldes  serafimerordensgillet  att  i  stället  hyra  rum.  Härvid  torde 
svårigheter  uppstått,  alldenstund  gillet  kort  derefter  anmälde  hos  Kongl. 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ••/,  1810. 
')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/,  1812. 


LANSLAdAnBTt   OCH   SJUtCfiUS    I   ENSRTLDA   STADER.  51 

Majit,  att  uppförandet  af  lasaretts^  och  hospitalsbyggnaden  i  Karlskrona 
blifvit  lemnad  på  entreprenad  för  en  kostnad  af  9,445  rdr.  Då  likväl 
anbudet  senare  återtogs,  inköptes  ett  enskildt  hus  för  7,000  rdr^).  Till 
landshöfdingens  hemställan  om  antagandet  af  läkare  och  predikant  vid 
det  nya  lasarettet  svarade  serafimerordensgillet,  att  vid  sjukhusen  vanli- 
gen icke  aflönades  någon  prest,  utan  ålåg  det  pastor  i  församlingen  att  ex 
officio  sjelf  eller  genom  stadens  presterskap  tillhandagå  den  patient, 
som  det  kunde  åstunda  och  behöfva^).  Förste  amiralitetskirurgen  Lars 
Adolf  Palander  konstituerades  till  lasarettskiriirg  med  100  rdr  i  lön. 
Länslasarettet,  öppnadt  1797,  hade  i  början  sex  sängar,  men  emottog 
betalande  patienter  så  vidt  utrymmet  medgaf.  Sjuksängsafgiften  be- 
stämdes senare  till  5  rdr  i  månaden  i  ett  för  allt,  dock  borde  lands- 
höfdingen  tillse,  att  nödiga  frisängar  bibehöUos  till  de  fattiges  tjenst^). 
Sjuksängarnas  antal  var  nu  12,  men  i  och  för  den  tilltagande  veneriska 
sjukdomen  ökades  de  efter  någon  tid  med  ytterligare  sex  för  betalande 
patienter^).  £n  opåräknad  inkomst  för  lasarettet  under  några  år  kan 
icke  här  lemnas  onämnd.  Invånarene  i  Karlskrona  hade  anmält  sin 
önskan  att  få  under  vintermånaderna  hyra  mot  60  rdr  öfra  våningen  af 
lasarettsbyggnaden  eller  någon  del  deraf  till  anställande  af  »assembléer» 
eller  dansnöjen.  »Såvida  denna  våning  ännu  icke  är  nödig  för  sitt 
tillämnade  ändamål  och  någon  inkomst  på  detta  sätt  kunde  tillflyta 
fonden»,  biföll  serafimerordensgillet  denna  begäran^). 

Earlstad.  Under  sina  resor  i  Vermland  hade  justitiekanslern 
Joachim  Wilhelm  Lilljestråle  på  1770-talet  insamlat  en  fond, 
hvilken  han  öfverlemnade  till  fcirvaltning  åt  konsistorium  i  Karlstad, 
som  med  den  och  de  vanliga  lasarettsinkomsterna  underhöll  ett  sjuk- 
hem. Hos  serafimerriddarene  begärde  konsistorium  sedan  att  till  en 
lasarettsinrättning  för  Elfsborgs  län  få  inreda  öfra  våningen  i  Karlstads 


*)  Serafimerordensgillete  protokoll  den  »Vi o  1796. 
*)  SerafimerordeDsgillets  protokoll  den  '^/,,  179G. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^7e  l^^- 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vi«  1812. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7i  1800. 


52  LANSLASARETT   OCH    SJDKUUS   I   ENSKILDA    STADER. 


hospitalshus,  hvarvid  hushållningen  kunde  så  inrättas,  att  de  sjukes  sköt- 
sel och  matlagning  biefve  mot  lämplig  ersättning  öfverieranad  åt  hospi- 
talsbetjeningen.  Emedan  en  sådan  förening  med  hospitalet  stred  emot 
författningarna,  afslogs  denna  begäran  den  ^Vs  1774.  Sedan  länslasa- 
retten blifvit  ställda  under  landshöfdingens  i  länet  inseende,  uppstod 
fråga,  huruvida  sjukhuset  i  Earlstad  äfven  skulle  stå  under  landshöf- 
dingens styrelse.  Serafimerordensgillet  uttalade  sig  derhän,  att  då  justi- 
tiekanslern  å  embetets  vägnar  bragt  sjukhuset  till  stånd  och  anförtrott 
vården  derom  åt  konsistorium  af  det  skäl,  att  Vemiland  då  icke  ut- 
gjorde eget  län,  kunde  detta  lasarett  icke  anses  för  en  sådan  inrättning 
som  stode  utom  gillets  befogenhet  Ehuru  länslasarettens  styrelse 
enligt  instruktion  tillhörde  landshöfdingame  ensamt,  ville  gillet  i  detta 
fall  förordna,  att  biskopen  i  anseende  till  konsistorii  hafda  nitfulla  om- 
vårdnad borde  med  landshöfdingen  deltaga   i   sjukhusets  förvaltning^). 

Det  förekom  icke  sällan,  att  coilegium  medicum  i  vissa  fall  erbjöd 
sig  att  ur  medicinalfonden  ersätta  medikamentskostnaden  för  veneriske 
sjuke  å  de  under  serafimerordensgillets  förvaltning  stående  lasaretten. 
Fondens  otillräcklighet  föranledde  likväl  ofta  att  kollegium  nödgades 
vägra  detta  understöd.  Detta  inträffade  äfven  vid  Earlstads  sjukhus 
och  vid  landshöfdingens  anmälan  härom  förklarade  serafimerordensgillet, 
att  medikamentskostnaden  vid  detta,  som  vid  andra  sjukhus,  i  allmänhet 
tillhörde  lasarettsfonden,  »men  i  händelse  denna  sjukinrättning  utsträckes 
till  hämmande  af  venerisk  smitta,  borde  medicinalfonden  vidkännas 
kostnaden  derför»  ^). 

Från  sjukhusets  stiftelse  till  1800  bestriddes  läkarevården  utan  er- 
sättning af  provinsialläkaren.  Derefter  antogs  stadskinirgen  till  lasaretts- 
läkare.  Denne  erhöll  af  serafimerordensgillet  i  likhet  med  andra  sjuk- 
husläkare 33  */e  rdr  banko  om  året  i  hyresmedel  *). 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'Ve  1797. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7i  1800. 
■)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/a  1^12. 


LÄNSLASARETT   OCH    SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER.  53 


Kristianstad.  Lasarottsfonden  hade  uppkomiriit  genom  frivilliga 
sammanskott  af  adel,  prester,  bönder  och  öfriga  invånare.  Ridder- 
skapet  och  adeln  åtog  sig  att  i  sex  år  betiila  till  inrättningens  under- 
stöd 12  sk.  sp.  för  hvart  hemman  säteri  och  äfven  så  mycket  för  hvarje 
par  skattlagda  qvarnstenar  samt  4  sk.  sp.  för  hvart  helt-  och  utsockne- 
hemman.  Presterskapet  åtog  sig  äfven  en  afgift  på  lika  lång  tid.  Engel- 
holms  stad  förband  sig  till  5  rdr  om  året  och  allmogen  till  ^1^  sk.  sp. 
af  matlaget  i  10  års  tid,  allt  under  villkor,  att  medlen  förvaltades  af 
vissa  deputerade  under  landshöfdingens  tillsyn.  Adelns  bidrag  upphörde 
1781.  Lazarettet  öppnades  i  februari  1776  med  två  sängar,  hvilkas  an- 
tal småningom  ökades  till  6.  Efter  någon  tid  beviljade  sorafimerordens- 
gillet  ett  understöd  af  100  rdr  och  eget  hus  inköptes  för  715  rdr  sp.  ^). 

Redan  1785  uppstod  fråga  om  lasarettets  förening  med  hospitalet, 
men  den  af  länets  invånare  valda  direktionen,  bestående  af  två  depu- 
terade  för  hvart  stånd,  motsatte  sig  denna  förening,  emedan  lasarettet 
uppstått  genom  frivilliga  gåfvor  och  hade  ett  annat  ändamål  samt  redan 
ägde  egen  gård.  När  derefter  kollision  uppkom  emellan  provinsialläkaren 
C.  Saur  och  lasarettskirurgen  H.  Linderholm  af  den  anledning,  att 
den  förre  enligt  landshöfdingens  befallning  på  lasarettet  vårdat  en  patient, 
kommo  sjukhusets  angelägenheter  åter  på  tal.  Landshöfdingen  insände 
en  öfverenskommelse  emellan  länets  inbyggare  angående  sjukhusets  an- 
läggning, enligt  hvilken  provinsialläkaren  efter  dess  iståndsättande  borde 
hafva  vård  om  de  sjuke.  Serafimerordensgillet  förklarade  sig  icke  kunna 
fästa  något  afseende  på  hvad  de  personer,  hvilka  bidragit  till  lasarettets 
uppkomst,  sins  emellan  belefvat,  utan,  då  lasarettet  åtnjöt  bidrag  af  gil- 
lets allmänna  fond  och  serafimerordensgillet  förordnat  Linderholm  att 
vårda  lasarettet^  tillkom  det  honom  allena  att  utöfva  tillsyn  öfver  det- 
samma och  det  vore  icke  tiUständigt  att  provinsialläkaren  inblandade  sig 
deruti*).  Vid  ytterligare  skedd  förfrågan  rörande  lasarettets  ställning 
biföll  serafimerordensgillet  den  "/g  1791,   att   lasarettet  finge,   som   hit- 


»)  Inrikes  Tidningar  1786.    N:o  73. 

•)  Serafimerordenflgillets  protokoll  den  ^j^^  1790. 


54  LANSLASAItETT    OCII    S.IDKIIUd    I    ENSKILDA   STADER. 


tills,  fortsättas  under  den  valda  direktionens  styrelse,  dock  borde  årligen 
till  seraiimerordensgillet  insändas  en  dylik  redogörelse,  som  från  de  öf- 
riga  lasaretten,  för  att  vid  författandet  af  den  till  ordenskapitlet  af- 
gående  allmänna  berättelsen  om  lasaretten  i  riket  användas,  och  lasa- 
rettets underhållande  liksom  förut  ligga  länets  inbyggare  om  hjertat 

Senare  gjorde  likväl  seraiimerordensgillet  den  anmärkning,  att  icke 
någon  anmälan  ingått,  hvem  som  vore  läkare  vid  lasarettet  efter  Lin- 
derholms  bortflyttning  från  orten.  Landshöfdingen  svarade  den  Vs 
1797,  att  rättigheten  till  val  af  läkare  tillkom  lasarettsdirektionen.  Med 
anledning  af  sitt  ofvannämnda  bref  af  den  ^^/^  1791  ville  serafimeror- 
densgillet  icke  härvid  något  påminna,  dock  borde  den  antagande  läka- 
ren vara  vederbörligen  examinerad,  icke  innehafva  tjenst  på  annan  ort, 
anmälas  i  gillet,  insända  sjukförslag  och  ställa  sig  till  efterrättelse  den 
instruktion,  som  serafimerordensgillet  utfärdade  ^). 

I  sjukhuset  underhöUos  1799  sex  sjuksängar  på  fondens  bekostnad 
och  tvenne  för  betalande  patienter  å  8  sk.  om  dagen. 

LlnkOping*  Till  grundläggande  af  ett  sjukhus  i  länet  hemställde 
landshöfdingen  Fredrik  Ulrik  Reenstjerna  hos  Kongl.  Majrt  i 
skrifvelser  af  den  "/^  1777  och  ^s  l'^'^^,  om  icke  de  sedan  1766  i 
Östergötland  influtna  och  af  misstag  från  konsistoriiuu  i  Linköping  till 
lasarettsdirektionen  i  Stockholm  insända  lasarettsmedel,  utgörande  287 
rdr  47  sk.  8  rst,  kunde  för  sitt  ursprungliga  ändamål  återställas.  Kongl. 
Maj:t  beviljade  denna  anhållan  i  skrifvelse  till  serafiraerriddarene  af  den 
lö/i  1781  och  förklarade: 

»Vidkommande  beitiälde  landshöfdinges  hemställan,  om  icke  något 
visst  betydligare  sammanskott,  än  den  vanliga  insamlingen  må  på  et 
eller  flera  är  öfvcr  hela  länet  få  göras  å  landet  efter  hemmantalet  och  i 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  '%  1797.  —  Om  lasarettet  i  Kristianstad 
finnas  utgifna  ^Nägra  upplysningar  rörande  Christianstads  läns  lasarett^  framläm-' 
nade  vid  respective  Laxarettsdirectionens  sammanträde  den  Vs  ^-795  af  promncial" 
medicus  Dr  Carl  Saur  samt  på  nänmda  Directions  begäran  till  efterkommandes  kän- 
nedom till  trycket  befordrade».  Lund  4:o,  äfvonsom  *Beskrifning  öfver  Christian- 
stads privat  Laxarett*,    Af  P.  O.  HagstrÖm.    Christ  1816.    8:o. 


LAMSLASARETT   OGII    SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER.  55 


stfiderne  efter  deias  taxeringsmethode ;  så  emedan  lazarettsinrättningen 
synes  icke  kunna  vinna  fullbordan  utan  länets  invånares  beredvillighet 
till  särskilta  sammanskotters  görande  på  lämpligt  sätt,  hafve  Wi  öfver- 
lämnat  på  landshöfdingens  omsorg  och  nit,  at  vid  jordransakningar  el- 
ler eljest  wid  särskilt  sammankallande  uti  detta  ärende  förmå  och  upp- 
muntra länets  invånare  härtill,  samt  då  deras  öfverenskommelse  och 
frivilliga  begifvande  kunnat  vinnas,  det  samma  hos  Oss  i  underd.  anmäla 
till  Wårt  nådiga  fastställande». 

Föreningen  af  hospital  och  lasarett  bifölls  deremot  icke. 
Om  lasarettet  i  Linköping  lemnar  i   öfrigt   J.    O.   Hagström   i 
sina  bref  till  Abr.  Bäck  några  upplysningar,  h vilka  här  må  meddelas: 

»Det  här  inrättade  och  nu  i  gång  bragte  läns  lasarettet  har  redan 
nära  förknippat  vänskapen  mellan  min  Gollega  och  mig  och  jag  ser  nu 
af  erfarenhet,  huru  nödig  och  nyttig  chirurgiska  vetenskapen  och  hand- 
lagen dervid  äro  för  en  medicus.  Lyckelig  Upsala  ungdom,  som  af  en 
i  chirurgie  vid  t  bevandrad  Murray  får  fritt  lära  det  mani  min  tid  icke 
ens  fick  se  vid  academien  i  Upsala». 

»Kongl.  Öfverdirection  består  hwar  patient  här  vid  lazarettet  4 
skillingar  til  mat  om  dagen.  Sköterskan  får  4  skill.  om  dagen,  frit  rum 
och  ved,  kokerskan  likaså.  Lasarettschirurgus  Liungqvist  har  1,500 
dal.  kmt  om  året.  Detta  är  nu  hela  staten.  Antalet  af  sängar  är  O 
sfycken  nu  i  början. 

Man  väntar  nu  från  Baron  och  Landshöfdingen  Adelsvärd  den 
gåfvan  af  5,000  plåtar,  hvartill  han  utfäste  sig,  så  snart  länslasarettet 
kommit  i  gång,  hvilket  nu  är  skedt»  (i  bref  af  den  2^2  ^^  Va  1783) 
I  ett  följande  bief  af  den  V4  &•  å.  berättar  Hagström:  »Baron  Adel- 
svärd tänker  icke  efter  första  löftet  gifva  5,000  plåtar  till  länsla- 
sarett; tvertom  han  bygger  egit  hus  och  lasarett  för  sina  \inderhaf vande 
(vid  Adelsvärd  ska  godsen  i  Åtved,  Wärna  och  Grebo  socknar),  dem 
han  anförtror  sin  bergschirurgus  at  cui^ras  och  skötas». 

I  följd  af  serafimerordensgillets  anordning  blef  lasarettet  1791  ut- 
vidgadt  med  sex  sängar,  närmast  för  veneriske  sjuke,  och  följande  år 
biföll  gillet  att  länets  invånare,  en  af  hvarje  stånd,  »månatligen  mage 
tillse,  huru  lasarettet  och  de  sjuke  skötas».  Äfven  stadgades,  att  kuren 
för  sinnessjuke  borde  bekostas  med  lasarettets  medel  ^). 


■)  SerafimeiordenBgillets  protokoll  den  ^Vi  1792. 


i 


50  LANSLAKAUKTT    OCH    SJUKHI18    1    ENSKILDA   STAUER. 


Lasarettet  innehöll  1799  12  sängar  på  ordinarie  och  12  på 
extra  stat. 

Lund.  Redan  1756  hade  Kongi.  Maj:t  medgifvit^  att  ett  sjukhus 
skulle  anläggas  i  Lund  och  underhållas  med  afkastningen  af  den  s.  k. 
Hunnerupsmarken,  som  blifvit  universitetet  tilldömd.  Sjukhuset  skulle 
mottaga  sjuke  så  väl  från  staden  som  länet  ^).  Consistorium  academi- 
cum  förklarade  sig  likväl  1766  icke  äga  medel  att  underhålla  detsamma, 
h varför  landshöfdingen  Carl  Adlerfelt  s.  å.  förmådde  deputerade  af 
alla  fyra  stånden  att  bidraga  till  inrättande  af  ett  länslasarett  Universi- 
tetet lemnade  nu  ett  för  samma  ändamål  samladt  kapital  af  3,000  daL 
med  villkor,  att  lasarettet  skulle  förläggas  till  Lund  och  tillika  tjena  som 
klinisk  undervisningsanstalt.  Akademin  skänkte  äfven  tomt  till  bygg- 
naden. K.  brefvet  af  den  '/lo  1*^67  tillät  anläggningen  af  ett  sådant 
provinsiallasarett  i  Lund,  och  medgaf  att  detsamma  finge  underhållas 
1  efter  innevånarenes  egen  tanke  och  drift»  medels  påbudna  frivilliga 
gåfvor  vid  bröllop,  barndop  och  graföl. 

Länets  bidrag  torde  likväl  varit  ytterst  obetydliga,  ty  ännu  på 
1780-talet  kunde  man  underhålla  endast  tvenne  sjuksängar.  Serafimer- 
riddarene  beslöto  nu  att  flytta  lasarettet  till  Malmö  och  förena  det 
med  dervarande  hospital.  Emot  detta  beslut  inlade  consistorium  acade- 
micum,  hvars  nosocomium  borde  vara  förenadt  med  lasarettet,  jemte 
länets  deputerade  1790  en  kraftig  gensaga  i  anseende  till  de  särskilda 
sammanskott,  hvarmed  invånarene  tillika  med  akademin  inrättat  och 
underhållit  sjukhuset.  Landshöfdingen  i  Malmö  baron  Tage  Thott, 
uppkallad  i  serafimerordensgillet  under  sin  vistelse  i  Stockholm,  upp- 
lyste gillet  om  förhållandena  och  ansåg  det  vara  bättre  att  lasarettet 
förblefve  i  Lund,  isvnnerhet  som  det  var  förenadt  med  akademiska 
sjukhuset  derstädes*).  Serafimerordensgillet  medgaf  då  att  lasarettet 
finge  qvarblifva  i  Lund,  men  borde  i  likhet  med  andra  sjukhus  Ull  gillet 


')  A.  H.   Lovens  Inbjudningsskrift  till  medicince  doctarspromotionen  i  Ltsnd 

den  "/s  1868.    Lund  1868  sid.  25. 

*}  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *®/,  1791. 


LÄNSLASARETT   OCH   SJUKHUS    I    ENSKILDA   STÄDER.  57 


insända  årliga  sjiikforslag.  Detta  ville  väl  direktionen  icke  undandraga 
sig,  men  ansåg  sig  icke  kunna  förbindas  till  någon  närmare  redovisning 
för  lasarettets  tiUstånd  och  hoppades,  att  direktionen  med  understöd  af 
länets  invånare  finge,  som  förut,  utan  annan  myndighets  öfverinseende 
efter  eget  bepröfvande  disponera  om  denna  inrättning').  Serafimer- 
ordensgillet  förklarade  då,  att  detsamma  icke  åsyftat  någon  annan  redo- 
visningsskyldighet angående  lasarettets  ekonomi,  än  att  från  lasarettet, 
såsom  ett  länssjukhus,  de  vanliga  och  föreskrifna  underrättelserna  måtte 
till  gillet  inlemnas.  Härmed  förklarade  sig  direktionen  nöjd  och  lofvade 
som  hittills  underhålla  lasarettet^). 

Sjukhusets  utveckling  gick  likväl  långsamt,  ty  ännu  1809  fanns  i 
det  förenade  länslasarettet  och  akademiska  sjukhuset  icke  mer  än  åtta 
sängar.  Behofvet  af  ett  större  akademiskt  sjukhus  i  undervisningens 
intresse  hade  mellertid  länge  gjort  sig  gällande^).  Till  belysning  häraf 
må  införas  följande  bref  af  A.  H.  Florman  till  L.  von  Engeström, 
dateradt  Lund  den  711  1811: 

»Det  vore  ofelbart  en  stor  förmån  för  medicinska  undervisningen, 
om  det  härvarande  sjukhus  kunde  bringas  till  et  ordentligt  cliniskt  in- 
stitut, hvartill  det  i  närvarande  ställning  är  mindre  lämpligt,  både  i  af- 
seende  på  bristande  tilgångar  och  i  afseende  på  den  allmänt  utbredda 
veneriska  sjukan  här  i  landet,  som  annorstädes,  h vilket  gjör,  at  föga  andra 
på  detta  sjukhus  skötas  än  de  veneriska.  De  8  sjuksängar,  som  detta 
lasarett  med  möda  kan  åstadkomma,  äro  knapt  tilräckeliga  för  att  fylla 
behofvet  i  länet  i  afseende  på  denna  sjukdom.  Vore  någon  särskild 
inrättning  at  tilgä  för  denna  slags  sjukdom,  skulle  det  mycket  lätta  in- 
rättningen   af  et    institutum  clinicum,    hvilket  ändå  icke  kunde  bestridas 


')  Serafimerordensgillets  proiokoll  den  ^Va  1791. 

*)  Sjukhuset  torde  en  tid  varit  nedlagdt,  emedan  i  Inrikes  Tidn.  1797  N:o  27 
finnes  »Förteckning  öfver  de  sjuke,  som  varit  intagne  i  k.  academins  i  Lund  lasarett 
sedan  april  1791,  då  inrättningen  efter  några  åra  nedliggande  åter  kommit  i  gång». 
Frän  och  med  april  1791  till  och  med  1795  hade  å  lasarettet  vårdats  384  personer, 
deraf  veneriske  sjuke  163,  invärtes  sjuke  109  och  utvältes  sjuke  112. 

*)  Under  förra  seklet  och  ännu  senai*e  var  det  vanligt  att  medicine  studerande 
frän  lAnd,  äfveDSom  andra  svenske  läkare,  för  sin  praktiska  utbildning  besökte  sjuk- 
husen och  bambördsanstalten  i  Köpenhamn.  r 


58  LAN8LA6AUETT   OCH   SJUKHUS    I   BN8KILDA   STÄDKK. 


med  lasarettets  nuvarande  knappa  tillgångar.  Et  diniskt  institut,  som, 
såvida  det  skal  giöra  gagn,  bör  minst  kimna  underhålla  12  sjuksängar, 
kunde  säkert  icke  bestridas  med  någorlunda  ordning  och  skick  med 
mindre  än  2  å  3,000  rdr  b:co  om  året,  som  vida  öfverskrider  detta 
lasarettets  inkomster»  *). 

Måhända  gaf  den ua  påminnelse  anledning  dertill,  att  ett  kliniskt  institut 
stiftades  1812,  då  Lars  von  Engeström  genomdref  att  de  medel,  som 
utgått  från  kyrkorna  i  Skåne  till  de  1811  indragna  kyrkoinspektorslö- 
nerna,  anslogos  till  upprättande  af  ett  sådant  Äfven  användes  bespa* 
ringarna  å  de  niediko-toologiska  stipendierna  till  detta  ändamål  och  40 
tunnor  spanniål  anordnades  att  utgå  af  den  1813  åt  akademin  i  Lund 
upplåtna  hospitalsladugården  ^).  Instruktion  för  klinikuro  i  Lund  ut- 
färdades i  Örebro  den  ^^/^  1812.  Landshöfdingen  i  Malmö  underrättade 
nu  serafimerordensgillet  i  skrifvelse  af  den  Vio  ^812  derom,  att,  sedan 
EongL  Majrt  förklarat  sin  nådiga  vilja  vara  att  ett  institutum  elinicum 
inrättas  i  Lund,  dervarande  lasarett  må  utvidgas  genom  erhållande  af 
åtminstone  en  tunna  spanmål  af  hvarje  kyrka,  hvarmed  jus  patrona- 
tus  var  förbundet.  Föreningen  mod  länslasarettet,  hvartill  numera  äfven 
ett  kurhus  hörde,  fullbordades  1814. 

Mariestad.  Serafimerordensgillet  beslöt  1791  att  det  derstädes  ned- 
lagda lasarettet  skulle  fordersammast  ånyo  inrättas  med  åtta  sängar  och 
landshöfdingen  utse  dertill  lämplig  lokal.  Läkaren  borde  vara  examinerad 
kirurg  och  få  samråda  med  provinsialläkaren.  Hans  lön  bestämdes  till 
50  rdr.  Om  denna  befattning  kunde  anförtros  åt  stadskirurgen,  skulle 
honom  meddelas  konstitutorial  derpå,  annars  ville  serafimerordensgillet 
utse  en  annan  skicklig  kirurg  att  vårda  lasarettet  Sysslomannen  skulle 
erhålla  i  lön  50^  en  sköterska  25  och  en  lasarettsdräng  17  rdr  om  året 
Förplägningen  borde  utbjudas  på  entreprenad.  Sjukhuset  skulle  under- 
hållas med  inflytande  lasarettsmedel,  så  långt  de  försloge,  och  bristen  få 


^)  Kongl.  biblioteket  i  Stockholm. 

*)   M.    Weiball,  Lunds    Universiieta  historia   1668—1868.    L    Land  1868 
sid.  325. 


LANSLASARETT  OCH   SJUKHUS  I    ENSKILDA   STADEIt.  59 


reqvireras  från  sorafimerordensgillet  ^).  £n  instrumentkista,  hvars  pris 
uppgick  till  111  rdr  12  sk.,  tilldelades  lasarettet  1794  Sjukhuset,  som 
öppnats  1793  och  utvidgats  med  fyra  sängar  1798,  erhöll  på  landshöf- 
dingens  förslag  ytterligare  1806  en  tillökning  af  fyra  sjukplatser.  Men 
landshöfdingens  förslag  att  flera  små  sjukhus,  åtminstone  i  Skara  och 
Sköfde,  skulle  vissa  månader  om  året  underhållas  för  veneriske  sjuke, 
godkändes  icke^). 

Serafimerordensgillet  och  staden  ägde  gemensamt  på  lasarettstom- 
ten »det  stenhus,  som  fanns  i  staden».  Ofra  våningen  upptogs  af  lasa- 
rettsläkarens och  sysslomannens  boställsrum,  medan  den  nedra  vånin- 
gen begagnades  till  stadens  fattighem.  Emedan  fattiginrättningen  hade 
behof  af  större  utrymme,  föreslogs  att  serafimerordensgillet  antingen 
ville  försälja  sin  ägande  andel  i  huset  eller  ock  inlösa  stadens  andel. 
Byggnaden  hade  efter  en  emellan  länets  och  stadens  invånare  träfiad 
öfverenskommelse  blifvit  uppförd  till  gemensamt  begagnande  i  ofvan- 
berördt  syfte  för  en  kostnad  af  750  rdr  banko,  den  lasarettsmedlen  ingått 
med  Vio  delar  eller  525  rdr  och  staden  deltagit  med  allenast  Vio 
delar  eller  225  rdr.  Så  sjukhusinrättningen  i  det  på  samma  tomt  be» 
lägna  störire  lasarettshuset  blifvit  så  utvidgad,  att  det  icke  fanns  bo- 
ställsrum för  läkaren  och  sysslomannen,  hvilka  nödvändigt  borde  vistas 
nära  detsamma,  afslog  serafimerordensgillet  den  ^7io  1809  förslaget  att 
afetå  sin  andel,  men  ville  inhemta  stadens  yttrande  till  hvilket  pris 
dess  del  kunde  inlösas. 

Lasarettet  utvidgades  sedan  med  fyra  sjukplatser  1811  och  föl- 
jande år  medgaf  serafimerordensgillet  ytterligare,  att  nio  stycken  sängar, 
liksom  i  Karlskrona,  finge  mot  betalning  upplåtas. 

NykOplng.  Det  gamla  lasarettet  inrättades  1773  och  ägde  redan 
1775  en  gård,  bebygd  med  små  gamla  trähus.  Utan  särskild  öfverens- 
kommelse fingo  icke  andra  sjuke,  än  de  som  fordrade  kirurgisk  åtgärd. 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^1^^  1791. 
*)  SerafimerordeDsgillets  protokoll  den  'Ys  1Ö06. 


60  LÄNSLASARETT    OCU    SJUKKUS    I    ENSKILDA    STADER. 


intagas  på  lasarettet  enligt  k.  kungörelsen  af  den  *^/,i  1773.  Genom 
brukspatron  Johan  Lundmarks  testamentariska  disposition  1776  er- 
höll lasarettet  ett  årligt  understöd  af  2,100  dal.  kmt  Ett  välgörande 
fruntimmer,  som  icke  ville  vara  namngifvet,  inköpte  sedermera  1780 
en  invid  gamla  lasarettet  belägen  tomt  och  bebyggde  den  med  ett  två- 
våningsträhus. I  denna  byggnad  inreddes  sju  rum  med  20  sjuksängar 
och  det  gamla  sjukhuset  med  10  sängar  användes  för  veneriskt  smit- 
tade personer.  Sjukafgiften  var  i  början  4  sk.  om  dagen  och  denna 
afgift  måste  vid  brist  på  egna  tillgångar  ersättas  af  fattigförsörjningen 
eller  genom  frivilliga  sammanskott  *).  Till  understöd  för  lasarettet  an- 
slog Kongl.  Maj:t  1793  tvenne  kronofisken  Hakwarpet  och  Idebäck  i 
Hallbo  sjö  nära  Nyköping,  hvilka  i  årligt  arrende  gåfvo  56  rdr  8  sk., 
och  1806  beslöt  serafimerordensgillet  att  lasarettet  skulle  i  likhet  med 
andra  sjukhus  åtnjuta  understöd  af  allmänna  fonden  och  de  sjukes  för- 
plägniug  utbjudas  på  entreprenad.  Dr  Rudolphis  gård,  som  gränsade 
till  lasarettet,  skulle  för  ändamålet  inköpas,  om  han  vore  nöjd  med  1,200 
rdr  banko  och  rättighet  att  under  sin  lifstid  få  derstädes  bebo  tvenne 
rum.  I  denna  gård  komme  de  sjuke  att  intagas,  som  ville  erlägga 
den  af  serafimerordensgillet  påbjudna  afgiften,  motsvarande  den  dagliga 
matkostnaden  å,  7  sk.  banko  ^). 

Philipstad.  Redan  vid  1747  åi-s  riksdag  anhöll  staden  och  bergs- 
laget att  få  inrätta  eget  sjuk-  och  fattighus,  hvilket  förut  varit  gemen- 
samt med  Karlstad,  samt  att  till  dess  underhåll  få  uppbära  ^/g  7o  ^^ 
skeende  bouppteckningar ').    Detta  beviljades  och  1765  gafs  tillstånd  att 


*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  125. 

*)  Serafimerordeasgillets  protokoll  den  "/»  och  '/n  1806. 

")  Provinsialläkaren  Daniel  AVickman  berättar  i  »Läkaren  och  Naturforskaren» 
XI  (1794)  sid.  366,  att  prosten  Bengt  Tingberg  vai*  den,  som  först  väckte  fråga  om 
inrättandet  af  ett  lasarett  i  Filipstad  och  att  han  dertill  åi'ligen  lemnat  penning- 
bidrag. När  likväl  en  mängd  personer  motsatte  sig  penningsammanskott  till  detta 
ändamål,  utlyste  han  allmän  sockenstämma  och  höll  dervid  ett  tal  om  behofvet  af 
sjukhus  på  orten.  Förrän  omröstningen  vidtog,  anmodade  han  dem  af  de  närvarande, 
som  gillade  förslaget,  att  samlas  på  hans  högra  sida,  och  dem,  hvilka  viUe  motsätta 
sig  detsamma,  att  ställa  sig  på  den  venstia.    Sedan  delningen  förBigg&tt,   höll  han  eo 


LANSLASAUjSTT   OCFI   sjukhus    1   ENSKILDA   STADER.  61 

till  en  lasarettsbyggnad  använda  samlade  lasarettsmedel.  En  ny  sten- 
byggnad med  10  större  och  mindre  rum  blef  färdig  1773,  men  af  nå- 
gon anledning  synes  lasarettet  senare  blifvit  indraget  och  sjukhusbygg- 
naden utbyrd  emot  33  rdr  16  sk.,  samt  aUa  sjuka  gruf-  och  hyttarbe- 
tare tilis  vidare  förlagda  i  enskilda  hus '). 

SundsralL  För  det  af  länets  invånare  beviljade  lasarettets  be- 
hof  hade  direktionen  inköpt  egen  gård  och  för  Vesternorrlands  läns 
invånare  tillkännagafs,  att  detsamma  skulle  öppnas  den  Vi  1'^'76  med  2 
sängar.  Dess  förste  liikare  var  Johan  Salberg 2).  Sjukhuset  flytta- 
des sedermera  till  Hernösand. 

SSdertelJe.  Vanliga  sängantalet  vid  dervarande  lasarett  var  8, 
men  kunde  vid  trängande  behof  fördubblas.  De  sjukes  antal  steg  ofta 
öfver  100  om  året,  oberäknade  veneriske  sjuke.  Lasarettskirurgen  hade 
fria  husrum  och  100  rdr  i  lön,  men  sysslomannen  66  rdr  32  sk.  jämte 
stat  3). 

Udderalla*  När  det  1802  beslöts,  att  ett  lasarett  för  Göteborgs 
län  skulle  anläggas  i  Uddevalla,  uppstod  inom  serafimerordensgillet 
fråga  om  det  vore  förmånligare  att  hyra  eller  köpa  en  gård.  Dessför- 
innan blef  dr  Pehr  Dubb  uppkallad  till  serafimerordensgillet  för  att 
afgifva  yttrande,  huruvida  vid  Sahlgrenska  sjukhuset  en  af  delning 
för  länets  behof  kunde  på  allmänna  fondens  bekostnad  inrättas.  Denna 
plan  afstyrktes  af  Dubb,  som  föreslog  Uddevalla  såsom  en  både  billi- 
gare och  bättre  belägen  ort.  Härefter  inköptes  ännu  samma  år  ett  hus. 
Utom  sex  frisängar  skulle  plats  beredas   åt  sådane   sjuka,   som   sjelfvé 


utläggning  af  skriftens  ord:  »Går  bort  iir^n  mig,  I  förbannade,  ty  jag  var  hungrig,  och 
I  g&fven  mig  icke  äta,  jag  var  törstig  och  I  gåf\*en  mig  icke  dricka,  jag  var  sjut  och  i 
häktelse  och  I  sökten  mig  icke».  Under  föredraget  gick  den  ene  efter  den  andre  öf- 
Ter  pä  högra  sidan  och  vid  slutet  stod  icke  någon  mera  q  var  på  den  venstra. 

*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  127. 

*)  Inrikes  Tidn.  1776.    N:o  19. 

•)  D.  Schalz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  121. 


02  LÄNSLASARETT   OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA    STADBU. 


kunde  betala  eller  för  hvilkas  uppehälle  de  socknar  och  städer,  derifrån 
de  sjuke  voro  hemma,  åtoge  sig  ersättningen  enligt  föreskrifven  taxa. 
Medikamenter  och  värd  lemnades  fritt.  Äfven  tiUät  serafimerordensgil- 
let,  att  länet  medels  frivilliga  sammanskott  inrättade  och  underhöll 
omkring  12  sängar  för  veneriska  patienter,  åt  hvilka  coUegium  medicum 
bekostade  läkemedlen.  När  lasarettet  förstördes  vid  den  stora  eldsvåda, 
som  öfvergick  Uddevalla  1806,  flyttades  de  sjuke  först  till  Strömstads 
kurhus,  men,  då  de  icke  kunde  länge  der  qvarhållas,  öfverfördes  lasa- 
rettsinrättningen ännu  samma  år  till  Vennersborg.  Landshöfdingen 
deremot  önskade  att  lasarettet  fortfarande  finge  qvarblifva  i  Strömstad 
och  k.  brefvet  af  den  ^^j^  1807  förordnade,  att  fem  sjuksängar  skulle 
bibehållas  der  och  trenne  flyttas  till  Vennersborg  till  dess  alla  åtta 
kunde  ånyo  förenas  i  Uddevalla.  I  skrifvelse  af  den  ^/^  1812  anhöUo 
riksens  ständer,  att  ett  efter  behofvet  afpassadt  länslasarett  måtte  för 
Bohuslän  inrättas  i  Uddevalla  och  att  det  i  Strömstad  varande  kurhuset 
äfven  blefve  dit  förflyttad  t. 

Samma  år  beviljades  på  derom  gjord  ansökan  genom  k.  brefvet 
af  den  ^%,  att  kostnaden  till  medikamenter  för  stadens  fattige  finge  af 
medicinalfonden  bestridas.  Med  anledning  deraf  uppstod  fråga  om  lasar 
rettets  återuppbyggande  *). 

Umeå.  Lasarettet  därstädes  erhöll  pu  serafimerriddarenes  fram- 
ställning medels  k.  brefvet  af  den  ^7i2  l^^^S  hälften  af  inkomsten  vid  ka- 
pellanstjensten  i  Piteå,  »hvilken  från  den  V5  sistl.  är  för  uppkomna  stridig- 
heter och  besvär  vid  dess  återbesättande  skall  varit  ledig  och  dessa  Capel- 
lansinkomster  således  undantagas  ifrån  den  allmänna  författning  om  deras 
disponerande  Wi  i  anseende  till  innevarande  års  missväxt  ifrån  Pisa 
den  18  i  nästl.  månad  utfärdat».  Inrättandet  af  detta  lasarett  fördröj- 
des likväl  någon  tid,  alldenstund  Dan.  E.  Na^zen  ännu  den  V3  1785 
skref  från  Umeå  till   Abr.  Bäck: 


')  SerafimerordensgiUets  protokoll  deu  -7u  1812. 


LANSLASAnSTT   OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA   STÅDSR.  63 

»Imedleitid  har  jag  tänkt,  at  hos  deras  Excellenoer  Herrar  Se- 
raphimer  Riddare  söka  bli  antagen  till  lazarettets  medicus  och  chirurgus 
vid  det  i  Umeå  stad  nyligen  upbygde  läns  lazarett  och  hospital, 
men  som  herr  landshöfdingen  von  Stenhagen  föreslagit  och  sökt 
rekommendera  en  ung  bataillons  fältskär  Ort  man  så  lära  förmodeligen 
högbemälte  herrar  stadna  vid  detta  förord.  Sedan  jag  änteligen  fick  veta 
härom  och  att  det  af  hr  landshöfdingen  skjedt  mera  igenom  hr  öfver- 
lieutenanten  af  Donners  recommendation  för  nämnde  Ortman,  än  af 
något  missförstånd  eller  misstroende  till  mig,  har  jag  redan  med  sknf- 
velse  upvaktadt  Hans  Excellence  hr  riks  rådet  m.  m.  Oref  C.  Fr. 
Scheffer  och  herr  generaldirectenren  och  riddaren  af  Acrel,  hvil- 
ken  senare  giinstigt  svarat,  at  saken  ännu  väl  wore  oafgjord,  men  at  han 
stadnat  vid  landshöfdingens  förslag  och  om  jag  ägde  bättre  i^tt  at  söka, 
med  nytt  skäl  och  tillstyrkan  af  hr  landshöfdingen  till  Hrr  Ser.  Rid- 
dare, skulle  han  icke  framte  några  svårigheter,  som  kunde  uppehålla  mitt 
^t  godtfinnande.  Nu  tänker  jag  insinuera  saken  till  konungens  be&ll- 
ningshafvande  härstädes  jämte  bifogad  meritlista.  —  Ehuru  jag  flera 
gånger  skriftligen  upgifvit  project  om  detta  lazaretts  i  stånd  sättande 
och  ordning  till  hr  landshöfdingen,  har  jag,  detta  besvär  oaktadt,  ej 
blifvit  hugkommen  med  syssla  dervid». 

Nsezen  blef  dock  s.  L  förordnad  till  förste  lasarettsläkare  i  Umeå, 
i  början  visserligen  med  lön  af  endast  66  rdr  32  sk.,  men  erhöll  1793 
en  förhöjning  af  16  rdr  32  sk.,  hvarigenom  han  fick  samma  lön  som 
öfrige  lasarettsläkare  eller  83  rdr  16  sk.  Slutligen  höjdes  1806  lönen 
till  100  rdr  banko. 

Landshöfdingen  i  Umeå  anmälde  i  serafimerordensgillet  1794,  att 
sjukvården  försvårades  i  hög  grad  derigenom,  att  de  sinnessjuke  voro 
inhysta  i  lasarettet,  i  följd  hvaraf  nödig  snygghet  icke  kunde  iakttagas. 
Han  föreslog  derför  inköpandet  af  en  byggnad  invid  detsamma,  som  för 
en  kostnad  af  60  ä  70  rdr  skulle  kunna  inredds  till  de  sjukes  behof. 
Frågan  uppsköts*),  men  ora  och  huru  den  blef  afgjord,  förmäla  icke 
protokollen. 

Sedan  fyra  betalande  sängar  öppnats  för  veneriske  sjuke,  biföll  k. 
brefvet  af  den  »/j^  1812  att  lasarettet  i  Umeå  finge  tillökas  med  8  sjuk- 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vu  1794. 


64  LÄNSLASABETT    OCH   SJUKHUS  I  BNSKILDÅ  STÅDBH. 

sängar,  hvilka  dock  borde  underhållas  medels  frivilliga  sammanskott  i 
orten,  äfvensom  att  ett  särskildt  kurhos  komme  att  på  enahanda  sätt 
anläggas  i  Norrbotten. 

Här  må  nämnas,  att  fullmäktige  för  Piteå,  Luleå  och  Torneå  städer 
vid  1789  års  riksdag  gjorde  underdånig  ansökan  derora,  att,  utom  det 
i  Umeå  befintliga  sjukhuset,  ett  för  länets  norra  del  afsedt  lasarett 
blefve  inrättadt,  för  hvilket  medel  kunde  derstädes  insamlas.  Derjämte 
föreslogs  att  löner  från  lediga  prestemboten  finge  till  dess  underhållande 
användas.  Pä  grund  af  allmänna  fondens  otillräcklighet  afstyrkte  serafi- 
merordensgillet  denna  anhållan  *).  Kort  derpå  inlemnade  likväl  Torneå 
stad  en  ny  begäran  i  samma  syfte.  Äfven  nu  afgaf  serafimerordens- 
giilet  ett  afböjande  betänkande,  men  framhöll,  att,  då  allmänna  fonden 
vore  anslagen  till  endast  ett  lasarett  i  hvarje  län,  intet  hinder  mötte 
om  Torneå  stad  ville  med  enskilda  sammanskott  inrätta  och  underhålla 
ett  sjukhus^).    K.  Maj.t  afslog  denna  anhållan  den  ^^4  1792. 

Upsala.  Tidigare  än  på  någon  annan  ort  i  Sverige  var  man  i 
Upsala  betänkt  på  inrättandet  af  ett  sjukhus.  Det  var  den  akademiska 
undervisningens  vaknande  behof  af  en  klinisk  läroanstalt,  som  väckte 
tanken  derpå  och  redan  1666  började  01.  Rudbeck  arbeta  på  inrät- 
tandet af  ett  akademiskt  sjukhus,  der  de  unge  läkarene  kunde  finna  ett 
dittills  saknadt  tillfälle  till  praktisk  utbildning.  Förverkligandet  af  denna 
tanke  lät  dock  länge  vänta  på  sig.  Tiden  var  ännu  icke  mogen  att  på 
allvar  gripa  sig  verket  an.  Ännu  den  ^7  1702  »föredrog  hr  rektor  d:r 
Ro  bergs  begäran  och  erinring  vara  att  ett  Nosocomium  här  i  staden 
för  studenternas  skull  nödvändigt  borde  inrättas,  emedan  på  vidrig  hän- 
delse alla  mcdicinse  studiosi  begifva  sig  hädan  och  på  andra  orter,  der 
dem  wore  lägenhet  att  öfva  sig  uti  praxi,  hvartill  de  nu  här  hafva  litet 
eller  intet  tillfälle».  Anslag  af  allmänna  medel  till  sjukhusets  anlägg- 
ning funnes  likväl  icke  att  tillgå  och  enskilda  bidrag  inflöto  långsamt 
Den   första  gåfvan   kom  från  ledamöterne  i  collegium  medicum,  hvilka 


*)  Serafimerordensgillets  pi-otokoU  den  *%  1789. 
*)  Serafiinci-ordeusgiUets  protokoU  den  "/,  1792. 


LÄNSLASARETT  OCH  SJUKHUS  I  ENSKILDA  STÄDEB.        66 

1705  förärade  inkomsten  för  en  samma  är  i  Stockholm  verkställd  anato- 
misk demonstration  eller  600  dal.  kmt  »till  ett  litet  nosocomium  eller 
sjukstuga  här  vid  academien,  förnämligast  till  den  inländske  culturam 
studii  medici»  ^). 

Genom  Lars  Robergs  bedrifvande  inköptes  1708  en  gård  för  det 
blifvande  sjukhusets  behof,  men  dervid  förblef  det  länge  2).  Först  på 
1720-talet  synas  sjuke  hafva  blifvit  intagna  till  vård  i  nosocomium. 
Efter  en  tid  började  dock  under  Robergs  senare  tjenstgöring  den  så 
länge  planlagda  inrättningen  att  i  följd  af  hans  försumlighet  och  ständiga 
strider  med  konsistorium  allt  mer  och  mer  förfalla.  Först  under  hans 
efterträdare  Nils  Rosén  kom  sjukhuset  1741  ånyo  till  stånd  och  der- 
med  var  äfven  den  kliniska  undervisningsmetoden,  om  också  i  inskränkt 
omfång,  erkänd  och  införd  i  Sverige').  Den  af  akademin  sedan  äldre 
tider  med  100  dal.  smt  årligen  ailönade  »barberaren»  var  ända  från 
början  anställd  vid  sjukhuset  som  kirurg,  men  först  1796  fördubblades 
hans  lön.  Med  denna  befattning,  som  mot  slutet  af  seklet  öfvertogs  af 
vetenskapligt  bildade  läkare,  följde,  åtminstone  en  tid,  skyldigheten  att 
undervisa  i  kirurgi.  Genom  Z.  Strandbergs  testamente  erhöll  sjuk- 
huset 1792  en  amanuens. 

Sedan  landsorterna  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vio  ^''öS  erhållit 
rättighet  att  på  egen  bekostnad  inrätta  lasarett  och  sjelfva  behålla  de 
penningmedel,  hvilka  derförinnan  insamlats  för  serafimerlasarettet  i 
Stockholm,  uppstod  tanken  att  utvidga  det  akademiska  sjukhuset  till  ett 
gemensamt  länslasarett    Detta  af  landshöfdingen  i  Upsala,  baron  Johan 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  371. 

*)  L.  Boberg  utgaf  en  liten  sällsynt  skrift  öf\'er  denna  sjukhnsan läggning : 
^Samling  angående  Nosocomium  acadefnicum^  efter  hegiäran  utgiven^  dem  til  JBe- 
hag,  som  till  verkets  inrättande  Tiid  efter  annan  vählmeent  och  beneget  contribuerat. 
Därjemte  ock  några  anmärkningar  över  sjuka^  som  där  intagne  blifvit  samt  Be- 
skrivning öfver  åtskilliga  Perxedlar^  hörande  til  des  påbegynta  Sepulcretum  Valetu- 
dinarii  Upsaliensis»,  Ups.  1734.  Innehåller  skrifvelser  till  och  från  consistorium 
academicain,  planteckning  af  sjukhusets  gård  och  dessutom  tre  vignetter  med  latinska 
och  svenska  verser.    Denna  Robergs  skrift  omnämnes  icke  af  Mesterfon. 

•)  C.  B.  Mesterton,  Om  Nosocomium  academieum  och  den  kliniska  under- 
visningen i  Upsala  (^Universitetets  årsskzift  1870).    Upsala  s.  å. 

5 


66  LÄNSLASARETT   OCH  SJUKHD8   I   ENSKILDA   STÄDBB. 


Funck  uppkastade  förslag  godkändes  af  länet  och  den  "/s  1768  öfver- 
lade  medicinska  fakulteten  under  bvilka  villkor  länets  sjuke  kunde  i 
akademins  sjukbus  emottagas.    Dessa  villkor  voro: 

»a)  att,  om  sammanskottet  ej  går  under  700  dal.  smt,  håller  sjuk- 
huset 3  sjuksängar  länet  tillhanda  året  igenom; 

b)  att  inga  oboteliga  sjukdomar  påtvingas  nosocomium; 

c)  om  sjukdomen  tål  drögsmål,  bör  vederbörande  pastor  låta  prse- 
fectus  nosocomii  förut  veta,  då  någon  sjuk  insändes. 

d)  som  länets  sjuke  blifvit  vårdade  i  nosocomium  år  1767,  för- 
behålles  att  1766  års  sammanskott  till  sjukhuset  inlemnas; 

e)  som  jQera  rum  icke  beböfvas,  än  de  sjukhuset  redan  har,  för- 
menar faculteten  skäligt  vara  att  länet  frikallas  för  byggnad  och  repara- 
tioner» ^). 

Denna  förening  emellan  akademin  och  Upsala  län  i  afseende  på 
sjukvården  stadfästes  genom  k.  brefvet  af  den  Vi^  1767.  Sjukhuset 
innehöll  nu  omkring  10  sjuksängar. 

Efter  en  tid  klagade  dock  consistorium  academicum  i  skrifvelse 
till  serafiraerriddarene  af  den  ^/j  1778,  att  de  från  länet  inkommande 
lasarettsniedlen  icke  motsvarade  kostnaden  för  dess  sjuke.  [Jnder  året 
hade  kostnaden  för  hvarje  säng  uppgått  till  1,019  dal.  kmt,  men  länets 
afgifter  endast  till  2,396  dal.  kmt,  för  hvilken  summa  5  Vs  säng  stått 
länet  till  förfogande.  Konsistorium  föreslog  derföre  antingen  skilsmessa 
mellan  akademin  och  länet  eller  ock  minskning  af  länets  sjuksängar 
ill  2.  I  följd  deraf  inrättades  1782  ett  länslasarett,  som  förlades  till 
det  gamla  hospitalshuset  och  i  början  upptog  endast  tre  sängar  för  män 
och  tre  för  qvinnor.  Det  akademiska  sjukhuset  underhöll  vanligen  sju 
sängar,  någongång  flera  ^).  Sedermera  begärde  serafimerordensgillet,  att 
den  i  närheten  af  staden  belägna  kronobränneribyggnaden  måtte  upplåtas 
till  hospital  och  lasarett,  och  hemställde,  att,  om  hospitalshuset  jemte 
kyrka,  värderade  till  6,066  rdr  32  sk.  banko,  försåldes,  skulle  icke  blott 
kostnaden  till  bränneribyggnadens  inredning  vinnas,  utan  ock  ett  betyd- 
ligt penningöfverskott   uppstå.    Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  den  "/g  1806 


^)  Fakultetens  protokoll  uppsatt  af  Linné. 

')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  122. 


LÄN8LÄ.8ARBTT   OOH   BJUKHUS  I   ENSKILDA   STÄDER.  67 


och  följande  år  blef  den  nya  lekalen  färdig  till  begagnande.  Under  krigsåren 
1808—1809  användes  lasarettsbyggnaden  till  fältlasarett 

Sjukvården  vid  länslasarettet  bestreds  en  tid  af  professoreme  J.  O. 
Acrel  och  J.  Åkerman. 

Vid  Yeckholms  hospital  fanns  ett  af  serafimerordensgillet  in- 
rättadt  sjukrum,  hvarutom  tre  sängar  derstädes  underhöUos  af  de  för- 
enade församlingarna  Yeckholm,  Kungs-Husby  och  Thorswi.  Fältskären 
hade  i  lön  50  rdr.  Medikamenter  och  annan  sjukvård  bekostades  af 
serafimerordensgillet  ^). 

Yennersborg*  Yid  väckt  fråga  om  inrättandet  af  ett  länslasarett 
i  Elfborgs  län  kunde  invånarene  icke  komma  öfverens  om  en  gemen- 
sam sjukvårdsanstalt,  utan  fem  härader  beslöto  att  inrätta  ett  sjukhus  i 
Yennersborg,  medan  åtta  andra  härader,  hvilka  förenade  sig  med  stä- 
derna Alingsås,  XJlricsehamn  och  Borås^  bestämde  sig  för  sistnämnda 
stad.    Härom  förordnade  k.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  V»  1781: 

»1  :o  Att  de  begge  provindalmedici,  som  vistas  den  ene  i  Wenners- 
borg  och  den  andra  i  Borås,  mage  åläggas  att  utan  innevånarenes  be- 
kostnad för  sin  innehafvande  lön,  särdeles  nu  i  början,  sköta  de  sjuke 
och  att  vid  lazarettet  må  bestås  fria  medicamenter,  åtminstone  för  de 
veneriske  sjuke. 

2:o  Wilja  innevånarene  samla  frivilliga  gåfvor  och  sammanskott  till 
lazarettet  och  dertiU  efter  sin  förmögenhet  bidraga,  dock  utan  alt  tvång. 

3:o  Om  fonden  icke  genast  blifver  tillräckelig  till  de  sjukas  föda 
och  underhåll,  jemte  aflöning  för  nödiga  sjukvaktare,  så  får  socknen,  på 
sätt  det  äntå  nu,  hvad  veneriska  sjukdomar  angår,  skier,  betala  för  sina 
sjuklingars  föda,  till  dess  fonden  kan  blifva  så  tillräckelig,  att  detta 
underhäll  äfven  kan  bestridas». 

Yid  fömyadt  sammanträde  i  Yennersborg  den  Va  1782  med  länets 
deputerade  sökte  landshöfdingen  ännu  engång,  ehuru  förgäfves,  förmå 
invånarene  att  förena  sig  om  ett  enda  sjukhus.  Åt  provinsialläkaren 
beviljades  af  serafimerriddarene  ännu  samma  år  för  vården  af  de 
invärtes  sjuke  ett  arfvode  af  33  rdr  16  sk.  och  åt  lasarettskirurgen,  som 


')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  123. 


68  LÅNSLASARBTT  OCH  SJUKHnS   I  BN8KILDA   8TÄDBR. 


det  ålåg  att  vårda  utvärtes  sjuke  och  veneriska  patienter,  50  rdr. 
Lasarettet  torde  likväl  efter  någon  tid  blifvit  i  hög  grad  vanvårdadt,  ty 
serafimerordensgillet  fann  i  början  af  1790-talet  att  derstådes  vårdats 
endast  tre  sjuke  och  att  hela  öfra  våningen  var  inrymd  åt  fältkommissa- 
riatet.   Häröfver  infordrades  förklaring  af  iandshöfdingen. 

Länets  invånare  ville  likväl  undandraga  sig  betalningen  för  in- 
köpet af  lasarettshuset  i  Vennersborg,  ehuru  de  förbundit  sig  dertilL 
Då  i  följd  af  k.  brefvet  af  den  7^  1781  tvenne  lasarett  inrättats  i  Elfs- 
borgs  län,  det  ena  i  Vennersborg  och  det  andra  i  Borås,  samt  länets 
invånare  förbundit  sig  att,  om  allmänna  hospitalsfonden  ersatte  aflö- 
ningama  och  medikamentskostnaden,  sjelfve  i  allt  öfrigt  underhålla  dessa 
inrättningar,  hade  en  gård,  såsom  tjenlig  och  rymlig  både  för  lasarettet 
och  hospitalet,  blifvit  i  Vennersborg  inköpt  för  en  summa  af  5,555  rdr 
26  sk.  8  rst.  Af  denna  köpeskilling  hade  redan  öfverstyrelsen  för  barn- 
husen och  hospitalen  utbetalt  2,500  rdr  och  återstoden  skulle  invånarene 
i  följd  af  sin  förbindelse  bordt  erlägga.  Under  åberopande  af  flera  skäl 
undandrogo  de  sig  likväl  att  deltaga  i  dess  betalande  och  Iandshöfdin- 
gen anhöll  i  stället  hos  serafimerordensgillet,  att  den  bristande  köpe- 
skillingen måtte  beviljas  ur  allmänna  hospitalsfonden  och  en  gåfva  af 
1,000  rdr  lemnas  till  underhållande  af  vissa  frisängar.  Då  serafimerordens- 
gillet ansåg  det  vara  vådligt  att  prisgifva  orten  åt  den  veneriska  smittans 
förödelse,  föreslog  detsamma  hos  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi  1792,  att  fem 
frisängar  för  de  fattigaste  sjuka  skulle  underhållas  af  allmänna  fonden 
i  hopp  att  länets  invånare  ville  sammanbringa  kostnaden  för  fyra  andra 
sjuksängar,  om  serafimerordensgillet  äfven  för  dem  ersatte  medikaments- 
kostnaden. Den  återstående  köpeskillingen  af  3,055  rdr  26  sk.  8  rst 
skulle  tillika  af  allmänna  hospitalsfonden  betalas.  Härtill  biföll  EongL 
Maj:t  den  'Vi  1792. 

Derefter  meddelade  Iandshöfdingen  i  skrifvelse  till  serafimerordens- 
gillet af  den  ^Vo  1793,  att  länets  flesta  socknar  lofvat  sammanskjuta  i 
tre  års  tid  till  lasarettets  underhåll  8  sk.  för  bvarje  mantal  och  i  pro- 
portion för  mindre  lägenheter,  Serafimerordensgillet,  som  med  tack- 
samhet emottog  anbudet,  fann  mellertid  betänkligt  godkänna  det  af  länets 
invånare  i  protokollet   införda   föi-slaget   att  genom   allmänna   visitatio- 


LÄNSLASARETT    OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA   STÄDER.  69 

ners  anställande  vinna  kännedom  om  de  med  venerisk  smitta  behäftade 
personer,  såsom  stridande  mot  den  personliga  friheten,  men  tillstyrkte 
att  landshöfdingen  ville  uppmuntra  allmänheten  att  vid  behof  begagna 
sig  af  lasarettet  ^). 

Yesterås.  Lasarettet  uppgifves  vara  anlagdt  1776.  Det  innehöll 
fem  mm  med  inalles  12  sängar  samt  ett  större  rum  för  veneriske  sjuke 
År  1812  utvidgades  det  med  10  sjuksängar  för  betalande  patienter  ^)« 

Vextt.  Sjukhuset,  anlagdt  1767,  fick  s.  å.  instruktion,  hvartill 
länets  deputerade  gåfvo  sitt  samtycke,  men  förstördes  vid  den  stora 
eldsvåda,  som  den  ^j^  1799  öfvergick  staden').  Genom  landshöfdingen 
grefve  C.  St  Mörners  nitiska  bemödande  insamlades  ännu  samma  år 
inom  länet  2,475  rdr,  hvarmed  en  rymlig  och  väl  bebygd  gård  nära 
staden  inköptes  till  lasarett  samt  förseddes  med  inventarier  och  instru- 
menter.  Till  lasarettets  underhåll  erlade  hvarje  matlag  i  länet  årligen 
2  sk.,  torp  undantagna.  Staden  underhöll  en  säng  i  lasarettet  medels 
frivilliga  gåfvor.  Ända  till  20  sjuke  kunde  på  engång  vårdas  afgiftsfritt. 
men  veneriske  sjuke  betalade  3  rdr  16  sk.  i  månaden.  Direktionen  var 
uppdragen  landshöfdingen  ensamt  När  landshöfdingen  1808  begärde  af 
serafimerordensgillet  understöd  för  vården  af  veneriske  sjuke,  förklarade 
gillet,  att  understöd  af  allmänna  fonden  icke  kunde  beviljas  lasarettet  i 
Texiö,  såsom  varande  en  enskild  inrättning*). 

yisby*  Medels  k.  brefvet  af  den  Va  1782  stadfästes  det  af 
serafimerriddarene  på  det  gamla  hospitalets  bekostnad  1781  inrättade  lasa- 
rettet med  sex  ordinarie-  och  två  reservsjuksängar.  Provinsialläkaren 
och  stadsfältskären  skötte  lasarettet  gemensamt  emot  500  dal.  smt  om 
året    En  vidlyftig  och  i  afseende  på  historisk  utredning  intressant  skrift- 


^)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  "/a  1793. 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'Yj^  1812. 

•)  £a  liten  skrift  om  lasarettets  grundläggning  finnes  tryckt  under  titel  »1767 
den  10  december  å  Landscancelliet  i  Wexiö  [blefvo  följande  momenter  till  rättelse  för 
Länets  lasarett  författade  och  af  Innebyggarnes  fullmäoktige  samtyckte». 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  "/,  1808. 


70  AF   ENSKILDA   PEBSONBR   GRUNOADl   SJUKHUS. 


vexling  uppkom  sedermera  1825—1828  i  följd  af  Visby  lasaretts- 
direktionens  anspråk  på  öfverskottet  af  hospitalsmedlen  till  lasarettets 
underhåll  ^). 

Örebro.  Lasarettet  kom  till  stånd  1785,  alldenstund  Erik  Jö- 
ran  Wallerius  samma  år  förordnades  till  läkare  derstädes.  Annan 
fond  till  dess  underhåll  fanns  icke  än  frivilliga  afgifter  vid  bröllop, 
barndop  m.  m.  I  öfra  våningen  af  hospitalsbyggnaden  voro  tvenne 
rum  med  fyra  frisängar  anslagna  för  lasarettets  behof.  Först  1795  be- 
viljade serafimerordensgillet  anslag  till  uppköp  af  en  kirurgisk  instru- 
mentkista. År  1808  hade  lasarettet  20  sängar,  utom  platser  för  beta- 
lande sjuke. 

4.   Af  enskilda  personer  grundade  sjukvårdslnFåttningap. 

De  af  enskilde  medborgare  till  sjukhusens  förmån  gifna  bidragen 
hade  endast  varit  af  mindre  betydenhet  Göteborg,  som  i  storartad  väl- 
görenhet står  främst  bland  Sveriges  städer,  kan  äf ven  uppvisa  det  första 
föredömet  af  ett  genom  enskild  mans  frikostighet  grundlagdt  sjukhus. 
Direktorn  vid  Ostindiska  kompaniet  i  Göteborg  Niclas  Sahlgren  skänkte 
medels  testamentariska  dispositioner  af  den  7ia  l'^'^2  och  ^V*  1774 
sina  >strögods»  i  Halland,  utgörande  icke  mindre  än  omkring  150  för- 
medlade hemman  och  efter  deras  dåvarande  värde  uppskattade  tiU 
150,000  dal.  smt,  »till  någon  nyttig  inrättning  här  i  staden:^ ').  Efter 
Sahlgrens   den  ^Vs  l'^'^^    timade    död   bestämde  sig  hans  måg  baron 


')  Jfr  *  Underdånigt  utlåtande  till  Kongl.  Maj: t  af  K,  S.  O.  O.  angående 
Wisby  Hospäai*.    Sthlin  1828. 

•)  I  J.  W.  Lill j est råles  den  "Vi  1777  inför  vetenskapsakademien  hållna  minnes- 
tal öfver  direktören  N.  Sahlgren  läses  Gustaf  in:s  till  honom  aflätna  tacksagelsebref 
af  den  "/„  1775:  »Wi  hafve  funnit  eder  afsigt  så  berömlig,  att  Wi  icke  velat  någon 
stund  förlora  till  att  lagligen  befästa  edre  förbemälte  dispositioner  med  all  erforderlig 
säkerhet.  —  ^Vi  försäkre  eder  om  AVär  beständiga  k.  nåd  i  hela  eder  Öfriga  lifstid  och 
boren  I  icke  tvifla,  att  ju  efter  eder  död  minnet  af  eder  käiiek  för  fäderneslandet  skaU 
hos  Oss  och  sedan  hos  efterverlden  i  aU  tacksamhet  förvaras». 

Sjelfva  stadfästelsebrefvet  är  af  konungen  utfäitladt  den  Yé  1775. 


SAHLGRENSKA.  SJUKHUSBT.  71 


Claes  Älströmer  för  inrättandet  af  ett  sjakhus.  Det  efter  sin  stiftare 
benämnda  »Sahlgrenska  sjukhuset»  öppnades  i  slutet  af  mars  1782  till 
en  början  med  24  sjuksängar,  deraf  10  frisängar  och  14  betalande,  och 
har  under  framstående  läkares  ledning  verkat  Tälsignelserikt  i  de  lidan- 
des tjenst.  Talrika  donationer  hafva  under  årens  lopp  ökat  sjukhusets 
fonder,  hvilka  i  samma  mån  användts  till  dess  fortgående  utvidgning. 
Ar  1804  utgjorde  sjuksängarnas  antal  40.  Sahlgrenska  sjukhuset  är 
numera  sedan  1854  förenadt  med  en  af  staden  bekostad  sjukvårdsin- 
rättning under  namn  af  »Allmänna  och  Sahlgrenska  sjukhuset»  ^). 

Såsom  bidrag  till  dess  historia  må  ur  seraiimerordensgillets  hand- 
lingar anföras  k.  brefvet  af  den  2%  1784.  Deruti  biföll  Kongl.  Majrt, 
som  funnit  en  inrättning,  »hvilken  är  grundad  på  en  så  betydande  fri- 
kostighet af  en  privat  man,  förtjena  att  äfven  af  publico  med  någon 
hjelp  understödjas,  att  lasarettsinsamlingen  eller  collecten,  emedan  den 
till  sådant  bebof  och  ändamål  är  anslagen,  må  hädanefter  och  för  fram- 
tiden, dock  allena  till  den  andel,  som  uppbäres  inom  Göteborgs  stad, 
tillfalla  Sahlgrenska  lasarettet,  hvaremot  detta  lasarett  bör  vårda  sig  om 
stadens  sjuke,  så  att  länslasarettet,  när  det  framdeles  kommer  att  in- 
rättas, med  dem  icke  belastas.  Beträffande  åter  de  för  samma  ändamål 
föreslagne  afgifter  af  tolag,  sakören  och  någon  afgift  af  en  eller  annan 
yppighetsvara,  hafve  Wi  ännu  icke  stadgat  Wårt  beslut». 

Sedan  ett  provisoriskt  reglemente  under  de  första  åren  efter  sjuk- 
husets inrättning  tjenat  till  efterföljd,  uppsattes  ett  nytt  utförligare  sådant 
af  dess  föreståndare  och  läkare  Pehr  Dubb  och  baron  Älströmer, 
hvilket  stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  ^/g  1789.  Sjukhuset  skulle, 
enligt  detta  i  flera  hänseenden  märkliga  reglemente,  hafva  en  dubbel 
uppgift  att  f}'lla,  det  borde  vara  en  välgörenhetsinrättning,  men  tillika 
tjena  som  undervisningsanstalt.  Enligt  tidens  sed  anställdes  både  läkare 
och  »chirurg»  vid  detsamma  och  de  anspråk  man  ställde  på  dem  voro 
icke   ringa.    Hvardera   voro   skyldige    »att  lemna  stadens  unga  medici^ 


*)  En  uttömmande  skildring  af  sjukhusets  öden  och  utveckling  lemnar  C.  Fors- 
8  e  ni  US  i  sitt  »Minnestal  vid  firandet  af  Sahlgrenska  sjukhusets  hundraåriga  tillvaro 
den  13  mars  1882».    Göteborg  1884. 


72  SAHLGRENSKA  SJUKHUSET. 


unga  cbinirgi  ocli  barnmorskor  fritt  tillträde  till  sjukhuset  och  att,  så 
ofta  tiden  tillåter,  undervisa  dem  uti  allt,  bvad  till  deras  embeten  hörer». 
Icke  blott  liköppningar  borde  anställas  på  dem,  som  afledo  af  mindre 
kända  sjukdomar  och  en  preparatsamling  anläggas  vid  sjukhuset,  utan 
kirurgen  ålades  äfven  »att  efter  skedd  kungörelse  lemna  stadens  unga 
medici  och  chirurgi  öppet  tillfälle  till  öfning  uti  dissequerande  på  de 
cadaTora,  som  uti  sjukhuset  förefalla,  och  dem  vid  sådane  tillfällen  uti 
anatomien  undervisa».  Denna  plan  att  i  Sahlgrenska  sjukhuset  se  en 
förenad  sjukvårds-  och  undervisningsanstalt  har  visserligen  icke  hittills 
gått  i  fullbordan,  men  såsom  sjukhus  har  detsamma  dock  varit  en  be- 
tydelsefull skola  för  de  många  läkare,  som  derstädes  längre  eller  kor- 
tare tid  tjenstgjort  De  förmåner  och  lättnader  med  afseende  å  sjuk- 
vården och  sjukas  intagning,  hvilka  vid  anstaltens  stiftelse  gjorde  sig 
gällande,  ådagalade  tillika  de  humana  idéer,  som  från  början  besjälade 
dess  stiftare  och  styresmän.  Barn  under  fem  års  ålder,  obotiige  sjuke 
eller  af  venerisk  smitta  besvärade  personer  fingo  likväl  icke  intagas  å 
sjukhuset. 

Hörande  läkarens  tillsättande  vid  Sahlgrenska  sjukhuset  äro  sär- 
skilda föreskrifter  utfärdade.  K.  brefvet  till  Upsala  akademis  kansler 
af  den  ^Ys  1^89  (k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  Ve  s.  å.)  för- 
ordnade: 

»det  amiralitets  medicus  doctor  Pehr  Dubb,  som  ifrån  inrättnin- 
gens början  lasaretts  medici  sysslan  bestridt,  sjelf  må  få  välja  och  ut- 
nämna den  sjukhusets  medicus,  som  honom  i  samma  syssla  immediate 
efterträder;  men  at  sedermera  vid  dess  val  och  tillsättning  för  framtiden 
iakttagas  må,  att  medicinska  faculteten  vid  wår  academie  i  Upsala  inom 
trenne  månader  efter  sysslans  i  allmänna  tidningen  kungjorda  ledighet, 
därtill  upprättar  förslag,  hvarå  trenne  de  skickligaste  medicinse  doctorer 
böra  uppföras  samt  at  Wärt  Collegium  medicum  fjorton  dagar  efter  an- 
mälan häraf  ibland  de  föreslagne  utser  den,  som  skickeligast  finnes  att 
förestå  denna,  ehuru  privata  sjukhusinrättning,  hvartill  den,  som  genom 
utrikes  resor  haft  tillfälle  till  ytterligare  kännedom  om  dylika  inrättnin- 
gar och  de  nyaste  förbättringar  i  medicinska  practiquen  bör,  då  alt  annat 
är  lika,  för  sina  medsökande  njuta  företräde». 


SAHLGRENSKA   SJUKHUSET.  73 


Rörande  den  vid  sjukhuset  anställde  kirurgien  utfärdades  den  ^/g 
1789  till  kirurgiska  societeten  ett  k.  bref,  innehållande  de  kompetens- 
villkor, som  i  närmaste  öfverensstämmelse  med  reglementet  komme  att 
af  honom  erfordras: 

»Eongl.  Maj: t  har  vid  granskningen  af  det  på  grund  af  framl.  di- 
recteuren  Niclas  Sahlgrens  den  ^/jj  1772  och  den  ^^^  1774  gjorda 
testamentariska  disposition  inrättade  lazaretts  reglemente,  bland  annat 
bifallit,  at  den  chinirgus,  hvilken  lazaretts  directionen  med  dess  medici 
samråd  framdeles  äger  at  tilsätta,  antingen  må  vara  eller  blifva  af  eder 
examinerad  samt  godkjänd;  Och  som  denne  Chirurgi  göromål,  enligt  det 
i  nåder  faststälde  reglementet  blifva  månge  och  angelägne,  neml.  at  lyda 
och  efterkomma  medici  förordnande  för  de  sjuke:  tidt  och  ofta  natt  och 
dag,  när  det  behöfves  infinna  sig  i  sjukhuset  för  at  iagtaga  sjukdomar- 
nes förändringar  och  därom  underrätta  sjukhusets  läkare:  öpna  och 
undersöka  de  obotligas  och  aflednes  döda  kroppar:  undervisa  och  anföra 
yngre  chirurgi  i  anatomiska  disaectioner :  tillreda  pra^parata  at  förvahras 
inom  sjukhuset:  biträda  barnmorskan  vid  svårare  förlossningar:  förrätta 
alla  chirurgiska  operationer,  och  ändteligen  göra  sjukhus  medici  sysslan 
i  alla  afseenden  under  hans  frånvaro  och  sex  månaders  vacanoe  då  döds- 
fall imellan  kommer;  så  hafva  Wi  ansedt  alt  detta  förutsätta  högsta  nöd- 
vändigheten af  en  kunnig,  uplyst  och  erfaren  man,  som  rätteligen  skaU 
bestrida  så  många  och  granlaga  göromål,  samt  fördenskull  jemväl  i 
nåder  pröfvat  det  vahl  directionen  med  medici  samråd  gör  af  chirurgus 
framdeles  böra  vid  detta  sjukhus  efter  ofvannämde  ömtåliga  föremål 
anställas». 

Ännu  kunna  några  andra  af  enskilda  personer  stiftade  och  under- 
hållna sjnkhusaustalter  här  nämnas. 

I  Uddeholm  (i  Yermland)  fanns  ett  på  bolagets  bekostnad  upp- 
fördt  sjukhus,  till  hvilket  brukspatron  C.  F.  Geijer  skänkt  ett  kapital 
af  1,500  rdr,  hvars  ränta  användes  till  de  sjukes  vård  och  medikamenter. 
Lasarettsfältskären  åtnjöt  utom  kost  och  husrum  vid  bruket  100  rdr  i 
årlig  lön  '). 


')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  129. 


74  LÖWENSTRÖMSKA   SJUKHUSET. 

På  sin  egendom  Eölby  vid  Kalmar  hade  en  doktorinna  Brita 
Maria  Bäckerström  inrättat  ett  sjukhus  för  fattiga  och  veneriske 
sjuke  ^). 

I  början  af  år  1800  blef  collegium  medicum  öfverraskadt  af  un- 
derrättelsen, att  ett  sjukhus  fanns  inrättadt  icke  långt  från  hufvudstaden 
i  Botkyrka  socken,  och  infordrade  dorom  närmare  underrättelser.  Den 
dervid  anställde  läkaren,  dr  Erik  Gustaf  Lönnberg  upplyste  då,  att 
en  okänd  gifvare  1799  anslagit  100  rdr  banko  i  årlig  lön,  jämte  fria  rum, 
åt  en  läkare  för  de  fattiges  sjukvård  i  Botkyrka  och  Salems  församlingar 
samt  20  rdr  banko  till  medikamenter.  För  denna  sjukvård  fanns  en  sär- 
skild direktion  inrättad. 

Medels  testamente  af  den  ^Vs  1811  hade  ryttmästaren  G.  A.  Lö- 
wenström  (J.  J.  Anckarströms  broder)  öfverlåtit  all  sin  egendom  så 
i  löst,  som  fast,  uppskattad  till  en  ungefärligt  belopp  af  33,333  rdr  16 
sk.  banko  till  fond  för  ett  af  honom  i  Hammarby  socken  och  Stock- 
holms län  inrättadt  lasarett,  stäldt  under  serafimerordensgillets  förvalt- 
ning. För  att  strax  kunna  inrätta  och  vidmakthålla  sjukhuset  skänkte 
han  ytterligare  till  detsamma  genom  gåfvobref  af  den  Vs  1811  hemma- 
net Holmen  ett  mantal  augment,  Hammarby  1  Ye-^^ls  mantal  rusthåll 
samt  lilla  Mellösa  ^/j  mantal  frälse  med  de  dera  anlagda  bonings-  och 
magasinsbyggnader,  värdshus  och  mjölqvarn  jämte  öfriga  tillhörigheter  i 
Hammarby  socken  och  anslog  dessutom  200  tr  spannmål  till  fond  för 
ett  af  honom  i  samma  socken  inrättadt  lånemagasin,  hvaraf  räntan  eller 
afkastningen  skulle  tillfalla  lasarettet  samt  förband  sig  att  under  sin 
återstående  lifstid  årligen  gifva  400  rdr  till  sjukhusets  underhåll.  Denna 
donation  stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  Vs  1811. 

Sjukhuset,  ämnadt  »till  fattige  sjukes  vård  och  skötsel  ej  mindre 
från  Hammarby,  än  tolf  närgränsande  socknar,  hvilka  i  anseende  till 
deras  aflägsenhet  ej  kunna  af  länslasarettet  sig  begagna»,  benämndes  i 
början  »Gustafbergs  lasarett»,  men  kallas  numera  Hammarby  eller  Lö- 
wenströmska  lasarettet  i  Stockholms  län. 


')  Inrikes  Tidn.  1798  N:o  52.    Under  1797  hade  70  personer  utskrifvits  friska 
från  detta  sjukhus  »genom  dr  G.  P.  Engströms  insigter  och  Ömma  vård>. 


ÅTGÄRDER   MED    AFSEENDE   1    OBOTLIGT   SJUKE.  75 


5.    Fråga  om  åtgåFder  med  afseende  å  obotligt  sjuke. 

Bland  de  förtjenster  serafimemddarene  förvärfvat  sig  om  ord- 
nandet af  sjukvårdsvasendet  i  Sverige  må  nämnas,  att  äfven  de  obot- 
lige sjukes  sorgliga  lott  varit  föremål  för  deras  uppmärksamhet  och  be- 
hjertande.  Tanken  på  att  förhjelpa  dessa  olyckliga  till  den  vård  de 
ofta  framför  andra  behöfva  uttalades  af  öfverståthållaren  baron  Carl 
Sparre  redan  mot  slutet  af  förra  seklet,  ehuru  det  var  först  en  senare 
tid  förbehållet  att  i  detta  hänseende  tillfredsställa  humanitetens  och 
menniskokärlekens  kraf.  Vid  sammanträdet  af  serafimerordenskapitlet 
den  21/jj  1786  hemställde  han  till 

»Kongl.  Maj:t8  ömma  och  nådiga  behjertande,  huruledes  bland  det, 
under  Kongl.  Maj:ts  regering,  tilökte  antalet  af  inrättningar  till  den  li- 
dande mensklighetens  hjälp  och  understöd,  likväl  saknas  en  fristad  för 
sådane  uslingar,  som  med  obotlige  sjukdomar  behäftade,  skulle  af  hunger 
och  nöd  förgås,  om  man  med  stränghet  betoge  dem  den  utväg  att,  ge- 
nom åsyn  af  deras  elände,  väcka  medlidande  och  vinna  almosor. 

Kongl.  Maj:t  uppdrog  direotionen  af  Herrar  Seraphimer  Riddare 
öfver  barnhusen,  hospitalen  och  lazaretteme  att,  i  samråd  med  hr 
Riksrådet  och  Öfverståthållaren,  utfinna  och  till  Kongl.  Maj:t  uti 
capitlet  upgifva  någon  fond  till  inrättning  af  ett  hospital,  der  obote- 
lige  sjuke  mage  njuta  en  för  dem  så  oumgängelig  tilsyn  och  om- 
vårdnad». 

Äfven  torde  här  kunna  nämnas,  att  genom  k.  brefvet  af  den  ^V? 
1808  ett  understöd  af  533  rdr  16  sk.  banko  om  året  i  tvenne  års  tid 
beviljades  ur  allmänna  hospitalsfonden  till  understöd  för  den  af  sekre- 
teraren af  Bjerkén  i  Sala  stad  grundlagda  inrättningen  till  döfva 
och  stumma  personers   undervisning^).    Vid   riksdagen   i   Örebro    1812 


*)  Upplysningar  om  af  Bjerkéns  bemödanden  för  döfstummes  undervisning 
finnas  i  £.  O.  Le  in  berg,  Handlingar  rörande  Finska  skolväsefidets  historia.  Jy- 
väskylä  1887,  IL    532—548. 


76  HOSPITALEN. 


väckte  grefve  Brahe  förslag  om  uppförande  på  ordinarie  stat  af  de  till 
institutet  för  blinda  och  döfstumma  vid  1809  års  riksdag  anslagna  5,000 
kronor,  hvilket  äfven  af  ständerna  bifölls. 


6.    Hospitalen. 

Innan  vi  sluta  denna  afdelning  torde  måhända  några  ord  böra 
tilläggas  om  det  svenska  hospitalsväsendet  Förf.  har  vid  skildringen  af 
de  egentliga  sjukvårdsinrättningarnas  uppkomst  icke  velat  hänvisa  tiU  de 
8.  k.  Helge  Andshusen,  hospitalen  eller  sjukstugorna,  gillen  (convivia 
sacra)  m.  m.,  sådana  de  omnämnas  i  äldre  handlingar.  Ursprungligen 
afsedda  dels  för  spetelske  sjuke,  dels  ämnade  till  försörjningsanstalter 
för  andra  med  obotliga  åkommor  behäftade  sjuke,  blinde,  vanföra  och 
husville  fattige,  voro  de  barmhertighetsinrättningar,  vittnande  om  vak- 
nande insigt  derom,  att  äfven  staten  hade  pligter  mot  de  värnlösa  och 
nödlidande. 

De  i  28  kap.  af  1686  års  kyrkolag  anbefallda  sjukstugorna,  ehuru 
sannolikt  inrättade  endast  i  ett  mindre  antal  socknar,  stodo  enligt 
kyrkolagens  föreskrift  under  vård  af  landshöfding  och  biskop  med  bi- 
träde af  borgmästare  och  ortens  pastor.  Till  underhåll  af  dessa  väl- 
görenhetsinrättningar var  anslagen,  utom  genom  enskilda  donationer 
tillfallna  hemman  och  räntor,  en  del  af  den  från  klostren  till  kronan 
indragna  tiondespannmålen. 

Om  man  äfven  kan  och  måste  medgifva  att  dessa  anstalter,  före- 
mål för  styrelsens  understöd  och  enskildes  vänliga  hågkomst,  å  en  del 
orter  kunnat  utgöra  den  första  början  till  ett  egentligt  sjukhus,  stodo 
de  dock  i  sin  ursprungliga  form  främmande  för  så  väl  de  medicinska 
myndigheternas,  som  läkarenes  omvårdnad.  I  utvecklingen  af  den 
svenska  medicinallagstiftuingen  bafva  de  icke  lemnat  några  spår,  så 
länge  deras  uppgift  var  att  utgöra  ett  slags  försörjningsställen  ^). 


^)  I  sin  redan  anförda  nppsats  i  Hygiea  har  A.  H.  Wistrand  lemnat  upplys- 
ningar om  de  svenska  hospitalen.    Se  Hygiea  1849  sidd.  526.   593.    1850  s.  522  ff. 


HOSPITALEN.  77 


Huru  man  ännu  i  slutet  af  sjuttonde  seklet  uppfattade  de  sinnes- 
sjukes behandling  framgår  klart  ur  landshöfdingens  i  Gefle  G.  G.  Frö- 
lichs  bref  till  Eongl.  Maj;t  af  den  i»/i  1699: 

»Eders  Eongl.  Maj:t  fCranlåtes  jag  underdånigt  tilkännagifva  at 
effter  inkomben  berättelse  Ifrån  häradsfougden  een  quinnspersohn  utj  Nor- 
maling  sochn  och  Ångermanland,  Capellanen  dersammastädes  Calisij 
dotter  är  ifrån  sina  sinnen  och  rasar  ibland  at  stadig  wacht  om  henne 
måtte  hållas  af  almogen:  Eders  Eongl.  jVlaj:t  beråttas  derjemte  underdå- 
nigst  att  med  åtskillige  sådane  hafwer  jag  låtit  bruka  folliande  cuur, 
som  ock  haft  god  werckan  at  de  blifwit  bättre.  Först  att  med  andacht 
läsa  Fader  wår  och  den  51  Davidz  Psalm  hwar  gäng  dem  gifwes  math, 
som  nyttigast  för  dem  är  upkokat  bröd  utj  godt  watten  eller  svagt 
dricka,  så  at  de  på  en  tijd  intet  annat  niuta;  och  dem  som  intet  willia 
läsa,  utan  ställa  sig  motsträfwige  och  bruka  swordom,  lägges  för  ögon 
en  knipx^e  spöö,  med  alfwarsam  warning  at  af  stå  med  swordom  och 
stäUa  sig  gudfruchtige  sampt  läsa  berörde  böön  och  psalm,  och  när  de 
det  intet  willia  lyda  och  giöra,  då  låta  gifwa  dem  af  3  ä  4  par  spöö  el 
rijs,  tvenne  slag  med  hwardera,  alfwarsampt  och  långsampt,  och  så  snart 
de  bedia  då  upphöra  med  slagen.  Eders  Eongl.  Maj:t  hemställes  un- 
derdånigst  om  Eders  Eongl.  Maj:t  nådigst  behagar  at  berörde  Cuur  med 
förenembde  quinnspersohn  och  flere  sådane  skall  brukas,  då  jag  derom 
lärer  giöra  anstalt  och  genom  Guds  bijstånd  will  förhoppas  god  verckan»  *). 

Å  skrifvelsen  finnes  antecknadt:  »Denna  curen  bifalles». 

Det  var  först  i  medlet  af  förra  seklet,  som  hospitalen  började  upp- 
fattas som  särskildt  egnade  till  förvaringsanstalter  för  sinnessjuka  per- 
soner. Derförinnan  fanns  endast  vid  Danviken  invid  Stockholm  en  sär- 
skild afdelnlng  för  »dårar».  Någon  egentlig  vård  gafs  dem  icke  och  ännu 
mindre  kom  läkarebehandling  vid  psykiatrins  dåvarande  ståndpunkt  i  fråga. 
Hvarken  vid  de  större  eller  mindre  hospitalen  funnos  läkare  anställde. 
Sedan  lasarett  och  hospital  på  flere  orter  förenats,  var  lasarettskirurgen 
skyldig  att  endast  vid  förekommande  tillfälligheter  betjena  hospitalshjo- 
nen. För  öfrigt  voro  de  lemnade  åt  sig  sjelfva  och  icke  sällan  utsatta 
för  ett  hårdt  hänsynslöst  bemötande*).    Till  stor   del   voro   hospitalen  i 


»)  I  riksarkivet:  Westemorrlands  län  1698—1705. 

*)  Bland  många  mä  anföras  ett  exempel.    Provinsialläkaren  Erik   Olof  Ryd- 
beck  i  Tadstena  anmälde  i  colleglium  medicum,  att  han  förfi'ågat  sig  »huravida  icke 


78  HOSPITALBN. 


ett  eländigt  och  afskräckande  tillstånd.  Ja,  om  Visby  hospital  skref 
sjelfva  direktionen  ännu  1825,  att  det  befann  sig  i  ett  tillstånd,  »som 
sårade  menskligheten».  I  jämförelse  med  sin  föregående  ställning  funno 
de  olycklige  sinnessjuke  dock  i  flera  af  dem  åtminstone  en  tillflyktsort 
undan  den  yttersta  nöden.  Det  fordrades  mer  än  ett  hälft  sekels  ansträng- 
ningar, innan  de  nya  idéer,  som  sedermera  fört  hospitalsväsendet  i 
Sverige  en  ordnad  utveckling  till  mötes,  vunno  ett  allmännare  erkän- 
nande. 

På  grund  af  kammar-,  ekonomi-  och  kommersedeputationens  till 
riksdagen  den  ^7e  ^^^^  aflemnade  sakrika  och  upplysande  berättelse 
blofvo  hospitalens  tillstånd  och  förvaltning  föremål  för  ständernas  skär- 
skådande. Till  följd  af  dessa  upplysningar  beslöto  ständerna  den  *Vio 
s.  å,  att  tillsätta  en  »deputation»,  som  äfven  emellan  riksdagarne  ägde 
utöfva  öfverinseende  öfver  barnhusen  och  hospitalen  i  riket,  under  namn 
af  »Riksens  Ständers  Hospitals-  och  Barnhusdeputation».  Vid  denna 
tid  funnes  inalles  38  hospital  i  Sverige  och  4  i  Finland,  nämligen 
Gammelstads  (Helsingfors),  Sjählö,  Åbo  och  Kronoby  hospital  ^).  I  dem 
underhöUos  1797  fattiga  och  aflönades  209  personer  till  deras  vård 
och  betjening.  Till  denna  ständernas  deputation  utsagos  fyra  medlem- 
mar af  adeln  och  ridderskapet  och  tvenne  medlemmar  af  de  tre  ofrälse- 


de  till  sina  sinnen  någorlunda  till  sig  komne  däramo  i  "V\''adstena  kunde  få  tillstånd 
att  lossas  ur  sin  fotstock*,  för  att  någon  stund  promenera  på  gården  och  derigenom 
hindra  skörbjuggens  öfverhandtagande,  men  därvid  erhållit  det  svaret,  att  öfverstyreken 
icke  bekostade  nägon,  som  höll  uppsigt  öfver  dem,  hvarför  de  liitteligen  kunde  rymma 
eller  göra  skada.  Om  desse  sjuke  berättades  i  Öfrigt,  att  de  fingo  hvarken  gång-  eller 
sängkläder.  Collegium  medicum  uppsköt  ärendet  till  dess  säker  kännedom  vunnits 
härom.  Sekreteraren  upplyste,  att  landshöfdingcn  och  biskopen  i  Linköping  hade  inseendet 
öfver  hospitalet,  men  att  alla  anordningar  vidtogos  endast  på  anmodan  af  serafimer- 
riddarene.  Kollegium  beslöt  då  att  vända  sig  till  serafimerordenskapitlet  (collegii  medici 
protokoU  den  »Vg  och  »Ve  1781). 

*)  Om  de  finska  hospitalen  kan  jämföras  J.  Tengström,  Af  handling  om 
presterliga  tjcnatgöringeji  och  aflönitigeti  i  Åbo  Erkestift  Åbo  1820 — 1822.  II:  176, 
III:  39,  309.,  F.  J.  Ra  b  be,  Finlands  lyiediciTial for  fattningar.  Helsingfors  1837. 
I:  603  ff.,  och  Fimka  Läk.  Sällsk.  Handl.  1:  172  samt  L.  W.  Fagerlund,  Fin- 
lands Leprosorier.  Helsingfors  1886  och  *  Hospitalet  pä  O  loskär»  i  »Skrifter  ut- 
gifna  af  finska  läkaresäilskapet  vid  dess  femtio  åi-s  fest».     Helsingfors  1885. 


HOSPITALEN.  79 


stånden  (på  bondestfindets  vägnar  dock  två  civila  tjenstemän).  Denna 
»Deputation  öfver  samtelige  hospitalen  och  barnhusen  i  riket»  stadfästes 
genom  k.  brefvet  af  den  */j  1757.  På  anmälan  och  förslag  af  deputa- 
tionen  till  riksdagen  1762  utkom  k.  förordningen  af  den  "/*  1^63  »an- 
gående hospitals-  och  barnhusinrättningarne  i  riket». 

Enligt  denna  förordning  indelades  de  personer^  hvilka  borde  å 
hospital  intagas,  i  tre  klasser.  Första  klassen  utgjordes  af  »sådana, 
som  antingen  af  ålderdoms  skröplighet,  långvariga  krämpor  eller  någon 
slags  ofärdighet  hindras  at  sjelfve  förskaffa  sig  tillräckligt  underhåll,  och 
ej  äga  anhöriga,  som  äro  i  stånd  at  dem  wårda  eller  ock  wiid  till- 
tagande åren  lidit  sådana  olyckor,  at  deras  näring  afstadnat,  samt  numera 
blifvit  orklösa  att  wälja  sig  annat  näringssätt». 

Till  andra  klassen  räknades  dårar,  borttagna  och  med  smittosamma 
eller  oboteliga  sjukdomar,  såsom  kräfta,  fallandesot,  spetelska  med  mera 
besvärade  menniskor,  »hvilkas  vistande  ibland  andra  är  ohyggeligt  eller 
skadeligit,  de  där  således  ej  på  något  sätt  kunna  förvärfva  sig  annat  af 
sina  medborgare,  än  deras  medlidande». 

Nödlidande  af  tredje  klassen  voro  barn,  »som  af  sina  föräldrar, 
för  deras  torftighet  skull,  ej  kunna  njuta  underhåll:  sådane  gifwa  dock 
hopp  att  kanna  blifva  nyttiga  medlemmar  i  det  allmänna  och  fordra 
derföre    ömmare  vård  än  alla  de  andre». 

»När  den  i  kyrkolagens  XXVIII  cap.  5  §  grundade  och  med  lands- 
hofdinge  instnictionen  öfverensstämmande  skyldigheten  att  hvarje  socken 
bör  föda  sine  fattige  af  första  slaget,  till  obrottslig  efterlefnad  vederbör- 
ligen handhafves  och  inga  sådane  fattighion,  som  hvar  i  sin  socken 
böra  försörjas,  blifva  i  de  på  kronoförläningar  fotade  hospitalen  intagne, 
så  kunna  ej  allenast  de  under  andra  dassen  nämnde  uslingar,  hvars 
vistande  bland  andra  är  ohyggeligt  eller  skadeligit,  därstädes  njuta  un- 
derhåll, utan  ock  en  ansenlig  fond  öfverblifva  till  hjelp  för  fattige  späda 
barn,  hvars  räddning  är  desto  angelägnare  denna  tiden,  då  folkbristen  i 
alla  näringar  gör  sin  skadeliga  verkan  nog  känbar». 

Till  förstärkande  af  hospitalsfonden  föreslogo  ständerna  tillika  i 
skrifvelse  af  den  ^^1^  1762,  att  personer  kunde  »insätta  penningar  på 
lifränta  i    hospitalscassau  emot  8  ä  10  till  12  7o  ^^^  deras  ålder  samt 


80  HOSPITALEN. 


erhålla  en  sådan  ränta  i  sin  öfriga  lifstid.  Således  må  hvar  och  en, 
som  bevisligen  fylt  54  år,  hafva  rättighet  att  i  närmaste  hospitals  cassa 
insätta  ett  så  stort  capital  han  kan  åstadkomma  emot  8  7o  årligen 
för  all  sin  öfriga  lifstid,  den,  som  fylt  59  år,  emot  10  Vo  och  den, 
som  fylt  63  år  emot  12  7©^  så  länge  de  lefva,  hvarefter  capitalet  skall 
hemfalla  hospitalscassan,  hörandes  dock  en  sådan  insättning  ej  wara 
mindre  än  Tuhundrade  dal.  smt,  och,  till  dess  wärket  vinner  mera 
stadga,  ej  öfverstiga  4,000  dal.  smt  samt  både  capital  och  lifränta  vara 
fredad  för  gäldenärers  anspråk».  Ständernas  förslag  stadfästes  af  KongL 
Majrt  den  "/«  1762. 

Kongl.  Majits  »förnyade  förordning  angående  hospitals-  och  barn- 
husinrättningarne  i  riket»  af  den  ^7i2  ^^^^  bibehöll  ofvannämnda  klass- 
fördelning, men  upptog  i  första  rummet»  dårar,  borttagne  eller  med  obo- 
teliga  och  smittosamma  sjukdomar  behäftade,  hvilkas  vistande  ibland  an- 
dre är  ohyggeligt  eller  skadeligit»,  och  bestämde,  »ty  skole  ock  sådane, 
och  så  länge  någre  af  dem  utom  omvårdnad  finnas,  först  blifva  uti  de 
på  krono-förläningar  grundade  hospitaler  intagne,  så  vida  deras  sjuk- 
domar äro  af  en  sådan  beskaffenhet,  att  de,  efter  vederbörandes  intygan, 
på  lasaretterne  ej  kunna  hjelpas  och  botas».  K.  brefvet  af  den  ^^/^ 
1774  förklarade  ytterligare  kronohospitalen  hafva  till  sitt  hufvudsakliga 
ändamål  att  emottaga  dårar  och  dem,  som  voro  med  svårare  sjukdomar 
behäftade. 

1  likhet  med  andra  af  ständerna  tillsatta  kommissioner  blef  äfven 
deputationen  öfver  barnhusen  och  hospitalen  upplöst  vid  1765 — 1766 
års  riksdag  och  en  »öfverdirektion»  tillsattes  genom  k.  brefvet  af  den 
*Vi2  1766.  Äfven  förmyndarekammaren  och  husfattigkassan  i  Stock- 
holm ställdes  under  k.  öfverdii^ektionen,  som  ägde  redogöra  inför  rik- 
sens ständer  för  sina  åtgärder: 

»Emedan  Kongl.  Maj: t  uppä  riksens  ständers  underd.  tillstyrkande 
under  sidst  hållne  riksdag  i  nåder  funnit  godt,  at  våixien  och  styrelsen 
öfver  alla  barnhus  och  hospitaler  med  de  flere  af  dylik  beskaffenhet  i 
riket  warande  wärck  må  hädanefter,  under  lika  myndighet,  som  ett  Rik- 
sens Coilegiura  tilkommer,  handhafvas  och  förvaltas  af  en  ständig  kongl. 
Öfver-Direction  i  stället    för  den  imder  175G  års  riksdag  föroidnade  rik- 


HOSPITALEN.  81 


sens  ständers  deputation,  som  berörde  angelägna  wärf  och  göromäl  hit- 
tills besörgt,  men  nu  kommer  detsamma,  efter  riksens  ständers  författ- 
ning, och  Kongl.  Majits  härom  till  deputationen  af  gående  bref,  at  ned- 
lägga». 

För  denna  öfverdirektion  utfärdades  samma  dag  särskild  instruk- 
tion. Aflöningen  för  dervid  anställde  tjenstemän  bestämdes  till  2,750 
dal.  smt  Enligt  staten  af  den  "/n  l'^66  fick  i^medicus»  vid  stora  barn- 
huset i  Stockholm  i  årlig  lön  400  dal.  smt,  1^/2  lisp.  ljus  och  två  fam- 
nar björkved.    Fältskären  hade  100  dal.  smt. 

Efter  några  år  uppdrogs  [likväl  öfverstyrelsen  för  hospitalen  och 
barnhusen  åt  tvenne  serafimerriddare,  riksrådet  grefve  C.  F.  Scheffer 
och  grefve  J.  Beckfriis  genom  det  redan  förut  meddelade  k.  brefvet 
af  den  29/3  1773. 

Enligt  för  dem  samma  dag  utfärdad  instruktion  skulle  de,  som 
icke  kunde  lemnas  till  egen  vård  eller  för  obotliga  sjukdomar^  bräck- 
lighet och  ålder  voro  oförmögne  att  förtjena  sin  bergning,  först  in- 
tagas ä  hospitalen.  Inskiifningsafgiften  var  fortfarande  100  dal.  smt 
Yid  bristande  tillgång  borde  socken  betala  densamma.  Hospitalet 
ärfde  de  intagnes  möjliga  tillgångar  ^).  Af  hospitalsöfverskottsmedlen 
förbehölls  en  del  till  understöd  för  fattiga  barn  och  fördelades  detsamma 
på  länen.  Medels  serafimerordensgillets  cirkulär  af  den  ^/a  och  ^Vi2 
1792  blef  sedermera  faststäldt,  huru  många  barn  i  hvarje  län  finge  un- 
derhåll eller  uppfostringshjelp  af  allmänna  medel. 

Från  denna  tid  må  ännu  nämnas  k.  brefvet  af  den  *Vii  1774, 
som  anbefallde  inrättandet  af  ett  större  hospital  invid  residensstaden  i 
hvarje  höfdingedöme,  jämte  indragning  i  den  mån  sådant  utan  olägenhet 
ske  kunde  af  de  mindre  hospitalen  i  de  län,   der  flera   sådana  funnos. 


*)  När  en  intvädesafgift  af  333  rdr  16  sk.  rgs  inbetaltes  af.>tod  hospitalet  från 
sina  arfsanspräk  enligt  [serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/^^  1805.  —  Intagnings- 
afgiften,  som  enligt  k.  brefvet  af  den  '^a  ^798  bestämdes  tiU  25  rdr,  höjdes  genom  k. 
bref\'et  af  den  *^l^  1811  till  33  rdr  16  sk.  banko.  Serafimerordensgillet  hade  tillika 
foreslagit  att,  vid  bristande  tillgång  hos  hospitalshjonet  eller  dess  anhörige,  vederbörande 
föTsamling  måtte  hvart  3:dje  år  anskaffa  en  tarfljg  beklädnad  och  hvart  annat  år  förse 
den  intagne  med  andra  smärre  klädnadspersedlar.   Konungen  afslog  detta  senare  förslag. 

6 


82  HOSPITALEN. 


Hvarutom  brefvet  förklarado:  »Wi  låte  ock  nu  Wåre  egne  nådige  ordres 
afgå  till  vederbörande  landshöfdingar  och  biskopar  om  ofelbart  full- 
görande af  alt  hvad  I  till  fullbordande  af  Wåre  med  hospitalerne  och 
barnhusen  ägande  nådige  afsigter  antingen  redan  af  dem  äskat  eller 
hädanefter  äskandes   warden». 

Såsom  redan  i  det  föregående  blifvit  skildradt,  öfverlemnades  slut- 
ligen inseendet  öfver  lasaretten  och  hospitalen  åt  det  1787  stiftade  se- 
rafimerordensgillet,  som  bibehöll  hospitalsvärden  till  sin  upplösning  1876  ^). 

På  grund  af  redan  anförda  skäl  har  förf.  icke  ansett  sig  böra  ingå 
på  en  närmare  skildring  af  det  svenska  och  finska  hospitalsväsendet 
Detsamma  står  egentligen  utom  syftet  med  detta  arbete.  Blott  i  förbi- 
gående har  en  och  annan  dermed  sammanhängande  omständighet  blif- 
vit berörd.  Förf.  kan  likväl  icke  underlåta  att  meddela  det  troligen 
första  aktstycke,  som  efter  Finlands  skilsmessa  från  Sverige  vexlades 
rörande  nämnda  område.  Utan  djup  rörelse  kunde  han  icke  läsa  detta 
vittnesbörd  om  nu  inträdda  nya  förhållanden.  K.  brefvet  tUl  serafimer- 
ordensgillet  af  den  22/^,  1810  är  af  följande  lydelse: 

»Wi  hafve  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edra,  till  följe  af  nåd.  befall- 
ning afgifne  underd.  utlåtanden  i  anledn.  af  tvenne  på  kejs.  ryska  re- 
geringens vägnar  af  generalen  van  Suchtelen  meddelte  noter,  den  ena 
rörande  fordrad  säkerhet,  eller  återbetalning  af  det  Kronoby  Hospital  i 
Finland  tillhöriga  och  i  allmänna  hospitals-  och  barnhusfonden  insatte 
capital  1,971  rdr  22  sk.  4  rst  bco,  med  upplupen  ränta  för  tvenne  år; 
och  den  andra,  beträffande  utbekommande  af  en  fordran,  stor  GOl  rdr 
33  sk.  5  rst  bco,  som  Sjählö  hospital  uti  samma  fond  äger  innestäende, 
hvaröfver  I  underdånigst  eder  yttrat  att  ifrågavarande  Kronoby  och 
Sjählö  hospitalers  fordringar  uti  allmänna  hospitals-  och  bamhusfonden 
äro  af  enahanda  beskaffenhet,  samt  till  det  uppgifna  beloppet  af  eder 
erkännes,    men    att    sistnämnde    fond    deremot   äger   en    genfordran   af 


*)  Om  donna  serafimerordensgillets  verksamhet  finner  man  upplysningar  i  G.  A. 
Sparres  »Tal  om  de  af  Svenska  Staten  vidtagna  åtgärder  för  sinnessjukas  rärd 
och  behandling».  Stockholm  1872.  För  kännedomen  om  svenska  hospitaisväsendet  äro 
ytterligare  at  vikt  komitébetänkandena  af  den  "/,o  1844,  den  "Y^  1Ö50  och  den  'Y^j 
1870,  jemte  de  deraf  föranledda  utlåtandena  af  olika  myndigheter. 


HOSPITALEN.  83 


10,420  rdr  23  sk.  4  rst.  "bancK)  för  bestridde  utgifter  vid  flere  hospi- 
taler  och  lazaretter  i  Finland,  hvilken  fordran  I  till  följe  af  sista  freds- 
tractaten  emellan  Sverige  och  Ryssland  ansett  böra  godtgöras,  i  hvilket 
fall  I  icke  funnit  något  hinder  möta  mot  utbetalningen  af  förberörde 
Kronoby  och  Sjählö  hospitalers  fordringar.  Detta  jemte  hvad  Wär  utrikes 
statsminister  friherre  von  Engeström,  hvars  yttrande  Wi  inhem- 
tat,  i  underd.  anfört,  hafve  Wi  i  nåd.  öfvervägande  tagit  och  funnit  det 
till  fullo  upplyst,  at  de  af  generalen  van  Suchtelen  ä  kejs.  ryska 
regeringens  vägnar  fordrade  och  uti  allmänna  hospitalsfonden  för  Kronoby 
och  Sjählö  hospitalers  räkning  insatte  summor  äro  af  den  beskaffenhet, 
att  de,  utan  afseende  på  den  af  eder  uppgjorde  genfordran,  till  berörde 
hospitaler  böra  utbetalas.  Hvad  åter  angår  eder  yrkan  om  ersättning 
för  förskott  och  utbetalningar  till  finske  hospitaleme,  vele  Wi  i  nåder 
hafva  tillåtit,  att  derest  ibland  dem  finnas  sådana,  för  hvilka,  i  stöd  af 
fredstractaten,  med  skäl  och  hopp  om  framgång,  någon  ersättning  kan 
begäras,  I  må  med  ytterligare  uppgifter  derom  inkomma,  då  Wi  i  nåd. 
vele  pröfve,  huruvida  någon  underhandling  derom  i  ministerielie  vägen 
kan  företagas». 


Finland. 

1.  Efter  flera  års  förberedelser  hade  k.  serafimerlasarettet  i  Stock- 
holm kommit  till  stånd.  Under  olika  namn  hade  bidrag  till  detta  ända 
mål  insamlats  inom  hela  riket.  Till  och  med  särskilda  afgifter  hade 
pålagts  befolkningen,  för  att  hastigare  vinna  målet  Det  låg  derför  nära 
till  hands,  att  sedan  vägen  engång  blifvit  beträdd,  de  mera  aflägsna 
landsdelarna  skulle  göra  anspråk  på  egna  sjukhus  och  flnna  det  orättvist 
att  skatta  till  en  sjukvårdsinrättning,  hvaraf  de  icke  kunde  vänta  något 
gagn.  I  sina  tiU  1756  års  riksdag  inlemnade  allmänna  besvär  §  12 
begärde  allmogen  i  Finland,  att  de  penningmedel,  hvilka  derstädes  in- 
samlades för  lasarettets  i  Stockholm  behof,  måtte  anslås  till  inrättande 
af  ett  sjukhus  i  Storfurstendömet.  Häi-öfver  infordrade  ständernas  kam- 
mar-,  ekonomi-  och  kommerse   deputationsförordningsutskott   sundhets- 


84  LÄNSLASARETT   I  ÅBO. 


kommissionens  yttrande.  Som  man  kunde  förutsätta,  motsatte  sig  kom- 
missionen denna  begäran.  I  detta  för  allmänna  sjukvården  i  riket 
principielt  viktiga  spörsmål  uttalade  sig  sundhetskommissionon  i  sitt  den 
»V4  1756  afgifna  utlåtande  på  följande  sätt: 

»Den  lilla  inkomst,  som  härtill  i  hvarje  province  samlas,  understöd- 
jer ansenligen  den  christeliga  inrättning,  så  länge  den  ej  till  andra  be- 
hof  användes,  men  om  den  skulle  delas  blefve  den  både  otillräcklig  för 
hvarje  lähn  såsom  ock  oförnekligen  wärkande  att  den  kostsamma  inrätt- 
ningen härstädes  aldeles  skulle  förfalla,  hvilken  utom  annat  för  alla  unga 
medici  och  chirurgi  bör  och  kan  anses  som  en  schola,  hvarifrån  de  se- 
dan kringspridas  i  hela  riket  och  med  skicklighet  kunna  förestå  provin- 
cialmedici,  stads-  och  regementsfältskiärs  sysslorna,  allmänheten  till  ej 
ringa  båtnad,  isynnerhet  sedan  Hans  Kongl.  Maj: t  nådigst  befallt  under 
den  Y4  1753,  det  ingen  till  slika  beställningar  skall  befordras,  innan  han 
åtminstone  ett  hälft  år  lasarettet  bivistat  och  derstädes  fullkomlig  kund- 
skap  i  sine  gjöromål  inhämtat. 

K.  Commissionen  kan  ej  obemärkt  lämna,  att  denna  sednare  nyt- 
tan icke  mindre  påsyftas  än  den  förra  och  lärer  högl.  deput.  nogsamt 
benägit  finna  att  samma  nytta  omöjeligen  kan  ernås  vid  de  mindre  laza- 
retter,  som  i  orterne  tilläfventyrs  skulle  inrättas,  så  att  största  angelä- 
genheten synes  fordra  att  åtminstone  på  ett  ställe  i  riket  en  sådan  in- 
rättning måtte  finnas  som  den  härvarande  lazarettets  nu  är  och  hvilken 
således  uti  ingen  måtto  tyckes  böra  rubbas. 

Af  dylik  beskaffenhet  anser  oförgripeligen  k.  Com.  88  §  af  stä- 
demas allmänna  besvär^  att  denna  lazarets  afgift  måtte  anslås  hvarje 
stad  enskylt,  i  ty  k.  Com.  förmodar  att,  när  en  eller  tvenne  curhus  uti 
hvarje  län  enligt  k.  Com.  förslag  uti  dess  riksdagsrelation  varda  in- 
rättade, skola  derigenom  inwånarene  tillräckligen  blifwa  wid  påkommande 
smittor  hulpna  och  lasarettet  emedlertid  så  utvidgas  samt  de  sjukas  an- 
tal derstädes  ökas  att  alla  med  svårare  sjukdomar  behäftade  personer, 
då  kunna  intagas  och  botas:». 

Ständerna  samtyckte  likväl  den  ^i/^^  g.  å.,  att  ett  lasarett  i  Åbo 
finge  anläggas  och  de  i  Åbo  stift  inflytande  lasarettsmedlen  från  och 
med  följande  år  dertill  användas.  Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  i  k.  bref- 
vet  af  den  ^7ia  1^56,  hvilket  sålunda  utgör  grundläggningsurkunden  för 


LÅNSLASABETT  I  ÅBO.  85 


Finlands   sjukvårdsinrättningar^).    Det   nya   sjukhuset   skulle  stå  under 

öfverinseende  af  landshöfdingen,  biskopen,  konsistorium  och  magistraten 

i  Åbo. 

Till  grundplåt  för  lasarettsfonden   sammansköto   stadens  invånare 

6,000  dal.  kmt  Den  förökades  sedermera  genom  de  vid  bröllop,  barn* 
dop  och  tjenstebefordringar  vanliga  insamlingarna,  huru  obetydliga  de  i 
sjelfva  verket  voro  *).  Den  ^»/j^  1757  aflät  den  nyss  bildade  lasaretts- 
direktionen till  Eongl.  Majrt  ett  bref,  hvaruti  direktionen  föreslog  nya 
utvägar  till  nödiga  medels  sammanbringande.  »Genom  de  nästförflutna 
missväxtåren  hafva  likväl  stiftets  inbyggare  blifvit  så  svåra  medtagne, 
att  de  härtills  föga  mer  förmådt  till  detta  deras  tillämnade  sjukhus 
erlägga  än  hälften  af  den  contingent  de  för  detta  om  året  till  lasarettet 
i  Stockholm  vid  sina  bröllop  och  barndop  utgjort,  hvilken  afgift  dock  i 
sig  sjelf  är  den  vesenteligaste  inkomsten  för  lasarettet  härstädes.  I  en 
så  rådvill  belägenhet  har  likväl  directionen  ej  låtit  modet  falla,  utan  i 
förtröstan  på  den  store  Qudens  faderliga  försorg,  samt  Eders  KongL  Maj:ts 
ytterligare  nåd  bordt  följande  till  detta  värcks  upprättande  påtänkta 
medel  i  underdånighet  föreslå». 

Utom  den  redan  i  k.  cirkulärbrefvet  af  den  V5 1753,  ursprungligen 
för  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  beviljade  koUekten,  tillstyrkte  direk- 
tionen ytterligare  tvenne  koUekter  inom  stiftet,  utfärdandet  af  stamböcker 
och  lasarettsafgiftens  erläggande  för  alla  embeten  och  tjenster  i  Åbo 
stift,  på  hvilka  Kongl.  Majrt  och  riksens  kollegier  utfärdat  fullmakt 
Äfven  anhöll  direktionen  att  de  böter,  hvilka  Kongl.  Majrt  vid  anföran- 
det af  obefogade  besvär  ifrån  stiftet  kunde  finna  godt  ålägga,  skulle  till- 
falla lasarettet 


O  De  i  4  §  28  kap.  af  1686  års  kyrkolag  anbefallda  sjukstugorna  i  hvarje 
socken  kommo  veterligen  aldrig  till  stånd  i  Finland.  1  hvarje  fall  voro  de  icke  annat 
än  tillflyktsorter  för  fattige  och  vanföra  personer. 

•)  Småningom  utbildade  sig  äfven  i  Finland  den  seden,  att  värden  vid  bröllop 
och  barndop  gaf  en  gåf va  till  lasarettet  och  de  fattige,  men  insamlingen  bland  gästeme 
af  dessa  s.  k.  kontingentmedel  upphörde.  Domkapitlet  i  Åbo  erinrade  i  cirkulär  af  den 
'/i  1807  att  presterskapet  icke  må  tillåta  en  sådan  afvikoJsé  från  författningarna. 


86  LÅNSLASABETT  I  ÅBO. 


Äfven  Åbo  hofrätt  hemställde  hos  Kongl  Majrt,  att  till  lasaretts- 
medlens förökande  borde  »vid  hvarje  domstol  i  städerna  och  på  landet 
öfver  hela  Finland  sparbössor  inrättas,  hvaruti  den  part,  som  vunne  sia 
sak,  skulle  vara  skyldig  något  att  erlägga,  dock  att  qvantum  på  dess 
eget  behag  ankomme».  Deremot  anhöll  landshöfdingen  i  Österbotten 
Gustaf  Abraham  Piper  i  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af  den  **/u 
1757,  att  de  sjuke  i  hans  län  kunde,  »såsom  ifrån  det  i  Åbo  tillänmade 
lasarettet  långt  vistande»,  hellre  till  sjukhuset  i  Stockholm  försändas, 
ehuru  de  inflytande  lasarettsmedlen  blefve  till  direktionen  i  Åbo  af- 
lemnade  ^). 

I  detta  senare  förslag  såg  lasarettsdirektionen  en  fara  för  sjukhusets 
tillvara  och  bestånd,  hvarför  direktionen  i  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af 
den  ^/i  1758  skyndade  sig  att  bemöta  detsamma.  »Fördenskull  och 
som  denna  landshöfdingens  hemställan  icke  allenast  snörrätt  synes  strida 
emot  den  författning  riksens  ständer  vid  nästöfverståndna  riksdag  om 
ett  lasaretts  inrättande  i  Åbo  gjort  och  hvUken  författning  Eders  Kongl. 
Majrt  sedermera  den  ^7i2  1*^56  täckts  allemådigst  till  verkställighet  be- 
falla, utan  ock  skulle  verkligen  göra  om  intet,  hvad  således  till  detta 
vercks  befordran  af  Eders  Kongl.  Majrt  stadgadt  blifvit,  ty  föranlåtes 
directionen  i  djupaste  underdånighet  anhålla,  det  wärdes  Eders  Kongl. 
Majrt  nådigst  befalla  landshöfdingen  Piper  att  ställa  sig  hvad  Eders 
Kongl.  Majrt  af  högst  prisvärd  huld  omsorg  äfven  om  det,  som  till  Fin- 
lands gemensamma  fromma  och  skötsel  tjenar,  allaredan  om  detta  lasa- 
retts inrättning  förordnat,  till  behörig  efterrättelse». 

Sundhetskommissionen  tillstyrkte  i  infordradt  utlåtande  till  Kongl. 
Majrt  af  den  22/11  1758  lasarettsdirektionens  förslag  öfverhufvud,  men 
anmärkte,  att  riksens  ständer  redan  förklarat  att  stamböcker  icke  må 
hädanefter  utfärdas  och  att  direktionens  anhållan  om  det  gamla  residens- 
husets och  tomtens  öfvorlåtando  till  det  blifvando  sjukhuset  vore  »en 
angelägenhet,  hvilken  står  under  Eders  Kongl.  Majrts  och  riksens   cam- 


*)  Redan  från  1766  tillf öUo  likviU  de  i  Österbotten  och  Nylands  samt  Tavastehus  lan 
insamlade  s.  k.  kontingentmedlon  de  derstädes  anlagda  länslasaretten.  J.  Teng- 
ström,  Af  handling  om  presterliga  tjemtgöringen  och  aflöm?igen  i  Åbo  Erkestift,  II. 
Åbo  1821,  sid.  116. 


LÅNSLASABETT  I  ÅBO.  87 


marcollegii  och  Btatscontoirs  disposition».  Äfven  hvad  k.  hofrättens  i 
Åbo  hemställan  angick,  fann  kommissionen  för  dess  del,  :^att,  ehuru  rätte- 
gångarne i  allmänhet  med  nog  dryga  kostnader  äro  besvärade,  icke 
något  vid  en  sådan  inrättnings  vidtagande  ligger  i  vägen,  allenast  icke 
missbruk  härvid  föröfvas  och  en  sådan  afgift  på  hvars  och  ens  fria  vilja 
må  ankomma».  Deremot  afistyrkte  kommissionen  landshöfdingen  Pipers 
förslag  »helst  det  i  Stockholm  inrättade  lasarettet  är  nog  otillräckligt  för 
myckenheten  af  Svea  och  Götha  rikes  innevånare,  som  i  anseende  till 
bidragande  af  dess  underhållande  äga  endast  dertill  rättighet». 

A  dessa  särskilda  hemställanden  rörande  lasarettet  i  Åbo  utfärda- 
des Kongl.  Majrts  resolution  den  *72  1759,  hvilken,  såsom  afgörande  för 
sjukhusets  ekonomiska  ställning,  må  här  införas: 

»Kongl.  Maj:t  har  denna  ansöknmg  med  de  dervid  förekomna  om- 
ständigheter uti  behörigt  öfvervägando  tagit  och  will  i  nåder  hafva  sam- 
tyckt, at,  utom  den  ena  förut  beviljade  collecten,  ännu  2:nc  owilkorliga 
collecter  årligen  innom  Åbo  stift  för  ofvannämde  lazaret  upbäras  mage  ^). 
Men  som  för  detta  uppå  riks.  ständers  underd.  tillstyrckande  faststält 
är,  att  inga  stamböcker  emellan  riksdagarna  skola  utfärdas,  så  kan  di- 
rectionen  i  dess  sökta  tillstånd  till  en  stambok  öfver  hela  riket  icke 
willfaras,  finnandes  jemväl  Kongl.  Maj:t  det  gamla  landshöfdinge  residence 
huset  i  Åbo,  såsom  cronan  tillhörigt,  ej  kunna  efter  directionens  anhållan 
till  lazarettets  behof  aflåtas:  Beträffande  åter  lazaretsafgiften  för  de 
embeten    och    beställningar  i  Åbo   stift,    som  af  Kongl.    Maj:t  eller  dess 


^)  Kollekter  för  lasaretten  uppbäras  fortfarande  i  Finlands  kyrkor.  Enligt  k. 
brefven  af  den  *7ii  1776  och  ^7ia  1^79  bör  hvaijo  lasarett  erhålla  de  kollektmedol, 
som  inflyta  inom  länets  gränser.  Jämför  härom  sid.  40.  Domkapitlet  i  Åbo  förordnade 
sedan  i  cirknlärbref  af  den  'Vs  1^80,  alt,  der  delar  af  en  socken  höra  till  olika  län,  få 
inflytande  lasarettsmedel  icke  sammanblandas,  utan  böra  särskiljas  efter  gårdar  och 
byar.  För  länssjukhusen  i  Åbo,  Tavastehus,  "Wasa  och  Uleåborg  uppbäras  tre  kollekter 
årligen,  näml.  på  första  söndagen  i  advent,  andra  dag  påsk  oyh  pingst  (Åbo  domk. 
cirk.  d.  "/4  1759).  I  Borgå  stift  uppbäres  endast  on  kollekt  och  det  enl.  kejs.  reskrip- 
tet  af  den  ^7ii  ^862  på  annan  dag  jul.  Äfven  Wiborgs  länslasarett^  liksom  dot  i 
Kuopio,  erhåller  endast  en  koUekt  De  inflytande  kollektmedlen  insändas  af  domkapit- 
len direkte  till  vederbörande  landtränterier.  Från  en  del  österbottniska  prosterier  skola 
de  likväl  enligt  öflig  sed  aflemnas  direkte  till  sysslomannen  vid  sjukhuset  i  Gamla  AVasa. 

Anna  må  här  nämnas  att  s.  k.  biljardafgiftor,  hvilka  uppbäras  af  stildornas 
magistrater,  tillfalla  länssjukhusen.  A  sidd.  40  och  88  äro  äfven  de  särskilda  bötesmedel, 
hvilka  tilI£aUit  lasaretten,  närmare  uppgifna. 


88  LÅ58LÅSABBTT   I  JLbO. 


och    riks.    collegier    besättjas,   så  bör  den,  oaktaxit  äfven  en  del  af  dem, 
som    till    samma   beställningar   befordras,  aflägga  embetseden  uti  veder- 
börande   collegier   här  i  Stockholm,    komma   lazarettet  i  Åbo    till    godo, 
hälst    sådant  eger  grund  uti  riks.  ständers  författning  och  Kongl.  Maj-.ts 
den    ^'^1^2    1756  aflåtna   nådiga  bref  om  lazaretsinrättningame  i  Finland. 
Åfven    som    Eongl.    Maj:t    ock    skäligt    pröfvar,    att    böter,    som  hädan- 
efter af  Kongl.   Maj:t   åläggas    någon   Finlands    inwånare   för   obefogade 
beswär,   mage    tillfalla   lazarettet  i  det    stift,  hvarest   den  pliktfälde  har 
sitt  hemvist,    på    sätt    som    sådane    böter   hit   intiUs  blifvit  lazarettet  i 
Stockholm  tillagde.  '  För  öfrigt,  och  hvad  angår  landshöfdingens,  general- 
majorens  och  riddaren  Pipers  i  underd.  gjorde  hemställan,  om  icke  de 
sjuke    ifrån  Österbottens  län  hällre  mage  försändas  till  lazarettet  här  i 
Stockholm,  än  det  i  Åbo,  så  finner  Kongl.  Maj:t  at  sådant  icke  kan  tillå- 
tas,   hvilket   ock   nu    bemälte    landshöfdinge    och   generalmajor  till  svar 
lemnas;  willjandes  Kongl.  Maj:t  härigenom  äfven  haf va  förständigat  direo- 
tionen  det  Kongl.  Maj:t  uppå  öfversteno  och  riddarens  von  Törne  gjorde 
underdåniga   förfrågan,  i  nåder   förklarat  at  alla  wid  det  honom  i  nåder 
anförtrodde  Tavastehus  läns  regemente  inflytande  lazaretsmedel  böra  till- 
falla lasarettet  i  Helsingfors  til  undvikande  af  oreda  och  vidlyftighet,  om 
för  den  lilla  delen  af  regementet,  som  ligger  i  Åbo  stift,  något  aflämnas 
skulle  till  lazarettet  derstädes  och  särskilt  räkning  deröfver  hällas,  hvar- 
jemte  Wi,  uppå  ett  af  Åbo  hofrätt  till  lasarettsmedlens  ökande  uppgifvet 
förslag  att  vid  alla  domstolar  i  Finland  skulle  inrättas  sparbössor,  hvaruti 
den  part,  som  vinner  sin  sak,  borde  vara  skyldig  att  erlägga  något  efter 
behag,  i  nåder   förklarat,    att   som  sådant  skuUe  blifva  en  ny  pålaga  för 
undersåtarene   vid    rättegångar,    som    dess    utom  i  allmänhet   med   nog 
dryga  kostnader   äro  besvärade,  så  finna  Wi  betänkeligt  att  dertiU  sam- 
tycka». 

Efter  dessa  förberedelser  öppnades  lasarettet  i  Åbo  den  Vs  1759, 
då  sex  sjuke  intogos.  Genom  af  domkapitlet  i  Åbo  den  ^^/e  1761  ut- 
färdadt  cirkulär  ålades  presterskapet  att  underrätta  sina  åhörare  om 
särskilda  omständigheter  rörande  det  nyinrättade  lasarettet^).  Provin- 
sialläkaren gaf  derjemte  offentligen  tillkänna,  hvilka  slags  sjuke,  såsom 
lungsiktige,  hufvudsvaga,  lama^  fallandesjuke  m.  m.  icke  borde  insändas, 
lika   så  litet  som   ögonsjuke,   mycket  ålderstigne,  späda  barn  och  med 


*)  F.  J.  Rabbe,  Finlands  Medicinaiför  fattningar,   Helsingfors  1846.  HL   938. 


LÅNSLÅSARETT  I  ÅBO.  89 


gamla  bensår  besvärade.  Om  intagningen  af  kroniskt  sjuke  kunde  korres- 
ponderas med  läkaren.  I  domkapitlets  cirkulärbref  af  den  %0  1762 
uppmanades  derför  presterskapet  att  icke  till  lasarettet  förvisa  och  med 
betyg  förse  andra  än  sådana,  hvilka  enligt  provinsialläkarens  uppgift 
kunde  för  »botelige»  anses.  Utom  ytterligare  föreskrifter  i  domkapitlets 
cirkulärbref  af  den  21/^  1802  och  "/^o  1807  rörande  innehållet  af  de 
prästbevis  sjuke  borde  till  lasarettet  medföra,  må  nämnas,  att  prester- 
skapet i  cirkulär  af  den  %  1806  ålades  uppgifva,  huru  länge  patienten 
varit  sjuk  och  hvilka  läkemedel  han  deremot  tilläfventyrs  begagnat,  med 
flera  dylika  uppgifter,  »som  till  sjukdomens  nogare  kännedom  och  deraf 
beroende  skyndsammare  botande  kunna  tjena». 

Derefter  förordnade  k.  brefvet  till  landshöfdingen  JeremiasW al- 
lén af  den  2«/^  1763,  att,  ehuru  förvaltningen  af  lasarettets  i  Åbo  medel 
må  förblifva  hos  den  tillförordnade  direktionen,  »berörde  inrättning  dock 
hädanefter  på  samma  sätt  som  Stockholms  lasarett,  kommer  att  stå 
under  Wår  sundhets  coramissions  öfverinseende  och  i  följe  deraf  jemväl 
behörige  räkningar  till  densamma  hvarje  år,  likasom  af  lasarettsdirec- 
tionen  härstädes  sker,  böra  insändas». 

Emedan  statsverket  under  svenska  tiden  icke  bidrog  till  sjukhusens 
underhåll,  var  lasarettet  i  Åbo  nästan  helt  och  hållet  hänvisadt  till 
enskilda,  mer  än  tillfälliga  inkomster.  Man  var  derför  tvungen  att  tänka 
äfven  pä  andra  utvägar  att  föröka  dess  små  tillgångar.  Efter  tidens  sed 
låg  införandet  af  regelbundet  återkommande  lotterier  närmast  till  hands. 
I  medlet  af  förra  seklet  hade  nämligen  en  verklig  passion  för  lotterier 
tUl  anskaffande  af  penningmedel  i  olika  syften  bemäktigat  sig  allmän- 
heten, understödd  af  regeringen,  som  kunde  förklara  att  genom  deltagande 
i  det  k.  lotteriet  »sker  Kongl.  Maj:t  ett  nådigt  nöje  och  sjelfva  rijket 
en  behagelig  tjenst»  ^). 

Det  förmånliga  resultat  lotterierna  i  Stockholm  lemnat  och  den 
rika  skörd  sera&merlasarettet  deraf  hemtat,  uppmuntrade  att  införa  dem 


^)  Det  första  i  Finland  utbjudna  lotteriet  var  dot  174Ö  till  fulländande  af  Åbo 
domkyrkotornets  efter  branden  1738  påbörjade,  men  af  brist  på  medel  afstannade  bygg- 
nad samt  domkyrkans  befriande  från  dess  skuld. 


90  LÄNSLASARETT  I  ÅBO. 


äfven  i  Åbo.  I  en  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  "/s  1764,  deraä 
antalet  vårdade  sjuke  från  den  Vs  1759  till  och  med  1763  års  slut 
uppgifves  hafva  varit  inalles  311  personer,  klagade  lasarettsdirektionen 
icke  blott  öfver  den  tilltagande  dyrbeten  på  alla  viktualier,  utan 
äfven  deröfver  att  »bristen  på  skiljemynt  i  landet,  på  hvilket  mynt  och 
dess  obehindrade  rörelse  likväl  den  reellaste  fonden  för  lasarettet  genom 
de  thy  förundte  penningesamlingar  så  i  kyrkorna,  som  vid  bröllop  och 
barndop  förnämligast  berodt,  ej  kan  i  längden  lofva  lasarettet  någon  be- 
tydande inkomst»  *).  Direktionen  begärde  derför  att  i  likhet  med  serafi- 
merlasarettet  i  Stockholm  få  genom  ett  månatligt  lotteri  söka  tillvinna 
Åbo  stads  sjukhus  någon  indrägtigare  fond,  »såsom  hvarigenom  under 
den  Högstes  välsignelse  förenämnda  lasaretts  directions  menlösa  afsigter, 
isynnerhet  hvad  koppympnings  inrättningen  angår,  stode  att  vinnas». 

Planen  för  lotteriet  var  byggd  på  försäljning  af  8,000  lotter  ä  1 
dal.  16  öre  kmt  och  utgifvandet  af  826  vinster,  näml.  en  vinst  af  2,000 
dal.,  2  ä  800,  2  å  200,  11  ä  100,  100  ä  12  och  710  å  6.  Vinsten  var 
sålunda  beräknad  till  12  7o  ^l^^r  1,440  dal.  Direktionens  anhållan  och 
planen  för  lotteriet  godkändes  i  rådet  den  ^Vi  1765. 

Om  dessa  förhållanden  erhålla  vi  i  Pehr  Kalms  bref  till  C.  F. 
Mennander  af  den  ^Va  1766  närmare  upplysningar: 

»Yil  det  så  gå  med  värt  lazarets  lotterie,  som  härtill,  sä  har  man 
ej  orsak  at  klaga;  den  ^^/j  var  man  ej  mera  i  stånd,  at  fä  en  lottsedel 
för  samma  månad  och  mot  slutet  af  samma  månad  betaltes  ät  dem,  som 
hade  samma  månads  lottsedlar,  6  dal.  kmt  för  sedeln;  den  5  innevarande 
Martii  månad  var  man  ej  mera  i  stånd  att  få  någon  lottsedel  för  denna 
samma  månad  och  nästa  April  månads  lottsedlar  äro  redan  nästan  til 
hälften  uttagne  och  betalte;  jag  har  varit  närvarande  pä  consistorii  väg- 
nar både  vid  Januari  och  Februari  månaders  dragning,  och  min  syssla 
har  dä  varit,  at  utaf  gossen,  som  utiu:  hiulet  uttager  viiistpinnarna,  up- 
ropa  numern  högt,  och  träda  pinnarna  på  trådar,  samt  sedan  justera 
protocoUen;  uti  Febr.  månad  börjades  dragningen  kl.  8  f.  m.  och  slöts 
kl.  6  e.  m.  näml.  dragning  och  protocolls  justerande;  från  kl.  12  tiU  2 
är   man    hemma   at   spisa;  men  hjulen  äro  imedlertid  förseglade;  hiulen 


')  Lasarettsdirektionens  i  Åbo  skrifvelser  1764 — 1770  (i  riksarkivet). 


LÅNSLÅSABETT  I   ÅBO.  91 


vridas  engång  emellan  livar  pinnas  uttagande,  så  at  om  ej  pinnarna  här 
blandas,  så  blandas  de  aldrig;  större  noggrannhet  vid  et  lotterie  kan  ej 
gifvas  än  här  och  det  har  satt  det  i  credit;  på  så  väl  fattiga  som  rika 
hafva  de  största  vinster  fallit». 

Allmänheten  önskade  dock  snart  den  förändring,  att  lotteriet 
skulle  bestå  af  ett  större  antal,  om  äfven  mindre  höga  lotter.  Lasaretts- 
direktionen anhöll  då  hos  Kongl.  Maj:t  den  '7?  1766,  »att  till  allmän- 
hetens uppmuntran  få  föreslå  en  ny  plan  för  lotteriet,  heraställandes  i 
underdånighet,  om  icke  aliemådigst  tillåtas  kunde  att  framdeles  efter  tid 
och  omständigheter  till  lasarettets  fördel  få  reglera  vinsternas  storlek  och 
nummertal,  på  det  inrättningens  bestånd  genom  lotternas  afsättning, 
sålunda  alltid  må  vinnas».  Enligt  det  nya  projektet,  som  bifölls  den 
Vs  1767,  steg  vinstemas  antal  till  980. 

Snart  var  dock  lotteriets  dragningskraft  uttömd  och  af  brist  på 
afnämare  måste  det  upphöra.  Åter  skref  P.  K  alm  den  *72  1772  till 
C.  F.  Mennander: 

»Hvad  vidkommer  lazarets  lotteriet,  så  är  det  ej  i  det  tilständ  man 
skulle  önska;  antalet  af  lottsedlarna  är  endast  4,000  och  dock  blifva  vid 
hvarje  dragning  en  stor  hop  outtagne,  ja  desse  sidsta  gånger  ibland 
ända  til  900,  som  då  komma  på  lasaretets  äfventyr ;  jag  fruktar  at  vi 
snart  få  lägga  ned  det  igen;  alla  zedlar,  som  utskickas  till  landsorterna, 
gä  ej  ofver  300,  alla  de  andra  skola  tagas  af  Åbo  stad  eller  de  näst  intil 
liggande  socknar.  Apotek,  von  Me  11  har  ingifvit  sin  räkning  för  par  år; 
den  stiger  allena  til  9,000  dal.  kmt;  jag  är  rädd  at  directionen  måste 
minska  antalet  af  patienterna;  och  olyckan  är  at  lues  venerea  så  tagit 
öfverhand,  at  desse  patienters  antal  utgör  ibland  mast  hälften  af  de  siuka, 
så  at  en  hop  af  andra  siukdomar  bekajade  ej  få  intagas,  emedan  lands- 
höfdingen  hållit  högst  nödigt,  at  de  med  fransoser  behäftade  först  botas, 
på  det  smittan  ej  för  mycket  måtte  utbreda  sig». 

För  vinnande  af  nya  hjelpkällor  till  sjukhusets  bestånd  anhöll 
Iasarettsdir§ktionen  sedermera  den  ^Vs  1770  hos  Kongi.  Maj:t  om  till- 
stånd att  genom  tjenliga  föreställningar  söka  förmå  allmogen  att  årligen 
betala  en  kappe  säd  af  hemmanet  till  lasarettet,  »såsom  det  äfven  skett 
andra  orter  i  riket».    Denna  anhållan  föredrogs  i  rådet  den  7*  1773 


92  LÄNSLASABETTET   OCH  HOSPITALET   I   ÅBO. 

och  tillstyrktes  först  af  riksråden.  Desse  ändrade  likväl  sedan  sin  mening 
och  den  ^^/^  resolverades,  »att  Kongl.  Maj:t  icke  tillåter  några  föreställ- 
ningar till  allmogen  om  en  sådan  årlig  utgift^  som  kunde  hafva  an- 
seende af  en  ovanlig  pålaga,  utan  ankomme  det  på  alhnogen  sjelf,  om 
hvad  hvar  och  en  af  dem  härtill,  då  tillfälle  gifves,  efter  råd  och  ämne 
sjelfmant  will  aflåta». 

De  af  lasarettet  i  Åbo  begagnade  byggnaderna,  inköpta  1758,  voro 
i  hög  grad  bristfälliga  och  förfallna.  Senare  inköpte  direktionen  för 
5,515  dal.  kmt  en  till  lasarettsgården  närmast  belägen  rymlig  tomt  och 
anmälde  hos  Kongl.  Maj:t  sin  afsikt  att  i  det  förfallna  lasarettshusets 
ställe  uppföra  en  för  framtiden  tjenligare  och  rj-mligare  byggnad  af  sten, 
samt  begärde,  att  under  tiden  få  uppbygga  ett  provisionelt  trähus  för 
en  kostnad  af  13,009  dal.  16  öre  kmt  I  k.  brefvet  af  den  »/^  1777  biföll 
Kongl.  Maj:t  serafimerriddarenes  utlåtande, 

»i  följe  hvaraf  Wi  nu  lemna  bemälte  direction  det  svar  att,  emedan 
enligt  Wårt  nåd.  förordnande  under  den  ^^7  1776,  lazaretteme  i  genien 
böra  förenas  med  hospitaleme  och  I  fogat  anstalt  om  en  särskild  ny- 
byggnad af  sten  för  lazarettets  och  hospitalets  i  Åbo  beliof,  som  nu 
kommer  at  verkställas,  Ty  finne  Wi  att  ideen  ej  allenast  om  det  till- 
tänkta särskildta  stenhuset  för  lazarettet,  utan  ock  om  den  föreslagna  så 
kostsamma  som  mindre  nödiga  interimsbyggnaden  af  trä  numera  förfaUer 
och  att  directionen  derför  bör  söka  underhålla  nu  warande  gambla  laza- 
retts  hus  i  någorlunda  brukbart  skick,  till  dess  både  lazarettet  och  ho- 
spitalet i  det  nya  hospitalshuaet  framdeles  kunna  inrymmas». 

Lasarettet  i  Åbo  hade  åtminstone  i  detta  fall  en  fördel  af  sin 
förening  med  hospitalet,  då  det  sålunda  erhöll  en  större  och  beqvämare 
lokal,  hvartill  det  sjelft  *  saknade  tillgångar,  medan  deremot  allmänna 
hospitalsfonden  icke  var  obetydlig.  Hospitalet  i  Åbo  befann  sig  näm- 
ligen sedan  längre  tid  i  ytterst  förfallet  tillstånd,  hvarför  landshöfdingen 
Bappe  och  biskop  Mennander  redan  i  skrifvelse  af  den  7io  1772  hos 
Kongl.  Maj:t  anmält  om  behofvet  af  en  ny  byggnad  för  dess  behof.  K. 
brefvet,  dateradt  Tavastehus  slott  den  "/e  1775,  förordnade  likväl,  att 
hospitalet  finge  inrymmas  i  högra  flygeln  af  Åbo  slott,  »hvarigenom  äfven 
det   kan   till   någon  del  blifva  underhållet  och  för  dess  medel  till  detta 


LÄNSLASABETTBT   OCH  HOSPITALET   I  IbO.  93 

behof  apteras,  hvilken  reparation  dock  ej  må  företagas,  förr  än  noga 
blifvit  uträknadt,*  huruvida  hospitalets  medel  kunna  förslå  till  omkost- 
naden, emedan  statsverket  på  intet  sätt  med  någon  utgift  för  detta  be- 
hof kan  besväras». 

I  sammanhang   härmed   må,  såsom  upplysande  för  tidens  uppfatt- 
ning af   hospitalens   bestämmel^,  nämnas,   att  i  Åbo  liksom  i  mången 
annan   stad,  den   för   vanföra   och   sinnessjuka   pereoner  ursprungligen 
afsedda  hospitalsinrättningen  böljat  att  betraktas  som  ett  stadens  fattig- 
hus  och   småningom   öfvergå  i  fattigvårdens   tjenst.    När  nu  hospitalet 
efter  sin  förening  med  lasarettet  fick  eget  hus,  anhöll  magistraten  i  Åbo 
»att  återfå  hospitalet  till  ett  fattighus  eller  åtminstone  återbekomma  alla 
de  gåfvor  i  forna  tider  dertill  gifna  blifvit».    Deröfver  afgåfvo  serafimer- 
riddarene   yttrande    den  *Vio  1<^84  och  Kongl.  Maj:t  förklarade  den  ^Vs 
1786  »det  hafva  varit  ett  missbruk  att  Åbo  hospital  i  förra  tider  blifvit 
nyttjad   såsom  stadens   fattighus,  och   att  denna  stad  och  församling  ej 
mera   än   någon   annan  kan  vara  undantagen  ifrån  fullgörandet  af  för- 
fattningarna eller  äga  större  rätt  till  hospitalsfonden  än  alla  andra  städer, 
af  hvilka   en   del   gjort   lika   ansökning,  men  dera  afslag  erhållit     Och 
late  Wi  nu  Wåre  nådiga  ordres  till  Wår  befallningshafvande  i  Åbo  afgå, 
att   tillhålla   magistraten   ofördröjeligen   fullgöra  sin  skyldighet  med  en 
fattighusinrättning,    hvarest  de   till  arbete   oförmögne  mage  der  så  väl, 
som    annorstädes   njuta   stadens   vård  och  underhåll».    När  hospitalet  i 
Åbo    sedermera   förenades  med  det  i  Sjählö,  erhöll  Åbo  stad  genom  k. 
brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  '/e  1790  rätt  att  till  understöd  för 
det  enskilda   fattighus,   som   staden   likmätigt  kyrkolagen  och  flera  för- 
fattningar  till   sina   husfattiges   hjelp   underhöll,   disponera   såväl   de   i 
stadens  kyrkor,  »håfvar  och  armbössor»,  som  vid  sterbhus  och  domstolar 
inflytande  medel,  hvilka  förut  tillfallit  hospitalet. 

Ända  från  det  lasarettet  i  Åbo  1759  blef  öppnadt  till  begagnande, 
bestreds  sjukvården  vid  detsamma  af  provinsialläkaren.  Genom  Haart- 
mans  nitiska  bemödanden  hade  detta  för  orten  behöfliga  sjukhus  huf- 
vudsakligen  kommit  till  stånd  och  det  var  han,  som  hos  allmänheten 
förskaffade  detsamma  förtroende.  Äfven  fattiga  sjuke  utom  lasarettet 
erhöllo    fria  medikamenter  på   dess  bekostnad,   hvarvid   läkaren  tillika 


94  LÅNSLASÅBBTTET   I   ÅBO. 


egnade  dem  omvårdnad  i  deras  hem.  Till  dess  underhåll  bidrogo  flera 
af  de  närmaste  städerna  och  en  mängd  socknar  medels  frivilliga  gåfvor. 
Möjligheten  att  tillika  använda  lasarettet  för  medicine  studerandenes 
praktiska  undervisning  var  en  tanke,  som  föresväfvade  Haartman  och 
hvilken  han  äfven  förverkligade.  Det  lilla  länssjukhuset  i  Åbo  innehöll 
fröet  till  den  första  kliniska  undervisningens  införande  i  landet  och  tje- 
nade  länge  som  den  enda  praktiska  plantskolan  för  de  finska  läkarene. 
Åt  provinsialläkaren  medförde  sjukhuset  en  välbehöflig  förhöjning  af  hans 
inkomster,  såsom  Haartman  skref  till  Abraham  Bäck  den  Vs  1760: 

»Lazarette  härstädes  bar  nu  sin  särskilta  gesäll,  men  beklagel.  är 
han  ej  särdeles  inkommen  uti  sin  function,  i  de  operationer,  som  kunna 
sätta  lazarette  i  någon  lyster.  Kommer  jag  till  Stockholm  i  sommar, 
torde  jag  få  tillfälle  i  de  saker  giöra  mig  något  mehr  hemma.  Lazarets 
direction  hafver  nu  genom  landshöfdingens  ocli  andras  bemedlande  stadgat 
åt  mig  1,000  dalers  årlig  lön  för  mitt  besvär  dervid,  som  märkeligea 
förbättrar  mina  nog  eljest  snäfva  vilkor.  Jag  hoppas  lika  fult  få  behålla 
de  300  dal.  kongl.  collegium  medicum  någon  tid  behagat  föröka  min 
eljest  ringa  lön  med». 

Sedan  Haartman  1765  öfvertagit  professionen  i  medicin,  blef  den 
nyutnämnde  provinsialläkaren  Johan  Gabriel  Bergman  i  april  1767 
förordnad  att  tillika  vara  lasarettsläkare  i  Åbo,  hvarvid  han  åtnjöt  bi- 
träde af  stadsfältskären.  Lasarettet  innehöll  på  1780-talet  8  sängar  för 
gratister  i  tre  rum  och  årliga  antalet  vårdade  sjuke  var  omkr.  90  perso- 
ner. Endast  Åbo  län  fick  insända  sjuke.  Qvartalsförslag  skulle  insändas 
till  herrar  serafimerriddare.  Vid  Bergmans  död  1793  skildes  lasaretts- 
läkaiebefattningen  frän  provinsialläkaretjensten  och  i  det  föregående  är 
redan  omnämnd  t,  att  B.  Björnlund  i  och  för  denna  omständighet  åter- 
tog sin  ansökan  om  sistnämnda  tjenst.  Härom  finna  vi  närmare  upp- 
lysningar i  Björnlunds  bref  till  A.  Bäck  af  den  ^Vj  1794: 

»Såsom  jag  sedermera  och  för  en  tid  sedan  hos  k.  collegium  medi- 
cum återkallat  min  nämnde  ansökning  om  förslaget,  får  jag  således  hos 
herr  archiatem  ej  widare  anhålla  om  höggunstigt  beswär  för  mig  i  den 
delen,  och  til  min  hjälp  härutinnan.    De  skäl,  som  föranläto  mig  at  åter- 


LÅMSLASABSTTET   I  AbO.  95 


Icalla  förslaget,  war  en  emot  förmodan  bekommen  underrättelse,  att  laza- 
retts  medici  sysslan  i  Åbo  wore  redan  til  professoren  Haartman  i  Åbo 
bortgifven,  för  hwilken  skull  och  blott  för  provincial  medici  sysslan,  jag 
ej  wågade  begära  transport  härifrån  till  Åbo,  dä  wilkoren  med  lön  wore 
enahanda.  Hade  lazarettet  åtfölgt,  hade  jag  för  dubbel  lön  eller  200  rdr, 
emot  100  förut  härstädes,  gema  sökt  denna  transport  och  ombyte. 

Lazarettets  skiljande  ifrån  provincial  medici  sysslan  war  desto  mera 
oförväntad,  som  desse  förut  warit  förente  såsom  på  andra  ställen,  och 
äfven  landshöfdingen  i  orten  nämnde,  at  lazarettet  komme  för  den  til- 
kommande  provincial  medicus  at  bibehållas  och  at  samma  ej  skulle  til 
någon  fönit  bortgifvas,  men  hvaruti  lazaretts  direction  och  dess  ledamöter 
sedan  lära  skaffat  ändring,  til  en  stor  del  för  professor  Haartmans  skull, 
efter  han  wille  dermed  wara  beswärad». 

Serafimerriddarene  ansågo  mellertid,  att  lasarettsdirektionen  icke 
iakttagit  hvad  på  dess  åtgärd  kunde  ankomma  och  anmälde  hos  Eongl. 
Maj:t  den  '/e  17^4,  att  de  genom  skrifvelse  till  landshöfdingen  i  Åbo 
antydt  hans  uraktlåtenhet  att  hos  gillet  tiUkännagifva  lasarettsläkarens 
död,  hvarigenom  de  varit  urståndsatte  att  föranstalta  om  en  annan  läka- 
res förordnande,  och  tillika  begärt  underrättelse,  huru  sjukvården  emel- 
lertid Yore  anordnad,  samt  infordrat  sjukförslagens  insändande  för  det 
förflutna  året  Lasarettsdirektionen,  som  bestod  af  landshöfdingen, 
biskopen,  tvenne  professorer,  stadens  begge  borgmästare  och  tvenne  råd- 
män, insände  visserligen  den  ^Ya  l'^^^  ^®  infordrade  sjukförslagen  och 
anmälde,  att  de  i  ass.  Bergmans  ställe  antagit  prof essoreme  F i pp ing 
och  Haartman,  men  förklarade,  att  Åbo  lasarett  vore  grundadt  på  en- 
skilda personers  gåfvor  och  att  öfverinseendet  dervid  enligt  k.  brefvet 
till  Consistorium  Ecclesiasticum  i  Åbo  af  den  *7ia  1'^^^  ^^^^  anförtrodt  åt 
landshöfdingen,  konsistorium  och  magistraten,  hvilka  af  denna  anledning 
ansågo  sig  i  egenskap  af  en  k.  direktion  icke  kunna  vara  underkastade 
serafimerriddarenes  myndighet 

Deremot  framhöUo  serafimerriddarene  i  ofvannämnda  skrifvelse,  att 
en  sådan  slutsats  af  berörde  k.  bref  icke  kunde  dragas,  sedan  Kcngl. 
Maj:t  år  1776  ställt  länslasaretten  öfverhufvud  under  då  varande  öf- 
verstyrelses  vård  och  sedermera  genom  instiftelsebref  och  instruktion 
lemnat  alla  deras  göromål  till  serafimerriddarenes  försorg,  :»utom  det  att 


96  lAnslasabettet  i  Ibo. 


slika  ad  pios  usus  stiftade  inrättningar  enligt  ordens  statuterna  egent- 
ligen höra  till  serafimerordens-kapitlet  eller  å  dess  vägnar  till  riddarenes 
inseende  och  vård».  Häruppå  förklarade  Kongl.  Maj: t  i  bref  till  serafi- 
merordensgillet  af  den  */?  1794: 

»det  Wi  så  väl  af  k.  brefvet  den  ^7?  1776,  som  af  Seraphimer- 
ordens  instiftelsebref,  instruction  och  statuter  funnit  eder  i  afseende  på 
lasaretterne  i  allmänhet  och  följaktligen  äfven  på  det  i  Åbo  äga  ostridig 
rättighet  att  af  räkenskaperna  pröfva,  huru  de  i  länen  insamlade  gåfvor 
vid  bröllop,  barndop  och  begrafningar  till  sitt  ändamål  blifva  använde, 
att  qvartaliter  inbekomma  sjukförslag,  att  öfverse  spisordningen,  så  att 
den  blir  tjenL'g,  att  reglera  staten,  så  vidt  den  beror  af  allmänna  in- 
komster och  att,  i  fall  lasarettet  äger  andra  privata  donationer,  hvarofver 
någon  dispositionsrätt  eder  icke  tillkommer,  deröfver  så  vida  hafva  in- 
seende att  desamma  mage  stricte  efter  gifvarnes  dispositioner  användas». 

Karl  Henrik  Wänman,  som  emellertid  blifvit  provinsialläkare 
i  Åbo,  insände  till  coUegium  medicum  förteckning  på  de  ledamöter, 
som  enligt  k.  brefvet  af  den  *7i2  1756  utgjorde  direktionen  för  Åbo 
lasarett,  och  begärde,  att  kollegium  »till  undanrödjande  af  flera  vid  pro- 
vinsialläkare göromålens  bestridande  förefallande  oredor»,  viUe,  om  icke 
annan  rättelse  kunde  ernås,  hos  Kongl.  Maj:t  anmäla  nödvändigheten 
deraf,  att  ingen  annan  än  ortens  provinsialmedicus  borde  med  läkare- 
vården  vid  lasarettet  äga  befattning.  Generaldirektör  01.  af  Acrel  förkla- 
rade på  tillfrågan  af  den  ^^/^  1797,  att  ingen  annan  än  direktionen  ägde 
rätt  att  utse  de  vid  lasarettet  tjenstgörande  embetsmännen. 

Detta  försök  att  ånyo  förena  lasarettsvården  med  provinsialläkare- 
tjensten  misslyckades*).  Gabriel  Erik  Haartman  fortfor,  såsom 
professor  i  praktisk  medicin,  att  vara  lasarettsläkare  och  handhafva  vår- 
den om  de  invärtes  sjuke  i  lasarettet,  medan  J.  G.  Pipping  skötte 
den  kirurgiska  afdelningen.  Sin  befattning  synes  Haartman  bibehållit, 
till  dess  han  1811  förordnades  till  ordförande  i  det  nyinrättade  col- 
legium   medicum   samt  kort  derpå  till   ledamot   i   finska   regeringskon- 


^)  Se  detta  ai*betes  andra  del  sidd.  90  och  109. 


LASARETT   I    HELSINGFORS.  97 


seljea   och    1812   blef   chef  för  finansexpeditionen.    Efter  honom  blef 
Anders  Boxström  läkare  vid  länslasarettet  i  Åbo  1811— 1823 »). 

Anna  kan  här  meddelas,  att  serafimerordensgillet  1806  förordnade 
om  inredandet  af  särskilda  rum  i  lasarettet  för  insjuknade  fångar. 
Durektionen  begärde  då,  att  eu  stenhusbyggnad  blefve  för  ändamålet 
uppförd  å  lasarettstomten,  hvarför  kostnaden  beräknades  till  7,477  rdr 
86  sk,  rgs.  Serafimerordensgillet  ansåg  likväl  kostnaden  för  hög  och 
beslöt  att  några  rum  emellertid  skulle  ställas  i  ordning  till  sjuka  fångars 
emottagande  och  vård.  Angående  öfriga  omständigheter  i  direktionens 
andragande  ville  gillet  framdeles  utlåta  sig^). 

2.  Samtidigt  med  lasarettet  i  Åbo  beslöts  inrättandet  af  en  sjuk- 
vårdsinrättning äfven  i  Helsingfors.  Samma  k.  bref  af  den  ^7ia  1756, 
som  förordnade  om  anläggningen  af  lasarettet  i  Åbo,  innehöll,  )^att  rik- 
sens ständer  jemväl  eftersinnat  det  Helsingfors  och  Sveaborg  är  en 
place  d^armes,  hvarest  i  fredstid  tvenne  regementen  komma  att  ligga  i 
garnizon  och  en  galerflotta  få  dess  station,  samt  att  således  fordras  att 
deistädes  för  Wår  och  Cronans  räkning  ett  lasarett  till  arméens  behof 
må  inrättas  och  beständigt  underhållas,  såsom  ock  att  någon  del  af  de  i 
Finland  fallande  lazarettsmedel  kunde  med  nytta  till  ett  sådant  arméens 
sjukhus  vid  Helsingfors  anslås,  på  det  samma  inrättning  må  kunna  så 
utvidgas  att  äfven  det  deromkring  liggande  landets  sjuka  der  kunde  få 
skötseln. 


*)  I  Joh.  Lor.  Odhelius'  2al  om  Laxarettet  i  Stockholm^  hesh-ifvet  inför 
k.  tetenskapsakademten  den  '/n  1776,  har  J.  G.  Bergman  meddelat  några  upplys- 
ningar om  sjukhuset  i  Åbo.  Läkarens  årliga  aflöuing  var  1,200  dal.  kmt  och  fältskärens 
700,  raedikamentskostnaden  steg  1775  till  2,700  dal.  12  öre.  Ifrån  den  7^  1759  till  den 
'Vit  1775  hade  1723  sjuke  varit  i  lasarettet  intagne.  I  Abo  Tidningar  meddelas  i  öf- 
rigt  för  en  mängd  år  uppgift  på  antalet  af  under  åi*et  våi-dade  personer,  såsom  i  årgån- 
gen 1771  N:o  10,  1772  N:o  25,  1794  N:o  7,  1796  N:o  6,  1797  N:o  7,  1798  N:o  14  m.  m. 
Af  Ten  i  Inrikes  Tidn.  1761  N:o  47  och  1766  N:o  50  har  förf.  anträffat  sådana  up]igifter. 
AiJ.  Tengström  »Om  pretfterliga  tjenstgöringefi  och  aflöningen  i  Åbo  ErkestifU. 
Abo  1821,  II  s.  116  äro   de  donationer,   hvarmed  lasarettet  ihågkoramits,  anföixla. 

Af  direktionen  finnes  en  till  allmänheten  utfäixiad  kungörelse  på  finska  af  den 
"/,o  1772,  äfvensom  på  svenska  och  finska  språken  reglementet  för  direktionen  af  den 
Vs  1796,  alla  trj^ckta  i  Åbo. 

*)  Serafimeiordensgillets  protokoll  den  ^j^  och  *Vs  l^^- 

7 


96  LASARBTT   I   ItELBlNOFORS. 


Emedan  anläggningen  af  ett  militärsjukhus  i  Helsingfors  blifvit  en 
oafvislig  nödvändighet,  tänkte  man  sig,  att  detsamma  med  ringa  kost- 
nad kunde  utvidgas  äfven  för  den  öfriga  befolkningens  bebof,  helst 
byggnaderna  till  en  del  voro  färdiga  och  läkare  samt  fältskärer  ändock 
skulle  dervid  aflönas.  Yid  ett  sådant  större  sjukhus  ansåg  man  tillika 
både  läkare  och  fältskärer  kunna  vinna  mera  öfning  än  vid  ett  mindre, 
hvarutom  »Åbo  stad  är  nog  afiägsen  ifrån  gränsen  och  det  öfriga  lan- 
det af  Savolax  och  Tavastehus  län,  men  Helsingfors  deremot  liggande 
närmare  till  hands  att  emottaga  dessa  höfdingedömens  sjuka  i  följe  hvaraf 
ett  lasarett  uti  Åbo  allena  ej  heller  kan  i  anseende  till  den  långa  vä- 
gen blifva  för  hela  landet  tillräckeli gt  och  nyttigt».  Slutligen  ansågs 
lasarettet  i  Helsingfors  jemväl  kunna  »på  sitt  sätt  bidraga  till  någon 
större  rörelse  för  den  stadens  borgerskap,  hvilket  riksens  ständer  ansedt 
för  en  med  sjelfva  fästningens  nytta  förknippad  angelägenhet.  De  i 
Borgå  stift  inflytande  lasarettsmedel  borde  för  detta  sjukhus  användas 
och  direktionen  öfver  detsamma  anförtros  åt  landshöfdingen,  konsisto- 
rium i  Borgå,  kommendanten  och  en  magistratsperson  i  Helsingfors». 

K.  brefvet  till  sundhetskomraissionen  af  den  2«/^  1763  ställde  det 
tillämnade  lasarettet  i  Helsingfors,  liksom  i  Åbo,  under  sundhetskom- 
missionens  förvaltning  eller  öfverinseende.  Det  dröjde  likväl  ganska 
länge,  innan  detsamma  kom  till  stånd.  Helsingfors  saknade  ännu  den 
tiden  läkare  och  det  fanns  icke  heller  någon,  som  med  allvar  och  drift 
tog  sig  denna  angelägenhet  an.  Först  den  **/5  l^^^  inlemnade  lands- 
höfdingen Anders  de  Bruce  till  Kongl.  Maj:t  förslag  att  förvandla 
hospitalet  i  Helsingfors  till  ett  lasarett  i  anseende  till  den  nytta 
landet  kunde  hafva  af  detsamma.  Härom  förordnade  k.  brefvet  till 
serafimerriddarene  af  den  ^/^^  1777; 

»Och  som  Wi  icke  allenast  vid  öfvervägande  häraf  med  nådigt 
nöje  ansedt  landshöfdingens  omtanke  att  föreslå  utvägar  till  lasarettets 
skyndesamma  inrättning^  utan  äfven  redan  vidtagit  en  till  detta  än- 
damål ledande  allmän  författning^  då  vi  anbefalt  hospitalemas  förening 
med  lasaretterna;  Sä  wele  "VVi  ock  nu  i  anledning  deraf  endast  öfver- 
lemna  till  eder  att  med  möjeligaste  skyndsamhet  ställa  detta  allmänna 
förordnande  uti  verket  för  Nylands  och  Tavastehus  lähn.  Och  äre 
Wi  förvissade  att  landshöfdingen   de   Bruce   icke   läier  sakna  det  un- 


LASARBTT   I    TAVASTEHtJS.  99 


derstöd,  som  af  eder  till  det  anmälta  nyttiga  ändamålets  vinnande  åstad- 
kommas kan;i>. 

Provinsialläkaren  Wänman  förordnades  af  landshöfdingen  till 
lasarettsläkare  1780  med  33  rdr  16  sk.  i  arfvode. 

Genom  k.  brefvet  af  den  ^/g  1781  erhöll  lasarettet  i  Helsingfors 
rätt  att  uppbära  de  penningböter,  som  blifvit  en  och  annan  af  Nylands 
och  Tavastehus  ]äns  invånare  ådömde,  men  dittills  tillfallit  lasarettet 
i  Åbo.  När  landshöfdingeresidenset  sedermera  flyttades  till  Tavastehus, 
blef  äfven  hospitalet  och  det  dermed  förenade  länslasarettet  1785  öfver- 
fördt  till  sistnämnda  stad,  der  detsamma  inrättades  i  början  med 
fyra  och  senare  med  åtta  sängar,  ehuru  coUegium  medicura  före- 
slagit att  hellre  i  Tavastehus  anordna  endast  några  sängar  till  fattiga 
sjukes  »beqvämlighet».  Helsingfoi-s  stads  borgerskap  gjorde  derefter  hos 
Kongl.  Maj:t  ansökan,  att  den  fond,  som  förut  varit  beviljad  till  un- 
derhåll af  Helsingfors  hospital,  finge  användas  till  inrättandet  af  ett 
sjukhus  derstädes.  Serafimerordensgillet  hemställde  likväl  hos  Eongl. 
Maj:t  den  ^i/^  1806  att,  då  hospitalet  blifvit  flyttadt  till  Tavastehus  och 
ett  lasarett  på  allmänna  fondens  bekostnad  blifvit  derstädes  anordnadt 
med  12  friäängar,  hvilka  jemväl  finge  begagnas  af  sjuka  från  Helsingfors, 
kunde^  vid  saknad  af  öfverskott  i  den  allmänna  fonden,  borgerskapet  icke 
äga  minsta  anspråk  på  inrättandet  af  ett  särskildt  lasarett  Först  i  följd 
af  länsregleringen  den  Vé  1831  erhöll  Helsingfors  ånyo  ett  sjukhus. 

Om  Tavastehus  lasarett  må  nämnas,  att  detsamma  i  följd  af  ekono- 
miskt betryck  förde  ett  tynande  lif.  Vice  landshöfdingen  E.  G.  von  Wil- 
lebrand  anmälde  1789  i  serafimerordensgillet,  att  lasarettet  »var  nära 
sin  undergång»,  att  sjuksängarna  blifvit  långt  flera  än  ämnadt  var,  att 
lasarettets  inkomst  under  föregående  år  varit  snart  sagdt  ingen  och  att 
lasarettsbetjeningen  ännu  hade  att  fordra  sin  aflöning  för  senaste  år 
med  163  rdr  16  sk.  Landshöfdingen  begärde  derför  till  betäckande  af 
de  närmaste  behofven  300  rdr  sp.  Apoteksräkningen,  utgörande  82  rdr 
27  sk.  6  r.,  blef  äfven  godtgjord  ^). 


')  SerafimerordensgiUets  protokoll  den  '®/a  1789. 


100  LASAHETT    I    TAVASTEHUS. 


När  landshöfdingeembetet  derefter  gaf  tillkänna,  att  veneriska  smit- 
tan mycket  utbredt  sig  i  länet,  och  föreslog  att  sjuksängarna  i  lasarettet 
borde  ökas,  förklarade  serafimerordensgillet  den  ^^/g  1789,  att  fonden  icke 
tillät  någon  utvidgning  af  lasarettet,  hvarför  »vederbörande  med  all 
möjlig  omtanke  och  drift  borde  vårda  de  sjuka,  som  efter  tillgången  på 
rum  derstädes  intagas,  så  att  de  efter  undergången  kur  må  lemna  rum 
åt  andra».  Då  landshöfdingen  sedermera  ånyo  anmälde  nödvändigbeten 
att  vidtaga  åtgärder  till  hämmande  af  den  veneriska  smittan,  som  isyn- 
nerhet i  trakten  af  Borgå  var  mycket  utbredd,  blef  följden  endast  den, 
att  collegium  medicum  erhöll  del  af  denna  anmälan  *). 

En  af  landshöfdingen  insänd  och  af  Olof  af  Acrel  godkänd  spis- 
ordning för  lasarettet  utfärdades  af  serafimerordensgillet  den  ^2/4  1796. 
Läkarens  arfvode  1798  var  83  rdr  16  sk.  Kosthållningen  belöpte  sig 
till  4  sk.  per  dag  och  person,  samt  bestreds  af  vaktmästaren,  som  dess- 
utom uppbar  80  rdr  för  ved,  ljus  och  betjeningens  aflöning.  Medika- 
mentskostnaden  steg  till  omkr.  80  rdr  och  sjukantalet  under  året  till 
omkr.  45,  mest  veneriske  sjuke.  I  början  funnos  blott  4  frisängar,  se- 
nare ökades  de  till  8.  Årsanslaget  för  sjukhuset  utgjorde  1804  en 
summa  af  336  rdr  9  sk.  8  r.  Utspisningskostnaden  1803  utgjorde  7 
sk.  om  dagen,  1806  var  den  8  sk.  och  1807  steg  den  till  9  sk.  — 
Ett  åt  lasarettsläkaren  af  landshöfdingen  1797  beviljadt  hyresanslag 
af  20  rdr  godkändes  icke  af  serafimerordensgillet*).  Lasarettskirurgen 
åtnjöt  1802  i  årlig  lön  100  rdr.  —  Ny  stat  och  spisordning  utfärdades 
den  *Vii  s.  å. 

3.  Sedan  k.  cirkulärbrefvet  af  den  ^7  o  1765  tillåtit  anläggandet 
af  länslasarett  äfven  i  landsorterna  med  samma  rättigheter  som  i 
Stockholm  samt  medgifvit  Österbottens  län  »att  härom  göra  sin  egen 
författning»,  föreslog  landshöfdingen  i  Wasa  hos  Eongl.  Maj:t  den 
^/g  1768,  »efter  ett  i  Gamla  Karleby  under  juni  månad  s.  å.  plä- 
gadt   samråd   med   länets   deputerade»,  åtskilliga  förmåner  för  ett  tiU* 


*)  Serafimerordensgiliets  protokoll  den  *7i  1797. 
•)  Serafimerordensgiliets  protokoll  den  %  1797. 


LASARETT    I    WASA.  101 


tänkt  särskildt  lasarett  i  Österbotten.  Dessa  särskilda  förmfiner  voro 
a)  utfärdandet  af  stambok  i  länet,  b)  två  daler  kmt  för  hvart  lik,  som 
begrofs  i  kyrkorna,  c)  Vs  procent  af  behållningen  vid  boupptecknin- 
gar, d)  frivillig  gåfva  af  alla  hemkommande  fartyg  och  af  alla  fälbåtar, 
e)  frivillig  gåfva  af  alla,  som  blifva  borgare,  och  af  bönder,  som  få 
hemman,  minst  ett  öre  kmt,  f)  ett  hälft  öre  kmt  af  hvarje  officerare 
och  subaltem  vid  regementet,  g)  till  de  sjukes  forsling  ett  hälft  öre 
kmt  årligen  af  hvarje  rök  till  fattigkassan  samt  lika  mycket  af  städemas 
invånare  ^). 

Det  nya  lasarettet  öppnades  genom  provinsialläkaren  B.  R.  Hasts 
nitiska  bemödanden  i  november  månad  1768,  ehuru  den  samlade  fon- 
den utgjorde  endast  3,654  dal.  4  öre  16  peng.  smt,  till  en  början 
med  två  sängar,  hvilka  småningom  i  mån  af  tillgångarna  ökades,  så 
att  8  ä  10  sjuke  kunde  emottagas  på  1780-talet  ^).  I  början  bestred 
provinsialläkaren  sjukvården  utan  ersättning,  men,  sedan  lasarettsfonden 
vuxit,  fastställdes  under  den  ^7io  1<^77  stat  för  lasarettet,  hvarigenom 
läkaren  fick  i  årligt  arfvode  30  och  fältskären  25  rdr  ^).  Under  den  föl- 
jande tiden  var  länslasarettet  hänvisadt  till  egna  tillgångar,  till  dess 
finska  statsverket  öfvertog  detsamma  jämte  landets  öfriga  sjukhas*). 


*)  Benna  s.  k.  »lasarettsfyrk»  har  ända  tiil  vår  tid  erlagts  med  tro  p:i  för  hvarje 
betalaode  rok  inom  de  delar  af  Wasa  och  Uleåboigs  län,  hvilka  hörde  tiil  den  forna 
provinsen  Österbotten.  Under  åren  1881—1885  utgjorde  den  inalles  2,617  mark  92  pa 
eller  omkring  POO  mark  om  året.  På  ständemas  framställning  afskaffades  lasarettsfyr- 
ken  genom  keja.  förordningen  af  den  *7i2  ^S8S.  Äfven  den  till  lasarettets  i  Wasa 
understöd  beviljade  V,  7o  ^^  behållningen  vid  alla  bouppteckningar  i  länet,  som  i  medel- 
tal utgjort  omkring  4,000  mark  om  årot,  blef  enligt  ständernas  förelag  vid  1891  års 
landtdag  indragen  genom  nåd.  kungörelsen  af  den  21  dec.  1891. 

*)  I  Åbo  Tidning  1773  N:o  2  och  5  finnes  en  af  Hast  insänd  berättelse  om 
lasarettsinrättningen  i  Österbotten,  jämte  utdrag  af  lasarettsjournalen  1768 — 1771.  An- 
talet vårdade  sjuke  var  1806  inalles  191  personer,  deribland  95  veneriskt  sjuke.  Abo 
l^dn.  1807.  N:o  32.  Af  direktionen  finnes  en  på  finska  till  länets  inbyggare  den  *7i  1787 
atfördad  kungörelse,  i  hvilken  direktionen  klagar  öfver  lasarettets  minskade  inkomster 
och  ökade  utgifter,  tryckt  i  Wasa  s.  å.  —  Äfven  blef  den  1787  antagna  matordningen 
8.  ä.  offentliggjord  på  finska  språket  och  ytterligare  1791. 

*)  J.  Tengström,   a.  a.  rH:  62. 

*)  Genom  kejs.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^/^  1814. 


102  LASARETT   1    WASA. 


Lasarettsinrättiiingon  i  Wasa  nödgades  likväl  länge  afvakta  svar 
på  landshöfdingens  ofvannämnda  hemställan  af  den  'Vs  1768.  I  en 
senare  skrifvelse  anmälde  denne  ytterligare,  att  lasarettets  räntebä- 
rande kapital,  som  blifvit  insamladt  vid  barndop  och  trenne  årliga  kol- 
lekter  i  länet,  utgjorde  2,688  dal.  10  öre  16  pgr  smt,  samt  att  från  no- 
vember 1868  till  1772  års  slut  179  personer  vårdats  derstädes.  Laza- 
rettsdirektionen  i  Åbo,  som  numera  varit  i  saknad  af  de  från  Österbot- 
ten  förut  influtna  lasarettsmedlen,  hade  mellertid  hos  Kongl.  Maj:t  an- 
mält om  sjukhusets  i  Åbo  ringa  tillgångar,  hvarför  Kongl.  Maj:t  infor- 
drade serafimerriddarenes  yttrande^  huruvida  Åbo  och  Björneborgs 
samt  Österbottens  län  kunde  förenas  om  ett  lasarett.  8erafimerriddarene 
afstyrkte  denna  förening  den  2«/j  1774^  då  lasarettet  i  Wasa  »visar  så 
god  liknelse  till  vidare  förkofring»  och  hemställde,  att  lasarettsinrättnin- 
gen  derstädes  måtte  stadfästas  på  do  villkor  landshöfdingen  redan  den 
»/g  1768  föreslagit 

Den  ^/g  1774  stadfäste  Kongl.  Maj:t  lasarettet  i  Wasa  »med  ofvan- 
nämnda i  sju  punkter  föreslagna  vilkor  och  förmåner»,  samt  tillerkände 
detsamma  »ej  allenast  de  böter,  som  vederbörande  inom  detta  län  an- 
tingen af  Kongl.  Maj:ts  befallningshafvande  eller  af  Kongl.  Maj:ts  och 
riksens  hofrätter  och  coUegier  för  obefogade  besvär  och  ansökningar 
kunna  förklaras  skyldige  att  erlägga,  utan  ock  de  gåfvor,  som  kunna 
insamlas  för  fullmakter  och  lediga  tjenster  inom  länet,  hvilka  af  konun- 
gens befallningshafvande,  consistorio  och  flere  vederbörande  utfärdas». 
Dessa  förmåner  koramo  likväl  antingen  alldeles  icke  eller  åtminstone 
mycket  oregelbundet  lasarettet  till  godo.  1  skrifvelse  af  den  ^"/i  1787 
anhöll  derför  lasarettsdirektionen,  »att  kanslikollegium  behagade  hädan- 
efter, enär  ofvannämnde  böter  åläggas  parter  ifrån  Wasa  län,  förklara 
dessa  böter  böra  detta  lasarett  tillfalla  samt  benäget  årligen  inom  maj 
månads  början  hitsända  förteckning  på  slika  medel,  för  att  kunna  hos 
de  sakfäldte  utsökas,  som  ock  antyda  vederbörande  att  inom  samma  tid 
till  lasarettet  härstädes  aflemna  förenämnda  afgift  för  skedda  befordrin- 
gar, tillika  med  dera  författad  specifique  förteckning». 

Ytteriigare  anhöll  landshöfdingen  Ad.  Tandefelt  den  »»/^  1787 
att,  pä  grund  af  ofvanåberopade  k.  bref  af  den  Ve  1774,  återfå  för  fram- 


LASARETT   I    WASA.  103 


farna  och  tillkommande  tid  de  i  länet  influtna  eller  inflytande  ensaks- 
böterna ^)  och  vitena,  äfvensom  lasarettsafgiften,  såsom  anslagna  till  under- 
stöd för  berörda  lasarett.  K.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  Vs 
1788  afböjde  likväl  denna  anhållan: 

»Som  Wår  om  ensaks  böternas  och  vitens  indragande  till  kronan 
vidtagne  sednare  allmänna  författning  uphäfver  hvad  förut  enskilt  till 
lazarettets  i  Wasa  förmän  blifvit  i  nåder  förordnadt,  så  finna  Wi  något 
återställande  af  hvad  till  bötescassan  från  Österbottens  län  influtit  eller 
framdeles  inflyter  icke  äga  rum.  Och  beträffande  lazarettsafgiften,  eme- 
dan denna  afgift  influtit  till  allmänna  hospitals-  och  lazarettsfonden, 
som  har  det  band  å  sig,  när  något  brister  uti  inkomsterna  till  lazaret- 
tets understöd,  at  af  sina  tillgångar  alltid  fylla  en  sådan  brist,  så  att 
lasarettet  antingen  denna  afgift  återställes  eller  icke,  har  ändå  af  all- 
männa fonden  nödig  hjelp  at  wänta,  när  behofvet  fordrar,  så  pröfva  Wi 
i  nåder  skäligt  att  det  dervid  bör  förbhfva». 

Utom  de  vanliga  afgifterna  uppbars  deremot  för  lasarettet  i  Wasa 
årligen  en  stambok. 

Eirurgie  magistern  Johan  Ludvig  Ebeling  förordnades  den  ^Vs 
1791  till  lasarettskirui^  i  Wasa  emot  50  rdrs  årlig  lön  och  tilläts 
att  derjemte  bestrida  stadsfältskäissysslan^  »endast  han  icke  försummar 
lasarettet».  För  öfrigt  fann  serafimerordensgillet  att  lasarettet  i  Wasa  i 
vissa  stycken  skUjde  sig  från  rikets  öfriga  sjukhus,  »varandes  der  anta- 
gen entrepreneur  till  förplägningens  bestridande,  syssloman  och  bokhål- 
lare utom  sköterska  och  andra  tjenstehjon».  Emedan  likväl  kostnaden 
steg  endast  till  250  rdr  och  således  var  lägre  än  vid  andra  lasarett  med 
sex  sängar,  inberäknadt  de  sjukes  underhåll,  Ijus^  värme  och  kokning 
m.  m.,  lät  serafimerordensgillet  dervid  bero.  Likaså  flck  provinsialläkaren 
bibehålla  de  åt  honom  för  tillsynen  vid  lasarettet  anslagna  30  rdr  om 
året,  ehuioi  man  kunde  anse  honom  skyldig  att  ex  officio  biträda  vid 
vården  deraf^). 


*)  Dessa  voro  icke  obetydliga.  Don  ^/^  1788  anmäldes  i  serafimerordensgillet, 
att  fyra  fjerdingar  slantar  om  50  rdr  eller  HUsammans  200  rdr  sp.  inflntna  ensaksböter 
ankommit  från  Wasa  län,  för  att  genom  serafimerordensgillet  insändas  direkte  tiU 
konungeD  (vanligen  genom  statssekreteraren  Kosenstein  eller  ock  riksrådet  fieck- 
friis),  för  att  af  honom  disponeras.    Jfr  detta  arbetes  andra  del  sid.  583. 

*)  Serafimerordeiisgillets  protokoll  den  Yit  1792. 


löt  LASARETT    I    KUOPIO. 


4.  Äfven  i  Kuopio  var  anläggningen  af  ett  lasarett  påtänkt.  I 
skrifvelse  af  den  ^Vs  1777  hade  landshöfdingen  Boye  anmält  om  be- 
hofvet  af  ett  sjukhus  i  länet.  Till  svar  å  serafimerordensgillets  utlå- 
tande meddelade  k.  brefvet  af  den  ^^/^^  1777,  att  »med  afseende  å  de 
hinder,  som  ännu  deremot  ligga  i  vägen  och  den  omsorg  I  förklarat 
eder  hafva  ospard,  att,  så  snart  som  möjligt  blifver,  låta  företaga  denna 
inrättning,  hafve  Vi  funnit  för  det  närvarande  ingenting  dervid  vara 
att  tillgöra». 

Frågan  om  lasarettet  uppsköts  likväl  sedermera  ganska  lång  tid.  I 
memorial  af  den  ^o/^  1788  påminte  landshöfdingen  i  Kuopio  om  verk- 
ställigheten af  den  derstädes  tilltänkta  sjukvårdsinrättniqgen  och  före- 
slog inköpet  af  ett  hus  för  1,200  rdr,  hvarjemte  han  anmälde  att  länets 
invånare  förklarat  sig  villige  att  årligen  sammanskjuta  1 V2  sk.  af 
hvarje  rök.  Serafimerordensgillet  fann  likväl  i  anseende  till  krigsorolig- 
heterna  något  för  närvarande  icke  kunna  åtgöras,  men  infordrade  upp- 
lysning, till  huru  högt  belopp  det  af  allmogen  beviljade  sammanskottet 
årligen  kunde  uppgå,  hvilka  utvägar  till  lasarettets  underhåll  i  öfrigt  kunde 
nppgifvas  samt  närmare  undeiTättelse  om  det  föreslagna  husets  lämp- 
lighet för  det  afsedda  ändamålet*).  Dermed  förföll  frågan  ånyo  för 
en  tid. 

Några  år  senare  eller  1792  föreslog  landshöfdingen,  att  den  dit- 
tills för  ortens  regala  bränneri  använda  byggnaden,  som  kort  förut  för- 
sålts för  510  rdr,  men  hvilket  anbud  berodde  på  bränneri-  eller,  som 
den  hette,  spanmålsdirektionens  pröfning,  kunde  inköpas  och  inredas  till 
lasarettsbyggnad.  Först  1794  förklarade  serafimerordensgillet,  att  den 
förra  brännerilägenheten  befunnits  vara  olämplig  till  lasarett  och  der- 
före  ville  gillet  icke  ingå  i  köp  deraf.  I  anseende  till  flera  angelägna 
hospitals-  och  lasarettsbyggnader,  som  måste  af  allmänna  fonden  bestri- 
das, komme  frågan  om  Kuopio  byggnaden  att  hvila^). 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ***/,o  1788. 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^V^  1794.  —  I  skrifvelse  af  den  "/*  1798 
underrättade  landshöfdingen  att  invånarene,  missnöjde  med  långsambeten  i  alla  åt- 
gäixler,  åberopade  sitt  förbehåll  att  icke  vidare  besväras  med  några  afgifter,  men 
förmodade  han  »dem  vid  lägligt  tillfälle  till  ytterligare  biträde  kunna  uppmuntras». 


LASARETT    I    KUOPIO.  105 


Men  den,  som  icke  lät  den  väckta  frågan  förfalla,  var  landshöfdin- 
gen.  Han  ombesörjde  utan  vidare  uppställandet  af  nägra  sjuksängar  »i 
en  dertill  tillköpt  stuga».  Serafiraerordensgillet  godkände  den  7»  1794 
denna  åtgärd  och  öfversände  tillika  en  af  öfverintendentsembetet  numera 
uppgjord  ritning  till  det  blifvande  lasarettet  i  Kuopio.  Sjukhuset  skulle 
till  en  början  innehålla  fem  sängar.  Anbudet  på  uppförande  af  en 
lasarettsbyggnad  af  trä  uppgick  till  1,115  rdr  40  sk.,  h vilket  äfven  an- 
togs af  serajBmerordensgillet  den  ^^/^  1795,  och  skulle  byggnaden  vara 
färdig  inom  oktober  1796.  På  efterfrågan  om  byggnadsarbetets  fortgång 
svarade  landshöfdingen  i  början  af  år  1797,  att  endast  grundvalen  blifvit 
lagd  och  »att  entreprenören  handlanden  Dyhr  varit  rest  till  Tyskland 
och  derigenom  hindrats  från  byggnadens  fullbordande  enligt  kontrakt». 
Serafimerordensgillet  förklarade  denna  ursäkt  icke  vara  tillräcklig  samt 
att  landshöfdingen,  sedan  en  sådan  otillåtlig  försummelse  inträfTat,  borde 
tillse,  att  lasarettsbyggnaden  ofelbart  blefve  till  hösten  färdiga).  Bygg- 
naderna blefvo  sedermera  brandförsäkrade  af  serafimerordensgillet  till 
1,444  rdr  40  sk. 

Emellertid  blef  provinsialläkaren  Anders  Johan  Stähl  af  sera- 
fimerordensgillet konstituerad  till  lasarettsläkare  med  100  rdr  i  årlig  lön 
och  erhöll  tillstånd  att  till  sitt  biträde  antaga  och  aflöna  fältskären 
Sewotski.  Efter  Ståhl  förordnades  denne  att  handhafva  sjukvården 
vid  lasarettet  »såsom  kunnig  i  finska  språket,  hvilket  vore  en  nödvän- 
dighet för  lasarettsläkaren  der  på  orten»  ^)^  och  derefter  konstituerades 
regementsfältskären  Axel  Fr.  La u re  11  till  läkare  vid  lasarettet  1799. 
Äfven  blef  en  syssloman  med  50  rdrs  aflöning  anställd  ^). 

Apoteksräkningen  steg  1798  till  45  rdr  32  sk.  Spisordning  vid 
lasarettet  fastställdes  redan  1794  på  förord  af  Olof  af  Acrel  och  var 
utspisningskostnaden  i  början   4   sk.  för  pei'son    och  dag,   men   höjdes 


^)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7»  1797. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *74  1799. 
^  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *'/»  1798. 


106 


LASARETT   I    ULeAuOUG. 


1799  till  5  sk.  4  rst,  till  dess  den  1807  steg  till  5  sk.  banko.    Lasaret- 
tets stat  uppgick  1806  till  omkring  700  rdr  om  året 

I  anseende  till  patienternes  åriigen  tilltagande  antal  och  brist  på 
utrymme  för  sinnessjuke,  hvilka  intogos  till  undergående  af  profkur,  lät 
serafimerordensgillet  1805  uppföra  en  ny  flygelbyggnad  på  samma  tomt 
med  hufvudbyggningen.  Tvenne  rum  i  lasarettet  bestämdes  särskildt 
för  veneriska  patienter  och  beräknades  kostnaden  härför  1805  till  166 
rdr  32  sk.  banko.  Enligt  serafimerordensgilleis  förordnande  ombesörjde 
landshöfdingen  en  särskild  byggnad  invid  lasarettet  af  tre  rum  för 
»obotiige  veneriske  sjuke».    Kostnaden  utgjorde   239  rdr   34  sk  *). 

5.  Det  stora  antalet  veneriske  sjuke  hade  förmått  provinsialläka- 
ren C  arg  er  i  Uleåborg  att  anordna  några  rum  i  sin  egen  gård  till 
intagning  af  personer,  lidande  af  denna  sjukdom.  Detta  gaf  honom 
anledning  att  flera  gånger  i  coUegium  medicum  påminna  om  angelägen- 
heten af  ett  sjukhus  i  länet,  ehuni  kollegium  saknade  både  utvägar  och 
medel  dertiU,  liksom  han  redan  den  Vs  177^  inlemnat  till  landshöfdin- 
gen ett  memorial  om  dess  behöflighet  1  ett  bref  till  Abr.  Bäck  af 
den  ^Vs   1779   skref   han    om  länets  medicinska  förhållanden   följande: 

»Antalet  af  leprosi  uti  hvarje  sochn  är  uti  min  relation  icke  utsatt; 
emedan  jag  derom  ingen  säker  kunskap  af  församlingames  presterskap 
har  kunnat  erhålla,  ehuru  jag  derom  med  dem  coiTesponderat ;  här  uti 
Uleå  sochn  äro  emellan  20  och  30  personer,  på  Carlo  6  vitterliga,  samt  i 
Kemi  3:ne  '^). 

Lazarettets  inrättande  här  i  länet  är  ibland  de  angelägnaste  och 
högstnödvändiga  föremål  till  medicinalwärkets  här  i  landet  förbättring, 
til  vinnande  af  läkarens  och  läkemedlens  mera  aktning  och  förtroende 
bland  allmogen.  Detta  så  angelägna  värk,  vågar  jag,  i  synnerhet  hos 
AVälbome  Herr  Archiatem  och  Riddaren  på  det   aldra   ömmaste   recom- 


')  Serafinieronit^nsgillets  protokoll  den  "j^^  1S07. 

*)  Landshöfdingen  inberättade  1778  till  ^i^llegium  medicum  att  37  personer  i  lä- 
net voro  angrii>na  af  Elephautiasis.  Kollegium  föi\»sIog  till  begagnande  evacnantia,  bad, 
stai*k  infusion  eller  dekokt  af  folia  rosniarini  sylvestriss  små  escharotica  och  skiftevis 
T:ra  Cantharidum  tiU  12—30  dropj^ar.    (Collegii  medici  protokoU  den  ■•/^  1778). 


LASARKTT    I    ULEÅBORO.  107 


mendeTa  at  hos  Eongl.  Lazaretts  Direction  sä  begå  at  det  åtminstone  i 
detta  år  kunde  dermed  göras  en  lycklig  början.  Sielfwa  lazarettets  in- 
rättning bör  så  grundas,  at  ock  den  förmögnare  delen  af  allmogens 
siuke  emot  betalning  kunna  emottagas ;  hvarigenom  en  ansenlig  årlig 
vinst  för  lazarettet  stode  at  vinna.  I  Uleäborgs  stad,  som  är  medel- 
punkt af  länet  och  provindalmedici  station  samt  apotheque,  bör  laza- 
rettet framför  annat  ställe  innom  länet  funderas. 

£t  Kongl.  stadfästadt  reglemente  för  Uleåborgs  helsobrun,  är  icke 
af  mindre  angelägenhet,  och  anhälles  aller  ödmjukast  det  täcktes  Wäl- 
bome  Herr  Archiatem  och  Riddaren  lika  höggunstigt  befordra  tn  före- 
kommande af  oordning,  öfverdåd  och  sjelfswåld. 

At  jordgummor  i  detta  län  intill  denna  stund  ej  äro  anskaffade 
eller  sådane  i)ersoner  härifrån  afsende  til  Stockholm,  är  ett  bevis,  at 
folket  här  i  landet  ej  är  månt  om  det  allmänna  bästa.  På  min  sida 
har  jag  gort,  hvad  mitt  embete  och  skyldighet  fordrat  och  deröfver;  men 
alt  stadnar  i  blotta  löften  utan  värkställighet. 

Koppympning  är  till  stort  antal  bland  allmogen  förrättad  med 
lycklig  framgång;  men  alt  gratis,  ehuru  en  del  föräldrar  varit  nog  för- 
mögne  at  vedergälla  min  möda,  emedan  man,  innan  de  lämna  sina  barn^ 
moste  lofva  värkställa  ympningen  på  dem  utan  afgift,  ja  deras  otack- 
samhet går  så  långt,  at  de  icke  engång  betala  skjutsen  gårdarna  emel- 
lan. Antalet  af  ståndspersonemas  barn  å  landet  är  litet,  och  det  de 
betala  är  2  eller  högst  3  plåtar  för  hvarje  deras  barn». 

Landshöfdingen  i  Uleåborgs  län  torde  äfven  hafva  hemställt  om 
det  oafvisliga  behofvet  af  ett  lasarett  derstädes.  Åtminstone  utfärdade 
Kongl.  Maj:t  den  Vs  1779  till  domkapitlet  i  Åbo  följande  bref: 

»Som  Wi  för  de  af  landshöfdingen  Jä  ger  horn  uti  und.  skrifvelse 
af  den  Vi  anförde  skäl  och  omständigheter,  i  nåder  godt  funnit  att  bi- 
falla, det  må  pastoralieme  under  kyrkoherde  ledigheten  vid  Limingo  för- 
samling uti  Åbo  stift,  sedan  lagliga  utgifter  deraf  blifvit  afdragna.  få  an- 
vändas till  någon  fond  vid  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Uleåborgs  län, 
sä  gifve  Wi  eder  sådant  till  nödig  underrättelse  härmed  i  nåder  till- 
känna». 

Sjukhuset  lät  likväl  vänta  på  sig.  Slutligen  beslöt  collegium  me- 
dieum  på  C  argers  förnyade  begäran  att  hos  Kongl.  Maj:t  den  "/g  1784 
anhålla,  det  de  i  Uleåborgs  län   samlade   medel,  utgörande   12   ä   13 


\m 


LASARETT    I    ULBÅBORG. 


I . 


hundra  rdr  sp.,  måtte  användas  till  sitt  afsedda  ändamål,  en  lasaretts 
inrättning.  Kort  derpå  ingaf  landshöfdingen  A.  Tand  ef  el  t  en  under- 
dånig anhållan  om  anläggningen  af  ett  lasarett  i  Uleåborg.  Med 
anledniog  deraf  hemställde  serafimerriddarene  den  *7i  1^86  om  icke, 
i  anseende  till  de  af  flera  läns  invånare  frivilligt  åtagna  sammanskotten 
till  underhållande  af  lasarett,  landshöfdingen  kunde  undfå  tiUstånd 
att  göra  länets  inbyggare  tjenliga  föreställningar  om  nödvändigheten 
af  sådana  bidrag,  hvartill  de  för  detta  förklarat  sig  villige.  Det  af 
landshöfdingen  föreslagna  understödet  af  utfallande  ensaksböter  kunde 
gillet  icke  tillstyrka,  lika  så  litet  som  det  att  veneriske  sjuke  finge  uti 
ett  inom  Uleåborgs  gamla  fängelse  provisionelt  inrättadt  sjukhus  af 
lasarettsmedlen  njuta  fritt  underhåll,  värme  och  ljus,  utan  borde  i  så 
fall  kostnaden  derför  af  medicinalfonden  bestridas.  Äfven  ansågo  sera- 
fimeiTiddarene  betänkligt  att  tillstyrka  de  af  landshöfdingen  föreslagna 
bosiktningarne  af  ankommande  sjöfolk  och  passagerare  till  utrönande  af 
venerisk  smitta.  I  k.  brefvet  af  den  ^*\  1786  godkände  Kongl.  Maj:t 
till  alla  delar  serafimerriddarenes  hemställan,  hvarigenom  frågan  om  den 
föreslagna  lasarettsinrättningen  för  denna  gång  förföll.  Dock  anbefalldes 
coUegium  medicum  uppgifva  »till  hvad  belopp  medel  i  medicinalfonden 
för  denna  inrättnings  understödjande  kunde  vara  att  tillgå».  CoUegium 
medicum  nödgades  upprepa  det  många  gånger  förut  afgifna  svaret  om 
medicinalfondens  otillräcklighet  och  ringa  tillgångar  samt  afböja  förslaget 
den  15/4  1786. 

Genom  landshöfdingens  åtgärd  kora  dock  ett  provisionelt  sjukhus 
till  stånd.  I  skrif velse  till  serafimerordensgillet  af  den  "^Z,  1789  an- 
mälde han,  att  1,800  rdr  blifvit  för  ändamålet  insamlade  och  räntan 
deraf  till  denna  inrättnings  behof  använd.  Serafimerordensgillet,  som 
»med  särdeles  behag  ansåg  k.  befallningshaf vandes  berömliga  nit»,  in- 
fordrade den  V12  1790  särskilda  upplysningar  om  lasarettet,  huruvida 
detsamma  ägde  eget  hus  eller  begagnade  hyrd  lokal,  huru  hög  hyran 
var  och  huru  många  sjuksängar  underhöllos,  huru  de  sjukes  förplägning 
kunde  kosta  6  sk.  om  dagen,  då  den  vid  andra  sjukhus  erhölls  för 
högst  4  sk.  m.  m.,  som  kunde  finnas  nödigt  för  inrättandet  och  under- 
hållet  af   ett   sjukhus   med    4    å  6  sängar   året   om.    Följande  år  den 


LASARETT   I    ULEADORG.  109 


^Vii  179i  beslöt  gillet  inrätta  ett  lasarett  i  Uleåborg  med  sex  sängar 
och  dervid  anställa  en  kirurg  med  50  rdrs  årlig  lön.  Lasarettet  öpp- 
nades den  ^/^  1792  i  en  lokal,  bestående  af  en  stor  sal,  fyra  kamrar, 
kök,  badstuga  och  badrum  mot  en  hyra  af  50  rdr  för  året.  Till 
sysslomanstjensten,  som  åtföljdes  af  66  rdrs  årlig  lön,  skulle  väljas  en 
person,  som  vore  villig  att  mot  4  sk.  för  hvarje  sjuk  besörja  mathåll- 
ningen. Landshöfdingen  hade  redan  antagit  provinsialläkaren  Gar  ger 
tm  inrättningens  läkare  mot  5  rdr  26  sk.  8  r.  i  månaden,  men  serah- 
merordensgillet  förordnade  nu  medicine  kandidaten,  magister  Jakob 
Lindebäck  till  denna  befattning  med  83  rdr  16  sk.  i  lön.  Häi*öf- 
ver  beklagade  sig  Carger   i  ett  bref  till  Abr  Bäck  af  den  *Vu  1792: 

»För  någon  tid  sedan  haft  äran  upvakta  Hr  Archiatern  med  mitt 
bref,  ibland  annat  anmärktes  då  af  mig  fahrhogen  at  sedan  Uleåborgs 
läne-lazarett  blifvit  satt  pä  ordens  stat  med  1,500  dal.  kmt  åhrlig  lön 
jemte  andra  förmohner,  en  annan  skulle  skiörda  fruchten,  hvarmed  jag  i 
18  ähr  med  egen  kostnad  och  försakelse  af  egen  nytta  varit  ouphörhgen 
sysselsatt,  det  har  nu  tyvärr  äfven  inträffat,  sedan  kongl.  seraphim. 
ordensgillet  behagat  i  den  egenskap  förordna  Phylosofie  Mag.  Ja  c. 
Lindebäck,  på  den  goda  gnmden  at  prov.  medic.  är  förbunden  göra 
tjenat  ex  officio.  Jag  gifver  Hr  Archiatern  detta  vid  handen  i  den  af- 
sigt,  at  derutaf  sluta  til  mit  beklagansvärda  belägenhet  och  olyck- 
liga Ode!  Jag  skulle  för  ingen  del  misunna  någon  menskia  the  förmoh- 
ner, hvartii  jag  mer  el.  mindre  til  allmän  bästa  har  kunnat  bidraga, 
men  då  mina  nog  svaga  vilkor  i  Here  serskilte  omständigheter  utan  mit 
förvållande  kiänbart  blifvit  förminskade  emot  all  medborgerlig  känsla  och 
rättvisa,  oroar  det  mit  tyska  Bidersin,  at  vara  ur  ståndsatt  upfylla 
mina  pligter,  icke  engång  emot  mina  egne,  mindre  emot  andra  lidande 
medmenskior,  klaga  öfver  oförrätter  har  jag  sällan  wunnit  wid,  fast  mera 
biåttad  mina  behof  och  ökt  mina  brister,  men  at  kunna  stilla  hunger  på 
hustru  och  6  barn  samt  undgå  se  deras  nakenhet  och  fattigdom  önskade 
jag,  icke  af  egen  förtjenst,  utan  för  dessa  olyckligas  redning,  at  helst 
finge  åtniuta  samma  förmohner,  som  prov.  medic.  i  Wasa  at  få  32  dal. 
arfvode  för  hvart  bonde  barn,  som  lycklig  genom  gå  koppympning». 

Stadsläkaren  Dahlgren,  som  enligt  hvad  hans  redan  meddelade 
bref  utvisa,  icke  underlät  att  gyckla  öfvér  personer  och  förhållanden, 
skref  till  Abr.  Bäck  den  2»/^  1793: 


110 


läsabett  i  uleåboro. 


m 


♦I 

-t: 

111 

% 


fil 


ii 


2 


■  f 


'I: 

i  fr 


»Mitt  ackord  vill  ingen  på,  utan  slutel.  lärer  Licentiaten  Linde- 
bäck bli  min  man.  Denne  eldiga,  men  slurfvande  Thorild,  är  nu  reet 
till  Åbo,  att  gradueras  —  och  qvid  qvod,  Dahlgren  förestår  lazaiet- 
tet!  jo  ty  Carger  ville  h varken  ex  nobile  olficio,  el.  för  pengar,  vica- 
riera,  ehuru  serafimer  gillets  instructions  §  16,  dicterar  hans  åliggande. 
Nu  har  ock  Lindebäck  en  rik  flicka  i  förslag,  sä  att  lian  ville  kanskie 
accordera  med  mig  och  sannerligen  blir  han  just  lagom  åt  dem!  ty  ena 
finnen  tuktar  den  andra!  också  äro  hans  talanger  dem  redan  smakliga. 
Partie  har  han  ock  hos  en  god  frans-patriot,  Rådman  En  gm  an,  efter 
hvars  pipa  embetsmännen  här  dansa  jemt.  Bara  de  nu  i  Åbo  få  ultimam 
addunt  limam,  vid  vår  Lindebäcks  polerande,  att  sielfklokheten  för- 
går, ty  nog  är  han  språkkunnig,  läser  lätt,  digererar  godt  sin  lecture  och 
är  tilltagsen,  samt  äger  encheireses,  jemte  kiöld,  —  men  falsk,  espiegle 
och  högfärdig,  som  en  Österbottninge  plär  vara;  också  liar  jag  derefter 
handterat  honom,  för  egen  säkerhets  skull.  Jag  blygdes  och  ömmades, 
så  att  jag  antog  mig  si uk vården  på  iazarettet,  blott  för  bådas  yrkes 
heder  skull». 

Snart  nog  klagade  landsliöfdingen  hos  serafimerordensgillet  öfver 
Lindebäck  och  anmälde,  att  han  icke  besökt  sjukhuset  Tillika  förfrå- 
gade han  sig,  om  icke  honom  tillkom  inseende  öfver  lasarettsläkaren 
samt  om  han  kunde  infordra  månadsförslag  öfver  de  sjuke.  Serafimer- 
ordensgillet svarade,  att  kirurgen,  såsom  stående  under  landshöfdingens 
»lydno»,  icke  kunde  undandraga  sig  att  afgifva  sjukförslag,  så  ofta  de 
önskades,  hvilka  dock,  så  vidt  de  voro  af  ekonomisk  art,  egentligen  tillhörde 
sysslomannen  att  meddela,  men  de  sjukes  antagande  och  utskrifvande 
ankom  endast  på  läkarens  tillstyrkan  '). 

Lasarettet  erhöll  1796  en  instrumentkista  och  läkaren  tilldelades  en 
förhöjning  på  lönen  af  16  rdr  32  sk. 

Emellertid  hade  fråga  uppstått  om  eget  hus  för  lasarettets  behof. 
öfverintendentserabetets  ritning  till  en  byggnad  för  hospitalet  och  lasa- 
rettet fastställdes  af  serafimerordensgillet  den  ^Ve  1^97,  hvarefter  lands- 
höfdingen  insände  den  "/lo  s.  å.  kostnadsförslag  till  denna  byggnad, 
slutande  sig  på  1,787  rdr  13  sk.  7  r.    Hofrådet   Nyländer    erbjöd   sig 


i  . 

i 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  don  '/n  1793. 


LASAKETT   I   ULEÅBORO.  Hl 


nu  att  sälja  sin  ägande  gård  till  det  blifvande  lasarettet.  Serafimer- 
ordensgillet  fann  köpesumman  nog  dryg,  »tviflandes  icke  k.  ordensgiliet 
att  hofrådet,  som  i  flera  afseenden  gjort  sig  känd  för  patriotism,  uti 
denna  del,  då  tillfälle  är  att  genom  en  så  nyttig  inrättning  rädda  många 
olyckliga  menniskor  genom  sitt  samtycke  till  någon  afprutning^  ville  gifva 
k.  ordensgillet  anledning  att  öfverväga  hunivida  afhandling  om  egendomen 
med  honom  kunde  afslutas»  ^).  Vid  anställd  undei'sökning  befanns  lik- 
väl gården  vara  i  flera  afseenden  bristfällig.  Året  derefter  erbjöd  härads- 
höfding  Johan  Polviander  sin  gård  til)  lasarett  och  hospital  för  3,000 
rdr  och  sedan  en  bördstvist  om  gården  blifvit  slutförd,  öfvertog  serafimer- 
ordensgillet  densamma  den  ^/^o  1800  mot  en  köpesumma  af  2,500  rdr. 
fråga  uppstod  mellertid  derom,  att  staden  skulle  i  utbyte  mot  den  nu 
inköpta  gården  och  en  mellangift  af  2,500  rdr,  lemna  lasarettet  en  annan 
tomt  och  dera  uppföra  en  ny  byggnad.  Äfven  apotekaren  Julin  hade 
i  samma  afseende  gjort  anbud.  Serafimerordensgillet,  som  funnit  gården 
ega  många  brister,  ville  dock  medgifva  endast  2,000  rdrs  mellangift. 
Då  öfverenskommelse  icke  vanns,  beslöts  att  utan  vidare  uppehåll  repa- 
rera gården^),  hvartill  åtgingo  omkr.  1,200  rdr  banko. 

Sjuksängarnas  antal,  ursprungDgen  endast  6,  ökades  1799  med  2:ne 
s.  k.  legosängar,  hvartill  serafimerordensgillets  s.  k.  allmänna  fond  be- 
kostade inventarierna  och  medikamenterna,  men  de  sjuke  sjelfve  betalade 
sitt  underhåll,  och  ytterligare  år  1800  med  tvenne  frisängar.  Utom 
dessa  10  på  ordinarie  stat  upptagne  sjuksängar  intogos,  efter  hvad 
utrymmet  medgaf,  betalande  patienter.  En  mindre  byggnad  för  sinnes- 
sjuke blef  tillika  i  ordning  ställd  1805.  Dessutom  beviljade  serafimer- 
ordensgillet 1807  ett  årligt  understöd  af  100  rdr  banko  till  en  sjuk- 
vårdsinrättning i  Euusamo  för  de  af  :»Elfkarleby  sjukan»  angripna  per- 
sonerna "). 

Efter  Lindebäcks  bortflyttning  från  orten  blef  Benjamin  Holm- 
udd   antagen   till  lasarettsläkare  1798  och  efter  honom  Anders  Johan 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  **/„  1797. 

^  SerafimerordoDSgiUets  protokoll  den  V,  och  Via  1^^* 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vs  ^^7. 


112 


LASARETT   I   ULEÅBORG. 


Ståhl  den  "/s  1802.    Denne  begärde  afsked  1805  och  Johan  Herman 
Garger  fick  konstitutorial  som  lasarettsläkare  den  ^Vi  1806. 

Ny  stat  för  hospitalet  och  lasarettet  i  Uleåborg  utfärdades  den  ^Vt 
1806.  Sysslomanstjensten  blef  gemensam  och  hospitalet  inrättadt  för  12 
personer. 

Under  kriget  upplöstes  sjukhuset  i  Uleåborg.  Landshöfdingen  an- 
mälde den  Vii  1808,  att  det  i  anseende  till  arméens  behof  af  lifsmedel  var 
omöjligt  att  för  det  närvarande  underhålla  hospitalet  och  lasarettet,  hvarfor 
han  med  tillstånd  af  finska  arméens  högste  befälhafvare  afsändt  der 
intagna  dårar  och  veneriske  sjuke  till  Umeå,  men  hemförlofvat  de  öfriga. 
Serafimerordensgillet  gillade  denna  åtgärd  ^).  Lasarettet  innehades  sedan 
af  de  ryska  trupperna,  hvilka  begagnade  det  till  sjukhus  ända  till  augusti 
månads  slut  1810,  under  hvilken  tid  lasarettets  egentliga  sjuke  voro 
inrymde  i  dårhuset.  När  generalen  en  chef  för  norra  finska  armén 
i  början  af  år  1809  insände  sysslomannens  memorial  angående  lasarettets 
i  ordning  ställande,  fann  serafimerordensgillet  sig  icke  kunna  taga 
någon  befattning  med  hushållningen  dervid,  emedan  staden  numera 
innehades  af  ryska  trupper^). 


6.  Såsom  redan  i  det  föregående  blifvit  framhållet,  insamlades  öf ver- 
allt  i  landet  vid  särskilda  tillfällen  bidrag  till  inrättande  och  uppehållande 
af  sjukhus.  De  infiutna  gåfvorna  insändes  årligen  genom  konsistorierna 
och  landshöfdingarne  till  serafimerordensgillet.  Likaså  hade  styrelsen 
tillkännagifvit  sin  afsikt  vara  att  åtminstone  i  hvarje  län  inrätta  ett 
lasarett  Alla  löften  och  insamlingar  oaktadt  fingo  en  del  landsorter 
mycket  länge  vänta  på  tillfredsställandet  af  detta  viktiga  önskningsmäl. 
Isynnerhet  var  detta  fallet  med  Finland.  Befolkningen  började  derför 
småningom  tröttna  vid  dessa  uppskof  och  undandraga  sig  nämnda  sam- 
manskott Konsistorium  i  Borgå  underrättade  i  skrif velse  af  den  Vn  1793 
serafimerordensgillet  derom,  att  församlingarna  i  stiftet  numera  vägrade 
att  vid  bröllop  och  barndop   sammanskjuta  något  till  lasaretten,  emedan 


')  SerafimerordensgilletB  protokoll  den  *%i  1808. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  **/,  1809. 


LASARETT   I   HEINOLA.  113 


en  sådan  inrättning  fortfarande  saknades  i  Kymmenegårds  (Heinola)  län. 
Serafimerordensgillet  förklarade  då  i  bref  till  konsistorium  af  den  ^% 
1794,  att  det  i  följd  af  bristande  tillgångar  icke  varit  möjligt  att  verk- 
ställa Kongl.  Ma]:ts  förordnande  om  ett  lasaretts  inrättande  i  hvart  län, 
men,  att  så  fort  utväg  dertill  kunde  gifvas,  länet  skulle  erhålla  ett  sådant, 
hvarför  konsistorium  anmodades  låta  presterskapet  uppmuntra  försam- 
lingarna att  med  sammanskotten  fortfara.  För  att  emellertid  efterkomma 
invånarenes  önskningar  blef  äfven  landshöfdingen  anmodad  föreslå, 
»hvad  utväg  imedlertid  kan  gifvas  af  de  i  orten  varande  tillgångar  till 
någon  liten  provisionel  inrättning,  om  det  ock  blefve  endast  för  fyra 
sängar». 

Landshöfdingen  uppgaf  kort  derpå,  att  af  de  under  årens  lopp 
gjorda  sammanskotten,  sedan  Kuopio  län  fått  sin  andel,  funnos  647  rdr 
24  sk.  11  r.,  medan  ensaksböterna  i  ränteriet  stego  till  480  rdr  36  sk. 
och  1,665  rdr  47  sk.  3  r.  voro  utestående  i  länet  ^).  Landshöfdingen 
anmodades  då  att  utse  lämplig  plats  för  den  blifvande  byggnaden  och 
öfverintendentsembetet  att  uppgöra  ritning  till  en  sjukhusbyggnad  af  trä. 
Bötesmedlen  kunde  likväl  icke  användas  till  detta  ändamål,  utan  borde 
insändas  till  serafimerordensgillet,  som  endast  ägde  uppbära  och  emot- 
taga  dem,  innan  de  till  .Kongl.  Maj:t  aflemnades.  Sedan  professor 
Tempelman  vid  öfverintendentsembetet  aflemnat  ritning,  uppgjord  i 
Ukhet  med  den  för  Hernösand  fastställda  hospitals-  och  lasarettsbyggna- 
den  2),  blef  sjukhusbyggnaden  i  Heinola  lemnad  till  uppförande  åt  löjt- 
nanten Josef  Wallens  för  ett  pris  af  1,500  rdr. 

Den  nya  lasarettsbyggnaden,  afsedd  för  10  sängar,  torde  likväl 
varit  i  hög  grad  vårdslöst  uppförd,  alldenstund  landshöfdingen  i  skrifvelse 
af  den  Va  1^03  anmälde  om  en  reparationskostnad  af  624  rdr  12  sk.  Sera- 
fimerordensgillet i  hög  grad  missbelåtet  »med  detta  prof  af  synemännens 
mindre  granlagenhet  och  föraktande  af  deras  ansvar  för  förrättningen», 
forordnade  ytterligare  besiktning  af  huset,  hvarjemte  general  en  chef  i 
Finland,  grefve  Klingspor  »i  anseende  till  hans  kända  nit  och  omsorg 


')  SerafimerordeDSgillets  protokoll  den  ^Vt  1794. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^'%  1797. 

8 


v  * ' 


ri-  ;' 


1?'"^1 


v..  .  ■c-_7* 


114 


LASARETT  I  HEINOLA. 


t 


It 


« 

»  i. 


t 


1 


:, 


•ii 


för  allmänt  bästa  anmodas  att  under  sina  embetsresor  i  Finland  och 
tillfälle  dertill  gifvcs  bese  ej  allenast  Heinola  lasarett,  än  öfriga  lasa- 
retter  och  hospital  der  i  orterna,  och  lemna  kongl.  ordensgillet  vänlig 
del  af  hvad  hans  Excellence  kan  finna  vid  dessa  inrättningar  att  an- 
märka och  till  deras  nytta  föreslå»  ^).  Elingspor  afgaf  en  berättelse 
öfver  sina  iakttagelser  och  upplyste  ytterligare  muntligt  vid  ett  serafimer- 
ordensgillets  sammanträde  den  ^Vs  1B05,  att  grunden  till  lasarettsby^- 
naden  i  Heinola  var  bristfällig  och  upptimringen  vårdslöst  verkställd. 

Tilloppet  af  hjelpsökande  var  mycket  större,  än  sjukhuset  kunde 
emottaga.  Kyrkoherdame  i  länets  församlingar  erinrades  derför  af  dom- 
kapitlet i  Borgå  den  ^^/^  1806  om  k.  befallningshafvandes  föreskrift  att 
icke  meddela  bevis  åt  personer,  behäftade  med  venerisk  sjukdom,  innan 
de  gjort  förfrågan  om  ledig  plats  för  deras  emottagande  funnes,  »hälst  de 
i  vidrig  händelse  icke  torde  kunna  undgå  att  vidkännas  de  kostnader, 
som  veneriskt  sjuka  i  afseende  å  intagande  i  länets  lasarett  fruktlöst 
göra  på  sina  resor  till  Heinola».  I  anseende  till  det  växande  behofvet 
begärde  nu  landshöfdingen,  att  sjuksängarna,  hvilkas  antal  varit  10, 
måtte  ökas  till  16.  Serafimerordensgillet  beviljade  två  sängar  mot  lego- 
sängsafgift  och  till  inköp  af  inventariepersedlar  60  rdr  22  sk.  7  r.  *). 
Presterskapet  anmodades  äfven  att  förmå  befolkningen  till  »mera  hjelp- 
samt  biträde»  medels  frivilliga  gåfvor,  sedan  två  nya  sjuksängar  till- 
kommit vid  lasarettet 

Till  läkare  vid  lasarettet  i  Heinola  förordnades  provinsialläaren 
Gabriel  Stark  den  »/^  1795  med  en  årlig  lön  af  100  rdr.  Honom 
beviljades  tilUka  rättighet  att  hålla  apotek.  Efter  Starks  död  1806 
antogs  en  kompanifältskär  Oustaf  Ad.  Bökmantill  vikarie  mot  66 
rdr  32  sk.  banko.  När  sedan  Änders  Johan  Lille  konstituerades 
till  läkare  den  ^Vs  1806,  fick  han  tjena  ett  hälft  år  utan  lön  för  inbe- 
sparande  af  begrafningshjelp.  —  Sysslomannen  erhöll  från  den  ^/^  1805  lön 
ä  100  rdr  banko.  —  K.  brefvet  af  den  »»/d  1806  anslog  16  rdr  32  sk. 
banko  åt  en  blifvande  slotts-  och  residensprest  i  Heinola,  till  hälften  af 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/^  1803. 
*)  S^rafimerordensgilletB  protokoll  den  'Ye  1807. 


LA8ABETT   I   HEINOLA.  115 


statsverket   och   till  hälften  af  serafimerordensgillet,   att   med  presterlig 
tjensfc  tillhandagå  lasarettet  och  fångarna  i  staden. 

Yid  uppkommen  fråga  huruvida  numera  brandförsäkringsafgift  för 
hospitalen  och  lasaretten  i  Finland  borde  af  serafimerordensgillets  all- 
männa fond  till  brandförsäkringskontoret  i  Stockholm  förskjutas  mot 
framdeles  skeende  ersättning,  fann  baron  Rå  lam  b  någon  sådan  utbe- 
talning icke  mera  vara  lämplig,  sedan  Finland  är  under  ryskt  välde, 
»och  skulle  angående  detta  ärende  de  öfriga  deras  ExceUencers  och 
kongl.  ordensgillets  hrr  ledamöters  tankar  inhemtas»  ^). 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^j^^  1809. 


'.it* vilt  . 


^?V 


■•»> 


XVII. 


MILITÄRLÄKAREVÄRD. 


-m 


i  1 

■X' 


-*'  -a 
■  t- 


M 

t    "^ 

'.v 
?1 


-.1:1 


■ .  rf 


n 


Ml 


«    .  •  ' 

»■  hI  ! 
it  '     . 

■  i  ;r. 

I 


m 


I 


'V' 

i".. 


t 


I 

■    I 

It.- 

•  i   -A 


ii^r 


t.    CoUeglum  medieum  oeh  militäriåkaFBYården. 

Innan  collegium  medicom  och  kirurgiska  societeten  hunnit  vinna 
en  fast  grand  för  sin  verksamhet,  voro  hvarken  sättet  för  eller  villkoren 
vid  läkares  anställning  i  svenska  arméen  och  flottan  fullt  bestämda. 
Hvardera  af  dessa  nybildade  myndigheter  synes  sedermera  blifvit  af 
legeringen  tillfrågad  i  ärenden  rörande  militärläkareväsendet  Små- 
ningom blef  det  dock  sed  att  kirurgiska  societeten  ensam  öfvertog 
denna  sida  af  landets  läkarevård,  åtminstone  hvad  beträffar  anskaffandet 
af  högre  och  lägre  fältskärer,  medan  collegium  medieum  stundom  fick 
bära  omsorgen  om  bestridandet  af  läkaresyssloma  och  ordnandet  af 
medikamentsbehofven,  ehura  spåren  dertill  att  kollegii  medverkan  i 
dessa  hänseenden  tagits  i  anspråk  äro  under  hela  förra  seklet  mycket 
obetydliga. 

Någon  gång  fick  dock  collegium  medieum  i  uppdrag  att  för  arméens 
behof  anskaffa  äfven  fältskärer,  hvarpå  i  det  följande  några  exempel 
skola  framläggas.  Dessa  kollegium  leninade  uppdrag  beredde  detsamma 
i  flera  hänseenden  obehag,  emedan  kollegium  i  följd  af  bristande  per- 
sonalkännedom var  i  många  fall  nödsakadt  att  vända  sig  till  fält- 
skäremes mästare.  I  saknad  af  fastställda  arfvoden  måste  äfven  belop- 
pet af  deras  aflöning  vid  hvarje  tillfälle  efter  träffad  öfverenskommelse 
bestämmas. 

Efter  en  tid  inträdde  likväl  andra  förhållanden.  Militärläkare- 
virden  hade  helt  och  hållet  öfvergått  till   krigskollegium,  som   numera 


12(J 


COLI.EGIUM  HEDICUM    OCH    MILITÄRLÄKÅREVAltDEN. 


kM 


n 


.?^j 


nästan  uteslutande  tog  kirurgiska  societeten  till  råds  i  dithörande  ären- 
den. När  öfversten  vid  Österbottens  regemente  Joachim  Georg  von 
G  an  sch  o  u  i  bref  från  Uleå  af  den  ^7i!  ^'^^^  ^^^  coUegium  mcdicum 
anmälde,  att  fältskären  vid  regementet  Herman  Henrik  Hast  ämade 
taga  afsked  och  begärde  anvisning  på  en  skicklig  person,  som  hos 
Kongl.  Maj: t  kunde  föreslås  till  tjenstens  erhållande,  fann  kollegium  godt 
att  den  Y12  s.  å.  ailåta  följande  svar: 

»att  som  denna  affaire  intet  hörer  till  collegium,  utan  till  Chirurgiska 
societeten,  som  therom  blifvit  anlitte,  så  wähl  af  vederbörande  öfverstar, 
som  af  Kongl.  Maj: t  och  krigscollegium  lång  tid  borthåt,  oansedt  af 
coUegii  documenter  finnes,  att  konung  Carl  XH  glorvördigst  i  åminnelse 
först  addresserat  sig  till  sitt  Collegium  medicum,  när  någre  sådane  be- 
tiente  wid  regimenteme  erfordrats,  så  skulle  syndicus  svara  nomine 
coUegii  att  han  har  att  addressera  sig  till  wählbemälte  sodetet,  som  om 
alla  chinirgis  i  riket  bästa  kundskapen  äga  och  collegium  oåtsponlt 
examinera». 


.*i 


'>■ 


■    ,-t-»-:  jr? 

.  fr    ■*/» 


M 


i.  , 


; 


i^  t' 


•-t 


P'. 


•I    ,^    ■ 


Först  under  finska  och  pommerska  krigen  finner  man  åter  tecken 
dertill,  att  collegii  medici  yttrande  i  militärmedicinska  ärenden  blifvit 
inbemtadt  Det  gällde  dock  fortfarande  blott  att  af  kollegium  under 
kriget  erhålla  förslag  på  lämpliga  personer  för  arméens  och  flottans 
behof,  ty  endast  undantagsvis  synas  militärmyndigheterna  funnit  ao* 
ledning  att  höra  dess  tanke  i  andra  till  läkarevården  hörande  ämnen. 
Till  och  med  i  dessa  förslagsfrågor  fann  kollegium  sig  tillbakasatt  för 
kirurgiska  societeten.  Blef  det  någon  gång  af  vederbörande  .  anmodadt 
att  anskaffa  fältskärer  för  arméens  och  flottans  räkning,  hade  alltid 
societeten  det  afgörande  ordet  När  koUegium  medels  k.  brefvet 
af  den  ^Va  1773  anbefalldes  vara  betänkt  på  anskaffandet  af  skickliga 
kirurger  för  örlogsflottan  i  Karlskrona,  beslöt  kollegium  denna  gäng 
att  fråga  äfven  fakulteterna  i  Upsala,  Lund  och  Åbo,  om  bland  den 
studerande  medicinska  ungdomen  några  kunde  vara  hugade  för  ett  sådant 
uppdrag.  Sådana  funnos  likväl  icke  att  tillgå.  Eirurgiska  societeten  där- 
emot uppgaf  sig  kunna  påräkna  30  x>fältskärsgesäller»  och  anmälde  sig 
bafva  i  slottskansliet  begärt  förbud  för  dem,  som  kunde  vilja  resa  ur 
riket.    Societeten  underrättade  tillika  att  fältskärsgesäUemas  arfvode  vid 


v 


■  Å 


1 


(      ,"% 


ål 


GOLLBOIDM   MEDICUM   OCH   MILITÄRLÄKAREYÅRDEN.  121 


sådana  tillfällen  aUtid  berodde  på  ackord  med  amiralitetskollegium  och 
att  societeten  hos  Kongl.  Maj:t  anhållit^  »att  enligt  författningarna, 
hvad  Eongl.  Maj:t  i  sådana  mål  kan  täckas  societeten  anbefalla  eller 
dess  underdåniga  utlåtande  infordra,  sådant  må  directe  komma  socie- 
teten tiUhanda  och  icke  först  gå  genom  k.  collegium  medicum». 
Äfven  hade  societeten  uppgifvit  »att  på  sådana  gesäller  skall  blifva 
nödig  tillgång,  enär  befallning  om  deras  afsändande  till  Gcirlskrona 
ankommer».  Dessa  åt  collegium  medicum  lemnade  uppdrag  fram- 
kallade tillika  vanligen  protest  från  kirurgiska  societetens  sida.  Socie- 
tetens  protokoll  för  den  ^7»  ^'^'^^  upplyser,  att  dess  ordförande  bos  ami- 
ralitetskollegium anmält,  »att  sådana  saker,  som  angå  chirurgi,  böra 
enligt  kongl.  författningar  directe  komma  chirurgiska  societeten  til- 
handa  och  ej  gå  genom  collegium  medicum»,  och  att  han  hos  collegium 
medicum  anhållit,  att  detsamma  »behagade  tiU  chirurgiska  societeten 
remittera  sådana  saker,  som  endast  angå  chirurgien  och  chirurgi». 
Äfyenså  hade  han  tiUkännagifvit  »att,  i  fall  dessa  chirurgi  kunna  anskaf- 
fas, skuUe  chirurgiska  societeten  derom  gifva  k.  amiralitetskollegium 
directe  underrättelse». 

Först  emot  slutet  af  seklet  inträfiTade  omständigheter,  som  beredde 
collegium  medicum  tillfälle  att  uttala  sig  rörande  militärläkarevården. 
Då  medikamentskostnaden  vid  sjukhusen  i  Karlskrona  ökats  i  den  grad, 
att  det  väckte  Eongl.  Maj:ts  uppmärksamhet,  blef  i  följd  af  §  27  i  den 
för  amiralitetskollegium  gällande  instruktionen  detta  kollegium  ålagdt, 
att  till  collegium  medicum  årligen  insända  »de  uti  amiralitetssjukhuset 
hållna  sjukjournaler  på  det  collegium  medicum  måtte  ha  tillfälle  att 
undersöka  huru  medikamentskostnaden  i  sjukhuset  kunnat  stiga  så  högt». 
I  medeltal  utgjorde  den  12,217  dal  5  V2  öre  smt  om  året  och  collegium 
medicum  blef  nu  den  ^Vs  1^73  anbefaldt  att  undersöka,  huruvida  den 
icke  skulle  kunna  minskas.  Efter  infordrade  upplysningar  anmälde 
kollegium  den  ^Vi  1775  sig  icke  kunna  med  nöjaktig  säkerhet  utföra 
detta  uppdrag  endast  genom  brefvexling  med  vederbörande,  men  ansåg, 
att  hela  medicinalverket  borde  till  alla  delar  förändras  och  förbättras. 
Visserligen  hade  amiralitetsläkarene  tid  efter  annan  väckt  förslag  om 
förbättringar  i  medicinalväsendet  vid  flottan,  men   dessa   förslag  gingo 


122  GOLLEGIUM    MEDICDH   OCH    MILITÄBLÄKARBVÅRDEN. 


direkte  in  till  militärmyndighetema  och  föredrogos  för  konangen,  utan 
att  collegium  medicum  blifvit  hördt.  Ofta  vunno  de  icke  något  gehdr. 
Med  anledning  af  collegii  medici  nu  gjorda  hemställan  förordnade  k. 
brefvet  af  den  ^Vs  177^,  att  en  af  dess  ledamöter  borde  jämte  koUegii 
syndikus  (ombudsman)  afresa  till  Earlskrona,  »för  att  göra  sig  onder- 
rättad  l:o  om  hela  medicinalhushållningen  i  anseende  till  ea  stadgad 
matordning  så  till  sjöss,  som  lands;  2:o  införa  kontroll  vid  ordinationerna 
och  medikamentsrestema  efter  expeditionerna  m.  m.;  3:o  uppgöra  i 
samråd  med  ordinarie  medici  instruktioner;  4:o  författa  förteckning  så 
väl  på  tjenliga  simplicia,  som  composita  till  rättelse  för  medici  och  chi- 
rurgi,  samt  slutiigen  aflemna  projekt,  huru  de  medicinella  utgifterna 
vid  amiralitetet  i  Earlskrona,  hvilka  ofta  skola  bestiga  sig  till  36  ä  40 
tusen  dal.  kmt  om  året,  kunde  i  väsendtiig  mån  minskas». 

Sedan  assessorerne  J.  L.  Odhelius  och  kollegii  syndikus  Herm. 
Sparschuch  undersökt  medicinalyerket  i  Earlskrona,  afiemnade  de  un» 
der  hösten  1775  sin  berättelse,  hvaruti  de  föreslogo  revision  af  spisord- 
ningarna till  sjös  och  lands,  kontroll  öfver  ordinationerna,  medikamen- 
tema  och  joumalföringen,  en  omarbetning  af  pharmacopoea  nosocomii 
samt  anmärkte  betänkliga  brister  med  afseende  å  sjukhusens  inredning. 
Efter  det  Olof  af  Acrel  och  Daniel  Theel  häröfver  afgifvit  yttrande, 
inlemnade  kollegium  dessa  förslag  till  Eongl.  Maj:t,  som  å  sin  sida  in- 
fordrade amiralitetskoUegii  betänkande  och  i  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1778 
förklarade  sig  haf^a  funnit  detta  amiralitetskoUegii  ntiåtande  så  väl 
grundad  t,  att  han  fann  skäligt  »detsamma  till  alla  delar  i  nåder  gilla 
och  bifalla».  I  följd  häraf  förföUo  flera  af  collegii  medici  förslag.  De 
af  amiralitetskollegium  1758  utfärdade  särskilda  spisordningar  för  ör- 
logsfartyg och  »lastdragare,  såsom  genom  långlig  erfarenhet  stadgade 
och  godkände»,  förblefvo  i  kraft.  Formuläret  till  sjukjoumalen,  som  af 
kollegium  inlemnades,  gaf  icke  något  att  påminna,  emedan  det  öfverens- 
stämde  med  den  redan  fastställda  sjukjournalen.  De  vid  sjöexpeditio- 
ner öfverblifna  medikamenterna  borde  i  framtiden  aflemnas  till  flottans 
sjukhus  »emot  ersättning  till  utredningsfonden».  Beträfiande  flottans 
kirurgiska  instrumenter,  så  hade  Eongl.  Maj:t  redan  den  ^Vs  ^'^'^^  S^~ 
lat  de  »anstalter»    amiralitetskollegium  härom  fogat    Det  den  ^/g   1776 


COLLEGIUM   HEDICDM    OCH   MrLITARLAKABEYARDBN.  123 


aDbefaldta  sjukhusreglementet  blef  med  vissa  af  förste  amiralen  före- 
slagna tillägg  gällande,  och  det  af  kollegium  projecterade  reglementet 
för  sjöexpeditions-medioinalstaten  fick  tjena  till  efterföljd  vid  förefallande 
sjöutrastningar.  »Angående  en  ständig  Phanuacopoea  navalis,  som  I 
bifogat,  särskildt  för  sjukhuset  och  särskildt  för  sjöexpeditioner,  befalla 
Wi  i  nåder,  att  dessa  projecter  för  framtiden  mage  tjena  till  efterfölgd, 
sä  att  örlogsflottans  medicamentskistor,  som  ännu  icke  hunnit  sättas  i 
ordning  i  brist  af  en  stadgad  pbarmacopoea  navalis,  mä  ofördröjeligen 
derefter  inrättas». 

Yid  dessa  åtgärder  rörande  flottan  stannade  det  En  ytterligare 
utveckling  af  kollegii  verksamhet  med  afseende  på  militärläkarevården 
kom  under  den  följande  tiden  icke  vidare  i  fråga.  Visserligen  innehöll 
coUegi  medici  instruktion  af  den  ^V?  1774,  att  »collegium  skall  lemna 
sitt  yttrande  om  de  sjukhusinrättningar,  som  vid  garnizonerne  [eller 
annorstädes  i  riket  framdeles  kunna  komma  att  göras;  så  ock  enär  det 
blifver  af  Eongl.  Maj:ts  och  rikets  krigs-  och  amiralitetscoUegier  anmo- 
dadt,  uti  allt  hvad  som  rörer  sjukdomar,  medicamenter  och  betjeningar 
dervid,  så  i  fredliga,  som  krigstider,  med  de  bästa  råd  och  författningar 
gå  arméen  och  flottan  tillhanda»,  men  dessa  stadganden  voro  och  för- 
blefvo  länge  en  död  bokstaf.  Åtminstone  finner  man  icke,  att  kollegii 
yttrande  i  sådana  frågor  blifvit  infordradt  eller  af  myndigheterna  an- 
setts af  behofvet  påkalladt. 

Först  genom  sin  förnyade  instruktion  af  den  *7io  1797  erhöll 
collegium  medicum,  såsom  redan  i  det  förgående  blifvit  anmärkt, 
yttranderätt  angående  besättandet  af  militärläkaretjenster  och  en  utsträckt 
befogenhet  »i  afeeende  ej  mindre  på  flottornas  och  landtarméens  förse- 
ende med  det  antal  skickelige  medici  och  chirurgi,  som  omständighe- 
terna kanna  fordra,  än  å  uppgifvande  och  vidtagande  af  sådana  förslag, 
foreskrifter  och  instructioner,  hvarigenom  sjukskötseln,  så  vid  flottorna, 
som  vid  arméen,  må  blifva  bragt  i  det  skick,  att  den  fuUeligen  svarar 
mot  ändamålets  vigt  och  angelägenhet».  Äfven  tillkom  det  kollegium 
att  lemna  den  upplysning  och  åtgärd,  som  vid  fält-  och  medicinalkistors 
inrättande,  medicinaliers,  lärfts,  bandagers  eller  andre  med  läkare  och 
fältskärs    bebof  gemenskap   ägande    sakers   reglerande   kunde    begäras. 


124 


fältlAkarbkAr  i  syerigb. 


rri] 


<^?p 


i  «i 


. ;  t 


i  f 


II 


•  »4 

■  i 

:■  -I 

:  il 


Från  saintlige  regementsfältskärer,  läkare  och  öfverkirarger  vid  flottorna 
skulle  förteckningar  öfver  alla  dem  underordnade  läkare  och  fältskärer 
årligen  till  kollegium  insändas.  De  flesta  af  dessa  föreskrifter  blefvo 
likväl  nästan  helt  och  hållet  åsidosatta. 

Stora  förändringar  i  miUtärläkarevården  voro  dock  under  för- 
beredelse, sedan  en  sorglig  erfarenhet  ådagalagt  dess  i  ögonen  fallande 
brister.  Medels  k.  brefvet  af  den  Vs  1^06  skapades  en  skild  fältläkare- 
stat i  Sverige,  som  väl  närmast  stod  under  krigskollegii  myndighet,  men 
hvars  chef  derjemte  var  ledamot  i  collegium  medicum  och  ägde  att 
föredraga  de  ärenden,  som  tillhörde  coUegii  medici  befogenhet  i  afseende 
på  arméens  sjukvård.    Detta  viktiga  bref  är  af  följande  lydelse: 

»Då  under  innevarande  fälttog  Wi  i  nåder  inhämtat,  att  de  vid 
regementerne  bestådde  compagnie-fältskärer  ej  alltid  funnits  till  det 
föreskrefne  antal,  och  att  de  befintelige  ej  heller  ägt  den  skickelighet  och 
kunskap,  att  regementet  eller  corpsen  med  deras  biträde  varit  beljent, 
hafve  Wi  i  nåder  funnit  godt,  att  uti  medicinalverket  wid  arméen  göra 
en  nödig  förändring  och  fördenskull  i  nåder  förordnat: 

l:o  att  alla  vid  arméen  i  fred  och  krig  anställde  läkare  böra  ut- 
göra en  särskild  stat  under  namn  af  Wår  fältläkarestat 

2:o  att  denna  stat  bör  hädanefter  anses  såsom  en  militärisk  corps, 
der  samma  lydnad  och  ordning  iagttages,  som  krigs-articlar,  reglementer 
och  författningar  för  motsvarande  militaire  grader  föreskrifva,  hörandes 
tillika  de  wid  vissa  regementer  och  corpser  varande  läkare  emot  befäl- 
hafvame  vid  dessa  corpser  visa  den  lydnad  och  upfylla  de  pligter,  dem 
enligt  förra  författningar  åligga. 

3:o  befälet  öfver  fältläkarestaten  wele  Wi  i  nåder  updraga  en  chef, 
wald  bland  de  skickeligaste  och  mast  förtjente  läkare  innom  staten,  hvil- 
ken  i  kraft  af  sitt  embete  äger  säte  och  stämma  i  Wärt  och  rikets  krigs- 
collegii  intendents-departement,  der  honom  åligger  föredraga  och  besöija 
de  ärender,  som  enligt  coUegii  instruction  röra  arméens  sjukvård,  och 
anmäla  hvad  han  finner  ländande  till  de  hithörande  inrättningars  för- 
bättring och  vidmagthållande.  Tillika  bör  han  vara  ledamot  i  coUogio 
medico,  samt  der  föredraga  de  mål,  som  tillhöra  bemälte  collegii  åtgärd, 
i  afseende  pä  arméens  läkare-anstalter  och  sjukvård. 

4:o  Fältläkarestaten  kommer  att  indelas  uti  fyra  classer: 


FÅLTLÄKAB1SKÅR   I   STBKIGE.  125 


Till  den  första  h5ra  alla  underläkare,  såväl  vid  regementer  och 
corpser,  som  militaire  sjukhusen.  De  äga  lika  anseende  med  fahnjunkare 
wid  infanteri  regementerne. 

Till  andra  classen  höra  regements-  samt  sjukhusläkare,  hvilka  äga 
lika  rang  med  lieutenanter  vid  infanteri  regementerne. 

Tredje  classen  består  af  fältläkare,  hvilka  endera  hafva  inseendet 
öfver  sjukvården  wid  fördelningar  eller  brigader,  eller  öfver  arméens 
större  sjukhus.     Deras  rang  är  lika  med  capitainers. 

Till  fjerde  classen  hörer  förste  fältläkaren  wid  hvarje  sammandragen 
armée,  hvilken  äger  majors-rang. 

Chefen  för  fältläkarestaten  wilje  Wi  i  nåder  tillägga  öfverstelieute- 
nantsrang. 

5:o  Första  dassens  läkare  måga  tillsättas  af  chefen  för  fältläkare- 
staten, hvartill  dock  ingen  får  antagas,  som  ej  är  medidnae  eller  chi- 
nirgiae  candidat.  Till  de  3:ne  senare  classer  wele  Wi  sjelfwe  i  nåder 
förordna  skickelige  personer  på  chefens  fur  fältläkarestatens  underdåniga 
förslag.  A  desse  förslag  får  ej  någon  upföras  eller  dessa  platser  söka, 
som  ej  är  både  medicinsB  doctor  och  chimrgia3  magister». 

Medels  krigskoUegii  cirkulär  af  den  ^3  1^07  bestämdes,  att  rege- 
mentsläkarene  skulle  införas  i  regementets  tur-  och  anciennitets  lista, 
och  genom  k.  brefvet  af  den  ^Va  1^08  stadgades,  att  äfven  de  vid  flöt* 
tan  anställde  läkarene  skulle  räknas  till  fältläkarekåren  och  i  likhet  med 
arméens  läkare  ställas  under  chefen  för  fältläkarestaten  och  med  dem 
bära  lika  uniform.  I  öfverensstämmelse  härmed  infördes  benämningarna 
»flottans  förste  läkare»,  »fältläkare  vid  flottorna»,  »fältläkare  af  eskadern» 
och  underläkare. 

Härmed  vaf  första  steget  taget  till  bildande  af  en  verklig  mili- 
tårläkarevård.  Vid  finska  krigets  utbrott  1808  utkom  den  ^^2  3-  ^ 
*KongL  Maj:ts  nådiga  reglemente  för  fältläkareco9ysen:>.  Enligt 
detsamma  var  chefen  ansvarig  för  kårens  militäriska  ordning  och  de 
tjenstgörandes  skicklighet  och  nit  i  sina  befattningar,  han  ägde  upprätta 
förslag  till  regementsläkaretjenstema  och  var  tillika  ledamot  i  krigs- 
koUegii intendentsdepartement.  I  denna  egenskap  ålåg  det  honom  att 
föredraga  och  besörja  hvad  som  rörde  arméens  sjukvård,  tillse  att  rege- 
mentena voro  med  sina  medicinalkistor,  instrumenter  och  utrednings- 
persedlar försedda,  samt,  då  något  häri  brast,  anmäla  derom  i  kollegium. 


m 

■  ma 

'  ■  '.-•i ■'■  .-."'"i 


M:  Mi^ 


liii^ 


126 


FÄLTLÄKAREEÅR   I  8TERI0B. 


Eör  besörjande  häraf  fanns  ett  fältläkarekontor.  Såsom  ledamot  i  col- 
legium  medicum  ålåg  det  chefen  för  fältläkarekåren  att  föredraga  de 
mål,  som  kunde  röra  det  militära  medicinalTäsendet  och  höra  till  collegii 
medici  åtgärd.  Alla,  som  innehade  eller  inom  ett  år  innehaft  medicinskt 
eller  kirurgiskt  stipendium,  ägde  chefen  beordra  till  tjenstgöring  yid  annéen 
eller  militärsjukhusen,  då  deras  biträde  erfordrades,  »hörandes  likväl  flot- 
torna, vid  förefallande  behof,  med  erforderligt  antal  deraf  förses». 

Reglementet  innehöll  tillika  närmare  föreskrifter  om  förste  fält- 
läkarens, fältläkarenes  och  brigadläkarenes  vid  hvarje  sammandragen 
kår  åligganden  samt  regements-  och  underläkarenes  skyldigheter  såväl 
i  fred,  som  fält 

Ett  nämnvärdt  inflytande  på  läkarevårdens  handhafvande  under 
finska  kriget  kan  af  de  åsyftade  förbättringarna  icke  förspörjas.  Ett  ord- 
nadt  militärmedicinalväsende  fanns  egentligen  till  endast  på  pappret 
Nödiga  förberedelser  med  afseende  såväl  å  militärläkarekårens  utbildning 
som  sjukattiraljen  hade  fortfarande  blifvit  försummade,  och  de  olyckliga 
följderna  af  denna  försummelse  dröjde  icke  att  visa  sig.  Den  soi^liga 
erfarenhet  man  åter  fått  göra  bidrog  måhända  mer  än  annat  till 
genomförandet  af  de  viktiga  förändringar,  hvilka  med  afseende  å  mili- 
tärläkarevården  vidtogos  omedelbart  efter  kriget 

Strax  efter  slutad  fred  nedsattes  en  komité,  som  ägde  granska  ar- 
méens medicinalverk.  I  denna  komité  var  den  kort  förut  till  collegii  medici 
vice  prsBses  utnämnde  C  hr.  Ehrnfr.  von  Weigel,  hvars  namn  nu 
börjar  framträda  i  den  svenska  mcdicinaladministrationen,  en  verksam 
ledamot  En  ombildning  af  fältiäkarekåren  var  befunnen  nödvändig.  De 
första  spåren  dertiU  återfinnas  i  ett  enskildt  memorial  af  D.  Schultz  von 
Schulzenheim  till  konungen  af  den  ^^s  1810^).  Han  meddelade  der- 
uti,  att,  ehuru  chefen  för  fältläkarekåren,  Johan  Gustaf  Hallman, 
såsom  ledamot  i  coUegium  medicum,  bordt  föredraga  de  ärenden,  som 
hörde  till  militämiedicinalväsendet,  hade  sådant  dittills  icke  blifvit  verk- 


.  ( 


*)  Finnes  tryckt  i  T^Jmimal  för  läkare  oek  fälfskärcr»   af  J.   Berzolius   och 
E.  Gadolius.    11  (1811):  143—152. 


fältläkarbkIr  i  STERIGE.  127 


stäldt  Just  med  afeeende  dera  att  öfverfaltläkaren  var  ledamot  i  krigs- 
kollegium, ansåg  Schulzenheim,  att  vid  närmare  granskning  af  1808 
ärs  reglemente  en  märkelig  omändring  af  fältmedicinalorganisationen  vore 
nödvändig.  »Då  allt  penningebestyr  med  medicinalfältkistor  med  flera 
anstalter  till  arméens  och  flottans  helsas  bevarande  stannade,  såsom  af 
ålder,  hos  k.  krigskollegium,  så  synes  öfverfältläkaren  ej  hafva  något 
att  skaffa  med  kameralärenden.  Kongl.  Maj:t  lärer  ock  då  nåd.  besluta, 
om  förste  lifmedicus  Hallman  bör  såsom  öfverfältläkare  återtaga  ett 
rum  i  k.  collegium  medicum  eller  om  alla  fältläkareärenden  lika  väl 
må  af  nu  verkeliga  vice  prseses  skötas  med  en  biträdd  beredning  af 
tvenne  eollegii  ledamöter,  som  förut  varit  förste  fältläkare  under  kriget, 
neml.  prof.  Almroth  och  förste  lifraedicus  af  Bjerkén,  hvilken  senare 
torde  i  nåder  inkallas  i  collegium  medicum.  Om  k.  eollegii  medici  be- 
fattning med  fältläkareärenden  förökas,  så  behöfver  staten  blott  graveras 
med  en  tillsatt  contoirsskrifvare». 

Detta  Schulzenheims  memorial  åsyftade  att  inför  konungen 
ådagalägga  ohållbarheten  i  *  det  oklara  förhållandet  mellan  krigskol- 
legium och  collegium  medicum  i  afseende  å  militärläkarevården, 
samt  att  omsorgen  om  arméens  och  flottans  sanitära  förhållanden,  an- 
svaret för  dess  läkarepersonal  m.  m.  icke  lämpligen  kunde  handhafvas 
af  en  delad  styrelse.  Nedanstående  bref  af  Schulzenheim  från  Sörby 
den  *Yi  1822  till  A.  J.  Hagström  torde,  såsom  ett  bland  de  sista 
af  hans  hand,  här  finna  en  plats,  då  det  tillika  innehåller  antydningar 
om  hans  tillgöranden  med  afseende  på  militärläkarenes  vetenskapliga 
utbildning,  hvarförutan  en  framgångsrik  omgestaltning  af  lakarevården 
icke  var  möjlig: 

»Jag  kan  icke  med  bokstäfver  uttrycka  den  fägnad,  som  et  bref 
ifrån  en  ärans  man,  min  längst  kände  läkare  och  altid  högaktade  vän 
gjorde  mig. 

Eongl.  Maj:ts  nådiga  permission,  at  få  vistas  på  landet  så  ofta  och 
länge,  som  min  helsa  och  ålder  det  fordrade,  syntes  för  mig  vara  till- 
rSckelig,  men  för  mit  sinnes  lugn  blef  det  sluteligen  skäl,  at  helt  och 
hållet  skilja  mig  vid  et  verk^  til  hvilket  jag,  i  så  yngre  som  äldre  år 
^gnat  all  min  tankeförmåga  och   varmaste   nit.    Jag   hoppas   någorlunda 


128 


FÅLTLÅKXItEKÅR   I   SVERIGE. 


haf\ra  gjort  skäl  för  min  varelse,  då  jag  tidigt  fönitan  ringaste  bidrag  af 
statsverket,  satte  i  verkställighet  2:ne  läkarebarmhertighetsverk,  kopp- 
ympnings- och  barnbördshusen,  hvilkas  fonder  sluteligen  förenades.  Jag 
har  ock  under  mit  praesidium  förmätt  iiphjelpa  både  de  styrande  och  de 
verkställande  af  medicinalcorpsen  til  forhöjda  löner  och  vid  mera  gagns 
görande  til  en  ökad  värdighet.  Jag  har  äfven  först  genom  et  underdånigt 
memorial  efterkommit  vår  oförgätUge  välgörares  K.  Carl  Xllirs  önskan, 
at  både  vid  civila  och  militaire  ämbeten  ouplösligen  förena  invärtes  och 
utvärtes  läkarekunskapen,  hvilket  icke  förutan  det  i  en  lycklig  stund 
tilkomna  Carolinska  raedico-chirurgiska  institutet  ske  kunnat.  Institutets 
nitiske  inspector  och  svenska  medicochinirgers  fader  lärer  nog  tilse  at 
tidens  unge  doctorer  icke  blott  til  namnet  komma  at  heta  chirurgisB 
magistri.  Collegium  hade  fordom  mästare  i  alla  läkarekonstens  delar 
vid  sit  bord  och  nog  går  det  an,  så  länge  det  eger  en  sådan  anatomist 
och  chirurg,  samt  en  sådan  chimiste,  som  nu,  men  sedan  måste  lång- 
väga råd  hemtas  ifrån  institutets  värda  lärare;  Collegium  är  visserligen 
försedt  med  hufvudstadens  ypperate  och  i nsigtsf ullaste  läkare,  men  sjuk- 
skötseln, så  angelägen  den  ock  är,  borttager  mycken  tid  för  det  veten- 
skapliga. 

Innan  jag  lycktar  detta  långt  blifna  bref,  måste  jag  fråga,  om  nå- 
got hinder  vid  tryckningen  af  den  förleden  vår  i  hastighet  öfversedda 
lilla  pharmacopécn  åter  uppstigit.  Det  är  kändt  at  jag  nitälskat  för  de  full- 
komligaste och  riket  hedrande  pharmacopéer.  Min  nära  slägtinge  Joh. 
Martin  Ziervogel,  adlad  Rothlöben,  collegii  medici  assessor  odi 
k.  lifmedicus,  författade  eller  redigerade  åtminstone,  år  168G,  den  första 
Pharmacopoea  Ilolmiensis.  Jag  sökte  sedan,  år  1771,  underbryta  et 
långt  derpå  följande  dröjsmål,  och  fattade,  i  samråd  med  den  tidens 
vördade  prseses,  den  lärde  archiater  Bäck,  den  första  och  andra  edi- 
tionen af  Pharmacopoea  svecica  i  pennan,  som  vann  k.  collegii  hiislL 

Den  högste  Guden  fägne  och  uppehälle  min  käraste  bror  för  eget  väl 
och  för  vetenskapens  bästa,  ännu  i  många  år.  Jag  mår  fullkomligen 
väl.  Jag  saknar  ibland  min  närmaste  slägt  och  en  elite  af  vänner,  men 
ledsnaden  qväfves  med  en  nära  oafbruten  lecture  ifrån  morgon  till  afton, 
denna  årstid,  och  som  mina  ögon  bättre  tola  än  Stockholms  lefnaden. 
Min  älskade  vän  rågar  måttet  af  godhet  för  gamle  läraren,  Inilken  i 
åldern  måste  vid  utgifvandet  ånyo  af  sit  för  57  år  sedan  hållna  prsesidii 
tal  om  åldei*domen,  biträdas,  om  en  vecka  nästa  sommar  åt  den  gamla 
mannen  upofifras. 


COLL.   IIEDICUM   fIr   INSEENDE   6fYER  MILITÅRlIkAREtIrDEN.     1^9 

Vid  genoxnlfisandet  af  detta  långa  bref  finner  jag  nog,  at  tankarna 
ännu  vilja  gå  fortare  än  pennan,  hvaraf  fula  öfverskrifter  hända.  Om 
brefvet  straxt  sönderrifves,  så  blir  felet  ej  längre  notoirt  och  ej  heller 
det  på  papper  satta  egna  berömmet»  *). 

Liksom  Earl  XIII  genom  upplösandet  af  kiriirgiska  societeten 
bröt  med  sekelgamla  fördomar  rörande  den  kirurgiska  undervisningen,  lät 
han  äfven  öfvertyga  sig  om  nödvändigheten  att  bryta  med  den  dittills 
handhafda  administrationen  af  militärläkareväsendet  ^).  Genom  k.  brefvet 
till  collegium  medicum  af  den  **/5  1^10  förklarades  den  militära  sjuk- 
vårdens förbättring  säkrast  kunna  vinnas,  då  inseendet  öfver  denna  sjuk- 
vård förenades  med  det  allmänna  inseende  kollegium  ägde  öfver  hela 
medicinalverket  i  riket,  hvarför  konungen  förordnade,  »att  I  genast 
hafwen  att  emottaga  styrelsen  af  den  militairiska  läkarevården  i  alla 
dess  grenar,  blifvandes  häraf  en  följd  att  chefen  för  fältläkarecorpsen 
lifmedicus  Hallman  upphör  med  sin  befattning  och  kommer  att  njuta 
tjenstledighet»  *).  Hvarjämte  collegium  i  anseende  till  dess  härigenom 
erhållna  utvidgade  befattning  finge,  om  så  nödigt  vore,  dela  sig  i  tvenne 
divisioner,  en  civil  och  en  militär  division,  samt  framdeles  inkomma 
med  hemställan  om  en  förändrad  organisation  i  anseende  till  de  sålunda 


^)  I  Karolinska  institutets  samlingar. 

')  Till  betygande  af  sundhetskollegii  tacksamhet  för  Karl  XIILs  förtjenster  om 
svenska  medicinalYäsendet  höU  Sven  Anders  Hedin  ett  tal  vid  det  tillfälle,  då 
konungens  af  honom  sjelf  skänkta  porträtt  uppsattes  i  kollegii  sessionsrum  den  '7, 
1817,  omfattande  en  »Kort  skildring  af  Läkarevetenskapens  förhållande  i  värt 
fädernesland  under  trenne  framfluine  tidéhvarf»,    Stockholm  1818. 

*)  Fråga  väcktes  af  statskontoret  den  '7?  ^^^^  o™  Hallmans  lön.  Denne  hade 
den  'Va  ^^^  biifvit  entledigad  från  sin  befattning  som  lifmedicus,  men  fått  behålla 
såväl  denna  sin  lön  som  arfvodet  for  viceordförandeskapet  i  collegium  medicum.  När 
han  derefter  entledigades  från  chefskapet  för  faltläkarekären,  blef  han  enligt  förord- 
nande af  den  '76  l^^^  bibehållen  äfven  tills  vidare  vid  det  dagtraktamente  af  en  rdr 
12  sk.  banko,  som  sedan  löOS  tilldelats  honom  i  egenskap  af  chef  för  nämnda  kår, 
hvaremot  han  skulle  vara  förbunden  till  den  läkaretjenst,  hvai-till  han  i  nåder  kunde 
beordras.  Då  mellertid  Hallman  icke  utöfvade  någon  läkare  verksamhet,  ansåg  stats- 
kontoret att  hans  dagtraktamente  borde  indragas.  Å  sin  sida  hemställde  kollegium,  att 
EongL  Maj:t  vid  ombyte  af  dess  tjenstgörande  förste  hfmedikus  skulle  täckas  låta  arf- 
vodet för  vice  ordförandeskapet  i  kollegium  tillfaUa  den,  som  bestred  dertill  hörande 
goromål,  emedan  dessa  tjenster  följdes  åt. 

9 


"'"  't'\ 


_>• 


111 


■tM> 


\^  ;»;■! 


.14 


.4.  v  i 


ii 


i  •   I. 


rl     < 


13Ö    COLL*   MEDICUH   fIr   INSEENDE   ÖFYER  MILItArLÅKAREtIrDEN. 

Ökade  göromålen.  Derefter  bestämde  k.  brefvet  af  den  *%  1810,  att, 
sedan  Kongl.  Maj:t  uppdragit  collegiiim  medicum  högsta  öfverinseendet 
öfver  den  militära  sjukvården,  krigskoUegii  befattning  dermed  skulle  upp- 
höra och  fältläkarekontoret  ställas  under  coUegii  medici  inseende,  hvarutoni 
konungen  förklarade  vara  mindre  lämpligt  att  på  säit  dittills  vanligt 
varit,  innan  fältläkarecorpsen  den  ^^2  ^808  inrättades,  regementschefeme 
afgåfvo  underdåniga  förslag  till  lediga  regementsläkarebeställningar  eller 
anmälde  regementsläkares  afskedsansökningar,  hvarför  befattningen  der- 
med öfverlemnades  åt  eoUegium  medicum. 

Rörande  sjukhusinventarierna  förklarade  k.  brefvet  af  den  ^7*  1811, 
att  »alla  arméens  sjukhusinventarier  och  förbrukningspersédlar  hädan- 
efter som  hittills  böra  förblifva  under  Wårt  krigskoUegii  vård  och  i 
mohn  af  skeende  afgång  böra  genom  dess  försorg  anskafEas  och  ersättas, 
men  att  krigskollegium  borde  meddela  collegium  medicum  alla  behöf- 
liga  upplysningar  om  deras  beskaffenhet,  antal  och  förvaringsorter  samt 
att  i  allt,  hvad  som  rörde  sjukvården,  gå  kollegium  tillhanda,  så  att 
ej  någre  hinder  vid  värkställigheten  af  den  eder  i  detta  afseende  ålig- 
gande befattning  måtte  uppstå  till  skada  för  Wår  och  rikets  tjenst». 

Collegium  medicum  afgaf  nu  i  skrif velse  af  den  27/3  1811  förslag 
till  förnyad  arbetsordning,  i  hufvudsak  öfverensstämmande  med  den 
sedermera  under  den  %2  1815  stadfästade  instruktionen  för  sundhets- 
kollegium. KjigskoUegium  hördes  öfver  coUegii  medici  hemställan  och 
ansåg  nyttigt,  att  alla  i  utredningsförrådet  befintliga  eller  framdeles 
tillkommande  persedlar  skulle  till  beskaffenhet  och  användbarhet  granskas 
af  kollegium,  innan  de  emottoges.  CoUegii  medici  tiUsyn  öfver  manskapets 
föda  och  behandling  ansåg  krigskollegium  äfven  leda  till  ett  nyttigt 
ändamål,  men  beträffande  deras  beklädnad  trodde  krigskoUegium,  att  den 
såväl  i  miUtäriskt,  som  ekonomiskt  afseende  endast  borde  ankomma  på 
Kongl.  Majits  godtfinnande.  Medels  skrifvelse  af  den  ^7?  1811  tillät 
Kongl.  Maj:t  collegium  medicum,  att,  enligt  den  uppgifna  planen  till 
ny  arbetsordning,  fördela  göromålen  på  tvenne  divisioner,  den  militära 
och  civila,  med  iakttagande  af  hvad  krigskoUegium  anfört  och  hvartill 
Kongl.  Maj:t  bifaUit  med  tiUägg,  att,  när  fråga  uppkomme  om  resors 
anställande  tiU  besiktning  af  medicinaltrossen  och  arméens  förråd,  hvarvid 


i 


vi' 


KIRUBG.   S0CIETETEK8   FÖRhIlL.    TILL   HILITÄRLÅKARSVÅRBBN.      131 

respenningar  och  traktamente  bestås,  sådant  borde  hos  Kongl.  Maj:t 
anmälas  *).  Genom  k.  brefvet  af  den  7^^  1811  tillerkändes  dagtraktamente 
åt  de  läkare,  som  biträdde  vid  besiktningarna  af  arméens  sjukhusinven- 
tarier. 

Medicinalkomitén  utarbetade  mellertid,  såsom  redan  förut  blifvit 
nämndt,  reglemente  för  den  ordinarie  och  extra  ordinarie  fältläkarestaten, 
hvilket  reglemente  tills  vidare  fastställdes  genom  k.  brefvet  af  den  ^^s 
1812  och  äfven  delgafs  coUegium  medicum  den  ^V^,  ehuru  det  icke 
oflFenäiggjordes.  Efter  dessa  förberedelser  utkom  slutligen  det  under  en 
lång  följd  af  år  i  Sverige  gällande  »Z".  reglementet  for  fältläkarekåren 
af  den  %  J812t^,  hvars  innehåll  kan  förutsättas  vara  allmänt  kändt  och 
icke  behöfva  en  närmare  redogörelse*). 

1    Rirupgiska  societetens  förhållande  till  militårlåkarevården. 

Vidkommande  >bardskärareembetet»  eller  kirurgiska  societeten 
framgår  redan  af  det,  som  i  en  föregående  afdelning  meddelats  rörande 
dess  organisation  och  verksamhet,  att  societeten  för  Sveriges  militär- 
läkareväsende  varit  af  mycket  stor  betydelse.  Förrän  likväl  bardskärare- 
embetet  med  den  inskrifna  personer  blef  som  sådant  erkändt,  började 
under  Gustaf  den  förstes  tid  bardskärare  användas  vid  arméen,  enligt 
uppgift   en  till  hvarje    >fänika»  (400  ä  500  man),  äfvensom  vid  flottan. 

Vanligen  var  det  militärbefälet,  som  antog  till  fältskärer  de  per- 
soner, hvilka  ansågos  dertiU  lämpliga.  Till  belysning  af  de  villkor, 
under  hvilka  sådana  fältskärer  mot  slutet  af  16:de  seklet  anställdes,  må 
följande  aktstycke  meddelas. 

»Eonungie  Mat:z  till  Swerighe  och  Minn  AUer  Nådigste  Herres  vpå 
thenne  tijdh  tilförordnedt  Stadthållare  vpå  Wijbårgz,  Nyie  Slotz  och 
Eexholms  Beffesthning,  Jagh  Jörenn  Boie  til  Gennes,  sampt  Madz  Lars- 
sonn  til  Niememmpä,    Högbe:te   Konungie  Matt:z     Be&lningzmann  vpå 


^)  Jfr  detta  arbetes  första  del,  sid.  41. 

')  ilnnes  aftryckt  i  A.  H.  W  is  trän  d.  Författningar  rörande  medtcinalvöaendet 
i  Sverige,    h    Stfalm  1860,  sid.  92. 


132     KIRUBQ.   SOCIETETENS   FÖBhIlL.   TILL   MILITÅRLÅEAREyIbDEN. 


;«»? 


f. 


v 


'^'1 


?^^ 


■t> 


t  > 


k« 


i 


( • 


I» 


t    ': 
i. 

■  V 

ti 


. » 


Wijbårgh,  Bekenne  och  medh  thette  wårtt  öpne  breff  witterligitt  giöre 
Atth  eflPther  thet  thenne  Wijbårgz  Beffesthning,  och  dhenn  &iicke  Knech- 
ter,  som  här  vdi  Stadenn  ähr,  beschedde,  känn  icke  mhere  nv,  ähnn  vdi 
thesze  förlidhne  åhr  tilförenndhe,  ware  ehnn  barberer  föruthann,  Synner- 
ligh  här  effther  högbe:te  Konungzie  Mat:z  befiFalning  bygninger  företagne 
ähre,  Ther  igenom  Slotzthienere,  Knechteme  och  Folcketh,  som  skulle 
fulföllie  hiellpe  arbethett,  warde  som  ofPtesth  sargade  och  ille  faame, 
förthennskuld  hafve  wij  opå  högbezte  Konunglre  Mat:z  wägne,  antaget 
thenne  Erlighe  och  Kunsthijke  M.  Fhilip  Bylangh,  vdi  Slozenns  och 
dhenn  ene  fänicke  Knechters  tiänisth,  till  ath  Sköthe  och  Curere,  huadh 
här  vdhi  sådhane  måtte  förefalle  känn,  och  vpä  Hanns  Konunglie  Mat:z 
Nädighe  behagh  tilseije  och  loffve  wij  honom  till  ährligh  pentionn  och 
Lönn  aff  "Wijbårgz  Slotz  rpbördh  och  inkompsth  åhrligenn  ath  bekomme, 
lijke  såsom  dhenn  barberer  haffver  som  ähr  vpä  Kexholm  M.  Easthenn, 
peningar  Trettijo  Dal:r,  klädningh  eenn  eller  Tiugu  Dal:r  för  Klädningenn, 
Tesliges  frij  Apoteck,  Szå  schall  hann  och  hafve  eenn  Dal:r  för  hwar 
Karll,  som  hafve  fåth  skadhe  aff  fienndeme,  och  hann  känn  heele,  Ther 
vpå  atth  hann  sigh  vdi  sitt  kall  och  embethe  thesse  flijtigare  och  wäll- 
villigere  ställe  och  förhålle  schall,  och  medh  all  hörsamheet  effther  komme, 
hvadh  mann  honom  vdi  sådane  eller  annen  måtte,  vpå  högbe:te  Konunglie 
Mat:z  wägnar  påbiude  och  befEale  warder.  Till  mere  wisse  wnnder 
wåre  Signether  här  nedhan  under.  Datum  Wijbårgh  thenn  29  Januarij 
Anno  15861). 

Han  ser  häraf,  att  eu  fältskär  (^»barskerer»)  uppbar  utom  den  vanliga 
lönen  ytterligare  en  dal.  för  »hvar  karl,  som  haffve  fåtth  skadhe  aff  fieiin- 
deme  och  hann  känn  heele:».  Denna  förmån  synes  senare  hafva  upphört, 
såsom  framgår  ur  nedan  upptagna  bref: 

»Christina   med   Gudz    nådhe   Sweriges    Giöthes  och  Wändes  uth- 
-    koradhe  Dråttningh   och  Arffurstinna,  Stoorfurstinna  till  Finlandh,  Herte- 
ginna  uthi  Estlandh  och  Carelen,  Fröken  uthöfwer  Ingermannelandh. 

Wär  gunst  och  nådige  benägenheet  med  Gudh  allzmechtigh  till- 
förende.  Effter  som  här  Landzhöfdingen  Magnus  Nyroth,  iförmähla 
uthi  een  edher  schrifwelse  den  13  Junij  Huruledes  der  viridh  Kexholms 
befästningh,  skall  vara  en  godh  Chirurgus,  men  för  sijn  ringa  löhn  som 
ähr   fämptijo    rd:r,    inthet   kunna    sigh   vppehoUa,  Wij  hafwe  derföre  på 


^)  I  Finlands  statsarkiv.    Meddeiadt  af  pix)f.  £.  G.  Le  in  b  arg. 


^f.;. 


.1  ff  • 


KTRUBG.  80CIETBTENB  FÖBHÅLL.  TILL  HILITÄRLÅKÅHETÅRDBN.     133 


thet  han  her  Ythinnan  så  mykit  better  mä  kiinna  komma  till  rätta  förberte 
Hans  löhn  så  wijdha  welat  förba^ttra,  at  han  Tjuga  rd:r  der  till  åhr- 
ligen  må  bekomma,  Gadh  alzmechtigh  edher  betalandes,  Nådeligen,  Aff 
Ståckholm  den  8  October  anno  1636  ^). 

De  för  »bardskärareembetet»  1571  utfärdade  privilegiema  föreskrefvo 
numera  det  som  ett  embetet  tillhörande  åliggande,  att  utbilda  lämpliga 
personer  för  handhaf vande  af  sjukvården  vid  militären  och  att  vid  före- 
fallande behof  förse  den  med  nödigt  antal  fältskärer.  Till  en  början  synes 
en  del  af  dessa  fältskärer  varit  anställd  vid  arméen  och  flottan  endast 
för  tillfället,  så  länge  behofvet  kräfde.  Först  1611  antog  Karl  IX  en 
särskild  »barberare»  för  krigsfolkets  behof  i  Stockholm  med  årlig  lön 
och  från  1613  finnas  baixlskärare  upptagna  i  regementenas  stater.  Yid 
hvarje  ryttarefana  fanns  en  och  vid  hvarje  regemente  i  början  två  bard- 
skärare,  men  deras  antal  ökades  snart  till  fyra.  Aflöningen  var  olika 
for  de  värfvade  och  de  utskrifna  trupperna  samt  vexlade  under  olika 
tider  «). 

Sedan  bardskärareembetet  eller  som  det  från  1646  kallades 
»barberareembetet»  och  från  1685  »societas  chirurgica»  vunnit  en  större 
utsträckning  och  antalet  af  dess  medlemmar  ökats,  var  det  till  den,  som 
vederbörande  i  främsta  rummet  vände  sig  för  erhållande  af  fältskärer. 
När  ett  större  behof  af  militärläkare  uppstod,  nödgades  likväl  societeten, 
som  omöjligen  kunde  anskaffa  det  nödiga  antalet  af  svenska  fältskärer, 
vända  sig  till  utlandet.  Under  17:de  seklet  voro  dorför  fältskäreme  till 
stor  del  från  Tyskland  införskrifna  eller  inflyttade  personer.  Kongl. 
Maj:ts  resolution  på  direktörens  öf ver  kirurgiska  societeten  Evald  Ribes 
underd.  memorial  af  den  ^Vs  l*^*!  :>angående  fältskiärsgesällers  inför- 
skrifvande  till  den  härvarande  eskaderns  behof»,  gifven  i  Stockholm  den 
V4  s.  å.,  innehåller: 

3>Hos  Oss  har  bemälte  directeur  i  underd.  andragit  omöjeligheten  at 
inrikes  förskaffa  de  för  den  härvarande  escadren  nödige  fältskiärsgesäller, 


')  I  Finlands  statsarkiv. 

^  A.  fl.  Wistrands  uppsats  i  Hygiea.    1850,  sid.  388—389, 


134     KIRURG.  fiOGISTBTENS  FÖRHÅLL.  TILL  HILITÄRLÅXAREYÅBDEN. 


samt  den  svårighet,  som  möter  wid  deras  införskrifvande  ntifrän:  hem- 
ställandes  fördenskull,  om  icke  det  kunde  tillåtas  sådane  gesSller,  at  bära 
värjor  och  få  större  gage,  än  som  plägar  bestås,  jämte  nödige  rese- 
penningar,  då  han  på  utrikes  orter  om  deras  anskafiGande  skulle  corre- 
spondera.  Detta  ährendet  har  Eongl.  Maj: t  i  nåd.  öfvervägande  tagit 
och  för  godt  funnit,  at  fältskiärsgesellerne,  som  utifrån  måste  förskrifvas, 
ej  kan  bewUjas  någon  tillökning  på  gaget  emot  förra  wahnligheten,  eller 
tillstånd  at  bära  wärjor,  widare,  än  då  de  äro  utcommenderade,  utan 
böra  de  des  emellan,  och  när  de  icke  äro  commenderade,  ställa  sig  Eongl. 
Maj:ts  nådige  förordning  i  dy  måhl  till  underdånig  efterrättelse.  Dock 
will  Eongl.  Majit  dem  nödige  resepenningar  bestå». 

Det  föll  sig  likväl  icke  lätt  att  anskaffa  dessa  kirurger,  ehuru  det 
uppfattades  som  en  hvarje  fältskär  åliggande  skyldighet  att  vid  kallelse 
inträda  i  krigstjenst,  om  han  icke  innehade  fast  anställning.  De  voro 
icke  synnerligen  villige  att  infinna  sig  till  tjenstgöring  och  societeten 
nödgades  stundom  till  och  med  använda  tvångsåtgärder,  för  att  tvinga 
dem  till  uppfyllande  af  sina  skyldigheter.  Salomon  Schiitzer  anhöll 
derför  den  ^Vs  1756  hos  regeringen  om  ett  förordnande,  »som  tydligen 
utstakar,  huru  societeten  vid  fältskärsgesällers  antagande  och  förskafiEände 
till  kronans  tjenst  har  att  förhålla  sig  samt  huruvida  något  tvång  kan 
brukas  emot  dem,  som  icke  godvilligt  vilja  göra  kronan  tjenst,  under- 
stallande  Eders  £ongI.  Majits  utslag,  om  ej  billigt  vore,  att  sådana 
gesäller  först  utgå,  som  värckeligen  äro  tjenlige,  men  af  sjelfsvåld  och 
brist  på  hastig  befordran  uppehålla  sig  utan  tjenst  och  försvar».  Denna 
anmälan  lades  den  %  1764  ad  acta,  »sedan  kronan  icke  mera  behöfver 
fältskärsgesäller».  Yid  yppadt  större  behof  af  fältskärer  framträdde  alltid 
ånyo  dessa  svårigheter.  I  bref  till  öfverståthållaren  af  den  ^Va  l^*^^  anmälde 
sålunda  kirurgiska  societeten,  hurusom  en  fältskärsgesäll  Haudemeyer 
vägrade  lyda  societetens  tillsägelse  att  begifva  sig  till  Earlskrona  för  att 
emottaga  en  uppbördsfältskärstjenst  vid  den  förestående  sjöexpeditionen, 
hvarvid  han  dock  kunde  påräkna  40  dal.  smt  i  lön  för  månaden,  12  dal. 
smt  i  sjötraktamente  och  en  gemen  mans  portion  in  natura,  samt  skjuts 
för  två  hästar  och  en  dal.  16  öre  smt  i  dagtraktamente  under  resan 
fram  och  åter. 


KIRURG.   SOCIETETENS  FÖRhIlL.   TILL   MILITÄRLAkAREYÅBDEN.      135 

En  mängd  fältskärsgesäller  undandrogo  sig  skyldigheten  att  infinna 
sig  i  militärtjenst  på  den  grund  att  de  erhållit  anställning  hos  enskilde. 
Isynnerhet  den  högre  adeln  underhöll  för  sitt  behof  sådana  personer. 
När  öfverdirektör  Herman  Schiitzer  den  ^Va  1^59  hos  Kongl.  Maj:t 
anmälde,  att  svårigheten  i  anskaffandet  af  examinerade  fältskärsgesäller 
i  och  för  det  pågående  kriget  skulle  till  stor  del  minskas,  om  kirurgiska 
societeten  finge  tillstånd  att  taga  dem  ur  enskildes  tjenst,  blef  societeten 
den  ^/5  8.  å.  anbefalld  att  inlemna  ^förteckning  på  sådana  hos  enskilde 
anstäUde  fältskären  Sådana  funnes  hos  grefve  Tessin,  grefve  Boos, 
grefve  Bjelke,  grefve  Gyllenborg,  presidenten  grefve  Sparre  m.  fl. 
Dessa  fältskärer  fullgjorde  en  kammartjenares  åligganden.  Sålunda  skref 
C.  G.  Tessin  den  ^^j  1758:  »I  dag  trädde  min  cammartjenare  Errhard 
atur  tjensten,  att  bereda  sig  till  examen,  hvarefter  han  emottager  den  i 
MarisBstad  honom  updragna  fältskärstjensten.  Honom  tillhör  det  beröm 
att  hafva  troget,  flitigt  och  ganska  wäl  tjent,  som  mig  ej  skall  utur 
minnet  falla,  ty  jag  vet  ingen  ting  wara  drygare  än  tacklöst  tjena»  *). 

Af  dessa  fältskärer,  hvilka  sålunda  efter  en  ytlig  förberedelse  med 
hälft  tvång  nödgades  inträda  i  tjenst,  kunde  man  icke  vänta  mycket 
gagn.  Icke  mindre  från  läkarenes,  än  från  allmänhetens  sida  hördes  ständiga 
klagomål  öfver  det  sätt,  hvarpå  de  fullgjorde  sina  åligganden.  Från 
tiden  för  Pommerska  kriget  må  till  belysande  af  sjukvården,  fältskäremes 
ställning  och  förhållandet  emellan  läkarene  öfverhufvud  några  enskilda 
samtida  bref  här  meddelas.  Så  skref  Mårten  Kähler  till  Abr.  Bäck 
från  Karlskrona  den  ^Vio  1758: 

»Änteligen  får  jag  den  äran  att  ifrån  fasta  landet  låta  veta  mitt 
och  escadems  tilstånd.  Expeditionen  är  nu  Gudi  lof !  lyckehgen  och  väl 
til  ända  bracht,  afmönstring  skedd  och  skeppen  i  hamnen  inlagde,  och 
har  jag  hittil  dags  haft  här  oändeligen  att  göra  med  fältskärames  redo- 
görelse. Aldrig  har  någon  expedition  varit  sä  märkelig,  så  i  anseende 
til  sjelfva  politiska  afiFairerne,  som  til  medicinalvärkets  heder.    Att  se  2:ne 


*)  Ur  C.  G.  Tessins  anteckningar,  förvarade  i  k.  biblioteket.  —  Denne  Johan 
Christian  Joseph  Erhardt  blef  1758  stadsfältskär  i  Mariestad,  1760  regemente-' 
fältskär  vid  k.  Yestgöta  liniedia^nregementet  och  dog  den  ^J^  1804. 


;^:.^  t^ 


136 


MEDDELANDEN   FRÅN   KRIGET   I   POMMERN. 


j:--1^'r 


m 


-i*'i 


«!    ii 


>ij 


j.  tj 

V!!: 
•  '- 

v:  ,1 

ll.l   '"^ 


1 


*>  ?^  *    ■T 

i 


magters  flottor  förenade,  som  i  evärdeliga  tider  varit  fiender,  ligga  så 
posterade  att  de  voro  mästare  af  hela  Östersjön  och  då  den  Danska 
flottan  passerade  oss,  sågs  hela  den  nordiska  magten  på  engång.  Hvad 
medicinen  vidkommer,  så  måste  jag  säga,  och  utan  att  flattera  mig  sjelf, 
det  jag  aldrig  tror  någon  sjömedicus  varit  både  så  allmänt  och  så  högt 
älskad.  Ingen  baJ,  ingen  collation,  inga  lustbarheter  har  skedt,  der  jag 
icke  altid  varit  med  och  all  heder  bevists  mig.  Aldrig  hafva  fältskärame 
haft  att  säga  ett  ord,  då  det  behöfts  har  jag  försvarat  dem,  och  dess 
emellan  under  fyra  ögon  sagt  dem  sanningen,  hvaraf  de  haft  största  käriek 
och  vänskap  för  mig  i  verlden,  och  på  alt  sätt  gått  mig  tilhanda  och 
gordt  sin  skyldighet.  På  ryska  flottan  var  ingen  medicus,  utan  allenast 
fältskärare,  hvarföi*e  jag  blef  eftersänd,  då  deras  vice  amiral  var  sjuk  af 
en  magfeber  och  måste  dageligen  betjena  honom.  Under  hela  expeditionen 
hafva  vi  haft  1,793  sjuka,  masta  delen  i  augusti  och  september  månad, 
alla  våra  döda  bestiga  sig  till  65  man.  Detta  har  gordt  förskräckelig 
upmärksamhet  hos  Amiralitets  CoUegium  och  tillskrifves  mig,  fast  än 
oskyldigt,  att  de  i  år  haft  den  minsta  afgång  på  döda,  som  någonsin 
varit.  Detta  har  ock  gordt  att  Collegium  enhitlligt  obligerat  mig  att  ännu 
blifva  här  qvar,  och  utfärdat  ett  extractum  protocolli,  det  Fiellström, 
Hiortzberg  och  jag  skola  träda  tilsammans  och  öfverlägga  om  utarbe- 
tandet af  en  pharmacoi)ea  militaris,  samt  uti  en  annan  deputation  reglera 
alt  hvad  til  medicinalwärket  hörer,  samt  att  jag  under  den  tiden  skulle 
tilse  de  siuka  af  garnizonen,  som  ligga  i  casserneme,  för  hvilken  orsak 
jag  får  behålla  den  lön,  som  colleg.  medicum  med  mig  accorderat,  neml. 
80  plåtar  i  månaden.  Doct.  Hiortzberg  är  i  anseende  här  till  förbittrad 
på  mig,  fast  jag  aldrig  talar  annat  än  väl  om  hans  person,  hvilket 
menagement  han  likväl  ännu  ej  hint  lära.  Efter  alt  utseende  lära  intet 
hans  dagar  blifva  mycket  långa  här  i  Carlscrona,  isynnerhet  sedan  han 
på  så  indignt  sätt  hanterar  den  gamla  hederliga  gubben  Fiellström, 
och  då  nu  Collegium  äfven  ser  att  han  på  nästan  dylikt  sätt  vill  göra 
med  mig,  hafva  de  fattat  rätt  släta  tankar  om  honom  och  veta  ej  på 
hvad  sätt  de  kunna  få  honom  hädan.  Men  vete  Gud  att  jag  ej  vill  tiena 
för  så  liten  lön  i  Carlscrona  som  han,  der  practiquen  ej  rantar  stort. 
Jag  undrar  huru  nu  är  med  Malmö,  om  det  ännu  är  besatt  eller  ej? 
Collegium  medicum  lärer  bäst  hafva  sig  bekant  den  saken.  Jag  håller 
nu  på  at  öfversätta  Linds  »Traité  du  Scorbut»  till  amiralitetets  tjenst 
Tächtes  välb.  hr  archiatern  gifva  mig  förslag  på  några  tienliga  compoei- 
tioner  vid  en  sjöexpedition,  samt  några  artige  pharmacopoeer,  som  kunde 


'  1 


'f 'f '- ' 


I» 


i 


t 


.  * 


MBDBELÄNSBN   FRÅN   KRIGET   I  POMMERN.  137 

nyttjas   til   et   sådant   arbete,    vore   det  en  sak,  som  jag  all  inin  lefnad 
skulle  erkännas^. 

Likaså   skref   M.   Baeekner   till  Åbr.  Bäck  från  Stralsund  den 
»/ij  1758: 

»Ännu  hafver  harmonien  emellan  medici  någorlunda  bibehållits, 
åtminstone  hafver  aldrig  någon  skadelig  oenighet  yppats,  som  icke 
lyckeligen  blifvit  bilagd,  hvilket  äfven  hädanefter  med  all  möjelig  försig- 
tighet  skall  skje.  Men  jag  frugtar  ett  värre  ondt.  Fönit  växte  medicorum 
credit  uti  arm^en,  så  at  den  soldat,  som  blef  skjött  af  en  medicus,  trodde 
sig,  ehuru  half  dod,  vara  lyckelig.  Samma  förmän  ägde  vi  äfven  i  de 
högres  tycken.  Men  nu  aftager  denne  tanken  nästan  dageligen  och  jag 
nödgas  säga  det  vara  det  olyckligaste  för  oss,  at  vi  äro  för  manstarke, 
ty  sedan  wårt  antal  ökades  förledne  sommar,  har  vårt  rykte  i  allmänhet 
lidit  Orsaken  ligger  förnämligast  deruti  att  intet  alle  hafva  vår  gemen- 
samma reputation  till  ändamål,  utan  gifva  allmänheten  anledning  till 
elaka  omdömen,  hvarigenom  vi  äfven  i  allmänhet  lida.  At  sky  sina  med 
smittosamma  sjukdomar  anstuckna  patienter,  att  en  eller  annan  gång  roa 
sig  med  några  glas  vin  och  dans  och  dylikt,  hvilket  jag  intet  kan  säga 
hos    någon    blifvit    vane,  äro  likväl  ämnen  nog  för  uphitsade  fältskärer, 

som  hafva  nog  gåf va»  at  amplificera  det,  som  länder  till  vår  nackdel. 

Föga  lärer  hr  fältmedicus  dr  Zétzell  låta  öfvertala  sig  att  taga 
chirurgos  i  råd  vid  projectet  till  fältkistornas  fyllande,  som  jag  länge- 
sedan sagt  honom  med  det  skälet,  att  man  ofta  vinner  fördelar  hos  sin 
fiende  igenom  dylika  flatterier. 

Här  är  nog  tillfälle  att  öfva  sig  uti  chirurgien.  Det  lazarettet,  som 
jag  tagit  emot,  är  de  blesserade  tillslaget  och  bivistar  jag  förbanden 
dageligen,  då  intet  andra  ämbetsärender  hindra,  ty  jag  har  endast  några 
och  50  der,  som  hafva  invärtes  sjukdomar.  Några  har  jag  förbehållit 
mig  allena  att  börja  med.  Det  värsta  är,  att  man  har  så  liten  tid  att 
använda  till  sådan  nytta,  ty  extra  förrättningar  distrahera  mig  för  mycket. 
Hade  vi  här  en  gammal  och  förfaren  fältmedicus  att  taga  råd  utaf, 
så  vore  en  månad  här  mera  nyttig  än  två  år  i  Upsala,  ty  nu  ser  jag 
hvad  blott  theori  utan  practique  vill  säga  emot  bägge,  då  de  samman- 
bindas. Nog  hade  jag  lust  efter  herr  archiaterns  befallning  skrifva  till 
kongl.  collegium  medicum  om  tillståndet  med  våra  sjuka,  men  jag  frugtar 
at  det  endast  gifver  anledning  till  kallsinnighet  hos  fältmedicus,  som  det 
isynnerhet  åligger,  och  hvilken  jag  så  ofta  påmint  derom». 


138 


SYÅRIGHET   ATT   ANSKAFFA   FÄLTSKÄRER. 


I 


T" 


Ännu  torde  ett  nästan  samtidigt  från  krigsskådeplatsen  skrifvet 
bref  här  kunna  införas.  Det  visar,  att  militärläkarenes  praktiska  utbild- 
ning i  sjelfva  verket  stod  mycket  lågt.  Nils  Åman  skref  till  Abr. 
Bäck  från  Stralsund  den  V9  1759: 

»Medicamenta  heroica  brukas  mycket  och  jag  fruktar  af  en  del 
missbrukas,  ty  jag  bör  säga  det  jag  funnit  en  del  ibland  oss  vara  ganska 
svaga  pathologici.  Till  att  blifva  kunnig  om  methodema  har  jag  gått 
genom  någras  journaler  och  blifvit  rätt  misslynt,  då  jag  jämfört  dem 
med  de  sjukas  symptomer.  T.  ex.  att  kalla  en  hernia  umbilicalis  och  en 
abscessus  pectoris  exostoses,  en  phthisis  consummata  för  halssveda, 
tormina  ventris  för  ischias  och  så  rätta  curen  därefter,  låter  rätt  illa. 
Jag  bör  ej  förtiga  detta,  att  ej  den  oskyldiga  må  lida  till  sin  reputation 
med  den  skyldige,  som  jag  ock  i  förtroende  vist  vederbörande   deras  fel. 

Cardialgier  och  Tuss.  stomach.  äro  allmänna  ibland  Finname. 
Säpo  venet.  med  Extr.  Absinth.  har  deremot  ännu  ej  slagit  mig  felt». 

Vid  de  tidt  och  ofta  inträffande  sjöexpeditionerna  återkom  ständigt 
denna  svårighet  att  erhålla  ett  tillräckligt  antal  kunnige  och  pålitlige 
fältskärer,  en  svårighet,  som  ökades  genom  den  ringa  aflöning,  som  var 
för  dem  anslagen.  Gustaf  III  var  ytterst  sparsam  i  fråga  om  bevil- 
jandet af  läkarelöner.  Kirurgiska  societeten  underrättade  i  bref  af  den 
Va  1780  amiralitetskollegium  derom,  att,  oaktad  t  i  tidningarna  införd 
kungörelse,  icke  en  enda  fältskär  anmält  sig  till  de  lediga  tvenne  expedi- 
tions-, 13  uppbörds-  och  19  underfältskärssyssloma  vid  en  utgående 
sjöexpedition  af  det  skäl,  att  aflöningen  för  de  tjenstgörande  kirurgeme 
var  mindre  än  förut.  En  uppbördskirurg  hade  förut  haft  10  rdr  i 
månaden  och  utom  sundet  dubbelt,  men  numera  endast  4  rdr  8 
sk.,  hvarutom  enligt  1779  års  stat  icke  engång  bestods  fri  resa.  I  brefvet 
tillades  att,  om  kirurgiska  societeten,  när  denna  stat  blef  föreslagen, 
varit  derom  underrättad,  »torde  någon  jemkning  härvid  kunnat  ske,  men 
nu  sedan  den  af  Kongl.  Maj:t  i  nåder  blifvit  faststäld,  vågar  chirurgiska 
societeten  ej  att  ändring  deruti  föreslå».  Den  ånyo  yppade  svårigheten 
att  anskaffa  af  reqvirerade  fältskärer  för  flottans  behof  gaf  anledning 
till  ett  förslag  af  kirurgiska  societeten  till  deras  anställning  och  utbildning, 
hvarom  i  det  följande  skall  nämnas. 


S 


i 


Ii 


STÅRIGHBT   ATT   ANSKAFFA   FÄLTSKÅBER.  189 

Bynnerligen  lockande  var  militärfältskärsyrket  öfverhufvud  icke 
under  dåvarande  förhållanden.  Det  belyses  af  prof.  J.  G.  Acrels  bref, 
skrifvet  i  maj  1795  till  öfverdirektören  D.  The  el: 

»Jag  har  svurit  på  att  hädanefter  icke  recommendera  några  fält- 
skärer  härifrån,  så  krångla  de.  —  —  Härifrån  vill  nu  ingen  blifva 
nnderfåltskär:  Man  har  fått  den  tanka  att  underfältskärer  kunna  få  prygel 
för  blott  caprice  af  Commendanten.  Huru  detta  hänger  samman,  vet  jag 
ej,  men  det  rebuterar  —  —  —  och  galit  vore  sådant,  ty  då  bli  under- 
fältskärer få  och  oduglige». 

Någon  gång  lyckades  dock  kirurgiska  societeteten  förvärfva  sig 
konungens  välbehag  för  sina  bemödanden  och  emottaga  vedermälen  af 
hans  nåd.  Ett  sådant  uttryck  af  Eongl.  Maj:ts  välbehag  är  nedanstående 
bref  af  den  ^V?  1779  till  öfverdirektören  Dan.  The  el: 

»Hans  Eongl.  Maj:t  har,  utaf  Hans  Eongl.  Höghet  Hertig  Carls 
ingifne  rapporter,  med  nöje  inhemtadt  de  goda  författningar  chinu^giska 
Bocieteten  vidtagit  att  med  skickliga  chirurgi  förse  den  i  år  utgångne 
escadem,  hvaraf  en  lyckelig  wärkan  under  denna  sjöexpedition  försports. 
Hans  Eongl.  Maj: t  will  därföre  häröfver  emot  chirurgiska  societeten  för- 
klarat dess  särdeles  nådiga  wälbehag.  Hwilket  jag  fådt  nådig  befallning 
Herr  öfverdirecteuren  vid  handen  gifva». 

Hvilken  vikt  denna  skrifvelse  hade  i  kirurgiska  societetens  ögon 
finner  man  deraf,  att  densamma  sedermera  blef  tryckt  och  af  societeten 
vid  särskilda  tillfällen  åberopad  såsom  bevis  på  dess  förtjenster  ^). 

3.   Sorgliga  minnen  up  den  svenska  militåFlål^apeYåFdens  historia. 

Hurudan  sjukvården  vid  den  ständigt  återkommande  bristen  på 
läkare,  vid  den  ringa  utbildning  fältskärerne  ägde  och  vid  saknaden  af 
för  sjukskötseln  nödig  och  framför  allt  tillräcklig  utredning  kunde  vara, 
isynnerhet  under  krigstid,  är  lätt  att  föreställa  sig.  Det  elände,  som 
genom  bristande  förutseende  och  olämpliga  anordningar  rådde  inom 
arméen   och  flottan    under    Sveriges   krig  i   förra   och    vid   början   af 


^)  Se  detta  arbetes  föista  del,  sid.  270. 


140 


FBÅN   KABL   XIi:S   KRIO. 


J'!«i 


'  -i' 
^  .fj> 

■i 


^i^ 


ffJ 


't: 


-.» . 


.'  J»! 


■.it 


^1^^' 


..;..'ii 


Hi!^ 


innevarande  sekel,  ådagalägger  hvilka  olycksdigra  följder  en  försammad 
niilitärhälsovård  ovillkorligen  medför.  Här  är  icke  stället  att  närmare 
skildra  de  oerhörda,  nästan  oberäkneliga  förlaster  Sverige  lidit  genom 
den  försumlighet,  likgiltighet  och  okunnighet,  som,  trots  ea  dyrköpt 
sorglig  erfarenhet  från  föregående  krig,  voro  rådande  med  afseende  på 
arméens  och  flottans  sanitära  vård.  Några  enskilda,  ehuru  till  en  del  redan 
förut  kända  uppgifter,  förtjena  dock  här  en  plats. 

Från  Karl  den  XIIis  krig  må  några  data  meddelas*).  Östgöta 
infanteri  (1,000  man),  som  hösten  1702  kommit  nära  fullt^igt  till  Pom- 
mern, derifrån  det  afgick  till  konungens  armée  i  Polen,  förlorade  åren 
1703,  1704  och  1705  inalles  550  man,  af  hvilka  icke  mindre  än  504 
dogo  sotdöd. 

Kronobergs  regemente,  som  vid  samma  tid  kom  till  Polen,  förlorade 
från  den  "/^o  1702  till  den  »»/ii  1703:  155  man  sotdöde,  3  man  stupade 
och  5  fångne.  Ar  1705  förlorade  regementet  79  sotdöde,  33  afekedade 
såsom  invalider,  men  ingen  fallen  för  fienden. 

Nerike-Vermlands  regemente  (6  kompanier)  hade  från  och  med 
mars  1702  till  och  med  september  1703  föriorat  133  sotdöde  och  19 
stupade,  af  hvilka  16  på  en  dag.  Samma  regemente  förlorade  år  1704:  75 
sotdöde  och  2  stupade. 

Vesterbottens  regemente  (1,056  man  efter  stat)  förlorade  1702: 
236  man  i  sotdöd,  men  ingen  för  fientlig  kula.  Under  påföljande  år 
förlorade   regementet  intill  juni  månads  början  endast  38  man  sotdöde. 

Enligt  sjukförslag  funnos  i  Karlskrona  af  båtsmän: 

Friska       Sjuka       Döda  Samma 

den  Vio  1712  4,552     2,409      274  7,235 

och  den  Vu  s.  å.  4,245     2,627      589  7,461 

Sjukprocenten   utgjorde    alltså   i   det   förra   förslaget   34,6  Vo   och 

dödsprocenten    3,8   7oi    i   ^^^  senare   var  sjukprocenten  38,2  7o    ^^^ 

dödsprocenten  7,9  7o^)- 


:\ 


^)  Enligt  meddelande  af  öfverfältläkaren  d:r  P.  O.  Liljevalch  i  enskildt  bref  till 
författaren  af  den  ^/^  1856. 

*)  Oskar  Fredrik,  Några  bidrag  till  Sveriges  krigshistoria  åren  1711 — 1713 
i  »Vitterhets-,  Hist.  och  Antiqv.  akad.  handlingar».    XXIV:  218—221, 


l  r«t  i 


PRÅN   1741—1743   ÅRS  KRIG.  141 

TJnder  1741 — 42  års  krig  voro  af  den  från  Karlskrona  medförda 
besättningen: 

Friska       Sjoka       Döda       Summa 
den  Vs  1741  2,624     1,864      599        5,087 

men  den  »/g  s.  å.  1,976     2,382      729        5,087 

Sjuk-  och  dödsprocenten  var  alltså  den  3  aug.  48  7o  ^^^^  nära  hälften, 
men  några  dagar  senare  61  7o  ^^  ^®1*  styrkan. 

Amiral  Eajalin,  sjelf  sjuk,  skref  till  Henr.  Magn.  von  B  udden- 
broek  den  1%,  »att  det  wore  väl  om  någon  god  doctor  eller  experien- 
terad  fältskär  vore  till  fångs  att  consultera».  Kaj  al  in  dog  den  V»  och 
befälet  öfvertogs  af  Aron  Sjöstjerna.  Sedan  krigets  början  hade  på 
örlogsflottan  dött  5  ä  6,000  sjömän  d.  v.  s.  ungefär  en  fullständig 
besättning  och  på  galerflottan  11  ä  12,000  man,  utan  att  flottorna 
varit  i  strid  med  fienden  ^). 

Vid  arméen  i  Finland  var  det  icke  bättre.  Ett  enda  exempel  må 
anföras.  lifgardet  till  fot,  1,500  man  starkt,  landsteg  i  Finland  i  medlet 
af  september  1741.  Efter  fyra  månader  hade  250  man  aflidit  och  550 
voro  sjuka.  I  februari  funnos  endast  400  man  tjenstbara.  Manskapet 
bodde  under  hösten  i  jordkulor,  tills  det,  vid  vinterns  inbrott,  inqvarte- 
rades  i  städer  och  byar.  De  toma  jordkulorna  fylldes  i  stället  med  de 
dödas  kroppar,  hvarftais  lagda  på  hvarandra,  hvarefter  taket  stjelptes 
deröfver.  Ingen  hade  stupat  på  slagfältet.  Då  truppen  under  hösten 
1742  återkom  till  Stockholm,  utan  att  hafva  lossat  ett  skott  mot  fienden, 
hade  de  flesta  kompanierna  knappt  20  man  i  tjenstgöring.  Ett  enda 
kompani  gjorde  härifrån  ett  märkbart  uudaatag,  det  hade  förlorat  endast 
17  man.  Genom  kompanibefälets  omsorg  hade  detta  kompani  haft  sin 
särskilda  matinrättning  och  särskildt  sjukhus^). 

Nöden  och  eländet  i  flottans  medicinalväsende  nådde  likväl  sin 
spets  i  den  oerhörda  sjuklighet,  som  herrskade  i  Karlskrona  åren  1788 — 


^)  Se  C.  G.  Malmström,  Sveriges  politiska  historia  från  K.  Carl  XILs  död 
m  statskvälfningen  1772.    Stockhohn  1863,  U:  311,  325  och  388. 

*)£.  Q.  Engberg  ocb  P.  O.  Liljevalch,  Upplysningar  om  sfiikligheten 
inom  en  armée  på  faitfot,  med  särskildt  afseende  på  behofvet  af  läkare  for  svenska 
armétn  och  dess  beväring»    Stockholm  1854,  aid.  7. 


ui 


FRÅN    1788—1789    ÅRS   KBIÖ. 


<: 


'fe 

t- ■' 


^^?a^ 


;jj; 


\^ 


■  it' 


"'•i 
it' 


? 

r  »t 


::iM 


>1 


ii 


r-' 


I3ii 

'  \  'i  •  <  '■■ 

f  ;,  !•■  i  i 

i'    r  i  ,  }  •! 

^  V;i  f.  1  , 


\ 


i  I  il'''/ 

I  •' .  1 


HM 


1789.  Häröfver  finnas  hjertslitande  skildringar,  till  hvilka  läsaren  hän- 
visas 1).  Det  uppgifves  att  från  den  »V^  1788  till  den  ^V^j  1790  å  sjuk- 
husen i  staden  26,249  sjuka  vårdades,  hvaraf  5,286  eller  20  Vo  afledo 
och  1987  afskedades  som  invalider.  För  Tjurkö  sjukinrättningar  finnas 
icke  bestämda  uppgifter  i  detta  hänseende,  emedan  tjenstemännen 
dogo;  dock  berättas  det,  om  än  med  öfverdrift,  att  14,000  lik  blifvit 
under  farsoten  kastade  i  hafvet. 

Nu,  liksom  många  gånger  förut  under  Sveriges  krig,  trädde  försum- 
ligheten att  i  tid  anskaffa  nödig  läkarepersonal  på  ett  gripande  sätt  i  dagen. 
Förgäfves  begärde  man  i  nödens  stund  hos  kirurgiska  societeten  att 
erhålla  fältskärer.  Societeten  förklarade  sig  ur  stånd  att  gifva  förslag 
på  några  dertiU  lämpliga  personer,  så  mycket  mindre,  som  kort  förut 
100  fältskärer  reqvirerats  för  landtarméen,  utan  att  societeten  kunnat 
anskaffa  en  enda. 

De  fältskärer,  hvilka  man  sålunda  vid  denna  tid  var  tvungen  att 
med  dryg  kostnad  genom  bemedling  af  de  svenske  ministrarne  i  Köpen- 
hamn och  Hamburg  införskrifva  från  uflandet,  voro  till  allra  största 
delen  icke  blott  okunniga,  utan  rent  af  djerfva,  hänsynslösa  äfventyrare. 
Ständiga  uppträden  och  klagomål  öfver  deras  tygellösa  lif  hörde  till 
ordningen  för  dagen.  Man  kan  derför  icke  förundra  sig.  om  hertig 
Carl  vid  anmälan  derom,  att  81  tyska  fältskärer  efter  en  ådragen 
bestraffning  vägrat  att  vidare  tjenstgöra  och  anhållit  om  afsked,  egen- 
händigt den  Vq  1789  resolverade  de  bekanta  ofta  citerade  orden:  »de 
fältskärer,  som  ej  lyda  och  göra  sin  skyldighet,  blifva  afstraffade  med 
25  fuktel.  Skulle  detta  medel  icke  hjelpa,  dubbleras  receptet  och  så 
vidare,  till  dess  de  fullgjort,  hvad  mensklighet  och  deras  skyldigheter 
kräfver*. 

Resultatet  af  den  undersökning  presidenten  Ad.  Fre  dr.  Munck,  som 
konungen  sändt  till  Earlskrona,  verkställde  för  att  utreda  orsaken  hvarför 


*)  A.  Faxe,  Sjukligkeiens  förhållande  vid  kongl.  Örlogsflottan,  under  krigsåren^ 
efter  flottans  hemkomst  ifrån  Finland  1788  till  årets  slui  1790  i  »Läk.  och  Natarf.» 
XII  (1797):  126—169  med  silferappgifter  för  hvarje  månad.  —  P.  O.  Liljevalch, 
Krigshistoriska  intyg  om  behofvet  af  Läkarevård  för  svenska  armen,  Stockholm  1857, 
sidd.  15 — 19. 


•  i 


'il'-' 


i,^.-   i 


V-  * 


TRÅN   1788—1789   ÅRS  KRIG.  14ä 

flottan  icke  kunde  hålla  sjön,  framgår  ur  hans  rapport  af  den  ^^/g 
1789.  Detta  aktstycke  kastar  ett  bedröfligt  ljus  öfver  myndigheternas 
oförklarliga  sorglöshet  i  allt,  som  rörde  den  militära  sjukvårdens  oafvis- 
ligaste  fordringar  och  behof.  Ehuru  förut  tryckt,  bör  detta  aktstycke, 
som  ger  oss  en  gripande  bild  af  dåvarande  förhållanden,  icke  saknas  i 
någon  framställning  af  denna  »sjukvård».  Först  när  sjukdom  och  död 
spridde  sina  fasor  i  armée  och  flotta^  vaknade  man  till  besinning  och 
började  för  sent  bekämpa  den  hotande  förstörelsen.  De  viktigaste  orsakerna 
till  den  oerhörda  sjukligheten  i  Karlskrona  uppgåfvos  vara  följande: 

»att  de  sjuka  införts  i  för  trånga,  ohelsosamma  och  olämpliga  rum, 
samt  icke  afskiljdes  efter  sjukdomames  art  och  beskaffenhet,  utan  samman- 
blandades, så  att  den  ene  smittade  den  andre; 

att  halfTriske,  i  följd  af  bristande  utrymme,  utmönstrades  till  tjänst- 
göring på  skeppen,  hvaraf  följde,  att  de  icke  allenast  sjelfve  åter  insjuk- 
nade, utan  äfven  smittade  den  of  riga  besättningen; 

att  brist  varit  på  kläder  och  linne  samt  på  tjenlig  mat  för  de  sjuka, 
isynnerhet  på  dricka,  och  att  maten  förvarades  inne  i  sjukrummen,  der 
ock  tvättningen  af  de  sjukas  kläder  ägde  rum; 

att  den  militära  tillsynen  vid  sjuklnisen  varit  helt  och  hållet  för- 
summad eller  åtminstone  varit  ganska  otillräcklig; 

att  de  döda  kropparne  blifvit  uppstaplade  i  högar  på  sjukhus- 
gårdame  innan  man  bortfört  dem  till  begrafningsplatsen,  der  de  samtlige 
blifvit  lemnade  ofvan  jord  eller  ock  så  knappt  begrafna^  att  halfva  kistorna 
äro  bare; 

att  i  hela  staden  ej  funnes  ett  enda  marketenteri,  der  frisk  eller 
sjuk  kan  få  mat,  icke  en  gång  ett  skjul,  derunder  den  ätande  kan  skyla 
sig  för  regn  och  oväder; 

att  i  sjelfva  staden  ordning  och  snygghet  icke  varit  iakttagen; 

»att  brist  varit  både  på  läkare,  fältskärer  och  sjukvaktare,  så  att  de 
sjuke  saknat  all  lindring  i  sina  plågor,  och  ofta  i  sin  vånda  gripit  till 
onaturliga  medel  att  släcka  sin  törst; 

att  medikamenterne  icke  alltid  torde  haf va  varit  så  tillförlitliga  och 
goda  som  vederbort  helst  fältskärerne  utan  uppsigt  fått  sådana  föreskrifva; 

att  sjukhus  för  1,000  man  och  derutöfver  blifvit  anlagdt  bredvid 
svinhus  och  stinkande  gölar,  behäftadt  med  nästan  alla  ofvanuppräknade 
brister  och  inrättadt  snarare  till  dödssäng  än  förfriskning». 


144 


FRÄN    1788—1789   ÅRS   KRtÖ. 


^:^i 


:i 


j' 


tn  -• 


Eapporten  slutade  med  följande  kläm: 

»att  om  icke  flottan  förses  med  erfame  och  skicklige  läkare  och 
fältskärer  samt  alla  försigtighetsmått  till  manskapets  förvarande  ombord 
vidtagas  och  icke  tiJlräcklige  samt  beqväma  sjukhus  och  kaserner  för 
mellan  3  ä  4,000  man  inrättas,  förses  med  nödtorftiga  behof  och  med 
skicklige  föreståndare,  läkare  och  flere  till  sjukvården  oundgängligen 
hörande  pereoner,  skall  Carlskrona,  hvarpå  en  stor  del  af  rikets  säkerhet 
beror,  blifva  en  graf  för  rikets  krigsmakt  både  till  lands  och  sjös,  samt 
borttaga  mera  folk,  än  de  mest  förödande  fältslag,  icke  förtigandes,  det 
smittor  och  sjukdomar  derifrän  skola  utbreda  sig  till  alla  landsändar, 
hotande    dem    med    förödelse    och    betagande    folket    allt    mod    och    all 

lU8t>  »). 

Vid  den  tilltagande  sjukligheten  anmodade  utredningskommissionen 
i  Stockholm  Anders  Sparrman  och  J.  G.  Wahlbom  att  undersöka 
tillståndet  i  Karlskrona  och  på  grund  af  deras  berättelse  af  den  ^^s  s.  å. 
vidtogos  åtgärder  till  anskaffande  af  sjukbaracker  och  större  utrymme  åt 
de  sjuke,  iakttagande  af  renlighet  i  staden  och  å  sjukhusen,  antagande 
af  marketeutare  m.  m. 

Genom  utredningskommissionens  föranstaltande  blefvo  ytterligare 
assessoreme  Ribb  en  och  Hedin  sände  till  Karlskrona,  för  att  undersöka 
dervarande  förhållanden  och  för  dem  utfärdades  t.  o.  m.  särskild 
instruktion  den  ^7?  1789.  Af  deras  till  konungen  inlemnade  redo- 
görelse för  tillståndet  i  Karlskrona  framgick,  att  icke  engång  de  af 
collegium  medicum  föreslagna  och  af  Kongl.  Maj:t  den  ^Vs  1778  stad- 
fästade  förändringarna  i  flottans  medicinalväsende  blifvit  satta  i  verket 

Bristen  på  sjukhus  och  på  de  oumbärligaste  förnödenheter  för  vården 
af  det  ständigt  tilltagande  antalet  sjuke  var  oerhörd.  En  obeskriflig 
förvirring  rådde  på  alla  håll.  I  sin  berättelse  af  den  ^7»  s.  å.  förklarade 
Hedin  och  Ribben:  »vi  kunna  också  icke  längre  se  den  odrägliga 
kostnad,  som  slösas  till  de  sjukas  räddning,  och  veta  att  den  i  när- 
varande ställning  är  och  förblifver  onyttig;  vi  sträfva  emot  natur  och 
möjlighet,  ty  alla  medel  äro  fåfänga,  der  utrymme,  friskt  vatten,  sund 
föda,   med    ett   ord,   der  allt  felar  i  den  ordning  och  gång,  som  hälsan 


>'  f 


*)  E.  G.  Engberg  och  P.  O.  Liljevalch,  a.  a.  sid.  13. 


<  u 


FBÅN  1788—1789  Ihs  krig.  146 


fordrar  om  han  skall  återvinnas»  *).  Hunidana  förhållandena  i  sjelfva 
verket  voro  vid  denna  tid  i  Karlskrona,  framgår  ur  Hedins  samtidigt 
till  Abr.  Bäck  aflåtna  brof: 

»Jag  hadde  vist  ämat  ett  omständeligt  bref,  men  som  jag  redan 
varit  sjuk  i  G  dagar  af  en  febris  intermittens,  hvars  grofveliga  kräkningar 
jag  ej  kan  omtala,  så  blir  det  mig  väl  till  en  stor  ursäkt.  De  friska 
stunder  nödgas  jag  arbeta  med  memorialers  uppsättande,  revisioner  och 
berättelser.  Jag  skall  derföre  blott  i  yttersta  korthet  säga  at  tillståndet 
här  är  högst  äfventyrligt.  Sextusen  och  några  hundrade  siuka  sedan 
flottan  inlopp,  dageligen  sjiiknar  folket,  brist  på  utrymme,  men  ännu 
större  brist  på  läkarevård  giöra  alla  project  omögelige.  Här  fordras 
åtminstone  10  läkare  och  100:de  fältskärer,  hvar  skola  de  tagas?  Än 
mer,  huru  skall  antalet  imderhållas,  då  de  sjiikna  och  dö  till  stort  antal. 
Jag  svär  på  at  deräst  collegium  ej  indrager  staten  af  medhielpare  och 
skickar  dem  genast  hit,  blifva  vi  aldeles  förlägne  och  ansvaret  hos 
collegium.  Jag  har  i  dag  skickat  Munchen  ett  project  at  kunna  skafTa 
svenske  ynglingar,  ty  de  införskrifne  tyskame  dåga  omöjeligen,  betrachtade 
hvarken  på  en  eller  annan  sida,  hvad  kan  en  tysk  idiot  göra  til  hielpen 
för  en  svensk  sjuk,  som  ej  förstås  och  ej  förstår?  Mitt  project  rouUerar 
pä  ämnen  frän  gymnasier  och  cathedralskolorna,  som  böra  anses  med 
beskedlighet,  tilldanas  i  Stockholm  och  placeras  till  tjenstgiöring,  —  på  3 
månader  kan  en  underbygd  ynglings  kunskaper  blifva  tillökte  med  mera 
kännedom  i  medicine  än  våra  oppenfältschärer  äga,  ty  här  är  fråga  blott 
om  folk  förståndige  nog  att  fatta  begrepp  och  af  hvilka  man  ej  begiär 
mera  än  at  de  skola  lyda  och  exequera.  Tänk,  min  bäste  archiater,  hvad 
det  kostat  kronan  at  insläpa  en  hel  skeppsladdning  af  tyskar,  som  dels 
äro  odugelige,  dels  sjukna,  hvarföre  icke  taga  egne  ämnen  och  tilreda 
dem.  De  äro  vane  vid  climat  och  seder  och  kimna  återgå  till  hvad  vitad 
genus,  som  hälst,  sedan  de  biträdt  vid  sjukhusen. 

Jag  besvär  hr  archiatern  at  tänka  alfvarsamt  på  saken  och  om 
fråga  blir  at  gifva  sitt3'altid  solida  omdömme.  Faxe  är  klokare  än  de 
öfrige  hönshufvuden  här  nedre,  —  Brandenburg  en  gammal  slipad  luf, 
som  jag  redan  nödgats  knäcka,  fast  det  ej  skedde  med  min  fogelige 
camrats  bifall.  De  trätor,  som  underhåUas  medici  emellan,  har  jag  reviderat 
och  derom  uppsåt  vår  tanke_till  militair  ammiralen,  som  nu  afgår.    Apo- 


^)  Anteckningar  rörande  sfukvärden  på  flottan  och  i  Karlskrona  1789  i  »Tid- 
skrift i  Sjöväsendet».    IV.    Karlskrona  1839,  sid.  207. 

10 


146 


FRÅN    1788—1780   ÅRS   KRIÖ. 


thekaren  är  en  dansk  bof,  som  håller  det  aldra  största  skinnen  och  ingen 
edsvuren  gesäll,  blott  tyskar  på  sitt  apothek.  Blott  en  enda  räkning 
stiger  till  10,800  rdr,  jag  kan  aldrig  tillstyrka  betalning  efter  taxan  i 
stora  quantiteters  aflämnande,  jag  är  just  i  taxan  berättigad  at  taga  sådant 
steg,  ty  den  är  för  minutenngen  och  har  på  alla  ställen  moderationspris, 
däri  man  i  minuteringen  nödgas  gå  till  större  qvantitet». 

Om  tillståndet  på  flottan  lemnar  amiral  Otto  Henrik  Norden- 
sköld upplysningar  i  sin  rapport  af  den  'Ys  1789.  »Hafregryn  fattas 
nu  för  både  sjuka  och  friska.  All  slags  sjukprovision  fattas  på  flottan 
och  måste  nödvändigt  anskaffas.  Medikameutskistorna  äro  torna  och  böra 
förses  med  två  månaders  förråd.  Femton  fältskärer  hafva  dels  under 
expeditionen,  dels  sedermera  i  land  på  Tjurkö  dödt  och  nu  sjuka  till  ett 
ansenligt  antal,  som  af  expeditionsdoktoren  Gersdorff  uppges  till  15 
af  första  och  30  af  andra  klassen^  hvilkas  remplacerande  blir  således  en 
nödvändighet.  —  Äfven  fordras  flera  tusen  hängmattor,  emedan  en  del 
åtgått  till  dödas  bcgrafning  för  brist  på  bräder»  *). 

Amiralitetsapotekets  tillstånd  synes  vid  denna  tid  varit  i  flera 
afseenden  otillfredsställande.  Åtminstone  blef  apotekaren  Bräsch  föremål 
för  Hedins  ovilja  och  anklagelser.  Det  ser  nästan  ut,  som  om  man 
velat  i  odugliga  och  kraftlösa  medikamenter  söka  en  viktig  orsak  till 
farsotens  öfverhandtagande  och  makt  Vid  den  af  Hedin  och  Ribb  en 
verkställda  apoteksvisitationen  befanns  en  del  varor  och  medikamenter 
af  mindre  god  beskaflenhet  I  en  skrifvelse  till  konungen  1790  anmälde 
nu  coUegium  medicum,  att  :»tio  förflutna  års  medicinalräkningar  bevisa 
nogsamt,  att  ej  allenast  läkare,  utan  särdeles  apothekaren  öfverskridit 
författningarna!  De  förre  igenom  dyra  och  i  pharmacopoea  pauperum  och 
navalis  förbudne  medels  förskrifvande  och  den  senare  igenom  olaglig 
och  otillbörlig  tillämpning  af  1777  års  apothekaretaxa.  Af  allt  detta 
kan  collegium  ej  allenast  sluta  till  den  olyckliga  fölgd,  som  nödvändigt 
måste  vara  oskiljaktig  från  läkarekonstens  utöfning  i  Carlskrona,  utan 
ock  till  apothekarens  oförsvarliga  förhållande,  i  det  han,  i  en  så  uppenbar 


O  Se  »Tidskrift  i  sjöväsendet»  1839,  s.  215. 


t^BÅN  1788—1789  Ibs  KBIG.  147 

nöd  och  träDgande  olycka,  endast  sett  på  enskild  viost,  med  uraktlåtande 
af  alla  Eder  Eongl.  Majrts  och  coUegii  utfärdade  stadgar  och  reglementen». 
Kollegium  fann  äfven  tillfället  gynnsamt  att  söka  utverka  konungens 
bifall  till  ett  länge  närdt  önskningsmål,  stadfästelsen  af  ett  nytt  i  collegium 
uppgjordt  reglemente  för  apotekarene,  och  anhöll  »om  nådig  befallning 
att  vid  hårdt  straff  af  privilegiets  förlust  ingen  apothekare  må  understa 
sig  uraktlåta  hvad  collegii  reglemente  för  apothekarne  i  riket  af  d&n 
'V4  1786  i  detta  afseende  omständeligare  stadgar,  på  det  slike  och  flera 
händelser  må  framgent,  till  hela  landets  båtnad,  kunna  undvikas»  ^). 

Emellertid  ställdes  Bräsch  under  tilltal  för  förfalskade  droger  och 
collegium  uppdrog  deras  undersökning  åt  P.  J.  Bergius,  som  deröfver 
inlemnade  en  utförlig  berättelse  ^).  En  vidlyftig  och  långvarig  rättegång 
inleddes,  men  som  slutade  med  Brasch's  frikännande  den  ^Vs  1794.  I 
det  mot  Bräsch  anhängiggjorda  rättegångsmålet  äro  akterna  tryckta 
nnder  titel:  Handlingar  och  anteckningar  vid  amiralitets  underrätten  i 
Carlskro?ia  uti  undersökningsmålet  emellan  amiralitets  adt^ocat-fiskals 
ernbetet  derstädes  och  amiralitets  apothekaren  Bräsch,  angående  assesso- 
reme  Ribbens  och  Hedins  emot  honom  om  fel  och  oordningar  på 
apotheket  och  i  läkemedlen  gjorda  angifvelser.  Stockholm  1794.  332 
sid.  4:o. 

Oaktadt  dessa  fasansfulla  olyckor,  hvilka  man  fått  upplefva  i  Karls- 
krona, synes  militärförvaltningen  ännu  icke  klart  insett  nödvändigheten 
att  med  all  makt  skydda  sig  mot  upprepandet  af  sådana  fruktansvärda 
händelser.  En  komité  blef  väl  nedsatt  i  Karlskrona  1789  att  uppgöra 
förslag  till  »amiralitetsverkets  förbättrande»  och  denna  komité  infordrade 
äfven  af  collegium  medicum  betänkande  öfver  de  viktigaste  medlen  att 
hämma  och  förekomma  sjukdomar  på  örlogsfiottan,  men  några  egentliga 
resultat  medförde  den  icke.  Förgäfves  varnade  Abr.  Bäck  i  ett  bref 
till  A.  Paxe,  dateradt  den  Va  1790: 


^)  Denna  kollegii  skrif velse  finnes  inföixl  i  »Dagligt  Allehanda»  1790  N:o  120.  — 
Det  af  oollegitim  medicum  utfärdade  apoteksreglementet  vann  likväl  icke  Kongl.  Maj:ts 
stadfästelse,  bvarom  närmare  meddelas  i  en  följande  afdelning. 

*)  Införd  i  »Läkaren  och  Naturforskaren»  X  (1791):  198. 


148 


FBÅN  1808— ISOd  Abs  kbio. 


'»Jag  är  herr  asBessom  mycken  tack  skyldig,  som  behagat  lemna 
mig  det  till  Öfveramirals-einbetet  ingifna  memorial,  rörande  den  i  Carls- 
krona  ibland  sjöfolket  grasserande  sjukdomen  och  som  jag  aflemnat  till  k. 
coUegium  medieum.  Hr  assessorn  har  deruti  nog  tydeligen  uppgifvit 
bristema  vid  sjukvärden  och  orsakerna  till  en  så  gräslig  afgång  på  folk.  — 
Men  allt  detta  är  snart  glömdt,  när  faran  är  förbi.  Gifve  Gud!  att  de 
befallande  kunde  en  gäng  öfvertygas  af  så  månge  olyckliga  händelser, 
både  hos  oss  och  utrikes,  att  tillräckliga  och  välinrättade  sjukhus  äro 
nödvändiga  och  böra  vara  i  beredskap,  när  en  stor  myckenhet  folk  samman- 
drages på  ett  ställe.  Den  ansenliga  kostnad,  som  kronan  dervid  hafver, 
är  dock  långt  mindre,  än  hvad  som  påkostas  i  en  härjande  sjukdom  till 
medicameater  och  läkare  m.  m.,  utom  det  att  riket  lider  afsaknad  på  en 
myckenhet  folk,  tid  och  tillfälle  går  förloradt,  som  annars  blifvit  använd 
till  rikets  försvar  m.  m.  Äfven  i  den  delen  borde  ju  under  friden  tänkas 
på  krigets  följder  och  intet  skona  omkostningar  till  sjukas  rum,  kläder, 
sängar  m.  m.». 

Att  styrelsen  icke  följt  dessa  varnande  råd,  såg  man  redan  vid 
följande  fredsbrott.  Från  1808—1809  åi-s  krig  må  nämnas  att  från  den 
Vs  1808  till  den  Ve  1809  af  flottans  manskap  14,416  man  hade  varit 
sjuka,  af  hvilka  2,809  afledo  d.  v.  s.  19,5  %,  hvarutom  4,434  blefvo  för 
sjuklighet  afskedade  eller  hemförlofvade.  Dödligheten  på  Karlskrona 
militärsjukhus  hade  under  de  föregående  åren  1801—1807  stigit  till 
omkring  40  man  under  året,  men  1808  dogo  i  dessa  sjukhus  2,462  och 
1809  771 »).    Inom  landtvärnet  var  dödligheten  31,5  7o- 


4.    Fältläkare  vid  arméen. 

Under  de  många  krig,  som  Sverige  förde  i  17:de  seklet,  hade 
visserligen  så  väl  landttrupperna  som  flottan  småningom  erhållit  fältskärer, 
men  det  dröjde  länge,  innan  man  insåg  behofvet  af  en  kontroll  öfver 
de  enskilde  militärläkarene.  Desse  stodo  helt  och  hållet  under  militär- 
befälet och  besörjde  sina  åligganden  utan  samband  med  hvarandra  eller 
med  annan  sakkunnig  myndighet  ^).    Måhända  kunna  i  krigsarkivets  hand- 


*)  P.  O.  Liljevalch,  Krigshistoriska  intyg ^  s.  24. 
*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  218. 


FÅLTLÅKABX   TID   ARUÉBN.  149 


lingar  anträffas  meddelanden  och  dertill  hörande  rapporter  öfver  de 
särskilda  truppernas  sanitära  tillstånd.  I  collegii  medici  arkiv  finnes  från 
medlet  af  förra  seklet  endast  en  och  annan  uppgift  i  detta  hänseende,  men 
bland  kirurgiska  societetens  handlingar  har  förf.  icke  anträffat  sådana. 

Dock  synes  en  »faltmedicus»  tidtals  varit  anställd.  D:r  Bernhard 
Below  förordnades  den  *7i  1^45  till  fältmedikus  vid  krigsmakten  i 
Sk&ne  för  att  utöfva  uppsikt  öfver  fältskärerne  vid  arméen  och  i  fäst- 
ningarna emot  900  dal.  smt  i  årlig  lön.  Någon  gång  erhöll  en  framstående 
filtskär  ett  sådant  uppdrag.  Drottning  Christinas  »lif-  och  hofbarberare» 
Dionysius  Fischer  blef  »Inspektor»  öfver  fältkirurgeme  i  Riga  och 
den  ^/j  1649  utnämnd  till  »medicus  vid  soldateske  hospital»  i  lifland. 
lif  och  hofbarberaren  Herman  Fuchs  åter  erhöll  1674  uppsikten  öfver 
alla  militärbarberare  ^). 

Äfven  Urban  Hjeerne  var  1668  inspektor  öfver  faltbarberame 
vid  lifländska  garnisonerna.  Behofvet  af  kontroll  och  ett  sakkunnigt 
öfverinseende  öfver  fältskärerne  gjorde  sig  sålunda  mer  och  mer  gällande, 
hvarom  följande  Karl  XI:s  bref,  dateradt  hufvudqvarteret  Ljungby  den 
^Vij  1677,  bär  vittne: 

»Att  såsom  Wij  til  Wår  milices  conservation  befinne  lända  det  en 
skickeligh  och  wäl  förfahren  persohn  blifwer  oonstituerat  och  förordnat 
tiU  at  hafwa  öfverinspectionen  öfver  regementsfeltskiäreme  widh  alla 
regementer  tiU  häst  och  footh,  och  wärt  krigscollegium  så  wähl  1  anseende 
till  samma  nödvändigheet,  som  i  consideration  til  den  gode  erfahrenheet 
bardberaren  i  Stockholm,  Oss  eldskeligh  ehrlig  och  förståndigh  M:r  Paul 
Springer  sig  acquirerat  uthj  dhe  till  samma  profession  hörande  stycken, 
för  någon  tijdh  sedhan  honom  samma  beställningh  updragit  hafwer, 
anhållandes  hoos  Oss  han  underdånigst  om  Wår  nådige  confirmation 
dheröfver.  Altså  hafve  Wij  i  nåder  låtit  Oss  behaga  att  willfahra  honom 
dheruthinnan  och  confirmere  samt  stadfäste  hermedh  och  i  krafft  af  detta 
Wårt  öpne  breef  honom  M:r  Paul  Springer  widh  bem:te  beställningh, 
så  att  han  öfverinspectionen  öfver  alla  regementsfeldtskiärer  under 
militien  både  till  häst  såwähl  som  foots  här  i  Swerige  skall  hafwa.  Och 
skall  han  fördenskull  näst  dhen  huldh  och  troohets  plicht  medh  hwilcken 


*)  J.  F.  öacklén,  Sveriges  Ijäkarehistoria.    I:  346,  351  f 


150  FÅLTLÅKARE  TID  ABMÉEN. 


Oss  och  Sweriges  chrona  han  tillbunden  är,  isynnerhet  weetta  sitt  embete 
dher  uthi  bestå,  att  han  ett  noga  och  flitigt  inseende  hafwer  öfver  alla 
mehrbem:te  feltscherer  widh  legementeme,  så  att  dhe  icke  allenast  uthi 
deras  profession  &re  behörigen  examinerade  och  godeekiende,  uthan  ock  att 
dhe  hwar  för  sigh  med  högsta  fliit  låta  sigh  wårda  om  dhe  sjuke  soldaters 
cur  och  dherå  fölliande  restitution,  så  at  ingen  af  oachtsamheet  eller  dheras 
oförståndh  må  komma  till  att  fördärfwas  eller  bortdöö.  Till  hvilcken  ända 
han  M:r  Paul  Springer  hafwer  sigh  stadigt  widh  arméen  att  uppehålla, 
medh  dher  wistandes  feltmedico  fliitigt  öiver  et  och  annat  att  conferera 
sampt  och  medh  feltschererne  en  tiidigh  correspondenoe  plåga,  medh- 
deelandes  dhem  når  behof  giöres  sitt  trogna  inrådande,  alt  till  dhen  ända 
att  Oss  må  skee  den  tienst  som  wederböhr,  och  folket  genom  ingen  ofliit 
råka  till  att  gåå  under  och  förlohras.  Och  emedan  Wij  betånkiande 
draga  at  låta  honom  för  detta  sitt  beswär  niuta  dhet  contingent  af  hwar 
regementsfeltschers  gage  som  Wårt  kriigscoUegium  tillordnar,  warandes 
dheras  wilkohr  uthom  dess  knappe,  Ty  wele  Wij  at  han  i  st&llet  för  så 
stoort  quantum  som  detta  förra  sigh  bedrager,  uppå  ordinarie  staten 
skal  blifwa  opfördh,  hafwandes  Wårt  Cammar  coUegium  dhen  förordningh 
att  ställa  dhet  han  ifrån  detta  åhr  inclusive  alt  framgent  sådant  må 
upbähra»  *). 

Denne  Paul  Springer,  som  1653  ankom  till  Stockholm  och  1662 
inträdde  som  medlem  i  barberareembetet,  dog  1692.  Enligt  anförda  k. 
bref  var  han  för  sin  del  antagen  på  »ordinarie»  stat  Hvilka  hans 
göromål  efter  krigets  slut  varit  och  om  han  verkligen  fortfarande  qvarstått 
i  militärtjenst,  låter  sig  likväl  na  icke  afgöra.  Någon  efterträdare  synes 
han  icke  heller  erhållit  Först  under  Earl  den  Xll:s  krig  finner  man 
åter  spår  dertill,  att  den  läkare,  som  åtföljde  konungens  högqvarter, 
betraktades  som  öfverläkare  vid  trupperna,  hvilken  det  tillhörde  att 
utöfva  inseende  öfver  så  väl  sjukvården,  som  medikamentsförråden.  Vid 
större  truppafdelningar  funnos  för  öfrigt  under  krigen  dels  fältläkare  och 
fältkirurger,  dels  äfven  stabsläkare  och  stabskirurger  ^). 

Att  läkarene  sjelfve  mer  än  väl  insågo  bristfälligheterna  i  den  då 
varande  militärläkarevården,  kan  man  ej  betvifla,  ehuru  de  icke  förmådde 
göra  sin  röst  gällande.    Samuel   Skraggenstjerna,   som  med  Karl 


^)  I  riksarkivet. 

»)  Jemför  J.  F,  Sacklén,  a.  a.  II:  35  ff. 


FAlTLÅKABS  tid   ABMÉBR.  151 


Xn  vistades  i  Bender,  inlemnade  till  konungen  en  skrift  under  titel: 
>Kårt  författning  öfver  den  åtskilnat,  som  är  millan  en  rättskaffens 
medico  eller  doctare  och  en  fältskär  i  invärtes  sjtiJcdomars  kännande, 
åtskilliunde  och  eitrerande,  jämpte  bewiis  att  en  armée,  som  wähl 
beställt  är,  icke  allenast  utan  niedicis  intet  kan  och  bör  vara,  utan 
borde  oforgripligen  hafva  flera  deraf  än  härtill  dag  skiedt  är,  allom, 
som  denna  saken  intet  så  noga  och  egentligen  förstå  eller  af  ogrundade 
berättelser  förledde  äro,  till  wälmsnt  underrättelse  uppsatt  i  Campe- 
mentet  vndh  Bender  år  17 Ih  V*  I  detta  arbete,  som  utgör  ett  slags 
propedeutik  till  läkekonstens  studium  och  redogör  för  vetenskapens 
särskilda  delar,  påpekas  nödvändigheten  att  förse  en  armé  med  tillräckligt 
antal  skickliga  läkare,  »emedan  en  fältskär,  som  lärt  sig  blott  en  del  af 
medicinen,  icke  kan  fuliföra  någon  rätt  cur».  För  en  armé  af  30 — 40 
tusen  man  behöfvas  minst  sju  läkare,  nämligen  2  ä  3  för  infanteriet, 
lika  många  för  kavalleriet  och  en  för  artilleriet,  hvilka  borde  följa  med 
de  olika  af  delningarna  eller  regementena.  Be  borde  aflönas  en  hvar 
med  åtminstone  500  dal.  smt,  »ty  mindre  kan  man  icke  ge  dem,  om 
man  vill  hafva  capabelt  folk»,  eller  tillsammans  3,500  dal.  och  »hvad 
vore  det  till  räknandes  emot  en  hel  armées  conservation  och  tjenst  i  sitt 
sjukliga  tillstånd.  Monne  icke  så  mycket  och  mycket  mer  ofruktsamt 
och  onyttigt  användes  på  de  många  medicamenter,  som  en  hop  oför- 
ståndiga fältskärer  och  gesäller  icke  allenast  utan  någon  nytta,  utan  ofta 
till  skada  och  förfång  ingifva!  Mången  braf  fältskär,  som  i  sin  ungdom, 
då  han  sig  på  sin  konst  allena  lade,  gjort  goda  och  ymbnoga  prof  nog 
af  en  fullkomlig  och  försigtig  fältskär,  har  i  ålderdomen,  när  han  begynt 
att  befatta  sig  med  andra  beställningar,  särdeles  invärtes  curer,  glömt 
af  det  han  i  ungdomen  lärt  och  practicerat,  blifvandes  i  stället  för  en 
braf  chirurgo  en  quacksalfvare,  som  hvarken  det  ena  eller  det  andra 
fuUkomligen  förstår,  utan  är  aliquid  in  omnibus,  nihil  in  toto,  som  man 
plägar  säga». 

Vid  utbrottet  af  1741  års  krig  i  Finland  erhöll  collegium  medicum 
den  ^Vq  1741  befallning  att  hos  Kongl.  Maj:t  föreslå  tvenne  stabsmedici, 


^)  I  L  biblioteket  i  Stockholm  (Rålambska  samlingen). 


m 


152 


FÄLTLÄKAKB   17M0£R    1741 — 1743    ÅKS   KRIG. 


ii 


J«l 


f- 


den  ene  vid  arméen  i  Finland  och  den  andre  vid  »den  utevarande  örlogs- 
escadern».  Några  af  koUegii  d.  v.  assessorer,  h vilka  derfcill  uppmanades, 
emottogo  icke  dessa  anbud  och  äfven  Johan  Gottschalk  Wallerius 
i  Upsala  afsade  sig  i  bref  af  den  ^%  1741  den  honom  erbjudna  platsen 
såsom  stabsmedicus  på  flottan^  »emedan  han  sin  tid  mast  till  academiska 
sysslor  och  informationsverket  användt».  Provinsialläkaren  i  Värmland 
Pehr  Hamnerin  afböjde  väl  att  blifva  anställd  vid  flottan,  men 
förklarade  i  sitt  svarsbref  af  den  '79  ^^g  ^^^^  ^^^  alldeles  obenägen  att 
emottaga  stabsläkarebefattningen  i  Finland,  dock  ville  han  först  blifva 
underrättad  om  de  förmåner  och  villkor,  hvilka  åtföljde  tjensten.  Gollegiom 
medicum  förfrågade  sig  derför  den  7io  1741  hos  Kongl.  Majit,  hvad  en 
fältmedikus  vid  armén  och  flottan  kunde  påräkna  i  lön  och  traktamente 
enligt  den  antagna  fältstaten.  Måhända  befanns  denna  stat  otillräcklig, 
tj  någon  stabsläkai-e  blef  icke  förordnad  till  Finland,  utan  en  stabskirurg 
Abraham  Kringförs  synes  hafva  besörjt  fältmedicisysslan.  Efter 
hans  död  1741  begärde  kongl.  utredningskommissionen  i  bref  af  den 
^%  1742  att  kollegium  ville  icke  blott  uppgifva  qvantiteten  af  de 
medikamenter,  som  voro  behöfliga  för  fältkistornas  komplettering,  utan 
äfven  ånyo  föreslå  »en  skicklig  och  tillförlitiig  medicus  till  fältiäkare- 
bestäUningen».  Slutligen  anbefallde  konungen  muntligen  koUegii  d.  v. 
ordförande  Evald  Ribe  att  föreslå  en  fältmedikus  och  lofvade  80 
dal.  smt  i  lön  och  fälttraktamente  i  månaden.  Kollegium  föreslog  då 
den  ^7«  1742  Pehr  Hamnerin.  Härom  innehåller  k.  bref  vet  af  den 
**/,  1742  till  collegium  medicum: 

»Utredningskoramissionen  har  inkommit  med  underdånig  berättelse 
af  den  ^Vt  derom,  att  d:r  Hamnerin  väl  blifvit  kallad  från  Wermland 
och  honom  tillbudits  att  emottaga  fältmedici  sysslan  vid  arméen  i  finland, 
men  att  såväl  landshöfdingen  i  orten,  som  åtskilliga  ståndspersoner  och 
magistraten  i  Carlstad  gjort  föreställningar  huru  alldeles  omistiig  bemftlte 
doctor  var  för  orten  i  anseende  till  der  inritade  farliga  sjukdomar,  äfven- 
som  att  doctor  Hamnerin  förklarat  det  han  af  underdånigt  nit  är  villig 
att  låta  bruka  sig  i  rikets  tjenst,  dock  förbehållit  sig  sådana  wilckor  vid 
fältmedicisysslan,  som  honom  ej  kunna  bestås.  Nu  som  eder  icke  kunnat 
obekant  vara  det  i  Wermland  varit  och  är  ett  sjukligt  tillstånd  såsom 
ock   att  denne  Hamnerin  icke  niuter  någon  lön  på  crouans  stat,  så  är 


FÄLTLÄKARE    DNBBR    1741--1743   ÄRS   KRIG.  153 


det  intet  wäl  gjort,  att  I  föreslagit  honom  till  denna  beställningen,  livar- 
igenom  cronan  blifvit  besvärad  med  skiuss  och  tractamentspenningar  pä 
hans  hit  och  återresa,  och  landet  dessutom  måst  sakna  des  nödiga  när- 
varelse i  en  så  sjuklig  tid  nu  en  hel  månad:  Men  på  det  ej  eller  wår 
armée  i  Finland  måtte  längre  umbära  en  så  nödig  person,  som  en  habil 
fältmedicus  är;  Så  emedan  wåre  undersåtare  af  medicis,  som  niuta  lön 
på  staten,  ej  böra  mer  få  undandraga  sig  att  göra  tjenst  hvarest  det 
behöfves  och  påfordras  än  andre;  Ty  hafve  Wij  i  nåder  godt  funnit,  och 
är  till  eder  härmed  wär  nådiga  befallning,  att  I  ofördröjeligen  utnämnen 
någon  af  de  på  cronans  stat  stående  doctorer,  som  I  finnen  skickelig  till 
fältmedici  beställningen,  hwilken  då  skal  commenderas  at  genast  förfoga 
sig  til  arméen  och  niuta  den  lön  och  förmåner,  som  staten  honom  består. 
Wiljandes  Wi  nu  intet  mera  veta  af  någre  ursäckter  eller  odrägeliga 
vilkor  af  den,  som  namnes,  utan  bör  han  strax  giöra  sig  färdig  till 
afresan». 

Detta  Kongl.  Maj:ts  missnöje  fick  kollegium  underkasta   sig,   men 
ansåg  sig  dock  kunna  den  ^Vs  s^^i^va  följande  förklaring: 

»Collegium  har  under  den  ^^/^  i  underdånighet  vid  handen  gifvit 
den  brist,  som  nu  för  tiden  är  i  riket  på  goda  medici,  hvilket  tvifvels- 
utan  härrörer  af  then  förachteliga  tanke,  som  nu  allmänt  höres  om  medi- 
cinen, kunnandes  quicka  och  förmögna  ämnen  icke  gärna  använda  •  så 
mycket  arbete  och  stor  kostnad,  som  en  så  ädel  och  nyttig  vettenskap 
nödvändigt  fordrar,  utan  häldre  slå  sig  till  annat,  så  länge  the  see,  att 
medelst  E.  M.  nådiga  och  hälsosamma  medicinalordningars  dageliga  och 
djerfva  öfverträdande  ingen  skilnad  giöres  emellan  lärde,  erfame  och 
redelige  medici  och  sådane  personer  af  åtskilliga  willkor,  som  oförskämt 
låta  sig  bruka  i  medicinen,  när  the  allenast  lärdt  att  med  ogrundadt 
prat  bedraga  enfaldigt  och  okunnigt  folck. 

Att  någon,  som  redan  njuter  lön  på  Ed.  Maj:ts  och  Cronans  stat 
isynnerhet  skulle  nämnas,  har  collegium  tillförene  aldrig  wetat,  som  thet 
ock  ingen  kundskap  äger  om  provincialmediconim  löningar,  mindre  nå- 
gon macht  gifwen  är  att  befalla  den  ena  eller  den  andra  det  minsta, 
utom  hvad  deras  i  nåder  anförtrodde  ämbeten  egentiigen  rörer. 

Nu  som  E.  M.  befalt  Colleg.  nämna  någon  af  them,  som  niuta  lön 
på  staten,  så  äro  inga  skickeligare  att  föreslå  än  Assess.  provincialmedicus 
J.  G.  Greringius,  Ass.  och  Hofmedicus  d:r  P.  Leetström  och  pro- 
vincialmedicus d:r  Ni  c.  Retzius.  Dessutom  är  från  sin  utländska  resa 
hemkommen  d:r  P.  Lundberg». 


154  fIltlAkare  i  pommbbska  kbigbt. 

Frfigan  om  tillförordnandet  af  en  fältläkare  under  fortsättningen 
af  kriget  i  Finland  synes  likväl  hafva  förfallit  Åtminstone  omnamnes 
icke  en  sådan  i  collegii  raedici  protokoll. 

Under  finska  kriget  1741 — 1743  stod  coUegium  medicum  för 
öfrigt  i  officiel  skriftvexling  med  utredningskommissionen  rörande  mili- 
täiläkarevården,  apoteksväsendet,  tjensters  besättande  m.  m.  Åfven 
sekreta  utskottets  defensions-deputation  infordrade  koilegii  utlåtanden  och 
betänkanden  rörande  fi^ågor  inom  militärhelsovårdens  område,  om  tnip- 
pernas  förplägning  m.  m.,  likaså  amiralitetskommissariatet  1743. 

Kollegium  tillhör  förtjensten  att  hafva  fortfarande  fäst  regeringens 
uppmärksamhet  på  nödvändigheten  att  för  vården  af  den  militära  helso- 
och  sjukvården  anställa  en  [särskildt  derför  utbildad  lämplig  läkare. 
När  ständernas  »landt-  och  sjömilitiae  oeconomiee  deputation»  vid  1751 — 52 
års  riksdag  infordrade  collegii  medici  betänkande  om  förbättrande  af 
militärläkarenes  utbildning,  afgaf  coUegium  medicum  den  '/a  1752  bland 
annat  följande  yttrande: 

»Är  det  högst  nödigt  att  här   i  Sverige    så   wäl    som   annorstädes 
vore  en  fältmedicus  förordnad  med  så  tillräckelig   lön,   äfven    uti  freds- 
tider, att  han  dermed  kunde  föda  sig  och  ej  med  annan  practique  nödgas 
hindra  sig.     Hans  giöromål  wore  då  uti   fredstider   att   ifrån   alla    rege- 
menten månadtl.  infordra  berättelse  om   de    siuka,   sjukdomames    skötsel 
och  utgång.     Det  blefve  derigenom  uppsigt  öfver    chirurgemas   göromål. 
Han  borde  årligen  besöka   regementema    och    med   chirurgus    vid    hvart 
regemente  rådföra  om  det,  som    till    vederbörandes   hälsa   wore    nyttigt, 
examinera  alla  oordningar,  som  uti  medicinska  och   chirurgiska    mål  uti 
regementet  förelupit,  hafva  upsigt  på  fältkistoma  at  de  äro  uti  godt  och 
fullkomligit  tilstånd,  hvilka  ofta  hittills  torde  hafva  varit   inrättade    efter 
fältskiäreiTias  capricer  och  interesse.     Deraf  tilflöte   äfven   den  nyttan  at 
han  wore  uti  krigstider  skyldig  att  följa  med  arméen  och  det  allmänna 
ej  nödgas  benöja  sig  med  de  personer,  som  dertill  då  kunna  fås,    såsom 
det  skedde  uti  sidsta  kriget». 

Man  hade  mellertid  öfvertygat  sig  om  vikten  af  en  enhetlig  led- 
ning af  militärläkarevårdenj^vid  arméen,  åtminstone  på  krigsskådeplatsen. 
Vid  Pommerska  krigets  utbrott  1757  förordade  kollegium  på  det  lifli- 
gaste  i  bref  till   utredningskoramissionen  af  den   *%   s«  ^   anställandet 


pAltlAkabe  i  pommerska  kriget.  155 

af  en  fältmedicas,  åt  hvilken  truppernas  hygieniska  vård,  inseendet  öfver 
sjukhusen,  författandet  af  instniktioner  för  läkare  och  fältskärer,  upp- 
rättandet af  en  militärfarmakopé  m.  m.  kunde  anförtros.  Kollegium 
yttrade  härom:  »intet  ärende  kan  för  GoUegium  vara  vigtigare  och  mera 
bidraga  till  undersåtarenes  lifs  och  helsas  bevarande,  än  detta,  som  lik- 
väl i  fordna  tider  blifvit  med  rikets  kiänbaraste  skada  i  tysthet  förbi- 
gånget,  eharu  andre  nationer  i  detta  ämnet  förelysa  oss  med  dråpeUga 
exemplis». 

I  skrifvelse  till  Eongl  Maj:t  af  den  ^7?  1757  framhöll  kollegium, 
hurusom  »alla  tiders  erfarenhet,  hvarjehanda  vid  fälttågen  uppkom- 
mande tillfälligheter  såsom  trängsel,  mycken  väta,  hetta,  köld,  forcerade 
marscher,  osund  luft,  förskämd  proviant  och  dryck  m.  m.  hafva  tid 
efter  annan  lämnat  tydeliga  vedermälen  att  sjukdomar  af  åtskillig  art 
bedröfveligen  ibland  manskapet  sig  inrotat  och  flere  på  sådant  sätt  om- 
kommit, än  genom  fiendens  vapen».  Kollegium  lofvade  tillika  vara 
närvarande  vid  fältkistornas  fyllande  och  hemställde,  att  det  finge  öfverse 
medikamentsreqvisitionema  »på  det  läkemedlen  måtte  blifva  utvalda, 
goda,  icke  onödiga  och  kronan  mycken  kostnad  i  oträngdt  mål  för- 
orsakande». Medels  k.  brefvet  af  den  ^^7  ^'^^'^  anmodadt  att  lemna  för- 
slag på  en  lämplig  fältläkare,  anmälde  kollegium  redan  följande  dag 
Pehr  Zetzell  hos  Kongl.  Maj:t  och  yttrade:  »att  han  isynnerhet  under 
sina  utländska  resor  beflitat  sig  om  att  känna  de  omständigheter,  som 
höra  till  fältmedicinen,  men  derhos  måste  kollegium  nu  som  alltid 
beklaga  att,  så  länge  icke  någon  fältmedicus  är  antagen  på  ordinarie 
stat  med  beständig  lön,  alltid  svårigheter  möta,  då  man  in  casu  skall 
öfvertala  någon  skicklig  läkare^  som  icke  är  bunden  till  annat  än  sitt 
skäliga  interesse  och  till  den  ort,  hvarest  han  har  sin  utkomst». 

I  arfvode  åt  Zetzell  föreslog  kollegium  100  plåtar  i  månaden 
>och  ar  det  billigt  att  han  finge  20  plåtar  mera  än  stabschirurgen,  som 
har  600  plåtar  i  årlig  lön,  hvarje  månad  50  plåtar  och  nu  dertill  30 
plåtar  i  fälttractamente,  hvarigenom  stabschirurgi  lön  blir  80  plåtar  i 
månaden  under  fälttåget».  Zetzell  fick  dessutom  3,236  dal.  kmt  i 
ekiperingskostnader.  Bland  dem  upptogs  ett  kaptenstält  ä  600  dal.,  3 
stycken  hästar  å  300,  sadelmundering  150  dal,  en  ny   fältkärra   m.  m. 


-?- 

\  • . 

t)'- 

s 

■u  ,  -    ,  .,( 

-_■-  i 

.(  ^  .  .,. 

*''■ 

';    '-.-  ■  :.  i 

K^ 

1^- 

^  'i  Kr- 

-■■n' --" 

i 

'■l-¥:,-.^ 

156 


FÄLTLÄKAKE    I    POMMERSKA    KRIGET. 


Kollegium  insäDdo  tillika  instruktion  för  Zetzeli  och  yttrade 
derom,  att  »den  är  grundad  på  de  läkares  principer,  som  äro  i  Europa 
mest  namnkunnige  för  sin  skicklighet  uti  fältmedicin  och  jemväl  någor- 
lunda lämpad  till  svenska  nationens  lynne,  hvarigenom  det  allmänna 
torde  med  tiden  få  se  en  gång  i  tryck  en  medicina  castrensis,  bygd  pä 
säkra  observationer  och  lämpad  på  svenska  soldaten,  hvilket  annars 
aldrig  lärer  kunna  ske  utan  tillräcklig  belöning  och  upmuntran  på 
samma  sätt,  som  Engelsmännerne  gordt  med  Pringel,  Franzoserne  med 
Senac,  Österrikarene  med  Kramer  och  flere». 

Eongl.  Maj:t  icke  blott  beviljade  anställandet  af  en  förste  fält- 
medikus,  utan  förordnade  tillika,  att  Zetzeli  framdeles  skulle  tjena  vid 
arméen  såsom  ständig  fälUäkare  och  godkände  i  allo  den  af  kollegium 
uppgjorda  instruktionen.  K.  brefvet  af  den  ^7?  l*^^^  till  collegium 
medicum  innehöll  härom: 

»Wi  lemna  eder  härmed  till  nådigt  svar,  det  Wi  i  nåder  samtycke 
att  bemälte  Zetzeli  må  uppdragas  fältmedicisysslan  vid  ofvannåmnda 
commendering  pä  det  i  förbemälte  underdåniga  skrifvelse  af  eder  före- 
slagna  sätt,  nemligen,  att  honom  årligen  hädanefter  Ättahundrade  daler 
silfvermynt  på  stat  af  medicinalfonden  tillägges,  hvaremot  han  blifver 
förbunden,  at  tjena  vid  arméen,  såsom  ständig  fältmedicus,  och  af  samma 
lön  vid  denna  expedition  equipera  sig,  at  äfven  dervid  åtnöja  sig  med 
etthundrade  dal.  silfvermynts  månads  lön,  samt  efter  hand  utarbeta  det, 
som  hörer  till  medicina  castrensis  jemte  det  han  i  fredstider  bör  giöra 
tjenst  som  Stockholms  garnizons  medicus  efter  samma  instruction,  som 
andre  garnizons  medici,  samt  ändock  tillika  at  arbeta  uti  electriciteten, 
så  mycket  tiden  och  ämnets  vigt  kan  tillåta.  Wi  vele  ock  härmed  hafva 
gifwit  wärt  nådiga  bifall  och  approbation  till  den  af  eder  projecterade 
instruction  för  mei-anämnde  fältmedico  och  låta  densamma  nu  äfven  för 
honom  utfärda». 


Denna  gång  var  regeringen  benägen  att  tillmötesgå  koUegii  för- 
slag. Det  var  icke  nog  att  en  förste  fältmedikus  tillförordnades.  Åt 
honom  gafs  äfven  ett  bitxäde,  hvartill  Mikael  BaQckner  utnämndes 
den  ^/g  1757  med  66  dal.  smt:s  lön  i  månaden,  utom  fälttraktamente 
samt  portioner  och  rationer  för  en  dräng  och  två  hästar.  Instruktion  för 
honom  blef  på  befallning  uppsatt  af  collegium  medicum  den  '/s  ^*  ^    ^^ 


FÄLTLÄKARB   I   rOHMERSRA.    KRIGET.  157 


samma  förmåner  antogos  den  ^Y?  1"^^^  ytterligare  Joh.  Hjort  h.  J.  Lor. 
Odhelius,  B.  Björnlund  m.  fl.  till  »Hospitalsmedici»  i  Pommern. 
Vid  återkomsten  skulle  de  återfå  sina  fattigläkaresysslor  i  Stockholm 
>och  såvida  de  genom  tjenstgörande  vid  arméen  gjort  sig  mer  förtjente, 
framför  andra,  hugnas  med  de  förmåner,  som  vårt  nådiga  bref  af  den 
*Vio  1757  tillägger  dem,  som  här  i  staden  skola  sköta  de  fattige  sjuke». 
Samma  år  antogs  äfven  Erik  Magnus  Lindecrantz  mot  icke  så 
obetydlig  aflöning  till  extraordinarie  fältmedikus  vid  arméen  i  Pommern, 
hvartill  han  konstituerades  af  Kongl.  Maj:t  den  V*  1758. 

Från  denna  tid  stod  Pehr  Zetzell  i  nära  förhållande  till  coUegium 
medicum.  Huru  föga  utvecklad  förbindelsen  emellan  detsamma  och 
arméens  medicinalförvaltning  var,  synes  af  kollegii  bref  den  ^Vs 
1759  till  Zetzell;  i  hvilket  kollegium  begärde  »att  fältmedicus  måtte 
meddela  upplysningar  om  de  vid  arméen  förekommande  sjukdomar, 
emedan  Kongl.  Maj:t  och  höga  regeringen  som  oftast  frågar  efter  om 
fältmedicus  något  derom  inberättat  till  collegium».  Förfrågningarna  härom 
skedde  muntligen  vid  läkarenes  besök  på  hofvet  och  hos  de  maktägande. 

Å  sin  sida  förfrågade  sig  Zetzell,  åt  hvilken  kollegium  i  skrifvelse 
af  den  ^^/^  1759  begärt  lika  heder  och  rang  med  amiralitetsmedici  i 
Karlskrona,  i^hurn  han  bör  vid  chirurgiska  examina  vid  arméen  i  Pom- 
mern vara  ansedd».  Kollegium  svarade  den  Vio  17^3,  att  dess  prseses 
hade  i  kirurgiska  societeten  jus  examinandi  och  i  följe  deraf  äfven  jus 
approbandi  et  improbandi  och  »så  vida  detsamma  efter  general  en  chefs 
bestämning  skall  lämpas  på  fältmedicus,  följer  det  af  sig  sjelf,  att  han 
ej  såsom  blott  vittne  skall  bivista  kirurgiska  examina  under  kriget». 

Det  var  Zetzell,  som  ordnade  den  militära  sjukvården  i  fält^). 
Så  vidt  författaren  har  sig  bekant,  var  det  först  under  Pommerska  kriget 
1757 — 1762,  som  ett  reglemente  uppgjordes  för  arméens  sjukhus.  Det- 
samma ingår  i  Ehrensvärds  ^HusMllningsreglemente  far  Kongl. 
Majestäts  Armée  i  Pommemy  under  1761  och  1762  års  fälttågs  (tryckt, 


^)  ^Tidskrift  i  militär  Helsovård»,  VII,  Stockhobn  1882  innehåller  s.  18—56  en 
af  G.  M.  Appelberg  varmt  skrifven  lefnadsteckning  af  Pehr  Zetzell,  ^Svenska 
kärens  förste  fUUmedieus  under  Pommerska  kriget»  1757—1762. 


158  PtE^   iZET^BLL. 


men  utan  angifven  tryckningsort).  Detta  kapitel,  som  omfattar  373 
§§,  utarbetades  af  Zetzell.  Sjukhusen  indelades  i  stående  och  flyt- 
tande, som  dels  åtföljde  lägret^  dels  såsom  nederlagssjukhus  emottogo 
sjuke  emellan  arméen  och  det  ständiga  sjukhuset  Ett  stående  krigs- 
sjukhus  borde  förhålla  sig  till  arméens  numerär,  som  12  å  13  till  100. 
Reglementet  innehöll  i  öfrigt  noggranna  föreskrifter  för  hushållningen 
vid  de  särskilda  sjukhusen,  för  matordningen,  för  de  olika  tjenstemän- 
nen  (ekonomen,  kommissarierne,  kassören  och  uppsyningsmannen), 
äfvensom  för  läkarene  såsom  lasarettsfältskären,  lasarettsläkaren,  fiUt- 
läkaren  och  förste  fältläkaren.  Detta  reglemente,  som  anbefalldes  till 
efterföljd,  utan  att  kollegium  medicum  yttrat  sig  deröfver,  omtrycktes 
1789  under  dåvarande  kriget  i  Finland  och  gällde  äfven  under  åren 
1806—1809. 

För  sitt  välförhållande  i  Pommern  blef  Zetzell  sedermera  den 
22/g  1762  af  Augustin  Eh rensvärd  föreslagen  hos  KongL  Maj:t  till 
assessor  i  coUegium  medicum  samt  rekommenderades  till  en  pension  af  300 
dal.  smt.  1  skrifvelse  af  den  Vi  1763  tillstyrkte  kollegium  denna  pension 
och  anförde,  »att  Zetzell  ådagalagt  en  utmärkt  insigt  vid  sjukas  skötsel 
och  en  vidsträckt  kunskap  vid  hospitalsinrättningar  samt  en  berömlig  om- 
hugsamhet  vid  reglerandet  af  medicaments  consumtioneme  till  kronans 
förmåns.  Hans  inträde  i  coUegium  medicum  tillstyrktes  på  den  grund, 
»att  fältmedici  närvaro  i  collegium  är  nyttig,  då  sådana  ärenden  före- 
komma^ som  röra  arméns  medicinella  detalj»  ^). 

Om  Zetzell  må  här  nämnas,  att  han  vid  riksdagen  1765 — 1766 
erhöll  i  årlig  lön  900  dal.  smt  mot  förbindelse  att  tjena  vid  arméen  som 
ständig  »fältmedicus»  och  i  fredstider  som  garnisonsläkare  i  Stock- 
holm, äfvensom  att  »arbeta  i  elektriciteten  och  efter  hand  utarbeta  det, 
som  hörer  till  medicina  castrensis».  Dock  borde  han  till  nästa  riksdag 
inlemna  sitt  arbete  färdigt,  så  framt  han  ville  vid  sin  lön  bibehållas, 
»kommandes  vid  hans  afgång  både  lön  och  syssla  att  indragas  och  upp- 
höra».   Zetzell  anmälde  i  collegium  medicum  den  ^^s  1769,   att    han 


')  Om  Zetzells  assessorsplats  i  kollegium  se  detta  arbetes  föista  del  sid.  59. 


fAltläkarb  i  1788 — 1790  års  krig.  169 

fortfarande  sysselsatte  sig  med  ett  arbete  i  militärhygieni  och  hoppades 
få  detsamma  färdigt  till  år  1771.  En  sådan  skrift  har  likväl  icke  ut- 
kommit Genom  k.  brefvet  af  den  "/^  1773  förordnades  Zetzell  ännu 
att  biträda  vid  upprättandet  »af  arméens  hushållningsreglemente  i  fält 
och  uti  det,  som  angår  soldatens  helsa  samt  militärsjukhusens  inrät- 
tande>. 

Under  en  senare  tid  blef  vid  utbrytande  krig  en  särskild  förste 
fältmedikus  anställd.  Under  kriget  i  Finland  1788—1790  förordnades 
sålunda  Ernst  Diederich  Salomon  till  förste  fältläkare,  hvarutom 
D.  Theel,  J.  Th.  Nathorst  och  P.  Afzelius  voro  anställde  som 
»förste  fältkirurger.»  Tjenstgörande  lifmedikus  Johan  Gustaf  Hall- 
man blef  den  Yiq  1805  utnämnd  till  förste  fältmedikus  och  kirurg 
rid  arméen  i  Pommern,  »ägande  lifmedicus  Hallman  att  så  nu,  som 
framdeles  efter  behofvet  requirera  medici  och  chirurger  vid  det  blif- 
vande  fältlasarettet».  Likaså  utnämndes  kronprinsens  förste  lifmedikus 
prof.  P.  Afzelius  den  **/?  1812  att  vara  generalinspektör  öfver  hela 
medicinalvården  vid  den  under  kronprinsens  befäl  sammandragna 
arméen. 

En  ännu  närmare  förbindelse  emellan  de  militära  myndigheterna 
och  militärläkarevården  åsyftades  derigenom,  att  den  till  chef  för  den  ny- 
bildade fältläkarekåren  1808  utnämnde  Hallman  genom  k.  brefvet  af 
den  **/5  1809  tillika  förordnades  till  ledamot  i  krigsförvaltningen  med 
sarskildt  afseende  på  de  dertill  hörande  medicinska  angelägenheterna. 
Såsom  redan  ofvanföre  framstälts,  behagade  dock  Kongl.  Maj:t  den  "/s 
1810  uppdraga  åt  collegium  medicum  högsta  inseendet  öfver  den  mili- 
tära sjukvården  i  alla  dess  grenar. 


5.  Amiralitetslåkape  och  medieinska  förhållanden  i  KariskFona, 

Redan  tidigt  finner  man,  att  fältskärer  vid  amiralitetet  eller  flottan 
voro  antagna  på  ordinarie  stat.  Under  G  hris  ti  nas  tid  funnos  icke  mindre 
än  tio  »balberer».    Dr  Peter  Schallerus   (Gripenflycht)  blef  1650 


i 


.  -t.  ■ 


'jn 


.--e^<'j! 


^, 


^'^^ 


»ii        1  'V   4 

'C  ti 


-1^ 


1,   '..>!■ 


».  -I  • . 


il' 


leo 


AMtRALITETSLÅKASE. 


amiralitetsmedikus  med  årlig  löa  af  600  dal.  smt  I  likets  amiralitetsstat 
1679  upptagas  en  medikus  och  två  militärbarberare  med  lön  af  600  dal. 
smt  hvardera  samt  30  barberaregesäller  med  252  dal.  smt  enhvar  i  årlig 
lön.    Sanmia  år  flyttades  örlogsflottan  till  Karlskrona. 

Af  äldre  handlingar  ser  man,  att  coUegium  medlcum  en  och  annan 
gång  blef  tillf rågadt  rörande  läkares  tillsättande  vid  flottan.  Hans 
Waehtmeister  anhöll  i  bref  af  den  *%  1683  hos  kollegium, 

»att  läkaren  bör  vara  en  extreme  capabel  och  förfaren  man,  särdeles 
som  uppä  hans  capacitet  icke  allenast  de  invertes  curer  och  hvad  hans 
eget  arbete  angår,  utan  ock  inspectionen  öfver  chiriu^gien  komma  måste, 
han  ock  dessutom  uppå  en  aflägsen  ort  blifva  skall,  der  han  af  consilio 
alieno  sig  intet  betjena  får,  och  derföre  måste  vara  den,  som  af  sig  sjelf 
och  egen  experience  bestå  kan». 

Härom  förekommer  i  coUegii  medici  protokoll  den  ^Va  s.  å.: 

*Kongl.  Amiralitetets  bref  till  collegium  medicum  upplästes  angående 
en  medicum,  som  extreme  capabel  är.  Svarades  att  så  snart  collegium 
får  veta  conditiones  vill  det  vara  betänkt  om  att  förskaffa  en  skickelig. 
Nu  är  hvar  och  en  fruchtsam  att  antaga  något,  sedan  hr  Doct.  Scaleri 
arf vingar  graveras,  sedan  ock  att  dr  Daalhemius  så  illa  handterades, 
så  att  han  till  sitt  underhåld  intet  fick,  utan  snart  till  säjandes  måste 
svälta  till  döds,  detta  skall  skrifteligen  besvaras». 

Å  sin  sida  skref  Waehtmeister  den  Vs  s.  å.: 

»Anbelangandes  Dr  Daalhemius,  så  är  allom  dem,  som  hans 
lefverne  sig  erhindra,  nogsamt  bekant  att  han  sjelf  var  suse  fortunas 
faber  och  kunde  ammiralitetet  ingen  orsak  till  hans  elände  skäligen 
imputeras». 

Lönen  var  600  dal.  smt  årligen.  ^Viljandes  man  der  hoos  förordna 
Doctoren,  enär  sjöslagen  angå  lära,  en  särdeles  farkost  den  icke  uti 
actionen  medh  vara  skall,  så  han  intet  bafver  behof,  som  för  är  skedt, 
löpa  någon  hazard  uti  combatteme:». 

Johan  Roth  man  blef  amiralitetsläkare  i  Earlskrona  och  Waeht- 
meister gaf  honom  i  ett  bref  från  Kalmar  af  den  ^Vs  l^^^  det  vits- 
ord »att  man  är  väl  tillfreds   honom  samma   beställning  att  uppdraga». 

Från  denna  tid  innehöll  instruktionen  för  amiralitetskoUegiom  af 
den  Vi^  1689: 


% 


ii- 


ll^ 


I  1 


AMIRALITBTSLÅKARE.  161 


»Om  någon  af  de  gemene  "uti  Kongl.  Majits  tjenst  sargas  eller 
Sjoknar^  bör  densamma  med  cronans  omkostnad  helas  och  strax  till  den 
ändan  inlogeras  uti  de  dertiU  förordnade  baracquer,  hvilka  med  nöd- 
torftiga sängkläder  och  värme  samt  annan  behörighet  måga  vara  inrät- 
tade, pä  det  doctoren  och  bardberaren  måga  kunna  dem  så  mycket 
bättre  uppvakta.  Amiralitets  coUegium  skall  förordna  vissa  personer 
att  sköta  de  sjuke,  tillse  att  de  i  stället  för  den  vanliga  salta  kosten  få 
färsk  och  tjenlig  föda  enligt  doctorens  föreskrifter  samt  tillhålla  vice 
holmamiralen  att  minst  en  gång  i  veckan  jemte  doctoren  mönstra  och 
öfverse  de  sjuke»  ^). 

Någon  instruktion  för  amiralitetsläkaretjensten  torde  likväl  icke 
haffa  funnits,  alldenstund  Eongl.  Maj:t  i  bref  af  den  ^Vi  1^^^  infordrade 
coUegii  medici  utiåtande  öfver  ett  i  detta  syfte  afgifvet  förslag: 

»Såsom  Ammiralitets  medicus  Doctor  Bothman  wihd  commissionen 
i  Garlscrona  har  insinuerat  ett  memorial  och  deduction  huru  han  i  an- 
ledning af  wåre  förordningar,  privilegior  och  krigs-  samt  sjöarticklar 
förmenar,  det  han  sjelf  tillika  medh  ammiralitets  apothecaren  och  bruch- 
snijdame^  sampt  feltskerame  sigh  i  sine  embetten  böre  förhålla,  icke 
allenast  så,  att  embetteme  intet  må  giöra  hwar  annan  intrång  i  hvars 
annars  profession,  uthan  ock  beträffande  dhet  hwad  dhe  widh  dhe  siukes 
opwachtning  och  handterande  isynnerhet  åligger.  Ty  hafwe  Wij  funnit 
nödigt  samma  memorial  til  eder  att  remittera  med  be&llning,  att  I  medh 
edra  underdåniga  tankar  deröfver  inkommen,  på  dhet  Wij  sedan  der- 
utöfver  med  så  mycket  bättre  grund  mage  kunna  statuera,  hwad  som 
nytt-  och  tienligt  må  wara». 

Genom  krigsrättens  dom  den  ^^1^  1696  hade  amiralitets  apotekaren 
Mårten  Werner  blifvit  för  särskilda  försummelser  och  fel  förklarad 
sin  tjenst  förlustig,  men  hos  Kongl.  Maj:t  anhållit,  att  saken  måtte  ånyo 
komma  under  domares  »skärskådan  och  ompröfvande».  Härom  för- 
ordnade k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  */*  1698,  »men  som  uti 
dessa  skrifter  om  apothecarewärket  och  dess  inrättande  och  beställning 
med  mycket  deraf  dependerar,  något  förmäles,  hvarutinnan  Wij   finna 


')  Heddeladt  af  Hr  Intendenten  Axel  Zettersten. 

11 


162  AMIRALITETSAPOTEKABE. 


nödigt  att  höra  edre  underdåniga  påminnelser,  ty  är  vår  nådiga  willie 
och  befallning,  att  I  efter  inhemtat  underrättelse  om  beskaffenheten  af 
det,  som  apothecarevärcket  och  den  deraf  dependerande  beställningen 
angår,  inkomma  hos  Oss  med  det  som  1  dervid  i  und.  kunnen  hafva 
att  påminna». 

Tvister  synas  dock  fortfarande  hafva  ägt  rum  i  Earlskrona.  I 
anledning  af  stridigheter  emellan  amiralitetsläkaren  dr  J.  6.  Transeus, 
fältskäreme  och  apotekaren  derstädes  anbefallde  k.  brefvet  af  den  '/» 
1698  Urban  Hjasrne  och  öfverkommissarien  von  Otter  att  jämte 
»några  andra  tjenliga  och  opartiska  personer»  undersöka  desamma: 

»Såsom  Wij  fast  ogiema  måste  förnimma,  hurusom  här  vid  Ammi- 
ralitetet  ätskillige  irrigheter  och  tvister  äro  upkombne  emellan  medicum, 
barberarene  och  apothekaren,  hvjlken  oenighet  intet  annat  kan  än  lända 
oss  till  otjenat  i  thy  de  siuka,  som  deras  tienst  behöfva,  derigenora 
komma  att  liida;  altså  är  härmed  till  eder  wår  nådiga  willie  cch  be- 
fcdlning,  att  I  såsom  preeses  uthi  Wärt  coUegio  medico  eder  denne 
saken  genast  med  alfvar  företage,  adjungerandes  eder  därvid  öfver  Com- 
missarien  von  Otter  iemte  någre  tienlige  och  opartiske  persohner,  som 
dernti  kunna  hafva  kunskap,  och  med  dem  noga  och  granneligen  skiär- 
skåda  dess  ursprung  och  beskaffenhet,  inkommandes  sedan  deröfver  till 
Oss  med  eder  underdåniga  berättelse  iemte  hvad  I  finnen  vara  nödigt 
till  at  åter  bringa  värket  uthi  en  god  ordning». 

Denna  undersökning  anställdes  den  **  ^^  och  fortsattes  sedermera 
i  Stockholm.  Äfven  kirurgiska  societetens  ledamöter  kallades  till  ett 
sammanträde  rörande  detta  ärende  den  ^•/j^  s.  å.,  dervid  det  beslöts,  att 
»de  barberaregesäller,  som  blifva  antagne  att  följa  med  på  långa 
resor  på  konungens  skepp,  först  af  samptelige  amiralitetschirurgis 
examineras». 

Hvad  amiralitetsapotekaren  vidkom,  hade  han  i  böljan  haft  lön 
på  stat  ä  200  dal.  smt  om  året  och  fick  från  1690  uppbära  ett  arfvode 
till  samma  belopp  för  att  dermed  underhålla  ett  biträde.  Ctom  lönen 
synes  kronan  hafva  besörjt  om  nödiga  droger  för  apotekets  behof, 
men  den  ^Vs  l^^^O  begärde  collegium  medicum  att  amiralitetsapo- 
tekaren  finge,   liksom   andre   apotekare,   sjelf   införskrifva   sina   droger 


AMIRAUTETSAPOTEKABB.  163 


och  med  egna  medel  underhålla  sitt   apotek   samt   sedan    få   ersättning 
enligt  taxa.    Med  anledning  häraf  stadgade  k.  brefvet  af  den  ^^  5  1700: 

»att  som  Kongl.  Maj:t  i  nåder  godtfunnit  förordna,  att  Amiralitets- 
staten hädanefter  skall  blifva  betjent  med  medikamenter  på  lika  sätt, 
som  det  sker  vid  vårt  hof  uppe  i  Stockholm,  skall  amiralitetsapotekaren 
af  egna  medel  providera  och  förse  apoteket,  så  med  raaterialier  af  sirapli- 
cibus,  som  med  compositis  medicamentis,  samt  att  han  och  ingen  annan 
skall  foumera  convoj-  och  fältkistoma». 

Sedan  J.  E.  Ferber  den  1V5  1701  af  amiralitetskollegium  erhållit 
fullmakt  att  yara  apotekare  i  Earlskrona,  kallades  han  af  magistraten 
1705  att  tillika  vara  stadsapotekare.  Dessa  hans  privilegier  bekräftades 
i  k.  resolutionen  af  den  ^/a  1^11  ^).  Oaktadt  särskilda  ansökningar  seder- 
mera gjordes  om  privilegium  å  inrättande  af  ett  nytt  apotek  i  Earlskrona 
blefvo  de  alltid  afslagna  och  först  1829  beviljades  ett  sådant. 

Bet  amiralitetsapotekaren  i  Earlskrona  medgifna  arfvodet  a  200  dal. 
smt  indrogs  1724  och  apotekets  förut  beviljade  tullfrihet  a  200  dal. 
smt  upphäfdes  genom  k.  brefvet  af  den  ^Y^  1774.  Amiralitetsapote- 
karens ställning  var  dock  icke  klar.  För  att  i  ett  sammanhang  beröra 
dessa  förhållanden  må  här  anföras,  att,  när  apotekaren  Fredrik 
Bräsch  genom  eldsvåda  förlorade  sitt  apotek  och  sin  egendom,  utred- 
ningskommissionen  hemställde,  om  honom  icke  kunde  beviljas  tull- 
frihet för  de  nyreqvirerade  medicinalierna,  men  det  afslogs  i  k.  brefvet 
af  den  "/ii  1790.  Då  apoteksvarorna  mot  slutet  af  seklet  stego  i  pris, 
anhöll  Bräsch  1799  att  för  de  till  örlogsflottan  under  de  sistförflutna 
åren  levererade  medikamenterna  få  beräkna  dem  enligt  verkliga  priset 
Som  skäl  härtill  anförde  han,  att  k.  brefvet  af  den  »Vj  1700  skulle  till- 
lägga  honom  rätt  att  lämpa  sin  betalning  efter  varomas  inköpspris  och 
att  han  genom  1777  års  taxa  komme  att  förlora  100  7o«  EoUegium 
upplyste  i  utlåtande  af  den  ^^/^  s.  å.,  att  nämnda  bref  tydligen  innehöll 
det   amiralitetsapotekaren    skall   månatligen    insända    behörigen    öfver- 


0  A.  T.  W i  strand,  Minnesbok  för  Äpothekare  ock  Pharmaceuter,    Stockholm 
1854,  s.  114. 


164 


MEDICINSKA   FÖRHÅLLANDEN   I   KARLSKRONA. 


I 

i; 

i 

! 
t 


sedda  räkningar  för  de  till  amiralitetsstaten  lemnade  medicin aliema, 
»hvilka  han  bör  försälja  efter  taxa  och  varornas  inköp»,  således  icke 
efter  blotta  inköpet.  Bräsch  hade  tillika  i  många  år  räknat  sin  betid- 
ning  för  leveranser  i  stora  partier  efter  1777  års  taxa,  hvilken  dock 
har  af  seende  blott  på  utminutering.  Kollegium  anmärkte  tillika,  att 
medikamentsräkningarna  dittills  blifvit  öfversände  för  flera  år  på  en 
gång,  sedan  de  redan  betalts,  hvarigenom  kollegium  icke  kunnat  före- 
komma den  taxering,  som  en  oriktig  tillämpning  af  medicinaltaxan 
åstadkommit.  I  k.  brefvet  af  den  ^f^  1799  aMogs  Brasch^s  anhållan 
och  förordnades  att  medikamentsräkningarna  för  örlogsflottan  hädanefter 
borde  till  kollegium  qvartaliter  insändas  och  icke  betalas  förr  än  de  af 
collegium  medicum  godkänts. 

Efter  denna  korta  utflygt  på  apotekareväsendets  område,  må  vi 
återvända  till  läkarevården.  Collegium  medicum  fick  än  en  tid  framåt 
emottaga  uppdrag  att  förse  flottan  med  fältskären  K.  brefvet  af  den 
^Va  1700  anbefallde  kollegium  att  för  örlogsflottans  behof  anskafia,  utom 
de  ordinarie  kirurgerne,  tre  mästerbarberare  och  74  barberaregesäller, 
»af  hvilka  intet  mehr  än  30  gesäller  skohla  wara  till  fångs  så  att  de 
öfrige  förmenas  uthom  lands  ifrån  böra  införskrifwas».  Direktören  för 
barberareembetet  Hans  Schultz  var  för  detta  ändamål  uppkallad  i 
kollegium  och  förklarade  sig  redan  hafva  fogat  den  anstalt,  att  60  ge- 
säller kunde  inom  åtta  dagar  vara  färdiga  till  EongL  Majrts  tjenst,  de 
öfriga  14  borde  från  de  tyska  orterna  kunna  med  första  öppet  vatten 
erhållas.  »Derhos  påminte  Directeuren  att  desse  gesäller  giema  virillia 
tiäna,  allenast  de  richtigt  få  sitt  salarium.  Hvarom  de  så  mycket  mer 
tvifla,  som  en  dehl  af  de  gesäller,  hvilka  förledne  åhr  voro  på  skeppen, 
som  transporten  giorde  til  Wismar,  än  i  sitt  salarium  anseeuligt  hafw^a 
at  fordra».  —  Likaså  anbefalldes  kollegium  i  k.  brefvet  af  den  **/i 
1701  att  draga  försorg  »det  så  många  och  dugelige  gesäller  mage  blifva 
anskaffade,  som  kunna  bringas  till  väga,  corresponderandes  dheröfver 
med  statscontoiret,  som  lärer  ställa  behörige  ordres  om  dheras  utredning 
och  transport  hiit  öfver  nästkommande  wåhr».  I  brist  på  svenska  läkare 
föreslog  äfven  collegium  medicum  i  skrifvelse  till  konungen   af  den  ^/^ 


MBDIOINSKi.  FÖBHÅLLANDEN  I  KARLBKROKA.  165 


1705  en  David  Erieg  till  garnisonsläkare  i  Riga  och  till  läkare  vid 
Neamunde. 

Äfven  vid  militärläkaretjensternas  besättande  inhemtades  den  tiden 
kollegii  yttrande.    När  amiralitetskollegium   den  ^Ve  l'^!^  föreslagit  d:r 
Gabriel   Ho  Is  ten   till  amiralitetsläkare  i  Earlskrona  efter  d:r  J.  G. 
Trän SB US,   förklarade   EongL  Maj:t,  att,  »som  det  mycket  angeläget  är 
att  amiralitetet   med   en  habil   och  förfaren   person  uti   detta  måhlet 
försedt  blifver  och  collegium  medicum  bästa  kundskapen  äger  om  dem, 
som  till  sådan  beställning  kunde  tjenligast  pröfwas»,   skulle   kollegium 
anbefallas   att   »med   underdånigt  förslag  inkomma  på  någre  personer, 
som  dertill    aldraskickligast  finnas».     Då  mellertid    Lars    B  r au  n  er- 
sköld    den   ^/g  s.   å.   erhöll    tjensten,    fick    collegium    medicum    den 
^Vy     befallning    att     uppgöra    förslag     till     återbesättande     af    stabs- 
läkarebefattningen    i    Skåne^    hvartill    på   kollegii    förslag    Nils    Boy 
ntnämndes   den  ^7io  ^-  ^  »samt  att   tillika  vara  assessor   uti  coUegio 
medico». 

Fortfarande  var  det  dock  amiralitetskollegium,  som  uppgjorde  för- 
slag till  lediga  läkaretjenster  vid  flottan.  Sålunda  begärde  amiralitets- 
kollegium i  bref  af  den  Y4  1737  att  af  collegium  medicum  få  anvisning 
på  lämplig  läkare,  som  kunde  hos  Eongl.  Maj:t  föreslås  till  lediga  amiralitets- 
medici  sysslan  i  Garlskrona,  hvarvid,  »utom  de  600  dal.  smt,  som  bestås 
på  staten,  kan  hopp  gifvas  om  någon  viss  lön  af  staden».  Eollegium 
föreslog  Johan  Stensson  Rothman,  Erik  Yictorin  och  David 
Samuel  Eoulas  till  denna  befattning,  men  Johan  Fjellström  blef 
af  EongL  Maj:t  dertill  utnämnd.  Likaså  när  collegium  medicum  efter 
amiralitetsläkarens  vid  Stockholms  eskader  Hieronymus  Bernegaus 
död  1741  föreslog  hos  vederbörande  E.  Yictorin,  J.  Eb.  Yoigtlen- 
der  och  Z.  Strandberg  samt  på  hans  egen  begäran  Eb.  Rosén,  erhöll 
Petter  Lundberg  tjensten.  Ännu  en  gäng  begärde  amiralitetskolle- 
gium i  Earlskrona  i  bref  af  den  i®/^  1747  förslag  på  en  läkare  för 
örlogseskadern  »emot  50  dal  smt  i  månaden  och  vanligt  traktamente». 
Ehuni  förslagsrättigheten  till  amiralitetsläkare  icke  tillhörde  kollegium, 
utan  »vederbörande  chef»  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^7ii  1740, 
plägade  denne  dock  någon  gång  åtminstone  förfråga  sig  hos   collegium 


( 


166 


MEDICINSKA  FÖRHÅLLANDEN   I   KARLSKRONA. 


i' 


m ' 


medicum  om  den  läkare,  som  hos  honom  kommit  i  åtanke.  Sålunda 
inhemtade  schoutbynachten  Hans  Anckarcrantz  den  ^7?  1754  kollegu 
tanke  om  d:r  Lars  B  al  c  k,  när  amiralitetsläkaresysslan  skulle  åter- 
besättas. 

Huru  sjukvården  vid  flottan  i  Earlskrona  var  ordnad,  torde  bäst 
ses  ur  »-K  Maj:ts  nådiga  reglemente,  hvarefter  ammiralitetsmedicus, 
apothecaren  och  fältskärare  med  deras  gesäller  hafva  sig  i  underdånighet 
att  rätta,  gifven  i  Stockholm  den  ^Vs  i735>.  Emedan  denna  skrift 
särdeles  tydligt  klargör  förhållandet  emellan  de  vid  militärläkarevården 
anställde  läkarene  och  fältskärerne  med  afseende  på  deras  ömsesidiga 
tjenstegöromål,  torde  det  icke  vara  ur  vägen  att  här  meddela  en  öfver- 
sikt  af  innehållet  i  detta  veterligen  icke  förut  publicerade  aktstycke. 

»1.  Amiralitetsmedicus  bör  hafva  inseende  på  apotheket  Apothe- 
karen  i  Carlskrona  njuter  icke  någon  lön  pä  amiralitetsstaten,  men  har 
privilegium  att  allena  utan  någons  intrång  få  hålla  apothek  i  Carlskrona 
stad,  försedt  med  goda  och  tillräckliga  medicamenter  och  bör  låta  apo- 
theket underkastas  visitering  af  amir.  doctom  och  mäster^tskäreme  samt 
någre  andre  af  amiralitetet.  Oordningar  anmälas  i  amiralitetskollegium 
och  låter  han  sig  icke  rätta,  går  han  sitt  privilegium  förlustig.  Apot 
låter  affolja  föreskrifna  medicamenter  till  amiralitetsmanskapets  förnöden- 
het, så  väl  som  för  sig  sjelf  och  mästerbarberarene,  när  någon  af  dem 
är  sjuk  och  förses  fältkistoma  med  nödiga  medicamenter  efter  amiralitets- 
läkarens praescriptioner  i  samråd  med  fältskärerne,  hvilka  först  uppvisas 
i  amiralitetscollegium.     Apotheksräkningarna    granskas  i  kammarkontoret. 

2.  Åfven  mästerbarberarene  få  vid  de  tillfällen,  som  ingen  tid 
tåla,  föreskrifva  medicamenter  och  plåster.  De,  som  genom  slagsmål  eller 
liderligt  lefveme  dragit  på  sig  någon  sjukdom,  böra  sjelf  ve  deras  medi- 
camenter betala. 

3.  Göromålen  äro  fördelta  emellan  fältskärerne  så,  att  de  tvenne 
sköta  de  sjuke  jemte  sina  gesäller  och  den  tredje  betjenar  staten  i 
gemen  med  barberande,  >hvarmed  de  andre  sig  sjelfva  månatligen  alti- 
nera*.  Amir.  med.  bör  efterse,  att  hvar  och  en  oförsummeligen  förrättar 
sin  syssla  och  isynnerhet  att  de  sjuke  blifva  välskötta.  Till  den 
ändan  böra  de  tvenne  mästerbarberarene,  som  hafva  sjukmånaden,  åt- 
minstone hvar  tredje  dag  gifva  amir.  doctom  rapport  om  de  sjukas  till- 
stånd, så  ock  behörig  förteckning  på  dem,  samt  beskrifning  på  deras 
sjukdom,  att  han  derefter  kan  sig  rätta,  när  medikamenter  för  dem  skola 


MBDI0IN8KA  FÖRHÅLL AKBBN  I  KARLSKRONA.  167 

anordnas  ifrån  apotheket.  Eljest  bör  d:m  sjelf  den  sjuka  besöka  innan 
något  för  honom  ordineras.  Äfvensom  ock  amiralitets  medico  åligger 
vid  alla  invärtes  sjukdomar  taga  sig  sjelf  förnämsta  omsorgen  an. 

5.  öfver  de  sjuke  bör  hvar  mästerbarberare  för  sig  hålla  en  sjukbok, 
som  vid  hvarje  månads  utgång  nnderskrifves.  Befinnes  någon  utvärtes 
skada,  kan  den  sjuke  inskrifvas  i  sjukboken,  men  är  det  en  invertes 
sjukdom  bör  derom  till  doctoren  berättas  och  han  den  sjuke  bese  samt 
Bjelf  inskrifva  honom.  Amir.  med.  examinerar  sjukböckerna  och  med  sin 
underskrift  deras  riktighet  bestyrker. 

6.  Amir.  med.  bör  ej  underlåta  på  behörig  ort  påminna  ang. 
sjuke  i  baracqueme  att  de  njuta  tjenlig  mat  och  dryck. 

7.  Amir.  d:m  tillika  med  mästerbarberarene,  som  hafva  sjukmå- 
naden, böra  vara  tillstädes  vid  sjukmönstringame  för  att  afgöra,  hvilka 
kunna  utskrifvas  och  bland  de  friska  upptagas  m.  m. 

9.  Vid  utredning  till  sjöss  bör  amir.  med.  tillika  med  fältskäreme 
öfverlägga  om  quantiteten  och  species  af  medicamenterne,  hvilka  i  hans 
närvaro  böra  inläggas  i  fältkistan. 

10.  Efter  öf verstanden  expedition  inventeras  fältkistan  och  de 
öfverblefna  medicamcntema  äterlemnas  antingen  tillbaka  till  apotheket 
eller  förbrukas  i  baracqueme. 

11.  När  fältskärsgesäller  kommenderas  till  sjöss  åligger  amiralitets- 
doctom  derom  öfverenskomma  med  mästerbarberarene  och  tillse  att 
beskedliga  och  förfame  personer  skeppen  tilldelas.  Men  komma  främ- 
mande gesäller  att  antagas,  så  böra  de  förut  af  amiralitets  medico  och 
samtelige  mästerbarberare  examineras,  samt  om  deras  skicklighet  till 
amiralitetskollegium  berättelse  göras. 

12.  Yid  äfventyrliga  operationes  chirurgicas  bör  amiralitets  medicus 
och  de  öfriga  mästerbarberarene  vara  tillstädes  honom,  som  operationen 
förrätta  skall,  till  hjelp  och  råd. 

13.  Förutom  handtverkare  och  gemene  man  erhålla  äfven  under- 
officerarne fria  medicamenter  i  påkommande  sjukdomar,  hvarför  amir. 
med.  så  ock  mästerbarberarene  äro  skyldige  dem  att  betjena  utan  någon 
vedergällning,  men  de  öfriga  af  staten  betala  sjelfve  deras  medicamenter 
och  jemväl  förnöja  vederbörande,  som  med  deras  curerande  möda  hafva, 
förutan  under  påstående  sjöresor,  då  hvar  och  en  af  besättningame 
jemte  fria  medicamenter  ntnr  fältkistorna  jemväl  njuter  fri  betjening  af 
fältskären  wid  förefallande  sjukdomar,  när  hela  flottan  skall  gå  till  sjöss 
och  amir.  med.  är  följaktig,  bör  han  utan  åtskilnad  gå  alla  dem  flitigt 
och  troget  tillhanda,  som  honom  anlita. 


168 


MEDICrifSKA   FÖRHAlLAKDKN  i   KARLSKRONA. 


*l¥.\ 


I* 


H  -i 


^. 


14.  Till  plåsterduk,  bindlar  och  bandager  för  de  sjuke,  som  njuta 
fria  medicamenter,  består  Eongl.  Maj:t  jemväl  nödigt  lärft. 

16.  Amir.  doctorens  och  mästerfältskärernes  skyldighet  är  att 
väl  vårda  och  ansa  alla  chirurgiska  instnimenter,  som  uti  instrument- 
kammaren  förvaras  och  hvaröfver  inventarium  bör  hållas.  Ett  lika 
lydande  exemplar  bör  hållas  i  varfskontoret  och  årligen  kollationeras. 

17.  Ändteligen,  som  en  väl  sinnad  och  flitig  amiralitets  medicus 
ej  lärer  underlåta  något  af  allt  det,  som  länder  denna  medicinalstaten 
tiU  bästa  och  förkofring,  så  lärer  han  ock  vara  sorgfällig  att  både  för 
mästerbarberarenes  skull,  som  isynnerhet  för  deras  gesäller,  när  tillfälle 
gifves  af  cadaver^  anställa  nödiga  anatomiska  sectioner»  ^). 

Till  belysande  af  örlogsflottans  medicinalförhållanden  må  här 
ytterligare  meddelas  följande  enskilda  notiser^). 

1679  den  7i2  förordnades  att  flottan  skulle  förläggas  till  Karls- 
krona. 

1680*  Bedan  vid  Earlskrona  stads  anläggning  inrättades  sjuk- 
baracker i  närheten  af  sedermera  nya  dockbyggnaden.  Denna  tid  voro 
icke  mer  än  600  dal.  upptagna  i  staten  för  inköp  af  medikamenter  vid 
sjukvården  i  Eariskrona. 

Ett  amiralitets-  och  tillika  stadsapotek  inrättades  strax  efter  Earls- 
krona stads  anläggning,  ehuru  året  för  dess  iståndsättande  icke  kan  närmare 
bestämmas.  Så  väl  magistratens  resolution  af  den  ^i/^  1705,  som  k. 
rådets  af  den  Va  ^711  förklarade,  att  icke  mera  än  ett  amiralitets-  och 
stadsapotek  skulle  få  i  Earlskrona  privilegieras  ^).  Såsom  redan  nämndes, 
meddelades  likväl  den  7ia  l^^^  tillstånd  att  anlägga  ännu  ett  apotek  i 
staden. 

1681.  1679  års  stat  gällde  naturligtvis  icke  för  Earlskrona  sta- 
tion. Denna  station  erhöll  1681  en  »garnizons-  och  fortifikations- 
barberare»  och  redan  några  år  derefter  upptog  staten  löner  till  en  me- 
dicus, tre  mästerbarberare,  tre  barberaregesäller  och  en  »bråcksnidare>. 
Den  förstnämnde  räknades  i  1690  års  stat  till  civilstaten,  men  de  öfrige 


^)  I  »Flottans  arkiv»  ä  Skeppsholmen. 

')  Förf.  står  i  tacksam  förbindelse  till  Hr  Intendenten  Ze  t  ter  sten  för  med- 
delandet af  en  mängd  uppgifter  rörande  flottan. 

■)  J.  F.  Sa  c  klen,  Sveriges  apotekarehistoria.    Nyköping  1835,  s.  150. 


if 


XEDIOINSKA   FÖRHÅLLANBBN  I  KARLBKROKA.  169 

till  militärstaten,  på  hvilken  äfven  »medicus»  kort  derefter  öfverflyttades. 
För  sjöexpeditioner  antogos  extra  läkare. 

1689*  Till  uppsikt  öfver  de  sjuke  i  barackeme  i  Earlskrona  för- 
ordnades en  löjtnant,  en  skrifvare  och  2:ne  underofficerare  med  fri  för- 
täring (k.  brefvet  af  den  *Vio  1689).  Genom  k.  resolutionen  af  den  ^72 
1720  förordnades  i  stället  för  löjtnanten  en  uppsyningsman  med  lön 
på  stat  och  friförtäringen  indrogs. 

1694.  Det  för  sjukvården  i  Earlskrona  anvisade  anslaget  af  600 
dal.  ökades  år  1694  till  800  dal.  Anslaget  nedsattes  åter  i  1721  års 
stat  till  sitt  förra  belopp  och  härvid  blef  det  i  många  år  ända  till  1770- 
talet    År  1780  utgjorde  anslaget  3,340  rdr  5  sk.  2  rst 

1697.  Mot  slutet  af  Earl  XI:s  regering  uppbyggdes  ett  amiralitets- 
sjukhus (den  s.  k.  gamla  kasernbyggnaden). 

1699  den  ^^2  utfärdade  Eongl.  Maj:t  reglemente  för  amiralitets- 
medikus,  amiralitetsmästerbarberarene  och  för  amiralitetsapotekaren,  hvilka 
tre  reglementen  gällde  till  1733,  då  ett  nytt  reglemente  stadfästes  den 

*V8    S.    å. 

1735  den  ^Vs  förnyades  reglementena  för  amiralitetsmedikus, 
apotekare  och  fältskärer  med  deras  gesäller.  Hufvudsakligen  af  samma 
innehåll  som  1699  och  1732  års  reglementen^). 

1738  den  ''/g  bestämde  k.  brefvet,  att  läkarestaten  vid  Earlskrona 
station  skulle  utgöras  af  en  medikus,  en  kirurg  och  fem  barberaregesäller, 
hvilket  fortfor  till  år  1761,  då  ny  stat  utfärdades.  Vid  sjöexpeditioner 
anställdes,  under  den  tid  de  varade,  särskilda  fältskärer  (barberare). 

I  sjöreglementet  af  den  ^^4  1741  finnas  bestämningar  rörande 
sjukvården  å  flottan,  särskildt  under  rubriken  »Gurialier  vid  flottan 
nti  åtskillige  tillfällen». 

1743  den  ^^  utgafs  »Ihro  Eönigl.  Maj:ts  und  des  Reichs  Ammi- 
ralitäts  CoUegii  Instruction,  wornach  die  Feltscherer  auf  die  Flotte 
sich  zu  richten  haben». 


^)  Dessatom  finnes  i  riksarkivet,  »Ck)llegium  medicum  1684 — 171B»,  åtminstone 
ett  förslag  till  reglemente  för  medici,  apotekare  och  fältskärer  i  Karlskrona  af  den 
V,  1737. 


170 


MBDICINSEA   FÖBhAlLANDEN   I   KARLSKRONA. 


♦ij 


'm 


i  V' 


t',- 


u' 


V' 


E   ' 


rf 


m 

fri*'* 


Fältskären  var  ansvarig  för  »väsa,  instrumenta  chirurgica  och  me- 
dicamenteraa».  Föreskrifna  medikamenter  borde  dagligen  antecknas  och 
sjakjournal  föras.  Reqvisition  af  medikamenter  skedde  genom  läkaren 
eller  mästerfältskären.  Fältskärerne  skulle  erinra  sig  att  hämmandet  af 
en  utbraten  sjukdom  icke  endast  berodde  på  användandet  af  goda  medi- 
kamenter, »sondern  filrnemlich  auch  auf  andere  treue  Wartung».  De 
borde  gå  till  råds  med  läkaren  och  mästerfältskären,  »denn  durch  ein- 
gebildete  eigene  Klugheit  die  Kranken  leichtlich  zu  leiden  kommen  und 
die  Feltschers  schwere  Verantwortung  sich  aufladen». 

Denna  instruktion  jemte  »kostordningen  för  de  sjuka  af  k.  Colle- 
gio  medico  utgifven  den  *V»  1742»  och  d:r  Fj eliströms  underrättelse 
och  utdrag  af  amiralitetskollegii  protokoll  den  ^Vs  l'^^  hörde  till  inven- 
tarienia på  hvarje  örlogsfartyg. 

1750  den  Ve  erhöll  amiralitetsmedikus  samma  rang  som  assessoreme 
i  coUegium  medicum. 

1755  års  sjöartiklar  förordnade,  att,  när  kronans  skepp  ginge  till  sjös, 
skulle  amiralitetsmedikus,  apotekaren  och  mästerfältskären,  hvar  i  sin 
»esquadron»,  inventera  fältkistorna.  Sedan  gåfvos  de  fältskärerne  i  händer, 
hvilka  efter  expeditionens  slut  redovisade  för  dem. 

1756  på  bastionen  Aurora  uppbyggdes  under  loppet  af  1750 — 51 
en  kasern  för  varfsparaden,  hvilken  1756  förvandlades  till  sjukhus,  hvar- 
efter  den  förra  sjukvården  i  barackerna  upphörde.  Samma  hus  bibehölls 
för  detta  ändamål  ända  till  1866,  hvarefter  det  användes  till  tjensterum 
för  sjuke  underofficerare  och  sjukvaktare. 

Till  förekommande  af  svårigheten  att  erhålla  fältskärsgesäller  till 
utgående  expeditioner  beslöt  amiralitetskollegium  den  ^  \q  1759,  att  efter 
deras  återkomst  dem  efter  hvars  och  ens  beskaffenhet  och  tjenst  skulle 
tilläggas  vissa  »sustentationspenningar»  mot  förbindelse  att  vara  beredde 
att  gå  ut  på  följande  expeditioner^).   Denna  anordning  fortfor  en  tid. 

K.  brefvet  af  den  ^V^^  1761  förordnade,  att  i  Karlskrona  skulle 
finnas  två  amiralitetsmedici  med  lika  värdighet  och  lön  å  800    dal.,   en 


*)  Se  Modées  Utdrag  utur  publique  Handlingar,  VII,  8.  4990. 


MKDIOniSEA   FÖBHÅLLANDEN  I  KABLSEBOKA.  171 

förste  fältskär  ä  600  och  en  andre  ä  400  dal:s  lön,  en  regementsfält- 
skär  vid  mariDkåren  ä  300  och  en  vid  volontärerne  ä  300  samt  sex 
barberaregesäller  ä  200,  hvilkas  antal  1778  ökades  till  nio. 

1776  den  Ys  ntkom  nytt  reglemente  för  »ordinarie  amiralitetsmedi- 
cinalstaten»  i  Karlskrona.  Detta  reglemente  med  vissa  af  förste  ami- 
ralen föreslagna  tillägg  skulle  enligt  k.  brefvet  af  den  ^Vs  ^^^^  ^j^^^ 
till  efterrättelse  i  land,  hvaremot  ett  af  collegliim  medicum  projekteradt 
reglemente  för  sjöexpeditionsmediGinalstaten  skulle  efterlefvas  om  bord 
och  vid  förefallande  sjöexpeditioner. 

1776  den  Vs  indrogs  regementsfältskärstjensten  i  Earlskrona, 
men  genom  k.  brefvet  af  den  ^^  1778  tillkommo  ytterligare  tre  barbe- 
raregesäller. 

1779  den  ^Vi  utfärdades  en  sjöexpeditionsmedicinalstat,  alldenstund 
amiralitetet  icke  ägde  flere  öfver-  och  underfältskärer,  än  de,  som  i 
freds-  och  krigstid  behöfdes  till  de  sjukes  betjening  i  land. 

17S3  erhöUo  amiralitetsmedici  inqvartering  lika  med  vederlikar 
vid  flottan. 

I  anseende  till  den  under  nybyggnadsåren  varande  större  arbets- 
styrkan i  Earlskrona  föreslog  generalamiralen  H.  a.f  Tro  lie  år  1783  till- 
ökning i  medicinalstaten  och  genom  k.  brefvet  af  den  ^/^  s.  å.  under- 
gick denna  stat  en  genomgripande  förändring.  Det  förordnades  då,  att 
sjukvården  i  Earlskrona  skulle  delas  på  3:ne  departement,  hvaraf 

det  första  med  en  medikus,  förste  mästerfältskären^  en  underkirurg^ 
och  fyra  fältskärsgesäller  omfattade  de  sjuke  i  sjukhuset  samt  volontä- 
rerne och  ko£ferdibåtsmännen,  så  inom  som  utom  sjukhuset; 

det  andra  med  en  medikus,  en  underkirurg  och  två  fältskärsgesäller 
hade  vård  om  de  sjuke  i  qvarteren,  varfsofficerarne,  byggmästarene, 
presteme,  underofficerarne,  ynglingarne,  gevaldigern,  vaktmästaren  och 
skeppsgossarne,  samt 

det  tredje  med  en  medikus,  andre  mästerfältskären,  en  underkirurg 
och  tre  fältskärsgesäller  skulle  bestrida  sjukvården  vid  timmermans-  och 
handtverksstaten. 

Tredje  amiralitetsläkaren  skulle  vara  skyldig  att,  när  så   påfordra- 


172 


HSBICINSXA   FÖRHÅLLANDEN   I  KARLSKRONA. 


i-} 


[;^4i 


I  ' 


il    1 


des,  gå  till  sjös  som  expeditioDsmedikus  ^).    I  sammanhang  härmed  ut- 
färdades ny  stat  samma  år. 

1791  indrogs  amiralitetskollegium  och  dess  göromål  öfverlemnades 
genom  k.  förordningen  af  den  */»  1791  åt  General-sjömilitie-kontoret  i 
Stockholm. 

Medels  k.  cirkulärbrefvet  af  den  *Vii  1798  ställdes  i  likhet  med 
öfrige  civile  tjenstemän  vid  sjöförsvaret  äfven  personalen  vid  flottornas 
medicinalstater  under  samma  ordning  och  disciplin,  som  deras  vederlikar 
af  militären. 

Genom  k.  brefvet  af  den  *%  1794  indrogos  en  amiralitetsmedici- 
tjenst  och  två  fältskärsgesällbefattningar. 

När  sedermera  bestämdes,  att  flottans  läkare  skulle  utgöra  en  del 
af  fältläkarekåren,  anbefalldes  i  sammanhang  härmed  genom  general- 
ordres af  den  ^/^^  1808,  att  amiralitetsmedici  och  mästerfältskärerne 
skulle  kallas  fältläkare,  samt  underkirurgerne  och  fältskärsgesälleme  benäm- 
nas underläkare,  men  1813  förordnades,  att  läkarestaten  skulle  utgöras  af 
en  öfverfältläkare  (amiralitetsmedicus)  och  tvenne  fältläkare  (amiralitets- 
kirurgerne).    Desse  erhöllo  senare  namn  af  regementsläkare. 

1809.  Till  motarbetande  af  de  olyckliga  sanitära  förhållandena 
vid  flottan  utfärdades  den  ^'/^  1809  förordning  om  förbättrad  sjukskötsel 
för  ombord  varande  manskap. 

Justitiekanslem  grefve  H.  G.  Trolle-Wachtmeister  anhöll 
hos  collegium  medicum  om  en  läkares  förordnande  att  öfvervara  ran- 
sakningen  vid  amiralitetskrigsrätten  i  Earlskrona  och  den  der  anhängig- 
gjorda  undersökningen,  huruvida  de  tjenstförrättande  läkarene  Carl 
Arvid  Faxe  och  Carl  Kallström  riktigt  handhaft  sjukvården  på 
örlogsflottan  och  å  sjukhuset  i  Earlskrona  1809,  samt  dervid  :»gå  till- 
handa med  de  upplysningar,  som  för  aktörs  och  domstolens  rättelse, 
uti  den  nu  förekommande  grannlaga  fråga,  hvaruti  ämnen  af  scientifik 
egenskap  inflyta,  må  vara  af  nöden».  Kollegium  förordnade  dertill 
prosektom  i  Lund   C.  F.   Liljevalch   den   *7ii   1809  och,  då   denne 


*)  *  Tidskrift  i  Sföväsendeh.    3     Karlskrona  1838,  sid.  199. 


regehentsfAltskåseb.  173 


uppgaf  sig  vara  hindrad,  prof.  A.  J.  Ståhi.  Kort  derpå  anmälde  justi- 
tiekanslern  den  ^%3  s.  å..  att  läkares  förordnande  numera  var  onödigt, 
emedan  undersökningen  redan  förevar  inför  krigshofrätten,  hvarvid 
coUegii  medici  yttrande  skulle  infordras.    Läkarene  blefvo  frikände. 

ISIO.  Enligt  chefens  i  förvaltningen  af  sjöärendena  rapport  af 
den  Vi2  s-  ^  ^^^  kronprinsen  inrymde  flottans  sjukhus  i  Karlskrona 
500  å  600  sjuke. 


6,    RegementsfåMåpep  oeh  deras  bitpåden 

(fåltskåpsgesållepne). 

Vid  svenska  landtarméen  besörjdes  läkarevården  långt  in  i  18:de 
seklet  uteslutande  af  fältskärer  (barberare).  Först  mot  slutet  af  förra 
århundradet  började  medicinskt  bildade  män^  som  tillika  vinnlagt  sig  om 
kirurgin  och  aflagt  derför  föreskrifna  examina,  att  öfvertaga  befattningar 
vid  militären.  Då  militärläkarene  helt  och  hållet  stodo  under  krigsför- 
valtningen och  deras  antagande  icke  mindre  än  de  närmare  föreskrif- 
terna rörande  deras  tjenstgöring  berodde  af  krigskollegium,  är  det  i 
hög  grad  sannolikt,  att  en  mängd  förordnanden  i  detta  syfte  förvaras 
bland  dess  handlingar^).  Författaren  har  likväl  icke  kunnat  egna  sin 
tid  åt  deras  uppsökande,  utan  måste  lemna  det  åt  framtida  forskare. 
Den  nu  meddelade  öfversikten  af  svenska  militärläkarevården  kan  der- 
för öfverhufvud  icke  göra  anspråk  på  en  sådan  fullständighet  och  rikedom 
på  detaljer  som  måhända  kunnat  vinnas,  men  torde  likväl  innehålla 
en  del  hittills  icke  kända  uppgifter. 

1.  fiedan  1682  bestämdes,  att  hvarje  regemente  skulle  förses  med  en 
regementsfältskär  och  tre  kompanifältskärer.  I  skildringen  af  kirurgiska 
societetens  organisation  och  utveckling  äro  äfven  de  k.  bref  och  resolu- 


*)  Sålunda  blef  coUegii  medici  anmodan  till  r^gementsfältskärerne  vid  garnisonen 
i  Stockholm  att  inlemna  sjukrapporter,  för  att  derigenom  vinna  kännedom  om  de  i 
BtadeQ  heiakande  sjukdomame  (koUegii  prot.  den  '^/^  1776),  nästan  alldeles  obeaktad. 


■'I    ■if-t  ■ 


å 


174 


BEGEMENTSFÄLTSKÅRER. 


tioner  anförda,  som  innehöllo  föreskrifterna  rörande  militärläkarenes  och 
närmast  regementsfältskärernes  examen.  Äfven  de  fordringar  reglementet 
ställde  på  deras  undervisning  och  kunskapsprof  äro  i  det  föregående 
meddelade^).  Här  må  endast  påminnas  derom,  att  k.  brefvet  af  den 
"/ii  1766  ytterligare  förklarade,  »att  ingen  finge  på  förslag  till  rege- 
mentsfältskär  uppföras,  som  icke  förut  blifvit  vederbörligen  af  ehinir- 
giska  societeten  och  collegii  medici  preeses  eller  någon  dess  medlem 
enligt  reglementet  examinerad  och  approberad». 

Hvad  deras  åligganden  under  äldre  tider  vidkom,  må  här  först 
meddelas  en  bland  kirurgiska  societetens  handlingar  funnen  uppsats  af 
följande   innehåll: 

»1.  En  regementsfältskiär  eller  thess  gesäll  är  wäl  icke  plichtig 
at  i  fredstiden  betiena  regements  eller  compagnie  officerarne  med  bar- 
berande,  utan  plägar  sådant  ankomma  på  regementsfältskiärens  egit  be- 
gifvande  och  goda  vilja,  at  således  bibehålla  förtroende  och  harmonie 
med  regements  och  compagnie  cheffema;  hvaremot  åter  chefferne  wid 
regements  och  compagnie  möten  pläga  förmå  the  gemena  til  något  sam- 
manskåt  till  regementsfältskären  ä  1  öre  smt  til  mans,  mer  eller  mindre. 

2.  Har  regementsfältskiären  ingen  kronans  fältkista  om  händer, 
sä  är  han  ej  skyldig  på  compagnie  möten  och  vid  exerceringar,  tå  någre 
blifva  sinka  eller  blessei-ade,  eller  när  the  liggia  på  landet  hos  sina 
rusthåUare  eller  rotar,  at  på  sin  egen  omkostnad  betiena  them  med 
medicamenter:  men  kunna  the  genom  hus-remeder  blifva  hulpne,  tå  är 
han  plichtig  at  underrätta  them  huru  the  them  til  theras  nytto  skole 
använda. 

3.  RusthåUaren  eller  roten,  hos  hvilken  en  ryttare  eller  soldat 
ligger  siuk^  är  väl  intet  skyldig  at  skiutza  regementsfältskiären;  dock 
skulle  thess  boställe  wara  ifrån  rusthållit  eller  roten  något  långt  belägit, 
så  förmodar  man,  at  rusthåUaren  eller  roten,  till  förekommande  af  hvaije- 
handa  omkostnad,  genom  ryttarens  eller  soldatens  afgående  med  döden, 
i  mangel  af  tidig  skiötsel  och  sundhetsmedel,  icke  lärer  undraga  sig  at 
wara  honom  häniti  til  tienst.  Eljes  hafver  en  regimentsfältskiär  vid  et 
ryttare    eller   dragonregimente   indelta    hästehemmans    räntor,    hvarmed 


•v 


;! 


>)  Se  detta  arbetes  första  del  sidd  274,  395  och  455  ff. 


RKOEMENTSFÄLTBKÅItBR.  175 


han  sig  med  häst  förse  måste  och    kan   sig    således    vid   slika    tilfällen 
sjelf  forthielpa  ^). 

4.  Utan  betalning  är  wäl  en  regementsfältskiär  intet  plichtig  at 
betiena  officerarna,  theras  fruer  och  barn  samt  drängar  och  pigor  med 
medicamenter;  men  at  genom  befindtel.  husremeder  eller  för  betalning 
genom  egna  medicamenter  wara  them  til  tienst,  ther  til  är  han  å  em- 
betes  vägnar  skyldig  och  förplichtat,  efter  som  regeraentsfältskiärerne  för 
then  ordsaken  i  fredstiden  åtniuta  indelt  och  beständig  lön,  som  i  annor 
händelse  komme  till  förrådscassan  at  besparas.  Sak  samma  är  ock  med 
underofficerarna». 

Evad  särskildt  beträffar  officerarnes  sjukvård  stadgade  k.  brefvet  af 
den  '^/g  1690,  att  när  regementsfältskären  »hade  längre  väg,  än  han  med 
sin  egen  häst  på  en  dag  skulle  kunna  resa,  då  måtte  den,  som  begärer 
honom  till  sig  sjelf,  skaffa  honom  fort  med  skjuts  fram  och  tillbaka, 
men  för  hans  egit  omak  äro  de  ej  piichtige  att  betala  något,  utan  alle- 
nast bvad  medicamenterne  kunna  komma  till  att  kosta,  eftersom  medi- 
camenter utur  fältkistan  intet  bestås  någon  annan,  än  de  gemena  utom 
betalning». 

Bland  regementsfältskärernes  göromål  var  besiktningen  af  militär- 
manskapet ett  af  de  viktigaste.  Han  var  derföre  skyldig  att  inställa  sig 
vid  rekryterings-  och  andra  möten.  Härom  innehöll  Eongl.  Maj:ts 
resolution  af  den  ^Vg  1743  på  allmogens  i  Sverige  och  Finland  besvär: 

»Den  afgift  af  24  öre  smt,  hvilka  rotar  och  rusthällare  efter  van- 
ligheten betala  till  regementsfältskärerne  för  besigtningar  af  deras  ny- 
legda  manskap,  finner  Kongl.  Maj:t  falla  allmogen  alt  för  dryg  i  propor- 
tion af  thet  ringa  besvär,  som  fältskärerne  vid  sådane  visitationer  hafva, 
och  pröfvar  fördenskull  Eongl.  Maj:t  skäligt  ej  allenast  att  minska  samma 
afgift  eller  arfvode  till  8  öre  smt  hädanefter,  vare  sig  ammiralitets-,  rege- 
mcnts  eller  stadsfältekärer,  som  besigtningen  förrätta,  utan  ock  stränge- 
ligen förbjuda,  att  sedan  karlen  en  gång  blifvit  besigtigad  och  betalningen 


^)  Härom  stadgade  likväl  k.  resolntionerDa  af  den  V,  1688  och  ^7^  1690,  »att 
sär  någon  knäckt  hemma  hos  roten  sjuknar.  så  at  fältskären  behöfves  dit  att  hemtas, 
skall  roten  honom  skjutsa  till  bemälde  kneckt  fram  och  tillbakars,  men  intet  pälfiggas 
derjemte  att  gxfva  honom  något  miderhåld». 


?  .?;.= 


I 


i  .'-■: 


'•2    * 


ii 


tri 


rti-r? 


•  "1 


i'^)'^ 


',  \, 


t^ 


ir  '« 


t  •> 


•t  K 


176 


REGEHENTSFÅLTSKÅRBR. 


derför  erlagd,  vidare  betunga   allmogen   med   samma   afgift,   ehuru    ock 
karlen  flere  resor  skulle  komma  att  visiteras»  ^). 

Befanns  karlen  oduglig  till  krigstjenst,  skulle  skälen  uppgifvas.  I 
Kongl.  Majrts  resolution  af  den  ^®/,  1731  på  allmogens  besvär  deröfver 
att  manskap  ofta  kasserades,  heter  det,  :» skolandes,  der  tvifvelsmål  om 
karlens  sjuklighet  uppkommer  och  det  så  fordras,  regementsfältskären 
vara  skyldig  att  besvärja  sin  therom  gifne  attest».  Var  attesten 
oriktig,  förlorade  regementsfältskären  sin  tjenst  och,  om  han  tog  betalning 
mer  än  en  gång,  botade  han  första  gången  50  dal  smt  och,  om  han 
andra  gången  dermed  beträddes,  miste  han  tjensten,  enligt  k.  resolu- 
tionen på  allmogens  besvär  af  den  ^Vii  1756.  Bust-  och  rotehållarene 
ägde  frihet  att  icke  allenast  sjelfve  bivista  besiktningen,  utan  ock,  om 
de  så  önskade,  dertill  kalla  tvenne  gode  män,  som  kunde  vittna,  huru 
mycket   fältskären   för  besiktningen  uppbar. 

När  en  karl  afskedades  för  åkommen  sjukdom  eller  kroppsbräck- 
lighet, skulle  icke  några  andra  attester  deröfver  gälla  än  de,  som  afgif- 
vits  af  edsvurne  stads-,  regements-  eller  amiralitetsfältskärer,  hvilka  dock 
icke  borde  meddela  bevis  öfver  andra  än  kirurgiska  åkommor.  Utgaf 
någon  af  dem  sådan  attest,  som  af  klara  omständigheter  befanns  vara 
falsk  och  oriktiga  miste  han  äran  och  tjensten  enligt  k.  förordningen 
af  den  Vu  1743. 

Regementsfältskäreme  voro  i  k.  resolutionen  af  den  ^Vi  1^82  för- 
bjudne att  låta  förrätta  sin  tjenst  genom  af  dem  antagna  biträden.  De 
voro  derför  skyldige  att  bo  och  vistas  i  någon  stad  eller  på  den  lands- 
bygd, der  regementet  låg,  så  framt  de  icke  ville  förlora  tjensten,  och  att 
derjämte  infinna  sig  vid  regements-  och  eskadrons  möten,  »enär  de  honom 
af  öfversten  notificeras».  Dem  var  icke  heller  tillåtet  att  utan  befäl- 
hafvarens  tillstånd  aflägsna  sig  från  regementets   ståndqvarter.    En   del 


T-' 


^)  Ända  till  början  af  detta  sekel  saknades  föreskrifter  rörande  antagandet  eller 
kasserandet  af  niilitärmanskap.  Då  utgaf  assessorn,  öfverfältläkaren  Samuel  FrÖlich 
*Några  allmänna  reglor  för  approhations^  och  eaasatiansbesiktningar  af  rektyter  af 
kronans  manskap».    Stockholm  1813.    8:o. 


v.. 


KfiGBMBNTSFÅLTSKÅltER.  177 


regementsfältskärer  drogo  likväl  icke  i  betänkande  att  bosätta  sig  utom 
regementets  stånd,  hvarför  äfven  nu  anförda  k.  bref  uttryckligen 
stadgade : 

»Såsom  dhet  nödigt  och  angelägit  är,  att  alle  regementsbarberare, 
som  niuta  åhrligen  aff  oss  richtig  löhn  och  underhålld  både  för  sig  och 
sine  gesäller,  mage  alt  stadigt  boo  och  wijstas  i  dhe  städer  och  lands- 
ortter  dher  dheras  regementer  h'gga  och  icke  mehr  häreffter,  som  till 
denna  dagh  skiedt  ähr,  genom  gesäller  allena  och  poikar.  som  ännu 
ringa  och  littet  ha  lärdt,  låta  tjensten  förrättas  och  patienterna  till  hända 
gå;  altså  ähr  hermedh  till  edher  AVår  nådiga  wiUie  och  befallningh  at  I 
tillhällen  regementets  fältskiären  widh  edhert  anförtrodde  regemente,  att 
han  änteligen  wijstas  i  någon  stadh  eller  på  bygden,  dher  regementet 
ligger,  så  framt  han  icke  will  giöra  sigh  af  tiänsten  förlustigh  och  tåhle 
att  vrij  een  annan  i  hans  ställe  förordna,  som  fiillgiör  Wår  nådige  willie 
och  detta  embets  rätta  plicht  emoth  den  löhn  och  gage  honom  åhrligen 
beståås,  fordrar  och  kräfwer». 

Denna  de  militära  kirurgernes  oinskiänkta  praktik  framkallade 
stridigheter  med  de  enskilde  barberare,  hvilka  här  och  der  nedsatt 
sig  i  städerna  och  ansågo  sig  föiiördelade  i  sin  näring  genom  desse 
embetsbröders  verksamhet.  I  k.  brefvet  af  den  ^^/g  1690  rörande  rege- 
mentsfältskären  »under  det  Carelska  cavalleriet^  Johan  Henr.  Ruge- 
ro  ds  besvär  deröfver,  att  han  för  i  staden  lemnad  sjukvård  blifvit  af 
magistraten  i  Wiborg  dömd  till  105  dal.  kmt:s  böter,  förklarade  Kongl. 
Majrt  sig  :» vilja  icke  mindre  maintinera  honom,  än  de  andre  regements- 
fäitskäreme  vid  det  dem  förunte  tilståndet,  att  hålle  yppen  verkstad 
och  obehindrade  bruka  deras  ämbete  i  städerna,  där  de  bo».  I  detta 
afeeende  är  äfven  den  resolution,  som  landshöfdingen  i  Göteborg 
Erik  Sjöblad  utfärdade  den  ^Vu  1703  och  den  Vs  1704  stadfästes  af 
de  till  »Justitiens  administrerande  förordnade  råd»,  af  synnerlig  vikt 
emedan  den  uttryckligen  tillät  militärfältskärer  att  tillika  vara  stads- 
barberare: 

»Såsom  efter  vederbörande  regements-  och  guarnisons  fältskiärares 
afgifae  förklaring  det  befinnes  att  ifrån  staden  Giötheborgs  första  funda- 
tion  har  warit  practicabelt  och  jemblickt  kongl.    förordning^   lijka    som  i 

12 


178  regementsfAltskAreb. 


alla  andra  städer  i  rijket  dermed  förhålles,  att  regementsfältskiärame  wid 
näst  omliggiande  landtregementer  eller  dhem,  som  i  fästningsguarnizo- 
neme  inlogerade  ähro,  så  wähl  som  widh  kongl.  ammiralitetet,  såsom  af 
embetet  i  Stockholm  examinerade  rätta  capable  mästare,  tiUijka  waiit 
närmst  om  att  wara  stadsbarberare  och  att  betiena  borgerskapet  och  in- 
wähname,  utan  att  någon  så  kallat  aparte  stadsbarberare  eller  föld^kiär 
har  kunnat  dem  det  förhindra  eller  dhem  deremoth  prsejudicera,  antingen 
dhe  förra  warit  commenderade  eller  hemma  i  orten  stadde;  altså  som 
suppleanten  Mor  ter  uthan  något  framtedt  skiähl  och  med  fast  ringare 
beskiedh  socker  een  så  ny  och  ovanlig  förändring,  kan  han  ej  dernthin- 
nan  willfaras;  widare  än  oom  han  kan  och  bör  considereras  för  stads- 
mästare och  barberare,  har  han  jemte  dhe  förre  att  bruka  sin  profession 
dhet  bästa  han  kan  och  gitter,  äfven  som  dhe  för  honom  warit  sin  nähring 
idkat,  om  han  sig  med  den  skickelighet  förhåller».     • 

Denna  militärbarberarenes  rättighet  att  tillika  vara  stadsfältskärer 
torde  likväl  efter  någon  tid  hafva  upphört  Till  och  med  den  hos 
Karl  XII  anställde  »Directeuren  och  stabsfältskären»  Melchior  Neu- 
man  anmälde  i  memorial  den  ^%  1717,  »som  det  är  att  befara  det 
Ed.  Kongl.  Majrts  allernådigste  tjenst  vid  regementerne  dermed  märeke- 
ligen  å  siido  sättias  kunde,  att  en  och  annan  regementsfältskiärare  til- 
lijcka  söker  sig  till  att  wara  stadsfältskiär ;  ty  underkastas  Ed.  KongL 
Majits  nådigste  ompröf vande,  huruvida  regementsfältskiärerne  mage  få 
antaga  något  fältskiärsembete  i  städerne»  ^).  Konungen  resolverade  den 
^Yg  s.  å.,  att,  ehuru  ingen  regementsfältskär  tillika  finge  vara  stadsfält- 
skär, det  likväl  icke  kunde  honom  föimenas  att,  jemte  stadsfältskären, 
hålla  sin  verkstad  i  den  stad,  der  regementet  var  förlagdt 

2.  De  vid  regementena  anställde  mästerfältskärerne  (eller  rege- 
mentsbarberarene),  hvilka  åtnjöto  lön  på  stat  och  efter  indelningsverkets 
upprättande  erhöllo  boställen,  voro  skyldige  att  emot  ett  bestämd!  bidrag 
från  statens  sida  underhålla  tre  »gode»  gesäller,  de  der  dels  biträdde  sin 
husbonde  i  hans  praktik,  dels  vid  behof  användes  för  arméens  behof. 
Genom  k.  brefvet  af  den   ^7»  1685   var  regeraentsfaltskären   berättigad 


^)  I  riksarkivet  »Chimrgiska  sooieteten;». 


FÅLTSKÅRSGBSÅLLBB.  179 


»att  icke  allenast  antaga  och  förlof?a  dessa  gesäller,  allt  som  han  finner 
dem  till  EongL  Maj:ts  och  regementets  nytta  duglige,  utan  ock  att 
kommendera  dem  på  de  orter  han  finner  nödigt  och  uppvachtningen  af 
KongL  Majrts  tjenst  vid  regementet  så  fordrar  och  kräfver,  hälst  efter 
han  ock  skall  vara  plicktig  att  löna  dem,  det  bästa  han  kan  med  dem 
förUkas  om». 

Synnerlig  vikt  synes  militärbefälet  icke  hafva  lagt  på  dessa  fält- 
skärers verksamhet,  såsom  framgår  ur  Eongl.  Majits  resolution  och  för- 
klaring af  den  2?/^  1720  på  krigsbefälets  besvär: 

:&Emedan  ofverstarne  med  egen  bekostnad  anskaffat,  låtit  lära  och 
kläda  Hautboisteme,  samt  dem  nu  ett  helt  år  underhållit,  alltså  hem- 
ställes, om  icke  de  på  detta  års  stat  kunde  blifva  upförde,  föreslåendes 
generalmajoren  Be  ek  er  till  deras  lön  och  underhållande  några  fältskärs- 
gesällers och  pipares  indragande,  men  att  indraga  fältskärsgesälleme  för 
Hautboistemas  skull,  det  håller  KongL  Maj:t  betänkeligt,  emedan  de  förre 
vid  påkommande  fälttåg  pröfvas  nödigare  än  de  senare». 

Pältskärsgesällemes  lön  var  något  olika  vid  olika  regementen. 
Regementsfältskärerne  vid  de  indelta  trupperna  klagade  hos  Karl 
Xn  deröfver,  att  de  icke  kunde  behålla  sina  biträden,  emedan  desse 
hellre  begåfvo  sig  i  tjenst  hos  fältskärerne  vid  de  värfvade  rege- 
mentena, der  de  fingo  högre  aflöning.  Den  inkomst  af  400  ä  500  dal. 
smt,  som  regementsfältskärerne  vid  den  indelta  militären  uppgåfvo  sig 
äga,  tillät  dem  icke  att  aflöna  sina  gesäller  tillräckligt  KongL  Maj:t 
resolverade,  att  vid  de  indelta  regementena  skulle  en  fältskärsgesäll  an- 
tagas för  hvarje  kompani  med  samma  lön,  som  vid  de  värfvade,  och 
att  regementsfältskärerne  finge  behålla  sin  landtlön,  utan  att  vara  för- 
bundne att  afiöna  någon  gesäll.  Likaledes  lemnade  konungen  på  M. 
Neumans  föralag  fältskärsgesälleme  frihet  att  efter  ett  helt  eller  hälft 
år  öfvergå  från  den  ene  till  den  andre  mästaren  »allt  efter  som  han 
förvärfvat  sig  namn  om  skicklighet»,  dock  med  det  villkor,  att  regements- 
fältskärerne skulle  vara  förbundne  att  alltid  skaffa  goda  gesäller  i  stället, 
»hörandes  den,  som  efter  två  månaders  förlopp,  sedan  någon  gesäll  blifvit 
vacant,  intet  skaffar  en  annan  i  stället,  mista  två  daL  smt  af  dess  lön 
for  hvar  månad,  tjensten  intet  är  besatt». 


180  faltskAbsgesållsr. 


En  ytterst  viktig  förändring  i  fältskärernes  ställning  infördes  genom 
k.  förordningen  af  den  ^73  1728.  Oenom  denna  författning  blef  det 
regementsfältskärerne  tillåtet  att  emot  erhållande  af  de  å  staten  för 
kompanifältskäreme  upptagna  lönerna  antaga  och  aflöna  sina  biträden. 
Det  stadgades: 

:»att  regementsfältskärerne  hafva  att  uppbära  hela  gesällernas  in- 
delning, sä  väl  i  freds-  som  krigstider,  hvartill  de  äro  icke  mindre  be- 
rättigade än  andre  i  fredstider  behåldne  betjente,  då  de  deremot  ständigt 
böra  underhålla  det  utstakade  antal  gode  och  dugelige  gesäller,  hälst 
infödde^  med  hvilka  de  sjelfve  det  bästa  de  gitta  få  förena  sig  om  lönen. 
Och  som  gesäller  äro  fritt  folk,  hvilka  emot  deras  wilja  ej  kunna  eller 
böra  tvingas  öfver  den  tid,  om  hvilken  med  dem  är  contraheret,  så  har 
regementsfältskären  med  öfverstens  vetskap  magt  att  antaga  och  for- 
afskeda  dem.  Dock  åligger  befälhafvaren  hafva  inseende  derpä,  samt 
tillhålla  regementsfältskären  att  alltid 'vara  med  gesäller  försedd,  så  att 
ingen  brist  derpå  är,  när  deras  tienst  antingen  i  fred  eller  örlig  behöfves. 
Och  böra  gesällerne  vid  alla  mönstringar  uppvisas  och  i  alla  ruUor  och 
förslag  till  tjenstgörande  upptagas.  Skulle  någon  gesäll,  när  så  päfordras, 
fattas  i  det  antal,  som  bestås^  ankommer  det  på  r^gements^tskärens 
ansvar  och  innehälles  då  lönen  med  förvandlingen  så  länge  tjensten  är 
ledig,  hvilken  på  en  slik  händelse  uti  förslaget  till  aflöningen  vid  rege- 
mentsfältskärens  nanm  bör  införas:». 

Härigenom  vardt  dörren  öppnad  för  missbruk  och  oordningar  af 
alla  slag.  För  egen  vinning  kunde  regementsfältskärerne  anställa  full- 
komligt okunniga  och  odugliga  personer,  blott  de  voro  nöjde  med  minsta 
möjliga  arfvode.  Det  blef  dock  oafgjordt  huru  det  borde  förfaras,  när 
regementsläkaretjensten  var  ledig.  Krigskollegium  hemställde  derföre 
den  ^Va  1732,  huru  förhällas  skulle  med  faltskärsgesällemes  löner,  när 
regementsfältskärstjensten  stod  obesatt,  :» eftersom  uti  förordningen  af  den 
^Vs  1728  förmäles  att,  när  förändring  sker  med  regementsfältskären  sjelf, 
besparingen  då  bör  iakttagas  både  på  gesälle-  och  barberarelöneme, 
på  samma  sätt,  som  vid  andra  beställningar  sker,  men  det  deremot 
synes  oundgängeligt,  att  gesällerna  bibehållas  att  göra  tjenst  vid  rege- 
mentet, som  ock  skäligt  att  de  derföre  åtnjuta  någon  vedergällning9.  I 
k.  brefvet  till  krigskollegium   af  den  ^Vs  1^32  förklarade  Eongl.  Maj:t 


FÄLTSKÄRSGESÄLLKR.  181 


»det  Wij  finne  billigt  att  faltskärsgesallerna  böra  njuta  deras  lön  efter 
staten,  änder  den  tiden  regementsfältskärstjensten  är  ledig  och  att 
allenast  regementsfältskärslönen  emellertid  bespares». 

Ofvannämnda  1728  års  författning  bekräftades  ytterligare  genom 
k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  "/i  1748  och  förordnades  tillika 
att  faltskärsgesälleme,  så  mycket  ske  kunde,  borde  kringspridas  inom 
regementets  område,  på  det  så  väl  regementet  som  andre  i  landsorterna 
måtte  kunna  sig  af  dem  betjena*).  Inga  andre  gesäller  finge  antagas 
än  sådane^  som  efter  författningarna  blifvit  godkände,  h?arpå  skriftiigt 
bevis  af  vederbörande  skulle  för  öfversten  uppvisas.  E.  förordningen  af 
den  ^/g  1758  föreskref  sedan  hurudan  examen  en  fältskärsgesäll  var 
pliktig  undei^  och  hvilka  betyg  han  borde  innehafva,  förrän  han  kunde 
vid  arméen  antagas ').  Dessa  betyg  skulle  äfven  vid  generalmönstringen 
uppvisas. 

Lönefrågan  återkom  ännu  engång.  Uppå  krigsbefälets  allmänna 
besvär  vid  1752  års  riksdag  hade  Eongl.  Maj:t  i  dess  resolution  af  den 
^Vs  s.  å.  förklarat,  att  regementsfältskärerne  vid  finska  dragonregemen- 
tena skulle  få  disponera  barberareräntoma  vid  alla  kompanierna,  samt 
att  de  deremot  skulle  hålla  tre  goda  fältskärsgesäller  hvardera,  i  anled- 
ning hvaraf  krigsbefälet  anhöll  vid  1756  års  riksdag,  att  de  barberare- 
räntor,  som  vid  Åbo  läns  och  Nylands  regementens  förvandling  ifrån 
kavalleri  till  dragoner  blifvit  indragne,  måtte  frigifvas  och  regements- 
filtskäreme  få  ersättning  för  den  förflutna  tiden,  emedan  de  allt  seder- 
mera, på  egen  bekostnad,  hållit  fulla  antalet  gesäller.  Medels  resolu- 
tion af  den  *Vi  1757  biföll  Kongl.  Majrt,  »att  i  fall  någon  del  af  dessa 
barberareräntor  vore  till   andre   behof   anslagen^  en  sådan  brist  då  af 


')  Vid  1756  års  nksdjig,  der  fråga  om  införandet  af  provmsialJdrarger  väcktes, 
uttalades  äfven  i  det  af  riksdagsmannen  Otto  Olsson  tiU  kammar-  och  ekonomi- 
deputadonen  af  den  ^Vs  ^*  ^  inlemnade  förut  omnämnda  memorialet  den  önskan,  att 
chefen  måtte  noggrant  tillse  att  regementsfältskären  verkligen  höll  sä  mänga  gesäller, 
som  kronan  aflönade,  och  att  >de  ingalunda  må  till  hans  föimän  indi-agas,  utan  fast 
mer  så  fordelas,  att  de  kunna  betjena  icke  blott  regementet,  utan  ock  landets  öfriga 
iniiyggare». 

*)  Jfr  detta  arbetes  första  del,  sidd.  275  och  395. 


^  \\J.^ 


iVv-,   r  f^ 


m:^ 


w 

r  *.<'.A< 


i'«i 


■t  •  ■* 

-I 


i 


-.j:^ 


:i 


:'^ 


182 


FÄLT8KÄBdOB8ÄLLER. 


statsmedlen  må  emttas,  så  att  de  finska  dragonregementena  mage  komma 
till  åtnjutande  häraf,  på  lika  sätt  som  de  svenske  kayaUeriregemen- 
tena,  när  bevisas  kan,  det  så  månge  gesäller  hållne  blifvit,  som  före- 
skrifvet  var»  ^). 

Slutligen  meddelade  krigskollegium  i  cirkulär  af  den  ^Vs  ^^^)  ^ 
Kongl.  Majrt  i  afseende  på  lönebesparingen  för  faltskfirsgesällsysslorDa 
i  bref  af  den  ^'/^  s.  å.  förklarat,  att  vakansen  af  en  fältskärssyssla  borde 
vara  ersatt  inom  den  följande  månadens  utgång  efter  den,  i  hvilken 
vakansen  timat. 

Såsom  af  sist  anförda  krigskollegii  cirkulär  synes,  bibehöll  sig  den 
äfven  i  detta  arbete  öfverallt  förekommande  benämningen  »fältskärs- 
gesäll» oförändrad  ännu  i  början  af  detta  sekel.  Visserligen  hade  i  k. 
reglementet  för  den  kirurgiska  undervisningen  af  den  >Vio  ^^^^  benäm- 
ningarna »studiosus,  candidat  och  magister  chirurgise»  blifvit  införde,  men 
det  räckte  länge  innan  de  kunde  undantränga  det  gamla  språkbruket 
Gollegium  medicum  anhöll  derför  hos  Kongl.  Maj: t  i  skrif velse  af  den 
^7io  1803,  att  den  dittills  i  mönstrings-  och  aflöningsruUor  m.  m.  brukliga 
fältskärsgesälltiteln  måtte  utbytas  mot  kompani-,  eskadrons-  eller  under- 
fältskär samt  krigskollegium  och  öfriga  vederbörande  anbefallas  iakttaga 
denna  benämning.  Kollegium  up[Ayste  tillika,  att  regementsfältskäreme 
anfört,  »huru  som  endast  denna  skråtitel  af  gesäll  och  dermed  hos  de 
mer  okunnige  förknippade  förakt  hindrar  kunnige  och  pålitlige  studiosi 
chirurgiee  att  åtaga  sig  compagnie  eller  esquadrons  fältskärssysslor».  I 
sammanhang  härmed  anhöll  kollegium  tillika,  att,  då  en  sådan  kompani- 
fältskär måste  åtfölja  arbetskommenderingar  m.  m.,  han  då  finge  njuta 
så  mycket  dagtraktamente,  som  den  förste  underofficern.  För  öfrigt 
stadgade  1789  års  sjukhusreglemente  »att  hvar  compagniefältskär  får 
bära  regementets  underofficers  uniform  och  uti  marscher  åtföljer  han 
compagniet    Han  får  ock  befordras  till  underofficer»  '). 


i/ 


*)  Kongl.   Maj:t8  resolution  af  den  ^Vi  1^57  uppå  krigsbe&leis  allmänna  besvär 
vid  sist  öfveiståodne  riksdag  §  19. 

*)  Underläkarene  vid  militären  voro  annars  i  en  egendomlig  ställning.    Medicine 
licentiaten  P.  Johan  Brantström  anmälde,  att  han  anhållit  om  afeked  från  sin  be- 


BATALJONSLÄKARE.  183 


Fältskärsbenämningeii  i  dess  förra  omfattning  försvann  slutligen  helt 
och  hållet,  när  den  redan  omnämnda  stora  medicinalkomitén  föreslog, 
att  alla  regementsläkare  vid  de  indelta  regementena  skalle  fortfarande  få 
uppbära  äfven  fältskärsgesällemes  löner,  men  att  de,  hvilkas  aflönings- 
räntor  gingo  med  förvandling,  borde  deraf  af  stå  150  rdr  till  så  många 
läkare,  som  regementet  hade  bataljoner.  Yid  de  värfvade  regementena 
ansåg  komitén  tillskottet  i  och  för  de  nya  tjensterna  blifva  ganska  ringa, 
om  de  flera  i  staten  upptagna  kompanifältskärsarfvodena  skulle  samman- 
slås, i  förhållande  till  hvarje  bataljons  styrka,  till  en  eller  två  bataljons- 
läkarelöner. Emedan  en  förbättrad  läkarevård  vid  regementena  mera 
befordras  genom  läkarenes  skicklighet  än  deras  antal,  föreslog  komitén 
nu  den  förändring  vid  alla  såväl  indelta  som  värfvade  regementen,  att 
i  stället  för  s.  k.  underläkare  en  bataljonsläkaretjenst  blefve  inrättad 
för  hvarje  bataljon  af  500  till  600  man,  hvars  innehafvare  borde  vara 
åtminstone  kirui^e  magister.  Medels  k.  brefvet  af  den  ^7s  ^^^^  hitoU 
Eongl.  Maj:t  till  inrättandet  af  de  föreslagna  bataljonsläkaretjenstemä 
och  tilldelade  dem  fänriks  rang,  hvarefter  k.  brefvet  af  den  "/g  s.  å. 
förordnade   om  bataljonsläkares  tillsättande  vid  hvarje  indelt  regemente. 

Den  första  början  till  införandet  af  särskild  t  sanitetsmanskap  åter- 
finnes i  generalordres  af  den  Vs  1812,  som  anordnade  tvenne  man  af 
hvarje  bataljon  eller  s.  k.  medicinaldrängar  till  läkarens  disposition  vid 
de  sjukes  skötsel. 


7.    MiliMäkafenes  aflöning. 

» 

Enär  de  för  arméen  och  flottan  under  krigstid  nödige  fältskäreme 
måste  för  gången   hopsamlas,   möttes   så  väl  coUegium  medicum,  som 


äthiiog  som  nndeiläkare  vid  Helsinge  regemente,  men  fått  det  svar,  att  det  icke  bmde 
beviljas  förr  än  han  ombesörjt  en  annan  i  sitt  ställe  Då  han  var  ur  stånd  att  full- 
göra en  slik  föreskrift,  begärde  han  oollegii  medici  beskydd,  men  kollegium  ansåg  sig 
icke  for  det  närvarande  kunna  dermed  taga  befattning  (koUegii  protokoll  den  ^74  1807). 


iiri''^ 


% 


1 


^^?' 


A,^     fl» 

•...*■■  .^. -i  5^ 


'^  hl^f  ii: 


t  il 


i 


ii'  'r 


i/ 


184 


ARMELAKARENBS    FALTAFLONING. 


kinirgiska  societeten  af  stora  svårigheter  vid  öfverenskommelsen  om 
deras  aflöning.  Fältskärernes  arfvode  vardt  derigenom  vexlande  allt  efter 
omständigheterna,  så  mycket  mer  som  benägenheten  hos  dem  att  inträda 
i  tjenst  icke  var  synnerligen  stor.  Till  vinnande  af  större  klarhet  rörande 
olikheten  i  militärläkarenes  aflöning,  torde  vara  nödigt  att  skilja  emellan 
arméen  och  flottan. 

Årméen. 

Pä  framställning  af  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogel,  som 
åtföljde  Earl  XII  under  hans  vistelse  i  Estland,  beviljade  konungen 
medels  resolution,  gifven  i  Lais  den  **/i  1701,  för  hvarje  regemente 
en  fältskär  och  för  två  kompanier  tillsammans  en  gesäll,  samt  ökade 
de  senares  aflöning  från  5  till  8  rdr  i  månaden  »på  det  desto  capablare 
folk  dertill  måtte  kunna  erhållas,  lemnandes  till  GoUegium  dem  att 
examinera  och  sedan  i  Kongl.  Majits  tjenst  antaga,  dock  continuerar 
detta  för  så  lång  tiid  allenast,  som  kriget  påstår,  men  sedan  förblifver 
härmed  efter  förra  wahnligheten»  ^). 

Collegium  medioum  hade  mycken  svårighet  att  förmå  de  under  kriget 
i  östersjöprovinserna  och  Polen  behöfliga  fältskäreme  att  för  den  be- 
stämda aflöningen  inträda  i  tjenst  I  skrifvelse  af  den  ^Vs  ^701  under- 
rättade kollegium,  att  kirurgiska  societeten  anskaffat  30  fältskärsgesäller, 

»hvilka,  så  snart  görligt  är,  kunna  transporteras.  Men  såsom  detta 
folket  intet  låter  tvinga  sig,  utan  att  gifva  en  ombrage  för  flera,  som 
behöfvas  till  flottan  och  andra  orter  och  de  säga  sig  intet  kunna  komma 
uth  med  mindre  än  12  rdr  gage  månadtligen,  föregif vandes  intet  vara 
möjeligt  med  minder  kunna  sig  equipera  och  underhålla,  heldst  och  eme- 
dan Kongl.  Maj:t  fältskärsgesällerna  på  Orlogsflottan  13  riksdaler  månadt- 
ligen till  gage  och  5  rdr  till  tractamente  allernädigst  har  bestådt  och 
jämväl  andre  puissanccr  uti  Europa  fältskärsgesällema  vid  sin  landtmilice 
större  behåldning  gifver,  så  måste  man  ställa  dem  tillfreds  med  promes- 
ser  och  låfven  in  till  transporten». 

Sedermera  förklarade  direktor  Schultz  den  ^^3  s-  ^-j  ^^  de  ge- 
säller,  hvilka   examinerats  till  de  nyuppsatta  regementena,  »förr  willia 


*)  I  riksarkivet  ^Collegium  medicum  före  1719», 


i> 


I  #i 


ARMELÄKARENBS   FÄLTAFLÖNING.  185 


qvittera  sine  tjenster,  än  som  gå  uth  för  8  rdr  om  månaden»,  och  slut- 
ligen anmälde  han  i  collegium  medicum  den  ^Va  ^-  ^*^  ^^t  »gesällerna 
sagt  sig  icke  kunna  tjena  under  10  rdr  i  månaden  eller  begära  de  sina 
resepass.  Äfven  fordra  de  att  samptel.  embetet  skall  cavera  för  deras 
salarier  och  befiTichtar  hr  Directeuren  det  några  redan  sig  undanstuckit 
och  flere  lära  det  giöra».  Genom  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1701  erhöllo 
de  fram  Sverige  öfverkomne  fältskärsgesällerne  10  rdr  i  månaden. 

Snart  såg  sig  äfven  konungen  tvungen  att  medels  resolution,  gifven 
i  Grubin  den  '/s  1701,  höja  fältskärernes  aflöning,  sedan  lifmedikus 
Lars  Micrander  (Lilljestolpe)  och  fältmedikus  Johan  Fredrik 
Gruvius  framställt,  att  »enligt  lofven  hvar  mästerbarberare  24  dal.  smt 
och  deras  gesäller  16  dal.  smt  månadtel.  blifver  bestådt,  warandes  eljest 
för  desse  nyligen  antagna  feltskiärer,  hvilka  ingen  stående  löhn  af  rän- 
tor hemma  i  landet  haft  eller  hafva,  ogiörligt  att  kunna  sig  underhållas^. 
När  sedermera  under  krigets  lopp  behofvet  af  nya  fältskärer  i  de  af- 
gångnes  ställe  uppstod,  måste  aflöningen  för  de  extraordinära  gesallerne, 
af  hvUka  de  fleste  voro  tyskar,  enligt  Micranders  memorial  af  den  ^^/^ 
1702,  höjas  till  20  dal.  smt  i  månaden,  hvarom  de  äfven  blifvit  vid  sitt 
antagande  försäkrade  af  k.  kammarkollegium,  »emedan  de  för  mindre 
gage  intet  wille  gå  ut  till  armén  och  de  dessutom  intet  njuta  något 
felttractamente  eller  portioner,  som  de  andre  ordinarie  gesallerne  vid 
regementeme». 

Aflöningen  utföll  likväl  mycket  oregelbundet  och  klagomålen  blefvo 
mer  och  mer  högljudda.  Härom  vittnar  Lars  Lilljestolpes  memorialer 
till  konungen  af  den  "A^  1704  och  2»/^  1706: 

»Anhålles  underdånigst  att  de  extraordinarie  geselleme,  som  utom 
sitt  mänadsgage  ingen  proviant  niuta,  och  sedan  förledne  vinter  intet 
bekommit  hafva,  undantagande  de,  hvilka  woro  vid  de  regementer,  som 
stodo  under  Hr  General  Rehnschiölds  commendo,  mage  med  nägre 
månaders  gage  hulpne  och  hugnade  blifwa,  pä  det  de  eij  mage  crepera, 
utan  uti  Ed.  Kongl.  Maj-.ts  tiensts  förblifvande  och  dess  flitiga  wärkstäl- 
lande  upmuntrade  blifwa. 

»I  lijka  måtto  nödgas  jag  de  exti^  ordinarie  fältskiärsgesällemas 
lamenta tioner   föredraga,   hvilka   dehls    10  dels  15  månaders  gage  hafva 


■    -  ■■  '•  r    "  Ät*  ■    Z  -*-.i 


•T.  ^ 


*i  1  * 


4' 


Ii 


'i. 


■.1 


186 


ARMÉLÄKARENES   FÄLTAFLÖNINO. 


innest&ende.  Och  som  de  utom  de  20  dal.  smt  intet  annat  vid  r^e- 
menterna  niuta,  lijda  de  stor  nöd,  och  af  hunger  och  kiöld  förgå  måste, 
såsom  i^an  2:ne  under  marschen  hastigt  döde  ftre.  Hvarför  jembwåhl 
underdånigst  anhåUes,  att  desse  gesäller  med  några  månaders  gage  alier- 
nådigst  mage  blifwa  hulpne*  ^). 

Utom  dessa  på  öfverenskommelse  beroende  aflöningar  för  tillfälligt 
antagna  fältskärsbiträden,  fanns  en  s.  k.  fältstat,  upptagande  särskilda 
förmåner  för  de  i  tjenst  varande  militärläkarene  utöfver  deras  egentliga 
lön.  Fältstaten  angaf  tillika  den  ersättning  de  under  kriget  i  tjenst  in- 
trädde läkarne  och  den  öfriga  hälsovårdspersonalen  kunde  påräkna. 
Under  Karl  Xllrs  krig  åtnjöt,  enligt  fältstaten  af  den  »Vio  1703,  fält- 
läkaren 80  dd.  smt  i  månadsaflöning  ^),  stabsfältskären  25  och  hans 
»gesälU  15  dal.,  apotekaren  20  och  hans  »gesäll»  10.  Vid  artilleriet 
hade  regementsfältskären  30  och  en  yngre  fältskär  10  dal.  i  månaden. 
Yid   kavalleriet  och  infanteriet  åtnjöt  en  regementsfältskär  med  boställe 

9  och  utan  boställe  30  dal,  en  yngi*e  fältskär  med  boställe  4  och  utan 

10  dal.  i  månaden.  Dessutom  hade  regementsfältskären  6  »munsratio- 
ner»  och  5  hästrationer,  hans  medhjelpare  3  »munsrationer»  och  2  häst- 
rationer.  I  Stenbocks  armé  var  aflöningen  den  ^Vn  1712  densamma, 
utom  att  stabsfältskären  erhöll  i  månaden  45  dal.  ').  Särdeles  upp- 
lysande för  dåvarande  förhållanden  är  Eongl.  Majits  »utbetalningsord- 
ning», utfärdad  i  Demotika  den  ^Vs  171^)  hvilken  å  följande  sida  med- 
delas. 


.  1 


*)  I  riksarkivet  »CoUegium  medicum  före  1719». 

*)  Enligt  finska  fältstaten  hade  fåltläkaren  Lars  Brann  50  daL  smt  i  månaden. 
■)  Oskar  Fredrik  a.  a,  i  Vitterhets-,   Hist  och  Antiqv.  akad.  handL  XXV, 
sid.  138.   Stockh.  1867. 


i    ■. 
I  •' 


I     I 


!       ^  9^.i  K  ti 


ABHAENS    nTBBTALHINGSOBDNlHa    1714. 


•<• 


•^     -  « ..     -   •*  fc  r  —  ' 

?*..•..••  ti- 


188 


AJRMBEN8   FÄLTSTAT    1774 — 1808. 


1  '.* 

i  '•  t 


I ; 


-i 'i 

41 


■Vi 


Denna  »utbetaIningsordning>  åtföljdes  af  följande  anmärkning: 

»Stat  för  Cavallerie-  och  Dragon regementerna  med  och  utan  boställe, 
hvarefter  de  om  månaden,  till  28  dagar  beräknad,  böra  njuta  deras 
underhålls  fourage  och  löningsportioner  uti  qvarteren  denna  vinter  öfver 
till  dess  lönerna  och  fälttractamentet,  efter  1714  års  stat  och  utbetal- 
ningsordning, bättre  kunna  utfalla; 

Begementsfältskär  utan  boställe  tre  fourage  portioner  ä  2  öre  mår 
nateligen  5.8.  —  Begementsfältskär  med  boställe  tre  fourage  portioner  å 
2  öre  månateligen  5.8.  —  Fältskärsgesäll  med  boställe  en  fourage  por- 
tion (om  dagen)  ä  2  öre  1.24.  —  Fältskärsgesäll  utan  boställe  ea  fou- 
rage portion  (om  dagen)  2  öre  1.24». 

Hurudant  förhållandet  var  under  en  senare  tid.  svnes  af  å  andra 
sidan  meddelade  tabell,  upptagande  arméens  fältstat  1774,  1796  och 
1808  ^).  Utom  hvad  sjelfva  tabellen  ger  vid  handen,  må  nämnas  att, 
hvad  förste  fältläkaren  och  fältkirurgen  vidkom,  Eongl.  Maj:t  förbehöll 
sig  att  i  hvarje  särskildt  fall  bestämma  deras  aflöning  »efter  skicklighet 
och  förtjenst».  Dessutom  bestods  dem  hvardera  en  fältskärsgesäll  med 
samma  lön^  som  andra  fältskärsgesäller  på  extra  stat  åtnjöto. 

Enligt  1808  års  fältstat  erhöUo  extra  underläkare  vid  regementena 
i  ett  för  allt  samma  antal  portioner  som  underläkarene  vid  sjukhusen, 
samt  vid  kavalleriet  och  ridande  artilleriet  derjämte  en  ration^). 


')  Ärméens  fältförvaltningsreglemente,  täfardadi  1774.  Andra  iåpplagan, 
Timkt  med  Kongl  Maj.ts  nådiga  fältaflöningstat  af  den  '7,  1808.  Stockk.  1816. 
Dessutom  finnas  :» Kongl.  Maj:ts  nådiga  Tilläggningar  i  1774  års  faUstaUreglemefUe^ 
numera  i  nåder  kalladt:  Reglemente  för  arméens  förvaltning  i  fäU»^  utfärdade  i 
Stralsund  den  Vn  1^^  ^^  tryckta  i  Greifswaid  1806  af  nSstan  enahanda  inn^iÄU. 
I  dem  upptagas  för  underläkarene  vid  sjukhusen  8  dagportioner  och  for  regementsläkare 
vid  infanteriet  äfven  en  ration. 

•)  En  mans  portion  iör  sju  dagar  utgjorde  1808: 

Mjukt    Ärter    Kom-  Rågmjöl  Salt    Torrt    Färskt     Salt  Torrt    SiU    Smör    Koksalt 

bröd                 giyn  kött     kött      kött      fläsk  fläsk 

®          qv.       qv.           n           IB        U          %          %  U        U        % 

14        3V4    2  7,          2  IV4      V.         7*         V.  V4      IV4      % 


v-. 


ARHÅBilS  rÅI,TSTAT   1774—1808. 


Arméens  fältstat  1774,  1796  och  1808. 


Mdäluie 

LaBarettsmediins,  mituds- 
lön  66  daL,  träklsmente 
18  daL 

Idsarettsfältaliär,  mäoads- 
lön  50  dal.,  traktamente 

'     U  dal 

I  i^tskärsgesäU,  inänadslön 

20  dal.,  trattameate  15 

daL  (DDderiäkare) .    .    . 

Apolakaregesäll  (vid  neder* 

lags-  eUer  flyttande  sjuk- 

!      hOB) 

I  Apotekaregosse  .... 
Sjiithasdirettor  vid  all- 
mäona  sjoUinseD  -  .  . 
Siakhnsdirektor  vid  Deder- 
I     l^BsioUmBeii    .    .    .    . 


2 

1 

22 
111 

12 

12 

4 
2 

2 

1 

2 

IGO 
84 

1 

1 

11} 
4 

6 

1 

64 
35 

1 

1 

1 

4 
3 

6 
2 

12 

10 

1 

2 
1 

SO 
15 

')  I  trsktaniente  eilioll  regemenisiailskäreo  för  hvai^e  kompani,  ntom  dem,  der 
oidinuie  fältskäisgesäU  fanoa,   3  dal.  19'/.  öre  amt  enl  1774  äts  fiUlBtaL 
*)  Daglig  ^taflÖDUig  i  portioner  efter  faslstttldt  pria. 
•)  å  6  skilling.  *)  k  14  skilling.  ')  Utan  inqvartering. 


.^.>-' 


4fJ 


i?4-i 


..■--^.■;--i4. 


»?}| 


v '  J'  .''-kg-»-!  * 


n.  % 


iJ!^ 


■r 


''I 


190 


ARMÉLÅKABENSS  FÄLTAFLÖNINa. 


Yid  utbrottet  af  1788  års  krig  var  det  som  vanligt  brist  på  läkare. 
De  föreslagne  fältmedici  fordrade  60  rdr  i  månaden,  jämte  de  i  1774  års 
fältstat  stadgade  förmåner.  Andre  fordrade  samma  villkor,  som  läkarene 
på  flottan.  Kollegium  föreslog  den  *V«  ^778  för  fältläkarene  60  rdr  i 
månaden,  jämte  33  rdr  i  ekiperingspengar  och  fri  inqvartering,  åt  lasa- 
rettsläkarene  i  likhet  med  expeditionsmedici  på  galerflottan  minst  40  och 
åt  den  yngste  25  rdr.  Äfven  flere  medicine  kandidater  och. studerande, 
som  förordnades  till  lasarettsläkare,  fordrade  40  rdr  i  månaden.  Assessor 
E.  D.  Salomon,  som  var  förste  fältläkare  vid  arméen  i  Finland,  under- 
rättade kollegium,  att  Eongl.  Maj:t  den  ^Vs  tillåtit  att  de,  som  antogos 
till  arméläkare,  erhöUo  lika  lön  med  arméens  flottas  medici,  nämligen  28 
rdr  32  sk.  i  lön  och  10  rdr  till  utspisningspengar  i  månaden  samt  dess- 
utom portioner  för  två  drängar  och  33  rdr  16  sL  i  ekiperingspengar. 
Lasarettema  voro  förlagda  till  Lovisa.  Salomon  fruktade  att  de  sjukes 
antal,  som  då  var  200,  under  hösten  skulle  stiga  till  1,500. 

Vid  denna  ringa  aflöning  var  det  icke  att  undra  öfver  om  prakti- 
serande läkare  ogerna  ville  inträda  i  militärtjenst.  I  skrifvelse  af  den 
2%  1808  begärde  collegium  medicum  bemyndigande  att  åt  hufvudstadens 
läkare  erbjuda  sådana  lönevillkor,  som  pröfvädes  någorlunda  svara  emot 
deras  dåvarande  inkomster,  och  sålunda  förmå  dem  att  under  fädemes- 
landets  dåvarande  svåra  trångmål  uppoffi*a  sina  enskilda  fördelar.  Kol- 
legium ville  i  det  fallet  ^uppgifva  namnen  så  väl  på  dem,  som  härigenom 
väcktes  till  ett  ädelt  nit,  som  på  dem,  hvilka  kollegium  kände  både 
böra  och  kunna  följa  samma  kallelse,  men  som  sig  dorifrån  undandrogo». 
Kongl.  Maj:t  infordrade  den  ^Vs  s.  å.  så  väl  namnen  på  de  läkare,  hvilka 
under  innevarande  krig  kunde  anställas  vid  flottorna,  som  ock  uppgift  på  de 
villkor,  hvarunder  hvar  och  en  af  dem  ville  åtaga  sig  en  sådan  tjenst- 
göring.  Uppkallade  förklarade  sig  någre  läkare  villige  att  besörja  sjuk- 
vården vid  flottans  sjukhus  i  land  mot  ersättning  af  3  å  4  rdr  banko  om 
dagen,  de  öfrige  ville  åtaga  sig  läkarebefattningar  under  nuvarande  krig 
blott  i  hufvudstaden.  Kongl.  Maj:t  afslog  dessa  anbud  i  k.  brefvet  af 
den  1V9  1808. 


i; 


vt'« 


ARMÉLÄKARKNSS   FÄLTAFLÖNIIiO.  191 


Äfren  under  detta  krig  utföll  fältaflöningen  oregelbundet  och 
läkarene  fingo  utstå  mycken  nöd.  Härom  skref  fältläkaren  Johan 
Fåhré  från  Umeå  den  23/^  1809  tiU  P.  af  Bjerkén: 

»Under  närvarande  föJttog  höres  från  Söder,  Wester  och  Nori',  att 
läkare  sjukna,  att  läkare  dö. 

Orsakerna  till  de  sjukdomar  (nervfeber),  som  gjordt  mina  medhjelpaie 
vid  sjukhusen  i  Umeå  obrukbare  (beklagligen  för  längre  tider),  hafva 
varit  kalla  och  osunda  rum,  mycket  och  trägit  arbete  vid  en  kringspridd 
sjukhus  anläggning,  brist  på  god  och  tjenlig  föda  och  framför  alt  saknad 
af  den  aflöning  kronan  månadtligen  består,  hvarigenom  de  (förlagde  i 
centern  af  osnygghet,  som  är  den  indelte  soldaten  medfödd)  hade  från 
staden  eller  andre  ställen  kunnat  förse  sig  med  hvad  för  hälsan  och 
lifvets  uppehälle  nödigt  varit. 

Orsaken  till  våra  aflöningars  innehållande  under  förflutne  tider 
känner  jag  icke  noga. 

Orsaken,  hvarföre  den  nu  innehålles  och  vi  på  en  dyr  ort  nödgas 
lefva  på  credit  och  således  icke  mindre  förlora  än  lida  brist,  säges  vara 
att  intendenten  icke  afslutadt  sina  liquider  och  af  denna  gnmd  icke  får 
lyfta  penningar. 

Yi  få  dock  dageligen  tilförsel  af  sjuke,  behålla  en  stor  del  af  dem, 
som  redan  länge  legadt  här.  Alla  fordra  wår  hielp,  vi  arbeta  och  — 
sakna  det  nödvändiga. 

Hos  Herr  Archiatern,  som  vår  förman,  anhåller  jag  så  för  mig 
som  för  alla,  som  stå  under  mig,  att  våra  aflöningar  måtte  ut&lla 
på  de  tider  reglementet  föreskrifver,  om  icke  genom  Intendenten  och 
Directeuren,  i  fall  demanquerat,  åtminstone  genom  hr  grefve  Cronstedt»^) 

Hvad  de  vid  arméen  under  fredstid  tjenstgörande  regementsfält- 
skäremes  aflöning  vidkom,  var,  såsom  af  det  ofvan  meddelade  framgår, 
den  vid  olika  regementen  olika.  Vid  de  indelta  trupperna  voro  jämte 
penninglöner  vissa  hemman  under  namn  af  »barberareräntor»  anslagna 
till  deras  underhåll  och  vid  en  del  regementen  funnos  boställen  till- 
delade jemväl  »fältskärsgesällerne»  *).    Hvad  åter  de  värfvade  trupperna 


')  Karolinska  institutets  samlingar. 

^  I  vissa  fidl  kunde  tvenne  hemman  tilldelas  en  regementsfåltskär.    Enligt  k. 
brefvet  af  den  Vi^  1687  bestods  fältskären  vid  Nylands  och  Tavastehus  läns  regemente 


192  militårlAkakenes  aflönino. 

angår,  må  nämnas,  att  enligt  1795—1808  års  personaLstat  regements- 
fältskärerne  vid  artilleristaben  och  Svea  värfvade  artilleriregemente  hade 
100  rdr,  men  vid  Göta  och  Wendes  artilleri  endast  50  rdr  i  åriig  lön  *). 
Tid  Savolaks  jägareregemente  och  Karelska  jägarekåren  i  Finland  upp- 
togs regementsfältskärens  lön  till  66  rdr  32  sk.  och  fältskärsgesäUernes 
till  50  rdr. 

Utom  sin  egentliga  aflöning  ägde  regementsfältskäreme  rätt  att  upp- 
bära s.  k.  »bäckenpenningar»  *).  I  k.  brefvet  af  den  "/g  1685  förklarade 
Kongl.  Maj:t,  att  fältskären  vid  landshöfding  Otto  Reinh.  Taubes 
värfvade  bataljon,  »som  det  ock  billigt  jämväl  vid  andre  regementen 
brukligt  är,   må  njuta  bäckenpenningar,  nämligen  af  hvar  kapten  5  öre, 


tvenne  boställen,  s>eniedan  han  måste  hålla  gesäller,  hvilka  vid  regementet  böra  upp- 
vakta och  att  regementet  så  mycket  bättre  må  blifva  betjenfc».  Emedan  regementet 
stod  i  tvenne  län  skulle  ett  boställe  anordnas  i  hvaitdera  länet.  För  öfrigt  finnas  ännu 
i  Finland  följande  militärläkareboställen,  nämligen  i  Åbo  och  Björneborgs  län  tre,  Nylands 
län  äfven  tie,  i  Tavastehus  län  ett,  i  St  Michols  län  ett  och  i  Wasa  län  äf\'enledes  ett 
boställe. 

Militärläkarenes  löneförmåner  voro  i  det  närmaste  desamma  i  Sverige  och  Finland. 
Till  belysning  af  deras  ekonomiska  ställning  må  någi-a  u])pgifter  här  meddelas.  Sålunda 
upptages  i  Tavastehus  infanteriregementes  räkning  1723  fältskären  Joh.  Fredrik 
Barthéels  (morfar  till  C.  J.  Adlercreutz)  till  en  lön  af  81  dal.  smt  och  en  hvar 
af  gesällerna  likaledes  till  81  dal.  Samme  Barthéels  med  sina  tre  gesäller  hade 
1735  i  indelta  räntor  108  dal.  och  96  tunnor  underhållsspannmål  i  struket  mål  ä  2  74 
dal.  smt  per  tunna  eUer  tillsammans  324  dal.  Den  ti*edje  gesällens  lön,  som  blifvit 
indragen  redan  1722,  ägde  regementsfåltskären  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1748 
att  disponera,  men  var  deremot  förpUktad  att  hålla  fullt  antal  gesäller,  i  annan  händelse  be- 
sparades lönen  åt  kronan  till  dess  den  tredje  anskaffats  (åtminstone  till  generalmönstringen). 
I  Nylands  infanteriregementes  räkningar  står  regementsfältskären  Sven  M.  Schjerf- 
bäck  ännu  1791  med  trenne  gesäller  upptagen  till  hemroansräntor  å  36  rdr  sp.  och 
kronotiondespannmål  till  96  tunnor,  summa  ixir  specie  108  (motsvarande  ofvanupptagna 
324  dal.  smt). 

^)  Vid  enkedrottningens  lif regemente  på  Sveaborg  hade  re^ementsfåltskären  1776 
en  månadslön  af  16  74  dal.  smt  eller  201  dal.  om  året  och  fältskärsgesälleme  10  %  dal. 
i  månaden  eller  121  dal.  16  öre  årligen.  —  Vid  finska  artilleristaten  bestods  1761  åt 
bataljonsfältskären  en  fältskärslön  å  120  dal.  och  en  munsterskrifvares  lön,  äfvenledes 
120  dal.  eller  inalles  240  dal.  Fältskärsgesällslönen  var  10  dal.  i  månaden,  hvartiU  kom 
enligt  k.  brefvet  af  den  "/^  1766  en  74  tunna  spannmål  in  natura  månatligen  å  3  dal. 
smt  eller  inalles  om  året  156  dal.  Några  år. senare  eller  1775  utgjorde  den  168  dal. 
2V3  öre. 

')  Fyra  uthängda  messingsbäcken  voro  nämligen  &ltskärernes  yi'kestecken. 


MILITÅRLÅEARENES   AFLÖNIN6.  193 


hvar  löjtnant  och  fänrik  3  öre,  hvar  underofficerare  2  öre  ooh  af  det 
öfriga  manskapet  ett  öre  smt  per  man»  ^).  Kort  derpå  finner  man,  att 
regementsfältskären  enligt  k.  resolutionen  af  den  ^/^  1686  var  berättigad 
»till  bäckenpenningar  eller  en  afgift  »af  ^/a  öre  för  hvarje  daler,  som 
officerare  och  manskapet  åtnjuta  i  lön,  nämligen  af  hela  anordnings- 
summan, undantagandes  solden»  %  Denna  afgift  var  närmast  afsedd 
att  utgöra  ersättning  för  officerarnes  och  manskapets  rakning •).  Karl 
XII  upphäfde  denna  afgift  åtminstone  för  en  tid,  såsom  man  finner  af 
K.  Maj:ts  resolution,  daterad  Lais  den  23/3  1701,  på  generallöjtnanten 
Earl  Gustaf  Behnskölds  memorial,  »anbelangandes  regementsfält- 
skärens  underdåniga  ansökning,  att  honom  måtte  varda  efterlåtit  att  få 
uppbära  bäckenpenningar  vid  regementet,  så,  emedan  sådant  skulle  lända 
till  bussames  gravation,  ty  måste  han  låta  åtnöja  sig  med  sin  lön, 
kunnandes  Kong.l  Maj:t  intet  tillåta,  att  i  så  måtto  något  af  dragés  för 
de  gemena».  Bäckenpenningama  återställdes  likväl  sedermera  genom 
k.  resolutionen  af  den  ^7io  1706. 

När  lönerna  för  en  del  civile  tjenstemän  och  subaltemer  samt 
kaptensgraderna  vid  militären  enligt  riksdagens  beslut  höjdes  med 
33^/3  %  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vii  1811,  blefvo  regementsläkarene  utan 
en  sådan  förhöjning.  Tjenstgörande  generaladjutanten  för  arméen  till- 
kännagaf  likväl  den  ^^/^  1812,  att  regementsläkarene,  hvilka  kort  förut 
undfått  rang,  samt  bataljonsläkare,  hvilka  erhållit  Kongl.  Maj:ts  konsti- 
tutorial,  skulle  enligt  konungens  befallning  få  åtnjuta  de  förstnämnde 
kaptens  och  de  senare  fänriks  traktamente. 


^)  Sigfr.  L.  Ga  hm- Pers  son,  K,  stadgar^  förordnvngar,  href  och  resohdioner 
angående  Svea  rikes  LandimUice  till  häst  ock  fot.    I.    Stockholm  1762,  s.  589. 

')  J.  A.  Fiintberg  a.  a.  sid  83. 

*)  Slottsldrurgen  i  Karlstens  fästning  Ad.  Ericsson  förfrågade  sig  1799  i  col- 
iegium  medicnm,  om  en  fältskär  vore  skyldig  att  raka.  Collegium  svarade  att  det  väl 
idce  var  något,  som  af  honom  i  och  för  vetenskapen  fordrades^  men,  då  en  trupp  be- 
talade bäckenpenningar,  skedde  sådant  enligt  af  ålder  träffad  öfverenskommelse,  hvar- 
emot  fältskären  kunde  pä  ett  eller  annat  sätt  låta  genom  någon  dertill  händig  och  van 
penion  raka  manskapet    (Collegii  medici  protokoll  den  ^/^  1799.) 


13 


194 


UILITÅRLÅKABENES   AFLÖNINO. 


'J*:-SS 


:-* 


'i 


^ 


9J^ 


§. 


ii  Si?    . 

:'.:«!' i*  i.. 

i  tcf*' 

m ' 

Ii 


ir 


;;«»:''  ^ 


De  i  början  af  detta  sekel  i  fältskäremes  ställe  antagna  under- 
läkarenes  lön  var  fortfarande  ytterst  obetydlig.  I  skrifvelse  till  Eongl. 
Maj:t  af  den  ^Vs  ^^^^  anmälde  kollegium  att  flera  underläkaretjenster 
vid  trupperna  voro  obesatta.  Sålunda  vid  Svea-  och  Yendes  artilleri, 
en  för  hvartdera  regementet,  samt  2:ne  vid  Göta  artilleri  med  lön  å 
40  rdr  och  tre  tunnor  spannmål,  en  vid  Mörnerska  husarregementet 
med  lön  ä  74  rdr,  en  vid  Eongl.  Maj:ts  eget  värfvade  regemente  med 
lön  ä  40  rdr  24  sk.  och  tre  tunnor  spannmål  samt  vid  Jämtlands 
regemente  en  med  lön  på  stat,  utgörande  omkr.  60  rdr,  tillsammans 
sju  underläkaretjenster. 

Då  enligt  författningarna  fältläkarekårens  stipendiater  skulle  först 
beordras  till  tjenstgöring  vid  flottorna  och  kollegium  väl  ägde  rättighet 
att  förordna  stipendiater  och  elever  att  mot  billigt  traktamente  på  kort 
tid  bestrida  extra  läkaretjenster,  men  icke  att  insätta  dem  i  ordinarie 
tjenster  med  löner,  som  voro  otillräckliga  till  det  nödtorftigaste  lifs- 
uppehälle,  hemställde  kollegium,  om  icke  dessa  underlakarelöner  vid 
anuéen  och  flottan  kunde  ökas  till  100  rdr  banko.  Eongl.  Maj:t  fann 
likväl  den  ^V?  ^^^^  ^^^  ^^^^  olämpligt  att  utöfver  den  fastställda  staten 
höja  de  för  underläkarene  vid  särskilda  regementen  och  kårer  anslagna 
lönerna,  men  ville,  så  snart  desse  läkare  beordrades  till  tjenstgöring, 
låta  tillse  att  de  erhöUe  sådan  uppmuntran,  att  de  deraf  kunde  hafva  sin 
skäliga  utkomst 

Slutligen  förordnade  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^Vis 
1812^  att  stadsläkare  och  kirurger  voro  skyldige  att  mot  fältaflöning 
biträda  vid  de  fältsjukhus,  som  anlades  i  städer,  der  de  hade  anställning, 
äfvensom  att  alla  under  ett  fälttåg  ledig  blifvande  läkaresysslor  skulle 
kungöras  ej  allenast  på  vanligt  sätt  i  tidningarna,  utan  ock  genom  gene- 
ralordres, på  det  de  i  fält  varande  läkarene  måtte  om  ledigheten  under- 
rättas, samt  i  händelse  sådane  läkare  blefve  utnämnde  till  sysslor  utom 
arméen,  deras  tjenster  finge  under  kriget  bestridas  genom  vikarier, 
då  tillgång  på  dem  finnes.  Bland  sökande  med  lika  meriter  borde  före- 
träde lemnas  åt  dem,  som  i  fält  tjenstgjort  Bestridandet  af  läkare- 
tjenst  inom  fältläkarekåren  i  fredstid  kunde  deremot  icke  blifva  en  merit, 
motsvarande  verklig  tjenstgöring  i  krig. 


militärlAkarbnes  pensionsförhIllandbn.  id5 

Anna  må  nämnas  några  ord  om  ersättningen  för  militärläkarenes 
tjensteresor.  Vid  indelta  infanteriregementen,  som  voro  kommenderade 
till  arbete  vid  fästningarna  i  riket,  åtnjöt  en  regementsfältskär  10  dal. 
och  en  fältskärsgesäll  4  dal.  16  öre  i  månaden  af  fästningsbyggnads- 
medlen.  En  arbetskommendering  af  150  man  skulle  alltid  åtföljas  af 
en  fältskärsgesäll. 

Ett  resereglemente  för  embets-  och  tjenstemän  vid  arméen  och 
flottan  ntkom  den  'Va  1S05.  Enligt  detta  reglemente  hade  en  rege- 
mentsfältskär 20  sk.  sp.,  en  bataljonsfältskär  16  sk.  och  en  kompani- 
&ltskär  12  sk.  i  dagtraktamente.  Denna  ersättning  höjdes  likväl  snart 
i  allmänna  resereglementet  af  den  ^'^/^q  1807^  då  amiralitetsläkare  och 
kirurger,  regements-  och  sjukhusläkare  erhöllo  skjuts  efter  två  hästar 
och  24  sk.  i  dagtraktamente,  medan  underläkare  och  underkirurger 
fingo  åtnöja  sig  med  två  hästars  skjuts  och  18  sk.  om  dagen. 


I  sammanhang  med  framställningen  af  militärläkarenes  aflöning  må 
nämnas,  att  redan  i  medlet  af  förra  seklet  utkom  i^Kongl.  Maj:ts  nådiga 
f&rordning  och  reglemente  angående  en  pensionskassa  för  arméen  af 
den  *7i  1757-».    Deruti  stadgades  bland  annat  att: 

»Begementsfältskärer  må,  enär  the  efter  trettio  werckeliga  tjensteårs 
förlopp  taga  afsked,  undfå  i  sin  öfriga  lifstid  så  stor  årlig  pension,  som 
den  lön  de  vid  afskedstagandet,  af  cronan,  efter  nu  varande  stat,  wercke- 
ligen  åtnjutit.  Åfven  då  någon  af  thessa  blir  uti  och  genom  sjelfva 
tjenstgörandet  så  alldeles  bräcklig  och  vanför,  att  han  ej  vidare  förmår 
tjena,  må  then  njuta  samma  förmån,  fast  han  då  icke  kan  räkna  30 
tjensteår. 

Regementsfältskärer  i  allmänhet  och  fältskären  vid  wår  lifdrabants 
corps,  samt  bataillonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland,  undfå  200  dal. 
smt:8  årlig  pension,  ehvad  de,  under  tjenstgörandet,  haft  större  eller 
mindre  lön.  Hen  fältskärsgesäller  få,  såsom  gesäller,  ingen  pension  af 
kassan. 


196 


MILITÅBLÅKARENES   PENSIONSFÖBHÅLLANDEN. 


tid 


% 


1 


För  regementsfältskärer  räknas  tjensteärea  ifrån  den  tid  de  först 
efter  behörige  bevis^  blifvit  gesäller  vid  något  regemente  eller  wår  lif- 
drabants  corps,  så  vida  de  då  varit  20  år  gamle. 

Då  någon  pensionär  med  döden  afgår,  undfår  dess  efterlemnade 
enfoi,  barn  eller  arf vingar  ett  hälft  års  pension  till  begrafningshjelp 
oafkortadt. 

Regementsfältskärer  i  allmänhet  och  fältskären  vid  vår  lifdrabants 
corps  samt  bataillonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland  betala  till  denna 
kassa  6  "/o  af  200  dal.  smtis  lön  ifrån  deras  fullmakts  data,  men  ej 
för  den  tid  de  varit  fältskärsgesäller.  Ur  tjensten  gångne  betala  icke 
dessa  6  ^/^,», 

I  k.  brefvet  af  den  ^7*  1^60  fastställdes,  att  denna  pensionsafgift 
skulle  betalas  från  1757  års  början,  men  regementsfältskärernes  tjensteår 
räknas  från  den  tid  de  blifvit  gesäller  vid  något  regemente.  Ofvan- 
nämnda  tjenster  räknades  till  8:de  pensionsklassen,  medan  fänrikar  och 
kometter  åtnjöto  pension  i  6:te  klassen. 

Genom  k.  brefvet  af  den  V12  1^65  medgafs,  att  regementsfältskärer, 
när  de  blifvit  berättigade  till  pension,  vid  afskedstagandet  jämväl  finge 
njuta  förmånen  af  ackord  och  det  lika  med  kornetter  och  fänrikar  vid 
de  indelta  regementena  i  allmänhet,  nämligen  såsom  kometter,  då  de 
tjenade  vid  kavalleriet,  men  såsom  fänrikar,  då  de  tillhörde  infanteriet- 
Ett  nytt  »reglemente  angående  arméens  pensionscassa»  af  den 
2^/2  1770  innehöll  bland  annat,  att  officerare  och  civile  tjenstemän  voro 
utan  afseende  på  längre  eller  kortare  tjenstetid  »vid  afskedstagandet  i 
och  för  afträdet  berättigade  till  understöd  eller  så  kalladt  accord  af  den, 
som  succederar,  och  de  öfrige,  som  igenom  samma  öpfning  blifva  be- 
fordrade». Sålunda  fick  fältskären  vid  lifdrabantkåren  8,000  dal.  kmt, 
vid  Ufgardet  12,000  dal.  kmt,  vid  Ufregementet  till  häst  10,833:  10  Va 
dal.,  vid  lifregementets  dragoner  10,000  dal.,  vid  artilleriet  och  indelta 
infanteriet  5,000  dal.,  men  vid  värfvade  infanteriet  6,000  dal.  kmt. 
Pensionen  höjdes  för  regementsfältskäreme  vid  alla  regementen  och 
kårer  samt  för  bataljonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland  till  300  dal.  smt. 
I  EongL  Maj:ts  förnyade  förordning  och  reglemente  angående 
arméens  pensionskassa  af  den   7u  ^'^'^^  upptogs  pensionäremes   antal 


MILITÄRLÄKARENES    ACKORDER    OOH    RANG.  197 

i  8:de  klassen  till  12,  men  pensionen  för  regementsfältskäreme  blef 
densamma. 

Snart  derpå  blefvo  likväl  alla  ackorder  afskaffade  och  förbudne 
genom  k.  förordningen  af  den  21/3  1774,  »så  att  den,  som  befordras  eller 
flyttas  till  någon  s^^^ssla  ej  betalar  mera,  än  hvad  arméens  pensions- 
cassa  tillkommer  enligt  1773  års  reglemente».  Efter  25  års  tjenstgöring 
ntföll  ackordsumman.  Genom  k.  reglementet  af  den  ^Vi  1793  angående 
ackorderna  uti  arméen  infördes  de  ånyo  och  bestämdes  för  hvarje  grad 
till  visst  belopp. 

Förnyade  reglementen  för  arméens  kassa  utfärdades  ytterligare 
1779  och  1793 '). 

Hvad  militärläkarenes  rang  vidkom  fanns  derom  intet  bestämdt^). 
I  k.  brefvet  af  den  '/s  1806  angående  den  nybildade  fältläkarekåren 
likställdes  underläkarene  med  fanjunkare  vid  infanteriregementena  och 
regementsläkarene  med  löjtnanter,  men  genom  k.  brefvet  af  den  %  1812 
erhöllo  de  senare  kaptens  rang. 

Flottan. 

Särskildt  vid  flottan  vexlade  aflöningen  under  olika  tider  och  vid 
olika  tillfällen.  Då  amiralitetskoUegium  den  ^^s  1*^^^  ^^  coUegium  medi- 
cum  begärde  »en  capabel  medicum  till  skeppseskadern»,  lofvades  honom 
i  årlig  lön  600  dal.  smt  i  proportion  af  tjenstgöringstiden  och  30  dal.  smt 
i  månadstraktamente  utom  respenningar  till  och  från  Earlskrona. 


')  Såsom  i  visst  a&eende  beiöiande  militärläkarenes  lefnadssiäUning  mä  här 
nämnas,  att  den  ^/^  1747  k.  stadfästelse  och  privilegier  nppä  den  för  enkor  ooh.  minder- 
åriga barn  inrättade  »Enke-  och  pupill  kassan  för  mihtiestaten»  ut&rdades  jemte  in- 
stroktion  för  direktionen.  Efter  någon  tids  förlopp  befunnes  dock  sä  väl  den,  som  d- 
vilstatens  enke-  och  pnpillkassa  oförmögna  att  fullgöra  sina  förbindelser.  De  blefvo 
derfor  sammanslagna  genom  k.  brefvet  af  den  ^7a  1784  och  bildade  en  ny  kassa  under 
namn  af  »Allmänna  enke-  och  pupillkassan  i  Sverige».  Se  detta  arbetes  föi^sta  deL 
sid.  545. 

*)  Eirmrgiska  societeten  förfrågade  sig  redan  1698  i  k.  kanslikollegium,  hvilken  rang 
egentligen  borde  tiUkomma  regementsfältskäreme,  men  derpå  lemnades  hvarken  då  eller 
senare  något  svar.  £n  del  öfverstar  likställde  dem  med  underofficerare,  andra  med 
faniikar.    Se  Sacklén,  a.  a.    I.  sid.  856. 


196  LÄKARENES    AFLÖNINO    YIB  ÖRLOOSFLOTTAN. 

Det  var  i  allmänhet  svårare  att  anskaffa  fältskärer  till  flottan,  än 
till  arméen.  När  kinirgiska  societeten  1741  tillfrågades  hiimvida  några 
»fältskärsgesäller»  kunde  erhållas  för  en  utgående  eskader,  svarade 
öfverdirektören  Evald  Ribe  i  underdånigt  memorial   af  den  ^Va  s.  å., 

»att  nu  för  tiden  inga  sådana  här  stå  att  erhållas,  utan  måste  de 
från  utiandet  anskaffas.  De  vilja  likväl  icke  begifva  sig  hit^  sedan  sådane 
gesäller  blifvit  förbudit  att  bruka  värjor  här,  hvarom  de  ganska  ange- 
lägne äro  och  ha  de,  som  i  Stockholm  äro,  begifvit  sig  mast  derföre  till 
herrskaper  af  orsak  att  de  få  bära  värjor^).  Härtill  kommer  att  åt  en 
gesäll  ej  bestås  mer  än  6  dal.  smt  om  månaden,  deremot  de  utom 
lands  bekomma  dubbelt.  Dock  der  kunde  dem  accorderas  att  få  bära 
värjor  och  få  större  gage  samt  huru  mycket  jemte  nödiga  respenningar, 
will  man  icke  underlåta  correspondera  derom  på  utrikes  orter  och  bjuda 
till  hvad  möjeligt  är,  om  några  stå  att  erhållas». 

Åt  ezpeditionsläkaren  vid  en  från  Earlskrona  1756  utgående  eska- 
der erbjöds  40  plåtar  i  månadsarfvode.  Då  provinsialläkaren  i  Jönköping 
L.  M.  Elase,  som  blifvit  af  collegium  medicum  förordad,  afsade  sig 
uppdraget,   antogs   P.  Bjerchén    till   denna   befattning*).     Yid    detta 


')  Det  1719  'litkomna  förbudet  mot  väfjors  bärande  af  »gesäller»  hade  blifvit 
tillämpadt  äfven  på  fältskärsgesällome.  Få  grund  af  inkomna  ansökningar  från  rege* 
mentschefeme  hemställdes  hos  ständerna  1727,  »om  och  huruvida  de  vid  regemen- 
terxie  varande  fiUtskärsgesälleme  må  efterlåtas  att  bära  värjor  i  anseende  deitiU,  att 
deras  vetenskap  ej  annars  än  som  en  ars  liberalis  kunde  anses,  jemte  det  att  de  med 
underofficerare  vid  regementeme  skola  vara  vederlikar,  hvilka  aldrig  med  spö  pläga 
afstraffas».  Ständerna  stannade  likväl  i  det  beslut,  att  den  härom  utgångna  förordningen 
af  den  '^lo  ^'^^^  bebörigen  och  noga  borde  efterlefvas,  allenast  att  straffet  för  de  vid 
regementena  stående  fältskärsgesäller,  hvilka  hädanefter  skulle  emot  bemälte  förordoing 
sig  förbryta  och  ej  orka  botuni,  kunde  förvandlas  i  ett  proportioneradt  fängelse.  KongL 
Maj:t  fann  i  skrifvelse  af  den  '76  1728  skäHgt,  att  med  de  andre  fältskärsgeäUlemes 
afstraffande  skulle  på  lika  sätt  förfaras,  när  de  mot  ifrågavarande  förordning  sig  för- 
bröte  och  ej  orkade  botum.  Härom  utfiLrdade  Göta  hofrätt  ett  särskildt  drkulär  al 
den  Vi  o  17'^'  Dä  nu  Bi  be  i  ofvananförda  skrifvelse  antydde  olägenheterna  af  detta 
förbud,  förklarade  k.  brefvet  af  don  7«  1741,  att  de  fältskärsgesäller,  hvilka  till  örlogs- 
flottan utifrån  införskrefvos,  finge  bära  värjor,  då  de  voro  till  tjenstgöring  utkommen- 
derade, men  deremellan  borde  de  ställa  förordningen  sig  till  efterrättelse. 

*)  Vid   sitt  förordnande  begärde  Bjerchén  900  dal.   kmt  till  ekipering   ooh 
turustning.   Rådet  resolverade  den  'Vs  ^'^^^i  ^tt  Bjerchén  utom  skjuts  ooh  dagtrakta- 


LÅKABBNES   AFLÖNINO    YJD   ÖBLOOSFLOTTAN.  199 

tillfälle  gaf  kollegium  åt  honom  till  låos  från  sitt  bibliotek  för  militär- 
läkare nödig  litteratur^).  När  ci:r  Mårten  Eähler  erhöll  konstita- 
torial  af  den  ^^4  ^'^^8  &^t  vara  expeditionsmedikus  på  flottan  för  som- 
maren, gafs  honom  enligt  ackord  160  dal.  smt  i  månaden  och  200  dal. 
smt  i  respenningar.  Med  anledning  af  amiralitetskoUegii  skrif velse  af 
den  ^/s  8.  å.  blef  instruktion  för  denna  tjenst  utarbetad  af  collegium 
medicum  '). 

Småningom  hade  man  likväl  börjat  inse,  att  det  icke  var  nog  med 
att,  när  så  påfordrades,  antaga  fältskärer,  de  der  tillfälligtvis  erbjödo  sig 
i  behofvets  stund  och  hvilka  i  de  allra  flesta  fall  voro  fullkomligt  ovana 
vid  de  i  tjensten  förefallande  göromålen.  Eirurgiska  societeten  föreslog 
derför  hos  Kongl.  Maj:t  den  **/^  1759,  »att  de  expeditions-,  uppbörds- 
och  secondfältskärer,  som  en  gång  antagas,  vid  campagnens  slut  icke 
afskedas,  utan  qvarhållas  vintern  öfver  i  cronans  tjenst,  antingen  vid 
sjukhusen,  som  höra  till  marinen  eller  emot  någon  viss  och  mindre 
månadspenning  få  tillstånd  att  resa  annorstädes,  men  vid  första  kallelse 
hafva  att  inställa  sig  ånyo,  der  deras  tjenst  betarfvas».  Medels  skrif  velse 
af  den  %o  ^7^^  ^^  amiralitetskollegium  blef  kirurgiska  societeten  un- 
derrättad derom,  att  vissa  »sustentationspenningar»  blifvit  fältskärerne 
tillagda,  åtminstone  för  någon  tid^).  Äfven  Kongl  Maj:t  förklarade  i 
sbifvelse  till  collegium  medicum  af  den  ^Vs  1*^^^  ^S  bafva  funnit  nyttan 
deraf,  att  alla  fältskärsgesäller,  hvilka  i  krigstid  antogos,  icke  måtte, 
som  vanligt  varit,  strax  vid  dess  slut  till  större  delen  afskedas,  utan  vid 
deras  befattningar  bibehållas,  och  sysslan,  när  de  genom  döden  eller 
eljes  afgåtl,  återbesättas.-  Härom  borde  dock  hos  riksens  ständer  an- 
mälas. Ett  bestämdt  beslut  synes  likväl  icke  i  detta  afseende  blifvit 
fattadt «). 


mente  skulle  till  detta  äodamfil  eiiiålla  200  dal.  smt.  Bland  annat  begaide  han  »500 
daL  kmt  till  en  halftäckt  lätt  resvagn,  200  dal.  till  fodervärk  sä  till  kappa,  som  under- 
kläder, 120  daL  kmt  till  madrass  med  pol  och  sangsäck»  m.  m. 

<)  CoUegii  medid  protokoll  den  7^  1756. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  %  175B. 

<)  8e  ofvan  sid.  170. 

«)  8e  J.  A.  Flintberg  a.  a.  sid.  86. 


u 

*•*. 


-ST-» 


■  I  5 


»     r 

•    ■ .  i 


^ 


II 


i 


200 


LAKABENES   AFLONINQ    VID   0RL008PL0TTAN. 


Äfven  collegium  medioum  föreslog  hoB  Eongl.  Maj:!;,  att  emedan 
expeditioDsmedici  och  kirurger  endast  med  stor  kostnad  och  svåiighet 
kunde  anskafTas,  när  någon  expedition  blifvit  anbefalld^  »om  icke  någon 
viss  årlig  penningsumma  kunde  stipuleras,  bvaraf  de  i  fredstider  finge 
behålla  hälften  med  frihet  att  vistas  på  sådana  ställen,  der  de  kunna  i 
vetenskaperna  öfva  sig,  hvarom  berättelse  hvart  år  borde  insändas  till 
collegium  medicum  och  amiralitetskollegium».  Härtill  biföll  Kongl. 
Majit  den  ^Vs  ^^'^S  ^^^  ^  sjöexpeditionsmedicinalstaten,  utfärdad  den 
^^4  1779,  infördes  för  nämnda  ändamål  ett  särskildt  anslag  af  4,950 
dal.  smt  eller  825  rdr,  »kommandes  de,  som  åtnjuta  detsamma,  att  vid 
förefallande  sjöexpedition  på  egen  bekostnad  inställa  sig  till  tjenstgöring, 
hvarest  den  påfordras».  Den  nu  bildade  reservstaten  upptog  en  expe- 
ditionsmedicus  med  100  rdr  om  året  under  tjenstgöringstiden,  och  under 
den  lediga  tiden  endast  med  half  lön  eller  50  rdr,  2  expeditions* 
kirurger  ä  83  ^/g  rdr  under  tjenstgöringen,  13  uppbördsfältskärer  ä  50 
rdr  och  19  underfältskärer  ä  33  V,  rdr  i  samma  förhållande,  h vilka 
alla  skulle  efterlefva  ett  af  collegium  medicum  föreslaget  reglemente 
för  »sjöexpeditionsmedicinalstaten » . 

Under  de  följande  åren  förändrades  lönevillkoren  åter.  År  1781 
voro  förmånerna  för  en  uppbördsfältskär  skjuts  för  2  hästar  under  upp- 
och  nedresan,  resetraktamente  ä  16  sk.  om  dagen  i  16  dagars  tid,  land- 
traktamente  16  sL  om  dagen,  10  rdr  i  lön  för  månaden,  2  rdr  sjötrakta- 
mente och  en  gemene  mans  portion.  En  underfältskär  erhöll  skjuts  för 
en  häst,  resetraktamente  ä  8  sk.  om  dagen,  landtraktamente  a  8  sk. 
om  dagen,  6  rdr  32  sk.  månadslön,  2  rdr  sjötraktamente  och  en  gemene 
mans  portion. 

Vid  en  sjöexpedition  1788  erhöll  vid  amiralitetet  i  Earlskrona 
hvarje  uppbördsfältskär  10  rdr  i  lön  för  månaden,  fri  mat  vid  che- 
fens bord,  16  sk.  om  dagen  i  rese-  och  landtraktamente  och  skjuts  för 
2  hästar  ifrån  Stockholm  till  Karlskrona,  hvilket  tillika  med  resetrakta- 
mentet steg  till  12  rdr.  En  underkirurg  hade  6  rdr  32  sk.  i  månads- 
lön, 2  rdr  sjötraktamente,  en  gemene  mans  portion  in  natura,  16  sk.  i 
land-  och  resetraktamente  samt  skjuts  för  en  häst.    På  galererna  erhöllo 


lAkarenbs  aflöninq  vid  örlogsflottan.  201 


samtidigt  två  medici  28  rdr  32  sk.  i  månadslön,  22  rdr  ekiperings- 
penningar,  10  rdr  i  månaden  till   kostpenningar  och  2   drängportioner. 

Vid  utrustandet  af  en  örlogseskader  1795  behöfdes  12  uppbördsfält- 
skärer  och  20  underfältskärer.  Förmånerna  för  en  uppbördsfältskär  voro 
skjuts  för  två  hästar  och  24  sk.  dagtraktamente,  räknadt  från  den  dag  resan 
anträddes  till  inmönstringen  på  flottan,  då  sjö-underhållet  började  med 
20  rdr  i  månaden,  tvenne  gemene  mans  portioner  samt  fri  spisning  om- 
bord eller  15  rdr  matpenningar  i  månaden.  Underfältskärerne  erhöUo 
skjuts  för  en  bäst  till  fram-  och  återresan,  16  sk.  dagtraktamente  intill 
mönstringen,  20  rdr  lön  i  månaden  och  ombord  en  gemene  mans  portion. 
Till  hvart  skepp  behöfdes  en  uppbörds-  och  tvenne  underfältskärer  och 
för  bvar  fregatt  en  uppbördsfältskär  och  en  underfältskär. 

Hvad  flottans  läkare  i  öfrigt  tänkte  om  sina  biträdande  kirurger 
på  denna  tid,  framgår  klart  nog  ur  förste  fältmedikus  Arvid  Faxe^s 
bref  till  öfverdirektören  Daniel  Theel,  dateradt  Karlskrona  den 
"/,  1789: 

»Jag  underställer  Hr  öfverdir.  godtfinnande,  om  man  ej  borde  uti 
våra  tidningar  invitera  dem,  som  finnas  i  landsorteme  eller  vid  acade- 
mieme,  medici  eller  chirurgi,  att  sig  anmäla  till  tjenstgöring  i  Stockholm 
eller  här.  Det  är  nödigt  förmå  dem  med  pengar,  ty  annat  hjelper  ej 
och  om  kronan  wDl  fånga  sådane,  bör  man  ej  se  pä  några  riksdaler. 
Emellan  25  ä  30  rdr  i  månaden  för  en  upbörds  chirurgus  är  väl  mycket, 
men  det  får  ej  hielpa  i  en  sä  angelägen  sak.  Jag  ser  af  tyska  tidningar 
det  man  från  Hamburg  söker  få  dem.  Sällan  fäs  de  som  duga,  men  det 
kommer  an  på  förstyraren  at  arbeta  up  dem.  Jag  har  ofta  sett  det  gått 
an,  at  af  dem  göra  någon  nytta». 

Ytterligare  skref  d:r  A.  Faxe  den  V^  1789: 

»Jag  skall  alt  för  gema  återsända  et  hälft  dussin  af  de  redan  hit- 
komne  fältskäreme,  som  utom  namnet  at  kallas  chirurgi,  vet  intet  och 
kan  intet.  Slika  persedlar  duga  ej  hos  mig,  ty  vid  de  invärtes  sjukas 
skötsel  har  jag  af  dem  ingen  nytta.  Alla  hafwa  likw^äl  fått  lika  lönj 
hvilket  hos  en  del  förtiänte  anses  med  missnöje  att  deras  tjenstgöring  är 
lika  värderad  och  belönt. 

Det  är  högst  nödvändigt  att  Hr  Öfverdirecteuren  behagade  öfverens- 
komma  med  k,  utredningscommissionen    i    Stockholm,   huru   mycket   en 


'   .  ■  -K  ■ 

•  •    •  .    t       -■...    - 


-    t 


,    .     1»    ■  - 


r 
■  » 

•i 

I    ■* 
i   I. 

<;  •, 


rf-        ! 


i.- 


f  1. 1  ■ 


I 


202 


LÄKARENE8   AFLÖNING   TID   ÖRLOOSFLOTTAN. 


obirurgns  till  lands  och  siös  bör  bestås  lika  i  Finland  och  hftr,  samt  det 
efter  deras  tjenstförrättning  och  dugelighet  33,  24,  20  och  15  rdr  och 
det  med  eller  utan  kast,  när  de  äro  till  slös,  ty  upbördsfältskAren  til 
slös  bör  hafva  rättighet  äta  vid  skeppschefens  bord. 

Snart  upstär  frågan  hvad  en  fältskär  til  siös  bör  åtnjuta.  En 
badarepojke  får  nu  20  rdr  i  månaden,  hvilka  pretensioner  gör  han  icke, 
då  han  skall  till  siös,  och  hvarmed  skall  en  braf  karl  i  proportion  lönas. 

Et  stadgat  rättesnöre  måste  tagas,  hvaraf  vi  här  måste  få  del». 

Under  den  i  Karlskrona  1789  härjande  farsoten  antogos  till  och 
med  studenter  till  sjukvårdare  ä  10  rdr  32  sk.  i  månaden,  jämte  vanlig 
soldatkost  och  skjutspenningar  för  två  hästar. 

Från  seklets  slut  kunna  följande  uppgifter  meddelas.  Enligt  stor- 
amirals-embetets  i  Karlskrona  skrifvelse  af  den  ^/^  1796  erhöll  en  expe- 
ditionsläkare skjuts  för  två  hästar  och  dagtraktamente  ä  32  sk.  från 
den  dag  resan  anträddes  till  inmönstringen  om  bord,  hvarefter  gafs  41 
rdr  32  sk.,  tre  drängportioner,  fri  förplägning  eller  15  rdr  i  kostpen- 
ningar månatligen  samt  16  rdr  32  sk.  i  ekiperingspenningar  för  hela 
expeditionstiden.  Äfven  en  expeditionskirurg  hade  två  hästars  skjuts 
och  32  sk.  i  dagtraktamente  och  under  tjenstgöringen  om  bord  30  rdr 
i  månadslön,  två  drängportioner,  fri  spisning  eller  15  rdr  i  kostpenningar 
samt  16  rdr  32  sk.  i  ekiperingspenningar.  En  uppbördsfältskär  hade 
samtidigt  skjuts  för  två  hästar  och  24  sk.  i  dagtraktamente,  ombord 
20  rdr  i  månadslön,  två  drängportioner  och  15  rdr  i  kostpenningar  i 
månaden.  En  underfältskär  deremot  hade  skjuts  för  en  häst  och  16 
sk.  i  dagtraktamente,  20  rdr  i  månadslön  och  en  gemene  mans  portion 
ombord. 

Samma  år  hade  collegium  medicum  tillfredsställelsen  att  amiralen, 
generaladjutanten  grefve  Glaös  Adam  Wachtmeister  infann  sig  vid 
dess  sammanträde  den  ^V^  1796  och  förklarade,  att  han  varit  synnerligen 
nöjd  med  alla  de  medici  och  kirurger,  hvilka  föregående  år  tjenstgjort 
vid  den  under  hans  befäl  utgångna  eskadern,  hvarefter  de  höfligaste 
förklaringar  utbyttes  mellan  grefven  och  kollegium. 

Dittills  hade  de  för  flottans  behof  anställde  underlakarene  nödgats 
tjena  för  dagtraktamente  äfven  för  den  tid  de  i  afvaktan  på  inmönstring 


il 


LÄKABENES   AFLÖNING   TID   ÖRLOOSFLOTTAN.  203 

gjorde  tjenst  vid  flottornas  sjukhus.  K.  brefvet  af  den  V?  1808  medgaf 
åt  de  till  flottorna  redan  anskaffade  extra  läkarene,  under  den  tid  de  å 
tjenstgöringsorten  gjorde  tjenst  till  lands  eller  ock  användes  vid  flot- 
tomas sjukhus,  enahanda  förmåner,  som  deras  vederlikar  vid  landt- 
arméen. 

I  början  af  detta  sekel  erhöll  en  uppbördsfältskär  (öfverfältskär) 
under  expeditionen  1  rdr  16  sk.  om  dagen  i  ett  för  allt,  enligt  sjöför- 
valtningskomiténs  skrifvelser  af  den  V»  1801  pch  ^%  1802,  samt  skjuts 
för  två  hästar  och  32  sk.  i  dagtraktamente.  En  underfältskär  hade  1805 
en  rdr  banko  om  dagen  under  tjenstgöring  på  sjön.  År  1811  tillkom 
uppbördsläkaren  dessutom  i  land,  tills  inmönstring  skedde,  12  portioner 
om  dagen  samt  ombord  en  portion  utom  lönen,  underläkaren  erhöll  i 
land  6  portioner  samt  ombord  en  portion. 

EongL  Maj.ts  reglemente  af  den  ^Vs  1805  bestämde  slutiigen  sjö- 
traktamentet  vid  flottorna  och,  såsom  ofvan  anförts,  resereglementet  af 
den  ^/^o  1807  rese-  jämte  da^aktamentskostnadema.  Set  vanliga  sjö- 
traktamentet för  bevarade  fartyg  gällde  för  alla  expeditioner,  när  de  voro 
utkommenderade  i  Kongl.  Maj:ts  och  rikets  tjenst,  det  lägre  gällde  till 
efterrättelse  för  sådana  expeditioner,  hvilkas  enda  föremål  var  sjöexercis. 
Förvaltningen  af  sjöärendena  var  likväl  berättigad,  att,  om  vid  större 
expeditioner  flere  läkare  och  fältskärer  skulle  erfordras,  än  som  emot  de 
bestämda  villkoren  kunde  erhållas,  efter  omständigheterna  betinga  och 
fastställa  det  traktamente  eUer  den  aflöning,  som  »med  ändamålets  vin- 
nande närmast  förenar  Eongl.  Maj:ts  och  kronans  förmån  och  all  möjlig 
hushållning».    Dock  skulle  till  Eongl.  Maj:t  härom  inberättas. 

Utom  dessa  spridda,  exempelvis  meddelade  uppgifter  öfver  den 
aflöning,  som  vid  tillfälliga  behof  erbjöds  åt  läkare,  hvilka  antogos  vid 
örlogsflottan,  må  här  ännu  ur  sjelfva  den  fastställda  staten  under  skilda 
år  meddelas  följande : 


ÖBLOGSrLOmNS  STAT. 


l||^l|-l|S||| 

|f|ij|=s|i|l 


If:': 


II 


ssi 


FLOTTANS   ESKADSAK.  205 


Jämte  örlogsflottan  fnunos  frän  äldre  tider  s.  k.  »Eskadrar»  bäde 
i  Stockholm  och  Göteborg.  Stockholms  eskader  kallades  under  aren 
1759—1776  »Qalerflottan»  samt  derefter  till  och  med  1824  »Svenska 
eskadern  af  arméens  flotta»  '). 

Yid  Stockholms  eskader  fanns  utom  en  amiralitetsmedikus  frän 
1700-talet,  en  »primär  fältskär»  ^),  som  sedan  1745  benämndes  amirali- 
tetskirurg och  från  1763  regementsfältskär.  Amiralitetsläkaresysslan 
indrogs  1808  och  lemnades  åt  en  t  f.  öfverfältläkare  vid  flottorna, 
som  tillika  skuUe  vara  förste  regementsläkare  vid  Stockholms  eskader 
samt  biträdas  af  den  vid  samma  eskader  anställde  t  f.  andre  rege- 
mentsläkaren. 

För  Stockholmska  eskaderns  fältskärsgesäller  utfärdades  den  ^Vs 
1743  instruktion  på  tyska:  »Instruction,  wornach  bei  vorwaltender 
Expedition  sämtliche  Feldtscher-Gesellen  sich  zu  richten  haben.  Gegeben 
ans  dem  königlichen  Ammiralitets  Gommissariat  zu  Stockholm»^). 


')  Sedan  Augustin  Ehrensvärd  1749  uppkastat  förslag  till  inrättande  af  en 
*skärgärdsflotta»  till  kustemas  och  Finlands  försvar,  antogs  detsamma  af  1756  års 
riksdag.  Galérflottan  var  förlagd  till  Stockholm  och  skärgårdsflottan  (arméens  flotta) 
till  Sveaborg.  När  galérflottan  och  arméens  flotta  förenades  1777,  uppkommo  tvenne 
eskadrar,  den  förra  kallad  »Arméens  flottas  svenska»  och  den  senare  dess  »finska  eskader». 
Arméens  flotta  var  i  böijan  af  innevarande  sekel  indelad  i  fyra  eskadrar,  nämligen 
Stockholms,  Sveaborgs,  Göteborgs  och  Åbo  eskadrar,  och  fyra  eskaderdi\isioner,  af 
hvilka  tvenne  i  Finland,  nämligen  Yarkaus  och  Kristina.  Dithörande  fartyg,  liLsom  de 
i  Abo,  uppbrändes  1806  af  svenskame  sjelfve. 

*)  Här  torde  nämnas,  att  Sacklén  a.  a.  U:  497  uppger  att  Constantin  Soem 
d.  ä.,  såsom  primariekiruig  yid  k.  amiralitetet  i  Stockholm,  hade  800  dal.  smt'S  lön 
samt  900  för  »bi-åcksnidaresysslan». 

■)  I  svensk  öfversättning  i  Modées  Utdrag  uiur  pubL  HancU.    III  s.  2,027. 


»    I 


206 


FLOTTANS  ESKADRAR. 


:  ii'     • 


1 

i 


Å  Stockholmska  eskaderns  tnedicinalstat  upptogs: 

1760:  1785: 

Afisessor  Johan  Bergs traP),  £n  medicus 150  rdr 

lön  å 200  En  regementafiLltsUir   ...  100    „ 

och  personelt  enl.  k.   br.  af  2  fältskärsgesäUer  ä  .  .  .  .    50    „ 

den  V^  1756 JOO  eoo  dal.    2  fältskäragesäUer «)  å  .  .  .    33    „    16  sk. 

En    mästerföitskär    enligt  k.  Inspektor  vid  sjukhuset  .  .    85    „ 

brefvet  af  den  V.  1758  .  .  200 

och  personelt  enligt  k.  bref- 
vet af  den  "/j^  1749    .  .  .  150  350 

2  Mtskärsgesäller  å 200    ,, 

1800:  1811: 

En  medicus 183  rdr  16  sk.    En  regementsläkare  ....  183  rdr  16  sk. 

En  regementsföltskär  ....  175    „  En  andre  regementsläkare  115    „ 

En  regementsfältskärsgesäU    66    ,,  32  „      En  underläkare 60    „    32  „ 

2  regementsfältskärsge-  Tre         „         å ^    n 

säUer  å    ^    v  ^^  sjnkhusinspektor  ....  125    „  *) 

En  inspektor 100  „ 

samt  för  ankommande 

fremmande  trupper  .     25  jgö 

Tillförordnade  läkare  vid  arméens  flotta  hade  under  expeditioner 
mindre  arfvode,  än  vid  örlogsflottan.  Eomitén  för  förvaltningen  af 
arméens  flotta  beviljade  likväl  1801  på  coUegii  mediei  framställning  åt 
uppbördsfältskäreme  vid  densamma  enahanda  arfvode  eller  en  rdr  16 
sk.  om  dagen.    Expeditionskirurgen  hade  2  rdr  om  dagen. 

Eskaderns  sjukhus  på  Eastellholmen  var  länge  det  enda  militär- 
sjukhuset i  Stockholm  och  härstammade  från  den  tid,   då   skeppsvarfvet 


s  • 


J 

r 


!■■  ■/ 


^)  »Ytterligare  till  forbättring  pä  lon,  som  ock  för  det  han  Åtagit  sig  inseende 
Öfver  amiralitetsfältskären,  äfven  uti  det,  som  kirui^ska  operationer  och  boteme- 
del angår». 

')  Med  sina  förra  löner  pä  extra  ordinarie  staten  enligt  resolution  af  den 
»7,  1781. 

')  Pä  denna  afiöning  beviljades  genom  k.  brefvet  af  den  ^*/j  1812  en  tillökning 
af  33  7o  att  beräknas  frän  1811  års  början. 


\  ^ 


FLOTTANS   BSKADRAB.  907 


anlades.  Ett  reglemente  för  sjukhuset  utfärdades  af  Ehrensvärd  1766 
och  detsamma  erhöll  1789  en  andra  våning  af  trä.  Genom  reglementet 
för  arméens  flottas  förvaltning  af  den  %  1796  blef  sjukhusets  ekonomi 
i  flera  afseenden  förbättrad  och  kunde  detsamma  i  stället  för  50  sedan 
emottaga  ända  till  200  sjuka  så  väl  från  flottan,  som  arméen^  dock  mot 
ersättning  ^). 

Vid  Göteborgs  eskader  eller,  såsom  den  kallades,  »Rodar  gastars 
regemente»,  tillsattes  den  förste  fältskären  1715  som  extra  och  1718 
som  ordinarie  %  Hans  lön  steg  1735  till  200.  dal.  smt  och  1778  till  66 
rdr.  Yid  samma  eskader  af  arméens  flotta  tillsattes  en  amiralitetsläkare- 
tjenst  1781,  som  indrogs  1812  och  ersattes  med  en  regementsläkare- 
tjenst  på  stat  Från  Malmö  och  Landskrona  eskaderdivisioner  öfverflyt- 
tades  medels  k.  brefvet  af  den  Vio  ^^^^  tvenne  underläkare  till  Oöte- 
boi^  och  en  sjukhusinspektor  anställdes. 

Enligt  k.  brefvet  af  den  "^/^  1812  upptog  staten  vid  Göteborgs 
eskader : 

En  regementsläkare  å rdr  sp.  100 

Två  underläkare  å „     „      50 

För  sjukvården  vid  eskadrarna  funnes  särskilda  föreskrifter  i  i^Reg- 
lemente  för  arméens  flottas  förvaltning  och  redogörelse.  Stockholm 
1796».  Detsamma  innehöll  särskilda  bestämningar  rörande  dess  sjukhus, 
sjukfartyg  och  läkarenes  göromål. 

Detta  reglemente  var  i  sina  grunddrag  öfverensstämmande  med 
projekt  till  T^Hushållningsreglemente  för  arméens  flottai^,  uppgjordt 
redan  den  ^Vs  ^7^^  ^^  Au  g.  Ehrensvärd. 


')  D.  Schulz  von  Schuizenheims  ofvananförda  »Tal»,  sid.  143. 

*)  liilitara  Helsovårdskomiténs  betänkande  den  ^/„  1»82.    Stockholm  1883. 


206  MILITÅRSJnKHUS. 


8.    Militärsjukhus. 

Under  hela  Sveriges  stormaktstid  fannos  icke  stående  sjukhus  för 
militären  *),  liksom  lasaretter  öfverhufvud  saknades  intill  början  af 
detta  sekel.  För  de  i  fält  varande  truppernas  behof  inrättades  visser- 
ligen å  sjelfva  krigsskådeplatsen  tiUfälliga  sjukhus,  men  under  arméens 
framträngande  antingen  medtogos  de  sjuke,  hvilkas  tillstånd  möjlig- 
gjorde det,  eller  qvarlemnades  de  här  och  der  i  orterna.  Vid  bristen  på 
kaserner  voro  de  garnisonerade  truppafdelningama  åter  inqvarterade  i 
städerna  och  blefvo  vid  sjukdomsfall  vårdade  i  sina  hemvist  Man  kan 
lätt  föreställa  sig,  huru  bristfällig  den  egentliga  militära  sjukvården 
under  sådana  förhåUanden  måste  vara.  I  k,  brefvet  till  coUegium 
medicura  af  den  ^Va  1696  ingick  följande  stadgande: 

»Emedan  Wi  fömimme  att  regementsfältskärerne  under  wårt  Garde 
mycket  sällan  sjelfve  besöka  de  sjuke,  utan  skicka  i  deras  stäUen  ofta  en 
onehrfåhren  gesäll  och  den,  som  nys  är  kommen  utur  lähran,  hvarigenom 
de  sjuke  ofta  komma  att  crepera;  alltså  och  emedan  Wi  till  förekom- 
mande af  sådan  försummelse  hädanefter  finna  nödigt  att  låta  författa  ett 
nytt  reglemente,  hurn  och  på  hvad  sätt  bemälte  fältskiärer  skola  besöka 
deras  sjuke,  ty  är  härmed  till  eder  Wår  nådiga  villia  och  befallning,  att 
I  till  Wär  vidare  approbation  projecteren  ett  sådant  reglemente». 

Tillika  beordrades  öfversten  af  gardet,  »det  han  alfvarligen  skall 
tillhåUa  dem  sjelfve  fiijtigt  att  besöka  de  sjuka». 

Rörande  inrättandet  af  ett  krigs-  och  fältsjukhus  inlemnade  Lars 
Micrander  (Lilljestolpe)  till  Karl  XII  ett  memorial  af  den  ^^/a  1702: 

»Emedan  ärfarenheten  så  af  förra,  som  senare  tider,  nogsamt  vrijsar 
det   en   Armée   uti   fält,   under   starka   marscher  och  utj  Campemingar,, 


*)  Wistrand  förmodar  dock,  att  militärhospital  dels  varit  tillämnade  under 
Gustaf  II  Adolfs  tid,  dels  ock  inrättade  på  ett  eller  annat  ställe  inom  riket.  Hygiea 
Xn  (1850)  8.  391.  Inrättandet  i  Vadstena  af  ett  särskildt  hospital  eller  invalidhus  för 
gamla  militärer  var  äfven  tillämnadt  af  Gustaf  II  Adolf. 


MILITÄRSJUKHUS.  209 


isjimerhet  på  sumpiga  orter  och  uti  osund  luft,  hälst  när  de  gemenas 
förplägning  intet  altid  kan  wara,  som  borde,  af  swåra  och  smittosamma 
sjukdomar  ofiFta  ansattes,  och  af  dem  mehr,  än  fiendens  anfall  och  svärd, 
försmältes  och  fortares;  alltså  synes  högst  nödigt  wara,  det  fomtan  de 
friskas  och  sundas  conservation,  hvilken  utj  ett  godt  underhåld  och  tidigt 
anskaffande  af  alt  det,  som  till  deras  förnödenheter  erfordras,  fömembli- 
gast  synes  bestå,  jembwähl  till  de  slukas  bättre  skiötzell  och  curerande 
ett  krigs-  och  fälthospital  inrättat  blefwo,  hvilcket  utj  Eongl.  Majits  krigs- 
articlar  åthskillige  städes  nämbnes»  ^). 

Micrander  föreslog  dessutom  för  sådana  soldater,  hvilka  insjuk- 
nade under  marscher  och  voro  lindrigt  angripna,  »ett  felthospital,  således 
inrättadt,  att  vid  hvart  regemente  äro  några  vagnar  i  beredskap,  åtmin- 
stone 1  ä  2  vid  hvart  kompani,  hvilka  sådana  sjuke  uti  marscher  med- 
bringa  och  hvarigenom  de  sjukes  qvarlemnande  här  och  der  undvikes». 
Utom  sjukvaktare,  tagna  från  regementena,  förordar  Micrander 
till  »sjukvakterskor,  ährliga  och  alf varsamma  qvinnspersoner,  is.  sådana, 
som  sina  män  här  vid  arméen  hafva,  eller  ock  gambla  pigor  och  med 
arbete  wahne».  För  hvarje  20:tal  sjuke  ansågs  åtminstone  en  sjukvak- 
tare och  en  sjukvak terska  behöflig. 

I  sammanhang  härmed  må  från  Earl  Xlirs  krig  meddelas  följande 
memorial  af  konungens  lifmedikus  Samuel  Skraggenstjerna,  date- 
radt  Timurtasj  den  Vio  1713. 

»Hvad  jag  tilförende  munteligen,  det  måste  jag  nu  för  min  sjuk- 
doms skull  skrifteligen  i  underdånighet  berätta,  att  nerabligen  dhe  medi- 
cament^r  jag  för  ^/g  åhr  sedan  ifrån  Constantinopel  pä  Eders  Maj:ts 
nådigste  befelning  bekom,  bestigandes  sig  allena  till  48  rdr,  äro  länge- 
sedan åtgångne,  under  hela  tiden  boii;  åt  wamnde  myckenhet  af  sjuke, 
hafwandes  jäg  fuller  då  och  dä  upnegotierat  något  litet  medicamenter 
tiU  någre  ducaters  wärde  af  bekante  Judar.  Men  som  det  eij  heller  will 
förslå,  crediten  eij  heller  länger  räckia.  så  underkastar  Ed.  Kongl.  Majits 
wälbehag  iag  allerunderdånigst,  om  Ed.  Maj: t  techtes  till  dhe  dageligen 
tilltagande  sjukes  förnödenhet  allernådigst  förordna  någre  medel,  fast  än 


*)  I  riksarkivet  *CoUegium  medicum  före  1719». 

14 


210  6ABNISONSSJUKH08. 


eij  mehr  än  till  15  ä  20  ducater,  dem  iag  med  all  flijt  och  redeligfaet 
wille  utarbeta  och  till  patienterna  utgifwa,  sä  wijda  mina  siokliga  krafter 
förmå.  I  wldrigit  fall  kommer  det  på  dhe  utom  dess  arme  patienter  an, 
att  sjelfwe  betala  medicamenterne.  Jag  förmodar  att  i  detta  måål  vinna 
så  mycket  nådigare  och  skyndsammare  resolution,  som  feltscheren  Neu- 
man,  hvilken  samma  gång,  som  iag  iick  till  48  rdr  medicamenter,  bekom 
till  117  rdr  deraf,  haar,  som  jag  höör,  fått  nyligen  penningar  till  medi- 
camenters  inköpande,  af  h  vilka  så  wäl  som  dhe,  som  hr  Rolf  er  till- 
beredt,  iag  intet  med  gått  samvete  kan  mig  betiäna,  efter  som  dhe  emot 
wan-  och  billigheten  äre  utom  min  wettenskap  ihopsatte  och  compone- 
rade  af  dem,  som  det  wärket  hwarcken  lärt  eller  förstå»  \). 

Huruvida  under  Karl  XII:s  krig  fråga  blifvit  väckt  om  upprät- 
tande af  verkliga  militärsjukhus,  känner  författaren  icke.  Det  enda  han 
i  detta  hänseende  kan  meddela  är  ett  coUegii  medici  bref  af  den  ^/^ 
1719  till  Kongl.  Maj:t,  hvaruti  förmäles  att  krigskollegium  till  dess  ut- 
låtande sändt  ett  af  Mathias  Ribe  till  drottningen  ingifvet  memorial 
om  fälthospitalers  inrättande.    Kollegium  faim  förslaget 

»wara  af  värkelig  fördel  för  det  allmänna  bästa,  så  vida  en  ansenlig 
afsaknad  af  dugehgt  manskap  här  i  riket  derigenom  lärer  kunna  före- 
byggas. Sjelfva  husen  böra  efter  krigsmachtemas  myckenhet  wara  större 
eller  mindre,  kunnandes  det  största  hospitalet  för  ett  Tusende  man  och 
de  mindre  för  7  ä  800  till  det  ringaste  inrättas,  hvartill  fordras  så 
många  sängar  med  tiUbörlige  matrasser  och  Hnnetyg,  som  två  tredjedelar 
af  manskapet  utgiör,  ibland  hvilka  största  delen  inrättas  för  en  och  den 
öfriga  mindre  dehl  för  tvenne  personer  m.  m. 

Hvad  generalupsichten  öfver  alla  hospitalen  i  gemen  vidkommer,  så 
underkastas  det  Hennes  Kongl.  Maj:ts  allern.  välbehag  i  underdånighet, 
om  sådant  antingen  dess  Collegio  medico  eller  Archiatem  skall  anbefallas». 

Tanken   på   inrättandet   af  stående  garnisonssjukhus,   åtminstone 
hufvudstaden,   uppdykade   då   och  då.    Man  känner  att  det  s.  k.  sund- 
hetskollegium i  skrifvelse  af  den  '^j^  1722  förordade  lasaretters  inrättande 
för  militärregenientena  i  Stockholm  och  att  stadsfysikus  Nils  Boy  1734 


^)  1  riksarkivet 


OARNISOMSSJtJKHtTS.  211 


väckte  förslag  om  sjakbaracker  vid  amiralitetet  derstädes.  Några  åtgärder 
i  följd  af  detta  förslag  vidtogos  likväl  icke.  I  skrifvelse  af  den  ^^/^  1742 
begärde  dock  krigskollegium,  att  coUegium  medicum  ville  låta  krigskom- 
missarien åtföljas  af  en  medicine  doktor  för  att  en  gång  i  veckan  mön- 
stra regementenas  i  staden  befintliga  sjaka.  GoUegii  medici.  protokoll 
den  ^Vs  s.  å.  upplyser,  att  assessor  Eammecker  besökt  de  sjuka  och 
att  utredningskommissionen  på  hans  inrådan  »inköpt  Gravesvin  såsom 
bättre  emot  rödsot  än  rödt  portugisvin».  Ännu  vid  1756  års  riksdag 
yttras  i  ett  till  borgmästaren  Lang  (sannolikt  af  kirurgiska  societeten) 
lemnadt  konceptmemorial  af  den  ^%  s*  ^"i  ^^^  »garnisonsmedici  näppe- 
ligen kunna  uppfylla  den  vård,  som  en  kringströdd  besättning  i  stadens 
aflägsnaste  qvarter  vid  hetsiga  eller  långsamma  sjukdomar  betarfwar,  om 
icke  de  sjuka  på  ett  ställe  sammanbringas,  bättre  vårdas,  skötas  och 
förplägas». 

Till  grund  för  förslaget  om  uppbyggandet  af  kaserner  för  garni- 
sonstruppemas  behof  låg  äfven  tanken  på  den  öfriga  befolkningens 
bästa.  Åtminstone  uttalade  sig  k.  sundhetskommissionen  i  detta  syfte 
i  en  till  £ongL  Maj:t  den  V?  1738  inlemnad  skrifvelse: 

:&Commissionen  har  i  afseende  på  den  allmänna  nyttan  och  gagnet 
bordt  i  undei-d.  nämna,  att  densamme  för  nödvändigt  ansedt  det  Ca- 
serner  eller  baraquer  så  för  gardet,  som  för  artillerie  och  amiralitetet 
här  i  staden  till  deras  inquartering  blefve  uppbyggde,  emedan  manskapet 
då  vid  åkommande  sjukdom  kunna  af  vederbörande  bättre  efterses,  skiö- 
tas  och  betjenas,  och  utvidgandet  af  sjukdomen  derigenom  betages,  samt 
enär  de  sjuka  bättre  kunna  skjötas,  förmodar  man  ock,  näst  Guds  hjelp, 
flere  af  dem  blifva  vid  lifvet  conserverade  och  fölljakteligen  omkostnaden 
till  deras  ersättande  derigenom  bespard.  Regementerne  kunna  ock  dy- 
medelst hällas  lättare  tillhopa  och  i  bättre  disciplin,  sä  att  många  stölder, 
excesser  och  olägenheter,  som  annars  föröfvas,  blifva  hämmade.  De  stä- 
der, som  hafva  inquartering,  kunna  ock,  där  man  till  dessa  caserners 
eller  baraquers  upbyggande  nu  hade  något  förskott,  i  framtiden  och  efter 
några  år  aldeles  undslippa  inquarteringsbesväret». 


212 


OARNIfiONSSJUKHUS. 


[»«; 


"^■^Xh 


!  i^n. 


^Wi 


i  :! 


u"  fi 


1 


Frågan  om  sjakhus  för  garnisonerna  och  de  värfvade  regementena 
blef  hvilande  ^).  I  de  af  förf.  kända  handlingarna  finnes  den  icke  vidare 
omnämnd.  Mer  än  en  gång  påminde  likväl  framstående  läkare  om  nöd* 
vändigheten  af  deras  inrättande.  Redan  1746  yttrade  Abr.  Bäck  i  sitt 
ofvannämnda  prsesidiital  inför  vetenskapsakademien  den  ^Vio^-^--  ^^^ 
måste  faltskäreme  besöka  dea  ena  sjaka  vida  afekildt  ifrån  den  andra, 
längst  omkring  i  förstäderne.  Hvar  och  en  kan  lätteligen  föreställa  sig, 
huru  dessa  blifva  skötta  i  ett  litet  otätt  krype  i  fattigdom  och  elände, 
utan  att  någon  vårdar  sig  rätteligen  om  deras  mat  och  dryck,  eller 
drager  behörig  försorg  för  nödig  läkedom.  Huru  många  skulle  icke  i  ett 
hospital  blifva  hulpne  till  hälsan,  som  nu  försmäkta  af  vanskötsel.  För 
gamisonsregementema  i  Stockholm  är  ett  hospital  oundgängeligt»  '). 
Till  och  med  den  fasansfulla  förödelsen  af  flottans  manskap  i  Karlskrona 
1788 — 1790  förmådde  icke  borttaga  täckelset  från  de  maktägandes  ögon 
med  afseende  å  militärsjukvården.  Förgäfves  yttrade  D.  Schulz  von 
Schulzenheim,  »att  mänskligheten,  om  ej  annat,  synes  påfordra  ett 
allmänt  gamisons4asaret ;  kunde  detsamma  möjeligen  förenas  med  det 
nuvarande  k.  lasaretet,  så  skulle  med  tiden  skickeligare  compagnie- 
fältskärer  vinnas,  och  för  lättbeten  att  inhemta  kunskap,  tjenlige  ämnen 
lockas  till  dessa  ringa  lönande  syslor»  ^).    Allt  var  dock  förgäfves. 

Collegii  medici  instruktion  af  den  ^s/^q  1797  ökade  icke  dess 
inflytande  i  detta  hänseende.  Den  föreskref  endast  att  kollegium  borde 
höras  rörande  flottornas  och  landtarméns  förseende  med  läkare  och  vid 
afgifvandet  af  föreskrifter  beträffande  sjukskötseln  samt  fält-  och  medicinal- 
kistornas  inrättande,  men  äfven  i  dessa  angelägenheter  plägade  icke  de 
militära  myndigheterna  inhemta  collegii  medici  råd  och  anvisningar. 
I  början  af  seklet  finner  man  dock,  att  regeringen  en  och  annan  gång 
vändt  sig  till  coUegium  medicum  med  föi'frågan  rörande  de  militära 
etablissementen.  När  invånarene  i  Ystad  beslutit  uppföra  en  kasern- 
byggnad  för  de   der  förlagda  två  sqvadronerna  af  Mörnerska  husa- 


fe 


^}  Att  likväl  i  Karlskrona  och  Stockholm  funnos  för  flottans  behof  uppförda  sjuk- 
huS;  har  i  det  föregående  biifvit  onxnämndt 
*)  Abr.   Bäcks  Tal  s.  26. 
')  D.  Schulz  Yon  Schulzenheims  ofvananforda  «Tal»,  sid.  89. 


^' 


ALLMÄNNA   HÄLSOVÅRDSFÖRHÅLLANBEN.  213 


reme,  infordrade  Kongl.  Maj:t  den  ^Ve  1812  coUegii  medici  yttrande 
öfver  särskilda  omständigheter  rörande  byggnaden.  I  sitt  utlåtande 
gjorde  ioUegium  viktiga  anmärkningar  mot  ritningarna.  Konungen  an- 
befallde den  ^V»  s.  å.  landshöfdingen  förständiga  Ystads  invånare  att 
iakttaga  kollegii  anmärkningar,  då  Kongl.  Maj:t  »anser  det  vara  af  yttersta 
vigt  att  vid  nya  kaserners  uppförande  och  inredande  hufvudsakligt  af- 
seende  fästes  derpå  att  allt,  som  kan  skada  manskapets  hälsa,  i  möjli- 
gaste måtto  undanrödjes». 

För  uppkomsten  af  Stockholms  garnisonssjukhus  och  dermed  sam- 
manhängande omständigheter  redogöres  längre  fram. 


9.    Allmänna  hålsovårdsföFhållanden.    Litteratur. 

Sällan  finner  man  några  spår  deraf,  att  de  medicinska  myndig- 
heterna tillfrågats  om  militärens  allmänna  helsovårdsförhållanden.  Sund- 
hetskommissionen  fann  sig  föranlåten  att  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t 
af  den  Va  l^"^^  hemställa,  »om  icke  medici  vid  arméen,  så  väl  som  på 
flottan,  då  de  äro  i  fält,  kunde  få  E.  K.  M.  nådiga  tillstånd  och  befall- 
ning att  efterse  och  undersöka  manskapets  kost  och  proviant  med  allt, 
som  till  deras  förtäring  hörer  både  när  den  emottages  samt  till  consu- 
merandet  utdelas,  hvarigenom  manskapet  kunde  afhållas  ifrån  att  för- 
tära sådant,  som  för  dem  otienligt  och  osundt  wore».  Denna  enkla  och 
naturliga  åtgärd  föranleddes  deraf,  att  amiralitetets  kollegium  den  "/iq 
1742  på  nådig  befallning  insändt  prof  på  ett,  såsom  det  ansågs,  »för- 
skämdt:»  bränvin.  —  Äfven  en  annan  enskild  hygienisk  åtgärd  må  här 
nämnas.  Med  anledning  af  simdhetskommissionens  hemställan  anbefallde 
k.  brefvet  af  den  7io  ^^^^  amiralitets-  och  krigskollegierna  att  införa 
jämkäril  vid  arméen  och  flottan  i  stället  för  koppar-  och  messingsflaskor 
och  kittlar*). 


*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  345.  —  Af  d:r  Peter  Sundius  finnes:  Medi' 
emsk  prMskrift  besvarad  af  Franc.  Thiery:  huru  farliga  kopparkärtl  äro  i  mat' 
redningen  ock  att  de  böra  afskaffaa,    Ofveis.    Stockholm  1753.    8:o. 


214  ALLMÄNNA  HÄLSOTÅBDSFÖRHÅLLANDBN. 


Särskilda  förhUlningsregler  rörande  hälsovården  på  flottan  utKr- 
dades  då  och  då  af  läkarene.  Sålunda  finnes  en  af  J.  Fjellström 
den  Vs  1742  dagtecknad  :s> Underrättelse  för  fältskärsgesäilerne  i  följande 
mål  på  den  förestående  sjöexpeditionen»,  isynnerhet  med  afseende  på 
skörbjoggen.  Rökning  å  skeppen  med  beck,  tjära  och  svafvel  »allt  som 
man  hafver  det  ena  eller  andra  att  tillgå»  anbefalldes  den  ^Va  1743  i 
»Underrättelse  för  hyar  och  en  skeppschef  till  iakttagande  på  instun- 
dande sjöexpedition  uti  vissa  oeconomie  mål  om  skeppsbord».  Skriften 
innehåller  tillika  hvarjehanda  anvisningar  med  hänsyn  till  manskapets 
hälsa.  Dessutom  finnes  en  samtidigt  utgifven  »Beschreibung  wie  Ger- 
sten  Wasser  anzurichten  sey,  samt  dessen  Oebrauch  und  Nutzen,  ne- 
benst  eine  kurze  Unterrichtung  ftir  denen  Feltscherem,  insonders  auf 
der  Flotte  dienende  zur  Gonservation  der  Mannschaft»,  approberad  uti 
k.  amiralitetets  Gollegio  i  Garlskrona. 

Pommerska  kriget,  som  gaf  så  många  kraftiga  väckelser  till  for- 
bättrande  af  den  svenska  militärläkarevården,  lemnade  mer  än  förut 
tillfälle  åt  coUegium  medicum  att  uttala  sig  i  frågor  rörande  arméens 
och  flottans  sanitära  behof.  Från  denna  tid  finner  man  nämligen  i 
kollegii  handlingar  oftare  spår  dertill,  att  dess  utiåtande  angående  hit- 
hörande spörsmål  blifvit  af  de  militära  [myndigheterna]  inhemtadt 
Sedan  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi  1757  infordrat  coUegii  medici  utlåtande 
öfver  försöken  att  minska  bränvinsutdelningen  vid  örlogsflottan  samt 
att  begagna  ättika  och  tamarinder  såsom  preservativ  mot  den  vid  sjö- 
expeditioner så  vanliga  skörbjuggen,  tog  sig  kollegium  anledning  att 
i  en  skrifvelse  till  Eongl.  Maj:t  af  den  ^Vs  1757  påyrka  en  mängd  viktiga 
åtgärder  till  förbättring  af  sjöfolkets  hälsa.  Sålunda  föreslog  kollegium 
att  luftvexlingsmaskiner  borde  inrättas  på  alla  skepp  ^)y   hängmattor  och 


*)  Under  föiia  seklet  äflades  man  ifrigt  med  inrättandet  af  s.  k.  vädervexliDgs- 
maskiner  för  införande  och  bibehållande  af  frisk  luft  i  fartyg.  Den  svenske  mekanikern 
Mårten  Triewald  utgaf  1741  en  skrift  om  nyttan  och  .bruket  af  vädervexlings- 
maskiner  på  Eongl.  Maj:t8  och  riksens  örlogsfiotta  samt  konstruerade  en  sådan  apparat, 
som  vann  mycket  bifall  och  förskafifade  honom  en  belöning  både  af  sin  egen  och 
Frankrikes  konung.    Den  finnes  beskrifveu  i  svenska  vetenskapsakademiens  handlingar 


ALLMÄNNA    HÄLSOtIrDSFÖRHIlLANDEN.  215 


kläder  vädras  åtminstone  två  gånger  i  veckan,  färsk  föda  och  grönsaker 
vid  tillfälle  anskaffas,  ett  sjukskepp  alltid  vara  till  hands  vid  eskadern, 
en  ständig  eskadermedikus  förordnas  med  6  a  800  dal.  smts  lön  och 
40  dal.  smt  för  hvarje  expeditionsmånad.  Till  L  utredningskommis- 
sionen  afgaf  kollegium  den  %  1758  betänkande  om  förplägningen  af 
aiméen  i  Pommern  och  förändring  i  spisordningen  enligt  fältmedikus  P. 
Zetzells  förslag^),  och  när  en  förändring  af  denna  spisordning  ansågs 
vara  af  bebofvet  påkallad,  infordrade  amiralitetet  ytterligare  den  Y? 
1780  af  collegium  medicnm  upplysningar  i  detta  afseende.  Yid  sjuk* 
huset  i  Karlskrona  följdes  deremot  längre  tid  en  af  M.  Eähler  och 
L.  Hjortzberg  1768  uppgjord  spisordning,  för  hvilken  de  belönades 
med  600  dal.  smt  hvardera.  Äfven  senare  rådfrågades  collegium  medi- 
cum  rörande  sjöfolkets  proviantering.  Ofverste  Henrik  af  Trolle 
insände  från  Sveaborg  den  ^^/^  1773  till  kollegii  granskning  en  spis- 
ordning för  arméens  flotta.  Collegium  medicum  tillstyrkte,  emedan 
svenskt  bränvin  icke  fick  brännas,  bland  annat  3  ^/j  qvarter  franskt 
bränvin  på  8  man  eller  1  V2  jungfru  och  en  hvitlöks  »klyft»  om  dagen 
per  person.  Konungen  godkände  i  bref  till  kollegium  af  den  ^/^  s.  å. 
>den  spisordning  I  uppgifvit  till  nyttjande  vid  arméens  flotta». 

Det  är  äfven  från  medlet  af  förra  seklet  den  svenska  litteraturen 
börjar  uppvisa  ett  och  annat  arbete  rörande  den  militära  hygienen  och 
läkarevården.  Bland  de  viktigaste  arbeten  för  kännedomen  om  svenska 
militärläkarevården  vid  denna  tid  äro  otvifvelaktigt  P.  Zetzells  på  en 
dyrköpt  erfarenhet  från  Pommerska  kriget  grundade  skrifter.  I  sitt 
tal  ^Om  den  svenska  soldatens  föda  i  fälU,  hållet  inför  vetenskaps- 
akademien  den   V5  l*^^^)  lemnar  han  bland  annat  uppgifter  om  den 


1744.  Sedermera  finnas  i  handlingarna  1757  och  1770  både  af  P.  Wargentin  och 
J.  C.  W  i  Icke  uppsatser  om  vädervexlingsmaskiner.  Slutligen  utsatte  akademin  1764 
som  prisfråga  beskrifningen  af  en  vädervexlingsapparat  i  fartyg,  fördelaktigare 
än  de  af  Triewald,  Hales  och  Sutton  konstruerade,  hvartill  P.  Ferner  skänkte 
ett  pris  af  40  dukater  i  guld.  Priset  vanns  af  italienaren  Jakob  Yentura  1766,  som 
införde  i  akademiens  handlingar  s.  å.  en  uppsats  »om  en  ny  luftpump  att  bruka  till 
vadervezlings  erhållande  pä  skepp». 

^)  Se  »Tidskrift  i  miUtär  helsovård.    Stookhohn  1882,  sid.  29. 


216  LITTERATUR  RÖRANDE   MILITÄRLÄKAREVÅRDEN. 

svenska  arméens  förplägning  ända  från  Oustaf  Wasas  tid.  Han 
meddelar  tillika  att  under  våren  1758  18  ^/o  af  arméen  voro  sjaka  i 
skörbjugg  och  att  under  vintern  1759  15  å  20  7o  ^f  styrkan  voro 
»sjuke  i  rötaktig  feber».  Derför  tillägger  han :  »När  salt  proviant,  vakor 
och  kroppsmödor  verka  tillhopa  på  en  armée,  behöfver  fienden  inga 
vapen  för  att  slå  den»  ^). 

I  sitt  tal  »Om  »jukligheten  i  fält  i  anledning  af  sista  Pommerska 
kriget  ifrån  år  1757  till  1762^,  håUet  den  ^V^  1779,  uppgifver  Zet- 
zell  att  minsta  antalet  sjuke  förekom  den  ^^^7  1761,  då  hvar20:de  man 
var  sjuk  och  det  största  i  förhållande  till  arméens  numerär  den  ^/^ 
1759,  då  af  11  man  tre  voro  sjuke  eller  konvalescenter.  Zetzell  anser 
derför,  att  vid  en  armé  af  30,000  man  erfordras  sjukhus  för  2,500,  men 
dessutom  skilda  »matthus»  (konvalescenthus)  till  ^/s  emot  ofvan  angifna 
sjuktal,  försedda  med  tillbehör  i  beräkning  af  ^/^  af  arméens  styrka  så 
väl  för  flyttande,  som  nederlagssjukhusens  behof,  samt  för  att  vid  behof 
kunna  emottaga  en  större  mängd  sjuke. 

Till  spridande  af  insikter  i  militärhygien  erhöll  provinsialläkaren  i 
Klipstad  Daniel  Wickman  genom  k.  brefvet  af  den  "/g  1793  ersättning 
med  60  rdr  för  redan  tryckta  fyra  ark  af  van  Swietens  j>Traetat  om 
fältsjukdomar»  och  skulle  medicinalfonden  bekosta  tryckningen  af  de 
följande  arken.  Skriften  var  bestämd  att  utdelas  till  regementena,  flottan 
och  sjukhusinrättningarna,  men,  ehuru  collegium  medicum  erbjöd  sig  att 
ombesörja  tryckningen,  har  arbetet  icke  utkommit 


^)  Från  det  gemensamma  förplägningssättet  torde  likväl  gifvits  undantag.  I  »Tid- 
skrift för  militär  helsovård»  1891  sid.  55  meddelar  Edholm  en  för  de  finska  trupperna 
af  Ehrensvärd  uppgjord  skild  portionsstat.  —  Frågan  om  den  svenska  soldatens  förpläg- 
ning behandlades  sedermera  äfvcn  af  andra  föi-fattare.  I  »Svenska  krigsmannasällskapets 
handlingar»,  1798  I:  60  och  II:  3  finnas  »Tankar  om  Svenska  arméens  födaifalh 
af  C.  P.  Hagström,  grundade  på  en  gammal  generals  yttrande,  »man  bör  först  sörja 
för  magen,  ty  den  är  grunden  till  alla  operationer»,  och  förordande  ett  allmännare  hruk 
af  vegetabiiier.  —  I  samma  handlingar  för  år  1803  har  S.  A.  A  ed  in  skrifvit  »O» 
arméens  föda  i  fält*  och  E.  von  Vegesack  »O?»  soldatens  föda  i  fUlt*.  I  1807  års 
handlingar  s.  134 — 146  har  G.  "W.  af  Tibell  lemnat  *Strödda  anmärkningar  öfver 
svenska  arméens  förplägningssätt  i  fält».  Han  förordar  torrt  bröd  och  do  af  professor 
J.  G.  Pipping  i  Åbo  föreslagna  soppkakorna, 


LITTERATUR   RÖRANDB  MILITÄBLÄEARBTÅRDEN.  217 

Af  litteratur  rörande  militärläkarevård  må  ytterligare  nämnas: 

Dan.  Ludvigs  Korta  af  handling  om  fältsjukor,  öfversatt  på 
svenska  (af  M.  G.  Block)  och  efter  föregången  k,  Collegii  mediet 
censur y  tryckt  i  Linköping  åhr  1717,  Ytterligare  utgifven  >Jemte  et 
additamentum  af  anatomice  et  chirurgice  operatore  D.  Sal.  Schutzer 
bifogats,    Stockholm  1742,  63  sid.,  8:o. 

Sjömäns  bevarande  uti  skieppsbrott,  sjukdomar  och  andra  sjö- 
tvådor,  Öfvers,  af  den  ängelske  Doctoms  Johan  Wilkinsons  bok, 
Stockholm  1770,  46  sid.,  8:o. 

Sätt  att  bibehålla  sjöfolkets  hälsa,  försökt  på  engelska  krigsskeppet 
Resolution  under  en  resa  af  tre  år  och  18  dagar,  med  sådan  framgång 
att  ingen  enda  af  118  mans  besättning  dödt  af  skörbjugg.  Beskrifn. 
uti  bref  till  J.  Pringle  af  Capit.  Jacob  Co  ok.  Öfvers,  af  J,  L. 
Odhelius.    Stockholm  1778.    66  sid.    8:o »). 

Arvid  Faxe,  Äf handling  om  hushållningen  till  sjös,  i  afseende 
på  hälsans  bevarande.  Till  Kongl.  Örlogsflottans  tjenst.  Garlscrona 
1782.     99  sid.    8:0»). 

Lars  Hjortzberg,  Nödig  underrättelse  huru  de  till  Orono-Last- 
dragare  ordinerade  medieamenter  skola  brukas.     Carlskrona  1783.   8:o. 

Anvisning  på  bruket  af  en  mängd  enkla  läkemedel.  —  En  äldre 
skrift  med  samma  titel  finnes  tryckt  1751.    4  bl.    8:o. 


')  I  detta  arbete  finnes  en  »Pharmacopoea  navalis»  sid.  53 — 65  och  »Spisordning 
vid  k.  Amiralitets  sjukhuset»  sid.  65 — 66. 

»)  Om  detta  sitt  arbete  skref  författaren  till  P.  W.  Wargentin  den  «/o  1782: 
»Hvad  boken  angår,  så  både  vet  och  tror  jag  den  hafva  mänga  brister,  men  de  böra 
så  mycket  mera  ursäcktas,  som  man  til  närvarande  har  få  hiclpredor  uti  detta  eljest 
angelägna  ämne,  och  hvad  jag  anfört^  är  mast  samlat  under  mina  sjöresor,  dem  jag 
torde  hända  framför  någon  svensk  medious  försökt,  fast  det  också  giort  min  hclsa 
stor  skada. 

De  utländske  spisordningar^  hvilka  kastat  mig  otrolig  bi'ef växling,  hade  väl  varit 
onödige  och  jag  trodde  härigenom  giöra  arbetet  hos  militairen  begärligt,  men  jag  har 
med  all  min  möda,  kåstnad  och  välmening  intet  det  minsta  uträttat,  ty  boken  anses 
här  lika  med  lill  cathekesen  den  ingen  behöfver,  derföre  har  författaren  liten  tack  för 
besväret».  I  ett  annat  bref  af  den  73  1783  tillägger  han  »en  tok  är  den,  som  på  egit 
forlag  låter  tiycka  böcker». 


218 


LITTERATUR   RÖRANDE   IIILITÄRLÄKAREYÄRDEN. 


m 


E^li 


m 


m 


i?? 


M 


,» •' 


<i! 


f? 


St 


Emip 


A.  Faxe,  Jfönnesbo^  for  skeppslåkare  om  deras  skyldigheter  på 
k.  svenska  Örlogsflottan.    Stockholm  1785,  83  sid.    8.0. 

Ett  utdrag  ur  denua  skrift  är  tryckt  i  Gefle  1813. 

Om  soldatens  helsas  bevarande  i  fält,  jemte  beskrifning  om  så 
väl  rörliga  som  orörliga  fäldt  hospitalers  inrättande  och  förvaltande 
med  deras  föreskrift  af  H.  le  Begue  de  Presle.  Med  tiUökningar 
af  Herm.  Schfitzercrantz.    Stockholm  1788,  250  sid.  8:o. 

Åpoihekaren  Herr  Lowitz's  anvisning  till  ett  medel,  att  på  sjö- 
resor förvara  watten  ifrån  förruttnelse  och  att  göra  det  förskämda 
ånyo  drickbart,  öfvers.  af  Jon.  Th.  Fagrrous.  Götheborg  1791. 
19  sid.  8:o. 

Efter  att  hafva  f ått  emottaga  Gasten  Bönnows  testamen tsmedei, 
utsatte  vetenskapsakademien  1792  en  prisfråga:  »Hvilka  äro  de  dödande 
sjukdomar,  som  under  och  efter  krigståg  till  sjös,  så  väl  med  örlogs- 
skepp, som  skärgårdsflottan,  mast  pläga  angripa  svenska  besättningar? 
Huru  igenkännas  de,  hvilka  äro  orsakerna  och  hvilka  äro  de  kraftigaste 
och  tillgängligaste  förvarings-  och  botemedel?» 

Priset  var  100  rdr,  men  det  utdelades  icke.  Deremot  erhöUo  alla 
inkomna  svar  ett  accessit  af  50  rdr^). 

A.  Faxe,  Läkare  Bok  till  underrättelse  för  dem,  som  föra  kro- 
fians  transport,  lasidragare  och  obevärade  fartyg.  Garlscrona  1793, 
40  sid.    8:o. 

S.  A.  Hedin,  Svar  på  k.  Vetenskaps  Academiens  uppgifna 
fråga:  Hvilka  äro  de  dödande  sjukdomar,  som  under  och  efter  krigs- 
tåg till  sjös,  så  väl  med  örlogsskepp  som  skärgårdsflottan,  mast  pläga 
angripa  svenska  besättningar?  Stockholm  1794.  Belönt  med  accessit 
af  50  rdr  banko. 

J.  L.  Odhelius,  Läkareråd  att  med  minsta  kostnad  kunna  bota 
de  nu  gängse  fältsjukdomar,     Stockholm  1808,  46  sid.  8:o  min. 

C.  N.  Zetherman,  Svar  på  k.  Krigsakademiens  fråga:  Hvilka 
äro  de  sjukdomar,  som  under  sistförflutna  krig  varit  i  Svenska  fåU^ 


*)  Inrikes  Tidningar  1793.    N:o  135. 


LITTERATUR   RÖRANDE   MILITÄRLÄKABEyIrDEN.  219 

Sjukhusen  måst  foUcödande  och  hvad  har  Läkames  egen  erfarenhet 
lärt  oss  till  deras  förekommande  och  botande  ?  Tryckt  i  krigsvet.  akad. 
hand].  1809  s.  3.  8:0.  Afhandlar  rödsot  och  rötfeber  (tyfoidfeber,  tyfus), 
till  orsaker,  behandling  och  förekommande.    Prisbelönt  ^). 

G.  N.  Zetherman,  Handbok  för  helsans  bevarande  i  fäU,  Stock- 
hohoQ  1811,  51  sid.  8:0. 

De  från  krigen  återkommande  trupperna  spridde  icke  sällan  far- 
soter bland  befolkningen^).  Någon  gång  lyckades  det  coUegium  medi- 
cum  att  genomdrifva  införandet  af  nödiga  försigtighetsmått  deremot, 
standom  voro  dessa  varningar  fruktlösa.  Det  kan  vara  af  intresse  att  se, 
hum  Gustaf  III  en  gång  upptog  detta  nit.  Efter  det  att  kollegium  till 
öfverståthållaren  och  samtlige  konungens  befallningshaf vande  lemnat 
nödiga  underrättelser  om  hvad  som  borde  iakttagas  så  väl  till  bibehål- 
lande af  det  från  Finland  ankommande  manskapets  helsa.,  som  ock  till 
afböjande  af  sjukdomar  bland  befolkningen,  hvilka  kunde  befaras,  fick 
det  emottaga  följande  k.  bref  af  den  V2  1791: 

»Ehuru  Eongl.  Maj:t  funnit  CoUegii  åtgärd]  vittna  om  en  nitisk 
och  berömvärd  omtanke,  så  har  Eongl.  Maj:t  icke  tillåtit  landshöfdin- 
game  att  allmänt  kundgOra  dessa  underrättelser,  för  att  icke  hos  allmän- 
heten uppväcka  både  för  sjukdomen  och  den  sjuke  en  otidig  fruktan. 
För  öfrigt  är  vår  nådiga  wiUja  och  be&illning  att  framdeles  ingen  kund- 
görelse  i  dylikt  6dl  till  allmänhetens  kundskap  utfärdas,  innan  I  förut 
densamma  hos  Oss  i  underdånighet  anmält  och  Wår  nådiga  wiUja  derom 
inhämtat». 


*)  Af  ven  i  »Handlingame»  1817:  3—31  finnes  af  C.  N.  Zetherman  *Svar  på 
h,  Krigsvderukapsakcuiemiens  fråga :  » Uppgift  på  den  med  mUionena  vana^  klimeUet 
och  tillgånga/ma  enligaste  och  lämpligaste  spisordning^  klädsel  ock  sjukvård  far 
besättningarna  på  svenska  örlogs  fartyg*, 

*)  Till  bevisande  häraf  sammanställer  P.  O.  Liljevalch  några  uppgifter  från 
Sveriges  tabellverk.  Af  hela  rikets  folkmängd  dog  1787  hvar  43:dje,  1788  hvar  39:de, 
1789  hvar  B2:dra,  1790  hvar  35:te,  1808  hvar  30:de  och  1809  hvar  26:te.  fiknd  Earls- 
krona  stads  invånare,  oberäknadt  kronans  manskap,  var  dödligheten  vanligen  omkring 
300  om  året,  men  år  1808  uppgick  den  till  971  och  1809  till  690.  Se  ^Upplysningar 
om  sftikligkeien  inom  en  armée  på  fältfot*  s.  16. 


220  SPRIDNING   AF   SMITTA. 


Denna  befolkningens  fruktan  för  utbredningen  af  smitta  genom 
hemförlofvadt  krigsfolk  är  lätt  förklarlig,  då  man  erinrar  sig  huru  ännu 
till  hälsan  icke  fullt  återstalldt  manskap  för  bristen  på  lämpliga  qvarter 
och  på  utrymme  i  sjukhusen  måste  i  förtid  återsändas  till  sina  hemorter^). 
Yi  kunaa  tillika  föreställa  oss  i  hvilket  otillfredsställande  skick  desinfek- 
tionen af  manskapets  kläder  och  tillhörigheter  under  dåvarande  förhål- 
landen ägde  rum,  om  en  sådan  alls  kom  i  fråga.  Det  är  anmärknings- 
värd t,  att  Gustaf  III  fann  sig  nödsakad  att  den  ^%  1789  utfärda  en 
kungörelse  :»om  vård  och  skötsel  för  det  manskap,  som  på  sjukbusen  i 
Carlscrona  tillfrisknat  och  nu  derifrån  hemförlofvas».  Deruti  anmodas 
och  befalles  en  hvar,  »som  en  sådan  (från  sjukhuset  utskrifven)  soldat, 
ryttare,  båtsman  eller  förhyrd  sjöman  vid  dess  hemkomst  emottager,  att 
icke  allenast  lemna  honom  den  vård  han  till  återvinnande  af  dess  full- 
komliga krafter  behöfver,  utan  äfven,  i  händelse  han  åter  insjukna  skulle, 
att  honom  sådan  skötsel  förskafTa,  som  både  till  dess  återställande  och 
smittans  förekommande  i  landsorten  bidraga  kan».  Af  samma  anledning 
utkommo  vid  1808 — 1809  års  krig  af  P.  Afzelius  t>  Underrättelse  för 
Upsala  läns  innevånare  om  hrad  mkttagas  bör  på  det  hemkommande 
krigsmän  icke  måtte  sjiikna  eller  smittosamma  sjukdomar  genom  dem 
utspridas»  Ups.  1809  '^)  och  »  Underrättelse  för  Upsala  läfis  innevånare 
om  den  rötfeber,  som  fått  namn  af  Fältsjuka  samt  redan  visat  sig 
på  några  ställen  i  länet  och  genom  hemkommande  krigsmän  skulle 
kunna  allmännare  kringspridas:»,     Upsala  1809.    4:o. 


10.    Medikamentsreqvisitionef.    InstrumentaUipalj, 

Innan  ett  ordnadt  medicinalväsende  kom  till  stånd,  var  det  vanligt, 
att  regementsfältskärerne  anskaffade,   ja,   sannolikt  sjelh^e  beredde  läke- 


')  I  Finland  klagade  provinsialläkarcno  öfver  spridningen  af  en  smittosam  sjuk- 
dom »med  rötfebers  symptomer»  bland  befolkningen  genom  hemkommande  reservmanskap 
frän  Sveaborg,  der  inemot  hälften  af  detsamma  redan  med  döden  afgåtfc.  B.  Björn- 
lund  i  sin  embetsbemttelse  1788  i  Läkaren  och  Naturforsk.  X  (1791):  176.  H. 
R.  Hast  IX  (1788):  215.    X:  169. 

*)  Ingår  äfven  i  Inrikes  Tidningar  1809  n:o  26. 


M£DIKAMENTSBEQTISITIONBR.  221 

medlen  för  truppernas  behof.  K  brefvet  af  den  ^Vi  ^^85  ålade  meller- 
tid  Eongl.  Majrts  lifmedikus  Gustaf  Lohreman  att,  jämte  assessorn  i 
coUegium  medicam  Urban  Hjaerne,  förse  arméens  fältkistor  med  nö* 
diga  medicinalier. 

»Såsom  både  nöden  och  nyttan  fordra,  att  fältkistorne  vid  wåre 
landhregementen  blifva  med  goda  och  friska  medicamenter  försedde, 
alltså  hafvom  Wi  i  godt  fimnit,  att  Assessoren  Doctor  Urban  Hjär  ne 
tillika  med  eder  skall  hafva  derföre  en  trogen  omsorg;  och  är  för  den 
skull  härmed  till  eder  vår  nådiga  wilja  och  befallning  att  I  sen  noga 
derpå,  att  de  rätt  förses  och  fourneras  med  goda  och  tjenliga  medica- 
menter, hvilka  bemälte  Assessor  har  sig  påtagit  för  ett  billigt  pris  utur 
det  af  honom  inrättade  laboratorio  at  förfärdiga  och  när  omtränger  att 
lefverera»  ^). 

Kort  derefter  ålade  k.  resolutionen  af  den  *%  s.  å.  äfven  barbe- 
rareembetet  i  Stockholm  att,  jämte  de  af  Kongl.  Maj:t  utsedde  leda- 
möterne  i  collegium  medicum,  hafva  inseende  öfver  regementsfältkistorna 
och  deras  medikamentsförråd,  ett  stadgande,  som  väl  närmast  hade  sin 
tillämpning  i  Stockholm  ^).  Någon  ordnad  kontroll  synes  likväl  icke  der- 
igenom  kommit  till  stånd.  Af  direktör  M.  Keumans  memorial  från  Lund 
af  den  ^^1^  1717  framgår,  att  han,  åtminstone  vid  den  tiden,  ensam  hade 
vården  om  fältkistornas  fyllande  så  väl  vid  flottan  som  vid  landtarméen 
och  att  förse  dem  med  instrumenter. 

Rörande  anskaffandet  af  medikamenter  för  militären  må  först  med- 
delas ett  till. »alla  öfverstar  både  till  häst  och  fot»  stäldt  k.  bref  af  den 
^Vs  1685,  som  stadgade,  att  regementsfältskäreme  icke  tillätes  »i  oträngda 
måle  och  till  hvars  mans  egen  nytta  och  tjenst  att  utöda  fältkistan  vid 
regementet,  efter  som  Wi  icke  kunne  i  fredlige  tider  bestå  medicamenter 
till  officerarnes  tarf  och  tjenst,  som  kunne  sjelfva  dermed  förse  sig,  utan 
de  böra  endast  och  allenast  då  användas  till  de  gemenas  tarf  och  curer, 
men  när  något  regemente  blifver  commenderat  till  fält  och  arbete,  då 
bestås  något  rundeligare  medicamenter  efter  nödtorften»  % 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sidd.  232  och  242. 
*)  Sigfrid  L.  Gahm-Persson,  a.  a.,  sid.  5d9. 


222  MBDIKAMSNTSRBQYISITIONBB. 

Att  missförstånd  om  sättet  att  ånyo  fylla  medicinalldstan  likväl 
gjort  sig  gällande,  synes  framgå  ur  k.  brefvet  till  öfversten  Alexander 
Strömberg  af  den  */i2 1694.  Den  föregående  regementschefen,  öfverete 
Gyllenpistol  hade  uppgifvit,  att  Kongl.  Majtt  1690  vid  generalmön- 
stringen bestämt,  att  till  uppköp  af  medikamenter  under  fredliga  tider  af 
öfver-  och  underofficerare  proportionaliter  efter  hästehemmanen  samt  af 
hvar  gemen  årligen  fyra  öre  smt  skulle  uppbäras.    Det  heter  der: 

»Som  Wi  oss  intet  kunna  påminna  en  sådan  resolution  hafva  ut- 
gifvit,  så  vele  Wi  ock  att  med  sådane  penningars  uppbärande  af  office- 
rarne och  swentjenarne  under  regementet  till  medicamenters  inköp  alldeles 
skall  upphöra  och  stadna;  wiljandes  Wi  till  medicamenters  inköp  vid 
detta,  äfvensom  vid  wåre  andre  regementer  tvåhundra  dal.  smt  bestå, 
hvarom  Wi  vråre  ordres  till  statscontoiret  afgå  late,  dock  att  regements- 
fältskären  tillsäges  vfieå  samma  medicamenter  aktsamligen  umgå  och  intet 
onödigtvis  dem  föröda,  utan  som  Wi  allenast  på  de  gemene  ryttare  i 
fredlige  tider  fria  medicamenter  bestå,  sä  måste  hvad  som  till  officerare 
deraf  tages,  af  dem  igen  betalas,  hvarföre  efter  wår  nådiga  förordning 
andra  medicamenter  i  stället  uppköpas  böra»  ^). 

Nästan  enahanda  föreskrifter  anträffas  i  Kongl.  Maj:ts  resolution 
uppå  öfversten  Gustaf  Heidenfelts  memorial,  gifven  i  Stockholm 
den  2i/jj^  1696: 

;»Hvad  vidkommer  medicamenterne  uti  regementskistorne,  hvilka 
öfversten  berättar  vara  alldeles  förskämda,  eftersom  regem.  föltskären  intet 
har  understått  sig  deraf  att  förbruka  till  de  sjuke  soldatemas  förnödenhet, 
utan  har  hvar  gång  sjelf  förskaffat  sig  medicamenter,  hvilka  roteböndeme 
sedan,  så  väl  som  dess  möda,  har  måst  betala,  så  emedan  Kongl.  Majrts 
nåd.  bref  till  d.  v.  öfverste  Kronhjort  af  den  ^V^  1685  förmäler,  att, 
så  länge  regementet  står  hemma  i  landet,  böra  de  gemene  soldatema 
utan  betalning  cureras  af  de  medicamenter,  som  Kongl.  Maj:t  låter  med- 
dela regementet  uti  fältkistorne,  men  öfverofficerarne  böra  betala  hvad  de 
utur  fältkistan  förbruka,  hvarföre  andra  medicamenter  i  stället  skola  an- 
skaffas, ty  hafver  öfversten  att  ställa  sig  sådan  K.  Maj:ts  förordning  till 


^)  Sigfrid  L.  Gahm-Persson  a.  a.  IV.    Sthhn  1814. 


MEDIKAMKNTSREQVISITIONBR.  223 

underd.  efterrättelse,  beordrandes  regementsfiUtskären  att  curera  de  gemena 
med  medicamenter  utur  fältkistoma,  så  ofta  det  behöfvee,  utan  att  fordra 
hvarken  derföre  eller  för  sin  möda  någon  betalning,  eftersom  han  är 
skyldig  att  betjena  de  sjuke  knekter  nnder  regementet  för  den  lön  han 
af  Kongl.  Majtt  åtnjuter». 

När  regementsfältskäTeme  sedermera  förfrågade  sig  om  de  offi- 
cerare och  soldater,  som  utom  Kongl.  Maj:ts  tjenst  blifvit  blesserade 
eller  eljes  någon  skada,  såsom  fransoser  eller  andra  slika  sjukdomar, 
bekommit,  skulle  få  fritt  njuta  medikamenter  ur  fäitkistan,  biföll  konungen 
dertill  i  skrif velse  till  kammartjenaren  (direktor)  Melchior  Neuman, 
daterad  Stralsund  den  Vs  1715. 

Begementsfältskäreme  voro  skyldige  att  ansvara  för  fältkistomas 
innehåll.  Under  Earl  XII:s  krig  begärde  lifmedikus  Lars  Micrander 
att  regementsfältskäreme,  så  länge  de  voro  i  fält,  måtte  befrias  från  att 
anteckna  de  medikamenter,  hvilka  utgåfvos  till  de  sjuke,  eftersom  de 
under  marscher  eller  eljes  sådant  intet  alltid  kunde  efterkomma.  Ko- 
nungen svarade  från  Praga  den  ^%  1701  »det  kunna  de  för  denna 
annotationen  intet  förskonas». 

Medikamenterna  togos  dock,  åtminstone  vid  särskilda  tillfällen,  från 
apoteken.  I  k.  resolutionen  på  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogels 
memorial,  gifven  Kongsöhr  den  ^Vs  1^^^?  stadgades  med  afseende  å  kon- 
trollen af  de  använda  medikamenterna: 

>Till  att  erhålla  en  så  mycket  större  rigtighet  på  dhe  medicamenter, 
hvilka  af  regementsfältskiäreme  på  apotheken  förskrifvas  till  dhe  sjukes 
förnödenhet  under  garde,  samtycker  Kongl.  Maj:t  i  nåder  til  doctorens 
underdånigst  vid  handen  gifna  förslag,  nembl.  att  dhe  månadtligen  skola 
ingifva  en  längd  på  de  sjuka  och  der  hoos  specificera  hvad  dhe  åth 
dhem  hafva  brukat,  på  det  man  deraf  så  mycket  bettre  må  kunna  see, 
att  dhe  medicamenter,  som  af  dem  förskrifvas,  till  de  sjukas  nytta  wärke- 
ligen  blifva  employerade,  approberandes  Kongl.  Maj: t  jämwähl  i  nåder, 
att  ingen  regementsfältskiär  hädaneffter  skal  wara  efterlätit  att  foumera 
dess  fåltkista  med  medicamenter  utan  communication  med  Kongl.  Maj:ts 
fifmedicus  doctor  Ziervogel  och  directeuren  f ör  barberareembetet,  hvilka 
derpå  skola  hafva  opslcht  samt  ordenera  hvad  medicamenter  dertill  böra 
tagas2>. 


224  MEDIKAMENT8BEQYI8ITIOMRR. 

Liksom  läkarenes  aflöning  under  Karl  Xlirs  krig  utföll  oregel- 
bundet, var  det  äfven  fallet  med  betalningen  af  apotekarenes  räknin- 
gar. Lars  Micrander  (Lilljestolpe)  anmälde  hos  konungen  i  skrif- 
velse  af  den  *7i  1706,  att  arméens  medikaraontsförråd  var  fullkomligt 
slut  och  att  apotekaren,  utom  den  fordran  han  hade  för  året  1705,  icke 
ens  hade  fått  leveransen  för  1704  betald  »och  är  således  uti  misscredit 
hos  sine  creditorer  förfallen»  ^). 

Ånmärkningsvärdt  nog  synes  det  ännu  i  en  långt  senare  tid  hafva 
förekommit,  att  en  del  regementsfältskärer  sjelfve  beredde  och  emot 
ersättning  utlemnade  nödiga  läkemedel.  Under  den  tid  bränvinsinfötsel 
var  förbjuden  ansöktes  hos  Eongi.  Maj: t  tillstånd  för  regementsfaltskären 
Karl  Biitze  att  »till  garnizonens  i  Götheborg  förnödenhet  få  bränna 
eller  tullfritt  införa  bränvin,  aldenstund  nämnde  regementsfältskär  under 
entreprenad  lefvererar  och  sjelf  laborerar  alla  de  medicamenter,  som  för 
garnisonen  behöfvas».  I  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^Vs  1757  af- 
styrkte  collegium  medicum  på  det  högsta  bifall  till  denna  ansökning, 
»emedan  en  sådan  entreprenad  strider  både  emot  medicinalordningama 
och  apotheksprivilegierne  och  missbruk  deraf  kunna  uppstå,  hälst  bemäite 
regementsfältskär  icke  behörigen  lärdt  artem  pharmaceuticam»  ^). 

Upplysningsvis  må  meddelas,  att  en  viss  stadgad  summa  i  ett  för 
allt,  under  namn  af  »medicamentspenningar»,  var  upptagen  på  regemen- 
tenas stat  och  ställd  under  krigskoUegii  förvaltning  enl.  k.  resolutionen 
af  den  »'/e  1720.  Dertill  anslogs  i  k.  brefvet  af  den  «Vio  1756  på 
hvarje  man  6%  öre  smt  om  året.  Vid  fästningsbyggnader  bestods  på 
100  man  till  medikamenter  och  plåsterduk  7  dal.  26  öre  smt  i  månaden 
enligt  k.  förordningen  af  den  ^^s  1730^). 

I  Pommern  var  åtminstone  under  senare  tider  en  annan  ordning 
införd,  såsom  framgår  ur  k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  "/u  1803: 


^)  I  riksarkivet. 

')  Se  härom  längre  fram  »Apoteksväsendet»,  der  denna  sak  närmare  framstalles. 

^  Enligt  J.  A.  Flintberg  a.  a.  sid.  23. 


IMSEBNDE  ÖFVER  FÄLTKISTORNA.  225 


3>Compagm6ftlt8kären  yid  Engelbrechtska  vSrfvade  regementet 
Joh.  G.  Wiener  hade  begärt  att  ifrån  1802  års  början  få  åtnjuta  28  sk. 
medikamentspenningar  för  hvarje  nummer,  då  han  enl.  förordnande  be- 
strider sjukvården  vid  pioniercorpsen  i  Stralsunds  fästning,  i  likhet  med 
regementsföltskäreme  vid  garnisonsregementeme  och  Wendes  artilleri 
derstfides,  dem  Wi,  de  förre  under  den  ^^j^^  1801  och  den  senare  Vs 
1802  i  nåd.  behagat  tiUägga  en  sådan  tillökning  i  medikamentspennin- 
game,  på  de  skäl  att  regementsfåltskärerne  åligger  att  derföre  förse 
underofficerares  och  deras  vederlikars  och  gemenskapens  hustrur  och 
barn  med  medikamenter  vid  förekommande  sjukdomar,  och  sådant  ej 
stod  i  deras  förmåga,  då  sjuka  hustrurs  och  barns  antal  vida  öf verstiger 
manskapets,  samt  medikamentema  mycket  stigit  sedan  år  1791,  då  medi- 
camentspassevolansen  stadgades;  och  som,  utom  dessa  nu  anförda  skäl, 
pionieremes  hustrurs  och  barns  antal  gemenl.  skall  bestiga  sig  till  150 
och  pioniereme  ej  som  soldaterna  utpermitteras,  utan  ständigt  äro  tjenst- 
görande,  samt  i  följd  af  ett  tungt  arbete  ofta  blottstäUas  för  kroppskador, 
sä  är  föreslaget,  att  Wi  må  täckas  tillägga  de  vid  pioniererne  tjenstgörande 
fältskäreme  28  sk.  medicamentspenningar  för  hvarje  nummer  af  com- 
pagniet,  beräknadt  ifrån  början  af  nästlidet  år».  Härtill  biföll  Kongl. 
Maj:t  1). 

I  det  föregående  har  redan  omnämnts,  att  kirurgiska  societeten  fått 
sig  uppdraget  att,  jämte  ordföranden  i  coUegium  medicum,  hafva  inseende 
öfver  arméens  och  flottans  fältkistor.  KoUegii  d.  v.  prsöses  Urban 
Hjfierne  var  särskildt  intresserad  af  kemiska  och  farmaceutiska  arbeten. 
Den  ^/s  1699  beslöt  kollegium,  att  vissa  medikamenter  skulle  »opsättas 
till  ammiralitetets  behof,  så  att  ej  allenast  vrissa  compositioner  förfär- 
digas, utan  ock  deras  usns  noteras,  som  kan  tjena  för  chirurgis  på  con- 
voijeme  och  andra  skiepp,  hvilket  hr  D:r  H  jer  ne  sig  påtog  att  giöra». 
Krigskollegium  ansåg  likväl,  att  äfven  en  apotekare  borde  rådfrågas 
rörande  fältkistoma  och  isynnerhet  vara  tillstädes  vid  deras  granskning. 
I  skiifvelse  af  den  ^''/g  1701  underrättade  krigskollegium  derom,  att  en  af 
apotekarene  i  Stockholm  blifvit  dertill  utsedd.  CoUegiiun  medicum  för- 
menade likväl,  att  ett  sådant  uppdrag  borde  lemnas  i  tur,  »då  man  ock 


')  Bland  kiigskollegii  handlingar. 

15 


226  tNSEBNDE   ÖFYER   PALTKldTOHNA. 

kunde   förekomma  allt  inslef  i  privat  interesse»,   h vilket  äfven  af  krigs- 
koUegiam  godkändes. 

Hvarjehanda  missbruk  förekommo  dock.  Kollegii  protokoll  den 
"/2  1703  förmäler,  att  »en  Barber  från  Järaptland»  tillbjudit  sig  att 
emot  en  diskretion  af  10  rdr  låta  fylla  sin  fältkista  på  ett  bestämdt 
apotek.  Kollegium  beslöt  att  dessa  leveranser  böra  ske  i  en  viss  tor, 
>på  det  fältskärerne  ej  må  hafva  lägenhet  med  konungens  och  de  sjukas 
skada  sådant  härefter  att  tillbiuda». 

Till  förekommande  af  underslef  förordnade  Kongl.  Maj:t  i  instruk- 
tionen för  »Directeuren  af  chirurgien»  den  ^s/j^  1717  *),  att  fyllandet  af 
fältkistoma  borde  fördelas  emellan  apotekarene  efter  ålder,  »så  att  den 
äldste  apotekaren  kommer  att  fylla  den  första  kistan  och  så  vidare». 
Härvid  borde  regementsfältskärerne  närvara  och  afgifva  intyg  öfver 
varomas  godhet  och  vikt  Medikamenterna  för  lifdrabanterne  och  gardet 
skulle  dock  tagas  från  hof apoteket.  Apoteket  »Morianen»  hade  sedan 
1720  rättighet  att  allena  och  utan  intrång  af  andra  apotekare  leverera 
medikamenterna  för  k.  amiralitetet  i  Stockholm. 

Senare  föreslog  den  redan  omnämnde  generalstabsfältskären  Mel- 
chior Neuman  den  ^Va  ^^^^  ^^^  tillsätta  en  fältapotekare  vid  arméen, 
som  kunde  förse  regementsfältskärerne  med  medikamenter  efter  behoi 
Karl  XII  förklarade  det  vara  enklast  att  ackordera  derom  med  någon 
apotekare  i  en  af  de  närmaste  större  städerna.  Yid  utbrottet  af  1741 
års  krig  blef  en  Abraham  Dahl  af  generalen  grefve  Levrenhaupt 
utsedd  att  vara  fältapotekare,  men,  då  apotekarene  i  Stockholm  vägrade 
att  förse  honom  med  medikamenter,  fann  k.  utredningskommissionen 
nödigt  att  för  kronans  räkning  inrätta  ett  fältapotek  och  infordrade  i 
skrifvelse  af  den  ^7»  1*^41  ^^  collegium  medicum  förteckning  på  de 
medikamenter,  »som  tiU  ett  fältapotek  nödvändigast  kunna  erfordras». 
Kommissionen  anhöll  tillika,  att  kollegium  ville  examinera  bemälde  Dahl 
och,  om  han  icke  skulle  finnas  »habil»,  utse  en  annan  skicklig  person* 
Till  fullgörande  af  detta  uppdrag  beslöt  kollegium  att  adjungera  öfver- 
direktören  Ewald  Eibe   och  stadsfältskären   Salomon    Schutzer. 


*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  241. 


tNdBEMDB   ÖFYER   fAltKISTORNA.  22? 


Apotekarene  torde  likväl  hafva  ångrat  sig,  ty  den  ^V»  underrättade 
ntredningskommissionen,  att  den  kommit  öfverens  med  apotekaresocie- 
teten  angående  fältapotekets  »fournerande»,  och  slutligen  anhöll  kom- 
missionen i  bref  af  den  7io  1741,  att  collegium  medicum  ville  under- 
söka de  aflemnade  medikamentema  och  hafva  inseende  öfver  deras 
inpackning.  Detta  senare  afböjde  kollegium,  men  åtog  sig  att  visitera 
varorna,  hvilka  genast  kunde  inpackas  å  de  skilda  apotek,  som  åtagit 
sig  leveransen.  Å  sin  sida  begärde  amiralitetskommissaiiatet  i  bref  af 
den  ^/jo  1741)  &tt  kollegium  ville  låta  inventera  de  återkomna  fältkistorna 
på  :»Galey  Escadem». 

Collegium  medicum  anmodades  mellertid  fortfarande,  isynnerhet 
af  amiralitetskollegium,  att  granska  recepten  och  apoteksräkningama, 
äfvensom  att  besiktiga  medikamentsleveranserna  för  militärens  behoi 
Någon  gång  afböjde  collegium  medicum  dessa  uppdrag,  som  gåfvo  dess 
ledamöter,  hvilka  icke  åtnjöto  någon  lön,  både  arbete  och  obehag.  Så- 
lunda hade  statskontoret  i  skrifvelse  af  den  ^Vu  1742  anmodat  kollegium 
att  genomse  en  räkning  på  levererade  medikamenter  för  Jämtlands  rege- 
mente. Kollegium  beslöt  den  ^7ii  ^'  ^  föreställa  statskontoret^  »att 
sådana  göromåhl  ej  hörde  collegium  egenteligen  till,  emedan  det  icke 
har  några  underbetienter,  som  sådana  revisioner  kunna  förrätta,  hälst 
desamma  af  andra  coUegierna  äfven  så  väl  kunna  göras,  när  apothekarene, 
som  göra  lefveranser,  få  befallning  att  författa  räkningarna  med  uttrycke- 
ligen  genom  bokstäfver  tillsatt  vigt^  såsom  uti  sjelfwa  medicinaltaxan 
och  ej  med  de  annars  brukelige  caracterer». 

Dessa  uppdrag  kunde  någon  gång  vara  ganska  svåra  att  utföra. 
Sålunda  anbefalldes  collegium  medicum  medels  k.  brefvet  af  den  'V? 
1766  att  granska  en  medikamentsrakning  för  en  i  Stockholm  varande 
kommendering  af  Uplands  regemente  och  bland  annat  till  statskontoret 
lemna  upplysning  »om  nu  endast  de  i  räkning  uppförda,  men  inga  andra 
medicamenter  med  samma  nytta  för  ett  lindrigare  pris  sådana  sjukdomar 
kunna  bota  och  förekomma». 

För  fältkistornas  innehåll  fanns  ännu  icke  en  bestämd  föreskrift. 
Enligt  krigskollegii  cirkulär  af  den  */ii  1705  ålåg  det  regementsfältskä- 
reme  att  inom  september  månad  till  intendenten  inlemna  förteckning  på 


228  INSEENDE    ÖFVER  fAlTKISTORNA. 


behöfliga  medicinalier  och  fältkistorDas  iDnehfill.  Hvad  sjelfva  läkemedlen 
angick,  blef  coUegium  medicum  vanligen  anmodadt  att  uppge  de  lake- 
medel, som  i  dem  borde  ingå.  Enligt  gammal  sed  infordrade  kollegium 
dervid  kirurgiska  societetens  utlåtande  om  de  viktigaste  och  mest  nödiga 
?^medicamenta  externa».  Åf  förekommen  anledning  fann  likväl  kolle- 
gium nödigt  att  begära  ett  verkligt  bemyndigande  för  sin  verksamhet 
i  detta  hänseende,  och  anhöll  hos  Eongl.  Maj:t  »om  tillstånd  att  vara 
närvarande  vid  fältkistornas  fyllande  och  äfven  att  öfverse  medieaments- 
reqvisitionerne».  K.  brefvet  af  den  ^V?  1^57  förklarade,  »emedan  Yi 
pröfva  nödigt  och  af  mycken  angelägenhet  att  sådane  medicamenter 
måtte  utses,  som  äro  fullkomligen  goda,  kraftiga  och  mest  tjenliga  till 
fältsjukdomars  botande,  ty  lemna  Vi  så  mycket  hellre  till  eder  samt 
chirurgiska  societetens  försorg  så  väl  medicaments-reqvisitionernes  öfver- 
seende^  som  äfven  fältkistornas  fyllande».  Efter  mottagandet  af  detta 
uppdrag  beslöt  kollegium  att  utarbeta  en  fullständig  förteckning,  »som 
sedermera  vid  kistomas  fyllande  kunde  tjena  till  efterrättelse».  I  detta 
syfte  anmodades  äfven  förste  fältmedikus  i  Pommern  Pehr  Zetzell  att 
inlemna  förslag  till  en  sådan  förteckning  på  fältkistomas  innehåU,  som 
krigskollegium  derefter  kunde  följa  vid  expeditionerna^).  Äfven  kirui> 
giska  societeten  blef  den  V2  ^^^^  ^^  collegium  medicum  anmodad  att 
för  sin  del  inlemna  en  förteckning  på  »medicamenta  externa»  för  fält- 
kistorna. 

Emellertid  började  kirurgiska  societeten  vinna  mer  och  mer  infly- 
tande i  allt,  som  rörde  militärläkarevården.  Collegium  medicum  å  sin 
sida  var  dock  icke  synnerligen  böjdt  för  en  sådan  arbetsfördelning.  Då 
krigskollegium  den  ^^/^  1758  anmodade  kirurgiska  societeten,  att  enligt 
Kongl.  Majrts  förordnanden,  jämte  collegium  medicum,  draga  försorg  om 
fältkistorna  med  dertill  hörande  medikamenter,  synes  kollegium  icke 
vidtagit  någon  åtgärd  i  ärendet.  Åtminstone  klagade  societeten  i  krigs- 
kollegium deröfver,  att  icke  någon  af  dess  ledamöter  varit  kallad  att 
närvara  vid  medicinaUdstomas  besiktning.  Härtill  beslöt  kollegium  den 
^Vg  1758  svara,  »att  det  i  alla  tider  vaiit  någon  bristfällighet  i  de  medi- 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  •/!!  1757. 


IH8EENDE   ÖFYER   FÄLTKI8T0BNA.  229 

duska  anstalterna  vid  svenska  arméen,  ty  hvarken  har  någon  ordinarie 
fältmedicus  varit  hittills  förordnad  eller  har  man  kunnat  reglera  medi- 
camentema»,  men  att  innan  d:r  Zetzell  inlemnat  uppgift  på  de  medi- 
kamenter,  som  komme  att  införas  i  den  tillämnade  nya  förteckningen, 
kunde  kollegium  icke  ingå  på  några  visitationer.  Krigskollegium  öfver- 
lemnade  mellertid  den  V»  ^^^^  ^U  coUegium  medicum  en  af  socie- 
teten  insänd  uppsats  på  de  medicamenta  externa,  hvilka  societeten  ansett 
vara  nödiga  för  fältkistorna.  Eirurgiska  societeten  försummade  icke  att 
underrätta  vederbörande  och  allmänheten  derom,  :»att  oaktadt  flera  gån- 
ger gjorda  påminnelser  till  k.  coUegium  medicum  bemälte  coUegium 
dock  undandragit  sig  att  conjunctim  med  chirurgiska  societeten  visita- 
tionen  företaga»  ^), 

Behofvet  af  allmänna  föreskrifter  rörande  uppsättningen  och  inred* 
ningen  af  fältkistorna  gjorde  sig  derför  mer  och  mer  kännbart  Den  Vii 
1759  blef  coUegium  medicum  uppmanadt  af  krigskoUegium  att  uppgöra 
en  förteckning  på  medikamenterna  tiU  en  bataljonskista.  Äfven  Zet- 
zell insände  den  ^''/,2  s.  å.  det  af  honom  infordrade  förslaget  Sedan 
coUegium  medicum  uppgjort  förteckningen  på  de  för  fältkistoma  nödiga 
medikamenterna,  meddelades  den  åt  apotekarene  den  ^^7  1760.  Här- 
vid synes  arbetet  hafva  stannat,  ty  först  i  skrifvelse  af  den  *%  1767 
blef  coUegium  medicum  anmodadt  af  krigskoUegium  att  uppgifva  hvilka 
medikamenter  och  hvilken  qvantitet  af  dem  kunde  anses  oundgängUgt 
beböfliga  för  ett  infanteriregemente  a  1,000  man,  under  påstående  rege- 
mentsmöte^ äfvensom  deras  pris  enligt  medicinaltaxan.  SlutUgen  anmo- 
dade krigskoUegium  i  skrifvelse  af  den  ^7io  1*^69  coUegium  medicum, 
att,  sedan  kirurgiska  societeten  blifvit  hörd,  inlemna  förteckning  på  alla  de 
medikamenter,  som  erfordrades  såväl  i  en  regements-  som  i  en  bataljons- 
kista.  Med  anledning  häraf  inlemnade  Zetzell  till  coUegium  medicum 
den  ^.7  1770  förslag  till  fältkistornas  inredning.  TiU  verklig  afslutning 
kom  Ukväl  icke  heUer  detta  arbete. 


*)  Berätlelse  om  chirurgiska  societetens  giöromål  sedan  sista  riksdag,  utgifven 
år  1760.    Stockb.  1760.    (4  blad  4:o). 


230  IN8BSNDE   ÖFYER   FÄLTKISTORNA. 


Det  räckte  länge,  innan  collegiam  medicam  fick  granskningen  af 
alla  till  militärväsendet  hörande  medikamentsrakningar  sig  ombetrodd. 
Såsom  redan  i  det  föregående  omnämnts,  tillkom  det  kollegium  att 
genomse  örlogsfiottans  medikamentsrakningar,  men  om  öfriga  delar  af 
militärförvaltningen  fanns  icke  något  stadgande  i  detta  hänseeende.  J. 
L.  O d helin s  föreslog  derför  1809  i  kollegium,  att  alla  medikaments- 
reqvisitioner  för  skärgårdsflottorna  och  arméen,  innan  de  betalades,  borde 
undergå  granskning  i  collegium  medicum  så  väl,  hvad  medikamentemas 
qyalitet  som  pris  angick.  Åberopande  §  5  i  sin  instruktion  hemställde 
kollegium  i  skrifvelse  till  konungen  af  den  ^/g  1809,  att  liksom  alla 
medikamentsrakningar  för  örlogsfiottan  och  sjuka  fästningsfångar  före 
deras  betalning  insändes  till  kollegium,  äfven  alla  andra  militära  medi- 
kamentsreqvisitioner  borde  granskas  af  detsamma.  Härtill  biföll  Eongl. 
Ma]:t  den  ^Vs  ^^^  förordnade  tillika  den  ^V»  b.  å.,  att  chefen  för 
fältiäkarekåren  skulle  bestyrka  alla  sådana  medikamentsrakningar,  innan  de 
af  kollegium  genomsågos,  men  att  medikamentsreqvisitionema  till  arméen 
och  flottan,  innan  de  gjordes,  borde  underställas  koUegii  granskning. 

Inseendet  öfver  instrumentema  i  fältkistan  tillhörde  öfversten  för 
regementet  enligt  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1694.  Han  ägde  att  uppgöra 
förteckning  öfver  instrumentema  och  deri  införa  »huru  högt  inköpet  af 
kistan,  så  väl  som  hvart  och  ett  instrument  sig  bestiger». 

Hvad  anskaffandet  af  nödiga  instrumenter  vidkom,  så  finner 
man  att  myndigheterna  i  detta  hänseende  förfarit  olika.  Amiralitets- 
kollegium i  Earlskrona  frågade  i  bref  af  den  ^^a  ^'^^^  collegiam  medi- 
cum, hvar  vissa  uppgifna  kirurgiska  instrumenter  »äro  till  fångs  och  för 
bästa  pris  försäljas»,  och  anhöll  i  bref  af  den  Va  s-  &•  om  collegii  medici 
utiåtande  öfver  amiralitetsläkaren  Hans  Roslins  förteckning  på  kiror- 
giska  instrumenter,  behöfliga  för  utrustandet  af  fartyg  med  900  å  300 
mans  besättning.  Kollegium  tillstyrkte  den  ^Vs  ^^  beträffande  kirurgiska 
instrumenters  förfärdigande  och  pris  vända  sig  till  kirurgiska  societeten, 
»emedan  Collegium  ej  sådana  instrumenta  behöfver»,  men  öfversände 
likväl  förteckning  på  de  mest  behöfliga. 

Rik  var  instrumentutredningen  icke.  I  en  förteckning  på  de  vid 
Åbo   lifdragonregemente  befintliga   fältkistor   och   instrumenter,   af  den 


INSEENDE   ÖFVER   fAlTKISTORNÄ.  231 

*7ii  1763,  upptog  regementsfältskären  H.  L.  Geitel  följande:  «eii  tre- 
pan  med  14  tillhöriga  stycken ;  ett  axeldrag  af  7  st ;  en  stor  afbitetång, 
som  ej  går  tillsammans,  kan  dock  än  passera;  en  mindre  dito  af  lika 
beskaffenhet;  en  bensfig  med  spännare;  en  liten  hufvndsåg  med  spän* 
nare,  men  spännaren  passar  intet  till  sågen;  en  krokug  Pistorie,  sax  är 
odugelig;  en  mejsel  för  smal;  två  Gartemer  eller  bränn jern;  två  skä- 
rande Pistorier  odugel.;  en  tandtång;  en  snabeltång;  en  munskruf;  en 
arterieskruf;  en  arterietång;  en  pellican  med  tre  hakar,  hvaraf  tvenne 
äro  lösa;  en  Geisfnss;  en  Zuck  med  messingstrissa,  streck  och  jemskruf; 
en  kugeltång;  en  silfver  catheter;  8  st.  krokoga  hästnålar  odugelige;  en 
mässing  spruta  med  två  rör,  som  är  ofärdig  med  andra  skrufvar,  träd- 
foutralet  spruckit  och  fodret  är  utan  lack;  en  stor  malmmortel  med  stöt; 
en  mindre  dito;  en  medicins  wicht  ifrån  1  uns  till  1  gran;  2  wicht- 
skåiar,  den  ena  odugel. ». 

Eimrgiska  societeten  anmodades  derefter  af  krigskollegium  medels 
bref  af  den  %  1769  att  ensamt  utse  några  af  sina  ledamöter  att  till- 
sammans med  andre  besiktningsmän  verkställa  granskning  af  de  i  arse- 
nalen befintliga  kirurgiska  instrumenterna.  GoUegium  medicum  skulle 
lida  än  större  förödmjukelse.  Då  amiralitetet  genom  Herman  Schtit- 
zercrantz  fogat  anstalt  om  18  stycken  nya  instrumentkistor  för  örlogs- 
flottans behof,  hemställde  coUegium  medicum^  om  icke  till  förekommande 
af  onödiga  kostnader  dermed  kunde  anstå  till  dess  Eongl.  Majrt  granskat 
koUegii  underdåniga  betänkande  i  samma  ämne.  Eongl.  Maj:t  afböjde 
det  och  förklarade  i  brefvet  af  den  ^e/^  1776: 

»Ty  bifalle  Wi  sä  mycket  häldre  att  det  må  bero  vid  de  af  Wårt 
och  rikets  Amiralitets  coUegio  härutinnan  vedertagna  mått,  som  därmed 
ändamålet  till  alla  delar  uppfylles  och  arkiater  Schiitzercrantz  i 
detta  ämne  redan  lemnat  tillräckliga  prof  af  sin  åhåga  att  med  dess 
insigt  och  erfarenhet  gagna  Wårt  amiralitet». 

Derefter  hördes  icke  coUegium  medicum  vidare  rörande  utred- 
ningen och  beskaffenheten  af  arméens  och  flottans  sjuktillbehör.  Det  var 
Olof  af  Acrel,  åt  hvilken  omsorgen  derom  lemnades  och  han  erhöll  1779 
inseendet  öfver  förfärdigandet  af  de  kirurgiska  instrumenter,  med  hvilka 


232  NT   UTREDNING   AF   FÄLT-   OCH   MBDICINALKISTORNA. 

'■  P       ■■     ■  ■     —  —  .^         ■—  ■  ■■■■■■l^l  -.—    —    ■■■■■>■■■■■  I  ,  ■■      ■    ■  ■    ■-■^M^^^  ,  ■         -^       ^M     ■  ■■       ■       ^      ^  M^i— -^  ^    III         ^^^»^»^^^^^^l^^^i^»^.^^»^  ■■     ,  ,  ■ 

annéen  och  flottan  skulle  förses  och  till  hvilka  han  leronat  modellerna. 
Bedaa  1780  atgaf  han  ^^Förteckning  på  instrumenter  i  arméens  rege^ 
nientS'  och  fältkistor,  Stockholm  1780».  Medels  krigskoUegii  cirkulär  af 
den  Vé  s.  å.  försändes  till  regementscheferna  de  enligt  Acrels  modeller 
förfärdigade  nya  fältkistoma.  Ur  dem  hade  en  mängd  säsom  umbärliga 
ansedda  instrumenter  till  ögon-  och  accouchementsoperationer,  stenskär- 
ning  m.  m.  bortlemnats,  »emedan  de  höra  till  lasaretterna,  der  sådana 
sjuke^  hvilka  kräfva  en  lugnare  vård,  än  vid  campehngar  och  i  fält  kan 
förväntas,  på  anmälan  varda  intagne  och  skötte».  Deremot  voro  de  nya 
fältkistoma  bättre  försedda  med  goda  bistourier,  häftnålar,  amputations- 
knifvar  och  trepanehngstillbehör,  »på  hvilkas  egenskaper  det  vid  kiror- 
giska  operationer  så  väsendtligen  ankommer». 

Fältkistorna  voro  af  tvenne  slag,  regementskistan  med  fyra  bottnar 
och  bataljonskistan  med  två,  de  senare  ämnade  för  mindre  detache- 
ment  och  vid  truppemas  plötsliga  uppbrott  Regementskistan  borde 
alltid  transporteras  å  en  dertill  inrättad  vagn,  tillika  med  medicinal- 
och  bataljonskistorna,  men  de  sistnämnda  föras  vid  förefallande  expedi* 
tioner  på  packsadel,  jämte  de  medikamenter  och  andra  förnödenheter, 
som  behöfdes  tiU  förband  och  den  första  skötseln  af  sårade  sjuke.  Så- 
dana för  medicinal-  och  instrumentkistorna  jämte  reservförrådet  af  sjuk- 
vårdspersedlar afsedda  vagnar  synas  likväl  icke  hafva  funnits,  utan  för- 
des de  vanligen  å  en  proviantvagn.  En  bhst,  som  under  pågående 
träfhing  beredde  de  vid  förbandsplatsen  tjenstgörande  läkarene  många 
olägenheter. 

På  grand  af  k.  brefvet  af  den  *7i2  1^84  utarbetade  Acrel  der- 
efter  »  Utkast  till  inrättande  af  en  ?nedicinalkista  för  ett  regemente^  af 
H,  Kongl.  Maj:t  gilladt  och  faststäldt  under  den  */4  1785,  Stockholm 
1786».  Denna  skrift  innehåller  förteckning  på  läkemedel  till  både  in- 
och  utvärtes  bruk,  ordnade  efter  deras  verkningar,  jämte  recepter  på  en 
del  sammansatta  läkemedel.  De  invärtes  läkemedlen  voro  fördelade  i 
XVII  grupper  s.  alvum  evacuantia,  antidysenterica  m.  m.  De  utvärtes  i 
XIY  grupper  såsom  haemostatica,  caustica  m.  m.  Slutligen  meddelas  en 
förteckning  på  regementskistornas  förråd  af  amputations-  och  trepane- 
ringsinstramenter;  kathetrar  m.  m.,  äfvensom  på  bataljonskistans  innehåll 


NY    UTREDNING   AF   FÄLT-   OCH   MEDICINALKISTORNA.  233 

Dessutom  finnes  en  under  den  ^Ve  1^88  utfärdad  ^Förteckning 
på  de  persedlary  hvilka  förvaras  i  hvarje  packktsta,  smn  åtföljer  ett 
regementes  medictnalkista^ ,  såsom  slitet  linne  till  bandager  och  kom- 
presser Y2  lispund,  12  nya  lärftsbindor  af  12  alnars  längd,  charpie  och 
linneskaf  fem  skålpund,  fina  blår  5  skålpund  m.  m.  ^). 

När  krigskollegium  derefter  i  skrifvelse  af  den  ^3/^  1799  begärde 
af  collegium  medicum  underrättelse,  huru  regementenas  fält-  och  medi- 
cinalkistor  boi-de  förvaras  och  måhända  förbättras,  förklarade  kollegium 
deras  vård  kunna,  som  dittills,  öfverlemnas  åt  J.  A.  Hagström,  åt  hvilken 
den  enligt  k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  27^  1791  varit  ombetrodd, 
men  ansåg  betydligare  förändringar  ännu  icke  vara  påkallade^).  Den 
^•/g  1805  finnes  likväl  en  collegii  medici  skrifvelse  angående  en  ny 
modell  för  fältkistorna.  Derefter  ålade  k.  brefvet  af  den  Ve  1812  colle- 
gium medicum  att,  i  samråd  med  krigskollegium,  öfverlägga  om  anord- 
nande af  en  rörlig  och  lätt  transportabel  mindre  sjukhusattiralj  för 
hvarje  regemente.    Härtill  uppgjorde  af  Bjerkén  förslag. 

Här  må  ännu  nämnas,  att  ett  utländskt  välgörande  sällskap  1809 
förärade  konungen  tre  kirurgiska  instrumentkistor.  Af  dem  lemnades 
en  till  k.  serafimerlasarettet,  en  till  kirurgiska  undervisningsanstalten 
och  den  tredje  qvarstannade  som  modell  i  collegium  medicum  % 

Om  öfverbringaren  af  dessa  gåfvor  d:r  Domeyer  skref  C  hr. 
Carlander  till  J.  H.  Gistrén  den  "/é  1809: 

»Med  sista  paketen  kom  hit  en  D:r  Domeyer,  Eongl.  Lifmedicus 
och  Hanoveran  till  nation,  som  blifvit  skickad  af  en  benevolent  society 
och  utrustad  med  en  hop  medicamenter,  soupe  portable,  badnings-  och 
röknings-anstalter,    att   bota    och  föda  de  många  fattiga  sjuka  i  Sverige! 


^)  Anslaget  för  uppköp  af  förbandsmaterial  var  ytterst  knappt.  Från  äldre  tider 
må  Bäninas,  att  k.  senaten  i  ett  bref  af  den  ^Vs  ^^1^  be^u^e  hos  hof marskalken 
Tessin,  »att  sedan  12  dussin  servietter,  som  hvarje  år  efter  vanligheten  lefvereras  i 
Kongl.  Majits  hofkäUare  till  torkedukar,  samt  på  samma  sätt  4  par  lakau,  4  dukar  och 
2  dussin  servietter,  som  fältskären  Ev.  Eibe  för  hofbetjenterna  brukar,  aftagne  äro, 
låta  allt  det  öfriga  casserade  Untyget,  som  i  Eongl.  Maj:ts  klädkammare  och  fatabur 
finnes,  lefverera  till  landt-  och  sjömilicens  behof». 

«)  Collegii  medici  protokoll  den  "/^  1800. 

»)  Collegii  medici  protokoll  den  "/j^  1809. 


234  FÄLTKISTOR   FRÅN   UTLANDET. 

Ändamålet  är  ganska  godt,  men  idéen  är  pä  sitt  Engelska  vis  förbannadt 
dum.  Ty  de  goda  Plumpuddingarne  tro,  att  i  Sverige  finnes  hvarken 
vett  eller  mat  eller  sjukskötsel,  och  nu  skulle  denne  ene  person  bispringa 
oss  med  allt  detta!  Och  det  som  värre  är,  så  tror  äfven  denne  D:r 
Domeyer.  Det  är  ömkeligt  att  höra  huru  låga  han  föreställer  sig  oss, 
och  huru  hög,  tamquam  Deus  ex  Machina,  han  föreställer  sig  sjelf.  Han 
är  för  öfrigt  en  man  af  några  50  år,  som  rest  ganska  mycket,  är  gift  i 
Lissabon  och  säkerligen  har  en  hel  hop  kunskaper.  Assessor  Gahn  har 
skrifvit  till  D:r  Schulzen  om  hans  väntade  ankomst;  helsa  nu  min 
hedersgynnare  Gahn  och  säg  honom  i  förväg,  tills  I  sjelf  va  få  se  honom, 
att  jag  finner  honom  vara  en  tysk  fjäsk  späckad  med  engelskt  högmod. 
Och  få  se  om  icke  regeringen,  som  också  vanligen  tror  allt  främmande 
förträffligt,  sätter  honom  till  Prseses  i  CoUegium  Medicum;  dit  syftar 
åtminstone  hans  egen  inbillning,  nemligen  att  dirigera  och  lära  alla 
läkare  i  Sverige».  — 

Och  den  26  i  samma  månad  skref  C  arian  der: 

»I  dessa  dar  fån  I  till  er  den  der  D:r  Domeyer,  som  jag  sist 
omnämnde.  Det  är  den  förargeligaste  och  plumpaste  varelse  jag  råkat 
på  länge,  han  vet  allting  a  priori,  och  isynnerhet  att  i  Sverige  finnes 
hvarken  vett  eller  förstånd,  att  jorden  kan  ingenting  producera;  med  ett 
ord:  att  landet  icke  är  skapadt  för  menniskor,  utan  för  björnar  och  var- 
gar. Detta  är  ingen  öfverdrift,  utan  hans  egna  ord.  Nog  ha  vi  predikat 
till  hans  omvändelse  förgäfves;  få  nu  se  om  I  kunnen  verka  någon  för- 
bättring hos  syndaren»  ^). 

Måhända  torde  vara  lämpligt  att  här  införa  några  ord  om  de  åt- 
gärder, hvilka  under  förra  seklet  vidtogos  i  syfte  att  inom  eget  land 
befordra  tillverkningen  af  kirurgiska  instrumenter.  Ehura  det  i  coUegii 
medici  protokoll  för  den  ^^>\  1702  heter,  att  »instrumenta  chirurgica 
skohla  efter  handen  låtas  göra  och  skulle  d:r  Heyne  taga  sig  den 
commissionen  an:»,  är  det  högst  sannolikt  att  desamma  fortfarande  in- 
köptes från  utlandet  Först  den  7ii  1757  vände  sig  collegium  medicum 
till   kommersekollegium   med  begäran,  att  kirurgiska  instrumentmakaren 


')  P.  H.  Malmsten,  Christoffcr  Carlander,   Minnesteckning,   Stockholm  1849, 

Sid.  xvn. 


TILLTERKNIN6   AF   BRÅCKBAND.  235 

So  mm  er  från  S:t  Petersburg  måtte  inkallas,  :» emedan  han  är  i  riket 
både  nödig  och  nyttig».  Om  denne  Som  mer  erhållit  något  understöd 
och  nedsatt  sig  i  Sverige,  känner  förf.  icke. 

Bland  de  egendomligaste  åtgöranden  collegium  medicum  med  afseende 
å  förfärdigandet  af  kirurgiska  instrumenter  vidtog  var  en  hos  Kongl. 
Majrt  den  »V^  1762  gjord  hemställan  derom,  att  12,000  dal.  smt  måtte 
tilldelas  d:r  Johan  Lindhult,  »som  innehar  kunskap  att  rätt  applicera 
ett  särdeles,  af  honom  inventeradt  bråckband  och  åt  honom,  liksom  åt 
d:r  Bierchén,  lemnas  en  skicklig  elev,  för  att  icke  konsten  finge  med 
assessor  Lindhult  bortdö».  I  resolution  af  den  ^^/^^  s.  å.  remitterade 
Eongl.  Ma}:t  ärendet,  såsom  ett  för  det  allmänna  gagneligt  mål,  till 
statskontoret,  »ehuruväl  statswärcket  wid  nu  varande  omständigheter 
fordrar  all  möjlig  besparing».  Att  Lindhult  varit  en  af  det  herskande 
partiet  inom  ständerna  synnerligen  gynnad  man  framgår  icke  blott  deraf, 
att  han  på  deras  framställning  den  ^/^  1762  utnämndes  till  assessor  i 
collegium  medicum,  utan  äfven  erhöll  den  föreslagna  ovanliga  belö- 
ningen.   E.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^Vé  1763  förklarade: 

»Som  Wi  i  anseende  till  förekomna  omständigheter  i  nåder  godt 
funnit  att  bevilja  assessorn  och  stadsphysicus  d:r  Lindhult  det  af  eder 
i  underdån.  föreslagna  arfvodet  af  12,000  dal.  smt  för  dess  använda 
kostnad,  tid  och  besvär  vid  inhämtandet  af  den  kundskap  att  giöra  och 
tillämpa  sådane  bråckband,  som  ingen  annan  än  han  här  i  riket  förr 
kunnat  eller  än  kan  åstadkomma,  dock  att  detta  arfvodet  honom  tillägges 
i  så  måtto  att  den  första  3:die  delen  eller  4,000  dal.  smt  uti  innevarande 
åhrs  stat  upptages  och  honom  genast  tilldelas,  när  han  inför  eder  til 
fullkomlig  undervisning  uti  denna  konst  antagit  en  eleve  och  de  öfrige 
bägge  tre  delame  i  de  bägge  nästfoljande  åhrens  stater  mage  blifva  upp- 
tagne, Så  gifve  Wi  o.  s.  v.» 

Vid  följande  riksdag  blef  denna  coUegii  medici  åtgärd  föremål  för 
klander.  ProtokoUsdeputationens  utskott  infordrade  nämligen  den  ^9/^ 
1766  vid  100  dal.  smts  vite  collegii  medici  förklaring  inom  8  dagar 
öfver  dess  beslut  att  föreslå  Lindhult  till  denna  belöning,  »då  colle- 
gium nogsamt  varit  bekant  rikets  efter  ett  kostsamt  krig  då  uti  råkade 
belägenhet».    När  Lindhult  afled  1770,  erinrade  sig  collegium  medi- 


286  TILLVERKNING   AF   BRÅCKBAND. 

cam,  som  den  Ve  1763  utsett  medicine  och  kirurgie  studiosus  Erik 
Nordblad  till  elev  hos  Lindhult,  sin  skyldighet  att  undersöka,  »hura* 
vida  d:r  Lindhult  i  lifstiden  fullgjort  förbindelsen  beträffande  bråck- 
bands  förfärdigande  och  som  collegium  trodde  det  han  bland  sina  papper 
qvarlemnat  något,  som  kunde  röra  hemligheten  af  denna  konsten,  tv 
beslöt  collegium  att  hos  slottscancelliet  anhålla  om  försegling  af  hans 
papper»  ^). 

Äfven  Kongl.  Maj:t  affordrade  den  ^Va  1770  coUegii  medici  utred- 
ning, »h vilka  utvägar  af  Collegium  kunnat  vara  påtänkta  att  ersätta  den 
genom  d:r  Lindhults  död  timade  förlusten  i  förfärdigande  af  bråckband 
samt  huruvida  det  med  ofvannämnda  publique  kostnad  påsyftade  ändamål 
kan  vara  vunnit:».  Nordblad,  som  emellertid  blifvit  provinsialläkare  i 
Gestrikland^  inkallades  till  kollegium  och  upplyste,  att  han  hos  Lind- 
hult fått  kännedom  om  bråcksjukdomar  och  bråckbands  förfärdigande, 
att  han  under  sitt  läroår  af  d:r  Lindhult  erhållit  300  dal.  smt  till 
underhållskostnad  och  att  han  derefter  uppgjort  kontrakt  med  honom  på 
sex  år  att  dela  praktiken,  samt  derför  insatt  hos  honom  6,000  dal.  kpmt 
Sedan  kontraktet  efter  någon  tid  blifvit  upphäfvet,  hade  han  återfått  sina 
penningar.  Collegium  medicum  fordrade  nu  att  Nordblad  skulle  af- 
lägga  prof  på  sin  färdighet  att  förfärdiga  bråckband,  hvilket  Nordblad 
lofvade,  :»om  han  endast  vore  försedd  med  fjädrar  och  instrumenter»  ^. 

För  fortsättandet  af  konsten  att  förfärdiga  och  applicera  bråck- 
band anhöll  Nordblad  hos  collegium  medicum  den  ^^/s  1770,  att  i 
Stockholm  erhålla  någon  tjenst,  »som  till  inkomst  kan  svara  mot  den 
han  nu  innehafver  och  i  dignité  sådan,  att  den  kan  föranlåta  honom 
att  lemna  slägt  och  vänner,  för  att  flytta  till  Stockholm».  Tjensten 
borde  inbringa  minst  3,000  dal.  kmt,  hvarutom  Nordblad  begärde  att 
åtminstone  bli  assessor.  Nordblad  tillsades  nu  af  kollegium  att  in- 
lemna  en  skriftlig  förseglad  beskrifning  öfver  bråckbandens  förfärdigande 
mot  löfte,  att  den  icke  skulle  i  hans  lifstid  uppbr}^tas,  »på  det  ej  genom 
något  dödsfall  det  allmänna  måtte  gå   i   mistning   af  en  så   angelägen 


>)  CoUegu  medici  pi-otokoU  den  »*/,  1770. 
»)  CoUegii  medici  protokoU  den  "/g  1770. 


TILLTERKNING   AF   BBÅCKBANI).  237 

kunskap»^).  Deraf  vardt  likväl  intet.  Assessor  Bamström  lofvade 
då  uppsätta  en  beskrifning  öfver  detta  ämne  och  gratis  undervisa  några 
elever  för  att  göra  saken  känd. 

Emellertid  gjorde  äfven  professor  Martin  anspråk  på  att  få  del 
af  hemligheten  och  uttalade  den  önskan,  att  konsten  blefve  för  en 
eller  flere  upptäckt,  med  den  inskränkning,  som  kollegium  kunde 
pröfva  nödvändig  till  bibehållande  af  dess  värde.  Yid  diskussionen 
upplystes,  att  de  ifrågavarande  bråckbanden  betalades  med  flera  hundra 
dal.  kmt,  ehuru  likväl  fjädern,  såsom  den  dyrbaraste  beståndsdelen, 
kostade  högst  30  franska  »styfver».  Kongl.  Maj: t  afslog  likväl  genom 
k.  brefvet  af  den  »V?  1776  helt  och  hållet  Nordblads  begäran.  Långt 
ifrån  rättighet  till  understöd  vore  han  skyldig  att  utan  betalning  under- 
visa i  konsten  att  förfärdiga  bråckband.  Ett  arfvode,  motsvarande 
lönen  för  ett  provinsialläkarebiträde,  kunde  anordnas  åt  en  af  collegium 
medicum  utsedd  yngre  läkare,  som  vore  skyldig  att  uppehålla  sig  i 
Gefle,  för  att  begagna  denna  undervisning  och  »genom  några  bråck- 
bands  förfärdigande  årligen  åt  fattiga  personer  bevisa  inför  collegium, 
huru  han  konsten  lärt».    Dessa  band  ersattes  af  medicinalf onden. 

Efter  Lindhults  död  vaknade  äfven  kirurgerne  och  sökte  till- 
vinna åt  sig  rättigheten  att  i  Sverige  förfärdiga  bråckband.  Fältskären 
Abraham  öster  dam,  som  vid  den  tiden  uppehöll  sig  i  Paris,  skref 
till  öfverdirektören  N.  M.  Ramström  den  »/a  1770: 

xÅi  et  bref,  som  mig  för  några  dagar  sedan  ifrån  min  fader  til- 
handa  kom,  har  jag  fådt  tidning  om  doctor  Lindhults  död,  samt  äfven 
underrättelse  det  wähllofliga  Chirurgiska  societeten  wore  porterad  före 
at  jag  lärde  mig  sättet  at  gjöra  bråckband,  hvilken  konst  Lindhult 
war  endaste  innehafvaren  och  för  hvilken  han  lät  sig  betala  odrägeligen 
dyrt.  I  denna  puncten  har  återigen  Hr  öfverdirecteuren  wist  sitt  nobla 
tänkesätt  för  chirurgi,  ty  derigenom  will  hr  öfverdirecteuren  förena  en 
så  angelägen  gren  med  chirurgien,  som  ifrån  dess  kropp  warit  skild,  ty 
hon  hör  wärckeligen  til  chirurgien,  men  ingalunda  til  medicinen;  han 
har  derigenom  warit  skild,  emedan  de  chirurgi,  som  här  vistats  för  at 
förkofra  sig  i  sin  sdence,  hafwa  ej  sökt  at  den  instruera  sig. 


*)  CoUegii  medici  protokll  den  "/,  1776. 


S38  TILLVEB&NING  AT   BrIcKSAND. 

Som  hr  öfverdirecteurens  tanka  är,  at  förena  denna  grenen  til 
stammen  af  chirorgien,  så  har  jag  tält  vid  den  berOmdaste  bandagisle  odb. 
frågat  honom  det  nogaste  priset  för  at  lära  at  giöra  bråckband,  och  är 
det  ringaste  500:de  livr.  Om  denna  summan  stämmer  så  wähl  öfverens 
med  wällofl.  chirurgiska  societetens  cassa,  som  det  stämmer  öfyerens 
med  deras  nitiska  tänkesätt  at  den  dehlen  förena  till  chirurgien,  skall 
jag  fägna  mig  att  mig  dertill  hel  och  hållen  uppoffra.  Jag  har  i  af- 
wagtan  på  denna  summan  redan  börjadt  at  gå  til  honom  och  finner  jag 
at  största  konsten  består  endast  uti  at  få  sådane  fiädrar,  som  äro  ^ 
elastique,  samt  at  de  hafva  den  böjning  ikring  kroppen,  som  fordras,  at 
den  ej  må  genera  patienten;  jag  har  ej  ännu  fådt  weta,  hvarest  de  finnas, 
men  hoppas  att  derom  få  dehl». 

Kirurgiska  societeten  inlemnade  nu  till  Eongl.  Majrt  den  ^Vi 
1770  en  skrift,  i  hvilken  det  heter: 

»Och  som  så  väl  bråck-,  som  kräftskadors  skötande  äro  pure  chi- 
rurgica,  rätteligen  hörande  till  chirurgiska  societetens  och  chintrgorum 
vård,  aktar  societeten  sin  undersåtliga  skyldighet  vara  med  följande 
underdåniga  ärinringar  inkomma.  Bråckband  förfärdigas  af  de  flesta 
godkände  fältskärer,  men  isynnerhet  har  några  af  societetens  ledamöter 
ej  mindre  än  ass.  Lind  hult  genom  möda  och  kostnad  utomlands  för- 
värfvat  sig  all  erforderlig  insigt  i  denna  vetenskapen.  Det  kan  ock  i 
bevis  ledas,  att,  hvarest  Lindhults  band  till  bråckens  inneliållande 
varit  otillräckelige^  hafva  societetens  ledamöter  måst  förfärdiga  mer  på- 
liteliga.  Och  ehuru  de  haft  afsky  för  att  utropa  deras  vetenskap  eller 
med  stora  penningesummor  derföre  trodt  sig  böra  gravera  statsmedlen 
med  prsemiers  sökande,  hafva  de  dock  alltid  tiU  de  nödlidande  sjukas 
tjenst  aflemnat  deras  bråckband  till  mycket  lindrigare  pris,  än  de  af 
Lindhult  i  lifstiden  såldes». 

Societeten  begärde  tillika  åt  österdam  de  för  året  löpande  sti- 
pendierna ä  1,000  dal.  smt.  Då  likväl  intet  svar  afhördes,  skref  öster- 
dam den  23/^  s.  å.  följande: 

»Jag  har  aldrig  förestält  mig,  att  hr  öfverdirecteuren,  som  är  så 
almänt  känd  för  en  nijt-fuU  man  för  chirurgorum  wähl,  hade  skullat 
kunnat  låta  dröija  så  länge  på  tiden,  utan  at  behedra  mig  med  svar  på 
mit  för  sex  månader  sedan  skrefna  bref,  i  hvilket  jag  begiärdt  ärsättning 
för  de  500  livr.  jag  betalt  för  att  lära  at  gjöra   bråckband,   och   är   det 


TILLVERKNING  At   BrAcKBAND.  239 

^ — ** — ^^" — ■ ^ -^    ■---_-  -,  -    ■  —    _-  ■  ■  ■  _   ■  —      ■     -  -  — 

ganska  oförsvarligt  gjordt,  oagtadt  det  ej  är  hr  öfverdirecteurens  fehl, 
ty  därigenom  har  jag  blifvit  så  derangerad,  så  at  jag  skämmes  at  derom 
för  hr  öfverdirecteuren  omröra,  nog  af  at  min  kiära  feder,  näst  mig,  får 
deraf  den  aldra  drygaste  känning;  är  således  nu  min  begiäran  det  täcktes 
hr  öfverdirecteuren  laga  så  at  den  summan  må  mig  med  det  aldra- 
första,  som  ske  kan,  öfverstyras»  *). 

Österdam  erhöll  verkligen  dubbelt  resestipendium  för  att  full- 
komna sig  i  konsten  att  förfärdiga  bråckband.  När  han  sedan  1776 
afled,  ansågs  icke  någon  äga  kunskap  i  deras  tillverkning  och  kirur- 
giska societeten  trodde  sig  till  och  med  böra  i  skrifvelse  af  den  ^Vi2 
1784  anmäla  hos  konungen,  att  Johan  Daniel  Bung  enligt  socie- 
tetens  instruktion  gjort  sig  skicklig  i  detta  afseende. 

Konsten  att  tillverka  bråckband  torde  likväl  senare  befunnits  icke 
vara  så  betydande,  som  man  antagit,  alldenstund  coUegium  medicum 
medgaf  rättighet  dertill  åt  särskilda  personer,  såsom  en  vaktmästare 
Warodell,  handskmakaren  Ditz inger,  bandagisten  Pilliot  och  stads- 
fältskären Fr.  Fröberg  m.  fl.  Priset  på  bråckbanden  vexlade  den 
tiden  emellan  2  a  3  rdr. 

Hvad  författaren  i  öfirigt  känner  rörande  tillverkningen  af  kirur- 
giska instrumenter  i  Sverige  under  förra  seklet,  inskränker  sig  till  någi'a 
enskilda  uppgifter.  Sedan  yttranden  inhemtats  af  C.  Rönn  o  w,  01.  af 
Åcrel  och  D.  Theel,  öfverenskom  coUegium  medicum  med  instru- 
mentmakaren  Wahlbom  1775  om  kirurgiska  instrumenters  förfärdi- 
gande för  amiralitetet  i  Earlskrona.  En  ung  svensk  Isak  Didrik 
Ketscher  begärde  hos  konungen  den  ^/g  1777  att  få  förfärdiga  fält- 
kistor och  dertiU  hörande  instrumenter,  emedan  han  utbildat  sig  till 
kirorgisk  instmmentmakare.  K  brefvet  af  den  Vii  1^80  underrättade 
serafimerriddarene  derom,  att  Eongl.  Maj:t,  efter  att  hafva  hört  så  väl 
krigs-  som  kommersekollegium,  beviljat  i  England  vistande  instrument- 
makaren  G.  N.  Carsberg  ett  årligt  understöd  af  100  rdr  »till  dess 
etablissement,  i  fall  han  ville  sig  hit  till  riket  återbegifva  och  här  sin 
slöjd  idka». 


')  Karolinska  Institutets  samlingar. 


240  TILLVERKNING   AF   KIRURGISKA   INSTRUMENTER. 

Äfven  coUegium  medicum  hemställde  hos  Kongl.  Maj:t  den  *•/« 
1798,  att,  då  det  möjligen  inom  kort  tid  inträffade,  att  kirui^ka  instni- 
menter  icke  kunde  i  landet  förfärdigas,  »emedan  de  tvenne  personer,  som 
med  desse  slags  instrumenters  tillverkande  sig  befattat,  äro  redan  i  den  Mder 
och  de  omständigheter,  att  några  förbättringar  i  deras  tillverkningar,  som 
vetenskapen  fordrar,  icke  kunna  förväntas»,  en  i  Löndon  vistande  svensk 
proberare,  instrumentmakaren  O  u  st  af  Bro  lin  g  måtte  anmodas  att 
både  förskaffa  sig  sjelf  nödiga  upplysningar  i.  kirurgiska  instrumeot- 
makeriet  och  tillika  erhålla  uppdrag  att  inköpa  modeller  af  de  bästa  oeli 
mast  nödiga  instrumenter,  hvarpå  förteckningar  skulle  af  kollegium 
öfversändas.  Medels  k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  *^/j  1798 
beviljades  Broling  1,500  rdr  ur  extra  licentfonden,  att  af  järnkontoret 
utbetalas.  Åfven  kostnaden  för  inköp  af  kirurgiska  instrumenter,  såsom 
ledande  till  järnförädlingens  befordran,  skulle  bestridas  af  samma  fond 
och  anslogos  dertill  600  rdr  banko.  Dessa  kirurgiska  instrumenter  skulle 
förblifva  under  coUegii  medici  vård  »till  upplysning  vid  undervisningen 
och  till  eftersyn  för  svenska  instrumentmakare»  samt  finge  införas 
tullfritt 

Såsom  kirurgiska  instrumentmakare  i  Stockholm  mot  slutet  af 
förra  och  vid  början  af  detta  sekel  omnämnas  för  öfrigt  en  Be  ek  lin, 
Reinh.  Bergström  (från  Åbo),  Math.  Wallin,  en  Lönnblad  och 
Scharp.  I  synnerhet  tillvunne  sig  Carl  Fredrik  Ponsbachs  kLmr- 
giska  instrumenter  coUegii  medici  synnerliga  erkännande.  Sedan  han 
till  koUegii  granskning  1812  inlemnat  en  af  honom  förfärdigad  instru- 
mentkista, beslöt  kollegium  anhålla  hos  tjenstgörande  generaladjutanten 
för  arméen,  att  han  ville  derom  hos  konungen  anmäla.  Tillika  insändes 
en  nu  förfärdigad  packkista  för  medicinalier,  till  vinnande  af  stad- 
fästelse,  såsom  modell  för  arméens  behof. 


militäblAkabenes  UMDERYISNING.  241 


11.    Militåplåkarenes  undepvlsning. 

I  framstaUningen  af  kirurgiska  societetens  verksamhet  är  redan 
nämndt,  att  fältskärernes  atbildning  skedde  helt  och  hållet  handtverks- 
mässigt  Deras  undervisning  var  uteslutande  lemnad  i  mästerfältskä- 
remes  händer.  Den  ringa  kunskap  de  unge  »gesälleme»  kunde  för- 
väifva  sig  inhemtades  dels  genom  läsning  af  den  obetydliga  litteratur, 
som  den  tiden  stod  till  buds,  dels  under  praktisk  verksamhet.  Först 
mot  medlet  af  förra  seklet  finner  man  de  första  spåren  af  gemensam 
offentlig  undervisning,  hvarom  redan  i  det  föregående  lemnats  närmare 
upplysning  ^). 

Såsom  mången  annorstädes  var  det  behofvet  af  militärfältskärer, 
som  förmådde  de  maktägande  att  skänka  uppmärksamhet  åt  den  ki- 
mrgiska  undervisningens  ordnande  och  vidtaga  till  dess  förbättring 
nödiga  åtgärder.  Vid  1752  års  riksdag  infordrade  ständernas  »landt- 
och  sjömilitie  ekonomiedeputAtion»  coUegii  medici  förslag  till  höjande 
af  militärläkarenes  vetenskapliga  utbildning^).  Kollegium  afgaf  sitt  be- 
tankande den  ^3  s.  å.  och  den  ^Vs  inlemnade  deputationen  ett  dermed 
öfverensstämmande  betänkande  om  utbildandet  af  infödda  dugliga  fält- 
skärer  och  gesäller  vid  arméen  och  flottan,  hvilket  af  samtliga  stånden 
bifölls.    Yerkställigheten  deraf  lemnades  åt  Eongl.  Maj:t. 

»Till  erhållande  (af  sådane  väl  undervisade  fält6käi*er)  styrker 
deputationen  såsom  högst  nödvändigt,  att  en  pålitelig  och  erfaren  Ana- 
tomiae  och  Chirurgiae  professor  här  i  Stockholm  ju  förr  desto  hälre  till- 
sattes, tillika  med  en  prosector.  Desse  böra  endast  och  allena  wara 
syslosatta  med  ungdomens  undervisning  i  berörde  till  annéens  och  det 
allmännas  märketiga  skada  hit  intil  försiunmade  och  vanskjötte  veten- 
skaper. Och  på  det  professoren  såväl  som  prosectom  bänitinnan  må 
kunna  fullgöra  deras  skyldighet,  som  ingalunda  kan  skie,  om  de  genom 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  270  ff. 
")  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  380. 

16 


242  militärlAkarenes  unberyisnino. 

bisysslor  nödgas  förtiena  någon  dehl  af  deras  nödtorfftiga  underhäll, 
så  måste  de  förses  med  så  tilräckeliga  löner,  att  de  hvar  för  sig  kunna 
hafva  deras  utkomst,  utan  att  blanda  sig  i  några  andra  giöromål.  Här- 
jemte  recommenderas  at  det  länge  påtänkta  och  omtalta  lazarettet  med 
det  första  sättes  i  behörigt  stånd». 

Den  af  ständerna  förordade  professionen  i  anatomi  och  kirurgi 
blef  snart  derpå  inrättad  medels  k.  brefvet  af  den  ^^/s  1752.  De  närmare 
detaljerna  rörande  tillgången  vid  inrättandet  af  denna  lärostol  återfinnas  i 
sammanhang  med  framställningen  af  anatomins  studium  ^).  Det  egentliga 
ändamålet  med  professionen  framgår  emellertid  ur  ingressen  i  nämnda 
bref,  hvilken  derför  må  här  införas: 

»Ehuruwähl  vid  1746  års  riksdag  förordnat  blifvit  att  regements- 
fältskärerne  vid  cavallerie-  och  infanteriregementeme,  så  väl  i  fred,  som 
ofi-edstid  skulle  få  disponera  hela  deras  indelningar  mot  thet,  att  de 
ständigt  underhålla  det  fulla  antalet  gesäller,  som  de  enligit  de  förra 
årens  stater  och  förslager  vant  skyldige  att  hålla;  så  hafve  vi  dock 
funnit  att  det  dermed  påsyftade  helsosamma  ändamålet  ej  vunnits, 
som  varit  och  är  att  innevånarene  i  landet  så  väl  som  regementerne 
sjelfve  skulle  hafva  tillräcklig  betjening  af  slike  personer  i  fredelig  tid, 
samt  att  cronan  vid  infallande  krig  skulle  undgå  att  så  dyrt,  som  ofta 
hitintill  skiedt,  taga  fremmande  fältskärer,  the  ther  blott  söka  sin  ^;en 
vinning,  och  äro  mindre  ömma  om  then  svenska  soldaten,  vittnandes 
erfarenheten  nogsamt  att  fältskärsgesäUeme  till  större  delen,  samt  vid 
de  flesta  regementerne  nu  äro  alldeles  oduglige  och  icke  äga  den  insigt 
och  skicklighet,  som  skäligen  af  dem  fordras,  hvartill  orsaken  är  att  de 
inom  riket  hvarken  haft  eller  hafva  tillfälle  att  af  anatomien  grundligen 
lära  chirurgien  eller  att  få  tillräcklig  öfning  och  färdighet  deruti». 

Det  åsyftade  ändamålet  vanns  likväl  i  början  ganska  ofullständigt 
Fältskäreme  synas  mycket  lamt  hafva  begagnat  sig  af  det  erbjudna 
tillfället  att  erhålla  praktisk  undervisning  i  anatomi.  Äfven  kirur- 
giska societeten  visade  sig  icke  längre  synnerligen  angelägen  att 
befordra  dess  studium  bland  sina  elever.    Den  nye  professorn  Roland 


*)  Se  detta  arbetes  första  del.  sid.  381. 


MILItArLÄKARBNES    tJNDERVISNING.  243 


Martin  ansökte  derför  hos  Kongl.  Maj:t,  att  anförda  k.  bref  måtte  vinna 
full  tillämpning  på  fältskärernes  undervisning,  och  i  följd  deraf  utfär- 
dades på  coUegii  medici  tillstyrkan  k.  cirkuläret  af  den  ^Vg  1758  till 
vederbörande  kollegier,  samtlige  landshöfdingar  och  regementschefer. 
Cirkuläret  finnes  tryckt  och  är  af  följande  lydelse  : 

»Ålthenstund  Wi,  til  feltskärskonstens  thesto  bättre  uphjelpande 
inom  riket,  låtit  här  i  Stockholm,  igenom  wårt  coUegii  medici  föranstal- 
tande inrätta  en  anatomiae  och  chirurgise  profession  tillika  med  en 
prosector,  hvilke  endast  äro  sysselsatte  med  ungdomens  undervisning  i 
the  till  chirurgien  erforderliga  vsretenskaper ;  Förthenskuld  och  på  thet 
så  wäl  i  allmänhet  skickelige  ämnen  therutinnan  måtte  kunna  erhållas, 
som  ock  wår  armée  och  flotta  blifwa  försedde  med  sådane  fåltskärer 
och  gesäller,  som  uti  the  them  tillhörande  stycken  äga  grundelig  kund- 
skap  och  erfarenhet,  hafwe  Wi  i  nåder  för  godt  funnit  at  förordna,  thet 
hädanefter  ingen  gesäll  wid  wåre  cavallerie  och  infanterie  regementer 
samt  flottan  må  blifwa  emottagen,  som  icke  åtminstone  ett  år  bivistat 
cursum  anatomicum  och  chirurgicum  och  therjemte  sielf  öfwat  sig  på 
döde  kroppar,  samt  med  anatomisB  professorens  wittneshörd  wisa  kan, 
thet  han  beflitat  sig  om  anatomien  och  operationeme,  och  thet,  innan 
behörig  examen  får  af  honom  undergås ;  sammaledes  må  ingen  regements 
och  stads  feltskär  eller  feltskär  vid  flottan  antagas,  som  icke  grundeligen 
lärdt  anatomien  och  publice  demonstrerat  någon  del  theraf  samt  ther- 
jämte  på  döde  förrättat  någon  operation,  som  honom  föreläggas  kan,  och 
theröfver  erhållit  behörigt  witnesbörd.  Och  som  icke  mindre  för  arméens 
och  flottans,  än  hela  landets  nytta  och  båtnad,  högst  angeläget  är,  at 
häröfver  noga  hand  hålles;  så  är  til  eder  wår  nådiga  befallning,  at  I  ej 
allenast,  wid  antagandet  så  af  feltskärer  som  gesäller,  alt  thetta  behörigen 
efterfrågen  och  iakttagen,  utan  ock  tillhållen  fältskärerne,  at,  enligit  förra 
stater  och  förordningar,  alltid  hafwa  fullt  antal  duglige  och  med  anato- 
miaa  professorens  witnesbörd  försedde  gesäller,  hvilke  så  wid  general- 
som  flere  munstringar  böra  upwisas,  i  rullor  och  förslag  till  tjenst- 
giöming  uptagas  samt  sedermera,  så  mycket  möjeligt  är,  i  regementeme 
och  companieme  kringspridas». 

Detta  viktiga  stadgande  åsidosattes  likväl  ofta  och  de  deruti  före- 
skrifna  betygen  infordrades  icke  alltid  vid  antagandet  af  fältskärer. 

Bristen  på  dugliga  fältskärer  trädde  likväl  mer  och  mer  i  dagen. 
Begåfvade  och  bildade  ynglingar  ville  icke  egna  sig   åt   ett  yrke,   som 


244  FÖnSLAO   TILL   INRÄTTANDE    AF   EN   KIRUROISK    SKOLA. 

fortfarande  bedrefs  mer  eller  mindre  skråmässigt.  Såsom  redan  på  flera 
ställen  i  detta  arbete  blifvit  antydt,  var  ett  uppkommande  tUlfälligt  behof 
af  en  större  mängd  fältskärer  vanligen  mycket  svårt  att  fylla.  Denna 
svårighet  föranledde  inrättandet  af  fältskärsskolor.  I  ett  till  amiralitets- 
kollegium inlemnadt  memorial  af  den  ^7$  1780  tog  kirurgiska  societeten 
till  tals  frågan  om  de  för  en  sjöexpedition  behöflige  »fältskärernes  till- 
skapande och  nödvändiga  undervisning  i  allt,  hvad  till  deras  tjenst 
erfordras  bör».  Enligt  detta  förslag  skulle  öfverdirektören  för  kirurgin 
i  riket  jämte  expeditionsfältskären,  som  kirurgiska  societeten  skulle  få 
utvälja  och  till  fullmakts  erhållande  anmäla,  åtaga  sig  »ansvaret  och 
inrättningen  af  en  chirurgisk  skola,  deruti  de  ifrågasatta  uppbörds-  och 
underfältskärare  antagas,  underhållas  och  dageligen  undervisas  i  allt, 
hvad  till  vetenskapens  lärande  och  utöfning  hörer,  samt  på  deras  lefnad, 
uppförande  och  framsteg  noga  uppsigt  hafvas».  Expeditionsfältskären 
borde  för  sitt  sysslande  med  elevernes  undervisning  under  den  från 
tjenstgöring  lediga  tiden  erhålla  125  rdr  i  årlig  lön  och  600  rdr  öfver- 
lemnas  till  kirurgiska  societeten  under  fri  disposition  till  skolans  in- 
rättning samt  elevernes  antagande  och  underhållande  vid  sjukhusen  eller 
akademierna.  Förhör  skulle  engång  om  året  anställas  inför  societeten  i 
närvaro  af  amiralitetets  ombud  och  coUegii  medici  prseses.  Om  den  till- 
ämnade  planen  kom  till  utförande,  upplysa  icke  handlingarna.  Åtminstone 
fortforo  klagomålen  öfver  fältskärernes  okunnighet.  Arvid  Paxe  skref  i 
ett  bref,  dateradt  Karlskrona  den  ^Vio  1781,  till  Abr.  Bäck: 

»Min  penna  är  alt  för  otillräckelig  för  herr  archiatem  och  riddaren 
kunna  afmåla  den  belägenhet,  hvaruti  värt  sjöfolk  sig  befinner  i  anse- 
ende till  chirurgi  och  jag  skulle  alldrig  hafva  någon  känsla  som  men- 
niska,  om  jag  icke  skulle  beklaga  deras  öde,  som  råka  under  deras 
händer. 

Det  är  olyckligt  att  man  icke  vill  täncka  på  utvägar  huru  detta 
kan  hielpas  —  och  än  olyckligare,  at  då  ett  fördelaktigt  förslag  både  i 
anseende  till  ändamålet  och  kronans  stora  förmån  framlägges,  så  blir 
sådant  till  intet  giordt  af  dem,  som  borde  täncka  helt  annorlunda  än  de 
skrifva. 

Jag  har  trötnat  at  skrifva  och  skrika  härom,  det  får  gå  som  man 
vill,  efter  det  ej  kan  bli  bättre. 


UTBILDNING    AF   FÄLTSKÄnEll    UNDER   KRIGET    1788 — 1790.  245 

Det  enda  hopp,  som  likväl  är  öfrigt,   är   wär  älskade    EDr  general- 
amirals omtancka,  at  hielpa  amiralitetets  oräkneliga  brister». 

Under  den  fruktansvärda  sjuklighet,  som  herskade  bland  flottans 
manskap  i  Karlskrona  1789,  inlemnade  Sven  Hedin,  som,  jämte  G 
Bibben^  för  ordnande  af  sjukvården  afsändts  till  Earlskrona,  den  % 
s.  å.  till  storamiralen  ett  förslag  att  gymnasiiungdomen  skulle  uppmanas 
att  ditkomma  för  att  biträda  läkarene.  De  borde  vissa  timmar  hvarje 
dag  erhålla  undervisning  i  läkekonstens  allmänna  grunder  och  qvar* 
hållas  halftannat  år,  om  de  ville  fortsätta  med  dess  studium.  Förslaget 
ledde  icke  till  någon  verklig  påföljd.  Consistorium  academicum  i  Lund 
gaf  likväl  den  ^^9  tillkänna,  att  stön-e  delen  af  medicine  studerandene 
redan  blifvit  anställd  vid  arméen  och  flottan  samt  att  ytterligare  några 
medicine  studerande  och  licentiater  skulle  med  professor  Engelhart 
infinna  sig  till  tjenstgöring  i  Karlskrona.  Dit  hade  äfven  anländt  andre 
läkare,  såsom  J.  F.  Köllner,  A.  A.  Chris tophersson,  A.  Blad,  D 
Lunddahl  m.  fl. 

Något  senare  ingaf  äfven  dåvarande  öfverdirektören  för  finska 
arméens  »medicinalverk»  Pehr  Afzelius  till  k.  utredningskommissionen 
den  Yi2  1*^39  ^^^  memorial,  hvaruti  han  bland  annat  anmälde  »den 
brist  på  läkare  och  fältskärer,  som  för  arméen  sig  företer,  sedan  af  de 
tiU  tjenstgöring  i  Finland  antagne  flere  med  döden  afgått,  åtskiUiga 
antingen  fått  afsked  eller  blifvit  af  sjukdom  till  sine  sysslors  bestridande 
oförmögne,  andre  åter  af  fienden  tillfångatagne  och  någre  af  de  för- 
ledit  år  införskrifne  utländningar  till  honom  öfverlupit».  Till  afhjelpande 
af  denna  brist  föreslog  Afzelius,  att  i  andra  vetenskaper  redan  under- 
byggde ynglingar,  hvilka  kunde  finnas  hugade  att  som  fältskärer  antaga 
tjenst  vid  arméen,  skulle  emot  afgifvande  förbindelse  och  erhållande  af  fem 
ä  sex  rdr  i  månaden  antagas  till  undervisning,  » jemte  försäkran  att  i  mon  af 
skicklighet  sedermera  vara  förhjelpte  till  en  eller  annan  af  de  aflöningar, 
som  fältstaten  för  medicinska  sysslor  utstakar».  På  grund  af  detta  för- 
slag förordnades  öfverdirektören  Daniel  Theel  och  kirurgiska  socie- 
teten  »att  öfvertaga  en  sådan  undervisning  och  dervid  låta  sig  vara 
angelägit  att,  genom  utväljande  af  de  kortaste  methoder  och   ett  flitigt 


240  UTBILDNING   AF    KÄLTS&ÄRER    UNDISR   KRIGET    1788 — 1790. 


handledande  uti  det  nödvändigaste  af  erforderliga  vettenskaper,  söka 
bibringa  sina  lärlingar  så  tillräckliga  kunskaper  att  de  efter  fyra,  högst 
fem  månader  kunna  antaga  den  af  dem  åstundade  tjensten».  Äfven 
professor  P.  J.  Bergius  anmodades  af  utredningskommissionen  i  bref 
af  den  7i2  s-  ^-  ^^  undervisa  desse  blifvande  fältskärer  i  kännedomen 
om  de  medikamenter,  hvilka  borde  finnas  i  regementenas  medieinalkistor. 

öfverdirektören  Daniel  Theel  och  professor  A.  J.  Hagström, 
hvilka  utom  undervisningen  öfvertogo  styrelsen  af  den  kirurgiska  skolan, 
uppgjorde  instruktion  för  densamma  och  förslaget  dertill  antogs  af  k. 
utredningskommissionen  den  ^712  1789.  Eleverne,  hvilka  borde  vara  i 
nödiga  språk  och  vetenskaper  någorlunda  öfvade,  »voro  skyldige  att 
dagligen  bivista  förbindningen  vid  serafimerlasarettet^  samt  de  oiTentliga 
föreläsningar,  som  för  dem  pröfvas  nyttiga,  dessemellan  få  de  så  för- 
som  eftermiddagarne  undervisning  och  öfning  i  kirurgien  och  medicin 
de  nödigaste  anatomiska  undersökningar,  blessurers  och  utvärtes  åkom- 
mors förbindande,  de  mest  förefallande  invärtes  sjukdomars  igenkännande 
och  botande,  de  vanliga  instrumenters  och  medikamenters  rätta  använ- 
dande m.  m.»  För  deras  möda  tillerkändes  Theel  och  Hagström 
enahanda  dagtraktamente  med  det  andre  fältmedici  efter  fältstat  erhöllo. 
Vid  behof  lemnade  föreståndarene  sedermera  anvisning  på  tjenliga  fält- 
skärer och  desse  erhöUo  af  utredningskommissionen  konstitutorial. 

I  ITpsala  inrättades  samtidigt  af  medicinska  fakulteten  på  k. 
utredningskommissionens  hos  akademins  kansler  gjorda  framställning  en 
sådan  kirurgisk  läroanstalt  för  de  ynglingar,  som  kunde  finnas  hugade 
att  på  föreslagna  villkor  inträda  i  kronans  tjenst.  Denna  skola  fortgick 
under  hela  följande  året  till  dess  k.  utredningskommissionen,  som  redan 
den  *75  1790  i  bref  till  medicinska  fakulteten  förklarat,  att  intagningen 
af  nya  fältskärslärlingar  kunde  upphöra,  afiät  följande  bref  af  den 
^Vio  s.  å.: 

»Dä  numera  efter  slutad  fred,  icke  flera  fältskärer  uti  Kongl.  Majits 
och  kronans  tjenst  äro  af  nöden,  har  kongl.  commissionen  icke  kunnat 
undgå  att  vid  detta  tillfälle  förklara  dess  eikänsla  och  tacksamhet  för 
det  oafbrutna  nit  och  värksamma  bemödande  medicinska  fåculteten  un- 
der loppet  af   öfverståndna  krig  ådagalagt  vid  undervisningen  af  de   nti 


UTBILDNING   AF   FÅLTSKÄREU   UNDER   KRIGET    1788 — 1790.  247 


chirurgiska    vetenskaperna    antagna  elever,    och    hvarigenom    et    större 
antal  skickliga  fältskärer  uti  konungens  tjenst  vunnits». 

Äfven  i  Åbo  meddelade  medicinska  fakultetens  ledamöter  enskild 
undervisning  i  de  till  fältmedicinen  börande  ämnen.  I  skrifvelse  af  den 
7i2  1789  tillkännagaf  utredningskommissionen,  att  alla  de  medicine 
studerande,  bvilka  vore  bugade  att  vid  nästa  års  fälttåg  antaga  tjenst 
antingen  vid  fältlasaretterna  eller  som  regemenfcsfältskärer  samt  afgåfve 
sådan  förbindelse  att  de  vid  ordres  skulle  afgå  till  sin  station,  ägde  bos 
kommissionen  bekomma  5  ä  6  rdr  sp.  i  månaden  till  dess  de  blefve 
utkommenderade,   då  de  erböUe    den  i  fältstaten  bestämda  aflöningen  ^). 

Likaså  var  1788  i  Karlskrona  eh  provisorisk  fältskärsskola  i  verk- 
samhet, der  A.  H.  Florman  undoxvisade  i  anatomi  och  kirurgi.  Äfven 
enskilde  läkare  fitogo  sig  utbildandet  af  fältskärer  för  armöens  behof  i 
Finland.  CoUegium  medicum  uppmanade  säi-skildt  de  medicinska  lek- 
toreme  vid  gymnasierna  J.  Salberg,  J.  G.  Colliander,  M.  6.  öster- 
man och  L.  Brand  el ius  att  åtaga  sig  detta  sysslande.  Johan 
Salberg  skref  härom  från  Hernösand  den  ^Vj  1790  till   Abr.   Bäck: 

»Jag  fruktar  prof.  Hågs  t  r  öm  tagit  illa  at  i  tidningar  infördes  om 
min  lection  i  chirurgien.  Uti  sitt  första  och  andra  bref  berömde  han 
mitt  företag  och  låfvade  upsända  månadspengar,  så  snart  jag  anmälte 
personemes  namn  och  förbindelse,  men,  sedan  jag  gordt  det,  svarade  han 
at  jag  hade  att  vända  mig  till  utredningscommissionen,  som  N.  B.  för- 
modeligen  anmodat  mig,  emedan  det  vore  infört  uti  tidningame.  Jag 
har  derföre  redan  för  8  dagar  sedan  inlagt  en  skrift  till  landshöf- 
dingen  at  hos  utredningskommissionen  begära  månadspengar;  utom  de  4 
jag  nu  läser  före,  voro  än  3:ne  som  litet  seduare  anmälte  sig^  men  då 
de  hörde  de  förra  ej  fått  ännu  något  på  2  månader  efter  löftet,  så  hafva 
de  retirerat  sig.  En  blef  tygskrifvare  och  de  andre  fortfara  i  gymnasio, 
och  nu  mera  är  tiden  för  kort  at  lära  något  til  Maij». 

Några  synnerliga  fi*amsteg  torde  dessa  ynglingar  på  den  korta 
tiden  icke   hafva  kunnat  göra,   ty   utredningskommissionen,   i  hvilken 


»)  Åbo  Tidn.  1789.  N;o  51. 


248  UTBILDNING    AF   FÄLTSKÄRER    UNDER   KBIGET    1788 — 1790. 


aninärkningsvärdt  nog  icke  någon  läkare  hade  plais,  anmodade  i  me- 
morial af  den  "/4  1790  att,  då  klagomål  försports  öfver  bristande  kwi- 
skaper  och  skicklighet  hos  flere  af  de  elever,  hvilka  blifvit  afsände  till 
tjenstgöring  vid  arméen^  :»icke  andra  af  de  härstädes  undervisning  nju- 
tande eleverne  hädanefter  må  till  tjenstgöring  employeras  än  sådane, 
som  för  skicklighet  och  ett  anständigt  uppförande  gjort  sig  kände,  på  det 
berörde  inrättning  så  väl  måtte  leda  till  det  dermed  åsyftade  nyttiga 
ändamål,  som  allt  tillfälle  för  allmänheten  betagas  att  derom  lemna  ett 
oblidt  omdöme*  '). 

Hvilken  brist  det  var  på  fältskärer  för  svenska  arméen  visar  sig 
deraf,  att,  enligt  utredningskommissionens  memorial  af  den  ^^j^  1790, 
icke  mindre  än  19  fältskärer  anskaffades  genom  generalkonsul  Orill's 
i  London  försorg.  Efter  deras  ankomst  till  Göteborg,  sändes  13  af 
dem  till  landtarméen  och  sjukhusen  och  de  öfrige  6  till  Karlskrona. 
Likaså  anskaffade  öfverstelöjtnant  Gronstedt  18  stycken  fältskärer  från 
Stralsund  i  och  för  flottans  behof,  enligt  utredningskommissionens  me- 
morial af  den  ^74  1790.  Icke  mindre  än  13  fångne  ryske  kirurger, 
deribland  en  mängd  tyskar,  fördelades  enligt  utredningskommissionens 
memorial  af  den  ^Vs  ^790  på  de  ställen,  >der  de  i  anseende  till  den 
fångna  gemenskapens  vård  kunna  bästa  nytta   göra»^).    Man  har   be- 


')  Se  om  dessa  förhållanden  detta  arbetes  första  del.,  sid.  277  ff. 

')  I  sitt  inför  vetenskapsakademien  den  Va  1794  häUna  prsBsidiital  »Ow  de  brister^ 
som  vålla  att  vårt  fädernesland  uti  yppade  krig  måste  sakna  ett  tillräckligt  anial 
infödda  fältskärer ,  samt  de  medel^  som  tyckas  erbjuda  sig  att  med  minsta  kostnad 
afhjelpa  denna  brist»  uppger  Dan.  Thool,  att  från  den  af  honom  ledda  skolan  i 
Stockholm  96  fältskärer  utgingo  till  Finland,  medan  från  Upsala  utexaminerades  45. 
Deras  uudeihåll  under  lärotiden  jämte  undervisningen  kostade  kronan  2,645  rdr.  Antalet 
af  dem,  hvilka  från  Åbo  och  Lund  afsändes  tdli  flottan  och  arméen,  torde  icke  varit 
betydligt.  Genom  Stockholm  passerade  till  kriget  16  engelsmän  och  46  tyskar,  hvilka 
betingat  sig  från  25  till  50  rdr  i  månaden,  under  det  att  vid  de  flesta  värf\:ade  loge- 
menten «fältskärsgesällema«  hade  blott  3  rdr  16  sk.  i  månaden,  oberäknadt  respen- 
ningame,  som  för  en  del  stego  till  100  rdr  per  person.  Dessa  utländska  fältskärets 
aflöning  för  månaden  utgjorde  1,842  rdr. 

Enligt  Thoels  beräkningar  behöfdos  för  arméen  590,  för  örlogsflottan  140  och 
för  skärgårdsflottan  60  eller  inalles  790  läkare.  På  stat  förefunnos  232  fåltskärstjenster, 
i  följd  hvai-af  bristen  uppgick  till  55Ö. 


UTBILDNING   AF   UNDEBLÄKARE   UNDER   KRIGET    1808 — 1809.        240 


räknat,  att,  efter  en  antagen  tjenstetid  af  ett  år,  aflöningen  för  107  utländska 
I&kare,  hvilka  voro  anställde  under  1788  års  krig,  uppgick,  antagnings- 
och  respenningar  inbegripna,  till  58,345  rdr  specier,  motsvarande 
233,380  kronor*).  Af  de  216  läkare,  hvilka  tjenstgjorde  under  kriget, 
voro  endast  6,  som  icke  angrepos  af  den  herskande  farsoten. 

När  1808  års  krig  utbröt,  upprepade  sig  samma  svårighet  att  ånyo 
i  hast  kunna  anskaffa  det  för  arméen  nödiga  antalet  fältskären  Äfven 
då  vände  sig  kollegium  till  medicinska  fakulteten  i  Upsala  med  en 
skrifvelse  af  den  ^^/a  1808  jämte  anhållan,  »att  förekalla  alla  vid  k. 
academien  i  Upsala  eller  orter  deromkring  vistande  medicinee  doktorer 
och  chirurgi89  magistrar  samt  candidater  och  studiosi,  hvilka  kunna 
vara  ledige  att  emploijeras  till  läkarebefattningar  till  sjös  eller  lands 
och  sedan  deras  åstundan  i  detta  afseende  blifvit  inhämtadt,  derom 
lemna  k.  kollegium  upplysning».  Men  nu  var  f.  d.  öfverdirek tören  P. 
Af  ze Ii  US  fakultetens  dekanus  och  han  gick  icke  koUegii  ärender.  P. 
Afzelius  anmälde  till  fakultetens  protokoll  den  Vi  s.  å.,  att  han,  »för- 
anlåten af  k.  coUegii  medici  olagliga  företag  att  till  tjenstgöring  vid 
arméerna  och  flottan  utcommendera  äfven  de  medicinsB  studiosi,  som  ej 
hafva    något  chirurgiskt   stipendium   och   följakteligen    ej   stå   med   k. 


Den  viktigaste  orsaken  till  bristen  på  dugliga  fältskärer  var  icke  blott  den  ringa 
aflöning  de  erhöllo,  utan  framför  allt  hela  anordningen  af  undervisningssättet  i  klmrgi 
och  bristen  pä  nödiga  forkonskaper  hos  dem,  som  ville  egna  sig  ät  dess  studium. 
Bristen  på  skrifter,  afeedda  för  undervisningen  i  denna  vetenskap,  var  fortfarande 
mycket  stor.  Bland  hithörande  arbeten  må  nämnas  »Äfhandling  om  Bindornas  an- 
läggande» af  J.  W.  Brandenburg,  Earlskrona  1790.  Herman  Schiitzercrantz 
sammanskref  ^Et  korrt  tkeoretiskt  och  praetiskt  Co^npendium  ont  huggna^  contunderade 
ock  skiäna  sår  i  allmänhet ;  äfven  om  eomplicerade  och  några  särskilta  sår^  egent- 
ligen til  tjenst  for  compagnie  chirurgi  vid  kongL  arméen,  så  till  lands^  som  til  sjöss, 
Stockholm  1798.  107  sid.  8:o.  Han  fortsatte  derjämte  sin  öfversättareverksamhet 
och  utgaf  Herman  Boerhaaves  Lärosatser  om  chirurgisha  sjukdomars  kännedom 
och  läkningssätt  med  Baron  Gerhard  van  Swietens'* /öf^^rtn^ar  öfver  de- 
samma. På  svenska  öfver  satte  och  till  unge  chirurgers  tjenst  utgifne.  1.  Stockholm 
1799.  Några  år  senare  utkom  Arnemans  System  räi  chirurgien,  öfversatt  af  J. 
Sönnerberg.    Stockholm  1801—1806. 

^;  C.  M.  Ap  pel  berg  a.  a.  i  »Tidskrift  i  militär  helsovärd».  Stockholm  1882, 
s.   100. 


250        UTBILDNING    AF    UNDEBLÅKAKB    UNDER   KRIGET    1808 — 1809. 


coUegium  i  det  förhållande  att  de  af  detsamma  kanna  befallas»,   under- 
rättat kanslerssekreteraren  Beckmarck  om  saken  i  följande  bref: 

»Endast  det  anser  jag  vara  utur  sin  ordning  och  skadligt  icke 
mindre  för  konungens  tjenst,  än  för  enskild  välfärd,  att  collegium  medi- 
cum,  utan  att  hafva  erhållit  konungens  nådiga  tillstånd  dertill,  med  för- 
bigående af  k.  academiens  högsta  styresman  och  utan  at  lärame  blifva 
hörde  rörande  kunskaper  och  andra  omständigheter,  tillväller  sig  en 
rättighet  att  kalla  hvilka  studerande  som  hälst  från  academien,  dit  de  af 
sina  föräldrar  blifvit  sände  på  god  tro  för  att  under  skydd  af  academiske 
privilegierna  erhålla  sin  bildning. 

Om  deremot  så  tillginge  att  collegium  medicum  gjorde  sin  requi- 
sition  hos  Hans  Excellence  Canzleren  och  Hans  Exoellence  til  följe  deraf 
befalte  medicinska  faculteten  at  bland  medicinsB  studios!  utse  det  erfor- 
derliga antalet,  är  anledning  at  förmoda  det  ändamålet  derigenom  långt 
fullkomligare  skulle  vinnas  och  enskiljd  välfärd  i  möjeligen  minsta  måtto 
blifva  lidande,  emedan  en  lärare  mera  än  någon  annan  är  i  belägenhet 
att  pröfva  skicklighet  och  at  känna  de  husliga  omständigheter,  på  hvilka 
afseende  göras  bör». 

Härtill  hade  Beckmarck  lemnat  nedanstående  svar: 

»Uppå  Herr  Öfverdirecteurens  sidsta  skrifvelse  får  jag  den  äran  til 
svar  lemna,  det  Hans  Excellence  Cantzleren  funnit  coUegii  medici  för- 
farande at  med  Hans  Excellences  förbigående  kalla  til  tjenstgöring  de 
vid  academien  studerande  medicinae  studiosi,  hvilka  äga  att  räkna  på 
samma  skydd  som  andre  studerande,  vara  aldeles  ur  sin  ordning,  hvar- 
före  Hans  Excellence  befallt  mig  gifva  Hr  Öfverdirecteuren  tillkänna,  att 
ingen  medicinae  studiosus,  som  ej  innehafver  chirurgiskt  stipendium,  får 
utan  Hans  Excellences  vetskap  och  samtycke  lämna  academien,  för  att 
taga  tjenst  vid  flottan  eller  arméen,  så  framt  icke  konungens  särskiljdta 
nådiga  tilstånd  dertil  skulle  kunna  företes». 

Samma  förfrågan  upprepades  några  år  senare  i  coUegii  medici 
bref  af  den  ^%  1812  till  medicinska  fakulteten,  som  nu  vänligen  an- 
modades att  hos  yngre  läkare  i  orten  inhemta  deras  utlåtande,  >huruvida 
de  äro  hugade  att  antaga  läkare tjenster,  h vartill  de  tro  sig  vara  kom- 
petente». 


UTBILDNING   AF    UNDERLÄKARE    UNDER    KRIGET    1808 — 1809.       251 


Sverige  hade  genom  k.  brefvet  af  den  %  1^06  erhållit  början  till 
en  fältläkarekår,  men  man  hade  icke  dragit  försorg  om  utbildandet  af 
de  dertill  behöfliga  läkarene.  När  finska  kriget  utbröt  1808,  uppstod, 
som  så  ofta  förat,  brist  på  militärläkare.  Medels  k.  brefvet  af  den  '/i 
1808  sökte  man  i  bast  afhjelpa  denna  brist  Chefen  för  fältläkarekåren 
bemyndigades  att  »till  beredande  af  skicklige  underläkare  för  regemen- 
terne  och  sjukhusen  antaga  sådane  ynglingar,  hvilka  med  inhämtade 
kunskaper  i  språk  och  humaniora  äga  fallenhet  för  läkareyrket,  för  att 
i  de  egenteligen  dithörande  theoretiska  och  praktiska  delar  inöfvas;  desse 
ynglingar  åtnjuta  ett  dagtraktamente  af  12  skill.  banco  till  dess  de  efter 
öfverstånden  examen  kunna  placeras  till  tjenstgöring,  antingen  vid  sjuk- 
husen eller  vid  regementerne». 

Till  lärare  för  desse  ynglingar  förordnades  öfverdirektören  A.  J. 
Hag ström,  som  emot  faltiäkaretraktamente  ägde  handhafva  den  när- 
maste uppsikten  öfver  läroanstalten  och  leda  undervisningen  i  fysiologi, 
finare  anatomi  och  kirurgi,  äfvensom  assessor  Fre  dr.  Erey  och 
prof.  Jacob  Berzelius,  hvilka  emot  åtnjutande  af  sjukhusläkare^ 
traktamente  eller  1  rdr  24  sk.  och  12  portioner  ä  6  sk.  skulle  under- 
visa i  medicin,  kemi,  materia  medica,  anatomi  och  manuela  delen  af 
kirurgin,  såsom  bandager  och  mindre  operationer.  Senare  antogos 
ytterligare  till  lärare  prof.  Lor.  Munter  Philipsson  och  prosektorn 
Erik  G  adel  i  US.  Förr  än  kriget  ännu  var  slut,  hemställdes  redan  den 
V*  1809,  huruvida,  »då  i  anseende  till  närvarande  omständigheter 
och  den  brist  på  tillgångar,  som  nu  är  för  handen,  åtskilliga  indrag- 
ningar böra  äga  rum,  den  för  läkares  danande  inom  arméen  inrättade 
undervisningsanstalt  skulle  kunna  indragas  eller  åtminstone  minskas:s>. 
Den  ^V*  förordnades,  att  inga  elever  finge  vidare  antagas,  och  medels 
den  22/9  1809  utfärdade  generalordres  indrogs  undervisningsanstalten 
helt  och  hållet. 

Om  denna  i  behofvets  stund  upprättade  kirurgiska  skola  skref 
Hagström  den  V^o  1809: 

»Vid  denna  undervisningsanstalt  hafva  90  elever  tid  efter  annan 
blifvit  antagne  och  underviste,  hvilka  alla  utom  9  ännu  qvarvarande 
utgått  till  mer  eller  mindre  betydelige  tjenster  vid  fältläkarecorpsen,  efter 


252  UTBILDNING    AF    UNDERLÄKARE    1811  —  1812. 


hvars  och  ens  capacité,  flit  och  insigter;  härigenom  har  riket  onder 
detta  härjande  krig  dock  kunnat  umbära  att  med  ganska  dryg  reskostnad 
och  större  fältaflöning  införskrifva  utländske  och  dock  oftast  obrukbare 
underläkare,  hvilket  förr  skedt  vid  alla  krig.  Om  rikets  belägenhet 
tillät  att  en  dylik  undervisningsanstalt  med  något  dagtractamente  så  för 
lärare  som  elever  äfven  under  freden  fortsattes,  så  skulle  visserligen  en 
lättare  tilgång  på  mer  kunnige  och  skickelige  underläkare  för  kongl. 
arméen  och  flottorna  altid  vara  att  säkert  påräkna». 

Ännu  1811  såg  man  sig  tvungen  att  vidtaga  provisoriska  åtgärder 
till  anskaffande  af  underläkare  för  arméens  behof.  I  skrifveise  af  den 
Vs  1811  hade  konungen  befallt  collegium  medicum  att  skriftvexla  med 
baron  Carl  Johan  Adlercreutz,  såsom  tjenstgörande  generaladjutant 
för  arméen^  om  allt,  som  rörde  dess  medicinalverk.  Med  anledning 
häraf  anhöll  kollegium  den  ^Vs  s*  ^  ^^^  Adlercreutz  att,  i  likhet 
med  hvad  som  skett  under  de  förra  krigen,  få  antaga  och  genom  det 
nybildade  fältläkareinstitutets  professorer  låta  undervisa  elever,  som^ 
sedan  de  företett  betyg  om  nödiga  kunskaper  i  språk  och  om  anständigt 
uppförande,  förklarat  sig  villige  att  efter  erhållen  nödig  undervisning 
utgå  som  underläkare  i  militärtjenst  Under  den  tid  undervisningen 
fortfor  och  intill  dess  de  utkommenderades,  borde  de  af  anslagna  kiigs- 
medel  få  till  sitt  underhåll  åtnjuta  dagtraktamente  ä  16  skill.  banko^ 
förmenandes  kollegium  att  ett  sådant  arfvode  icke  behöfde  för  mer  än 
16  elever  på  engång  utbetalas.  Sedan  konungen  härtill  bifallit  den  7t 
s.  å.,  utfärdade  kollegium  den  ^^/^  annons  härom,  hvaruti  erbjöds  fri 
undervisning  och  16  sk.  banko  i  dagtraktamente  åt  dem,  som  ville  egna 
sig  åt  denna  sysselsättning.  Föreläsningarna  skulle  vidtaga  den  7? 
s.  a.  Dessa  elever  voro  bestämde  för  tjenstgöring  vid  förstärknings- 
bataljonerna, hvilkas  läkare  egentligen  sjelfve  hade  åliggandet  att  utbilda 
sina  underläkare. 

Äfven  i  Upsala  meddelades  vid  denna  tid  särskild  undervisning 
af  fakultetens  adjunkter  i  :»medicina  och  chirurgia  militaris».  Denna 
kurs  borde  enligt  fakultetens  beslut  afslutas  inom  ett  akademiskt  läseår 
och  föreläsningarna  vara  i   möjligaste  måtto  enkla,  så  att  säga  kateke- 


FÄLTLAkAREINSTITUT    i   STOCKHOLM.  253 

tiska^  samt  förenas  med  ständiga  repetitioner^).  En  särskild  examen 
anställdes  dessutom  med  desse  »fältiäkare».  Till  vägledning  för  sina 
elever  utgaf  Herm.  Wilh.  Bomanson  ^Utkast  till  föreläsningar  för 
hegynnare  i  ehinirgien^.    I.    Upsala.     1812. 

Den  viktigaste  åtgärden  till  införande  af  en  verklig  miiitärläkare- 
vård,  som  ännu  faller  inom  tidrymden  för  detta  arbete,  var  otvifvel- 
aktigt  inrättandet  af  ett  fältiäkareinstitut  i  Stockholm.  Vid  1809  års 
riksdag  väckte  Erik  Carl  Trafvenfelt  förslag  om  inrättandet  af  ett 
»Institut  till  danande  af  skicklige  fältiäkare»  i  förening  med  ett  stort 
militärsjukhus^).  Ständerna  förordade  förslaget  och  den  s.  k.  allmänna 
medicinalkomitén,  till  hvars  utiåtande  frågan  hänsköts^),  afgaf  i  skrif- 
velse  af  den  ^/7  1810  yttrande  om  det  föreslagna  sjukhuset  ä  300  sängar, 
dess  planläggning  och  de  för  dess  i  ordning  ställande  viktigaste  inven- 
tarierna, äfvensom  förslag  rörande  institutets  organisation  i  anseende  till 
lärare  och  elever*).  Sjukhuset  skulle  på  en  gång  uppfylla  behofvet  af 
en  tillräcklig  sjukvårdsanstalt  för  garnisonen  i  Stockholm,  som  dittills 
saknat  en  sådan  ^),  och  derjämte  tjena  till  öfningsskola  för  institutets 
elever,  hvarför  dess  inrättande  var  oundgängligen  nödigt  för  vinnande 
af  det  afsedda   ändamålet,  militärläkarenes  utbildning. 


*)  Yid  de  i  början  af  seklet  inträifade  medicine  doktorspromotionenia  uppställde 
medidnaka  fakulteten  i  Upsala  tvenne  gånger  doktorsfrågan  med  särskildt  a&eende  på 
de  åtgärder,  som  under  de  senare  åren  vidtagits  att  fylla  den  kännbara  bristen  på 
militärläkare.  Vid  promotionen  den  "/•  ^^^  lydde  frågan:  »Huruvida  anstalterna  för 
kirui^ka  undervisningen  i  vårt  fädernesland  äro  tillräckbga  och  för  vetenskapens 
fordringar  lämpliga»,  medan  vid  promotionen  den  76  1^13  den  frågan  besvarades:  »I 
hvad  mån  hafva  de  anstalter,  som  blifvit  inom  fäderneslandet  vidtagne,  till  beredande 
af  fältkiruTger,  bidragit  till  ändamålets  fyllande»? 

*)  Se  detta  arbetes  första  del,  sid.  514,  och  andra  del,  sid.  218.  I  »Vetenskaps- 
Journal  för  läkare  och  fältskärer,  utgifven  af  J.  Berzelius  och  E.  Qadelius»,  I. 
4:de  häftet,  Stockholm  1810  s.  130  finnes  af  Trafvenfelt  en  uppsats  t> Utveckling  af 
prpjecUt  au  inrättning  af  ett  instiitU  för  fältskärers  bildande», 

^  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  40—41. 

'*)  Komiténs  skrifvelse  finnes  tryckt  i  *Bihang  till  journal  för  Litteratur  och 
Theaier».    1810.    Bihang  8—10,  15—18. 

^)  Endast  k,  andra  gardet  ägde  sedan  få  år  tillbaka  ett  regementssjukhus,  medan 
det  friska  manskapet  var  förlagdt  i  kompanikasemer.  Äfven  lifgardet  hade  ett  sjuk- 
hus pä  Fredrikshof. 


254  FÄLTlAkAREINSTITUT   i  STOCKHOLM. 

Vid  institutet  erfordrades,  utom  de  professorer  och  adjunkter, 
hvilka  redan  funnos  i  Stockholm,  en  professor  för  den  teoretiska  och 
en  för  den  praktiska  delen  af  den  medicinska  och  kirurgiska  Teten- 
skapen.  Den  förre  skulle  undervisa  i  fysiologi  och  patologi  m.  m.  samt 
för  öfrigt  utöfva  inseende  öfver  eleverne,  deras  flit  och  studier,  äfven- 
som  anmäla  dem,  som  han  ansåg  kunna  draga  nytta  af  tjenstgöring  vid 
serafimerlasarettet,  hos  öfverläkaren  och  öfverkirurgen  derstädes.  Medi- 
cinse  practicse  professorn  åter  skulle  föreläsa  terapi,  methodus  medendi 
och  cura  morborum  samt  isynnerhet  afhandla  »de  sjukdomar,  såmader 
och  åkommor,  som  i  fält,  till  lands  som  till  sjöss,  vanligast  förekomma*, 
vara  öfverläkare  vid  sjukhuset  och  leda  den  praktiska  undervisningen. 
Den  praktiska  undervisningen  skulle  dock  blifva  ofullkomlig,  »om  lärare 
och  elever  sakna  tillfälle  att  med  undervisningen  förena  in-  och  utvärtes 
sjukdomars  åskådande  samt  behandlingssätt,  vare  sig  genom  läkemedel 
eller  operationer,  med  ett  ord,  om  den  kliniska  undervisningen  tryter». 
Ständerna  hade  emellertid  hvarken  i  Stockholm  eller  Örebro  anslagit 
nödiga  medel  till  sjukhusets  uppbyggande  och  inredning.'  Åt  institutet 
för  fältiäkares  danande  deremot  hade  ständerna  beviljat  en  summa  af 
3,000  rdr,  ökad  i  afseende  på  institutets  förening  med  garnisonssjuk- 
huset ytterligare  till  4,825  rdr  om  året. 

Under  väntan  på  det  nyinrättade  garnisonssjukhuset  erbjöd  andra 
gardesregementet  sitt  sjukhus  på  70  sängar  till  institutets  behof  och 
lifgardet  beviljade  tillträde  för  professorn  i  praktisk  medicin  till  rege- 
mentets sjukhus  på  Fredrikshof  vid  förekommande  instruktiva  sjukdoms- 
fall, hvarutom  eleverne  finge  under  regementsläkarens  inseende  begagna 
detsamma  till  »öfning  och  erfarenhet». 

I  en  ny  skrifvelse  af  den  7i2  1810  anhöll  komitén  om  konungens 
beslut  rörande  inrättandet  af  ifrågavarande  institut  och  hemställde: 

att  coUegium  medicum  efter  kungörelse  i  tidningarna  finge  upp- 
rätta förslag  till  besättande  af  den  teoretiska  och  praktiska  professionen 
samt  för  deras  innehafvare  uppgöra  instruktioner; 

att  enligt  riksens  ständers  beslut  åt  hvardera  professorn  måtte 
anslås  500  rdr  i  årlig  lön,  och  till  17  pensionärer  2,000  rdr  banko.  Åt 
praktiska  professorn  skulle  dessutom  utbetalas  af  sjukhusets   medel  150 


FALTLAKAREINSTITDT   I    STOCKHOLM.  255 

rdr  i  byresmedel  och  50  rdr  i  samma  ändamål   åt  den   läkare,   som 
beständigt  borde  vara  till  hands  vid  sjukhuset; 

att  begge  professorerne  till  en  början  försåges  endast  med  kon- 
stitutorialer; 

att,  i  händelse  med  afseende  på  institutet  sådana  instrumentalier 
eller  andra  sjukhustillhörigheter  skulle  erfordras,  hvilka  för  det  när- 
varande icke  funnes  på  andra  gardesregementets  sjukhus  eller  efter 
passevolans-kontraktet  icke  tillkom  regementet  att  underhålla,  nämnda 
instrumentalier  och  persedlar  finge  ifrån  kronans  förråd  uppå  praktiska 
professorns  reqvisition  och  emot  dess  redogörelse  utlemnas;  och 

att  komitén  måtte  tillåtas  att  få  inkomma  med  hemställan  om  allt 
hvad  nu  i  förväg  icke  kunnat  bestämmas  och  som  vid  verkställigheten 
lättast  och  säkrast  utrönes. 

Alla  dessa  förslag  godkändes  af  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi2  s.  å.  och 
kollegium  anbefalldes  att  till  vinnande  af  mera  skyndsamhet,  utan  kun- 
görelse i  tidningarna  och  andra  vid  förslag  vanliga  formaliteter,  anmäla 
till  hvardera  af  ifrågavarande  professioner  de  personer,  hvilka  kollegium 
till  deras  bestridande  ansåge  skickligast  Tillika  fann  Kongl.  Maj: t  det 
vara  praktiska  professorns  och  underläkarens  plikt,  att  bo  nära  intill 
sjukhuset.  Derjämte  förordnade  Kongl.  Maj:t  att,  enär  riksens  ständer 
icke  anvisat  medel  till  det  blifvande  garnisonssjukhusets  underhåll,  k. 
andra  lifgardets  vid  lägenheten  »Claes  på  hörnet»  belägna  sjukhus 
skulle  provisionelt  användas  som  klinisk  anstalt  till  militärläkarenes 
utbildning. 

Det  är  sålunda  från  den  *Vi2  1^10  man  har  att  räkna  det  karo- 
linska institutets  tillvara.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^*/a  1811  konstitu- 
erades nämligen  prosektorn  Erik  Gadelius  till  medicinse  theoreticse 
och  provinsialläkaren  Carl  Fredrik  Weltzin  till  medicinsB  practicae 
professor  vid  »Institutet  för  fältläkares  danande»,  hvilket  redan  under 
loppet  af  samma  år  benämndes  »medicinska  och  chirurgiska  institutet» 
och  derefter  »mediko-chirurgiska  institutet».  Med  1817  erhöll  läroverket 
benämningen  »Carolinska  institutet»,  hvilket  namn  1822  förändrades  till 
»Carolinska  medico-chirurgiska  institutet».  Instruktion  för  nyss  nämnda 
tjenster  utfärdades  den  ^7»  1811. 


250  FÄLTLÅKAREINSTITUT   I   STOCKHOLM. 


TJndervisDingen  af  de  blifvande  militarläkarene  i  medicinens  prak- 
tiska delar  hade  likväl  redan  vidtagit,  alldenstond  coUegiam  medicmn  den 
^Vi  1811  anmälde,  att  Weltzin  öfvertagit  andra  gardets  härvarande 
sjukhus.  Den  ^%  s.  å.  anbefallde  likväl  konungen  att  till  provisoriskt 
garnisonssjukhus  skulle  upplåtas  en  å  Kungsholmen  belägen  kronans 
egendom,  som  dittills  varit  begagnad  till  kasern  åt  de  s.  k.  »Lätta  dra- 
gonerne»  eller  numera  lifgardet  till  häst,  till  hvars  inredning  för  sitt 
ändamål  ständerna  sedermera  vid  riksdagen  i  Örebro  1812  beviljade 
8,000  rdr  banko.  För  detta  sjukhus,  som  emellertid  öppnades  redan 
vid  slutet  af  föregående  år,  fastställdes  en  interimsstat,  slutande  sig  på 
en   summa   af  24,787  rdr  8  sk. 

För  inskrifning  som  elev  vid  det  nya  institutet  fordrades  att  vara 
kirurgie  studiosus;  medicine  studiosi  antogos  icke  O-  Förhållandet 
emellan  institutet  och  serafimerlasarettet  var  icke  heller  klart,  allden- 
stund  Odhelius  begärde  att  i  tidningarna  skulle  påminnas  derom,  att 
endast  den  läkare  kunde  anmäla  sig  till  erhållande  af  tjenst,  som'  vore 
försedd  med  intyg  derom  att  han  vid  serafimerlasarettet  inhemtat  prak- 
tiska kunskaper  i  medicinska  och  kirurgiska  vetenskaper  >). 

En  mängd  anordningar  rörande  det  nya  institutet  voro  likväl  ännu 
icke  afslutade.  Till  och  med  var  det  ännu  oafgjordt,  hvart  detsamma 
egentiigen  skulle  förläggas,  såsom  synes  af  följande  C.  E.  von  Wei- 
gels  bref  af  den  »s/^  1812  och  27,  s.  å.  från  Örebro  till  A.  J.  Hag- 
ström: 

»Uti  borgareståndet  skall  af  doctor  Galleen  frågan  hafva  blifvit  väckt, 
om  det  ej  vore  bättre,  att  cadettcorpsen  flyttades  till  Upsala  och  att 
Institutet  samt  garnisons  sjukhuset  anlades  vid  Carlberg.  Jag  tror  det 
har  bhfvit  remitteradt  till  statsutskottet,  men  jag   har   ej    hört,    att   det 


O  Collegii  medici  protokoll  den  ^o  1811. 

*)  CoUegii  medici  protokoll  den  7i.l812.  —  Kort  förut  hade  Odhelius  anmärkt 
till  collegii  medici  protokoll  den  7i«  1811,  att,  dä  kUniska  föreläsningar  enligt  1802  åis 
förordnande  voix)  anbefallda  vid  serafimerlasarettet  och  enahanda  föreläsningar  äfven 
komme  att  vid  det  nya  institutet  införas,  det  blefve  nödigt  att  så  ordna  ungdomens 
skyldigheter  att  de  finge  tid  till  bi\istande  af  dessa  öfningar,  hvaröfver  bevis  vid  an- 
sökning af  tjenst  måste  uppvisas. 


fAlTlAkABEINSTITUT   i   STOCKHOLM.  257 

iiLgått  häruti.  Så  länge  konungen  lefver,  kan  man  dessutom  v&l  t&nka, 
att  denna  förändring  ej  gema  skulle  tillåtas.  Yi  halva  sökt  att  få 
assistensens  hus.  Uti  början  tycktes  landtmarskalken  vara  för  oss  och 
kronprinsen  sades  äfven  önska  det,  men  sedan  har  landtmarskalken  för- 
ändrat sig  och  Pol  em  an  mente  äfven  att  kronprinsen  ej  vore  mera  för 
denna  plan.  Ifrån  alla  menniskor  gafs  rådet,  att  vi  ej  skulle  söka  vidare, 
att  komma  fram  med  denna  idée.  Att  8,000  rdr  äro  bevilljade  till  re- 
paration och  20^000  årligen  intill  nästa  riksdagen  till  uppbyggandet 
af  ett  nytt  hus,  har  jag  redan  förut  genom  Philipsson  låtit  dig  veta». 
^Att  förlägga  Institutet  och  garnisons  sjukhuset  till  Oarlberg  har 
jag  ifrån  början  hållit  för  en  idée,  hvilken  lika  som  många  andra  ej  var 
den  bästa  och  svårligen  skulle  kunna  utföras,  så  länge  konungen  lefver. 
Men  någon  har  för  en  par  dagar  velat  försäkra  mig  att  kronprinsen 
skall  vara  för  denna  idée  och  vill  hafva  cadettema  til  Strömsholm;  och 
vill  han  det,  så  går  det  kanske  i  verkställighet.  Om  ödet  förer  oss  en 
gång  tiUbakas,  få  vi  med  Lagerheim  hafva  några  conferencer  uti  detta 
ämne»  ^). 

Ehuru  icke  hörande  till  omfånget  för  detta  arbete  må  ännu  nämnas, 
att  sundhetskollegium  blef  den  *Vi  1813  anbefaldt, 

»att  utarbeta  reglemente  för  det  härstädes  inrättade  medico-chirur- 
giska  institutet  och  dess  förening  med  gamisonssjukhuset  i  hvad  som 
rörer  det  egentligen  medicinska  och  chirurgiska  området,  att  föreslå  sär- 
skilde instructioner  för  professorerne  vid  berörda  institut,  jemte  ett  stad- 
gande i  af  seende  på  det  af  Bergianska  professorn,  efter  skeende 
öfverenskommelse,  förväntade  biträde,  och  att  afgifva  utlåtande,  huruvida 
öfverläkaren  och  öfverfältskären  vid  wår  Seraphimerordens  lasarett  måga 
såsom  examinatorer  deltaga  uti  de  förefallande  exmina  m.  m.». 

I  samma  k.  bref  förordnades  tillika,  att  de  förut  i  Stockholm 
varande  professionerna  i  anatomi,  barnförlossningskonst  och  farmaci 
skulle  med  de  nyinrättade  medicinska  lärostolarne  förenas  till  en  ge- 
mensam undervisningsanstalt, 

att  öfverinseendet  vid  institutet  och  undervisningen  derstädes  till- 
hörde collegium  medicum,    men    att   alla   examina,   som    dittills   blifvit 


*)  Frågan  förevar  verkligen  i  statsutskottet  den  7»  1812. 

17 


258  fAltlAkareinstitut  i  stocrholii. 

anställda  vid  kollega  sammanträden,  hädanefter  borde  förrättas  af  veder- 
börande professorer  och  lärare,  och 

att  serafimeiiasarettet  skulle  vara  tillgängligt  för  institutets  elever, 
hvilka  äfven  ägde  att  begagna  sig  af  de  kliniska  föreläsningar  som  der 
förekommo. 

Sundhetskollegium  insände  sitt  förslag  i  skrif velse  af  den  ^/n 
1813  och  deraf  framgår, 

»att  Bergianska  professorn,  sekreteraren  i  k.  Vetenskapsakademien 
01.  Swartz,  hftröfver  hörd,  förklarat  sig  villig  att,  så  länge  han  i  egen- 
skap af  lärare  innehar  sin  tjenst  vid  Bergianska  trädgårdsskolan,  äfven 
gifva  särskilde  lectioner  i  pharmaceutiska  botaniken  åt  dem,  som  studera 
vid  medico-chirurgiska  institutet,  hvarvid  han,  utan  fordran  på  annan 
belöning,  endast  förbehållit  sig  rättighet  att  jemte  de  öfriga  institutets 
professorer  examinera  dem,  som  till  examina  anmälas,  tiUika  med  frihet 
att  välja  sjelf  lid  och  stäUe  för  ifrågavarande  lectioner,  samt  att^  i  af- 
seende  på  de  enskilde  demonstrationerne  och  excursionerne  m.  m.  få 
biträde  af  en  adjunkt,  men  att  öfverläkaren  och  öfverfältskären  vid  k. 
serafimerlasarettet  deremot  yttrat,  att  då  författningarne.  jemte  skyldighet 
för  alla  blifvande  läkare  och  chirurger  i  riket  att  i  sex  månader  bivista 
och  biträda  vid  sjukskötseln  på  seraphimerlasarettet,  tillika  ålagt  der- 
varande  öfverläkare  och  öfverfältskär  att  skriftliga  betyg  öfver  hvarje 
elevs  under  nämnde  tid  visade  framsteg  meddela  och  dessa  betyg  upp- 
lysa och  bevittna  elevemas  framsteg,  ansågo  de  deras  deltagande  i  de 
omförmälta  examina,  lika  så  litet  behöfligt,  som  ledande  till  vetenskapens 
säkrare  befrämjande». 

Sundhetskollegium  å  sin  sida  ansåg  dock  serafimerlasarettet  ej 
mindre  än  allmänna  garnisonssjukhuset  vara  med  mediko-chirurgiska 
institutet  förenadt  och  nödigt  vara  att  genom  examen  känna  till  hvad 
grad  lasarettsundervisningen  blifvit  begagnad.  Ehuru  kollegium  var  af 
den  tanke,  att  ändamålet  fordrade  det  examensskyldighet  ålades  lära* 
rene  vid  lasarettet,  måste  det  likväl  i  anseende  till  ofvananförda  yttrande, 
dem  lemnas  öppet  att  i  der  omnämnda  examina  deltaga  eller  icke. 

Härpå  förklarade  Kongl.  Maj:t  i  bref  af  den  «/i2  1815,  vidkommande 
det  uppgifna  projektet  till  reglemente  för  medikokirurgiska  institutet 
den  anmärkning  äga  rum, 


fåltlIkaheinstitut  i  Stockholm.  259 

»at  som  wär  seraphimerordens  härvaTande  lasarett  ftr  en  sårskild 
under  seraphimer  capitlets  öfverinseende  ställd  inrättning,  hvilken  icke, 
såsom  kollegium  förmenat,  står  i  någon  förening  med  mediko-chirurgiska 
institutet  och  öfverläkarne  vid  detta  lasarett  redan  äro  genom  förra  för- 
fattningar förbundne  att  om  de  vid  lasarettet  tjenstgörande  läkare-  och 
fältskärsämnens  framsteg  i  kunskap  och  skicklighet  vederbörliga  betyg 
meddela,  så  hafve  Yi  funnit  öfverläkarne  vid  förenämnde  lasarett  icke 
kunna  skäligen,  såsom  någon  skyldighet,  åläggas  att  äfven  derutöfver 
deltaga  uti  de  med  samma  ynglingar  hos  eder  anställande  examina,  så- 
som en  för  ändamålet  umbärlig  åtgärd,  på  hvilken  grund  Wi  ock  anse 
lämpligast  att  hvad  om  lasarettsöf verläkames  deltagande  i  berörde  examina 
är  i  project  reglementet  intagit,  så  mycket  hellre  derifråh  utgår,  som  det 
i  alla  fall  bör  vara  dem  öppet  att,  när  de  sjelfve  det  åstunda,  sig  vid 
ifrågavarande  examina  infinna  och  deruti  äfven  deltaga». 

För  öfrigt  fastställde  Kongl.  Maj: t  det  nu  föreslagna  reglementet 
for  »mediko-kirurgiska  institutet:»,  hvars  föremål  var  »att  undervisa  i 
läkarekonstens  så  väl  theoretiska  som  praktiska  delar,  med  särdeles  af- 
seende  på  tilldanande  af  läkare  för  arméen  och  flottorna»  ^). 

Redan  om  hösten  1815  inköptes  för  institutets  behof  det  å  Kungs- 
holmen belägna  forna  glasbrukets  byggnader.  Till  deras  inköp,  inredning 
och  underhåll  blefvo  till  och  med  år  1833  använda  omkring  100,000  rdr 
ur  det  anslag  å  20,000  rdr  om  året,  hvilket  ständerne  vid  riksdagen 
1812  anslagit  till  garnisonssjukhusets  byggnad.  Utrymme  bereddes 
derigenom  för  institutets  anatomisal,  laboratorium,  bibliotek  och  sam- 
lingar m.  m.  ^). 

Sjelfva  gamisonssjukhuset  lät  länge  vänta  på  sig.  Sedan  ständerna, 
såsom  nämdt,  1812  anslagit  20,000  rdr  banko  årligen  till  uppbyggande  af 


^)  Kongl.  Maj:ts  förnyade  reglemente  för  Karolinska  medifco-kirorgiska  institatet 
utkom  sedan  den  "/,,  1822,  men  först  genom  k.  brefvet  af  den  **/„  1835  blef 
medicinse  et  chirai*giso  theoreticsB  professionen  förbytt  till  en  kiniigie  profession  och 
medicinaB  et  chirurgise  practicaB  professionen  till  en  medicinse  profession,  hvilka  derest 
tillfälliga  hinder  icke  mötte,  borde  vara  förenade,  den  förra  med  öfverkirurg-  och 
den  senare  med  öfverläkarebefattiiingen  vid  serafimerlasarettet.  Från  denna  tid  stå 
Karolinska  institatet  och  serafimerlasarettet  i  nära  och  oskiljaktigt  samband  med 
hvarandra. 

*)  P.  R  Ferlin,  Stockholms  stad,    Stockhohn  1854,  sid.  490. 


260  FÄLTLÄKAREINSTITUT   I   STOCKHOLIC. 

det  nya  militärsjukhuset,  grundlades  detsamma  1817  och  fulländades  1834. 
En  instruktion,  »hvarefter  direktionen  öfver  det  med  mediko-chiniipska 
institutet  i  hufvudstaden  förenade  garnizonssjukhus  har  att  sig  i  under- 
dånighet rätta»,  utfärdades  likväl  redan  den  %i  1811.  Enligt  denna 
instruktion  hade  direktionen  till  »ständig  ordförande  befälhafvande  gene- 
raladjutanten i  Stockholm,  till  vice-ordförande  skiftesvis  en  major  af  de 
trenne  gardesregementena  eller  en  öfverstelöjtnant  af  de  öfriga  rege- 
menten, hvilka  äro  i  garnison  i  Stockholm  förlagde  och  äga  rättighet 
att  begagna  sig  af  sjukhuset,  samt  till  ledamöter  af  militären  en 
kapten,  ryttmästare  eller  löjtnant  af  hvardera  regementet  och  af  civil- 
och  medicinalstaten :  en  af  krigskoUegii  och  en  af  kammarrättens  leda- 
möter eller  tjenstemän  samt  en  assessor  i  collegii  medici  militära 
division,  hvilka  alla  kunna  ombytas,  dock  så  att  icke  flere  än  hälften 
på  en  gång  utgå.  MedicinaB  theoretices  och  practices  professoreme 
vid  Institutet  förblifva  ständiga  ledamöter  af  direktionen»  *). 

För  öfrigt  skulle  direktionen  tills  vidare  ställa  sig  till  efterrättelse 
det  för  arméens  sjukhus  1789  utfärdade  reglementet,  särdeles  §§ 
17 — 96,  i  alla  de  delar,  hvarom  icke  blifvit  särskildt  förordnadt 

Det  sparades  icke  på  understöd  och  uppmuntran  för  blifvande 
militärläkare.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1811  anställdes  efter  riksens 
ständers  förslag  vid  fältiäkarekåren  17  pensionärer  bland  medicine 
doctorer  eller  licentiater  eller  bland  de  kirurgie  magistrar,  som  blifvit 
med  beröm  af  collegium  medicum  godkände.  Af  dessa  pensioner 
bestämdes  12  till  100  rdr,  3  till  150  och  2  till  175  rdr  banko. 
Medels  k.  brefvet  af  den  «*/*  1811  utbetaltes  af  de  förut  till  kinirgiska 
stipendier  anslagna  2,000  rdr  ytterligare  bland  de  vid  institutet  inskiifne 
eleverna  30  stipendier  å  66  rdr  32  sk.  banko  ^).  Emedan  bägge  under- 
läkarene  vid  serafimerlasarettet  genom   Eongl.  Maj:ts  skrifvelse  af   den 


')  Ett  fomyadt  reglemente  ntfördades  för  gamisoDSsjukhoset  den  ^76  ^^^  jämte 
instruktion  för  dess  direktion  samma  dag.  Dessförinnan  hade  redan  p&  grund  af  k. 
brefvet  af  den  ^7]o  ^827  öfverkoromendanten  erhållit  uppsikt  öfver  sjukhuset  och 
öfverfältiäkaren  närmaste  inseendet  Öfver  och  ansvaret  för  sjukvården. 

')  Jfr  första  delen  af  detta  arbete  sid.  513. 


FÄLTLÄKARBIN8TITUT   I   STOCKHOLM.  261 

Vn  1811  blefvo  bibehållna  vid  de  75  rdr  årligen  en  hvar  af  dem  allt 
sedan  1802  åtnjutit,  förordnade  k.  brefvet  af  den  "/a  1812,  att  27 
stipendiater  skulle  antagas  med  åtnjutande  af  66  rdr  32  sk.  och  en 
sådan  med  endast  50  rdr  årligen. 

Ännu  en  annan  förmån  tillföll  de  blifvande  militärläkarene.  Pro- 
fessor Weltzin  inlemnade  ett  af  t  f.  generaladjutanten  för  garni- 
sonen i  Stockholm,  öfverste  Gustaf  Olof  Lagerbring  tillstyrkt 
förslag  rörande  mathållning,  uträknad  till  960  rdr  banko  årligen,  för 
åtta  stipendiater,  hvilka  behöfdes  såsom  underläkare  vid  allmänna  gami- 
sonssjukhuset.  EoUegii  pluralitet  Odbelius,  af  Bjerkén,  Frölich, 
Sparrman,  Hardtman  och  Krey  afstyrkte  förslaget  den  ^Vs  1812, 
såsom  ledande  till  jalousie  emellan  eleverna  vid  k.  serafimerlasarettet 
och  garnisonssjukhuset  och  gynnande  endast  de  senare.  Hedin,  Alm, 
Ålmroth,  Hagström,  Rooth  och  Berzelius  voro  deremot  för 
förslaget  Schulzenheim,  som  jämte  von  Weigel  var  närvarande 
vid  riksmötet  i  Örebro,  afgaf  ett  skildt  tillstyrkande  utlåtande,  i  hvilket 
han  bekämpade  koUegii  pluralitet 

Hedels  k.  brefvet  af  den  V?  1812  förordnades,  att  åtta  underläkare 
vid  allmänna  gamisonssjukhuset  i  Stockholm  skulle  under  sin  tjenst- 
göring  erhålla  M  spisning  vid  sjukhuset  Kostnaden,  beräknad  till  120 
rdr  banko  för  en  hvar,  utgick  ur  krigsfonden. 

Om  dessa  förhållanden  må  anföras  tvenne  bref  af  D.  v.  Schulzen- 
heim  till  A.  J.   Hagström,   daterade  Örebro  den  */•  och   "/7   1812: 

»Jag  är  ingalunda  Baron  och  vill  aldrig  blifva  det,  ehuru  til  följe 
af  ett  löpande  ryckte  jag  i  en  riksdagstidning  blifvit  så  kallad.  Jag 
igenkänner  min  bäste  väns  och  broders  zele  för  vår  vetenskap  och  för 
educationsverket  uti  det  meddelta  särskildta  votum  för  pupillerna  vid 
^tläkareplantskolan.  Det  är  skam  at  vilja  contrariera  Weltzin,  som 
utan  detour  går  rakt  fram  till  målet.  Om  han  göres  ledsen,  hvarest 
finnes  dess  make?  Jag  hoppas  at  det  ej  må  hafva  någon  &ra  med  den 
goda  sakens  framgång.     Tit.  Adlercreutz  är  dock  tvehogsen». 

»Jag  har  i  allt  sökt  befordra  kongl.  Collegii  medici  underdåniga 
tiletyrkanden,  utom  hvad  som  rörde  de  Mtige  elevemas  kosthåll,  i 
hvilket  mål  jag  manligen  stridt  för  minoritetens  tankar  och  isynnerhet 
därvid  betient  mig  af  min  käraste  Broders  grundeliga  skäl,  hvilken  danat 


2(52  MILITÄRLÄKåREVÄSENDB    i    FINLAND. 

våra  hittills  varande  chirurgi,  och  bäst  känner  ynglingarnas  behof.  Jag 
vet,  att  landshöfding  Rosenstein  först  trott  at  man  behöfde  reducera 
elevemas  antal  til  15,  för  at  skaffii  mat  åt  8  tjenstgörande,  men  nu 
äro  ntfunne  medel  at  conservera  alla  28  med  sina  förra  stipendier,  och 
dock  spisa  ibland  dem  9  st.  tjenstgörande». 


Finland. 

Yid  framställningen  af  militärläkareinstitutionen  i  Sverige  har  redan 
antydts,  att  den  långt  ifrån  att  vara  en,  såvidt  möjligt  är,  detaljerad  och 
uttömmande  skildring  af  den  miUtära  hälso-  och  sjukvårdens  öden  närmast 
innehåller  blott  de  viktigaste  dragen  af  denna  institutions  historia.  Ännu 
mera  gäUer  det  om  militärläkarevården  i  Finland.  Det  ingick  icke 
engång  i  förf:s  plan  att  åt  denna  afdelning  egna  särskilda  forskningar. 
Den  förutsättningen  låg  nära  till  hands,  att  blott  genom  speciela  åt 
detta  område  under  en  längre  tid  riktade  undersökningar  det  måhända 
skuUe  lyckas  att  ur  de  på  många  särskilda  håll  spridda  källoma  samla 
upplysningar  rörande  det  finska  mUitärläkarevfisendet  En  nära  bekant- 
skap  med  truppernas  sammansättning,  liksom  med  de  förändringar 
och  dislokationer  desamma  under  olika  tider  genomgått,  en  noggrann 
kännedom  om  de  fältslag  och  krig,  i  hvUka  de  deltagit,  en  i  detalj 
vunnen  insikt  i  arméens  och  flottans  organisation  samt  utvecklingsskeden 
under  särskilda  tider  m.  m.,  bilda  de  oafvisligt  nödvändiga  villkoren  för 
att  ett  sådant  arbete  skall  kunna  med  hopp  om  framgång  bedrifvas. 
Författaren  har  derför  lemnat  dessa  forskningar  åt  dem,  hvilka  särskildt 
känna  sig  manade  att  sysselsätta  sig  dermed,  och  åtnöjer  sig  att  med- 
dela endast  de  få  notiser  han  tillfälligtvis  öfverkommit.  Det  är  egent- 
ligen några  meddelanden  rörande  dels  Sveaborg,  dels  krigen  i  Finland 
1788-1790  och  1808—1809,  till  hvilka  nämnda  notiser  hänföra  sig. 


MILITÄRMEDICINSKA   FÖRHÅLLANDEN    Pl    S17EABOR6    1773.  263 


1.  På  Sveaborg  hade  1773  yppat  sig  mycken  sjuklighet  bland 
den  derstädes  förlagda  militären  och  det  dit  kommenderade  manskapet 
Provinsialläkaren  i  Borgå  Beyersten  kallades  att  undersöka  och 
hämma  densamma.  I  skrifvelse  till  coUegium  medicum  af  den  '/*  s.  å. 
upplyste  han,  att  den  å  Sveaborg  herskande  farsoten  hörde  till  »de 
maligne  febrar,  som  dessa  åren  gått  i  Finland,  och  att  han  vidtagit  alla 
tillbörliga  utvägar  till  dess  botande,  men  som  manskapet  så  väl  i 
anseende  till  qvarter,  som  beklädnad,  tjenlig  föda,  godt  vatten  samt 
tillgång  till  medicamenter  vid  förefallande  sjukdomar,  nödgas  vidkännas 
märkelig  brist  och  andra  betydande  olägenheter,  så  befarar  han  föga 
vara  att  uträtta,  förr  än  ändring  i  dessa  omständigheter  står  att  vinnas». 

Collegium  medicum  beslöt  att  härom  insända  berättelse  till  EongL 
Maj:t  och  tillika  föreslå  vidtagandet  af  åtgärder  till  de  öfverklagade 
bristernas  afhjelpande.  Kollegium  trodde  sig  genom  denna  fram- 
ställning hafva  handlat  likmätigt  sin  plikt  och  humanitetens  fordringar, 
men  fick  af  Gustaf  III  emottaga  ett  ganska  onådigt  svar.  Detta  aktr 
stycke,  som  tillika  belyser  do  omständigheter,  hvilka  collegium  medicum 
från  sanitär  synpunkt  ansett  sig  böra  framhålla  och  hvilka  derjämte 
kasta  ett  egendomligt  ljus  öfver  det  sätt,  hvarpå  man  tillgodosett  man- 
skapets hälsa,  må  bär  fullständigt  införas.  E.  brefvet  af  den  ^Ya  1*^73 
har  följande  märkliga  lydelse: 

»Wi  hafva  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edert  underdåniga  betän- 
kande af  den  4  sistlidne  Maji  rörande  så  väl  isynnerhet  det  dels  i 
Helsingfors,  dels  på  Sveaborg  tDsiuknade  manskap  af  Österbottens  rege- 
mente, som  ock  i  allmänhet  de  förbättringar  I  för  gamizon  och  arbets- 
manskapet  föreslagit.  Hvad  l:o  angår  edert  anmälande  angående  de  för 
Österbottens  regemente  felande  kappor  och  smärre  klädespersedlar,  så  är 
för  detta  anstalt  fogad  om  skor  och  strumpors  anskafbnde  för  det  till 
fåstningsarbete  commenderade  manskap  af  berörde  regemente. 

2:o.  Beträffande  den  af  eder  tillstyrckta  badstugu  byggnad  i 
Helsingfors  och  på  Sveaborg,  så  har  enligit  Generallieutenanten  baron 
Sprengtportens  uti  detta  mål  infordrade  utlåtande  på  det  sednare 
stället  en  sådan  inrättning  länge  varit  att  tilgå  och  lärer  bemälte  Qeneral- 
lieutenant  om  des  förbättrande  i  de  delar  den   kan   vara   felaktig    ställa 


264  MILITÄRMEDICINSKA    FÖRHÅLLANDEN    PÅ   SYBABORQ    1773. 


nOdiga  order  samt  jemväl  draga  försorg  om  tillgäng  af  en  sådan  iniftttning 
i  Helsingfors. 

3:o.  Börande  eder  erhindran,  at  manskapet  blifvit  förlagdt  i 
gråstens  hvalf,  så  förmfiler  Generallieutenanten,  at  nästa  år  icke  lärer 
blifva  brist  på  logementer  af  tegel  och  så  länge  sommaren  varar  kan 
manskapet  inrymmas  uti  provisionella  brädbaraquer. 

4:o.  Tilstyrken  I  ei  allenast,  at  manskapet  måtte  helgdagar  undfå 
lika  förplägning  som  arbetsdagar,  utan  ock  at,  så  länge  nu  varande  dyrhet 
påstår,  brödet  måtte  beräknas  allenast  efter  kronowärdie  och  soldaten 
altså  undfå  1  stället  för  5  öre  silfvermynt  6  öre  om  dagen  contant 
jemte  brödet ;  hvarjemte  tillstyrkes,  at  den  siuke  måtte  få  lika  stor  dags- 
penning med  den  friska  och  bröd  efter  siukdomens  gradation.  Och 
ehuru  manskapet  väl  kunde  behöfva  denna  förbättring,  likväl  som  det 
skulle  leda  till  en  kiänbar  utgift  för  fästningsbyggnaden,  så  kunna  Wi 
så  mycket  mindre  dertiU  samtycka,  som  karlen,  medan  han  är  frisk,  har 
tilfälle  at  med  skaft  och  öfverbeting  förtjena  sig  utöfver  den  vanliga 
dagspenningen,  hvaraf  han  bör  giöra  liten  besparing,  at  wid  åkommande 
siukdom  hafva  at  tillgå. 

5:o.  Hvad  angår  den  i  Sveaborg  öfverklagade  brist  på  godt 
vattn,  så  torde  denna  olägenhet  uphöra,  sedan  enligit  den  arbetsdispo- 
sition, som  blifvit  giord  för  detta  år,  så  väl  brunname,  som  en  där 
varande  betydande  vattnreservoir  hunnit   blifva   behörigen  i  stånd    satte. 

6:o.  Sedan  I  föreslagit  och  beskrifvit  det  slags  dricka  I  förmenen 
vara  tienligast  för  manskapet,  så  ankommer  det  på  commendanten,  då 
han  derom  blir  underrättad,  at  derefter  genom  vederbörande  tilhåUa  de 
på  fästningen  varande  marqvetentare  at  hänitinnan  fuUgiöra  sin  skyl- 
dighet, äfvensom  befälhafvaren  vid  commenderingen  ei  bör  försumma  at 
igenom  underofficerare  och  corporaler  noga  tilse,  det  icke  soldaten  öfver- 
skrider  den  honom  härutinnan  föreskrefne  diset. 

7:o.  Beträf^Euide  brödbakningen,  så  förmode  Wi,  sedan  en  pålitelig 
bagare  i  den  aflednes  ställe  blifvit  antagen,  at  allt  klagomål  i  den  delen 
skal  uphöra,  då  det  äfven  blifver  öfverflödigt  at  i  stäUet  för  det  nu 
vanliga  stockbrödet  baka  kakebröd,  hvilket  skulle  medtaga  så  mycken  tid 
och  möda,  at  bageriet  det  ei  kunde  medhinna. 

8:o.  Hvad  siukhus  inrättningen  på  Sveaborg  vidkommer,  så  kan 
väl  nu,  då  et  större  antal,  än  som  kunnat  förmodas,  på  en  gång  til- 
siuknat,  någon  trängsel  för  det  närvarande  förordsakats,  hvilket  ock  icke 
kan  hjelpas,  innan  tilgång  blir  på  flere  härtil  tienlige  logementer. 


MILITÄRMBDICINSKA    FÖRHÅLLANDEN    PÅ   SVEABORG    1773.  265 


9:o.  Hvad  angår  otillr&cldigheten  af  de  hittills  bestädde  medi- 
camentspenningar,  sä  fiima  Wi  i  nåder  bäst  vara,  at  det  må  förblifva  vid 
de  förre  författningar,  så  at  när  större  siuklighet  påkommer,  än  at  de 
vanlige  medicamentspenningar  kunna  vara  tillräckelige,  sådant  då  bör 
anmälas  hos  Wårt  krigs-collegium,  som  har  at  besörja  om  de  ytterligare 
erforderlige  medel, 

10:o.  Hvad  vidkommer  de  tilfrisknades  utflyttning  på  landet,  så 
ftr  dervid  så  mycket  mindre  något  at  erhindra,  som  utom  det,  at  den 
påskyndar  deras  fulkomlige  restitution,  befordrar  den  äfven  et  tQräckeligare 
utrymme  i  siukhusen. 

Och  som  Wi  af  hvad  I  uti  förberörde  måtto  anfört,  i  nåder  finna 
att  I  utan  någon  erhållen  befallning  af  sjelftagen  drift  ingifvit  ofvan- 
nämnde  föreställning,  derutinnan  I  sträckt  eder  vidare  än  efter  instruction 
eder  tillkommit,  yttrat  eder  uti  mål,  som  icke  tillhördt  eder  at  pröfva 
och  derutinnan  afgifvit  hvarjehanda  tilstyrkanden ;  Så  vele  Wi  hafva 
eder  i  nåder  förehållit,  det  eder  skyldighet  är  at  aflämna  underdåniga 
utlåtanden  i  sådane  ämnen,  hvaröfver  Wi  det  af  eder  eska,  men  eljest 
icke;  att  eder  icke  tillkommer  den  myndighet  och  anseende  som  Wåre 
och  riksens  collegier;  och  att  I  således  med  förslager  eller  på  annat 
sätt  icke  boren  inblanda  eder  uti  i'egement8  ärender,  utan  inskränka 
eder  inom  de  giöromål  edre  ledamöter  egentligen  tillhöra  efter  medi- 
cinske  vetenskapens  reglor,  eder  embetes  plikt,  jemte  de  utfilrdade 
instruotioner  och  särskilte  förordnanden  samt  att  I  uti  de't,  som  angår 
arbets  commenderlngen,  hade  bordt  vända  eder  till  Generallieutenanten 
baron   Sprengtporten  såsom   directeur  af  finska   ftstningsbyggnaden». 

Antingen  nu  sjukligheten  å  Sveaborg  tilltog  eller  coUegii  medici 
påminnelser  icke  förklingat  alldeles  ohörda,  efter  någon  tid  erhöll 
kollegium  befallning  att  öfversända  till  Sveaborg  en  särskild  läkare. 
Provinsialläkarens  biträde  var  icke  att  påräkna.  Visserligen  hade 
generallöjtnanten  baron  Bernhard  Otto  Stackelberg  i  skrif velse 
från  Helsingfors  begärt,  att  collegium  medicum  vOle  förmå  förre  guver- 
nementsmedikus,  provinsialläkaren  i  Tavastehus  Zandt  att  flytta  sin 
station  till  Helsingfors,  för  att  i  tid  förekomma  de  sjukdomar,  »som  sig 
bland  garnizon  och  arbetsmanskapet  på  Sveaborg  yppas  kunna»,  men 
kolleginm  förklarade  det  vara  omöjligt  och  antydde,  »att  Beyersten 
icke  lärer  underlåta  att  infinna  sig,  när  han  påkallas». 


266  FRÅN  1788 — 1790  års  krig  i  finland. 

Till  efterkommande  af  Kongl.  Majrts  befallning  om  afsändande  af 
en  läkare  till  Sveaborg  blefvo  de  i  Stockholm  praktiserande  läkarene 
kort  derefter  under  juli  månad  uppkallade  inför  coUegium  medicum, 
men  undanbådo  sig  detta  förtroende  i  anseende  till  det  ringa  dagtrakta- 
mentet. Kollegium  lofvade  försöka  att  få  detsamma  förhöjdt  till  6  dal. 
smt  om  dagen.  D:r  Johan  Salberg,  som  slutligen  åtog  sig  uppdraget 
mot  3  dal.  smt  i  dagtraktamente,  aflemnade  berättelse  om  tillståndet  på 
Sveaborg  och  denna  insändes  sedan  till  Kongl.  Majrt*).  Sjelf  eriiöll 
han  tillsägelse  att  påskynda  sin  hemresa,  emedan  hans  vistelse  derstädes 
numera  ansågs  vara  mindre  nödig,  men  på  en  senare  k.  befallning 
af  den  ^7io  s*  ä.  qvarstannade  likväl  Sal  berg  och  återkallades  först 
mot  julen. 

2.  Under  1788 — 1790  års  krig  var  sjukligheten  å  Sveaborg  ånyo 
fruktansvärd.  Om  dåvarande  förhållanden  finna  vi  upplysningar  i  ett 
bref  af  andre  fältmedikus  Daniel  Wickman  till  Abr.  Bäck  af  den 
^74  1789: 

»Under  resan  från  Lovisa  till  Helsingfors  berättades  mig  på  hvaije 
gästgifwaregård,  at  pästen  wore  pä  Sweaborg  gängse.  Vid  min  ankomst 
til  berörde  ställe,  blef  jag  genast  försagd  wid  åsynen  af  de  på  flera 
ställen  i  högar  upstaplade  döde  menniskokroppar,  och  föga  fattades  det 
jag  ju  icke  trodt  hwad  mig  under  wägen  blifwit  med  wisshet  för- 
kunnadt. 

Orsaken  til  denna  förödelse  låg  dels  uti  de  oeconomiska,  dels  uti 
de  medicinska  anstalterna,  dels  ock  uti  sjelfwa  projectet  till  reglemente 
vid  arméens  flottas  sjukhus,  hwilket  ännu  efterlefwes. 

Hwad  de  oeconomiska  angår,  så  inpackades  det  sjuka  folcket  dagel. 
uti  lazaretterne,  hwaräst  convalescenterne  woro  sysselsatte  at  utbära 
sine  döde  kamraerater.  Herr  Archiatern  kan  tänka:  uti  et  nimm  uti 
lazarettet  wid  hwarfwet  lågo  108  personer,  dels  i  sängar,  dels  på 
britzer,  och  af  denna  myckenheten  sjuka  människor  lågo  5  stycken  i  en 
säng.  Uti  hwarfs  sjukhuset  var  mortaliteten  förfärligast.  Fäldt  medicus 
doctor   Roth    hade,  före  min  ankomst,    förestådt    detta    sjukhus    uti  en 


*)  CoUegi  medici  protokoll  den  "/^o  1773. 


FRÅN    1788—1790   ÅRS   KRIG   I   FINLASD.  267 


månads  tid,  men  hade  nyss  insjuknadt,  och  ehuruväl  General  en  chef 
och  min  honetta  förste  fältmedicus  assessor  Salomon  ej  chargerat  mig 
med  någon  sjuk-skötsel,  beslöt  jag  dock,  under  min  wäns  sjuklighet,  at 
sjelf  åtaga  mig  speciela  wården  öfver  detta  lazarett,  för  att  uppmuntra 
mina  kammerater  och  föregå  dem  med  godt  exempel.  Convalescenter 
och  moribundi  fingo  alla  lika  portioner  mat.  Til  drickspenningar  fingo 
hwarje  person  2  styfver  om  dagen.  Gran-,  enris  och  sand  anskaffades 
allenast  3:ne  gånger  i  månaden,  neml.  dagen  för  sjelfva  mönstrings- 
dagame.  Min  beskedelige  landsman,  ammiralitets  medicus  doctor  Hjers- 
dorff,  som  före  a&esan  från  Sweaborg  någon  tid  förestådt  wästra 
Swartö  lasaretter,  hade  uti  6  eller  8  rumm  låtit  inrätta  ventiler  eller 
så  kallade  trä-tutar  i  fönstren^  men  uti  alla  de  öfrige  sjukhusen  funnos 
ej  sådana.  De  sjukas  svarta  skortor  och  smutsiga  lakan  gåfvo  nogsamt 
tilkänna  at  med  renhållningen  war  föga  bewändt,  med  mycket  mera. 

De  medicinska  anstalterna  wil  jag  gärna  undgå  at  nämna  af 
fmktan,  at  herr  Archiatern  och  riddaren  kunde  tro  mig  med  berättelse 
om  en  lyckelig  reformation  wilja  tillägga  mig  sjelf  något  eget  berömm, 
som  jag  wisserligen  ej  förtjenar.  Jag  wil  allenast  hämna,  at  ehuruwäl 
både  ofta  illa  afpassade,  kostsamma  och  onödiga  medicamenter  dageligen 
requirerades  uti  enorma  qvantiteter,  dogo  folcket  likwäl  som  flugor,  och 
at  jag  anwändt  mitt  högsta  bemödande  at  återställa  friden  läkame 
emellan,  h vilken  den  slarfacktige  fältmedicus  Wännman  flera  gånger 
brutit. 

BeträfEetnde  projectet  til  reglemente  wid  arméens  flotta,  så  wil  jag, 
för  at  ej  blifva  för  mycket  widlöftig,  allenast  nämna  en  enda  omstän- 
dighet. Detta  stadgar:  at  Volontäiren  eller  båtsmamien  bör  undfå  sin 
proviant  hvarje  gång  på  10  dagars  tid,  hwilcken  gemenligen  består  af 
ärter,  fläsk,  salt  kött  och  sill  m.  m.  !N^är  nu  händer  at  båtsmannen 
blifwer  til  exempel  provianterad  den  ^/^  och  insjuknar  den  V^,  så  skal 
han  til  och  med  den  10  i  samma  månad  bespjsas  i  lasarettet  med  ärter, 
fläsk  etc.  under  hvad  sjukdom  som  helst. 

Jag  ryser  och  fasar,  när  jag  förer  mig  til  minnes  hvad  högst 
bedröfwelig  wärckan  alla  dessa  oredor  sammanlagda  åstadkommo.  De 
äro  alla,  —  den  alsmäcktige  Guden  ware  ewinnerlig  ära  och  pris,  med 
största  fogelighet  och  beskedelighet  håfne  och  ingen  annan  bör  hedern 
tilskrifvas,  än  den  makalösa  menniskan,  den  store  hedersmannen,  commen- 
danten  och  öfwersten  Mannerskantz,  samt  interims  chefen  wid 
arméens  flotta,  öfwerste  lieutenanten  och  riddaren  baron  Fleetwood, 
hwilcka    herrar   altjemt    behaga    omfatta    mig   med    utmärkt   nåd.     Jag 


268  FRÅN  1788—1790  Års  krig  i  finlanb. 


skulle  wid  detta  tilfälle  wara  ganska  obeskedelig  och  lägga  sten  på 
börda,  om  jag  skuDe  underlåta  at  berätta,  det  öfversten  och  riddaren 
Ankarswärd  under  sin  warelse  härstådes  med  lika  nåd  och  drift  gynnat 
och  befrämjadt  alt  mitt  företagande. 

De  sjuke  bespisas  nu  efter  den  stat  och  den  ordning  assessor 
Salomon  stadgadt.  Tilräckeligt  utrymme  blef  genast  anskaffadt  och 
britser  uti  alla  sjukhus  blefwo  strax  borttagne.  Chefen  befalte,  på  min 
begäran,  at  reparation  uti  lasarettet  å  lilla  öster  Swartö,  hwaräst  alt 
war  förfallit,  skulle  prompt  anställas.  Alla  rummen  blefvo  skurade, 
swaflade,  wädrade  och  med  ventiler  eller  trä-tutar  föi^sedde.  Alla  sjuke 
få  nu,  på  mitt  tillskyndande,  korngrynsgröt  i  stället  för  wattugröt; 
convalescenteme  få,  utom  Vso-^löls  8*  tobak  dagel.,  1  stop  dricka,  och  de, 
som  bespisas  mediocriter,  ^/^  stop  dricka  dagel.  Scorbutici  få  pepparots- 
dricka  efter  behag  och  surkåhl  2  eller  3  gånger  i  weckan.  Rena 
linnkläder  ömsas  åtminstone  en  gång  i  weckan,  jag  menar  skortor  och 
lakan.  Sjukwacktaren  tilhålles  noga  at  fullgöra  sina  skyldigheter,  och 
isynnerhet  at  dagel.  sopa,  snygga  och  granrisa  golfwen,  2  eller  3  gånger 
om  dagen  röka  rummen  med  enris  eller  ättika,  öpna  dragluckoma  och 
stundom  fönstren.  En  eller  2:ne  plåtar  gifwer  jag  den  sjukwackt  i 
månaden,  som  fullgörer  sin  skyldighet  bäst.  Af  innelyckte  conoept  til 
bref,  hwilcket  general  en  chef  redan  bifallit,  finner  min  nådige  herr 
Arkiater  at  jag  skaffadt  mine  convalescenter  Htet  frukost,  och  at  jag  är 
mån  om  deras  hälsas  bibehållande  för  framtiden. 

Alla  mine  kammerater  täfia  med  hvarannan  at  fullgöra  sin  plickt 
Den  enda,  som  sturskas,  jag  nämner  det  ogärna,  är  just  den  jag  trodde 
wore  mig  mast  obligerad,  och  hwars  syssla  jag  uti  2  ^/^  månad  bestridt, 
jag  menar  herr  fältmedicus  doctor  Both.  Jag  har,  sedan  han  blef 
frisk,  lämnat  honom  winckelhuset,  hwaräst  ganska  få  sjuke  äro,  i  stäUet 
för  hwarfs  lasarettet,  som  han  bör  förestå,  och  lofwadt  at  bestrida  alla 
förefallande  göromål  uti  detta  sjukhus,  som  är  det  största,  uti  hwilcket 
mortaliteten  warit,  som  redan  nämt  är,  störst  och  hwilcka  mörksens 
och  dödsens  boningar  blefwo  i  hast  förvandlade  til  hälsosamma  och 
Ijuflige  granrissalar,  ty  jag  har  låtit  bekläda  dem  med  granris;  alt  detta 
oaktadt  wägrar  han  at  til  mig  ingifwa  den  speciela  rapporten  för  sitt 
sjukhus,  på  hwilcken  jag  bör  grunda  den  generela  till  första  fältmedicus. 
Jag  skal  ännu  med  saktmodighet  söka  at  öfvervinna  hans  obeskedelighet, 
som  altid  haft  til  regel  och  rättesnöre,  at  utan  rörelse  fördraga  andra 
människors  oförrätter  och  dårskap». 


FRÅN    1788 — 1790   ÅRS   KRIG   1  FINLAND.  269 

>Hwad  som  förefallit  mig  bedrOfweligit  har  warit,  at  3:ne  stycken 
af  mina  nitifike  och  beskedelige  kammerater,  regementsf&ltskären  assessor 
Möller,  lasaretts  chirurgi  Schmidt  och  Fettler,  hafwa,  ehuru  hurtige 
och  raske  kämpar  emot  döden,  likwäl  uti  denna  striden  blifwit  öfwer- 
vunne. 

Assessor  Muller,  som  bodt  på  Sweaborg  uti  några  och  30  års 
tid,  war  en  man  af  circa  70  års  ålder,  allmänt  wördad  och  älskad  för 
sin  rena  och  upricktiga  gudsfruktan,  för  sin  flit  och  skicklighet  uti 
embetet,  för  sine  wälgemingar  emot  alla  fattiga,  och  i  synnerhet  emot 
alla  Mtiga  officers  ämnen  wid  Stakelbergska  regementet.  Han 
hade  upfostrat  och  medelst  accordsumraors  betalande  befordrat  större 
delen  och  kallades  därföre  af  alla,  ifrån  chefen  til  den  sämsta  soldaten, 
för  pappa  Muller.  Dagen  efter  hans  död  begärte  hela  officerscorpsen 
chefernas  tilständ  at  få  den  hedern  at  bära  sin  pappa,  sin  far,  sin  wän 
och  wälgörare  til  grafwen  och  aldrig  har  jag  sedt  en  hurtig  och  oför- 
skräekt  tropp  fälla  bittra  tårar,  än  wid  detta  sorgliga  tilfälle». 

Om  lasarettens  placering  och  de  tjenstgörande  läkarene  lemnade 
Wickman  tillika  följande  upplysningar. 

Vester  Swartö  södra  lasarett  förestods  af  d:r  W  än  man.  Norra 
lasarettet  vårdades  af  assessor  Muller  och  öfverkirurgen  Meijer. 

Sluphamns  lasarettet  förestods  af  assessor  Oericke. 

lilla  öster  Swartö  lasarett  sköttes  af  assessor  Engström. 

Lasarettet  i  det  s.  k.  vinkelhuset  förestods  af  fältmedikus 
d:r   Rooth. 

Varfslasaretten  förestodos  af  d:r  Wickman. 

Skatuddens  lasarett  vårdades  af  fältmedikus  d:r  Pip  pin  g. 

Ulrikasborgs  lasarett  förestods  af  fältläkarene  Hesselius  och 
Hornstedt. 

Officerspaviljongen  beboddes  af  lasarettsbetjeningen. 

Vid  krigets  utbrott  förordnades  öfverdirektören  Daniel  Theel 
den  V«  1*^88  till  »förste  fältkirurg»  i  Finland  med  det  tillkännagifvandet, 
»att  förste  fältchirurgus  på  intet  vis  subordinerade  förste  fältmedicus, 
utan  att  desse  sysslor  voro  till  alla  delar  lika  att  anse  och  att  hwar 
och  en  vore  hufvudman  för  sin  métier».  I  denna  egenskap  erhöll 
Theel   den  V?  befallning  att  inrätta  arméens  lasarett  i   Lovisa  och   att 


270  FRÅN    1788 — 1790   ÅBS   KRIG  I   FINLAND. 

I - 

dertm  anskaffa  fältskärer.  Sedan  The  el  iordningställt  så  väl  detta 
lasarett,  som  några  ambulatoriska  sjukhus  vid  gränsen,  återvände  han 
redan  om  hösten  1788  till  Sverige. 

Medikamentsleveranserna  under  kriget  till  arméons  behof  gåfvo 
anledning  till  meningsskiljaktighet  emellan  collegium  medicum  och 
öfverläkaren.  Som  kändt  är,  förordnades  1789  medicine  adjunkten  i 
Upsala  och  regementsläkaren  vid  Svea  lifgardet  Pehr  Afzelius  till 
fält-  och  stabskimrg  vid  arméen  i  Finland.  I  denna  egenskap  insände 
Afzelius  till  utredningskommissionen  reqvisition  på  medikamenter  för 
fältapotekets  behof.  Då  kollegium  vid  granskningen  häraf  gjorde  en 
mängd' anmärkningar  ooh  i  utredningskommissionen  uppgaf,  att  en  del 
af  de  reqvirerade  läkemedlen  dels  kunde  saklöst  bortlemnas,  dels  vore 
i  för  stor  qvantitet  upptagen,  beklagade  sig  Afzelius  deröfver  i  bref 
tiU  Abr.  Bäck  af  den  ^1^  1789: 

»Utan  frugtan  och  oro,  men  väl  med  någon  förtrytelse,  har  jag 
igenomläsit  de  anmärkningar  dem  kongl.  Collegium  medicum  drifwit  af 
undersåtelig  nit  sjelfkraft  behagat  göra  vid  min  för  arméen  på  h{}g 
befallning  upgjorda  medicamentsrequisition  för  att  öfvertyga  allmänheten 
det  jag  antingen  är  dumhufvud  eller  skälm. 

För  det  närvarande  sysselsatt  med  300  blesserades  skötsel  och 
således  med  andra  angelägnare  göromål  än  att  inlåta  mig  i  en  onödig 
skriftväxling,  har  jag  åtnögdt  mig  med  att  hos  konungen  i  underdånighet 
anmäla  hvad  jag  trodt  min  säkerhet  i  denna  del  fordra.  Då  lyckan 
återför  mig  i  det  lugn  jag  önskar  skaU  jag  med  nöje  skynda  till  min 
heders  försvar. 

Emellertid  förefaller  det  mig  och  mina  medbröder  besynnerligt  att 
kongl.  Collegium  utan  fullkomlig  kännedom  af  arméens  behof  och  till- 
gången samt  af  ställningen  härute,  då  reqvisitionen  giordes,  velat  fläcka 
vår  ära  och  öka  tyngden  af  de  syslor,  under  hvilkas  besvärligheter  vi 
sedan  krigets  böljan  suckat.  Vi  hade  tänkt  oss  uti  Collegium  böra  finna 
ett  stöd  och  ett  försvar,  men  vi  märka  deremot  att  det  samma  gi^nskar 
oss  icke  med  det  sagtmod  och  den  urskillning,  som  wi  väntat  af  upplysta 
förmän. 

Wi  skole  icke  dess  mindre  fortsätta  våra  syslor  med  den  nog- 
granliet,  som  menskligheten  och  vår  undersåteliga  pligt  det  kräfwa. 
Med  öfvertygelse    om    att   hafva   så    mycket    vi   kunnat  fullgjordt    våra 


FRÅN    1788—1790    ÅKS   KRIG   1   FINLAND.  271 

skyldigheter,  lyckelige  att  kunna  göra  det  under  monarkens  ögon,  lemna 
vi  gema  åt  Collegium  den  förnöjelsen  att  hfickla  våra  giöromåhl  och 
vantyda  vår  välmening». 

Äfven  ett  bref  af  Afzelius  till  Chr.  Carlander  från  Lovisa  af 
den  ^/^  1789  i  samma  syfte,  må  här  införas: 

»A  propos  hvad  tyckes  dig  om  Collegii  medici  påminnelser  vid  min 
reqvisition?    De    smaka   ju  af  mycken  undersåtelig  nit?    De  visa  ju  att 
Collegium  noga  känner  armeens  behof,  tillgångar  och  ställningen  härute?  . 
Än.  beskyllningen  af  oredelig  förvaltning,    som  faller    på    alla    fältmedici, 
ty  intet  får  utan  dei-as  anordning  lemnas  från  fältapotheket? 

Yi  äro  nu  här  öfver  höfvan  sysselsatte  med  750  sjuke,  bland  hvilka 
äro  öfver  100:de  blesserade  och  vi  vänte  i  morgon  130  dylike,  dels  från 
den  olyckeliga  Kaulbarske  affairen,  dels  från  det  nu  intagna  Högfors, 
hvarest  en  hop  folk,  vid  en  i  går  gjord,  man  säger,  oförsigtig  recog- 
nescering  mot  [egendomen]  Summa  bitit  i  gräset»  ^). 

Hvad  i  öfrigt  läkarevården  under  kriget  vidkommer,  kan  här  nämnas 
att    Ernst   Diederich   Salomon    var   förste   fältläkare  vid  arméen*). 


')  Hvad  förlusten  af  manskap  under  1788—1790  årons  krig  beträffar,  meddelade 
P.  OL  Liljevalch  i  ett  enskildt  bref  till  författaren  af  den  ^j^  1856,  att  den 
svensk-finska  arméen  med  inbegrepp  af  skärgårdsflottans  bemanning  och  inberäknadt 
tid  efter  annan  ankomna  föi-stärkningar  ut^'ordc  under  nämnda  krig  65,297  man. 
Äfgången  under  krigets  tre  år,  dels  af  dödade  i  träffning,  dels  af  fångne,  afskedade  och 
sotdöde  uppgick  till  21,359  man.  —  Helsinge  regemente  hade  24  dödskjutne  och  621 
döde  å  sjukhus  eller  afskedade  som*  invalider.  Det  hade  under  kriget  erhållit  498 
rekryter. 

^)  Af  Salomon  finnas  tvenne  korta  meddelanden  till  collegium  inedicimi  om 
sjiikUgheten  bland  trupperna,  tryckta  i  »Läkaren  och  Naturforskaren»  IX:  318,  345. 
Han  uppger  att  1788  envisa  diarrheer  och  dysenteri,  äfvensom  skörbjugg  varit  de  för- 
herskande  sjukdomarne.  Till  följd  af  konungens  befallning  anhöll  utred ningskommLs- 
sionen  hos  collegium  medicum  1789,  att  kollegium  viUe  författa  en  kort  underrättelse 
huru  soldaten,  isynnerhet  med  afseende  på  det  finska  klimatet,  kunde  skydda  sin  hälsa 
i  fält.  Denna  skrift  skulle  på  kommissionens  hekostnad  tryckas  och  utdelas  bland 
manskapet.  Pä  koUegii  begäran  sammanskref  Salomon  med  biträde  af  H.  G  a  h  n 
en  sådan  skrift,  som  efter  granskning  antogs  af  kollegium  den  ^^4  s-  ^*  ^^  trycktes 
under  titel  ^Underrättelse  om  det,  fom  bidrager  till  soldatens  helsa  i  faltT^.  4:o.  En 
likartad  skrift  innehållande  regler  för  transporter,  marscher,  kantoneringsqvarfor  m.  m., 
utarbetad  af  P.  Zetzell,  utkom  under  pommerska  kriget  under  titel  *En  soldats 
helsa  i  falt.    På  Herr  General  en  chefs  befallning*.    Qrei&wald  1761. 


272  FRÅN  1788—1790  ars  krig  i  finland. 

Till  ordnande  af  den  ekonomiska  detaljen  vid  sjukvärden  och  anskaffande  af 
dertill  behöfliga  förnödenheter  blef  öfverstelöjtnanten  baron  Joh.  Henr. 
Munck  utsedd  och  till  hans  biträde  förordnades  den  "/g  1789  Afzelius, 
att  som  öfverdirektör  hafva  inseende  öfver  arméens  medicinalverk,  medan 
Salomon  borde  vaka  öfver  den  egentliga  sjukvården.  Sjukhus  funnos 
inrättade  i  Lovisa,  Borgå,  Tavastehus,  Anjala,  Helsingfors,  Tölö,  Sömäs 
m.  m.  Medikamentsleveransen  skedde  icke  medels  entreprenad,  utan 
medicinalierna  anskaffades  först  af  hofapotekaren  Georg  Eberhard 
Georgii  och  sedeimera  1790  gemensamt  af  Stockholms  apotekare. 
Drogerna  granskades  före  deras  afsändning  till  Finland  af  coUegii 
medici  ledamöter.  Provisor  Hans  Henrik  Harder  från  Norrtelje 
förestod  med  biträde  af  fem  farmacie  studiosi  det  i  Lovisa  inrättade 
fältapoteket.  På  anmodan  af  collegium  medicum  uppgjorde  apotekare- 
societeten  förslag  till  redovisning  för  detsamma.  Kollegium  erkände 
den  uppgifna  metoden  för  den  redigaste^  men  den  fordrade  en  skild 
bokförare.  Kollegium  föreslog  derför  en  enkel  utredning  öfver  hvad 
som  inkommit  och  hvad  som  utgifvits  till  sjukhus  och  fältkistor  ^). 

I   skrifvelse   till   collegium    medicum   af   den    ^/^^    1789    yttrade 
Salomon: 

»Consumptionen  af  medicamenter  är  ock,  dä  de  pä  så  mänga  ställen 
skola  delas,  så  stor  att  man  ej  kan  undgå  frukta  för  brist  derpå  mot  våren, 
om  ej  den  andra  hälften  af  den  till  k.  utredningskommissionen  afgifna 
requisition,  jämte  det  den  sedan  sända  defektlistan  innehåller,  skynd- 
sammeligen  hitkommer.  Assessor  Afzelius,  h vilken  med  permission  i 
enskilda  saker  hemreser,  har  äfven  i  commission  att  aflemna  upplysningar 
i  de  delar  Collegium  begärt  dess  förklaring  rörande  medicamentema  för 
arméen.  —  I  anseende  till  en  blid  höst  och  väderlek  har  den  förflutna 
tiden  icke  utmärkt  sig  genom  ovanlig  sjuklighet,  ej  heller  ovanliga  till- 
fälligheter yppat  sig». 

Vid  granskningen  af  medikamentsräkningama   gjordes  i  collegium 
medicum  anmärkningar  deröfver  att  de  voro  taxerade  efter  utminuterings- 


')  CoUegii  medici  protokoll  den  ^^  1790. 


FRÅN  1788—1790  ÅRS  KRiö.  273 

pris,  ehuni  leveransen  skedde  i  större  partier.  En  del  af  ledamöterna 
yrkade  på  20  %  nedsättning,  andre  ville  nedsätta  priset  endast  på 
inhemska  läkemedel.  Slutligen  förenade  man  sig  om  6  7o*)«  De  vid 
krigets  slut  öfverblifna  drogerna  försåldes  på  auktion  1792.  —  Såsom  ett 
viktigt  inlägg  i  militärläkarevården  under  kriget  må  nämnas,  att  konungen 
medels  generalorder  af  den  ^^/q  1789  tillät,  att  blesserade  och  feber- 
sjuke officerare,  hvilka  intogos  på  arméens  sjukhus,  fingo  åtnjuta  fria 
medikamenter,  föda  och  skötsel  under  sin  sjukdom,  utan  att  annat  än 
fälttraktamentet  indrogs,  portioner  och  rationer  likväl  undantagna. 

Under  kriget  hade  P.  Afzelius  på  utredningskommissionens 
befallning  utarbetat  och  den  2^/2  1^90  insändt  förslag  till  ny  stat  för 
de  vid  arméen  i  Finland  tjenstgörande  läkarene  och  faltskärerne,  hvilken 
här  må  meddelas. 

»AflöniDg  i  Portioner.  Rationer.  J^^Ä W'    ^^i?f.  ^°^®' 


månaden. 
En  förste  fältmedicus  . 

ui  uuuor. 

2 

4 

'-  från  Stockholm. 
40 

lesor. 
4>) 

>        »       fältchirurgus 

»  fält-     eller   brigad  e- 

medicus       .... 

26: 

32 

2 

2 

4 
4 

40 
33:  16 

4 
2 

>  lasarettsmedicus  .    . 

20 

2 

3 

33:  16 

2 

>              »                el. 

bataillonsfältskär  vid 

obeständiga    corpser 
>  underfältskär  vid  la- 

16 

1 

2 

20 

1 

saretterna  eller  fält- 

Akärsgesall  på  extra 
stat  vid  regementeme 

13: 

16 

1 

12 

1 

Mot  detta  förslag  ingaf  förste  fältläkaren  vid  arméens  ambulato- 
riska  sjukhus  Johan  Theophil  Nathorst  ett  annat,  dateradt  Borgå 
den  '^/s  1790,  hvaruti  han  fordrar  fullkomlig  likställighet  med  afseende 


')  CoUegii  medici  protokoU  den  "/,  1790. 

*)  Dessutom   skulle  åt  förste  fåltläkaren,   utom  en  »fåltskärsgesäll»,   bestås   en 
»apotekaregeeäll»  enligt  1789  års  sjukhusreglemente. 

18 


274  FRÅN  1788-1790  ÅRS  krig. 


å  rang  och   löneförmåner   emellan   läkare   och   kirurger.    Härom   skref 
Nathorst  den  26/3  1790  tUl  öfverdirektören  för  kirurgin  Daniel  Theel: 

»Jag  tackar  ödmjukast  för  bemödandet,  för  förtroendet  hr  öfver- 
directeuren  wisat  mig  genom  upprätthållandet  af  wär  arma  corps' 
warelse.  Mitt  yttrande  medföljer  i  afskrift  likt  det,  som  till  utrednings- 
commissionen  afgådt,  jag  har  ej  kunnat  undgå  att  vara  litet  ifrig,  jag 
skulle  hafva  förebrått  mig  mot-satsen.  Jag  längtar  at  höra  huruvida  hr 
öfverdirecteuren  är  nöjd  elier  ej  dermed.  Det  duger  ej  att  tala  sagta, 
då  man  talar  för  en  hel  corps'  wäl.  Jag  känner  min  man.  Detta  blir 
ej  det  sista  försöket  och  utom  hr  öfverdirecteurens  vakande  öga  skulle 
vi  snart  wara  uppslukade  af  hans  omfattande  natur.  Men  jag  tviflar 
dock  ej,  att  han  som  en  annan  hwalfisk  skulle  nödgas  åter  utspy  denna 
Jonas.  Alt  har  perioder,  de  frånvarande  hafwa  altid  orätt  och  saker 
göras  aldrig  eviga.  I  &11  espriten  är  sådan  at  man  ropar  foravo  ät  alt 
hvad  han  gör,  så  förekom  att  detta  hans  förslag  ej  blir  af  konungen 
stadfästadt  för  dess  ankomst  til  Finland.  Sedan  vågar  jag  swara  for 
saken. 

Intet  nytt.  Sjukligheten  aftager.  Den  */*  firas  af  den  härvarande 
civilcorpsen  en  ofrälse  fest,  ingen  adelsman  närvarande,  endast  boigare, 
präster  och  bönder.  Jag  skall  åter  fram  på  den  politiska  svänglinan  och 
tala  Öfver  dagen». 

Sist  antydda  tal  af  Nathorst  bär  titeln  ^Tal  hållet  på  konungens 
födelsedag  den  24  januari  1789  uti  gillet  Kärleken  till  nästan  i 
Lomsa*  och  är  tryckt  i  Stockholm  s.  å. 

Såsom  tjenstgörande  läkare  under  kriget  1788—1790  nämnas: 

Förste  fältläkare: 
Ernst  Diederich   Salomon. 

Förste  fältkifiirger  : 
Daniel  Theel;  JohanTheophilus  Nathorst;  Pehr  Afzelius, 

Andre  fältläkare: 

Carl  Daniel  Ekmark;  Daniel  Wickman;  Johan  Adolf 
Wadström. 


FINSKA   KRIGET   1808—1809.  275 

Fältläkare  : 
Josef  Gustafsson  Pipping;  Carl  Henrik  Wänman; 
Anders  Hesselius;  Johan  Jeffcott;  Göran  Rooth;  Erik 
Odhelius;  Ghristoffer  Carlander;  Claes  Fredrik  Hornstedt; 
Gustaf  Fredrik  Kjellman;  Anders  Peter  Ammilon; 
Christian  Herman  Carger;  Christer  Aejmelée;  Johan 
Fåhrée;  Mathias  Åkerberg;  Johan  Fredrik  Wallenius; 
Jakob    Edgren;    Olof   Galleen. 

Sjukhusläkare  och  fältskärer: 
Gabriel  Stark;  Johan  Gottsman;  Sven  Magnus  Schjerf- 
bäck;  Svante  Björklund;  Pehr  af  Bjerkén;  Johan  NorsBus; 
Carl  Fredrik  Gröndahl;  Mathias  Malmberg;  Jakob  Dettlof 
Eberstein;  Gustaf  Åström;  Johan  Gottleben  Roth;  Olof 
Bernhard  Rosenström;  Emanuel  Jakob  Herbst;  Isaac 
Salingre;  Carl  Henrik  Salberg;  Johan  Fredrik  Romberg; 
Jonas  Efraim  Wänerberg;  Jakob  Lindebäck;  Ulrik  Pryss; 
Axel  Fredrik  Laurell;  Anders  Boxström;  Johan  Fredrik 
Glasberg;  Berndt  Henrik  Muller;  Johan  Engström;  Baltha- 
sar   Siegfrid    Gericke;    Gottfrid   E.  Muller. 

3.  Kriget  i  Finland  1808—1809  framställer  åter  för  oss  samma 
tafla  af  nöd  och  elände,  af  förvirring  och  oordning,  som  de  föregående 
krigen.  I  saknad  af  tillräckliga  källor  och  detaljundersökm*ngar  hade 
författaren  icke  ämnat  ingå  på  en  längre  framställning  af  läkarevården 
vid  finska  arméen  under  detta  fälttåg.  Vår  kännedom  om  alla  hit- 
hörande omständigheter  är  ännu  för  bristfällig.  Först  sedan  svenska 
generalstabens  stora  arbete  öfver  krigshändelserna  under  åren  1808 — 1809 
hunnit  fullständigt  utkomma,  kan  man  hoppas  att  ljus  sprider  sig  också 
öfver  hälso-  och  sjukvårdsförhållandena  inom  arméen.  Måhända  skola 
framdeles  äfven  hittills  saknade  sjukhusjournaler  och  läkarerapporter  eller 
andra  anteckningar  i  ämnet  komma  i  dagen.  Först  då  kan  man  hoppas 
vinna  en  verklig  insikt  i  det  sätt,  hvarpå  railitärläkarevården  handhades 
under  detta  krig,  hvars  detaljer  i  öfrigt  äro  utförligt  behandlade.  Senare 
fann  dock  författaren  önskligt,   att  i  hans  arbete  icke  skulle  saknas  en, 


276  FINSKA   KRIQET    1808—1809. 

om  äfven  mindre  fullständig,  öfversikt  af  de  medicinska  förhållandena 
vid  tiden  för  Finlands  sista  hårda  strid  under  Sveriges  fana^). 

Beträffande  militärläkarene  i  Finland  gäller  fullt  hvad  om  denna 
kår  tidigare  redan  anförts.  De  på  särskilda  ställen  i  detta  arbete  före- 
kommande uppgifterna  om  militärläkarenes  utbildning  i  början  af  seklet 
ådagalägga  mer  än  nogsamt,  att  densamma  fortfarande  var  i  hög  grad 
bristfällig  och  icke  motsvarade  tidens  växande  fordringar  ^).  De  enskilda 
förbättringar  man  velat  införa  i  undervisningen  och  de  ökade  anspråk 
man  sökte  ställa  på  de  egentliga  militärkirurgerne,  hade  ännu  icke  för- 
mått utplåna  spåren  af  forna  tiders  missförhållanden.  Den  nybildade 
fältläkarekåren  fanns  i  det  hela  ännu  icke  till  och  kunde  icke  heller 
omedelbart  tillskapas.  Hvarken  var  densamma  fulltalig  eller  uppfostrad 
för  sina  åligganden.  I  sjelfva  verket  var  militärläkarevården  fortfarande 
med  få  undantag  lemnad  åt  de  gamla  regementsfältskärerne  och  fält- 
skärsgesällerne,  ehuru  numera  benämnde  regementsläkare  och  under- 
läkare. Blott  undantagsvis  funnos  bland  dem  män  med  grundliga  medi- 
cinska studier  och  omfattande  praktisk  utbildning. 

Då  man  vid  utbrottet  af  ett  krig  med  Ryssland  under  dåvarande 
politiska  förhållanden  bordt  kunna  förutse,  att  främst  Finland  skulle  blifva 
skådeplatsen  för  detsamma,  är  den  sorglöshet,  hvarmed  förberedelserna 
dertill  skedde,  rent  af  ofattlig.  Samma  oförklarliga  bekymmerslöshet 
gjorde  sig  äfven  märkbar  med  afseende  på  militärläkarevårdens  ordnande. 
Fältläkarekårens  dåvarande  chef  Johan  Gustaf  Hallman  synes  varit 
långt  ifrån  vuxen  sin  ansvarsfulla  och  viktiga  plats.  Ehuru  ledamot 
i  collegium  medicum  och  derjämte  dess  vice  ordförande  försummade 
han  helt  och  hållet  att  sin  plikt  likmätigt  meddela  sig  med  collegium 


^)  Den  viktigaste,  hittills  tryckta  källa  i  detta  afseende  är  C.  A.  Dahlgrens 
»Upplysningar  om  sjukligheten  och  sjukvården  inom  svenska  arméen  under  kriget  i 
Finland  1808»^  meddelade  i  »K.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Handlingar  1853». 
Stockh.  s.  å.  Med  begagnande  af  handskrifna  utdrag  ur  dessa  rapporter  har  C.  f . 
Wahlberg  i  Finska  läkaresällskapet  hållit  den  Vis  ^885  ett  föredrag  om  finska 
arméens  sanitetsväsende  1808—1809  (P.  Läk.  SäUsk.  H:r.  XXVUI:  338  flf.)  och  A.  U. 
Quennerstedt  äfvenledes  iuföit  ett  föredrag  öfver  »Fältefukhusen  i  Finland  under 
1808  års  krig*  i  »Tidskrift  i  militär  helsovård»  1892. 

*)  Se  ofvan  sid.  126. 


riNSKA   KRIGET   1808 — 1809.  277 

• 

medicum  rörande  militärläkarevårdens  angelägenheter.  Särskildt  vid 
denna  tid  synes  kollegium  stått  alldeles  främmande  för  dess  behof.  De 
olycksdigra  försummelser  och  missgrepp,  hvartill  de  ledande  männen 
och  myndigheterna  i  detta  hänseende  gjorde  sig  skyldiga,  drabba  derför 
icke  koUegiam,  ty,  som  kändt,  var  det  först  1810,  som  omsorgen  om 
militärläkarevården  blef  coUegium  medicum  anförtrodd.  Såsom  tillika 
ledamot  i  krigskollegii  intendentsdepartement  och  chef  för  fältläkare- 
kontoret ålåg  det  Hallman  att  bära  omsoigen  derför,  att  rege- 
mentena voro  försedda  med  sina  medicinalkistor,  men  i  hvilket  skick 
instrumentema,  förbandsmaterialet  och  sjukhuspersedlame  befunne  sig, 
framgår  nogsamt  af  det  följande.  Föreskrifterna  härom  blefvo  fullkomligt 
obeaktade.  Såsom  en  beklagansvärd  försummelse  måste  äfven  det  anses, 
att  tillsättandet  af  nödiga  läkarebefattningar  vid  de  finska  trupperna 
uraktläts.  Antingen  voro  de  obesatta  eller  lemnades  de  åt  okumiiga, 
oprofvade  och  blott  tillfälligtvis  antagna  personer.  Visserligen  blef 
konungens  lifmedikus  Pehr  af  Bjerkén  utsedd  till  förste  fältläkare  vid 
finska  arméen,  ett  val,  som  med  afseende  på  hans  framstående  egen- 
skaper som  läkare  och  kirurg,  hans  energi  och  organisationsförmåga 
måste  anses  särdeles  lyckligt,  men  arméens  förseende  med  andre  nödiga 
och  föreskrifna  läkare  hade  man  icke  tänkt  på.  Icke  engång  det  för  freds- 
tid bestämda  antalet  läkare  var  fylldt.  När  finska  arméen  samman- 
drogs i  februari  1808,  nödgades  artilleriet.  Karelska  dragonerna,  Nylands 
infanteri  och  jägare  tåga  i  fält  utan  en  enda  läkare.  Till  att  fylla  denna 
brist  afsändes  från  Sverige  två  examinerade  läkare,  Sven  Petter  Berg 
och  C.  Å.  Dahlgren,  samt  tvenne  oexaminerade  underläkare  J.  P. 
Nordberg  och  J.  6.  Grundel.  I  följd  häraf  uppstod,  när  särskilda 
sjukhus  måste  anläggas,  vid  hvilka  den  aktiva  arméens  läkare  måste 
tjenstgöra,  mer  än  en  gång  brist  på  dem  så  väl  för  vården  af  bles- 
serade  som  af  de  under  arméens  rörelser  fram  och  tillbaka  insjuknade. 
Hvilka  läkare,  som  tid  efter  annan  tjenstgjorde  vid  de  särskilda 
spridda  kårerna  eller  åtföljde  arméen  under  kriget»  lopp,  torde  icke  vara 
lätt  att  utreda.  Redan  de  ständiga  omflyttningarna  från  den  ena  tjenste- 
befattningen  till  den  andra  försvåra  i  hög  grad  öfversikten  häraf.  Så 
vidt   författaren   funnit,   tjenstgjorde   under  längre  eller  kortare  tid  vid 


278  LÄKARE   UNDER   KRIGET   I  FINLAND   1808 — 1809. 

den   finska  arraéen    1808 — 1809  följande  militärläkare,  de  å  Sveaborgs 
och  Svartholms  fästningar  anställde  läkarene  likväl  icke  upptagne. 

Förste  fältläkare: 
Pehr  af  Bjerkén. 

Fältläkare: 

Jakob  Edgren,  med.  d:r;  Johan  Fåhrée,  med.  d:r;  Carl 
Adolf  Dahlgren,  kirurg,  magister. 

Brigadläkare : 

Jakob  Wilhelm  Rudolphi,  medicine  studiosus,  sedan  med.  d:r; 
Christer  Aejmelée,  med  d:r;  Anders  Petter  Ammilon,  examin. 
mästerfältskär ;  Axel  Fredrik  Laurell,  med.  d:r;  Carl  Magnus 
Heman^  medic.  studerande. 

Sjukhusläkare : 

Nils  Anders  Lönroth,  med.  d:r;  Johan  Herman  Carger, 
kir.  mag.;  Sven  Petter  Berg,  med.  d:r;  Carl  Rano,  chir.  stud.; 
Johan  Edgren,  med.  stud.^  sedan  med.  d:r;  Herman  Brunow,  kir. 
mag.;  Math.  Mosell,  med.  stud.,  Råneå;  Johan  Petter  Nordberg, 
chir.  stud.,  Torneå;  Anders  Utterström,  chir.  stud.,  Piteå;  Johan 
Jakob  Lange,  chir.  mag.,  Luleå  och  Ahlvik;  Qeorg  Wilhelm 
Schreck,  chir.  stud.;  Johan  Georg  Grundel,  chir.  stud.;  Jakob 
EsaisB  Wegelius,  medic.  licentiat  Såsom  biträdande  sjukhusläkare 
omnämnas  provinsial-  och  stadsläkarene :  Herm.  Rudolf  Hast  (Wasa); 
Johan  Fredrik  Ebeling  (Wasa);  And.  Johan  Carlstén  (f.  d. 
provinsialläkare  i  Karelen);  Johan  Söderberg  (stadskimrg.  Brahestad), 
Johan  Georg  Staudinger  (stadsfältskär,  Gamlakarleby);  Anders 
Magnus  Lundmark  (stadskirurg,  Jakobstad).  Tid  sjukhusen  i  Uleå- 
borg  biträdde  tillika  fyra  fångne  ryske  läkare  Holzendorff,  Kilpetsky, 
Alexandrowitsch  och  Anders  Schwabitsch  (öfvergick  sedan  i 
svensk  tjenst  och  dog  som  regem.  läk.  vid  Wermlands  regemente  1855). 

Underläkare : 

Fredrik  Cubé,  fältskär  vid  Savolaks  fotjägare;  Böökman; 
Sirelius;    Joh.    Gust    Alen;    Holmström;    Danelli;    Nordvik, 


ARMÉERS   gJUKTlBDSREGLBMXNTE.  279 

chir.  stud.;  Otto  Fredrik  Holmborg;  Towell,  studer.;  Petterson; 
Bergbom  f.  d.  salpetersjudare;  i  Uleåborg  antogos  12  stycken  skol- 
gossar som  biträden  vid  sjakhusen. 

Innan  vi  öfvergå  till  den  egentliga  framställningen  af  arméens 
sjukvård  och  sjukvårdsanstalter,  så  vidt  de  äro  kända,  är  det  nödigt,  att 
i  korthet  återgifva  de  viktigaste  stadganden,  hvilka  rörande  dem  finnas 
affattade  och  bordt  följas.  Deraf  kunna  vi  utan  svårighet  inse,  med 
hvilken  otrolig  vårdslöshet  den  militära  förvaltningen  försummat 
omsorgen  om  arméens  sjukvård  och  åsidosatt  gällande  bestämningar.  I 
det  föregående  är  redan  anfördt,  att  ett  reglemente  för  den  militära 
sjukvården  i  fält  hade  utarbetats  af  P.  Zetzell  med  ledning  af  den 
i  Pommerska  kriget  1757 — 1762  vunna  erfarenheten  *).  Denna  stadga 
blef  med  vissa  förändringar  omtryckt  1789  och  måste,  ehuru  reglementet 
för  fältläkarekåren  utkom  omedelbart  före  kriget,  anses  hafva  varit 
gällande  äfven  under  detsamma.  Stadgan  »om  arméens  sjukhus»  inne- 
höll nämligen  en  mängd  detaljföreskrifter,  hvilka  det  kort  affattade 
reglementet  för  fältläkarekåren  förutsatte  som  kända  och  gällande.  De 
blefvo  äfven,  åtminstone  hvad  sjukvården  vidkom,  vid  oUka  tillfällen 
och  ännu  långt  senare  åberopade. 

Under  ett  fälttåg  skulle  nämligen  ett  »beständigt  eller  hufvud- 
hospital»  efter  högsta  befälhafvarens  bestämning  anläggas  i  arméens 
»place  d'armes»  och  derstädes  tillika  upprättas  ett  nederlag  af  alla  för 
de  öfriga  sjukhusens  behof  nödiga  inventarier  och  förnödenheter.  Man 
beräknade  de  sjukes  antal  öfverhufvud  till  12  å  13  7o  ^^  arméens  styrka 
och  i  detta  förhållande  borde  äfven  alla  dermed  sammanhängande 
åtgärder  vidtagas. 

Till  en  början  voro  under  det  finska  kriget  de  särskilda  brigadernas 
»flyttande»  sjukhus  af  största  betydelse.  Till  dem  öfverfördes  sådana 
sjuke  och  sårade,  som  voro  i  behof  af  sorgfälligare  vård,  hvarifrån 
de  sedan,  i  fall  ej^snar  tillfriskning  inträdde,  när  deras  tillstånd  det 
medgaf,  öfverflyttades   till   nederlags-   eller  arméens  allmänna  sjukhus. 


')  Se  ofvan  sicl  158. 


280  ABMÉBNS  SJUKyArDSBBOLSMBNTB. 


För  de  flyttande  sjukhusens  behof  skulle  finnas  särskilda  sjukvagnar,  en 
för  hvarje  bataljon  af  arméen,  apoteksvagnar  för  forsling  >af  medicinalier, 
lärft  till  förbandsmaterial,  charpi,  lakan,  instnimenter,  ättika  och  bränvin* 
samt  viktnalievagnar.  Yid  tillfälligt  behof  af  transportmedel  för  sjuke 
och  sårade  uppbådades  allmogekärror.  Sina  förnödenheter  skulle  dessa 
flyttande  sjukhus  erhålla  från  ofvannämnda  nederlagsmagasin.  Med  stora 
förråd  af  inventarier  och  viktualier  borde  de  icke  belasta  sig,  »men 
medikamenter  bör  man  hafva  med  sig,  ty  det  flyttande  sjukhuset  kommer 
ofta  att  ligga  i  byar,  då  ingen  stad  är  nära,  och  utom  dess  bör  man 
vara  säker  om  goda  medicamenter»,  och  hvad  de  sjukes  föda  beträffade, 
»så  är  allt  det  man  kan  begära  att  man  har  tillgång  till  mat,  när  det 
behöfves  och  att  den  är  god». 

Nederlagssjukhusen  inrättades  endast  i  det  fall,  att  brigadens  sjuke 
kunde  transporteras  till  dem  åtminstone  på  två  ä  tre  dagar,  de  berodde 
helt  och  hållet  af  strategiska  och  ekonomiska  betingelser.  Flere  brigader 
kunde  förena  sig  om  samma  sjukhus.  Emedan  det  flyttande  sjukhuset 
så  litet  sotn  möjligt  borde  belastas  med  sjuke,  flyttades  svårt  blesserade 
till  nederlagssjukhuset  Äfven  detta  måste  vara  beredt  på  att  efter 
omständigheterna  förändra  plats,  hvarför  sådane  sjuke,  hvilkas  tillfrisk- 
nande fordrade  längre  tid,  öfverfördes  tiU  det  »ständiga»  sjukhuset  Dit 
borde  äfven,  så  fort  sig  göra  lät,  afsändas  veneriske  och  skabbsjuke 
samt  sådane,  som  hade  andra  smittosamma  sjukdomar. 

Yid  dessa  sjukhus  voro  efter  deras  storlek  anställde  olika  slag  af 
tjenstemän.  De  större  sjukhusens  ekonomiska  behof  skulle  besörjas  af 
en  under  generalintendentens  öfverinseende  ställd,  men  af  förste  fält- 
läkaren oberoende  sjukhusintendent  och  dennes  underlydande  vid  sjukbus- 
förråden.  Den  ekonomiska  detaljen  vid  nederlags-  och  allmänna  sjuk- 
huset sköttes  af  direktörer,  hvilka  stodo  under  krigskommissariatet 
Sjukhusdirektörn  ägde  aflöningen  och  alla  penningutbetalningar  om 
hand  samt  förde  räkenskaperna  med  krigskommissariatet  Han  gjorde 
alla  inköp  för  sjukhusets  behof  och  besörjde  om  rum  för  detsamma. 
Det  var  tillika  direktoms  åliggande  vid  det  flyttande  sjukhuset  att  hvarje 
morgon  aflemna  rapport  öfver  antalet  inkomna  och  transporterade  sjuke 
samt   utgångne   friske  och  döde,  äfvensom  att  enligt  läkarens  anvisning 


ARMÉENS  SJUKyÅRDSREOLElfBNTB.  281 

öfverflytta  de  sjuke  till  annan  ort  —  Magasinskomraissarien  hade  omsorg 
om  alla  sjukhusets  inventarier  och  förråd  samt  höll  öfver  dem  behöriga 
förteckningar.  För  hvarje  säng  beräknades  utom  sängstället  1  V2  balm- 
bolster,  1  ^/^  halmdyna,  en  tagelmadrass,  en  tagelkudde,  1  Vs  täcke^  2 
par  lakan  och  tvenne  skjortor.  När  en  sjuksäng  blef  ledig,  skulle 
madrassen,  hufvuddynan  och  täcket  svaflas.  Ingen  brist  finge  uppstå  i 
sjukhusmagasinet,  utan  ägde  sjukhusdirektorn  uppå  kommissariens  reqvi- 
sition  och  med  fältläkarens  intygan  om  behof vet  deraf  uppköpa  det,  som 
icke  fanns  i  krigskommissariatet  eller  arméens  förråd.  —  Sjukhuskommis- 
sarien skulle  handhafva  sjelfva  hushållningen  och  ekonomin  vid  sjukhusen. 
—  Yaktmästaren  tillkom  att  handhafva  den  närmaste  uppsikten  öfver 
snygghet  och  ordning,  de  sjukes  emottagning,  kläder  och  matutdelning. 
Matoi*dningen  upptog  fyra  kategorier  och  inalles  10  olika  slag  af  portioner. 
Fältläkaren  ägde  rätt  att  efter  särskilda  omständigheter  antingen  öka 
eller  efter  tillgångarne  förändra  uti  matordningen  hvad  till  de  sjukes 
snarare  förbättring  kunde  bidraga.  Till  sjukvaktare  antogos  soldater, 
hvilka  voro  oförmögne  till  verklig  fälttjenst,  och  beräknades  en  sjuk- 
vaktare på  15  sjuke. 

Hvad  medikamentsleveransen  vidkom,  så  var  i  ofvannämnda 
stadga  om  arméens  sjukhus  förord nadt  att  den  skulle  utbjudas  på  entre- 
prenad. Derförinnan  borde  förste  fälUäkaren  utarbeta  en  förteckning  på 
de  droger  och  medel,  hvilka  komme  att  behöfvas.  Yid  entreprenad- 
auktionen skulle  den  blifvande  fältapotekaren  uppgifva  till  hvilket  pris 
han  kunde  leverera  sina  varor  och  huru  högt  han  ville  beräkna  tillred- 
ningsarbetet. Fältapotekaren  var  tillika  berättigad  att  fylla  fältkistoma. 
Utom  andra  förmåner  erhöll  entreprenören  ett  förskott  af  150  ä  200  rdr 
sp.  för  hvaije  1,000  man  och  hvarje  månad  betalning  för  levererade 
medikamenter  och  andra  tillbehör. 

Sjukvården  vid  arméen  i  fält  besörjdes  af  underläkare,  regements- 
läkare, sjukhusläkare,  brigadläkare,  valde  bland  regementsläkarene,  fält- 
läkare och  förste  faltiäkaren,  hvilka  alla  voro  förbundne  att  tjenstgöra, 
dit  de  efter  omständigheterna  blefve  kommenderade.  Deras  åligganden 
voro  bestämda  i  »KofigL  Maj:t8  nådiga  reglemente  f&r  fältläkare  corpsen 
af  den  "/,  iSÖS».  —  Förste   faltiäkaren,   som   förordnades,    då  någon 


282  ARMÉEN8   8JUKTÅRD8REGLBMSEITB. 

armé  sammandrogs,  stod  i  allt,  som  rörde  den  vetenskapliga  delen  af 
hans  tjenst,  under  chefen  för  fältläkarekfiren,  men  åtföljde  generalstaben 
och  emottog  af  högste  befälhafvaren  sina  order.  Han  hade  inseendet 
öfver  arméens  hela  sjukvård  och  alla  vid  arméen  tjenstgörande  läkare 
äfvensom  apotekare,  han  fastställde  matordningarna,  fördelade  medicinal- 
och  fältkistoma  samt  genomgick  läkarenes  »dagböcker».  Honom  ålåg 
omsorgen  om  arméens  allmänna  hälsovårdsförhållanden  och  allt  det,  som 
kunde  störande  inverka  derpå,  han  emottog  hvar  åttonde  dag  rapporter 
från  alla  sjukhus-  och  brigadläkare,  men  borde  engång  i  månaden  afgifva 
rapport  till  högste  befälhafvaren.  —  Åt  fältläkarene  var  tillsynen  och 
skötseln  af  så  väl  de  allmänna,  som  nederlagssjukhusen  anförtrodd.  Brigad- 
läkarene  åter  hade  vården  om  de  flyttande  sjukvårdsanstaltema,  verk- 
ställde föi^ekommande  operationer  eller  använde  dervid  sjukhusläkarene, 
anordnade  enligt  brigadchefens  anvisning  förbindningsplatsen  och  läto  till 
detta  ställe  samla  vagnar,  bårar,  instrumenter  och  förbandspersedlar.  Vid 
förbindningsplatsen  tjenstgjorde  alla  de  läkare,  som  icke  för  ögonblicket 
behöfdes  vid  brigadens  sjukhus.  De  sårade  bortfördes  ur  striden  på 
bårar  med  biträde  af  sjukvaktare,  samt  lindrigare  sjuke.  Sedan  de 
sårade  blifvit  förbundne,  öfverfördes  de  å  reqvirerade  fordon  eller  ä 
sjukhusens  kärror  till  det  flyttande  sjukhuset.  —  Regements-  och  bataljons- 
läkarene  deremot  skulle  alltid  åtfölja  trupperna,  för  att  göra  de  första 
förbanden,  besörja  sjukvården  inom  regementet  eller  bataljonen  och 
besörja  de  sjukes  transport  till  sjukhuset.  Regementsläkaren  var  ansvarig 
för  medicinal-  och  instrumentkistan. 

Efter  denna  framställning  af  de  allmänna  föreskrifterna  rörande 
arméens  sjukvårdsväsende  skall  det  utan  tvifvel  i  det  följande  klart 
framstå,  huru  desamma  blifvit  på  det  sorgligaste  åsidosatta  före  och 
under  finska  kriget  1808—1809.  Ehura  i  sjukhusreglementet  inskärptes 
att  »den  sjuka  soldatens  omvårdnad  och  skötsel  är  ett  af  de  ömmaste 
och  värdigaste  ämnen  uti  en  armé:»,  hade  myndigheterna  uraktlåtit  nästan 
alla  förberedelser  för  ordnandet  af  sjukvården. 

I  det  föregående  har  redan  skildrats  den  utveckling  skapandet  af 
ett  tidsenligt  förråd  på  instrumenter  och  för  sjukvården  behöfligt  förbands- 


ARVÉCnS   MEDICINALUTRBBNINO.  283 

material  genomgått^).  För  medicinalkistomas  ändamålsenliga  inredning 
var  efter  tidens  behof  och  tillgångar  väl  sörjdt  1  detta  afseende  funnos 
icke  blott  noggranna  föreskrifter,  utan  äfven  modeller.  Det  tillhörde 
krigskollegium  och  närmast  fältkontoret  att  ombestyra  medicinalkistomas 
anskaffande  och  tillse,  att  hvarje  regemente  verkligen  erhöll,  hvad  det 
var  berättigadt  tiU.  Emellertid  hade  endast  Åbo  läns  infanteriregemente, 
Kajana  bataljon  och  Savolaks  fotjägareregemente  fullständig  föreskrifven 
utredning,  vid  de  öfriga  finska  regementena  var  den  antingen  ofullständig 
eller  saknades  helt  och  hållet.  Man  vore  frestad  att  tvifla  på  möjlig- 
heten af  en  sådan  pliktförgätenhet,  som  här  möter  oss  och  hvars  olycks- 
digra följder  knappt  kunna  beräknas,  om  det  icke  skulle  finnas  de  mest 
slående  bevis  derpå.  Se  här  huru  denna  viktiga,  sä  att  säga,  materiella 
sida  af  läkarevården  blifvit  försummad!  Underläkaren  vid  Nylands 
dragoner  J.  G.  Ålen  lem  nar  den  *%  1808  följande  »förteckning  öfver 
medikamenter,  som  äro  till  finnandes  vid  dragonregementets  andra 
bataljon»: 

»1.  Som  består  af  litet  kräkpulver.  2.  Laxerpulver.  3.  Kylande 
pulver.  4.  Några  sorts  droppar.  5.  Tre  sorter  plåster.  6.  Litet  salfva. 
7.  Bröstthé.  8.  Bindlar  och  slitet  linne  till  en  tid.  Medikaments-  och 
instrumentkista  finnes  icke». 

Likaså  lemnar  Johan  Edgren,  som  visserligen  studerat  medicin 
i  Åbo,  men,  utan  att  hafva  undergått  några  examina,  utsågs  att  bestrida 
regementsläkaretjensten  vid  Björneborgs  regemente,  följande  »uppgift  på 
de  vid  hvarje  bataljon  af  regementet  hörande  reqvisita,  den  *%  1808»: 

»1.  Vid  regementets  3:ne  bataljoner  finnas  inga  medicinalkistor,  ej 
heller  någon  regements-medicinalkista.  2.  Ingen  instrumentkista  finnes 
hvarken  vid  någon  af  bataljonerna  eller  för  regementet.  3.  Nödiga  medi- 
kamenter för  regementets  trenne  bataljoner  transporteras  uti  en  af  bräder 
sammanslagen  packkista.  4.  Bindor  och  slitet  linne  till  kompresser  finnes 
icke  vid  någon  af  bataljonerna». 


O  Se  ofvan  sid.  220  ff. 


284  ARUÉSRS   MEDICIRALUTBSDNIMO. 

Äfven  vid  Österbottens  regemente  saknades  helt  och  hållet  så  val 
pack-  och  instrumentkista  som  instrumenten 

Äfven  medikamenter  saknades  mer  än  engång.  Efter  att  bataljons- 
chefen Carl  von  Otter  den  ^Vt  ^^^^  anmält  om  behofvet  af  läkare 
vid  de  honom  anförtrodda  kompanierna,  skref  han: 

»Här  är  en  alldeles  oduglig  imderläkare,  utan  minsta  kimskap.  si 
vida  han  ingenting  lärt  och  endast  varit  en  liten  tid  pä  Wasa  apotbek. 
Denna  varelse  kan  och  förstår  ingenting,  förenar  dessutom  med  sin 
oduglighet  en  usel  conduit.  Jag  hoppas  om  möjligt  är,  att  Herr  Archiatern 
ömmar  vår  belägenhet,  då  det  minsta  sår  eller  sjukdom  i  vår  nuvarande 
belägenhet,  utan  ringaste  hjelp,  är  dödlig». 

Några  veckor  senare  eller  den  "/g  nödgades  von  Otter  ånyo  klaga: 

»Då  jag  är  i  den  olyckliga  belägenhet  att  vara  utan  både  läkare 
och  medikamenter,  och  i  sådan  ställning  inom  några  dagar  uthärdat  ett 
par  svåra  affärer,  anhåller  jag  att  åtminstone  herr  Archiatern  ville  låta 
afhjelpa  den  senare  bristen,  då  enligt,  herr  Archiatems  memorial,  den 
förra  för  det  närvarande  ej  kan  ersättas. 

Fältkistan  är  alldeles  tom  och  min  okunniga  underläkare  kan  ej 
uppsätta  i-eqvisition  på  hvad  deri  erfordras,  jag  får  således  på  det 
enträgnaste  anhålla  det  herr  Archiatern  ville  med  det  skyndsammaste 
låta  hitsända  hvad  som  af  medicin  och  äfven  till  sårades  skötsel  ange- 
lägnast kan  erfordras,  hvarigenom  till  äfventyrs  några  stridsmän  kunna 
sparas,  då  jag  vid  bataljonen  eger  en  extra  ordin.  bat:8-predikant 
Cajanus,  som  har  någon  kunskap  både  uti  chinirgien  och  medicin». 

I  saknad  af  ett  verkligt  fältapotek  synas  medikamentema  åtminstone 
tidtals  blifvit  hemtade  från  närmast  belägna  stadsapotek.  Redan  tidigt 
saknades  de  nödvändigaste  läkemedel.  I  ett  memorial  af  den  'Vs  1808 
förklarade  P.  af  Bjerkén  att,  då  brigadläkaren  Laurells  reqvisition 

»intet  kan  uppfyllas  eller  afhjelpas  i  Brahestad,  så  är  jag  nödsakad 
att  meddela  af  det  lilla  förrådet  här  finnes,  så  mycket  af  de  beg&rte 
articlarne  möjligtvis  ske  kan.  —  Instrumentkistor  finnas  ännu  ej  ankomne 
frän  Stockholm.  Och  äger  brigadläkaren  derföre,  att  låta  i  stånd  sätta 
de  gamle»  ^). 


')  I  krigsarkivet. 


ABMÉSNS   MBDICINALUTRBDNINO.  285 

Det  yppade  sig  likväl  fortfarande  brist  på  medikamenter.  Icke 
blott  brigadläkaren  Carl  Magnus  Henian  anhöll  från  Limingo  den 
^/ii  1808  att,  då,  oaktadt  flera  af  honom  för  brigadens  räkning  gjorda 
reqvisitioner,  inga  medikamenter  kunnat  erhållas»,  chefen  ville  »till 
bristens  afhjelpande  vidtaga  något  arrangement»,  utan  äfven  C  hr. 
Herm.  Cargeri  Uleåborg  begärde  den  **/ii  s.  å.  underrättelse,  huru 
med  sjukvården  skulle  förfaras^  emedan  apotekaren  icke  vidare  utlem- 
nade  medikamenter  till  sjukhusen  derstädes.  Yid  den  återkommande 
svårigheten  att  utfå  betalning  för  utlemnade  varor,  nekade  apotekarne 
stundom  att  besörja  medikamentsreqvisitionerna.  Betecknande  för  då- 
varande förhållanden  är  isynnerhet  brigadläkaren  Hemans  memorial, 
dateradt  Torneå  den  "/^a  1808: 

»Under  arméens  återtåg  förbi  Brahestad,  gjorde  jag  åter  en  reqvi- 
sition,  som  väl  af  fältläkaren  Edgren  bifölls  med  anvisning  å  Brahe- 
stads apothek,  men  apothekaren  vägrade  utgifva  medikamenter,  så  vida 
han  ej  egde  någnu  I  Uleåborg  anmälte  jag  mig  hos  apothekaren  derstädes,' 
som  förklarade  sig  villig  dertill  mot  kontant  betalning.  Jag  anhöll  derfOre 
hos  kommissariatet  att  utfå  medikamentemas  värde,  60  rdr  bko,  och  min 
begäran  bifölls,  blott  jag  kunde  lemna  återstoden  af  en  sedel  på  200 
rdr,  den  minsta  som  det  fanns.  Men  som  hvarken  apothekaren  eller 
någon  annan  kunde  vexla  densamma,  så  erhöll  jag  ej  heller  i  Uleåborg 
några  medikamenter.  Så  snart  brigaden  ankom  hit,  reqvirei^e  jag 
genast  medikamenter  och  erhöll  herr  förste  fältläkarens  resolution,  att  de 
borde  utlemnas  af  apothekaren,  men  denne  har,  hindrad  af  ett  ständigt 
öfverlopp,  icke  kunnat  fullborda  min  reqvisition,  oaktadt  herr  förste  fält- 
läkaren en  dag  förbjöd  honom  att  sysselsätta  sig  med  annat  än  hvad 
jag  reqvirerat. 

I  ö&igt  bör  jag  anmärka  att  otjenlig  föda  för  de  sjuke  verkat  mera 
på  mortaliteten  än  brist  på  medikamenter». 

Men  det  var  icke  blott  läkarevård  och  medikamenter,  som  trupperna 
nödgades  umbära.  De  ledo  äfven  af  brist  på  lifsmedel  och  andra  nöd- 
vändiga förnödenheter.  Det  är  kändt,  att  det  s.  k.  kommissariatsväsendet 
var  långt  ifrån  väl  ordnadt.  Intendenturen  och  omgångarna  vid  fyllandet 
af  arméens  behof,  isynnerhet  under  krigstid,  voro  mycket  invecklade 
och  gåfvo  anledning  till  både  missbruk  och  oordningar. 


286  SÅRSKILDA    EKONOMISKA    FÖRHALLANDSN   UNDER   KRIGET. 

De  änder  finska  krigskommissariatet  hörande  förråd  voro  hufvud- 
sakligen  samlade  i  södra  delen  af  landet  När  genom  arméens  återtåg 
dessa  landsdelar  öfverlemnades  åt  fienden,  blef  det  nödvändigt  att  med- 
taga dessa  förråd  så  mycket  möjligt  var,  men  trupperna  blefvo  dock  till 
stor  del  hänvisade  till  de  jämförelsevis  ringa  tillgångar  det  glest  befol- 
kade Österbotten  kunde  erbjuda.  Det  är  äfven  kändt,  att  arméen  tidtals 
led  brist  på  lif smedel,  h varför  de  vid  särskilda  tillfällen  fråa  fienden 
borttagna  transporterna  och  foroma  kommo  trupperna  synnerligen  val 
till  pass.  Isynnerhet  under  arméens  återtåg  rundt  omkring  bottniska 
viken  mot  slutet  af  1808  och  i  början  af  1809,  då  sjukligheten  bland 
trupperna  nådde  sin  höjd,  synes  manskapet,  liksom  flere  gånger  förut, 
nödgats  under  längre  tid  umbära  kokad  varm  mat  och  åtnöja  sig  endast 
med  torr  föda.  Sålunda  fann  sig  befälet  föranlåtet  föreslå,  att  de  trupper, 
hvilka  i  sina  qvarter  kunde  köpa  varm  mat,  skulle  få  utbyta  sitt  »kokmjöU, 
ett  skålpund  pr  portion,  mot  kontant  ersättning  af  4  sk.  sp.  på  hvarje  man 
om  dagen.  Kompanicheferna  ålades  dock  tillse,  att  manskapet  använde 
den  kontanta  ersättningen  för  »kokämnet»  till  det  dermed  af  sedda  ända- 
målet, emedan  portionsskillingen  var  beräknad  att  ftfven  förslå  till  dess 
behof  af  tobak  och .  dricka  ^).  Ännu  sämre  blef  det,  när  chefen  för 
ekonomin  vid  den  i  Umeå  1809  förlagda  delen  af  finska  arméen  Gustaf 
Fredrik  Klingstedt,  som  anmälde  sig  haf va  funnit  svårighet  att  kunna 
förmala  spannmål  för  truppernas  behof,  föreslog,  att  åt  soldaten  skulle 
tilldelas  en  half  kappe  spannmål,  hälften  råg  och  hälften  korn,  i  stället 
för  brödportionen.  Befälhaf våren  Johan  Adam  Cronstedt,  »som 
visserligen  fann  en  sådan  ersättning  nog  betydlig»,  ville  dock  icke  före- 
skrifva  något  i  detta  afseende,  utan  lät  infordra  utlåtande  af  kåren,  »som 
måhända,  i  anseende  till  dess  mera  spridda  läge  och  bättre  tillfälle  nu 
instundande  vår  att  få  spannmålen  förmalad,  torde  finna  sig  i  denna 
proposition»  *). 


'}  Generalorder  utfärdade  den  ^^,\  1809  i  Torneä  af  A.  J.  Palmfelt  Dessa 
jäjnte  flere  uppgifter  äro  hcmtade  ur  en  af  prof.  E  G.  Palmen  mig  benäget  meddelad 
samling  af  särskilda  order  rörande  Karelska  jägarone.  Samlingen  vidtager  den  Vn  ^^ 
och  upphör  den  Ve  1809. 

»)  Generalorder  den  »»/^  1809. 


SÅttSKILDA   EKONOMISKA   FÖRHÅLLANDEN   UNDER   KRIGET.  287 

På  bränvin  var  likväl  icke  brist  Icke  blott  vid  särskilda  till- 
fällen utdelades  extra  förplägning  af  bränvin,  utan  t  ex.  vid  marschen 
från  Uleåborg  till  Torneå  gafs  så  väl  åt  underofficerarene  som  manskapet 
ett  jungfrumått  bränvin  om  dagen.  Till  och  med  sjukvaktare  och  »sjuk- 
vakterskor»  erhöllo  en  sådan  portion,  såsom  extra  förplägning.  Något 
senare,  den  ^Vs  1S09,  tiUkännagafs  medels  order  att  bränvin  fanns  att 
tillgå  så  väl  för  befäl  som  manskap  a  36  sk.  banko  kannan. 

Till  alla  umbäranden  kom  äfven  att  manskapet  tidtals  saknade 
lämplig  och  tillräcklig  beklädnad.  Man  kan  alltför  lätt  föreställa  sig, 
hvilka  oerhörda  lidanden  trupperna  utan  varma  kläder  och  med  brist- 
fälliga skoplagg  under  ändlösa  marscher  i  en  ovanligt  stark  vinterköld 
måste  utstå.  Högst  förvånande  är  det  derför,  att  under  första  krigsåret 
sjukligbeten  bland  trupperna  icke  blef  större  än  hvad  den  var.  Först 
mot  slutet  af  året  synas  nya  »kapotter»  blifvit  för  deras  räkning  anskaffade, 
ehuru  icke  i  tillräcklig  mängd.  Order  från  denna  tid  antyda  nämligen 
nödvändigheten  att  icke  utdela  sådana  åt  »de  sjuke,  hvilka  fingo 
behålla  endast  mundering  och  en  gammal  kapott»,  tvärtom  borde  efter 
rengöring  de  aflidnes  kläder  användas.  Till  förekommande  af  smitta 
förordnades  den  Vi  1309,  att  af  de  dödes  beklädnad  och  munderings- 
persedlar allt  finge  uppbrännas,  utom  ännu  brukbara  hattar,  kapotter, 
pälsar  och  skor,  hvilka,  sedan  kapotterna  blifvit  tvättade  och  hattarna, 
pälsarna  och  skorna  väl  rökte,   skulle  inlevereras  till  utredningsförrådet. 

I  en  föregående  afdelning  har  framhållits  den  vikt  man  i  början 
af  seklet  fäste  vid  niineralsura  rökningar  till  förstörande  af  smittämnen  ^). 
Till  och  med  k.  brefvet  af  den  ^^/jj  1808  anbefallde,  att  de  packor,  som 
innehöllo  de  sjukes  kläder,  borde  för  att  befrias  från  smitta  genast 
upplösas  och  uti  derför  vid  hvarjo  sjukhus  bestämda  rum  »rökas  med 
det  rökningsämne  förste  fältläkaren  af  Bjerkén  ägde  föreskrifva  och 
till  sjukhusen  utdela».  Efter  rökningen,  som  borde  fortsättas  tre  dagar 
å  rad,  skulle  kläderna  rengöras.  När  en  sjuk  inkom  till  sjukhuset,  måste 
hans  kläder  införas  i  rökrummet  och  endast  sådana  kläder  uppbrännas, 
som    vid   inpoUeteringen  ansägos  vara  odugliga  och  obrukbara.    Vid  af 


^)  Se  detta  arbete»  andra  del  sid.  250. 


288        sArskilda.  ekonomiska  förhållanden  under  kbiobt. 

Bjerkéns  af  resa  från  Torneå  den  ^'/^  1809,  för  att  under  beviljad 
permission  vistas  14  dagar  i  Stockholm,  derifrån  han  likväl  icke  vidare 
återvände,  uppgaf  i  f.  förste  fältläkaren  Jakob  Edgren  de  dertill  nödiga 
medlen  ^). 

Truppernas  lidanden  ökades  genom  saknaden  af  nödiga  transport- 
medel. Bristen  på  fourage  var  tidtals  så  stor,  att  officerame  den  "/i 
1809  uppmanades  att  till  kommissariatet  afyttra  sina  hästar  emot  30  rdr 
banko  för  stycket,  och  att  hvarje  kompani  fick  behålla  endast  en  häst 
till  gemensamt  begagnande.   Vid  förefallande  behof  borde  skjuts  anlitas. 

Penningtillgången  var  öf verhufvud  ytterst  knapp,  hvilket  naturligtvis 
i  sin  mån  inverkade  på  möjligheten  att  tillgodose  de  sjuke*  och  deras 
behof.  Någon  gång  var  af  Bjerkén  till  och  med  tvungen  att  gå  i 
förskott  för  en  mängd  oundvikliga  inköp.  Icke  mindre  led  manskapet 
af  denna  ständiga  förknappning.  Karelska  jägarekårens  manskap,  hvars 
kapitulationstid  upphörde  redan  i  april  1808,  men  sedan  qvarstått, 
begärde  6  sk.  banko  i  månaden  enligt  1774  års  fältstatsreglemente,  men 
erhöll  den  ^2  1809  på  grund  af  dess  ordalydelse  endast  4  sk.  banko*). 
Äfven  de  indelta  truppernas  befäl,  hvars  egentliga  aflöning  och  öfriga 
löneförmåner  icke  kunde  utfalla,  då  landet  befann  sig  i  fiendehand,  var 
under  dessa  förhållanden  i  stort  trångmål.  Det  var  derför  en  enkel 
rättvisa,  som  uttalades  i  k.  brefvet  af  den  V2  1809: 

»Hos  Oss  har  generalmajoren  friherre  Adlercreutz  på  samtliga 
regementschefernas  anmodan  i  underdånighet  framstäldt  det  med  indelta 
löner  försedda  befälets  vid  finska  arméen  beklagansvärda  belägenhet,  då  de 
genom  fiendens  inbrott  i  landet  förledne  vinter  förlorade  icke  allenast 
den  då   ännu  innestående  delen  af  deras  löner  för  år  1807,   utan  äfven 


')  Till  rökning  af  kläder,  h  vilka  utbreddes  eller  upphängdes  i  taket  af  ett  upp- 
värmdt  porto  eller  en  badstuga,  begagnades  pulveriseradt  svafvel  eller  nitr.  deparat, 
kastadt  i  en  panna  med  glödande  kol.  —  Till  »rening  af  luften  i  ett  sjukhus»  användes 
stark  svafvekyra  med  tillblandning  af  koksalt  eller  salpeter. 

')  Fäitstatsreglementets  §  796  stadgade,  att  »de  karlar,  hvilkas  capitulation  vid 
infallande  krig  till  ända  lapit,  mage,  antingen  de  aro  vid  de  i  fält  utcommenderade 
eller  hemma  vallande  regementor,  under  ki'iget  stå  qvar  vid  sina  regementer  och  undfå 
sex  daler  silfverm.  årligen  för  den  tid  de  tjena  öfver  capitulation  eller  16  Öre  silfverm. 
månatellgen,  hvilka  tillika  med  aflöningen  reqvireras  och  utbetalas». 


SKONOMISKA    FÖBhIlLANDEN   YIB   ARHÉEN.'!"  289 

hela  lönen  för  1808,  h varigenom  de  råkat  i  vida  svårare  belägenhet  än 
deras  vederlikar  af  svenska  annéen,  i  anledning  hvaraf  generalmajoren 
underdånigst  anhållit,  att  Vi  täcktes  anbe&dla  vederbörande  att  framför 
all  fåltaflöning  af  krigsfonden  utbetala  finska  arméens  indelta  löner  för 
är  1808,  räknade  efter  1807  års  markegång. 

Vid  nådigt  öfvervägande  häraf  och  då  såväl  officerare  som  öfrige 
militaire  tjenstemän  och  underofficerare  vid  finska  arméen  genom  de  för 
dem  ut&rdade  fullmagter  blifvit  försäkrade  att  erhålla  hvad  stat  och 
kongl.  förordnanden  för  deras  innehafde  beställningar  medgifva,  finna  Vi 
med  billighet  och  rättvisa  öfverensstämmande  att  de  utbekomma  deras 
löner  för  förledit  år  och  biMle  därföre  så  mycket  häldre  hvad  general- 
majoren friherre  Adlercreutz  uti  denna  del  underdånigst  föreslagit, 
Bom  finska  arméen  under  förflutna  årets  fälttåg  ådagalagt  de  mast 
utmärkta  prof  af  osviklig  trohet  och  ärofull  tapperhet». 

En  annan  viktig  angelägenhet  hade  äfven  kort  derförinnan  blifvit 
ordnad,  nämligen  frågan  om  blesserade  officerares  aflöning  och  underhåll 
under  deras  sjakdomstid.  Härom  stadgades  i  k.  brefvet  till  krigsdepar- 
tementet af  den  ^Vu  1808: 

»Till  underdånig  följd  af  Wår  eder  under  den  16  sistl.  september 
gifna  nådiga  befallning  att  yttra  eder  rörande  blesserade  officerares 
aflöning  och  underhåll  under  den  tid  de  behöfva  läkarevård  och  sjuk- 
skötsel, samt  tillika  upplysa,  huru  härmed  under  sista  ryska  kriget 
förhållits,  hafwen  I  uti  skrifwelse  af  den  6  nästl.  october  afgifvit  under- 
dånigt utlåtande  i  detta  ämne  jemte  den  underrättelse  I  af  förevarande 
handlingar  kunnat  inhemta.  Och  då  det  i  1774  års  fältstat  bestådda 
månadtiiga  tractamente  numera  är  indraget  och  hela  underhållet  för- 
vandladt  till  fältafiönings-portioner,  hvadan  I  ansen  Wårt  nådiga  bref 
af  den  3  augusti  1789  ej  mera  till  alla  delar  lämpligt,  tillstyrken  I 
underdånigst  att  en  blesserad  officerare  må  vid  sin  fältaflöning  bibe- 
hållas, dock  så  att,  om  han  njuter  underhåll,  fria  medicamenter  och 
läkarevård  på  arméens  lazarett,  något  afdrag  på  fältaflöningen  sker,  i 
hvilket  a&eende  I  till  Wår  nådiga  pröfning  hemställen: 

l:o.  Att  för  en  blesserad  officer,  som  underhåUes  på  kronans 
lazarett,  två  portioner  dagligen  i  ett  för  aUt  afdragas  pä  den  fält- 
aflöning honom  bestods  för  tjenstgöringen,  då  han  blef  blesserad  ; 

2:o.  Att  deremot,  om  den  blesserade  på  egen  försorg  vill  under- 
hälla   sig  utom  lazarettet,   något  sådant  afdrag  icke  eger  rum,    hvaremot 

19 


290  TILLFÄLLIGA  SJUKHUS. 


medicamenter  och  Iftkarevärd  af  den  blesserade  betalas  ntan  n&got  ser- 
skildt  tillskott  af  Oss  och  kronan; 

3:o.  Att  den  blesserade,  som  icke  ftr  förlagd  på  lazarettet,  bör 
med  behörig  läkare-attest,  vid  hvarje  månads  reqvisition  på  fältaflo- 
ning,  bestyrka,  det  hindret  för  hans  återinställande  i  tjenstgöring  är  den 
erhållna  blessuren; 

4:o.  Att  om  någon  blir  så  svårt  blesserad,  att  han  till  vidare 
tjenstgöring  anses  alldeles  oförmögen,  hvarigenom  således  behofvet  f5r 
honom  att  bibehålla  fältequipage  uphörer,  det  ankommer  på  Wärt  ser- 
skilda  nådiga  föroixinande,  huru  länge  fältaflöningen  skall  fortfara,  dock 
tillstyrken  I  att  ingen  indragning  deraf  må  äga  rum,  så  länge  den  bles- 
serade  icke  är  curerad; 

5:o.  Att  när  kriget  upphör  Wi  i  nåder  täckes  förordna  om  åter- 
stående under  läkares  vård  liggande  blesserade  officerares  underhåll. 

Wid  nådigt  öfvervägande  af  hvad  I  sålunda  underd.  hemställt 
finne  Wi  det  vara  i  alla  delar  välgrundadt  och  lämpadt  både  efter  förra 
bruk  och  sednare  tidens  ändrade  fältstats-aflöning  och  vilje  för  den 
skull  dertiU  lemna  Wårt  nådiga  samtycke.  Hvilket  Wi  eder  till  nådigt 
svar  och  underd.  efterrättelse  meddele,  och  hvarom  I  ägen  att  vederbörande 
Wåre  befälhafvare  för  arméeme  och  commissariateme  unden-ätta»  *). 

Det  kan  måhända  synas  onödigt  att  hafva  framhållit  dessa  för  den 
egentliga  läkarevården  främmande  förhållanden,  men  det  torde  icke 
heller  kunna  förnekas,  att  de  efter  arméens  alla  strapatser  och  umbä- 
randen i  hög  grad  samverkat  till  beredande  af  en  gynnsam  jordmån 
för  den  oerhörda  sjuklighet,  som  inträdde,  när  den  återtågande  arméen 
slutligen  uppnådde  Torneå,  framkallad  af  föregående  lidanden  och  under- 
hållen af  öfverfyllnad  i  eländiga,  trånga  qvarter,  brist  på  förnödenheter 
och  framför  allt  missmod  med  krigets  utgång  och  dess  bedröfliga  ledning. 

Vid  krigets  början  synas  icke  några  förberedelser  till  inrättande  af 
sjukhus  blifvit  vidtagna.  Endast  under  truppernas  marscher  och  efter 
fältslagen  anlades  här  och  der  tillfälliga  sjukhus,  afsedda  för  ögon- 
blickets behof  att  vårda  insjuknadt  eller  blesseradt  manskap.  Man  finner 
sådana  sjukvårdsanstalter,  hvilka  väl  närmast  torde  motsvarat  reglementete 
s.   k.   nederlagssjukhus,    anlagda   på  olika  orter,   allt  eftersom    arméen 


^)  I  riksarkivet;  benäget  meddeladt  af  hr  arkivarien  W.  Bergman. 


TILLFÄLLIGA  SJUKHUS.  291 


passerat  dem,  sfisom  i  Wasa,  Alahärmä,  Nykarleby,  Jakobstad,  Oamla- 
karleby,  Brabestad  o.  s.  v.,  eller  ock  tillfälliga  brigadsjukhas,  inrättade 
för  längre  eller  kortare  tid  efter  de  olika  truppafdelningarnas  behof.  När 
de  sjake  tillfrisknat  eller  dött  och  arméen  fortsatte  sin  marsch,  till- 
slötos  dessa  provisoriska  sjukvårdsinrättmngar,  som  voro  och  förblefvo 
i  egentlig  mening  flyttande.  Sällan  upprätthölls  sjukvården  uti  dessa  sjuk- 
hus hela  den  tid  de  voro  öppna  af  egen  läkarepersonal,  utan  betjenades 
de  vanligen  af  arméens  läkare,  hvilka  likväl  snart  nog  måste  följa  med 
trupperna,  hvarefter  de  i  sjukhusen  qvarliggande  sjuke  sköttes,  när  till- 
fället medgaf,  af  stadsläkare  eller  af  de  redan  nämnde  s.  k.  underläkarene 
eller  blefvo  de,  hvilket  icke  sällan,  isynnerhet  längre  in  i  landet,  torde 
varit  händelsen,  lemnade  utan  all  vård.  Helst  tog  man  med  sig  de 
sjuke,  som  kunde  färdas  antingen  till  fots  eller  annars  transporteras. 

Såsom    belysande    tillgången    vid    dessa    flyttningar    må    till    en 
början  några  enskildheter  meddelas  från  Savolaks  brigaden.    När  denna 
i  böljan  af  november  1808  från  Salahmi  drog  upp  mot  Uleåborg,  afsändes 
blesserade    dels     sjöledes    genom     Wuolijoki,     dels    land  vägen    förbi 
Niileksensaari  medels  dertill  uppbådade  hästar  och  kärror,  för  att  aftåga 
till  brigadqukhuset  i  Kello  på  andra  sidan  om  Uleåborg.    Sådane  sjuke, 
hvilka  icke  kunde  medtagas,   qvarblefvo  under  kapellanen  Jakob  Fro- 
st e  rus'  vård  i  Pulkkila.    Senare  efter  det  truppen  hunnit  till  Temmes 
forordnades  att,   emedan  tUlräckligt  allmogehästar  icke  funnos  att  tillgå, 
en    del   sjuke  skulle   ytterligare   afsändas   till  Kello,   dels  gående,   dels 
åkande  med  de  sjukhästar,  hvilka  borde  finnas  vid  hvarje  bataljon,  dels 
ridande    på  dertill  reqvirerade  dragonhästar,    »hvilkas  antal  likväl  måste 
på  det  möjligaste  inskränkas».    Under  marschen  till  Torneå  och  trakten 
deromkring   omnämnas   sjukhus   i  Ijo,   der   de   svagaste   qvarlemnades, 
medan    mindre   sjuke  så  väl  af  befäl  som  manskap,   aftågade  till  Kemi, 
och  ytterligare  i  Laivajärvi,  Vuono  by,  Påta(?),  Haaparanta,  Perkkiö  och 
Vojakkala.    Från  truppens   vistelse  i  Torneå  må  nämnas,    att  de  rege- 
menteD,  hvilka  skulle  tåga  vidare,   befalldes   dagen   före   uppbrottet  att 
afpolletera  och  qvarlemna  sådane  sjuke^  som  icke  kunde  medföras.    Då 
emellertid  sjukhusens    »ekonomistat»    först   senare  väntades   till  Torneå, 
skulle  regementena  sjelfva  till  dess  sköta  sina  sjuke.    Man  hade  således 


292  TILLFÄLLIGA  SJUKHUS. 


fortfarande  låtit  stora  truppaf delningar  med  sin  börda  af  medföljande 
sjuke  sätta  sig  i  rörelse  mot  nya  trakter,  utan  att  på  förhand  hafva  sörjt 
för  denna  sida  af  militärförvaltningen. 

Under  arméens  vistelse  i  Torneå  och  närmast  liggande  orter  steg 
sjukdomseländet  bland  trupperna  till  sin  höjd  och  en  hopplös  förtviflan 
bemäktigade  sig  sinnena.  I  det  följande  skola  några  närmare  detaljer 
rörande  sjukdomsförhållandena  i  Torneå  meddelas.  Vi  anmärka  här 
endast,  att  arméens  vistelse  derstädes  lyckligtvis  icke  blef  långvarig. 
Strategiska  skäl  tvungo  att  draga  en  del  trupper  nedåt  kusten  och  för- 
dela dem  på  ett  vidsträcktare  område. 

De  första  dagarna  i  januari  1809  började  dessa  truppers  marsch 
nedåt  Yesterbotten.  För  de  under  marschen  och  i  kantoneringsqvarteren 
insjuknade  utsagos  sjukhus  bl.  a.  i  Nickala,  Börjesby,  Luleå  Nystad^  Ählvik, 
Piteå  Gammelstad  och  Umeå,  medan  de  mindre  sjuke  åtföljde  trossen. 
Brigadcheferne  ålades  att  organisera  sjukhusen,  så  att  ändamålet  skalle  i 
möjligaste  måtto  vinnas.  Icke  mindre  sjukvaktare  än  sjukvakterskor  borde 
anskaffas,  liksom  britsar  och  öfriga  sjukhusförnödenheter,  hvartill  medel 
kunde  från  krigskommissariatet  erhållas.  £medan  den  inom  arméen 
rådande  smittan  utbredde  sig  äfven  bland  landtbefolkningen  närmast 
kantoneringsqvarteren,  ålades  brigadläkarene  att  sköta  allmogen  med 
samma  omsorg  som  soldaten.  Att  dödligheten  bland  manskapet  fort- 
farande var  mycket  stor,  ser  man  deraf  att  klagomål  inlupit  deröfver, 
att  •soldatlik  qvarlemnats  på  kyrkogårdarna,  utan  att  nedgräfvas.  Tjenst- 
görande  generaladjutanten  för  arméen  A.  J.  Palmfel  t  utlofvade  derför 
en  belöning  af  två  rdr  banko  åt  den,  som  bevisligen  upptäckte  dem, 
hvilka  sålunda  vräkt  liken.  Tillika  skulle  presterskapet  uppmanas  att 
utse  och  inviga  lämpliga  begrafningsplatser,  helst  i  närheten  af  brigad- 
sjukhusen *). 

Emedan  brigadsjukhusen  lågo  för  mycket  spridda  för  att,  så  ofta 
som  sig  borde  och  de  sjukes  skötsel  fordrade,  kunna  af  läkare  och 
sjukvaktare   besökas,   erhöll   en   hvar  af   dem   en  ration   till  utfordring 


>)  Generalordres  af  den  7^  1809. 


TILLFÅLLIGA  SJUKHUS.  293 


af  den  häst  de  i  berörde  ändamäl  behöfde  ^).  Äfven  fann  man  i 
anseende  till  det  stora  antalet  insjoknade  och  för  att  bereda  utrymme 
för  nya  fall  nödigt  att  utse  särskilda  lokaler  för  konvalescenter.  Desse 
finge  icke  utskrifvas,  förr  än  de  återfått  krafter  att  börja  sin  tjenst- 
göiing.  Ehuru  det  tillhörde  sjukhusintendenten  att  hafva  det  allmänna 
inseendet  öfver  brigadsjukhusen,  ålades  ytterligare  brigadchefeme  att 
dagligen  låta  visitera  sjukhusen  och,  om  dervid  skulle  finnas  något  mot 
deras  ändamäl  stridande,  derom  anmäla  hos  kommenderande  generalen 
en  chef.  Ofver  sjukhusens  betjening  skulle  noggranna  förteckningar 
föras  >). 

Sannolikt  synes,  att  de  ordningsregler,  hvilka  följdes  vid  de 
tillfälliga  sjukhusen,  öfverallt  voro  enahanda,  emedan  under  dåva- 
rande förhållanden  så  väl  tillgångar  som  brister  voro  gemensamma  för 
alla.  Hvad  man  väntade  och  fordrade  af  dessa  sjukhus,  framgår  ur 
den  instruktion  bataljonschefen  N.  Fre  den  sköld  utfärdade  för  karelska 
jägarekårens  sjukhus  i  Gammelgård  den  ^%  1809').  Stora  voro  an- 
språken icke. 


*)  Generaloidres  afA.  J.  Palmfelt,  Torneå  »V^  1809. 

*)  Generalordres  den  "/i  1809. 

')  Denna  instmktion  hade  följande  lydelse: 

Instruction  för  Karelska  jägarceorpsens  sjukhus, 

1:0.  Därvid  commenderade  officeraren  jemte  underofficem  med  2:ne  sjukvaktor 
efterse  vid  ansvar,  att  h  varje  karl  har  ren  halm  under  sig,  ram  men  rensopade  och 
eldade  som  sig  bör,  samt  rökte  morgnar  och  aftnar  med  en-  eller  granris. 

2:o.  När  läkare  vid  corpsen  är  att  tillgå  besörjer  han  om  nödige  medicamenters 
utdelande  efter  sjukdomames  beskaffenhet;  hvad  för  öfrigt  brister  i  skötseln,  anmäles 
ho6  närvarande  corpsens  chef. 

3:o.  Dageligen  skall  komsoppa  för  de  svagare  sjuka  vara  färdig  kl.  8  f.  m., 
som  efter  behof  för  dem  anmäles,  och  till  de  mindre  sjuka  färsk  köttsoppa  till  mid- 
dagame.  —  Rent  kylslagit  vatten  bör  altid  vara  till  hands.  —  Intet  af  provianten  utom 
bröd  och  smör  får  okokt  förtäras,  som  tillses  att  dermed  redeligen  af  sjukvaktarene 
förfores. 

4:0.  Brister  bränved,  sä  får  en  trosshäst  med  karl  därtill  emploijeras,  som 
lequireras  af  trossbe&lhafvarea,  för  att  ifrån  skogen  deraf  hemsläpa  nödigt  behof,  som 
sjukvaktarene  sönderhugga  efter  åtgången. 

ö:o.  Så  mycket  möjeligt  är,  böra  de  sjukas  kläder  rentvättas.  —  Dör  någon, 
bortföree  den  uti  något  a&idee  kallt  hus  till  dess  den  hinner  begrafvas.    Kläderna 


294  SJUKYÅRDSFÖRHÅLLANDBN  iNOlf   TINSKA   HUFYCDARICÉSN. 

Hvad  den  finska  hufvudarméen  vidkommer,  så  äga  vi  en  mycket 
ofullständig  och  bristfällig  kännedom  om  dess  medicinalväsende,  de 
inom  arméen  herskande  sjukdomarna,  antalet  insjuknade  och  tillfrisknade, 
af  sjukdom  eller  blessurer  döde  m.  m.  Det  är  isynnerhet  för  de 
senare  månaderna  af  1808,  under  hvilken  tid  större  och  mindre^  till 
en  del  ganska  blodiga  träffiiingar  ägde  rum,  som  man  saknar  hit- 
hörande uppgifter.  De  hittills  utgifna  talrika  skrifterna  om  finska  kriget 
1808 — 1809  sysselsätta  sig  nämligen  nästan  uteslutande  med  härens 
rörelser  och  strategiska  uppgifter,  fältslag  och  drabbningar,  nederlag  och 
segrar,  de  ledande  personligheterna  och  tidens  allmänna  politiska  för- 
hållanden. Men  krigets  inre  historia,  dess  ekonomiska  förvaltning  och 
organisation,  dess  kostnader  och  förluster  i  folk  och  penningar,  dess 
inflytande  på  landet  i  materielt  och  moraliskt  afseende  äro  ännu  icke 
skildrade.  Å  sin  sida  skall  en  kommande  forskning,  särskildt  riktad  på 
arméens  medicinalväsende,  icke  blott  lemna  en  tydlig  bild  af  hvad  den 
finska  arméen  hade  att  genomgå,  utan  ock  kasta  ljus  öfver  rent  militära, 
strategiska  åtgärder  samt  derigenom  förklara  hittills  dunkla  eller  förbi- 
sedda omständigheter  i  krigets  gång.  De  viktigaste  kalloma  for 
kännedomen  om  arméens  hälsovårdsförhållanden,  sjukjoumalerna,  torde 
likväl  vara  förlorade,  om  sådana  ens  funnits,  hvilket  Dahlgren  be- 
tviflar  af  det  skäl,  att  en  stor  del  af  de  tjenstgörande  läkarene  voro 
oförmögne  att  föra  verkliga  journaler.  Namnlöst  var  det  elände,  som 
allmänt  rådde  inom  arméen,  oerhörda  de  lidanden  och  umbäran- 
den, som  de  öfvergifna,  sårade  och  döende  krigarene  af  brist  på  de 
enklaste  förnödenheter  en  ordnad  sjukvård  fordrar  hade  att  utstå  och 
tålmodigt  fördrogo.  Några  enskildheter  rörande  arméens  halsovård,  så 
vidt  författaren  känner  dem,  må  här  meddelas. 


fräntagas,  rökas  och  läggas  afskiljt  samt  den  dödas  enskilte  egendom  apptecknas  af 
penningar  m.  m.,  hvilka  jemte  kronans  effecter  till  oompagnie  chefs  aflemnas. 

6:0.  Daglig  muntlig  rapport  lemnas  till  chefen  af  sjukhnsoffioeraren  k  skedde 
förändringar.  —  Skulle  mera  betydligt  sig  tilldraga,  rapporteras  derom  genast 

7:0.    Hvatje  lördag  inlemnas  sjukförslag. 

8:0.  Klockan  8  och  12  f.  m.  samt  4  och  8  e.  m.  visiterar  sjukhus  offioeraroa 
sjukhuset,  utom  den  jemna  eftersyn  sjukhusunderoffioem  bor  iaktbiga  uti  allt,  som 
förut  anbefaldt  äi>. 


AIUKyÅKnSPÖRHÅLLANDEN   IROH   FINSKA    HUFYUBARMÉEN.  295 


Mot  slutet  af  1807  hade  Åbo  läns,  Björneborgs  och  Nylands 
infanteriregementen  hemkommit  från  fälttåget  i  Pommern,  derifrån  de 
medförde  frossa,  och  dessutom  hade  en  del  af  det  på  rotame  fördelade 
manskapet  under  vintern  lidit  af  s.  k.  nervfeber.  Busthållsbataljonema 
vid  de  tvenne  förstnämnda  regementena,  hvilka  icke  deltagit  i  Pom- 
merska kriget,  utgjordes  deremot  af  friskt  folk.  När  arméen  vid  krigets 
utbrott  sammandrogs  i  februari  1808,  fanns  sålunda  bland  de  inkallade 
soldatema  en  stor  mängd  nyss  tillfrisknadt  manskap,  hvilket  likväl  nöd- 
gades under  den  stränga  vintern  deltaga  i  fältlifvets  alla  ansträng- 
ningar. Följden  var  den,  att  bland  de  nämnda  regementena  förekom 
en  stor  mängd  frossfali.  Det  första  sjukförslag  förf.  känner  är  af  den 
^/f  1808,  sedan  arméen,  som  beräknades  till  12,000  man,  på  sitt  återtåg 
hannit  upp  till  norra  Österbotten.  Detsamma  upptog  enligt  Dahlgren 
620  man,  nämligen  199  sårade  och  85  af  andra  utvärtes  åkommor 
lidande,  de  öfriga  386  man  utgjordes  af  invärtes  sjuke,  deraf  icke 
mindre  än  157  frossjuke.  Åf  dem  belöpte  sig  på  Åbo  regemente  62, 
på  Björneborgs  regemente  30  och  på  Nylands  regemente  38  eller  till- 
sammans 120  man.    De  öfriga  kårerna  hade  således  endast  37  frossjuke^). 

Oaktadt  arméens  strapatser  i  köld  och  väta  under  ständiga  skär- 
mytslingar  och  marscher  var  hälsotillståndet  öfverhufvud  godt  I  general- 
ordres af  den  %  förklarades,  att  »till  undvikande  af  sjukdomar,  som 
efter  en  så  svår  vinterkampanj,  som  denna  vinter  varit,  äro  att  befara, 
bör  all  möjlig  snygghet  och  ordning  i  qvarteren  iakttagas  och  flitigt 
rökas  med  enris.  Varm  kokad  mat  nyttjas  så  ofta  ske  kan,  äfven  bad- 
stuga och  framför  allt  daglig  rörelse,  som  bäst  vinnes  genom  exercis». 
Under  Maj  månad  hade  endast  375  nya  sjukdomsfall  anmälts^).  Af 
dem  tillhörde  139  sjuke  Wasa  nyss  utroterade,  vid  fältiifvets  besvärlig- 
heter ännu  ovana  regemente,  Åbo  läns,  Björneborgs  och  Nylands 
infanteriregemente  lemnade  153  sjuke  (deribland  99  frossfali)   och   hela 


')  Dessa  och  följande  uppgifter  af  Dahlgren  hänföra  sig  till  hela  den  aktiva 
arméen. 

*)  I  sin  beräkning  af  finska  aimcens  styrka  den  ^Vs  ^PPtog  Elingspor  960 
man  som  sjoke.  Se  J.  Mankell,  Finska  arméens  och  Finlands  krigshistoria,  2. 
Stockholm  1870,  sid.  74. 


296  SJCKTÅRDSFÖBHAlLANDEN   INOlf   FINBKA   HnFYUDARMÉBN. 

den  öfriga  arméen  endast  83  tillsjuknade.    Af  995   sjuke   dogo   endast 
43  man. 

Under  juni  månad  var  de  insjuknades  antal  endast  386  (deribland 
icke  mindre  än  209  frossfall).  Af  1,025  behandlade  sjuke  dogo  icke 
mer  än  71,  deraf  9  sårade.  Under  juli  och  augusti  månader  var  likaledes 
hälsotillståndet  i  allmänhet  godt.  Intill  augusti  månads  slut  hade  arméen, 
oberäknadt  recidiver^  haft  inalles  2,566  sjuke,  hvaraf  471  sårade,  227 
lidande  af  utvärtes  åkommor^  invärtes  sjuke  1,868  (deraf  723  frossfall, 
remittenta  febrar  288,  andra  febersjuke  241,  diarrhéer  och  andra  sjuk- 
domar 616).  I  följd  af  sår  hade  45  dött  och  af  annan  orsak  222, 
utmönstrade  blefvo  1,637,  afgångne  således  inalles  1,904  man.  Qvar- 
liggande  sjuke  den  'Vs  ^^^  ^^^• 

Härmed  upphöra  sifferuppgifterna  och  man  kan  knappt  närmelsevis 
ana  antalet  af  insjuknade  och  döde.  Från  den  tid,  när  arméens  återtåg 
mot  norden  ånyo  började  efter  striden  vid  Ruona  och  Salmi  den  1  och  2 
sept.  1808,  saknas  meddelanden  om  truppemas  hälsotillstånd  och  huru  man 
sörjt  för  de  sårades  och  sjukes  vård.  Ett  af  fältläkaren  Jakob  Edgren 
från  Alahärmä  insändt  memorial  af  den  ^*/g  upplyser  om  omöjligheten 
att  der  kunna  enligt  befallning  inrätta  ett  fältsjukhus  för  300  man, 
alldenstund  det  saknades  så  väl  utrymme  som  lämplig  föda  för  de 
sjuke,  hvaraf  endast  ett  ringa  antal  af  brist  på  kokkärl  kunde  förses 
med  kokad  mat.  Hösten  inträdde  och  de  ständiga  striderna  kunde 
icke  annat  än  öka  de  hjelpbehöfvandes  antal.  Det  uppgifves,  att  arméen 
under  sin  vandring  upp  mot  Uleåborg  i  november  1808  medfört  icke 
mindre  än  6,000  sjuke  ^). 

Huru  stor  bristen  på  läkare  var  vid  denna  tid  framgår  ur  fält- 
läkaren Jak.  Edgrens  memorial  från  Brahestad  af  den  ^V^q  1808: 

»Högst  bekymrad  öfver  den  olyckliga  belägenhet,  hvaruti  arméens 
sjukhus  i  och  omkring  Brahestad,  nu  innehållande  omkring  900  man,  i 
anseende  till  brist  på  läkarebiträde   sig   befinna,  tager   jag   mig   friheten 


^)  J.  Mankell  a.  a.  n.  307. 


8JUKTAbD8FÖRH1lLANDBN   inom  finska   HUFyUDARMÉEN.  297 

OdmjukaBt  repetera  min  förra  begäran  om  läkare  till  hjelp  i  denna 
wärkliga  nOd. 

Fältläkaren  assessor  Söderberg  ligger  sjuk  på  andra  veckan,  och 
är  ej  på  lång  tid  at  pär&kna«  8jukhusläkaren  Nordberg  ankom  från 
hogqvarteret  sjuk  och  har  ej  gjordt  något  biträde.  Honom  ämnar  jag 
låta  afgå  med  de  200  man  sjuke,  som  till  Umeå  skola  öfverföras.  Sjukhus- 
läkaren Mosell,  ehuru  matt  efter  en  långvarig  sjukdom,  har  varit  min 
enda  hjelp;  också  han  har  nedsjuknat  och  är  nu  sängliggande. 

Tvenne  läkarelärlingar  ligga  ock  sjuke.  Jag  är  således  den  ende 
läkaren,  som  finnes  att  tilgå.  Om  jag  ock  upoffrade  både  natten  och 
dagen,  är  det  en  absolut  omöjlighet  at  hinna  förbinda  i  staden  varande 
sjuke  och  blesserade;  Herrar  officerare  och  underofficerare  utresa  på 
landet  en  half  mil  till  Pattjoki  by^  hvarest  omkring  500  sjuka  ligga 
kringspridda  på  1  72  Qerdedels  mil,  derifrån  till  Palo  och  Savolax  byar, 
innehållande  öfver  300  sjuke^  förlagda  på  omkring  en  half  mils  omkrets. 

Då  de  till  Umeå  destinerade  sjuke  hinna  inskeppas,  och  de  i  förgår 
och  i  söndags  utmönstrade  214  man  friska  afgå,  minskas  väl  trängseln 
i  sjukiiimmen;  men  i  anseende  till  sjukhusens  iSge  ganska  litet  göromål 
i  sjukvården. 

Savolaxska  eller  4:de  brigaden  äger  tiUräckelig  tilgång  på  läkare. 
En  brigadläkare  Rano,  en  sjukhusläkare  Carlstén,  en  regementsläkare 
doctor  Carger,  en  regementsläkare  Brunow,  en  vice  regementsläkare 
Utterström,  en  underläkare  Cubé,  en  underläkare  Sirelius  och  här- 
utom  minst  fyra  andra  underläkare,  hvars  namn  jag  ej  känner.  Om  jag 
af  dessa  finge  till  biträde  par  underläkare  och  brigadläkaren  Budolphi 
skulle  jag  möjeligen  kimna  hjelpa  mig  vid  en  sjuknummer  af  4  eller 
500:de  man,  och  undgå  den  hårda  förebråelsen  att  af  finska  arméens 
sjuke  och  blesserade  ofta  dö,  utan  att  vara  eftersedde  och  förbundne  på 
flere  dagar»  ^). 

Äfven  G.  N.   af   Klercker   afgaf  till   konungen  en  rapport  från 
Kalajoki  af  den  ^Vio^ 

»Sjuknummem  är  beklagligen  i  tilltagande.  Tygmästaren  vid  artil- 
leriet   öfverste    Boisman    och    öfverstelieutenant    Wetterhoff     vid 


*)  1  krigsaridvet;  jämte  andra  aktstycken,  benäget  meddeladt  af  kaptenen  vid  k. 
svenska  generalstaben  R  Torpadie. 


296  SJUKHUS   I   UMEÅ. 


Tavastehus  regemente  ftro  med  döden  afgångne;  Generalmajor  Gri- 
penberg jemte  ett  stort  antal  andra  officerare  äro  så  sjuke,  at  de  på 
läng  tid  ej  kunna  gjOra  tjenst,  hvarigenom  arméen  lider  en  känbar 
saknad  på  be&L  Läkarena  åro  till  en  del  afgångne  med  sjuktranspor- 
terna till  Umeå,  och  de  öfrige  så  tillsjuknade,  at  ej  mera  än  en  enda 
fältläkare  lins  f5r  at  skjöta  de  900  man  sjuka,  som  äro  förlagde  i  och 
omkring  Brahestad,  samt  är  förhållandet  vid  brigadesjukhusen  lika  svårt, 
hvarigenom  afgången  vid  arméen  blir  så  mycket  olyckligare,  som  ingen 
hjelp  häruti  kan  gifvas». 

Under  hösten  1808  hade  emellertid  ett  större  militärsjukhus,  utom 
enskilda  sjukstugor  i  stadens  närhet,  blifvit  anlagdt  i  Umeå  med  haf- 
vudsaklig  uppgift  att  emottaga  finska  arméens  sjuke  och  sårade,  hvilka 
från  Wasa  trakten  och  under  arméens  tåg  uppåt  Österbotten  öfverfördes 
till  detsamma,  så  länge  sjöfarten  var  öppen.  Förbindelsen  emellan 
Bottniska  vikens  vestra  och  östra  strand  var  för  öfrigt  vid  denna  tid 
synnerligen  liflig,  emedan  arméens  hufvudsakliga  tillförsel  förmedlades 
sjövägen  från  Sverige.  Detta  sjukhus  var  af  så  mycket  större  betydelse 
som  en  del  af  de  finska  trupperna  blefvo  under  vintern  1809  förlagda 
i  Umeå  och  dess  omnejd,  nämligen  Savolaks  jägare,  Savolaks  infanteri, 
Wasa  och  Uleåborgs  bataljoner.  Karelska  jägarene,  Österbottens  och 
Eajana  bataljoner,  jämte  ett  sexpundigt  batteri. 

Samma  brist  på  ordning,  som  i  Finland,  visade  sig  äfven  i  Umei 
Några  uppgifter  om  detta  sjukhus  må  derför,  såsom  upplysande  för  det 
skick,  i  h vilket  militärläkarevården  under  kriget  befann  sig,  här  med- 
delas. Den  villervalla,  som  uppkom  i  följd  af  de  vid  sjukhuset  anställde 
tjenstemännens  försummelse  att  iakttaga  anbefallda  föreskrifter,  kan 
icke  skildras  tydligare,  än  i  fältläkaren  Johan  Fredrik  Fåhrées 
klagoskrift  till  befälhaf vande  generalen,  grefve  Johan  Adam  Cron- 
stedt  af  den  V^  1809: 

»Vid  den  spridda  och  vidlyftiga  inrättning  uti  och  omkring  Umeå 
stad,  hvilken  kallas  arméens  sjukhus^  har  beklagligen  till  närvarande  tid 
ingen  ordning  ägt  rum  och  det  ser  ut,  som  den  icke  en  gång  nu,  då 
sjnknummem  är  minskad,  skulle  kunna  vinnas,  så  framt  icke  H«t  (Gene- 
ralen  sjelf   genom    stränga   ordres    täckes  stifta  den.    Soldater  inläggesi 


SJUKHUS  I  ttkeA.  299 


uttages  och  commenderas,  ja  ntgå  sjelfva  utan  läkarens  vetskap,  och 
huru  blir  då  hans  journal? 

Fahnjunkare  och  underofficerare  halva,  som  det  tyckes,  haft  privi- 
legier att  uppehålla  sig  hvarest  de  behagadt  och  finnes  här  (hafva  funnits) 
sådana,  som  läkare  alldrig  sedt.  Kan  en  sådan  skrifva  och  räkna,  eller 
är  dugelig  förslags  uppsättare,  brukas  han  af  hvilken  som  hälst,  saknas 
under  läkarebesök,  får  ej  medel  och  torde  slutligen  klaga  öfver  vanvärd. 

DiaBte  f el  .  .  .  kunna  alldrig  förekommas  så  länge  en  hvar  har 
öppet  fält  för  sina  böjelser. 

Soldater  hafva  under  namn  af  sjuke  hitkommit,  genast  gått  till 
sine  hemvist  och  synes  icke  i  läkarens  journal,  en  del  af  dem  hafva 
dödt  i  sina  torp,  jag  vet  ej  om  de  ditgått  af  eget  sjelfsvåld  eller  om 
någon  kurmat  permittera  dem. 

Föräldrar  hafva  från  sjukhusen  bortfördt  sina  söner  utan  läkarens 
vetskap. 

Att  anföra  flera  af  de  oordningar  här  förefalla,  vore  att  trötta 
Herr  grefven. 

Om  Herr  grefven  och  generalen  finner  rediga  afpolleteringssedlar 
tjenande  till  oredors  afhjelpande,  anhåller  jag  om  de  kraftigaste  ordres 
att  sådane  måtte  åtfölja  hvar  inkommande  sjuk,  och  att  oeconomiska 
betjeningen  alldrig  måtte  tillåtas  intaga  eller  uttaga  någon  sjuk  från 
annéens  sjukhus,  emedan  läkaren  genast  bör  se  afpolleteringssedeln, 
placera  den  sjuke,  anordna  hans  portion  af  sjuhmcaiakost  och  alldrig 
tillåta  hvarken  aflöning  i  contant  eller  proviant  in  natura  såsom  stridande 
mot  den  regime  karlens  belägenhet  fordrar,  och  hvad  gagna  medica- 
menter,  då  karlen  njuter  en  grof  torr  okokad  föda,  eller  då  han  får 
emot  bränvin  den  samma  bortbyten? 

Lokalen  och  klimatet  förbjuder  här  curen  af  venerisk  smitta, 
kommer  här  till  en  illa  använd  contant  aflöning  och  ett  fritt  lefnadssätt, 
så  kan  man  taga  för  afgjordt  att  hvar  och  en  sådan  patient  skall  må- 
nader och  år  vara  död  för  tjensten. 

I  sanning  vid  en  anläggning  sådan  som  denne,  är  mänsklig  om- 
tanke och  möda  nästan  frugtlös»^). 

Till  dessa  oordningar  inom  sjukhuset  bidrog,  såsom  Fåhrée  riktigt 
anmärkte,  isynnerhet  den  omständigheten,  »att  ingen  viss  gräns  är  satt 
eitiellan  oeconomien  och  läkaren  vid  härvarande  sjukhus  och  det  blefve 


')  I  krigsarUvei 


aOO  SJUKHUS  I  UMbI. 


mig  visst  icke  svårt  leda  i  bevis  att  oeconomen  oftare  stigit  in  på  det 
medicinska,  än  läkaren  på  det  oeconomiska  gebitet».  Visserligen  hade 
gällande  sjukhusreglemente  ställt  sjakhasbetjeningen  i  närmaste  beroende 
af  intendenturen,  men  hade  dock  gifvit  läkaren  ett  ganska  stort  infly- 
tande på  en  mängd  administrativa  detaljer  af  ekonomisk  natur.  Regle- 
mentet efterlefdes  likväl  icke  i  detta  hänseende  mer  än  i  många  andra. 
Läkarens  bemödanden  och  afsikter  omintetgjordes  mer  än  en  gång  af 
den  skefva  ställning  i  hvilken  han  stod  till  egensinnige  och  sjelfrådige 
intendenter.  Erfarenheten  äfven  under  detta  krig  afger  i  sin  mån  de 
mest  sorgliga  bevis  på  faran  att  i  för  hög  grad  underordna  läkarens 
åtgöranden  och    verksamhet   de   militära  myndigheternas  bestämningar. 

Sjukvården  försvårades  ännu  mer  derigenom  att  läkarene  sjelfve 
angrepos  af  den  härjande  farsoten.  Redan  i  det  föregående  är  antydt, 
i  hvilken  betryckt  ställning  läkarene  i  Umeå  befunno  sig^).  Fåhrée 
rapporterade  den  ^7i  1B09,  att  af  åtta  sjukhusläkare  fyra,  af  sex 
underläkare  tre  och  äfvenledes  af  sju  läkarelärlingar,  utom  en  som 
aflidit,  tre  voro  sjuke.  Om  sina  läkarebiträden  skref  Fåhrée  några 
dagar  senare  den  ^''Z^,  »mina  underläkare  äro  usle  och  jag  skulle  begå 
ett  fel  icke  mindre  emot  staten  än  mänskligheten,  om  jag  beordrade  en 
af  desse  okunnige  till  lasarettet  Läkarelärlingame  äro  dels  sjuke,  dels 
okunnige  skolegossar  från  finska  småstäder». 

Af  de  vid  Umeå  sjukhus  tjenstgörande  läkarene  må  nämnas,  utom 
Joh.  Fr.  Fåhrée,  A.  J.  Carlstén,  Dan.  Er.  Nsozen,  Jakob  Esaise 
Wegelius,  Johan  Fredrik  Mangelson,  chir.  stud.,  Carl  Olof 
Lindström,  chir.  stud.,  Joh.  Gustaf  Berzelius,  kir.  mag.,  Nils 
Olof  Schagerström,  med.  stud.,  Got tfr.  E.  Möller,  regem.  fältskär, 
Georg.  Wilh.  Schreck,  chir.  stud.,  Johan  Petter  Nordberg, 
chir.  stud.  och  Johan  Georg  Grundel,  chir.  stud. 

Sjukhusförslagen  i  Umeå  upptaga,  utom  döde,  för  oktober  månad 
1808  inalles  1,385  man  (deribland  blesserade  436)  och  för  november 
månad  1,779  man,  till  större  delen  från  Finland.  Såsom  dödblefne 
dels  ^å   sjukhusen   i    Umeå,   dels  under  transporten  från  Finland,  upp- 


>)  Se  ofvan  sid.  191. 


8JUKBVB   I  UMBÅ.  301 


gåfvos  till  oktober  månads  slut  363  man,  under  november  403  och 
änder  december  349  man  eller  tillsamman  1,115  man  ^).  Såsom  en  viktig 
orsak  till  den  stora  dödligheten  anges,  »att  de  till  stor  del  mycket  svagt 
sjuke  icke  kunde  uthärda  att  föras  dels  sjö-  dels  landväg  under  så  kall 
väderlek,  särdeles  som  de  intet  voro  försedde  med  kläder  för  resan. 
Manskapet  i  allmänhet  och  särdeles  vid  finska  regementerne  äro  i 
saknad  af  beklädning,  så  att  en  del  knappast  kunna  skyla  sig».  Död- 
ligheten torde  likväl  äfven  senare  varit  ganska  stor,  emedan  sjukhus- 
direktörn Rothman  i  början  af  april  månad  1809  anmälde  om  behofvet 
af  12  man  hvarje  dag  till  handräckning  vid  grafvarnas  uppkastande. 
Befolkningen  i  stadens  närhet  klagade  dock  öfver  det  vårdslösa  sätt, 
hvarpå  de  döde  begrofvos  och  anmälde  hos  landshöfdingen^  »att  hundra- 
tals lik  ligga  ofvan  jord,  utan  att  hafva  erhållit  annan  begrafning  än 
som  kan  väntas  af  fiende  på  ett  slagfält  och  ej  en  gång  så  hyggeligt, 
då  liken  ligga  nakne  till  ett  ohyggeligt  spectakel».  Sjukhusintendenten 
Adolf  Magnus  Qripenberg,  som  undersökte  förhållandet,  fann 
väl  att  klagomålen  voro  öfverdrifna,  men  måste  i  memorial  af  den  ^Vs 
s.  å.  medgifva,  att  grafvarna  icke  ägde  det  föreskrifna  djupet,  »hvar- 
till  orsaken  varit  brist  uppå  biträde  af  folk,  så  väl  för  tillsyn,  som  till 
grafvarnas  uppkastning». 

Ännu  kan  till  belysning  af  tidsförhållandena  anföras,  att  de  i 
lasarettet  intagne  sjuke  stundom  synas  hafva  saknat  tillräcklig  föda, 
liksom  äfven  bristen  på  ved  för  sjukhusets  och  apotekets  behof  tidtals 
var  mycket  stor.  Härom  anmälde  Gripenberg  i  memorial  af  den 
*>/i,  1808  följande: 

»Gryner  hafva  icke  på  flere  veckor  varit  att  tillgå,  och  äfven  mjöl, 
som  af  svagt  och  illa  torkadt  korn  blifvit  ganska  värdslöst  och  groft 
förmalit,  har  så  otillräckligen  erhållits,  att  provianteringarne  icke  kunnat 
ä  behöriga  dagar  verkställas,  och  manskapet  i  fem  ä  sex  dagar  måst 
sakna  sitt  behof.  Sjukhusbästame  (äro)  dessutom  för  få  till  antalet  och 
commissarieme  hafva  måst  göra  flere  fruktlösa  resor  utan  att  vinna 
ändamålet. 


')  Enligt  uppgifter  i  krigsarkivei  —  Dahlgren  beräknar  antalet  vårdade  sjuke 
i  Umeå  intiU  den  V.  1809  till  3,806  man. 


302  SJUKHUS   I   ULsIbORO. 


FärBkt  kött  ooh  amOr  har  jämväl  till  sä  ringa  del  kuniiat  fäs,  att 
det  ej  förtjenar  komma  i  beräkning,  och  dä  alla  hufvudsakliga  artiolar 
brister,  lärer  Herr  grefven,  generalen  och  commendeuren  nogsamt  inse, 
att  vid  de  sjukes  förplägning  de  i  reglementet  föreskrifne  spisordningar 
icke  kunnat  efterlefvas,  utan  att  all  hushällning  måst  lämpas  efter  den  i 
hOgsta  måtto  knappa  tillgängen;»  ^). 

I  Finland  deremot  hade  man  icke  varit  betänkt  på  upprättandet 
af  egentliga  nederlags-  och  ännu  mindre  verkliga  stående  sjukhus  för 
arméens  behof.  Först  när  arméen  på  sitt  företa  återtåg  hunnit  upp  nästan 
till  Uleåborg  i  april  månad  1808,  öppnades  efter  af  Bje[rkéns  ankomst 
några  sjukinrättningar  derstädes,  hviika  sedermera  förblefvo  i  verksamhet 
ända  till  dess  trupperna  återkommo  och  den  ^Vu  s.  å.  lemnade  staden 
i  ryssames  våld.  Ungefär  samtidigt  med  förste  fältläkaren  intrafiEEide 
äf ven  sjukhusintendenten,  öfverste  Gustaf  Bogislaf  von  Plåten.  Det 
är  just  den  vid  dessa  sjukinrättningar  tjenstgörande  fältläkaren  Dahl- 
gren, som  man  har  att  tacka  för  det  enda  man  hittills  i  detalj  känt  om 
sjukvården  vid  finska  arméen.  Ur  de  af  honom  samlade  rapporterna  kan 
man  sluta  till  den  obeskrifliga  oordning  och,  trots  läkarenes  påminnelser 
och  böner,  ofattliga  vårdslöshet,  som  de  administrativa  myndi^etema 
vid  arméen  läto  komma  sig  till  last  med  afseende  å  sjukvården. 

Kort  efter  sin  ankomst  till  Uleåborg  anbefallde  von  Plåten,  utan 
att  rådgöra  med  förste  fältläkaren,  att  flytta  de  sjuke  till  byarna  utom 
staden,  ehuru  sjukhusreglementet  tillerkände  läkarene  rätt  att  bestämma 
om  de  sjukes  flyttning  till  annan  ort  och  annan  lokal.  Med  stor  svå- 
righet lyckades  det  af  Bjerkén  att  förekomma  denna  i  flera  afseenden 
vådliga  åtgärd  på  den  grund,  att  »på  landet  i  böndernas  mörka  och 
rökfulla  porten  utan  kakelugnar  med  ett  par  gluggar  på  väggen  i  stället 
för  fönster  kunde  aldrig  vinnas  bättre  sjukvård  eller  sundare  utrymme. 
Läkarene  skulle  icke  kunna  hinna  göra  sina  sjukbesök.  Man  kunde 
möjligen  risquera  att  utsprida  febrar  bland  allmogen,  hviika  i  anseende 
till  dess  osnygga  lefnadssätt  snart  blifva  elakartade  och  smittande». 


')  1  krigsarkivet. 


SJUKHUS   I   ULBAbOBO.  308 


Strax  vid  de  ofvannämnda  sjukhaslokalernas  inredning  anmälde 
Dahlgren,  som  sedermera  öfvertog  vården  om  de  kirargiska  fallen,  i 
en  skrifvelse  af  den  '^/i  ®^  mängd  oordningar: 

»Sedan  jag  den  22  dennes  emottog  l&karevården  uti  en  del  af 
arméens  sjukhus  här  i  staden,  har  jag  beklagligen  varit  i  tillfälle  att 
dagligen  inom  desamma  förspörja  oordningar. 

Några  vaktmästare  hafva  understundom,  på  eget  bevåg  och  utan 
mitt  samtycke,  flyttat  tillfrisknade  sjuke  till  sjukvaktare  i  andra  sjukhus. 
Ingen  betjening  bryr  sig  om  snyggheten  i  sjukrummen.  De  sårade 
införas,  och  vid  förbandets  anläggande  kan  ej  ens  ljumt  vatten  presteras 
till  deras  rentvättande,  då  de  oftast  äro  fullblodade  på  kroppen.  Qanska 
svårt  sårade  med  afskjutna  lårben  och  armpipor  ligga  på  litet  halm  på 
golfven.  På  många  ställen  ser  man  golfven  öfvertäckta  af  fuktighet 
efter  vattenspillning,  stanken  utbreder  sig.  Ingen  betjening  bryr  sig 
om  någon  slags  uppsigt  å  de  sjuke;  de  få  obehindradt  springa  omkring 
på  gatorna,  skaffa  sig  derigenom  recidiver,  bröstfebrar  m.  m.  Då  läkaren 
kommer  till  sjukbädden,  är  patienten  borta  och  han  blir  den  dagen  utan 
medicin.  Kanhända  tillskapas  ock  härigenom  en  hop  maroder.  I  de 
flesta  sjukhusen  eger  den  sjuke  ej  kärl  till  mottagande  af  sin  dryck,  ej 
en  tennsked  för  intagningen  af  sin  medicin.  Kom  till  komvatten  fås 
Täl,  men  hvilken  skall  bestyra  om  att  det  kokas,  hvem  bestyra  om 
utdelningen?  De  sjuke  få  således  åtnöja  sig  med  vatten  och  ofta  finnes 
ej  sådant  att  tillgå,  som  kan  förtäras  af  de  sjuke». 

Bristen  på  de  nödvändigaste  sjukhusförnödenheter  såsom  sängkläder 
och  andra  behof  var  otrolig.  Beskaffenheten  af  sådana  härifrån  och 
därifrån  anskaffade  persedlar  fyllde  icke  engång  de  måttligaste  anspråk. 
Till  ett  besiktningsprotokoll  rörande  lakan,  madrasser  och  skjortor^  hvilka 
persedlar  godkänts  af  besiktningsmännen,  bland  hvilka  sjukhusinten- 
denten var  en,  hade  af  Bjerkén  bifogat  följande  anmärkningar: 

»Omtrent  ^/g  af  lakanen  voro  dugliga,  men  resten  af  den  gröfsta 
oblekta  säckväf»,  och  af  långbyxor  )»voro  af  10  par  9  skarfvade  vid  och 
ofvanför  knät,  af  gröfsta,  glesaste,  oblekta  säckväf  och  hålla  säkerligen 
icke  mycken  bykning».  Tofflorna  voro  af  eländigt  läder,  vändt  arbete 
med  klistrade  sålor  och  fulla  af  mögel.  Madrassernas  öfvertåg  var  så 
dåligt  och  glest,  »att  halmen  snart  måste  sticka  sig  igenom».  Af  Bjerkéns 
omdöme  om  hela  denna  leverans  var,   »att  efter  min  tanke  skulle  minst 


304  SJUKHUS   I  ULEÅBOBG. 


^/s  af  hela  leveransen  bUfvit  kasserad  som  oduglig   och    resten    ffitt  ett 
lägre  värde  och  så  blifyit  emottagen  för  nöds  skull»  ^). 

Emedan  de  öfriga  sjukhusen  dessutom  reqvirerade  sina  förnöden- 
heter från  Uleåborg,  uppstod  derstädes  stundom  brist  med  den  påföljd 
att,  såsom  en  af  de  tjenstgörande  läkarene  anmälde,  >mer  än  hälften 
af  vare  sjuke  äro  i  saknad  af  det  nödvändigaste,  såsom  madrasser, 
täcken,  matkäri  m.  m.,  utan  att  någon  anstalt  vidt^es  till  deras  an- 
skaffande». 

Samma  brist  rådde  äfven  på  andra  för  sjukvården  nödiga  artiklar. 
Vid  lasarettet  i  Uleåborg  utgjordes  hela  förrådet  af  förbandsmaterial  den 
^Vj  1808  af  193  alnar  lärft,  10  skalp,  »oduglige  Stockholmsblår»,  15 
skålp.  gammalt  linne  och  8  skalp,  charpie,  6  kannor  vinättika  och  35 
kannor  kornbränvin  oberäknade.  Efter  slaget  vid  Oravais  bestod  enligt 
Wahlbergs  uppgift  det  af  sjukhusintendenten  disponerade  förbands- 
materialet af  två  gamla  lakan  och  två  gamla  linnen. 

Stående  sjukhuset  i  Uleåborg  var  likväl  sjelft  i  behof  af  alla  de 
förnödenheter,  hvilka  i  hast  kunnat  anskaffas,  alldenstund  tillförseln  af 
sårade  och  blesserade  var  mycket  stor.  Pehr  af  Bjerkéns  rapport  af 
den  75  1808  upplyser,  att  derstädes  funnos: 

Blesserade.    ^^    Summa. 

qvarliggande  den  »Vi 217  578  795 

inkomna  från  och  med  den  Vs  till  och  med  den  Vs  125  71  196 

utmönstrade  sedan  den  »^^ 8  221  229 

döde  från  och  med  den  Vs  ÖH  och  ^^^  ^^^  Vs  ^  10  17 

den  Vs  qvarliggande 745. 

1  en  följande  månadsrapport  af  den  ^/^  till  och 

med  den  »^/g  uppgifvas 

qvarliggande 329         443        772 

inkomna 11         175        186 


^)  Se  A.  U.  Quennerstedts  uppsats  s.  10,  13. 


SJUKHUS   I   ULEÅBOBO.  305    1 


blesserade.     ^^^    Summa. 

utmönstrade 39    187    226 

döde 37     31    68 

den  ^1/5  qvarliggande 664. 

Äf  Bjerkén  gör  härvid  den  anmärkning,  att  antalet  döde  varit 
stort  »i  anseende  till  de  mångfaldige  och  svåra  blessurer  finska  arméen 
gifvit  ryska  soldaten,  som  i  columnen  af  döde  upptager  något  mera  än 
en  tredjedel»  *). 

Hvilken  oordning  öfverhufvud  rådde  vid  arméens  förnämsta  sjokhus, 
framgår  uren  anmälan,  daterad  den  Vs)  &^  fältläkaren  Jakob  Edgren, 
åt  hvilken  vården  af  de  invärtes  sjuke  var  anförtrodd,  derom,  att  sjukhusen 
blifvit  använda,  utan  att  en  fältläkare  undersökt  dem,  att  flera  sjuke 
inlagts  i  dera,  än  det  bestämts,  att  sjuke  emottagits,  utan  att  sjukskötare 
eller  annat  biträde  funnits  att  tillgå,  och  att  sjuke  omflyttats  och  öfver- 
förts  till  andra  sjukhus  utan  läkarens  vetskap.  Äfven  hade  man  urakt- 
låtit att  utan  afpolletteringssedlar  emottaga  sjuke  och  noggrant  uppteckna 
de  sjuke  till  namn,  nummer,  kompani  och  regemente.  Denna  oordning 
synes,  såsom  af  det  föregående  framgår,  varit  ganska  vanlig  och  före- 
kommit på  mer  än  ett  ställe.  Försummelsen  häraf  medförde  stora 
olägenheter  med  af  seende  på  anmälningen  till  regementschef  eme  och 
kommissariatet  samt  har  tillika  omöjliggjort  säkra  uppgifter  på  antalet 
sjuke,  döde  m.  m.  Men,  såsom  man  lätt  inser,  gaf  denna  icke  så 
sällan  afsigtliga  oordning  i  förteckningarna  öfver  de  sjuke  anledning 
till  betänkliga  underslef  derigenom,  att  vid  reqvisition  af  lifsmedel 
de  intagna  patienternes  antal  uppgafs  större,  än  det  i  sjelfva  verket 
var.  Detta  antydde  af  Bjerkén,  när  han  skref  in  margine  på  en 
insänd  läkarerapport  af  den  ^^/^^  1808:  »uppsändes  till  Schröder- 
stjerna,  som  följer.  Carger  sköter  ej  mycket  öfver  250  sjuke  och 
likväl  begära  kommissarieme  underskrift  för  600,   se  hvilken  förtjenst! 


')  I  krigsarkivet 

20 


306  SJUKHUS   f   ULBÅBORa. 


Schröderstjerna   svarade,   att   om  jag   kunde   skaffa   underskrift,  så 
skulle  karlen  hänga,  men  han  skref  ej  under  och  blef  ohängd»  *). 

En  oerhörd  trängsel  rådde  med  afseende  på  de  sjukes  anbringande 
och  placering,  en  omständighet  som  mer  än  någon  annan,  bidrog 
till  den  stora  dödligheten  och  smittans  spridning.  Sålunda  hade  Carger 
en  tid  sjuke  inqvarterade  i  icke  mindre  än  47  små  usla  rom  och 
Dahlgren  sina  sjuke  inlagda  i  21  lokaler.  När  savolaks-brigadens 
sjuke  till  ett  antal  af  357  man  i  slutet  af  september  öfverflyttades  till 
Uleåborg  från  Pulkkila,  der  brigadsjukhuset  varit  förlagdt,  anvisades  åt 
dem  af  magistraten  de  mest  afskräckande  och  olämpliga  qvarter  till 
sjukhus.  Förgäfves  sökte  Dahlgren  till  en  början  genom  de  militära 
myndigheterna  få  detta  elände  afhjelpt,  hvars  ryslighet  han  skildrar 
i  sina  rapporter  af  den  2»/^  och  Vio  1808,  redan  långt  innan  arméen 
med  sin  stora  transport  af  sjuke  åter  ankommit  till  Uleåborg: 

»Jag  har  ej  allenast  i  går  utan  ock  i  dag  genomgått  en  betydlig 
del  af  de  rysliga  kojor,  der  5:te  brigadens  sjuke  soldater  blifvit  inkastade, 
för  att  med  de  sednare  anställa  sjukmönstring;  men  oaktadt  bästa  vilja 
att  kunna  göra  den  med  ändamålet  enlig,  måste  jag  tillstå  att  den  blir 
mig  omöjlig.  Den  mesta  delen  af  de  sjuke,  som  varit  något  restituerade, 
hafva  beklagligen  åter  insjuknat.  Ifrån  somliga  kojor  hafva  de  sjuke 
emigrerat  och  anropat  milda  menniskor  om  ett  runa  i  en  vrå  af  något 
bättre  logis.  Jag  kan  ej  heller  underlåta  nämna,  att  så  framt  ej  desse 
sjuke,  genom  hr  öfv.-löjtnantens  och  riddarens  verkande  åtgäi-d,  ganska 
snart  komma  ur  dessa  barbariets  boningar  ut  på  landet,  äro  de  förlorade 
utan  all  räddning.     Mortaliteten  är  öfver  hvad  man  kan  förmodas». 

»Sedan  de  sjuke  inkommit  i  sina  ohyggliga  nästen,  af  hvilka  plura- 
liteten  inrymde  endast  3  till  4  man,  lägo  de  der  öfvergifne,  lemnade  åt 
sitt  eget  öde,  tills  vaktmästarne  hunnit  i  några  dagar  springa  ikring 
staden  och  i  hvarje  gård  fråga,  om  sjuke  funnes  der,  emedan  den  under- 
officer, som  åtföljt  transporten,  uråktlät  att  efterse,  hvarest  de  förlades 
af  stadsbetjeningen,  samt  denne  åter  ej  afgaf  förteckning  härä.  Hela 
öfre  våningen  uti  stadens  fattighus,  som  ej  är  försedd  med  några  slags 
eldstäder,  blef  ock  ihågkomraen  med  50   man,    af    hvilka   en    och   annan 


*)  Paul  Schröderstjerna  var  öf veradjutant  och  öf vei-stolöjtuant  i  amiéen. 


8J0KUUS   I   ULbIbORG.  307 


tillsatt  lifvet  genom  köldens  bidragande.  Huru  alla  dessa  uslingar  skulle 
blifva  skötte  och  vårdade,  kan  man  lätt  föreställa  sig.  Läkarene  hunno 
omöjligen  se  dem  alla  hvarje  dag.  Sjukvaktare  kunde  ej  presteras,  utan 
endast  på  få  ställen ;  om  kokad  mat  kunde  aldrig  bli  fråga,  ty  hvar 
skulle  den  kokas.  Jag  har  i  sällskap  med  herr  doktor  Carlstén 
samt  herr  löjtnant  Kempe  (å  kommendantens  vägnar)  besökt  dessa 
öfver  all  beskrifning  ohyggHga  boningar,  samt  med  egna  ögon  icke  utan 
största  rysning  sett,  huru  en  del  svagsjuke  på  knän  och  händer  krälat 
sig  ut  på  marken  att  förrätta  sina  behof,  huru  åter  en  del  af  diarrhé- 
och  rödsotspatienter,  som  ej  förmått  sig  sjelfve  röra  och  varit  utan  hjelp, 
legat  liksom  badande  in  excretis.  Ej  under  således  att  33  man  dött 
på  några  få  dagar,  innan  de  hunno  att  utflyttas  på  landet,  samt  att 
konvalescenterne  nästan  mangrant  tillsjuknat». 

När  af  Bjerkén  anlände  till  staden,  förklarade  han,  »som  jag 
vid  min  ankomst  till  staden  funnit  att  ett  mer  än  betydligt  antal  af 
finska  arméens  krigsmän  i  brist  af  så  väl  nödiga  busrum,  som  eko- 
nomisk skötsel,  dels  redan  äro  förgångne,  dels  snart  måste  blifva  det, 
så  snart  icke  nödiga  anstalter  vidtagas  till  deras  räddning,  så  får  jag 
anhålla  att  brännerihuset  utom  staden  måtte  till  sjukhus  genast  utrym- 
mas». Detta  skedde  visserligen,  men  äfven  detta  sjukhus  blef  snart  en 
härd  för  den  förderfbringande  trängseln,  oordningen  och  smittan.  Enär 
ständigt  nya  sjuke  och  blesserade  tillkommo  från  arméen,  uppkom  en 
sådan  öfverfyllnad  att,  såsom  brigadläkaren  Laurell  anmälde,  »de  förre 
sjuke  platt  icke  kunna  röra  sig,  eller  begagna  sig  af  någon  beqvämlighet, 
alla  andra  olägenheter  att  förtiga,  då  de  på  ett  så  omenskligt  sätt  blifvit 
på  hvarandra  packade». 

Af  Bjerkén  gjorde  hvad  han  kunde,  för  att  afhjelpa  dessa  olycks- 
digra förhållanden,  men  hans  åtgärder  omintetgjordes  eller  motarbetades 
af  okunnighet,  likgiltighet,  egennytta  eller  andra  intressen.  Ännu  den 
^Vii  anmälde  han,  att  borgerskapet  tillåtit  sig  att  förändra  de  åtgärder 
han  vidtagit  med  afseende  å  nödiga  rum  för  de  sjuke  och  deras  för- 
seende med  halm  och  bränsle.  Äfven  de  sjuke  hade  tvärt  emot  af 
Bjerkéns  hemställan  fått  utan  vidare  begifva  sig  bort,  »andre  åter  med 
hälft  lif  sökt  sig  fram  ifrån  en  aflägsen  koja  utan  eldstad  eller  bränsle, 
der  de  sedermera  lagt  sig».    Under  sådana  förhållanden  trodde   sig   af 


806  SJUKHUS   I   ULBÅBOBO. 


Bjerkén  böra  hos  general  en  chef  anhålla  »om  fullkomlig  dispositioD  i 
allt  hvad  tjensten  vidkommer».  Numera  var  det  dock  för  sent  att 
införa  ordning  och  reda  i  afseende  på  soldaternas  vård,  ty  fienden  stod 
för  dörren.  När  C.  N.  af  Kl  er  ek  er  lemnade  Brahestad  den  *7ut 
nödgades  han  derstädes  qvarlemna  1,500  sjuke^  hvilka  icke  kunde  med- 
föras och  när  de  finska  trupperna  den  ^Vu  utrymde  Uleåborg,  qvar- 
blefvo  der  icke  mindre  än  1,200  sjuke  till  fiendens  barmhertighet  och 
omvårdnad  ^).  Yid  bristen  på  transportmedel  fingo  de  i  sjukhusen 
ännu  qvarliggande  konvalescenteme  begifva  sig  bort  så  godt  de  kunde 
eller  ville.  En  del  sökte  åtfölja  trupperna,  men  hos  många  sveko 
krafterna  och  hoptals  sjönko  de  ned  i  snödrifvoma,  der  de  tyst  somnade 
bort  från  sin  bedröfliga  tillvaro. 

En  gripande  skildring  af  dessa  sorgliga  förhållanden  förekommer  i 
ett  bref  från  Carl  Oripenberg  till  en  vän  (»Bästa  broder  Gustafvus»), 
dateradt  Mattila  by  V*  D^il  oorr  om  Torneå  stad  den  "/12  1808: 

»Ännu  lefva  vi  allt  —  men  ack,  Herre  huni  länge  —  man  får 
dock  ej  misströsta,  de  mörkaste  saker  få  ofta  en  lyckligare  utgång  än 
man  vågat  hoppas.  Dä  vi  marscherade  ifrån  våra  ståndqvarter  efter 
stilleståndet,  som  upphörde  med  oktober,  trodde  väl  ingen  att  alla  camme- 
raderna  ännu  skulle  skåda  dagen,  likväl  har  det  skjett  och  hvarföie  kan 
icke  framdeles  öfverlefvoma  af  finska  arméen  räddas  pä  ett  lika  besyn- 
nerligit  sätt.  —  Vi  har  gjort  en  ibland  de  fatiquantare  retraitter,  men 
intet    kan  jemnföras  med  det  elände  vi  sett  på  vår  Trouppe;    utsvultna 

—  ty  portionerna  äro  för  knappa  åt  våra  soldater;  halfdöda  af  kiöld 
hafva  de  släpat  sig  fram  mera  liknande  skuggor  än  menniskor  —  och 
då  de  sjuknat  hafva  i  brist  på  hästar  vi  nödgats  lemna  dem  åt  sitt  öde 

—  många  hafva  med  upphöjda  händer  anropat  Försynen  —  och  menni- 
skior  om  hjelp  —  och  vi  hafva  endast  kunnat  gifva  dem  våra  tårar.  — 

Det  var  ömt  att  se  våra  soldater  då  de  passerade  en  fiemdelsstolpe 
inom  Svenska  gräntzen  —  af  sig  själf  stadnade  hela  bataillon  —  vände  sig 
om  och  sågo  ännu  en  gÅng  åt  Finland  —  tårar  uppstege  i  mångas  ögon 
och   så   fortsattes   marschen,    i    dag  återkom    en  af  mina  sjuka  —  han 


*)  Yrjö   Koskinen,  Finlands  Historia,    Helsingfois  1874  s.  566. 


SJUKHUS  I  TOBIfsJL  309 


berättade  att  i  endast  ett  hemman  utmed  vägen  lägo  5  man  af  vårt 
regemente  döda.  Ett  fartyg  med  sjuka,  som  ifrån  Brahestad  skulle  afgä 
till  Carlön,  frös  fast  och  40  dogo  af  köld  —  endast  vid  Rusi.  bat.  hade 
sedan  den  3:dje  12  man  aflidit  —  döm  om  vårt  elände  —  i  vår  få  de  söka 
Fitiska  arméen  i  kyrklo  gårdame  här  i  kring» '). 

Samma  sorgliga  förhållanden  och  samma  oordning,  som  i  Uleåborg, 
upprepade  sig  i  Torneä.  Trängsel  och  brist  på  utrymme  för  de  sjuke  f ortforo, 
hvarför  officerare,  som  ankommit  till  staden  »utan  att  tillfälle  till  inq var- 
tering  och  nödig  sjukskötsel  fanns  att  tillgå»^  anbefalldes,  att,  så  länge 
högsta  nöden  icke  fordrade  det,  låta  vårda  sig  vid  brigaden.  Likaså  iingo 
hvarken  underbefäl  eUer  manskap  införas  till  staden,  utan  borde  de 
skötas  i  brigadsjukhusen,  hvilka  för  detta  ändamål  skulle  inrättas  i  hvarje 
kantonering  2).  Tillika  föreskrefs,  att  de  läkare,  som  efter  förste  fält- 
läkaren af  Bjerkéns  ankomst  till  den  finska  arméen  gjort  brigadläkare- 
tjenst,  skulle  inom  sex  dagar  »vid  högsta  ansvar»  inlemna  efter  formulär 
upprättade  sammandrag  af  sjukförslagen  »och  sedan  vissa  brigadläkare 
anmält,  att  några  regementsläkare  icke  alltid  till  dem  i  rattan  tid  ingifvit 
sina  rapporter,  så  åligger  det  brigadchefema  att,  då  anmälan  om  sådan 
försummelse  göres,  alfvarsammeligen  bestraffa  de  skyldige» ').  —  Yid 
anmälan  därom,  att  liken  icke  blifvit  nog  tillräckligt  djupt  nedgräfda, 
»hvarigenom  mycken  olägenhet  i  vår  uppkommer»,  erinrades  att  liken 
borde  nedläggas  minst  två  alnar  under  jorden  % 

Under  arméens  vistelse  i  Tomeå  sökte  af  Bjerkén  genomdrifva 
en  förbättring  i  sjukhusens  matordning.  Om  det  lyckats  att  verkligen 
genomföra  denna  för  hälso-  och  sjukvården  så  maktpåliggande  åtgärd, 
har  den  icke  annat  än  varit  af  stor  betydelse  för  truppernas  välbefin- 
nande ^).    Likaså  utverkade   han,   att  det  med  vakthållning  sysselsatta 


^)  I  krigsarkivei 

•)  Generalorder  af  C.  J.  Adlercreutz,  Torneå  den  "/la  ^^^ 

•)  Qeneralorder  af  C.  J.  Adlercreutz  den  "/„  1808. 

*)  Generalorder  af  C.  J.  Adlercreutz  den  "/„  1808. 

^)  Denna  I  matordning  vid  sjukhusen  omfattade  fem  särskilda  förslag  till  middag 
for  10  man,  deribland  för  beredningj[af  7  Vt  stop  soppa  antingen  2  skälp.  korngryn,   5 


310  SJUKHUS   I   TORNEA. 


manskapet  erhöll,  utom  den  vanliga  dagportionen^  såsom  extra  förplägniDg 
och  »praeservativ  emot  den  nu  gångbara  sjukdomen»  varm  kokad  mat  ^). 
En  närmare,  ehuru  bedröflig  inblick  i  den  sjukvård  finska  arméens 
qvarlefvor  åtnjöto  i  Torneå,  erhålla  vi  ur  några  hithörande  rapporter. 
Jakob  Edgren  skref: 

»Hvad  sjuknumerns  stora  antal  angår,  är  det  en  sak,  hvarför 
läkaren  ej  kan  förebrås,  isynnerhet  dä  sjuke  tvärt  emot  hans  tillstyrkan 
dagligen  emottagas  och  af  sjukhusdirektionen  inqvarteras  i  en  by,  som 
redan  för  en  vecka  sedan  egde  det  antal  af  sjuke,  som  här  möjligtvis, 
utan  allt  för  mycken  trängsel,  kunde  herbergeras;  och  att  sjuknumern 
nu  på  en  dag  ifrån  ett  antal  af  320  man  vuxit  till  567  är  ea  sak, 
hvarom  jag  af  direktionen  icke  blifvit  underrättad.  De  sjuke  ligga  hop- 
packade i  sjukrummen  30  till  40  man,  då  i  hvarje  rum  borde  ligga  12 
till  15,  högst  20  sjuke.  Sjukvaktare  finnas  ej  i  ett  tillräckligt  antal  och 
osnygghet  råder  i  högsta  grad». 

Likaså  skref  Dahlgren  om  sjukhusen  i  Torneå  och  trakten  närmast 
deromkring  den  ^Via  och  den  ^7i«  1808: 

»Tillståndet  i  dessa  sjukhus  är  i  korthet  följande:  i  Påta  fä  en  del 
af  de  svagquke  varm  mat,  de  andre  lefva  af  torr  proviant  och  kokt 
vatten.  I  Haaparanda  har  ingen  kokerska  funnits  förr  än  i  går  aftons: 
alla  de  sjuke  hafva  blifvit  här  provianterade  ibland  annat  med  rått  kött 
och  som  inga  kittlar  och  ingen  köksbetjening  funnits,  så  hafva  de  fått 
åtnöjas  med  sitt  torra  bröd  och  kallt  vatten  med  kanhända  litet  salt. 
De  sjuke  ligga  efter  sjukhusdirektionens  besörjande  och  förordnande  så 
tätt  sammanpackade,  att  somliga  ligga  med  fötterna  öfver  hvarandra.  De 
fleste  svagsjuke  äro  utan  allt  biträde  vid  sina  naturliga  behofvers  bestri- 
dande; stanken  är  härigenom  blefven  högst  odräglig  och  —  dödande. 
Läkames  befallningar  höras  och  glömmas». 


skalp,  färskt  kött,  5  lod  mjöl  och  8  lod  salt,  eUer  2  skalp,  komgryn,  10  lod  mjöl,  20 
lod  smör  och  8  lod  salt  eller  3  Ya  skalp,  salt  kött,  15  lod  smör  och  ett  skalp,  mjöl 
m.  m.  Dessutom  2  skalp,  mjukt  bröd.  Till  afton  V»  stop  gröt  af  gryn  eUer  mjöl  med 
tre  lod  smör  per  man.  Äfven  fanns  halfportion  soppa  å  7»  stop  till  moiigon  och  afton 
af  gryn  eller  kött  med  smör  för  svagt  sjuke. 

*)  Detta  »prseservativ*  bestod  af  stark  köttsoppa  med  tillsats  af  ett  hälft  jungfni- 
mått  bränvin  och  10  kryddpepparkom.    Brigadorder  af  J.  A..  Sandels  den  "Vj  1809. 


SJITKHUS   I   TORMEÅ.  311 


»Hemkommen  från  2:dra  brigadens  sjukhus  i  Woijoukala,  får  jag 
äran  inrapportera. 

Brigadens  sjukhus  är  fördelt  på  2:ne  byar,  i  den  ena  finnes  4  går- 
dar, tätt  invid  hvarandra  belägne,  hvarest  i  4  porten  98  sjuke  herber- 
geras,  den  andra  består  af  tre  gårdar,  som  i  tre  porten  hyser  52  sjuke 
tillsammans  150  man.  Dessa  porten  äro  högst  små  och  låga,  och  hysa 
ett  vida  större  antal  sjuke,  än  som  i  så  små  usla  rum  bör  finnas.  Stanken 
var  ock  liär  odräglig  och  qväfvande.  Mortaliteten  är,  tyvärr,  betydlig,  då 
32  man  dött  på  8  dagar.  Pä  stället  tjenstgörande  sjukhus-underoffioem 
berättade  mig,  att  det  friska  manskapet  är  ganska  trångt  inqvarteradt ; 
att  exempel  skall  gifvas,  det  i  en  enda  gård  kan  finnas  en  hel  bataljon 
förlagd;  att  sjuka  manskapet  ganska  sällan  kan  få  kokad  mat;  att  det 
nyttjat  brödvatten  af  ankarstockar,  hvilket  förorsakat  diarrhé,  men  tillredt 
af  knallar,  har  det  blifvit  godt  och  utan  någon  obehaglig  effekt». 

Samtidigt,  insände  C.  N.  af  Klercker  den  ^7i2  ^11  konungen 
följande  sorgliga  rapport: 

»Förhållandet  med  de  sjuke  har  varit  högst  beklagligt  och  rörande. 
Närmare  1,500  torde  qvarblifvit  på  sjukhusen  i  Biuhestad,  Uleåborg, 
Kello  och  Ijo  samt  omkring  200,  hvilka  till  fots  begifvit  sig  ifrån  sjuk- 
husen, i  hopp  att  kunna  rädda  sig  ur  fiendens  våld,  hafva  på  det  ömkeli- 
gaste  sätt  omkommit  på  vägen  under  den  inträffade  starka  kölden.  Dag- 
ligen strömma  sjuke  till  de  härstädes  nu  inrättade  sjukhusen,  då  hvarken 
rum  eller  läkare  hinna  till.  Det  är  i  denna  del,  som  jag  anser  den  största 
våda  vara  för  Ed.  Kongl.  Maj:ts  armée,  h vilken,  om  ej  sjukdomen  afstadnar, 
ofelbart  skall  derigenom  upplösas  innan  våhren»  ^). 

Från  alla  håll  inlöpte  för  öfrigt  enahanda  bedröfliga  underrättelser. 
Den  svenska  fördelningens  tillstånd  på  Åland  skildrade  L.  B.  Peyron 
i  en  rapport  till  konungen,  daterad  Jomala  gård  den  ^Vi  1809  med 
följande  ord: 

»Högst  beklagansvärdt  är  denna  fördelningens  tillstånd,  då  döden 
uti  december  månad  ensam  borttagit  106  man,  samt  att  här  nu  befinnes 
öfver    1,200  man  sängliggande,    en  nästan  lika  så  stor  summa  convales- 


*)  I  krigsarkivet. 


312  P.   AF   BJSBKÉNB  BAPPORTBR. 

center,  hvilka  gå  som  skuggor.  —  Yåra  utblottade  magasiner  hafva  redan 
tvingat  mig  att  förknappa  soldatens  portion  ifrån  2  skalp,  till  ett  skalp, 
bröd,  som  ej  gifver  honom  tillråckelig  8t3rrka  att  utstå  årstidens  sträng- 
het, och  en  vinter  campagnes  besvärligheter,  om  han  också  skulle  ha 
ståndaktighet  nog,  att  intet  bli  misströstande  vid  en  så  bedröflig  utsigt»  ^). 

Denna  endast  i  sina  konturer  tecknade  bild  af  militärläkarevården 
under  finska  kriget  1808—1809  kan  icke  afslutas  mera  talande,  än  med 
P.  af  Bjerkéns  under  det  omedelbara  intrycket  af  dess  elände  från 
Tomeå  afgifna  rapporter  af  den  */i  och  ^i\  1809  2) : 

»Af  åtskilliga  memorialer,  ingifna  till  (Generalen  en  Chef  i  Finland 
från  dåvarande  förste  fältläkaren,  Archiater  af  Bjerkén,  ådagaläggas 
tydligen  eländet  och  de  lama,  otillräckliga  åtgärder,  som  vidtogos  till 
dess  afhjelpande.  Bland  annat  beklagar  sig  Bjerkén  deröfver,  att  alla 
de  anstalter,  han  vidtagit  för  de  blessei-ades  och  sjukas  inqvarterande  och 
emottagande  i  Uleåborg,  blifvit  alldeles  till  intet  gjorda;  att  omflyttningen 
af  de  sjuka  skedde  utan  läkares  vetskap,  så  att  dessa  på  flera  dagar 
icke  hade  reda  på,  hvar  deras  sjuka  funnos;  att  ingen  varm  »föda  stod 
att  erhålla,  att  inga  sängkläder  voro  att  tillgå,  utan  i  stället  otillräcklig 
och  ofta  oduglig  halm,  samt  att  till  betäckning  soldatens  utslitna  kappa 
måste  begagnas».  När  sluteligen  arméen  nödgades  utrymma  Uleåborg, 
måste  en  stor  del  af  de  sjuka  försöka  att  sjelfva  föi*flytta  sig  derifränså 
långt  och  så  godt  de  kunde,  ty  på  tillräckligt  antal  hästar  för  de  sjukas 
transporterande  var  ej  att  tänka.  Rapporten  till  Generalen  en  Chef  af 
den  ^^Ixi  1808  öfver  sjukhusens  utrymmande  m.  m.  slutar  Bjerkén  på 
följande  sätt:  »och  måste  jag  beklaga,  att  en  oduglig  ekonomisk  direktion 
på  ett  bedröfligt  sätt  försvårat  sjukskötseln  under  hela  detta  årets  fälttåg, 
och  kommer  säkerligen  den  rysliga  tafla,  som  härstädes  till  Byssames 
skärskådande  qvarlemnas,  att  göra  en  svår  kontrast  emot  den  de  frnm- 
ställt  af  ordning  och  skick  uti  sjukskötseln». 


^)  I  krigsarkivet. 

')  Dessa  viktiga  aktstycken  haf va  numera  foi^äfves  eftersökts  i  medicinalstyreLsens 
arkiv,  samt  i  krigs-  och  riksarkiven.  Att  de  blifvit  upplästa  i  coUegium  medicum  fram- 
går ur  dess  protokoll  för  den  *Vi  1809.  Förf.  har  mellertid  funnit  dem,  åtminstone 
delvis,  införda  i  ^Förslag  till  förbättrade  anstalter  för  arméens  sjukvård  i  faU». 
Stookh.  1842,  sid.  IV. 


P.  ÅF  BJSBKÉN8  BAFPORTBB.  313 

»Eeträtten  från  Uleäborg  skedde  uti  28  graders  köld;  manskapet 
saknade  tillräcklig  beklädnad  och  lefde  endast  på  torr  föda;  vattnet  var 
orent  och  osmakligt;  af  bran  vin  och  ättika  funnos  obetydL'ga  qvantiteter 
i  land;  det  mesta  deraf  var  ombord  pä  fortygen.  Svenska  soldatema, 
ovane  vid  finska  porten,  nedsatte  sig  hungriga,  trötta  och  utfrusna  i 
sådana,  der  värmen  vanligen  uppgick  till  30  ä  35  grader,  insomnade,  och 
efter  några  timmars  vistande  derstädes  befunnes  flera  döda,  i  samma 
ställning,  som  de  insomnat.  De  åter,  som  kunde  fortsätta  marschen, 
insjuknade  uti  flussfeber  med  inflammation  i  luftröret  och  dess  finare 
ntgreningar.  Sådant  var  förhållandet  med  Helsinge  och  Ldf-Grenadier- 
regementema  tiU  öfver  halfva  styrkan.  Vid  ankomsten  till  Tomeå 
inqvarterades  de  sjuka  lika  oförsvarligt  trångt,  som  uti  Dleåborg,  och 
följden  blef  att  redan  nyårsdagen  1809  hade  den  förut  icke  smittosamma 
sjukdomen  öfvergått  uti  en  rötfebera-epidemie,  och  var  arméens  sjuk- 
nummer denna  dag  2,515. 

Detta  föranledde  Generalen  en  Chef  att  sammankalla  läkare-corpsen, 
för  att  med  dem  rådgöra  om  möjligheten  att  för  farsotens  ytterligare 
tillgripande  sätta  en  gräns. 

De  läkare,  som  vid  sjukhusen  kunde  användas,  bestodo,  utom 
chefen,  af  2:ne  fält-läkare,  4  brigad-läkare,  2:ne  sjukhus-läkare  och 
3:ne  imder-läkare;  flera  af  dessa  voro  dessutom  nödsakade  att  tillika 
tjenstgöra  vid  regementenia. 

Resultatet  af  denna  öfverläggning  blef,  att  alla  enständigt  yttrade: 
att  sjukdomen,  som  i  sin  början  endast  var  en  catarrhal-feber,  nu  genom 
bristande  tillgångar  på  allt,  som  erfordrades  för  en  ändamålsenlig  sjuk- 
vård, öfvergått  till  en  sjukdom  af  den  mest  smittosamma  beskaffenhet 
{"rån  den  *Yii  ^^^^  ^^^  *Vi2  ^»de  de  sjuka  icke  erhållit  varm  mat.  Det 
isade  golfvet  uti  sjukrummen  var  uti  flera  sjukhus  otillräckligen  skyldt 
af  skämd  halm,  och  trängseln  till  den  grad  ohygglig,  att  »i  ett  pörte,  der 
aldrig  mer  än  6  personer  legat,  voro  nu  inpackade  30». 

»I  2:ne  af  sjukhusen  dog  af  5  en  i  veckan,  och  i  de  öfriga,  der 
utrymmet  var  bättre,  var  mortaliteten  10  procent  i  veckan. 

De  få  läkame,  nemligen  11  för  2,500  sjuka,  hade  dessutom,  i 
anseende  till  de  spridda  sjukhusen,  ofta  1  till  1  ^/^  mil  att  tillryggalägga 
vid  sjukbesöken.  För  öfrigt  yttrar  sig  Bjerkén  i  memorialet  af  den  Vi) 
då  han  gör  en  förnyad  reqvisition  på  läkare:  »icke  derföre  att  jag  tron 
att  med  flera  läkares  tillkallande  någon  af  alla  de  olägenheter,  som  på 
ett  så  rysligt  sätt  förorsakat  sjukdomames  dödlighet  i  och  omkring 
Tomeå,    på  minsta  sätt  kan  aflijelpas,    utan  deriöre,    att  då  genom  brist 


814  ÅTERBLICK   PÅ    ÄRMÉENS   hAlSOYÅRDSFÖRHÅLLANDEN. 


på  sjukhuskläder  och  betäckning,  på  torr  halm  till  läge,  på  bräder  ti 
britsar  eller  sängställen  ifrån  det  isade  golfvet,  i  förening  med  flera 
veckors  brist  på  kokämne  för  de  sjuka  och  den  aldrafarligaste  trängsel, 
ingen  hjelp  till  lifvet  är  att  förvänta,  den  trösten  åtminstone  måtte  vara 
mig  förunnad  att  mildra  mina  medarbetande  kamraters  svåra  tjenst  och 
olyckliga  öde,  då  den  ena  af  dem  sjuknar  efter  den  andra,  att  genom  ett 
större  antal  läkare  söka  att,  om  möjligt  är,  finna  en  hazard  till  lifvets 
bibehållande  för  några  af  dem,  ty  ingen  bör  vara  okunnig  om  att  medi- 
kamenter,  ehuru  utvalda  och  utdelade  af  aldraskickligaste  läkarehand, 
aldrig  kunna  medföra  någon  båtnad,  om  icke  de  öfriga  sjukbehofven  äro 
rigtigt  uppfyllda,  äfvensom  att  å  andra  sidan  de  sjukas  vederfående  oftast 
och  säkrast  kan  vinnas  genom  det  sednare,  äfven  då  naturen  varit  biträdd 
af  alltför  litet  medicin». 

»Uti  Torneå,  som  alltid  varit  ansedd  såsom  en  hälsosam  ort,  och 
der  ingen  farsot  på  många  år  visat  sig,  var  luften  nu  så  förpestad,  att 
smittan  spridde  sig  på  1  ^2  ^^^s  distans  rundt  omkring  staden,  och  lan- 
dets innevånare  angi-epos  deraf  likaväl  som  soldatema». 

Till  denna  tafla  af  det  öfver  all  beskrifning  rysliga  elände,  i  hvilket 
återstoden  af  finska  arméen  befann  sig,  när  den  slutligen  uppnådde 
Tomeå  och  dess  omnejd,  må  ännu  följande  tilläggas.  Då  arméen  den 
*7i2  1808  beträdde  Vesterbottens  område,  räknade  den  enligt  Dahl- 
grens uppgift  3,173  sjuke,  bland  hvilka  64  sårade,  som  släpat  sig  med 
på  tåget.  Af  dessa  afledo  484  under  månadens  förlopp.  I  januari  1809 
tillsjuknade  2,022  och  749  afledo.  Under  februari  insjuknade  734  och 
550  afledo.  Således  under  denna  tid  inalles  5,929  sjuke  och  1,783  döde. 
—  Vid  Konventionen  i  Seivis  den  ^Vs  1^09  uppgaf  H.  H.  Gripenberg 
att  af  de  finska  truppperna  vid  Kalix  1,600  man  voro  sjuke. 

Ehuru  en  sorglig  erfarenhet  från  en  icke  alltför  aflägsen  tid  bort 
varsko  railitärförvaltningen  för  det  sjukdomselände,  som  med  oafvislig 
nödvändighet  följer  en  armé  i  spåren,  der  icke  verksamma  åtgärder  i  tid 
vidtagas,  hade  man  likväl  försummat  alla  förberedelser,  för  att  helst  i 
någon  mån  åtminstone  lindra  den  med  hvarje  dag  växande  nöden. 
Hvar  orsaken  till  denna  beklagansvärda  i  sina  följder  för  landet  och 
arméen  lika  olycksdigra  likgiltighet,  än  må  hafva  legat,  är  det  dock 
säkert,   att  de  ledande  männen  icke  fullgjort  hvad  pligt  och  ära  fordrat 


J 


ItEBBLICK  på   ABMÉEN8   HÄLSOYÅRBSFÖBhIlLÄNDEN. 


315 


mot  ett  land,  som  under  alla  skiften  troget  stått  vid  Sveriges  sida.  Utan 
allt  tvifvel  hade  sjukdomens  härjningar  bland  arméens  glesnade  leder 
icke  blifvit  så  förfärliga  och  aldrig  kunnat  vinna  en  sådan  förstörande 
makt,  om  krigsförvaltningen  med  vaken  insigt  och  redligt  allvar  upp- 
fyllt sina  skyldigheter.  Deremot  kan  man  icke  annat  än  skänka  sin 
beundran  åt  den  ihärdighet,  sjelfuppoffiing  och  kraftfullhet  arméen 
sjelf,  en  sådan  ledning  och  sådana  föredömen  till  trots,  öfverallt  och 
intill  slutet  lade  i  dagen.  Blod  och  tårar,  lidande  och  död  beseglade 
denna  plikttrohet.  Det  var  i  sanning  »en  här,  som  kunde  allt,  blott  ej 
sin  ära  svika,  en  här,  som  frös  och  svalt  och  segrade  tillika». 

Läkarene  gjorde  hvad  de  kunde.  Modigt  och  ihärdigt  kämpade  de 
mot  sjukdomens  öfvermakt,  så  länge  det  stod  i  deras  förmåga.  Bevisen 
derför  hafva  väl  till  största  delen  gått  förlorade.  De  få  hittills  kända 
vittnesbörden  öfver  detta  deras  tunga  och  mödosamma  arbete  tala  dock 
till  efterverlden  ett  vältaligt  språk  om  deras  uppofUngar,  nit  och  plikt- 
känsla.   Till  deras  berömmelse  hafva  de  här  fått  en  plats. 


>  M 

i 


4 


[ 


•il 


►^■ji* 


1^^ 


f. 
I. 


I 


ic] 


XVIII. 


RÄTTSMEDICIN. 


I 


♦V'l 


r 


*f 


;i; 


^' 


,i 


11 


fc** 


^  Il 


1.    Befogenhet  alt  verkstålla  medikolegala  likbesiktningaF. 

Yid  den  allmänna  bristen  på  legitimerade  läkare  hade  det  under 
tidens  lopp  blifvit  sedvanligt  att  i  förekommande  rättsfall  inhemta  de  vid 
militären  anställde  fältskärernes  yttrande.  På  hvilka  öfverhetliga  stad- 
ganden  detta  förfarande  grundade  sig,  kan  förf.  likväl  icke  uppgifva. 

Efter  inrättandet  af  collegium  medicum  började  de  högre  dom- 
stolarne infordra  dess  utlåtande  i  mera  invecklade  rättsmedicinska  fall. 
I  k.  resolutionen  af  den  ^7^  1685  stadgades  dock,  att  »alldenstund  esom- 
oftast uti  chirurgien  sådane  swåre,  mörke  och  farlige  casus  förefalla,  att 
rätteme  blifva  förorsakade  till  att  begära  coUegii  medici  omdöme  och 
betänkande  deröfver  till  sakens  upplysning,  när  den  med  dom  afgöras 
skall,  så  finner  Kongl.  Maj:t  widh  slike  händelser  nödigt  och  tidsenligt 
att  till  lika  med  doctorerne  någre  deo  elste  af  barberareembetet  måtte 
ha  part  dher  af,  att  de  äfvenwähl  bifoga  deras  tanka  uthi  deth,  som 
chirurgien  egenteligen  angår  och  tillhörer,  på  deth  således  altidh  måtte 
wara  en  förtrolig  communication  emellan  collegium  medicum  och  socie- 
tatem  chirurgicam».  Äfven  k.  brefvet  af  den  ^/j  1689  till  Svea  hofrätt 
ålade  »chirurgi,  som  hufvud-  och  andre  dödelige  sår  besiktiga  och  sina 
vittnesbörder  derom  afgifva,  att  så  varsammeligen  dermed  umgå  och  om 
sårets  beskaffenhet  sig  informera  med  uppskärande  och  öppnande,  att 
domaren  utan  tvifvelsmål  må  kunna  sig  deruppå,  uti  blodsakers  afdö- 
mande,  lita  och  försäkra,  i  följe  hvaraf  medici  och  chirurgi  böra  deras 
såramåls  attester,  till  deras  utlåtelse  bifoga  de  skäl,  hvarpå  de  attesten 
g;rundat  och  hvarmed  de  vilja  den  befästa?^. 


320       BEFOGENHET   ATT   TERKSTÄLLA   MEDIKOLEOALA  LIKBESIKTMINGÅH. 


Ehuru  barberarene  (kirurgeme)  sålunda  ägde  rättighet  och  skrl- 
dighet  att  afgifva  yttrande  öfver  de  af  dem  verkställda  medikolegala 
likbesiktningama  och  äfven  kirurgiska  societeten  bort  i  svåra  fall  höras, 
var  det  likväl  coUegium  medicum,  som  på  begäran  aflemnade  verkliga 
rättsmedicinska  utlåtanden.  Sålunda  ingår  i  coUegii  medici  protokoll 
för  den  **/io  1692,  med  anledning  af  k.  Svea  hofrätts  skrifvelse  af  den 
10  i  samma  månad  rörande  ett  dråp,  följande  förklaring: 

»Och  såsom  oss  fattades  en  fullkomlig  attest  om  sielfwa  vulnere, 
huru  det  varit  beskaffat  i  begynnelsen  och  hvad  för  symptomata  dervid 
sig  infimnit,  så  måste  man  taga  fältskärens  utfäste  attest  pro  fonda- 
mento,  som  säger  vulnus  in  principio  non  fuisse  lethale  och  aJtså  synes 
det  blifvit  lethale  per  accidens,  emedan  som  patienten  icke  biifvit  så 
skiötter,  som  sig  bör,  som  synes  af  circumstantiis.  Sedan  borde  ock 
efteråt  warit  skiedt  inspectio  cadaveris». 

Stundom  förekom  det  till  och  med,  att  collegium  medicum  låt 
någon  af  stadens  fältskärer  på  lik  demonstrera  de  kroppsdelars  anatomi, 
om  bvilka  det  i  ett  gifvet  fall  närmast  handlade,  innan  detsamma 
gaf  sitt  yttrande  ^). 

Efter  hand  blef  det  dock  vanligt,  att  äfven  en  läkare  undertecknade 
attesterna  i  rättsmedicinska  fall,  ämnade  att  till  domstol  inlemnas.  I 
Eongl.  Maj:ts  resolution  uppå  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogels 
memorial  befallde  Kongl.  Maj:t  den  ^Va  1696  »öfversten  af  gardet, 
att  han  vid  regementskrigsrätten  skall  ställa  dhen  förordning,  det  sådana 
fältskiärsattester  hädanefter  intet  för  giltige  skohla  blifwa  antagne,  utan 
att  regementskrigsrätten  vid  sådana  händelser  alltid  derom  skall  tiUijta 
någon  af  KongL  Maj:ts  lifmedicis,  hvilka  skohle  vara  skyldige  at  uth- 
gifwa  sådane  attester^  så  ofta  sådant  af  dhem  begiäres». 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  '/n  1706.  —  I  ett  anoat  medikolegalt  mål  1708 
deinoDStrerade  kirurgen  på  anatoroisalen  i  stadshuset  pä  söder  en  hufvudakål  och  ute- 
remas  förlopp  för  collegium  medicum ;  han  ville  bevisa  att  skadan  varit  vulnus  per  se 
lethale.  Kollegium  var  likväl  icke  af  den  meniogen.  Mannen  i  fråga,  slagen  med  en 
tegelsten  i  hufvudet,  dog  14  timmar  efter  våldet. 


BEFOeENHBT   ATT  TEBKSTÅLLA  HSDIKOLKGAIiÅ  LIKBESIXTNINGAR.       321 

Vanligt  var  detta  förbållande  dock  icke.  Provinsialläkaren  Peter 
El  fy  ing  förfrågade  sig  i  coUegium  medicom,  »om  en  chirurgus  skuUe 
få  lof,  att  allena  utan  at  kienna  doctom,  deponera  inför  rätterne  relation 
Tid  casus  medicoforenses.  Hvarpå  svarades  att  efter  detta  är  en  sak, 
som  hafver  med  sig  jus  vitsB  et  necis,  skalle  sådant  ingalunda  skie  och 
skulle  landshöfdingen  therom  tillskrifvas»  ^). 

Ett  allmänt  stadgande  härom  saknades  likväl  och  den  ^^4  1707 
beslöt  coUegium  medicum  anhålla  hos  kongl.  senaten,  »att  feldschäreme, 
som  ofta  uti  sådana  ting  slät  nog  äro  förfarne,  eij  mage  vid  besichtning 
af  en  blesserat  kröp  vidare  extendera  deras  attest,  än  huru  de  hafva 
befunnit  den  döda  kroppen  och  sedan  judicium  de  causa  mortis  antingen 
af  nästiegen  provincialmedico  eller  ock  in  casu  ambiguo  af  Gollegio 
medico  sjelf,  inhämptas». 

Denna  fråga  synes  dock  icke  hafva  vunnit  sin  lösning,  alldenstund 
coUegium  medicum  ännu  den  *79  l^^l  fann  sig  föranlåtet  att  hos  Kongl. 
Maj: t  anmäla,  »huru  som  dessa  (af  kirurger)  utgifna  attestata  nog- 
samt vitna  huru  opåUteUge  anledningar  domare  hittills  haft  vid  dylika 
måls  af  görande».  Svaret  lät  dock  vänta  på  sig.  CoUegium  medicum 
vände  sig  slutiigen  rörande  denna  sak  till  Svea  hofrätt  med  en  skrif- 
velse  af  den  Vi  1768  och  nu  utfärdade  denna  hofrätt  den  ^7^  s.  å, 
följande  cirkulär,  som  för  rättsmedicinens  utöfning  blef  af  den  aUra 
största  betydelse. 

»Hos  kongl.  hofrfttten  har  kongl.  coUegium  medicum  skrifteligen 
tillkänna  gifwit,  huru  som  coUegium  medicum  funnit  hwad  olägenhet 
theraf  härrörer,  at  okunnige  personer  origtige  besiktnings  attester  meddela 
vrid  hvarjehanda  skador,  hwarofver  sedermera  domare  och  jemwäl  ofta 
coUegium  medicum  samt  andre  medici  måste  lemna  theras  yttrande, 
hvilka  i  anseende  til  bristande  underrättelser,  som  endast  af  then,  hvilken 
närvarande  besiktigat  skadan,  kimnat  inhemtas,  måste  blifwa  ofuUkomlige 
och  tvifvelaktige.  Till  förekommande  häraf  har  coUegium  medicum  hem- 
stält, om  icke  the  under  kongl  hofrätten  lydande  underdomare  kunde 
anbe&dlas,  at  ej  godkänna  besiktningsattester  af  andre  än  provincialmedici 


O  CoUegii  medici  protokoU  den  "/,  1706. 

21 


322  BEFOGENHET   ATT    VEBKSTALLA   MEDIKOLEOALA   UKBESIKTNINGAB. 

« 

och  stadsphysici,  eller  andre  i  publique  tjenst  warande  och  af  coUegio 
godkände  doctorer  samt  sådane  chirurgi,  som  antingen  äro  lagligen 
examinerade  och  enligt  Kongl.  Maj:ts  nådige  befallningar  af  then  ^Vs 
1752  samt  *%  1*758  kunna  uppte  anatomia)  professorns  intygande,  at 
the  bivistat  anatomien  i  Stockholm  samt  i  then  wetenskapen  vunnit 
behörig  insikt. 

Och  som  kongl.  hofrätten  finner  angelägenheten  fordra,  det  besikt- 
ningar öfver  såramål  och  skador  mage  wärkställas  af  sådane  personer, 
som  uti  thet  ämnet  behörig  kundskap  äga,  så  föranlåtes  kongl.  hof- 
rätten härigenom  påminna  at  vid  tlie  tillfällen,  tå  provincialmedici  och 
stadsphysici  eller  af  collegio  medico  godkände  doctorer  samt  chirurgi, 
som  äro  examinerade  och  med  vederbörligit  bevis  försedde,  kunna  vara 
at  tillgå  och  besiktningarne  ej  fordra  besynnerlig  skyndsamhet,  ej  någre 
andre,  än  sådane  personer  mage  förordnas  eller  nyttjas  till  besiktningar 
af  döda  kroppar  samt  at  i  the  grofre  brottmål  besiktningen  må,  så  vidt 
möjeligt  är,  af  wederbörande  fältskärer^  uti  någon  medici  närwaro, 
förrättas». 

Vid  denna  frågans  lyckliga  lösning  beslöt  kollegium  låta  skrifvelser 
i  samma  syfte  afgå  äfven  till  Göta  och  Åbo  hofrätt  samt  slutligen  äfven 
till  andra  öfverdomstolar  ^). 

Innan  sättet  för  afgifvandet  af  läkareintyg  öfver  verkställd  lik- 
besiktning blifvit  ordnadt,  förekom  det  icke  sällan  att  Svea  hofrätt  lät 
uppkalla  en  eller  flere  collegii  medici  ledamöter  för  att  höra  deras 
yttrande  om  tillförlitligheten  af  inkomna  attester.  Sålunda  hade  hofrätten 
1776  uppkallat  assessor  Svensson  och  anmodat  honom  att  till  koUegii 
skärskådande  öfverlemna  ett  medicinskt-juridiskt  ärende.  Gollegium 
medicum  beslöt  anhålla  att  alltid  få  emottaga  skriftlig  kommunikation 
angående  juridiskt-medicinska  mål  2).  Ännu  1807,  när  kollegii  sekre- 
terare,  uppkallad   till   Svea   hofrätt,   anmodades   emottaga  handlingame 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  '/g  1768  och  »/,  1769.  —  Här  må  nämnas,  att 
på  grund  af  instruktionen  för  »stadsphysicus»  och  »stadschirurgus»  i  Stockholm  af  den 
''/q  1795  skulle  vid  invärtes  sjukdomar  och  svåra  säramål  besiktningarna  anställas  af 
dem  gemensamt  och  begge  deröfver  afgifva  yttrande. 

*)  CoUegii  medici  protokoU  den  «>/,  1776. 


LIEÖPPMIN6AR   BLIFTA   ALLMÅNMARE.  323 

rörande   ett  medikolegalt  mål,   nödgades    kollegram   begära  hofrättens 
skriftliga  yttrande  i  hvad  afseende  utlåtandet  egentligen  äskades^). 

Bland  anmärkningsvärda  afvikelser  från  den  vanliga  formen  för 
bedömandet  af  ett  rättsmedicinskt  mål  kan  nämnas,  att  Wasa  hofrätt 
1776  begärde  provinsialläkaren  Hasts  yttrande  öfver  provinsialläkaren 
Cargers  utlåtande  i  ett  sådant  fall.  Carger  hade  förklarat  döden  per 
accidens  letbale,  Hast  deremot  för  absolute  lethale,  hvarmed  hofrätten 
förenade  sig.  Collegium  medicum  förklarade  ett  sådant  förfarande 
obehörigt  ^). 


2.    LiköppningaF  blifVa  allmånnare. 

Mycket  säUan  torde  fullständiga  medikolegala  obduktioner  blifvit 
verkställda  på  en  tid,  då  icke  blott  insikter  i  hithörande  ämnen  voro  hos 
fältskäreme  ganska  sällsynta,  utan  sådana  förrättningar  i  och  för  sig 
betraktades  med  en  viss  afsky.  Öfverhufvud  åtnöjde  man  sig  i  före- 
varande fall  med  en  enkel  intygan  öfver  skadans  mer  eller  mindre 
vållande  till  döden.  För  fältskäreme,  hvilkas  åliggande  det  var  att  utreda 
beskaffenheten  af  såramål  och  andra  kroppsskador,  hvilka  medfört  lifvets 
förlust,  funnos  icke  några  allmänna  föreskrifter  utfärdade.  Sådana 
funnes  så  mycket  mindre,  som  kirurgerne  icke  stodo  under  collegii 
medici  inseende  eller  voro  ansvarige  för  någon  myndighet,  utan  betrak- 
tades som  enskilde  yrkesidkare,  utgångne  ur  det  af  kirurgiska  societeten 
representerade  fältskärsskrået. 

Först  när  liköppningar  af  personer,  hvilka  dött  i  olika  slags  sjuk- 
domar, blefvo  allmännare  och  läkarene  började  fordra  att  till  sjukdoms- 
orsakens utredning  ovanligare  sjukdomsfall  finge  efter  döden  undersökas, 
vann  rättsmedicinens  behöriga  utöfning  ett  odeladt  erkännande.  Ehuru 
egentligen   icke  hörande  till  framställningen  af  de  åtgärder,   hvilka  vid- 


0  Collegii  medici  protokoll  den  "/,  1807. 
«)  Collegii  medici  protokoll  den  "/,  1777. 


324  LIKÖPPNINGAR  BLIFVA.  ALLMÄNNARE. 

k— 

togos  till  befordran  af  rättsmedicinens  utveckling  i  Sverige,  torde  dock 
här  vara  rätta  platsen  för  några  ord  om  införandet  af  liköppningar  i  rent 
vetenskapligt  syfte,  emedan  begge  dessa  slag  af  medicinsk  forskning  stå 
till  hvarandra  i  nära  och  oskiljaktig  förbindelse. 

Efter  det  undervisningen  i  barnmorskekonsten  blifvit  ordnad  i 
Stockholm,  uppstod  snart  icke  blott  behofvet  att  meddela  eleverna  en, 
om  äfven  ytlig,  bekantskap  med  menniskokroppens  byggnad,  utan  ännu 
mer  den  trängande  önskan  att  efter  döden  utreda  förekommande  ovanliga 
förlossningsfall,  hvilka  trotsat  konstens  bemödanden.  På  derom  gjord 
framställning  af  barnmorskeläraren  J.  Chr.  Nordenheim  aflät  collegium 
medicum  den  ^Yii  1*^25  till  Kongl.  Maj:t  följande  skrif velse: 

»Altså  kan  Collegium  ej  annat  än  i  djupaste  underdånighet  E. 
Kongl.  Maj:ts  nådigste  ompröfvande  underställa,  om  icke  pä  de  barnsängs- 
hustrur, isynnerhet  af  ringare  stånd,  wilkor  och  värde,  hvilka  dö  endera 
oförlöste  eller  ock  kort  efter  förlossningen,  måtte  uti  en  eller  flere  barn- 
morskors närvaro  af  medicis  och  chirurgis,  utan  någon  vedergällning, 
skie  en  behörig  likets  öpning  strax  efter  döden,  på  det  man  om  egentliga 
orsaken,  så  till  swåra  förlossningen,  som  sjelfwa  döden,  må  blifva  uplyst». 

Äfvenledes  hemställde  kollegium,  »om  icke  nödigt  wore,  att  jämväl 
de,  hvilka  af  svåra  och  långvariga  sjukdomar  varit  plågade,  uthan  att 
man  orsaken  dertill  kunnat  utgrunda,  efter  deras  afiidande  mage  blifva 
öpnade,  hvarigenom  man  så  väl  om  orsaken  till  många  sjukdomar  kan 
blifva  upplyst,  som  ock  sedan  hos  många  andra,  hvars  sjukdomar  af  lika 
egenskap  och  omständigheter  varit,  sådana  medel  med  säkerhet  kan  för- 
ordna, som  dem  till  lisa  och  uppkomst  lända  kunna,  så  wore  ock  önske- 
ligt,  att  sådant  vid  slika  tillfällen  här  i  landet  skie  kunde». 

Medels  k.  brefvet  af  den  Vs  1*^26  biföll  Kongl.  Maj:t  denna  hem- 
ställan, så  framt  »vederbörande  dertill  kunna  förmås,  antingen  af  god- 
vilja  eller  för  vedergiällning,  men  i  vidrigt  fall  måste,  när  casus  existerar, 
sådant  hos  oss  i  rådet  angifvas.  Dock  bör  af  doctorerne,  så  väl  som 
chii'urgis  ingen  wedergiällning  för  sådane  öpningar  fordras,  hvarken  hos 
de  fattige  eller  andra,  emedan  de  sjelfva  hafwa  tillfälle  sig  dervid  att 
lära  och  om  sjukdomarne  informera». 


LIKÖPPNINGAR   BLIFYA    ALLHÄNNAKB.  325 


Härmed  var  anställandet  af  liköppningar  erkändt  som  ett  viktigt 
och  oafvisligt  villkor  för  vetenskapens  utbildning.  Den  allmänna  upp- 
fattningen vänjde  sig  äfven  småningom  vid  deras  utförande.  Utan  mot- 
stånd af  gamla  fördomar  gick  det  dock  icke.  När  sundhetskommissionen 
den  ^Vi  1^738  med  anledning  af  en  vägrad  liköppning  i  Gefie  hemställde 
hos  Kongl.  Maj:t,  »huruvida  £.  Eongl.  Maj:t  i  nåder  skulle  täckas  att 
befalla,  det  öppning  vid  slika  tillfällen  må  skie  af  de  dödas  kroppar, 
som  genom  någon  ovanlig  och  besynnerlig  sjukdom  aflida,  enär  sådant 
till  sjukdomens  undersökande  af  medicis  kan  erfordras  och  skattas  nöd- 
vändigt, hvilket  K  Kongl.  Maj:ts  nådigste  förordnande  kan  tjena  till 
efterrättelse  uti  hela  riket»,  utfärdades  k.  brefvet  af  den  3^/7  1738  till 
öfverståthållaren   i  Stockholm,   samtlige  landshöfdingar  och  konsistorier: 

»Eljest,  som  Oss  i  underdånighet  är  berättadt,  det  när  menniskor 
af  någon  hastig  och  svår  sjukdom  dött  och  medici  till  nödig  underrättelses 
inhemtande  om  sjukdomen  velat  öppna  deras  lik,  har  sådant  blifvit  dem 
vägradt,  så  är  wår  nåd.  befallning,  att,  när  någon  hastig,  ovanlig  och 
obekant  sjukdom  i  edert  län  sig  yppar,  I  då  gifven  vederbörande  medicis 
handi^äckning,  att  de  till  underrättelses  inhemtande  om  en  sådan  sjuk- 
doms beskaffenhet  ovägerligen  måtte  få  öppna  deras  lik,  som  af  en  slik 
sjukdom  dött». 

En  ovanlig  nitälskan  för  Geile  stads  barnmorskas  undervisning 
i  detta  hänseende  ådagalade  dess  magistrat,  som  med  anledning  af 
hennes  besvär  deröfver  »thet  hon  ej  blifvit  kallad  att  vara  tillstädes  vid 
Öpningen  af  en  den  ^1^  1746  afliden  qvinnsperson»,  den  **/e  s.  å.  ålade 
stadsläkaren  Gustaf  Fredrik  Voigtlender  och  stadsfältskären 
Christian  Wulf  att  »ånyo  öpna  bemälda  döda  kropp  uti  barna- 
moderskans  närvaro  til  att  underrätta  henne  i  de  stycken,  som  hon 
begär  och  till  hennes  syssla  höra». 

Medan  det  ofta  inträffade,  att  fältskärerne  ensamme  förrättade  medi- 
kolegala  obduktioner,  var  det  i  §  12  af  medicinalordningarna  uttryckligen 
stadgadt  rörande  liköppningar  af  personer,  döda  i  sjukdom  och  hvilkas 
utförande  önskades  af  anförvandteme  sjelfve,  att  de  icke  finge  verkstäUas, 
utan  att  någon  af  kollegii  medlemmar  var  dervid  tillstädes.  Sålunda 
skref  J.  O.  Hagström  till  Abr.  Bäck  från  Linköping  den  Vio  17^6 ^ 


326       TERKSTÅLLANBET   AF   MEDIKOX.   LIEBESIKTNINGAR   PÅBJUDES. 


»Stapelmohr  ville  öppna  en  död  ensam,  då  sterbhuset  invände, 
att  jag  borde  vara  tillstädes  vid  öpningen.  Men  Stapelmohr  sade  sig 
ensam  kunna  görat,  som  dock  ej  tilläts  honom.  Om  dylik  casus  existerar, 
at  han  ensam  vill  förrätta  sådant:  quid  tunc  faciendum?  K.  medicinal- 
ordningen  säger  at  ingen  öpning  bör  ske,  utan  at  en  af  regii  coUegii 
medici  membris  är  tillstädes.  Herr  Archiatem  täcks  gifva  mig  godt  [råd] 
vid  sådan  casus,  om  den  förekommer». 

Å   andra  sidan  finnas  exempel  derpå,  att  läkare  blifvit  dragna  till 
ansvar  för  det  de  verkställt  liköppningar^). 


3.    VeFkstållandet  af  raedikolegala  likbesiktningar  påbjudes. 

Ehuru  allmänna  lagen  föreskref  döda  kroppars  besiktning  i  fall 
af  tvifvelaktigt  dödssätt,  blef  detta  ofta  nog  åsidosatt.  Svårigheten  att 
till  förrättningens  verkställande  finna  lämplig  person  och  de  omgångar, 
hvarmed  dess  utförande  var  förbundet,  verkade  i  sin  mån  till  ett  för- 
summande af  lagens  stadgande.  Till  de  åtgärder,  hvarigenom  rätts- 
medicinen vann  ett  större  och  verksammare  inflytande  på  rättsvården, 
måste  hänföras  k.  Svea  hofrätts  cirkulär  till  landshöfdingame  af  den 
Vs  1740: 

»Emedan  lagen  uti  28  Cap.  6  §  missgiemingsbalken  förmår  at  ther 
tvifvelaktigt  är,  om  någon  död  af  sot  eller  annans  handawärck  döden 
fådt,  bör  dommaren  eller  konungens  befallningshafvande  låta  syna  then 
döda  kroppen,  innan  then  begrafwen  warder,  men  kongl.  hofrätten 
likwäl  uti  åtskilliga  sådana  förekomna  mål  funnit,  at  ej  någon  veder- 
börlig besichtning  på  then  döde  blifvit  författad,  som  ofta  skiedt  af  then 
ordsak,  at  kroppen  strax  blifvit  begrafwen,  hwarigenom  then  nödiga  upp- 
lysningen om  skadan  eller  såret  varit  dödeligit  eller  icke,  ej  kunnat 
inhemtas,  så  att  dommaren  stannat  uti  mörker  i  en  så  angelägen  om- 
ständighet, om  hvilken  genom  en  förfaren  läkares  besiktning  fiillkom- 
meligit   ljus    hade    stådt   att    erhållas,    altså    har  kongl.  hofrätten  funnit 


')  Collegii  medici  protokoll  den  7^  1748  och  Ve  1757. 


BEEDIGANDET   AF  MEDIKOLEGALA    ATTE8TEB.  327 

sig  föranlåten  samteliga  herrar  landshöfdingama  uti  the  under  thenna 
kongl.  hofrättens  jurisdiction  lydande  lähn  härmed  anmoda  att  låta 
genom  allmänna  publicationer  af  predikstolarna  åtminstone  en  gång  om 
åhret  kundgiOra,  at  ther  twifwelaktigt  är,  om  then  döda  af  sot  eller 
annans  handawärek  döden  fådt,  så  skall  med  begrafningen  anstå  och 
sådant  strax  hos  cronofogden  eller  länsmannen  ofördröjeligen  tilkiänna 
gifwas,  hvilka  hafva  thet  utan  uppehåld  til  hr  landshöfdingen  i  orten 
att  berätta^  på  hvilkens  försorg  thet  sedan  ankommer,  alt  then  döde  må 
skyndesammast  warda  besichtigad.  Och  wille  Hr  Landshöfdingen  uti 
thet  honom  anförtrodda  lähn  foga  den  anstalt,  at  hvad  kongl.  hofrätten 
funnit  nödigt  till  befrämjande  af  thet,  som  således  uti  lagen  till  sannin- 
gens upplysning  är  stadgadt,  må  till  wärkstäUighet  befordras»^). 

Äfven  Göta  hofrätt  anmodade  i  universal  af  den  V12  1^52  konun- 
gens befallningshafvande  att  anbefalla  kronobetjente,  att,  då  de  få  under- 
rättelse om  dråp  och  barnamord,  derom  genast  tillkännagifva,  samt  om 
den  döda  kroppens  öppning  och  besiktning  foga  skyndsam  anstalt 


4.    Beedigandet  af  medlkolegala  attester. 

De  af  kirurger  och  läkare  utfärdade  attesterna  voro  i  början  icke 
beedigade.  Först  i  k.  förordningen  om  rättegångsprocessen  af  den  */?  1695 
blefvo  de  ålagde  att,  om  så  påfordrades,  liksom  andra  vittnen  besvärja 
sina  utgifvande  betyg.  Att  edsförpliktelse  städse  borde  i  fråga  komma, 
synes  hafva  tillkommit  på  begäran  af  några  bland  Stockholms  läkare. 
Dertill  kan  man  sluta  af  k.  Svea  hofrätts  bref  af  den  »»/^  ^^^^^  ^^ 
stadsläkare  och  kirurger  må  med  edsförbindelse  underskrifva  sina  intyg: 


')  Den  *7ii  ^'^^^  fattade  collegium  medicum  ett  beslut,  som  med  afseende  å 
kontinuiteten  af  kollegii  rättsmediciuska  utlåtanden  var  af  synnerlig  vikt  Kollegium 
föroidnade,  att  i  brottmål  skulle,  innan  remissen  till  domstolen  återsändes,  domen  tillika 
med  besiktniogsattesteu  afskiif vas  och  kopiorna  bland  kollegii  akter  förvaras.  Sedermera 
beslöt  kollegium  den  75  1''^)  ^^  f^^^  hof rätterna  och  dorostolame  begära  de  domar, 
som  a&agts  i  mål,  hvaröfver  kollegii  utlåtande  infordrats. 


328  BEEDiaANDBT   AF   MBDIKOLEGALA    ATTESTEB. 

»Såsom  Hans  Eongl.  Maj:t  wår  aUemådigste  konung  uppä  Stock- 
holms stadsmedici  doct.  Lars  Micranders  samt  stadschirurgi  Hans 
Schultz'  underdåniga  supplique,  har  i  nåder  resolverat,  at  dem  skal 
wara  tillåtet  under  de  attester,  som  de  uti  deras  ämbete  utgifva,  och 
vid  domstolame  åberopas  eller  fodras,  derjämte  wid  Gud  och  des  själs 
salighet,  om  bemälte  attesters  sanfärdighet  edeligen  at  betyga,  som  hos- 
gående  copia  det  med  mera  utvisar;  altså  har  kongl.  Rätten  sådant 
härmed  eder  til  rättelse  samt  swar  uppå  eder  ankomne  förfrågan  af  den 
3  hujus  i  detta  mål  velat  notificera  och  kundgöra;  be&llandes  eder  Chid 
alsmäktig  välvilligen»  ^). 

Rättigheten  att  medels  afgifven  edsförpliktelse  bestyrka  attester 
uppfattades  likväl  galla  endast  stadsläkaren  och  stadskirurgen  i  Stock- 
holm, emedan  de  derom  väckt  fråga.  Provinsiallakarene  deremot  nöd- 
gades fortfarande  inför  domstol  muntligen  med  ed  bestyrka  giltigheten 
af  sina  i  embetsärenden  utfärdade  intyg.  Sedan  provinsiallakarene  länge 
och  väl  klagat  i  coUegium  medicum  öfver  den  kostnad  och  tidspillan  de 
i  detta  hänseende  nödgades  underkasta  sig,  beslöt  kollegium  att  om- 
arbeta tjensteedsformuläret  i  det  syfte,  att  hvarje  enskild  attest  icke  vidare 
behöfde  inför  domstol  beedigas  %  Den  ^Vs  1757  utfärdade  kollegium 
till  landshöfdingarne  en  rundskrifvelse  med  åtföljande  edsformulär,  genom 
hvars  underskrifvande  provinsiallakarene  kunde  befrias  från  skyldigheten 
att  infinna  sig  vid  domstolame  eller  andra  myndigheter.  Denna  af 
collegium  medicum  vidtagna  åtgärd  godkändes  likväl  icke  af  några 
landshöfdingar,  h vilka  tvärtom  uppmanade  kollegium  »att  andraga  detta 
ärende  hos  KongL  Maj:t  på  det  genom  dess  och  riksens  hofrätter  veder- 
börande domare  måtte  vara  antydde  det  provincialmedici  hädanefter 
icke  varda  med  särskilt  beedigande  af  sina  vitnesbörder  besvärade». 
Härom  anmälde  äfven  collegium  medicum  hos  KongL  Maj:t  i  skrif velse 
af  den  y^  1757.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^*/2  1758  blefvo  provinsialläkare, 
som  aflagt  embetsed,  befriade  från  att  beediga  sina  attester  vid  dom- 
stolame  emot  det   att   de  vid   samma   attester   tillade   denna  klausul  : 


^)  Ett  senare  k.  bref  af  den  V>  17^  angående  beedigandet  af  läkaieattester  har 
icke  kunnat  återfinnas  i  riksregistrataret. 

»)  Collegu  medici  protokoU  den  ^/^Q  1756  och  den  »7^  1757, 


BBBDIGANDET   AF  MBDIKOLEGALA   ATTBSTBB.  329 

»hyilket  jag  härmed  ej  allenast  på  min  redan  aflagda  embetsed  intygar, 
atan  ock  med  denna  min  edeliga  förpligtelse,  så  sannt  mig  Goid  hjelpe 
till  lif  och  själ,  bekräftar». 

Härmed  kunde  ja  frågan  om  läkares  edsförpliktelse  ansetts  vara 
afslntad,  så  mycket  mer  som  §  8  i  instruktionen  för  provinsialläkarene 
numera  innehöll  en  dithörande  bestämning,  men  ännu  återstod  en  srå- 
righet.  I  skrifvelse  af  den  ^Va  1*^74  hade  Kongl.  Maj:t  anbefallt  hof- 
rätteme  att  på  det  högsta  vara  derom  angelägne,  att  de  under  k.  hof- 
rätten  lydande  lagmän  och  häradshöfdingar  sjelfve  förrätta  sina  ämbeten 
och  tillika  förordnat,  att  dem  derifrån  icke  må  beviljas  någon  ledighet^ 
utan  endast  vid  de  tillfällen,  då  de  kunna  visa  sådana  laga  förfall,  som 
XEL  kap.  1  §  B.  B.  innehåller,  samt  att  i  händelse  af  sjukdom  icke  något 
läkarebevis  må  vara  gällande,  som  ej  vid  hvarje  tillfälle  med  liflig  ed 
är  styrkt  Med  anledning  häraf  utfärdade  Göta  hofrätt  den  ^/j  s.  å. 
ett  universal  med  erinran  att  vid  de  tillfällen,  då  ansökning  om  tjenst- 
ledighet,  i  anseende  till  anmäldt  sjukdomsförfall  hos  Kongl.  Maj:t  göres, 
då  icke  allenast  bifoga  läkareattest,  utan  ock  bevis  deröfver,  att  attestens 
riktighet  vid  närmaste  domstol  i  orten,  af  utgifvaren,  med  liflig  ed 
blifvit  fästad.  Läkarene  klagade  nu,  att  domstolame  inkallade  dem 
inför  rätta  och  förklarade  liflig  ed  vara  »ed  med  hand  å  bok  inför 
sittande  rätt».  GoUegium  medicum  anmälde  den  '7io  ^T^^  h^s  Kongl. 
Maj:t,  att  hofrätterna  icke  ville  godkänna  de  läkarebevis,  »hvilka  ämbets- 
män förete  öfver  sina  sjukdomar,  innan  läkaren  vid  närmaste  domstol 
med  liflig  ed  styrkt  bevisets  richtighet».  Kollegium  anhöll  derför,  att 
stadgandena  om  skriftliga  edsförpliktelser  i  brottmål  finge  användas  äfven 
i  saker  af  mindre  vikt.  K.  brefvet  af  den  ^Vi2  ^'^'^^  stadgade  likväl,  att 
»alldenstund  de  i  ofvannämde  ämne  redan  nådigst  tagne  författningar 
bjuda  en  sådan  ed,  som  förbemälte  hofrätter  fordrat,  finne  Wi  ej  skiähl 
att  theruti  göra  ändring,  fördenskuld  kommer  thervid  att  bero».  Först 
k.  brefvet  af  den  ^Vg  1784  förklarade,  att  i  anseende  till  de  svårigheter 
som  möta  provinsialmedici  och  stadsfysici  att  hvarje  gång  vid  domstol 
beediga  deras  bevis  om  underdomares  förfall  af  sjukdom,  de  mage  uti 
sådane  frågor  vara  »frikallade  från  lifligt  beedigande  af  attester,  som  de 
derom  utgifva,  då  de  dem  med  sin  edeliga  förpligtelse  underskrifva». 


aSO  ERSÄTTNING   FÖR   VERKSTÄLLDA   LIKBESIKTNING  A  B. 


5.    EFsåttning  föF  verkställda  likbesiktningar. 

Huru  och  pä  hvad  sätt  ersättning  för  verkställda  medikolegala 
liköppningar  skulle  beräknas,  var  icke  närmare  stadgadt  Detta  gaf 
anledning  till  många  klagomal  och  mycket  missförstånd.  Först  k.  brefvet 
till  samtliga  hofrätterna  af  den  *7i  ^"^^^  förklarade,  att  »de  operationer 
eller  besigtningar,  som  ske  på  döda  kroppar,  eller  illa  sargade  och 
handterade,  samt  eljest  omkomna  menniskor,  hvilka  förmenas  genom 
någon  annans  förvållande  ljutit  döden  eller  annan  svår  medfart,  och 
enär  till  gerningen  ingen  baneman  finnes,  eller  hos  honom^  ifall  han  till 
saken  blifver  bunden,  ingen  tillgång  är,  hvaraf  kostnaden  kan  betalas, 
samt  de  i  hwart  län  tiU  dylika  usus  anslagne  statsmedel  jemväl  voro 
uppgångne,  då  förnöjes  af  kronones  andel  i  sakören».  Derefter  infordrade 
landshöfdingen  i  Yesterås  län  baron  Johan  Gederbjelke  den  ^Vis 
s.  å.  coUegii  medici  utlåtande  »om  de  provincialmedici  eller  fältskärer, 
som  blifva  beordrade  att  förrätta  besicktningar  på  döda  eller  illa  sargade 
kroppar,  böra  efter  medicinalf örordningen  åtnjuta  betahlning  eller  sin 
arfvodes  löhn  eller  om  någon  annan  förordning,  hvarefter  de  böra  sitt 
arfvode  undfå,  är  uthkommen».  Härpå  af  gaf  coUegium  medicum  redan 
den  *^/ia  s.  å.  ett  svar,  som  lemnar  en  klar  inblick  i  den  tidens  för- 
hållanden. Kollegium  framhöll,  att  medicinalordningen  visserligen  när- 
mast angick  läkarene  i  Stockholm  och  coUegii  medici  ledamöter,  men 
synas  »provincialmedici  oförgripligen  kunna  therunder  förstås,  hälst  ingen 
annan  förordning  bekant  är,  som  i  dy  måhl  något  särskildt  stadgar. 
Som  den  i  §  12  stadgade  taxan  endast  synes  angå  sådane  sysslor,  som 
en  private  åstundar  af  en  medico,  så  synes  äfven  billigt,  att  när  en 
provincial-  eller  stadsmedlens,  som  njuter  löhn  af  publico,  blifver  beordrad 
att  någon  besichtning  å  cmbetes  vägnar  förrätta,  kan  han  intet  med 
skähl  fordra  vidare  betahlning  therföre,  särdeles  när  det  kommer  an  på 
cronomodel,  än  sin  förplägning  och  reseomkostnad,  efter  som  det  bestås 
assessorer  i  CoUegierne,  när  de  på  några  ämbetes  commissioner  warda 
förordnade,  emedan  han  endast  therföre  niuter  sin  löhn». 


ERSÄTTNING   FÖR   VERKSTÄLLDA  LIKBESIKTNINOAB.  331 

Först  i  instruktionen  för  provinsialläkarene  af  den  **/*  1744  ingick 
ett  närmare  bestämmande  derom,  »att,  om  uppå  landshöfdingens  i  orten 
anordning  och  tillsägelse,  provincialdoctoren  skall  förrätta  besichtningen 
på  någon  dödader  kropp,  som,  efter  döden,  af  fältskären  i  dess  närvaro 
öpnas,  och  han  derföre  skal  göra  någon  resa,  bör  honom,  genom  lands- 
höfdingens föranstaltande,  af  cronans  medel  bestås  fri  skjuts  och  en 
dal.  smt  om  dagen.  Men  sker  en  sådan  besicktning  i  sjelfva  staden, 
där  han  är  boendes,  förrättar  han  densamma,  utan  någon  vedergällning». 
Ersättningen  för  besiktningen  af  döda  kroppar  skulle  enligt  statskommis- 
sionens resolution  af  den  ^Vi2  1<^^5  betalas  af  kronan  i  förskott,  men 
utsökas  ur  banemannens  egendom.  I  k.  Svea  hofrätts  bref  af  den  Vs 
1742  var  underdomare  ålagdt,  att  vid  domens  af  kunnande  undersöka 
hvad  tillgång  till  kronans  ersättande  kunde  utan  förfång  af  andras  bättre 
rätt  ur  banemannens  egendom  erhållas.  Likaså  förordnade  Åbo  hofrätt 
i  cirkulär  af  den  *%  1742,  att  yttrande  alltid  skuUe  aflemnas  rörande 
ersättning  af  besiktningskostnaderna,  samt  huruvida  desamma  antingen 
kunna  eller  böra  af  den  tilltalade  eller  sakfälde  gäldas  eUer  ock  stanna 
kronan  till  last 

För  underlättande  af  ransakningen  rörande  medikolegala  mål  för- 
ordnade k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  ^Vi  1751,  att  läkare 
och  fältskärer,  då  de  kallades  att  sköta  och  förbinda  någon,  som  i  slagsmål 
blifvit  stungen,  sårad,  slagen  eller  krossad,  genast  och  innan  den  sårade 
blir  svagare  eller  död,  må  göra  sig  af  honom  underrättade  om  förloppet 
af  slagsmålet  och  isynnerhet  om  banemannen. 

Hvad  fältskäremes  arfvode  beträflfar,  var  äfven  det  obestämdt  Med 
anledning  af  k.  Svea  hofrätts  anmälan  derom  »att  fältskiärer,  hvilka 
om  sådana  besigtningar  anmodas,  fordra  therför  allt  för  dryg  betalning 
och,  så  framt  then  ej  varder  tiiem  beviljad,  lämna  besigtningen  ogjord», 
anbefallde  Kongl.  Maj:t  i  bref  af  den  ^1^  1741  collegium  medicum  att 
afiemna  yttrande,  »hvilka  fältskiärer  njuta  lön  i  länet  samt  hvad  den 
ena  eller  andra  för  slika  besicktningar  kunna  undfå  i  skjuts  och  dag- 
tractamente,  med  hvad  mera  I  härvid  kunnen  hafva  att  andraga».  I 
skrifvelse  af  den  ^^4  s*  ^  ansåg  kollegium  det  »icke  vara  obilligt  om 
fältskiäreme  allemådigst  vid  slika  tillfällen  blefve  bestådt  två  tredjedelar 


332  ERSÄTTNING   FÖR   TBRK8TÄLLDÄ    LIKBESIKTNINOAR. 


af  det,  som  collegiura  föreslagit  för  provincialdoctorerne  uti  det  underd. 
project  till  instruction,  som  af  E.  Kongl.  Maj:t  allernådigst  blifvit 
anbefaldt». 

På  grund  af  Kongl.  Majits  befallning  af  den  Ve  1*^^2  kungjorde 
k.  Svea  hofrätt  i  cirkulär  af  den  ^/g  s.  å.,  »att  en  fältskär,  som  å  ort, 
der  han  ej  njuter  årlig  lön,  helt  och  hållet  öppnar  en  död  kropp,  samt 
deröfver  ger  fullständig  beskrifning,  erhåller  8  dal.  smt.  öppnar  han 
allenast  en  del  af  kroppen,  njuter  han  sex  daler  och  om  han  endast  till 
det  yttre  besigtigat  kroppen  fyra  dal.  smt.  Fältskär,  som  njuter  lön, 
erhåller  för  dessa  göromål,  när  de  ske  på  den  ort,  der  han  är  bosatt, 
icke  någon  ersättning.  I  dagtraktamente  bestås  en  dal.  16  öre  smt, 
samt  skjuts  för  en  häst,  »men  derest  fältskären  är  sjuklig  eller  till  hög 
ålder  kommen,  undfår  han  skjuts  för  två  hästar».  Verkställde  fältskärs- 
gesäll sådan  besiktning,  åtnjöt  han  hälften  i  arfvode  och  dagtrakta- 
mente mot  fältskären,  men  skjuts  för  en  häst  Befanns  densamma 
ofullkomlig,  hvilket  domaren  vid  förefallande  tillfällen  pröfvade,  var 
fältskär  eller  gesäll,  om  han  besigtningen  förrättat,  arfvodet  förlustig. 

Klagomål  öfver  de  svårigheter  myndigheterna  lade  i  vägen  för 
provinsialläkarene  att  utfå  ersättning  för  besiktningsresor,  voro  icke 
sällsynta  ^).  J.  O.  Hagström  klagade  i  bref  till  Abr.  Bäck  af  den  ^Vio 
1764,  att  landshöfdingen  i  följd  af  statskontorets  skrif velse  af  den  *5/g 
s.  å.  vägrat  utbetala  åt  honom  skjuts  för  mer  än  en  häst,  »då  han 
färdas  i  publique  ärender,  där  han  likväl  tillförene  alltid  varit  van  att 
få  tvenne  hästar».  Upplysande  för  läkarenes  ställning,  så  vidt  den 
galide  handhafvandet  af  rättsmedicinen,  är  Hagströms  bref  till  Abr. 
Bäck  af  den  ^V^o  1770: 

»Nådige  Herr  Archiater  laga,  at  medici  fä 

l:o  utan  upskåf  genast  betalning  af  ränteriet,  likmätigt  17  §  Instr. 
af  år  1766  d.  18  nov. 

2:o  at  medlens  ensam  må  öpna  och  besiktigsi  döda  kroppar,  utan 
at  vänta  efter  chirurgum,  särdeles  som  döda  kroppar  ofta  icke  tåla 
utdrägt  af  tiden,  innan  de  så  fönnultna,  at  ingen  pålitelig  underrättelse 
kan  erhållas. 


')  Se  om  dessa  förhåilanden  detta  arbetes  andia  del  sid.  40  ff. 


brbAttning  för  teskstAllda  LIXBESIKTRINOåB.  333 


3:o  att  medici  besiktniDg  och  attest  derom  måtte  inlämnas  till 
landshSfdinge  ämbetet,  tillika  med  räkningar  på  resekostnaden,  utan  at 
medicus  onödigtvis  reser  til  tinget,  hvarigenom  annars  mycket  hinder, 
tidspillan,  försummelse  vid  andra  ämbetsmål,  samt  en  onödig  fördublad 
reseomkostnad,  med  större  utgift  för  kronan  orsakas,  at  förtiga,  det  ofta 
flere  extra  ting  utsättas  och  afhöras,  utan  at  finna^  antingen  den  angifna 
banemannen  är  skyldig  eller  oskyldig  till  brättet.  Varande  i  desse  fall 
ganska  obilligt,  at  låta  medicus  blifva  lidande  i  betalning,  serdeles  som 
medicus  desse  tider,  genom  et  för&llit  och  försämrat  pappersmynt,  til 
nations  eviga  skamfläck,  varit  i  mistning  af  sin  på  silfvermynt  tillordnade 
lön,  då  icke  kopparmyntet,  mindre  silfver  blifvit  synbart  hos  nationen. 

4:o  Att  hvar  och  en  provincialmedico  vid  ansvar  lämnas  en  vanlig 
finbladig  hvass  såg  til  cranii  aftagande,  när  så  nödigt  pröfvas  och  den 
aflidne  angifves  blifvit  slagen  eller  krossad  öfver  hufvudet. 

5:o  At  kongl.  statseontorets  bref  af  den  ^V?  1762,  som  endast 
angår  ^tskärer  och  deras  gesäller,  på  intet  sätt  måtte  vridas  på  medicos, 
ty  uti  detta  bref  står  så :  finnes  besigtningen  ofullkomlig,  hvilket  domaren 
vid  förfallande  omständigheter  pröfvar,  bestås  intet  arfvode  eller  betalning 
för  besigtning  och  resan.  På  fältskärera  ofullkomliga  attester  kunde  flere 
bevis  upptes,  dem  jag  vid  domstolar  måst  uplysa.  —  Wahlboms 
attest  är  det  enda  omtvistade  Medici  attestatum  i  min  lifstid». 

Uppfattningen  af  förhållandet  emellan  provinsialläkaren  och  fält- 
skären i  afseende  å  de  medikolegala  besiktningarna  var  mycket  vexlande. 
Yid  en  del  landshöfdingeembeten  ansåg  man,  att  det  egentligen  var 
fältekärens  åliggande  att  verkställa  den  medikolegala  förrättningen  och 
derför  uppbära  ersättning,  medan  läkaren  betraktades  mera  som  ett 
vetenskapligt  vittne.  När  provinsialläkaren  vid  saknad  af  fältskär  för- 
rättade liköppningen,  hade  han  stundom  svårighet  att  utfå  besiktnings- 
arfvodet.  Detta  förefaller  egendomligt,  men  att  förhållandet,  åtminstone 
i  en  del  län,  var  sådant,  framgår  äfven  af  J.  O.  Hagströms  bref  till 
Abr.  Bäck  af  den  ^1^  1772. 

»Nu  när  kndshöfdingen  är  borta,  spela  kamereraren  och  lands- 
sekreteraren (h vilken  vägrat  Hagström  ersättning  för  en  verkställd  obduk* 
tion)  solo  och  göra  e^n  uttydning  på  instruktion  för  provincialdoctorer  ^). 


*)  Det  i  provinsialläkareinshDktionen  förokommaude  uttrycket  »hemvistsorb  hän- 
fördes vid  en  sådan  tolkning  till  hela  länet. 


334  ERSÄTTNING  FÖR   YERKSTÄLLDA   LIK  BESIKTNINGAR. 


När  chirurguB  varit  med  mig,  har  jag  intet  kunnat  eller  bordt  begära 
något  för  operation.  Men  då  jag,  på  befallning,  förrättat  cbirurgi  vioes 
med  kroppens  öpning,  har  man  aldrig  nekat  mig  betalning,  utan  den- 
samma har  blifvit  för  mig  gillat  både  i  hofrätt  och  statscontoir.  Nådige 
Herr  Archiater,  hjelp  mig  nu  ur  desse  diärfwe  embetsmäns  tyrannie,  och 
låt  dem  få  en  skrapa  för  sin  vrånga  uttydning  på  instruction  för  pro- 
vincialdoctorer.  Jag  anhåller  ödmjukast  om  tillstånd,  att  få  infora  uti 
Dagl.  Allehanda  detta  medsända  bref  N:o  2,  daterat  Linköpings  slott  den 
^•/g  1772,  af  Torpadius  och  Iggström,  tillika  med  k.  coUegii  medici 
resolution  och  svar  härpå,  hvarom  jag  ödmjukast  anhåller.  Eller  om  L 
collegium  medicum  råder  mig  att  med  besvär  gå  till  Hans  Kongl.  Maj:t 
härom.  Det  är  icke  något  år,  som  ej  flere  dylika  casus  förekomma,  och 
som,  isynnerhet  sommartiden,  fordra  expedit  besiktning,  innan  döda 
kroppen  förmultnar  af  hettan.  Ofta  är  chirurgus  långt  borta,  ofta  sjuk, 
då  skall  medicus  förrätta  ensam  operation.  Hvarföre  skall  betalning 
mera  nekas  en  medicus  med  papperslön,  än  en  fältskär  med  indelt  lön? 
Den  förre  har  en  dal.  smt  om  dagen,  på  resan,  och  indelta  chirurgus 
har  en  dal.  16  öre  smt  om  dagen,  på  resan,  likmätigt  statscontoirets 
bref  af  den  ^^/^  1762,  som  altid  i)åropas  af  vår  ogina  kamrer,  hvilken  är 
måg  hos  min  collega  Stapelmohr  och  därföre  altid  skyddar  chirurgorum 
fördel,  samt  förföljer  ärliga  medicos.  Låt  oss  då,  för  Q-uds  skull,  fä  den 
lag  stadfäst,  att  höfdingen  assignerar  resepengar,  när  han  befaller  resa 
någonstädes.  Annars  få  vi  oskyldigt,  som  nu  ärfara  underlKitieningens 
laglösa  uttydning  och  snubbor,  när  man  begär  sitt  ut.  Ofta  är  medicus 
ensam,  ofta  chirurgus  ensam  vid  dessa  operationer.  Landet  är  vidsträckt 
och  sällan  tillätes  både  medico  et  chirurgo,  att  tillsammans  öpna  dödas 
kroppar». 

Provinsialläkarenes  många  klagomål  öfver  de  svårigheter,  som  mötta 
dem  vid  utbekommandet  af  ersättning  för  verkställda  medikolegtila 
likbesiktningar,  hade  till  en  del  sin  grund  i  provinsialläkareinstruktionen. 
Enligt  instruktionen  af  den  ^•/t  1774  gällde  det  som  allmän  princip,  att 
provinsialläkaren,  när  han  af  domstol  anmodades  »att  gifva  underrättelse 
och  upplysning  om  qusestiones  medicolegales»  var  skyldig  att  »thermed 
utan  betalning  tillhan  dagå,  om  det  angår  en  fattig  och  han  slipper  resa 
utur  sin  station».  Af  förmögne  ägde  han  för  besiktning  af  en  död 
kropp  njuta  6  daJ.  smt  och  dessutom  fri  skjuts.  Verkställde  han  sjelf 
i  brist  af  fältskär  liköppning,  skulle  han  godtgöras  af  de  förmögne  med 


ER8ÅTTN1KG   rÖR   VERKSTÄLLDA   LIKBB8IKTNINGAR.  335 

12  dal  smt,  men  af  fattige  fick  han  icke  fordra  något  Dessa  arfvoden 
skulle  utgå  efter  allmän  lag.  Följden  var,  att  provinsialläkarene  stundom 
fingo  länge  vänta  på  ersättning  för  medikolegala  förrättningar  af  brist 
på  tillgång  hos  den  skyldige.  Kollegium  kunde  icke  annat  än  uppmana 
dem  att  inlemna  sina  räkningar  till  landshöfdingen. 

Myndighetemas  uppfattning  af  det  arfvode  en  provinsialläkare 
ägde  beräkna  för  medikolegala  likbesiktningar  blef  efter  utfärdandet  af 
1777  års  medicinaltaxa  ännu  mera  sväfvande.  Efter  häröfver  af  Kongl. 
Majrt  begärd  förklaring  utfärdade  k.  Svea  hofrätt  den  V«  1795  följande 
universal : 

»Kongl.  Maj-.t  har  genom  skrif velse  af  den  ^j^  forständigat  k. 
hofrätten,  att  som  18  §.  i  provincialläkare-instnictionen  af  den  2%  1774 
förmår  att  då  en  provincialmedicus  efter  förordnande  förrättar  besigtning, 
dit  han  nödgas  resa,  undfår  han  skjuts  för  tvenne  hästar  och  2  dal.  smt 
om  dagen,  hvaremot  han,  då  förrättningen  å  dess  hemvistsort  infaller,  sä 
att  någon  resa  ej  behöfves,  icke  får  någon  vedergällning,  så  har  Kongl. 
Majrt  i  anledning  häraf  och  i  likhet  med  hvad  rikets  statscontoir  uti 
cirkulär  af  den  ^^7  1785  förklarat,  i  nåder  funnit  godt  förordna  att 
provincialmedici  vid  förberörde  slags  förrättningar,  endast  äro  till  skjuts 
och  tractamente,  när  resa  derföre  behöfver  göras,  men  icke  till  arvode 
för  besigtningen  och  attesten  berättigade»  *). 

Slutligen  stadgade  k.  brefvet  af  den  */i2  1795,  att  läkare,  som  icke 
förordnades  i  och  för  deras  tjenst,  endast  mot  den  i  medicinaltaxan  af 
den  Vs  1777  bestämda  vedergällning  kunde  förpliktas  att  förrätta  mediko- 
legala besiktningar. 

På  allmänna  extraordinära  staten  fanns  under  förra  seklet  till 
besiktningars  förrättande  på  döda  kroppar  och  deras  bortförande  för- 
slagsvis upptaget  ett  åi-sanslag  af  600  dal.  smt.  och  senare  200  rdr. 


*)   I  samma  syfte  utfärdades  cirkulär  af  Åbo  hofrätt  den  Vo  ^^  Wasa  hofrätt 
den  "/e  1795. 


336  NÅQBA    MÄBKEUGARB   RÅTTSFAIiL. 


6.    Några  märkeligare  råttsfall. 

Det  ligger  väl  egentligen  utom  gränserna  för  detta  arbete  att  fram- 
ställa tidens  åsigter  rörande  gränderna  för  bedömandet  af  rättsmedicinska 
fall,  åtminstone  att  ingå  i  en  uttömmande  skildring  och  granskning  af  dem. 
Yi  må  derför  endast  påminna  derom,  att  letalitetsteorin  under  förra  seklet 
enväldigt   beherrskade  rättsmedicinen  och   alltid   på  ett  eller  annat  sätt 
konseqvent  tillämpades  ^).  Bristen  på  lämplig  läkarevård  erbjöd  åtminstone 
en   mildrande   förklaring   till  den  olyckliga  utgången  af  en  kroppskada. 
Omtänksamheten   i  dotta  afseende  gick  ofta  mycket  långt    Med  anled- 
ning  af   ett   mål   rörande   ett   dråp  i  Pemå  socken  (Finland),  i  hvilket 
fall  den  slagne,  enligt  collegi  medici  tanke,  »tillsatt  lifvet  förmodligen  i 
brist  på   nödig   hjelp,   hvilken  här  så  mycket  snarare  kunnat  anskaflPas, 
som  stället,  der  skadan  skedde,  är  beläget  emellan  tvenne  städer  (Borgå 
och  Lovisa)  till  högst  tre  mils  af  stånd  från  hvarandra»,  beslöt  kollegium 
förnya  sin  förut  gjorda  hemställan,  »om  icke  de,  hvilka  vid  dylika  och 
andra  olycksfall  äro  närvarande,  kunde  alfvarsamligen  och  vid  vite  till- 
hållas, att  ofördröjligen  anskaffa  all  tillgänglig  hjelp,  samt  om  den  skadades 
tillstånd  underrätta   närmaste   läkare,   för   att  åtminstone  inhämta  hans 
råd  vid  dess  skötsel»  2). 

Yid  denna  uppfattning  af  rättsmedicinens  förhållande  till  rättskip- 
ningen kan  man  derför  icke  förundra  sig  öfver  de  utiåtanden  coUegium 
medicum  stundom  gaf  i  rättsmedicinska  mål.  Det  skulle  emellertid 
blifva  för  vidlyftigt  att  ingå  på  närmare  detaljer  härutinnan.  Isynnerhet 
i  frågor  rörande  fosterlifvet  och  dermed  sammanhängande  omständigheter 
finnas  högst  egendomliga  yttranden,  afgifna  af  koUegium. 

Yi  kunna  icke  underlåta  att  här  närmai^e  belysa  ett  fall  på  detta 
område,  som  i  medlet  af  förra  seklet  väckte  ett  ovanligt  uppseende  så  väl 


^)  Se  författarens  skrift  »O/o/*  af  AereU  s.  16  ff. 
*)  CoUegii  medici  protokoU  den  V,  1771. 


NÅGRA   MÅBKELIOARE   RÄTTSFALL.  337 


inom  de  medicinska  kretsarna,  som  bland  den  stora  allmänheten.  Fallet 
är  dock  synnerligen  egnadt  att  kasta  så  väl  ljus  öfvor  tidsförhållandena, 
som  förklara,  hvarför  den  svenska  litteraturen  plötsligt  riktades  med 
mer  eller  mindre  sjelfständiga  skrifter  röi-ande  ett  obstetriciskt  rätts- 
medicinskt ämne. 

En  ung  enka,  Anna  Månsdotter,  i  Svinhult  socken  och  Kalmar 
län,  hvars  man  Mathias  Sunesson  vådligen  omkom  den  "/^  1764, 
födde  ett  flickebarn  den  ^^4  följande  år.  Emedan  hennes  mans  släk- 
tingar i  och  för  det  annars  förlorade  arfvets  skull  förklarade  hennes 
barn  vara  oäkta,  erhöll  qvinnan  af  provinsialläkaren  J.  O.  Wahlbom 
ett  den  »e/^  1765  utfärdadt,  så  lydande  intyg: 

»Som  änckan  Anna  Månsdotter  i  Svinhult,  hvars  man  Mats 
Suneson  olyckligen  omkommit  den  ^7^  ^'^^^  ^^  sedan  rätta  födslotiden 
eller  tre  veckor  efter  jul  innevarande  år,  dä  hon  enligt  pastoris  herr 
prosten  Hiorts  intygande  arbetade  med  födslopinan,  haft  skåftals  födslo- 
eller  bamwärkar  till  den  ^^j^  1765,  då  hon  födde  ett  stort  flickebarn,  så 
är  både  sant  och  troligt,  att  barnet  kunnat  gä  så  långt  öfver  ordinarie 
tiden  eller  40  veckor,  så  mycket  mer,  som  hon  igenom  mycken  sorg  och 
otröstUghet  hindrat  barnets  riktiga  tilltagande,  som  för  ägta  erkännes». 

När  målet  förekom  vid  Södra  Möre  häradsrätt,  infordrade  dom- 
stolen coUegii  medici  utlåtande.  Detta  utlåtande  afgafs  den  ^7ii  ^'^^^ 
och  innehöll  bland  annat  följande: 

»Som  nu  coUegium  tillhörer  att  uti  denna  casu  lemna  dess  yttrande 
öfver  den  frågan,  om  det  är  alldeles  omöjeligt,  att  en  hustru  kan  gå  med 
sitt  foster  inemot  tolf  månader,  ehvad  omständigheter  förekomma,  och 
barnet  för  den  orsaken  ej  hörer  den  namngifne  fadern  till,  utan  bör 
förklaras  för  oäkta,  så  lät  collegiura  hos  sig  i  behörigt  öfvervägande 
komma  alla  de  skäl  och  rön,  som  både  i  äldre  och  sednare  tider,  mot 
och  med,  i  denna  saken  blifvit  anförde,  och  fann  ej  tillräckeliga  skäl  att 
anse  denna  fråga  ännu  för  så  af  gjord  och  deciderad,  att  man  in  casu 
speciali,  och  när  synnerliga  omständigheter  förekomma,  med  full  visshet 
kan  förklara  alla  sena  förlossningar,  äfven  i  12:te  månaden  efter  mannens 
död,   för  omögeliga  eller  barnen  för  oäkta  ^).     Collegium  anser  det  tillika 


')  Se  noten  å  följande  sida. 

22 


338  näora  mArkelioare  rAttsfall. 

vara  vanskeligt,  att  förneka  möjligheten  af  sentida  förlossningar  pä  den 
gnmd  att  djuren  hvai*t  och  ett  i  sitt  slägte  hafva  sin  vissa  tid  att  föda, 
utom  hvilken  de  icke  gå.  Retligheten  (irritabiliteten)  i  lifmodem  kan 
efter  collegii  tanke  vara  olika  och  i  följd  deraf  kan  man  tänka  sig,  att 
en  qvinna  går  något  längre  än  en  annan  med  sitt  foster.  Trovärdiga 
bevis  på  sentida  förlossningar  finnas  mångfaldt  iipptecknade  i  litteraturen. 
I  anledning  af  allt  detta,  som  är  anfördt  om  sena  förlossningar,  så  tilltror 
sig  ej  kongl.  collegium  hafva  tillräckeliga  skäl,  att  förklara  Anna  Måns- 
dotters barn,  som  hon  framfödt  på  12:te  månaden  efter  mannens  död, 
för  oäkta,  isynnerhet  som  hon  haft  stark  liknelse  till  barnwärkar  den 
rätta  tiden  och  inga  skäliga  misstankar  emot  hennes  uppförande  kunnat 
gifvas,  men  många  af  de  i  början  utur  acterne  anförde  omständigheter 
aldeies  äro  för  henne». 

Detta  sitt  utlåtande  afgaf  kollegium,  utan  att  afbida  det  yttrande, 
som  artis  obstetriciso  professorn  Da  v.  Schultz  på  begäran  inlemnade 
den  Vi2  1766,  sedan  han  tagit  noggrann  kännedom  om  ransaknings- 
handlingama  i  målet.  I  detta  betänkande  yttrade  han:  >I  betraktande 
af  dessa  bevittnade  omständigheter  kan  och  bör  jag  efter  ed  och  samvete 
ej  annat  än  för  min  del  förklara  det  således  framfödda  barnet  för  oäkta 
och  denna  qvinnas  föregifna  sena  förlossning  för  bedräglig».  Sedan 
lägersmannen,  gårdens  dreng,  erkänt  sitt  förhållande  till  qvinnan,  dömdes 
hon  vid  häradsrätten  den  ^Vs  1^67  för  lönskaläge. 

Anmärknings  värd  t  nog  trodde  sig  Wahlbom  böra  vidhålla  sitt  en 
gång  lemnade  intyg  och  försvara  riktigheten  af  sin  attest.    De  angrepp, 


*)  Några  exempel  på  collegii  medid  uppfattning  af  dessa  spörsmål  må  anioras. 
I  sitt  betänkande  om  en  qvinna,  som  enligt  uppgift  gått  med  foster  i  45  veckor,  yttrade 
kollegium  den  **/?  1706,  »att  när  modem  är  sjuklig,  hafver  något  länge  sin  månadstid^ 
medan  hon  går  hafvande  eller  något  annat  förhinder  sig  infinner  på  hvad  sätt  det  ock 
vara  må,  som  kan  minska  och  förtaga  fostrets  nähring  och  underhåld,  så  kan  det  banda 
att  qvinnan  går  någon  tid  öfver  den  vanliga  födelses  termin,  men  bör  ställas  ioter  raio 
oontingentia  och  kan  aldeies  eij  hällas  för  någon  emot  naturen  stridande  omöjelighet». 
Den  7»  1721  fann  kollegium  vid  skedd  förfrågan  det  vara  »öfvematurligit»  att  föda  baro 
öfver  40  veckor.  Den  ^7?  ^741  förklarade  kollegium  ett  barn,  som  föddes  10  månader 
och  10  dagar  efter  fadrens  död,  för  äkta  och  lagligt,  »emedan  födslotiden  for  vissa 
naturliga  orsaker  skull  kan  så  väl  postponeras,  som  anteponeras  och  i  ransakniogea 
anföras  omständigheter,  som  kunna  ge  anledning  till  födselns  längre  utdrSgt».  Aonu 
1782  förevar  i  kollegium  frågan  om  ett  barn  kunde  anses  som  äkta,  då  mannen  varit 
borta  öfver  ett  år  (collegii  medici  protokoll  den  *7is  1782). 


NAQRil   mArKELIGARE   RÅTTSFALL.  389 

för  hvilka  han  var  utsatt,  berodde  enligt  hans  uppfattning  på  personliga 
motiv.    Den  ^9  1767  skref  han  från  Kalmar  till  Abr.  Bäck: 

»Med  partus  XII  mensis  är  så:  att  sedan  arf vingarna  ej  sågo  sig 
annan  utväg,  hade  de  mutat  drängen,  som  skulle  bekänna  på  sig  sjelf, 
hvarföre  väl  änkan  fordrade  reconvention,  men  blef  dock  dömd,  hvartiU 
äfven  domaren  inclinerade.  Änkan  appellerade  till  hofrätten,  hvarest 
nu  saken  är,  emedan  saken  nu  först  i  sommar  blef  afgjord  vid  härads- 
rätten. Efter  juridicorum  videtur  kan  änkan  aldrig  förlora  vid  hof rätten, 
utan  domaren  få  tiltal.  Nu  är  ej  häradshöfdingen  hemma,  men  sä  snart 
han  kommer,  skall  jag  begära  ut  hela  protocoUet  och  sända  efter  begäran. 

Stagnel  är  fullmäktig  för  Annas  contraparter,  och  som  han  nu 
ej  har  tillfälle  att  rasa  emot  ärkebiskopen  ^),  får  jag  en  släng  af  slefven, 
som  ej  är  första  gången,  detta  är  ordsak  hvarföre  han  skrifwer.  Vore 
ej  hans  owett,  så  frågade .  jag  ej  stort  derefter,  emedan  min  attest  är 
vilkorlig,  neml.  som  Anna  har  dragits  med  födslopinan  så  länge,  enligit 
pastoris  intygande  (som  jag  hafver),  så  bör  barnet  för  äkta  erkännas  och 
hvilket  är  detsamma  som  kongl.  coUegium  säger. 

Men  aldramäst  undrar  jag  på  prof.  Schultz;  kanhända  han  är 
ond  på  mig,  för  det  jag  ej  ville  gifva  honom  4,000  plåtar  för  profession. 
Hvad  är  att  göra,  jag  har  förr  stått  för  lo  och  krut;  får  jag  Herr  Archia- 
tern  till  secundant,  så  måste  det  kunna  svaras  på  saken.  Gud  gifwe 
jag  alenast  hade  tilJräckeligt  bibliotheque  eller  tillgång  till  sådane  saker, 
som  då  skall  colligeras. 

Hvad  tycker  Hr  Archiatem,  jag  kan  ej  svara  på  Stagnel s  skrift, 
for  repliquen  blir  altid  orätt». 

Hofrätten  upphäfde  å  sin  sida  på  grund  af  collegii  medici  utlåtande 
häradsrättens  utslag  och  ålade  qvinnan  att  gå  värjemålsed.  Härom  skref 
A.  M.  Wåhlin  från  Jönköping  den  ^7,3  1767  till  Abr.  Bäck: 

»Herr  Assessor  Wahlbom  har  af  den  opinion  om  sena  förloss- 
ningars möjlighet  intagen,  och  stödd  af  prästens  bref  och  kanske  prästen 
intagen  af  hustnm,  hos  hvilken  Anna  gråtit,  förhastat  sig.  Den  jalousie, 
som    lector   Stagnel    har  till  Archiebiskopshuset,  har  sedan  tändt  eld  i 


^)  Erkebiskop  M.  fieronins  var  Wahlboms    svärfar.    I   ett  annat  bref 
antydde  nämligen  Wahlbom,  att  Stagnel  fått  korgen  af  hans  hustru. 


340  NÅGRA   MÅRKELIQÅRE  BÅTTSFALL. 

blånoma  och  Stagnel  underhåller  elden  med  stor  foroe.  Hofrätten 
Önskade  gema  att  saken  icke  kommit  hit,  men  huru  det  nu  går,  så  måste 
de  bita  på  nöten  med  foroe,  ty  Stagnel  låter  utlösa  och  trycka  alla  acta 
med  försmädliga  noter.  Louis'  memorial  jemte  några  scribenter  i  me- 
dicina  forensi  studera  de  uti  för  att  få  ljus.  men  jag  tror  sjelfva  acta 
probata  lära  gå  derhän  att  tydeligen  &lla  Anna». 

I  ett   senare  bref  af  den  ^^3  1769  meddelar  Wåhlin  ytterligare: 

»Med  Annas  afGaire  vid  Calmar  gick  så  att  hofrätten  fann  k. 
collegii  medici  betänkande  för  tillförlitligt  och  upphof  tingsrättens  dom, 
men  i  anseende  till  drängens  bekännelse  dömde  henne  till  värjemålsed, 
som    hon    lärer   sedan    gådt    och    dermed    är   slut.     Curiosa  äro  desse». 

Qvinnan  aflade  dock  icke  eden. 

Under  det  målet  var  under  pröfning  vid  domstol,  utkommo  några, 
numera  ganska  sällsynta  skrifter,  deribland  y^Ett  nytt  fynd  eller  för 
allmänheten  en  obekant  nyhet  uti  en  sällsam  attest,  jemte  några  korta 
och  enfaldiga  anmärkningar  till  allmänhetens  omdömme  på  trycket 
lemnad^.  Calmar  1769,  5  bl.  4:o,  i  hvilken  den  anonyme  författaren 
(lektor  J.  Stagnel)  satiriskt  redogjorde  för  frågan.  Äfven  har  förf.  sett 
uppgifvas  en  annan  skrift  :^Et  gammalt  fynd  och  en  ny  affärs,  Calmar 
1767,  4:o,  i  hvilken  skall  finnas  utdrag  ur  k.  collegii  medici  protokoll 
ör  den  ^V^  1766  O- 

Ett  eget  sammanträffande  var  att  Herman  Schiitzercrantz  redan 
några  år  tidigare  utgifvit  en  öfversättning  af  M.  Louis'  -pMemorial  emot 


^)  Förf.  har  likväl  icke  någonstädes  varit  i  tillfälle  att  se  en  sådan  skrift,  ehura 
H.  Schiitzercrantz  omnämner  den. 

Sher.  Rosenhane  upptager  dessutom  bland  W  a  h  1  b  o  m  s  skrifter  »5«ir 
och  underrättelse  om  Anna  Månadotters  forlossningi^  1767. 

Äfven  i  tidningarna  uppträdde  de  förbittrade  motst&ndarene  mot  hvarandra.  I 
tidningen  »Nytt  och  Gammalt»  1767  N:o  44,  48  och  52  hade  Stagnel  låtit  införa  så 
väl  collegii  medici  betänkande,  som  S  c  h  u  1 1  z'  yttrande.  Wahlbom  afgaf  nu  i 
»Posttidningarna»  1767  N:o  55  en  kort  förklaring,  men  erhöll  af  Stagnel  en  skarp 
tillrättavisning  i  »Nytt  och  gammalt»  N:o  62.  Sedermera  införde  prosten  H  j  o  r  t  i  N:o 
76  ett  försvar  mot  S  t  a  g  n  e  1  s  skrift,  hvilket  framkallade  ett  nytt  anfall  af  deooe  i 
»Nytt  och  Gammalt»  1768  N:o  27.  Slutiigen  uppträdde  D.  Schultz  i  »Nytt  och 
Gammalt»  1768  N:o  12  med  ett  svar  rörande  Anna  Månsdotters  föregifna  sena 
förlossning. 


NÅGBA   MÄRKELIGARE   RÄTTSFALL.  341 

lagligheten  af  födelser,  som  förgifvas  hafva  kommit  för  sent^  eller  som 
visar  att  barn,  hviUca  födas  efter  nio  månader  eller  fyratio  veckor,  ef 
böra  anses  som  ägta;  hvaruti  äfven  verldslig  lag  visas  instämma  med 
naturens  ordning  härutinnan:^,  Stockh.  1765.  55  sidor  8:0.  När  nu  rätte- 
gången mot  Anna  Mfinsdotter  uppstod  och  med  lifligaste  intresse 
följdes  af  oiilra  samhällskretsar,  fortsatte  Schtitzercrantz  utgifvandet  af 
skrifter,  behandlande  frågan  om  s.  k.  »sentida  förlossningar»  och  deraf 
förklaras   utkommandet   af  följande  afhandlingar  rörande  samma  ämne: 

Den  berömde  Herr  A.  Petits  afhandling  om  mechantsmen  af 
barna förlossningar,  deras  orsak  och  beskaffenhet,  hvarest  möjligheten 
af  sena  förlossningar  kan  förklaras,     öfvers.    Stockh.  1768  ^). 

Omöjligheten  af  sena  förlossningar  af  den  medicinska  Faeulteten 
i  Bouen.    öfvers.  Stockh.  1768. 

Möjligheten  af  sena  förlossningar,  utgiftfen  af  Fru  Benée  af 
medicinska  Faeulteten  i  Paris,     öfvers.  Stockh.  1769. 

Herr  Anton  Petits  anmärkningar  Öfver  det^  som  Herr  Astruc 
skrifvit  mot  sena  förlossningar  uti  II  Gap.  5:te  Tornen  af  sin  af^ 
handling   om  qvinnosjukdomar,  tryckt  år  1766.    öfvers.  Stockh.  1770, 


')  Detta  arbete  gaf  aoledmng  till  en  vidlyftig  polemik.  Först  blef  M.  Louis' 
ofvannämnda  skrift  sträDgt  recenserad  i  »Lärda  Tidningar»  1765  N:o  83,  hvarefter 
»Candidus»  (J.  L.  Odhelius)  ytterligare  uppträdde  i  N:o  99  med  skarpa  anmärkningar 
mot  öfversättaren  »och  ville  jag  gema  öfvertyga  dem,  som  kunna  fatta  bog  att  öfver- 
sätta  ett  arbete,  att  dertill  fordras  mer  än  skiiflust  och  ett  lexioon>.  Svar  sä  väl  i 
»Lärda  Tidningar»  1766  N:o  7  som  »Inrikes  Tidningar»  1766  N:o  3  uteblefvo  icke,  men 
bemöttes  af  »lilaesus».  Slutligen  uppträdde  D.  Schultz  i  »Inrikes  Tidn.»  1766  N:o 
7 — 11  med  en  vetenskapligt  hällen  kritik  af  Louis'  arbete  och  riktad  mot  det 
anatomiska  och  fysiologiska  innehållet  i  detsamma,  hvarom  han  yttrar:  »det  torde  dock 
blif va  till  slut  bevisligt,  att  den  namnkunnigaste  professor  aux  Ecoles  de  chirui^e  ännu 
behofver  lära  physiologie  i  medicinsk  skola,  sedan  begge  desse  skolor  i  en  olycklig 
stund  blifvit  från  hvarandra  skilde». 

De  svenske  kirurgeme  sägo  för  öfrigt  i  M.  Louis  och  hans  »oonfréres»,  hvilka 
äfven  lågo  i  strid  med  de  franska  läkarene,  sina  embetsbröder.  Såsom  betecknande 
för  dessa  i  Sverige  och  Frankrike  likartade  förhållanden,  må  anföras  att  rörande  Louis' 
examen  finnes  en  liten  broschyr  *Letire  d*un  Medicin  de  Montpellier  au  aujet  de 
V  examen  publiqtie  que  le  Sieur  Louis  a  subi  le  jeudi  25  sept,  1749  å  S:t  Gom». 
Få  frågan  »Qvid  est  chirurgia»,  svarade  Louis  »Ars,  quam  profiteor».  När  dekanos 
frågade  »Qusenam  est  igitur  ars,  quam  piofiteris»?  svarade  Louis  »est  ohiruigia». 


342  NÅOBÅ    MÄREELIQARS   RÄTTSFALL. 

Den  berömda  Herr  Ant.  Petits  och  flera  andra  läkares  betan- 
kände  angående  lagligheten  af  sena  förlossningar,  Domare  och  Presier 
Ull  närmare  upplysning,     öfvers.  Stockh.  1770. 

H.  Gahn,  De  partti  serotino.  Diss.  acad.  (prsBS.  J.  Sidrén). 
Ups.  1770. 

Det  må  ännu  tillåtas  oss  att,  ehuni  icke  hörande  till  den  egentiiga 
rättsmedicinens  område,  i  sammanhang  med  ofvanstående  erinra  om  en 
strid  rörande  ett  sjukdomsfall^  förd  med  alla  lidelsemas  vapen  emellan 
tvenne  läkare  och  slutligen  hänskjuten  till  collegii  medici  pröfning. 
Det  var  striden  om  den  s.  k.  morianen  Phaetons  sjukdom  och  orsaken 
till  hans  död.  Denne  Phaeton,  page  vid  Adolf  Fredriks  hof, 
insjuknade  och  behandlades  först  af  hofläkaren  Nils  Skragge,  men 
derefter  infann  sig  enligt  drottningens  anmodan  äfven  Herman  Schut- 
zercrantz  på  konsultation.  När  Phaeton  dog,  blef  det  bekant 
att  läkarene  varit  oense  om  hans  sjukdom  och  behandling.  Af  hand> 
lingama  framgår  endast,  att  Phaeton  lidit  af  en  lefversjukdom,  hvais 
natur  dock  icke  engång  på  grund  af  obduktionsprotollet  låtit  närmare 
bestänuna  sig*).  Det  i  tysthet  smygande  förtalet,  underblåst  af  hofvets 
sqvaller,  sårade  Skragge,  som  utgaf  en  särskild  mot  Schfitzercrantz 
riktad  skrift  under  titel  :^Ett  sällsynt  missfoster,  öpnadt  a/*N.  Skragge». 
Stockh.  1771  83  sidd.  8:o.  Han  säger  sig  länge  varit  villrådig,  om  han 
borde  trycka  denna  sin  försvarsskrift,  men  »med  stillatigande  ger  jag 
dårenom,  så  länge  dess  dårskap  är  obesvarad,  anledning  att  smickra  sig 
med  det  oskäliga  hopp,  att  han  är  klok».  Boken  slutas  med  orden 
»Stultus,  ne  tumeat,  vapulet». 


^)  Vid  obdnktioDen  af  Phaetons  kropp  befanns  lef  verns  »stora»  lob  sträcka  sig 
ned  ända  till  bäckenet;  «hvarest  man  skar  i  henne  utkom  ett  tjockt  och  tannt väsende, 
som  ej  hannit  blifva  vahr,  midt  i  lefvem  fanns  ett  vacuum,  som  innehöll  något  tuonare 
vahr  och  hvaruti  det  vahret  tvifvelsutan  legat,  som  per  sedes  gått  bort.  Den  mindre 
loben  af  nästan  natm*lig  storlek,  på  ytan  fanns  här  och  der  gula  upphöjningar  af  hvita 
styfrars  storlek,  hvilka  innehöUo  ett  tjockare  och  segare  väsende,  likt  små  steatomata. 
Hela  lefvem  vägde  12  skålpund*.  —  A  c  r  e  1  ansåg  sjukdomen  hafva  varit  en  bepa- 
titis  i  följd  af  badning  i  kallt  vatten  med  öfvergång  i  bulnad.  Man  var  beredd  ati; 
öppna  den  förmodade  abscessen,  alldenstund  tydbg  fluktuation  kändes,  men  plötsligt 
försvann  svullnaden  och  fluktuationen,  medan  ymniga  aiföringar  instälde  sig.  —  Kraga- 
varande  fall  var  sannolikt  en  EchinococcussvulBt. 


MÅOBA   MÄBKELIGARE    RÄTTSFALL.  343 

Striden  kom  sloiligen  till  collegii  medici  åtgörande.  Den  ^'/s  1^72 
stannade  kollegium  efter  en  vidlyftig  diskussion  och  votering  i  det  beslut, 
»att  coUegium  af  de  ingifna  berättelserna  icke  får  nog  ljus  och  anled- 
ningar att  med  visshet  sluta,  hvilken  af  de  stridande  haft  rätt  i  sin 
mening  och  den  derpå  byggda  methodus  curationis.  Det  blir  således 
coUegium  omöjligt  att  i  den  tvistighet,  som  desse  läkare  emellan  be- 
klagligen  yppad  är,  lämna  något  säkert  omdöme,  då  de  grunder,  hvar- 
uppå  detsamma  skulle  byggas,  å  båda  sidor  äro  stridande  och  å  ingen- 
dera fuUgiltigt  bestyrkte,  halst  den  hetta  och  i  lärdas  skrifter  otjenlige 
ifver,  hvarmed  denna  strid  blifvit  förd,  betager  berättelserna  å  ömse 
sidor  den  trovärdighet,  som  eljest  icke  kunde  sättas  i  fråga». 

Härmed  var  Schtitzercrantz  likväl  icke  nöjd,  utan  besvärade 
sig  hos  Kongl.  Majtt  den  Vu  1773  deröfver,  att  kollegium  undandragit 
sig  ett  bestämdt  yttrande  och  »att  den  så  uppdagade  tresko,  som  Eders 
E.  Maj:ts  coUegium  medicum  vid  ofta  omrörde  tvistemåls  afslutande 
framhärdar  uti,  må  genom  E.  Kongl.  Maj:ts  nådigste  förordnande  varda 
häfven  och  thy  nådigst  anbefalt  att  utan  vidare  tidsens  utdrägt  härutinnan 
afgifva  sitt  omdöme  och  äntelig  slut».  Kollegium  öfversände  nu 
handlingarna  i  målet  till  Skragge,  som  1773  flyttat  till  Eilipstad,  för 
att  erhålla  hans  bemötande.  Dermed  fördröjdes  en  tid  och  när  kollegium 
påminde  honom  derom,  svarade  Skragge  »att  han  aldrig,  utan  i  yttersta 
nödvändighet,  vill  röra  hvarken  den  ena  eller  andra  stridigheten,  särdeles 
som  han  funnit  hvad  Uten  belöning  vankar  på  lärdomsfältet»  ^).  Kort 
därefter  förstördes  samtiiga  handlingarna  vid  en  stor  eldsvåda. 

Allmänheten,  van  vid  de  ständiga,  ofta  skandalösa  striderna  emellan 
läkare  och  kirurger,  kunde  likväl  förskaffa  sig  fullständig  bekantskap 
med  de  olika  patologiska  åsigterna  i  frågan  genom  de  af  Schtitzercrantz 
atgif na  stridsskrifterna  ^).    Ännu  långt  derefter  kunde  denne  icke  under- 


»)  Collegii  medici  protokoll  den  "/s  1775. 

*)  Dessa  stridsskrifter  voro:  »Bihang  till  M.  D.  ock  Ldfmedici  Herr  Nid, 
Skragges  tUgifna  bok  kallad  Nosologia  Drottningholmiensis»  Eller  berättelse  om 
de  tnärkelige  sjukdomar  omkring  Drottningholm  o.  s.  v.  Såsom  svar  uppå  Doetoms 
oriktiga  berättelse  om  Morianen  Fhaetons  sjukdom  m.  m.  8tockb.  1769.  29  sidd.  8:o. 


344  SYEBIGES   RÄTTSMEDICINSKA  LITTERATUR. 


låta  att  i  företalet  till  ett  arbete  »Om  Förlossmngsvetenskapens  theore- 
tiska  deh.  Sthlm  1786,  eharu  han  visste  att  samtliga  handlingar  gått 
förlorade,  bittert  beklaga  sig  öfver  collegiam  medicum,  som  icke  ai^fvit 
slutligt  utslag  i  ärendet^). 


7.    Sveriges  rättsmedicinska  litteratur. 

Denna  var  under  förra  seklet  mycket  arm.  Det  kan  äga  sitt  intresse 
att  här  anföra  de  hithörande  skrifterna,  hvilka,  en  hvar  på  sin  tid,  utöfvade 
ett  icke  ringa  inflytande  på  de  svenska  läkarenes  bedömande  af  medi- 
kolegala  frågor.  Den  om  bamförlossningskonsten  i  Sverige  förtjente  J. 
van  der  Hoorn  utgaf  T^Bref  till  den  Edle  och  Höglärde  Doctom  och 
Änatoniie  Professorn  Hr  Magnus  Bro  me  11,  hvari  grundeligen  och 
noga  undersökes:  Huruvijda  man  utaf  lungans  siunkande  eller  fly- 
tande i  vatnet  kan  med  säkerhet  döma  och  sluta:  Det  barnet,  hvaraf 
lungan  tages,  är  dödt  födt  eller  lefvandes  i  dagslitiset  kommiti^.  Stockholm 
1718  32  sidd.  8:o.  Andra  upplagan.  Yesterås  1759.  —  Ytterligare 
utkom:  TtDet  andra  Joh.  van  Ho  örns  bref  till  den  Edle  och  Höglärde 
Doctom,  Anatainie  'professorn  och  kongl,  Collegii  medici  a^essom  Herr 
Magnus  Bromell,  hvaruti  det  uti  förra  brefvet  oafgjorda  tvifvélsmåiet: 
om  corruption  eller  rötan  kan  komma  ett  döfödt  barns  lunga  att  flyta; 
Genom  många  ther  öfwer  gjorda  prof  aldeles  förkastas  och  ther  emot 
fastställes :  att  barnet,  hvars  lunga  flyter,  är  lefwandes  hiit  til  verlden 
födt,  som  ock:  hvad  orsaken  är,  att  en  dmnknader  kropp  siunker  och 
någon  tijd  ther  effter  åter,  upflyter  igen,  Samt  om  ett  omogit  barns 
teckens.     Sthlm  1720.  16  sidd.  8:o. 


Handlingar  rörande  Mortanen  Phaetons  sjukdom  och  död  jemte  KongL 
Collegii  medici  protokoller  och  utslag  i  målet,  tjenande  till  aUmänketens  upplysning^ 
ej  mindre  än  till  svar  på  Lifmedici  tryckta  så  kallade  Missfoster  m,  m.  Stodch. 
1774.    63  sid.    4:o. 

^)  En  dräpande  kritik  af  detta  Schiitzercrantz'  arbete  läses  i  »Läkaren 
och  Naturforekaren»,  VIII.    37—66. 


SYERiaBS   RÅTTSMSBICINSKA  LITTERATUR.  345 

I  sitt  arbete  i^  Utförlig  förklaring  om  friska  sårs  egenskaper,  i 
anseende  till  deras  särskilta  natur,  kännetecken  och  påfölgder,  med 
bihang  af  några  slutsatser,  om  dereis  lethalitet,  samt  huru  och  i  hvad 
farm  eller  ordasätt  vittnesbörd  deröfver  må  lemnas>^  Stockholm  1745, 
sökte  Olof  af  Acrel  lemna  fältskärerne  en  handledning  i  bedömandet 
af  såiskadoma  från  rättsmedicinsk  synpunkt  och  tillämpade  härvid  den 
heiskande  letalitetsteorin.  I  följd  deraf  ordnades  sårskadoma  efter  den 
fara  de  medförde  i  tre  klasser,  vulnera  absolute  vel  sine  exceptione 
lethalia,  volnera  per  se  vel  sua  natura  lethalia,  interdnm  tamen  cnrata, 
denique  Yulnera  per  accidens  lethalia,  arte  vero  curabilia.  Med  a&eende 
härpå  ordnades  äfven  de  olika  straffbestämmelserna. 

Derefter  förflöt  en  lång  tid,  innan  någon  rättsmedicinsk  skrift  såg 
dagen.  Först  1776  utkom  Jonas  Ejernanders  »  Utkast  till  medidnal" 
lagfarenheten,  domare  fåll  upplysning,  läkare  fåll  hjelpreda  och  barn- 
morskor  fåll  undervisning  i  ämnen,  som  röra  menniskokroppeni^.  Stock- 
hohn.  (1776).  746  sidd.  8:o.  Arbetet  förordades  af  Svea  hofrätt  åt  de 
densamma  underlydande  domare  och  embetsmän. 

Några  år  senare  sammanskref  på  coUegii  medici  anmodan  Roland 
Martin  >Läkare  Chrunder  fåll  biträde  för  styresmän  och  domare  ifrån 
kunskapen  om  menniskans  kropp  och  allmänna  naturläran.  Efter 
J.  E.  Hebenstreits  Anthropologia  forensis.  På  st^enska  vtgifven%. 
Stockholm  1783.     597  sidd.  8:o. 

I  svenska  vetenskapsakademins  handlingar  1799  finnas  af  O.  Er. 
Haartman  ^Anmärkningar  öfver  det  af  Hr  Plouquet  föreslagna 
lungprofveti>. 

En  anmärkningsvärd  uppsats  meddelade  A.  H.  Fl  or  man  under 
titel:  -^Kan  man  af  utvertes  tecken  eller  genom  dissecfåon  med  visshet 
bestämma  om  en  menniska  eller  annat  djur,  som  upptages  ur  vattnet, 
är  drunknadt  eller  på  annat  sätt  omkommih?  i  S.  Hedins  »Yeten- 
skaps-Joumal  för  läkare  och  fältskärer»  II.  1801  ^). 


^)   AfhandlingeD  är  arsprungligen  införd  i  Nyt  Bibliothek  for  Physik,  Medicine 
og  Oeeanomte^  tUgifcet  af  C,  Q,  Bafn.  1.  Kjöbenh.  1801.    Är  äfven  öfversatt  på  tyska. 


d46  SVERIGES   rItTSMEDICINSKA  LITTBRATDB. 

Ännu  saknade  man  likväl  en  praktisk  handbok  för  bedömandet  af 
medikolegala  fall.  J.  L.  Odhelius  framhöll  derföre  1797  i  coUegium 
medicum  behofvet  af  en  sådan  vägledning  för  ange  läkare  och  kirurger 
samt  föreslog,  att  d:r  G.  Z  etter  ström  i  Upsala  skalle  appmanas  öfver- 
sätta  Plenks  ^EkmerUa  medidncB  forensis^.  Sjelf  lofvade  han  öfverse 
och  tillämpa  arbetet  på  svenska  förhållanden  ^).  Några  år  senare  anmälde 
Odhelias,  att  det  d:r  Zetterström  gifna  appdraget  icke  blifvit  slnt- 
fördt  ^),  hvarför  han  föreslog,  att  kollegium  ville  anslå  50  rdr  för  en 
prisskrift,  hvars  ämne  skalle  vara  »Underrättelse,  huru  till  domares  upp- 
lysning läkaren  bör  undersöka  en  lefvande  eller  död  menniskokropp, 
samt  derom  uppsätta  en  fallständig  beskrifning».  ^oUegiam  biföll  för- 
slaget och  borde  prisskriften  vara  inlemnad  före  slutet  af  år  1803'). 

Priset  tilldelades  Erik  Gadelius  1804,  men  denne  a&ade  sig 
detsamma  och  önskade  sjelf  på  egen  bekostnad  atgifva  sitt  arbete,  som 
äfven  utkom  änder  titel  :^ Handbok  i  medicinalUigfarenheten-p.  Stockholm 
1804,  286  sidd.  8:o.  Snart  derpå  erbjöd  sigGadelias,  såsom  prosektor 
vid  anatomiska  inrättningen  i  Stockholm,  att  hålla  föreläsningar  i  medicinal- 
lagfarenhet  och  beslöt  kollegium  till  befrämjande  af  dess  stadiam  fordra, 
att  kirurgie  studiosi,  då  de  anmälde  sig  till  det  andra  förhöret  af  kirurgie 
magisterexamen,  borde  vara  försedde  med  intyg  derom,  att  de  afbört 
dessa  föreläsningar*). 


^)  Af  detta  arbete  utkom  andra  upplagan  i  Wien  1786.  En  tysk  öfversättning 
hade  utkommit  redan  1782. 

*)  En  del  af  manuskriptet  inlemnades  tiU  granskning  af  medicinska  fakoltetan 
i  Upsala  och  bedömdes  särdeles  fördelaktigt  vid  sammanträdet  den  ^4  1302,  men  föif. 
afslutade  icke  sitt  arbete. 

■)  CoUegii  medid  protokoll  den  »*/,o  1^02. 

^)  CoUegii  medici  protokoll  den   ^9  1^306.    Se  detta  arbetes  första  del  sid.  458. 


XIX. 


APOTEKSYÅSENDE, 


1.   De  första  spåren  af  apoteksväsende  i  Sverige  och  de  första 
apoteken  i  Stoekholm.    De  första  apoteksprivilegierna. 

De  första  spåren  af  en  ordnad  apoteksrörelse  i  Sverige  leda  oss 
till  de  i  Stockholm  i  hofvets  tjenst  mot  slutet  af  16:de  och  1  början  af 
17:de  seklet  antagna  apotekarene,  af  hvilka  en  del  till  och  med  voro 
anställde  med  fast  lön.  Medels  skrifvelse  af  den  ^7«  ^^^^  antog  sålunda 
konung  Earl  IX  en  Casper  Eönich  att  mot  vissa  bestämda  förmåner 
vara  hans  hofapotekare^): 

Wij  Karl  then  Nionde  medh  Gudz  Nåde,  Sweriges,  ööthes,  Wändes, 
Finners,  Carelers,  Lappers  i  Norlandenn,  the  Cayenners  och  Esters  i 
Lifflandh  etc.  Konungh.  Giöre  witterliget,  att  wij  haffwer  ahnntagett 
vdi  wår  bestellningh  brefifwijsare  Casper  Könieh  för  wår  HofP  Appo- 
tekare,  och  skaU  hann  wara  förplichtedh  att  wara  oss,  wår  Elskeligh 
kiäre  Huusfru  och  Ldffz  Arfiwinger,  så  och  Sweriges  Crono,  huldh  tro- 
genn  och  rättrådigh,  wårtt  gagnn  och  bestå  altidli  sökie  och  fremia, 
Skada  och  förderff  i  tidh  förekomma  och  förhindra;  hann  skall  och  haffva 
vdi  sitt  Apotek  gode  och  oförderfTvade  Materialia  och  haffva  uppå  wåre 
krydde  gårder  flijtig  acht  och  Innsehende,  och  nähr  som  Wij  eller  hög- 
be:de  wår  Elskeligh  käre  Huusfru  och  Lijffarfvingar  eller  någonn  uthaff 
wåre   eller   Högbeile    wår    Elskeligh   käre  Huusfru  eUer  LijifzarfiPvingers 


')  Denne  Casper  Könich  vardt  sedermera  Gustaf  II  Adolfs  både  icammar- 
tjenare  och  hofapotekare,  var  äfven  en  kort  tid  köksmästare,  åtföljde  konungen  till 
tyska  kriget  och  balsam  erade  hans  lik  i  Weissenfels  samt  adlades  1637  med  namnet 
Liiljecrona. 


350  DE   FÖRSTA    APOTEKEN    I   STOCKHOLM. 

tiennere  eller  tiennerinnor  behöflFve  hanns  Tienst,  vdi  någen  förefallande 
nödh  och  siukdom  (denn  Gudh  Nådeligenn  afvende),  sä  skall  hann  som 
ehnn  trogenn  och  rättskaffenn  Hoff-Apotekare  ägner  och  böör,  altidh 
wara  weder  redo,  och  sigh  willig  befinna  låtha,  att  briika  dertill  de 
medell  hann  känn  och  förmår. 

Der  emoth  igenn  haffwe  Wij  honom  för  sådann  hanns  trogne  odi 
fiiijtige  tiennst  som  hann  oss  och  Högbe:de  vår  Elskeligh  käre  Hunsfra 
och  LifiFzarffwinger  skall  wara  förplichtedt  att  göre  och  bevise,  Nådigest 
till    sagdt,    till  årligh   Lhönn    och  underhåldh,    penninger  Trij  hundrede 

o 

daler,  som  vår  ToUener  vdi  Wästeråhs  honom  Arligenn  Leffverera  skall, 
såssom  och  frij  wåningh  och  tarffligh  förteringh.  Befale  fördenskull 
för:bte  vår  Tollener  vdi  Wästeråhs,  att  hann  honom  förskrefftie  Trij 
hundrade  daler  uthann  någenn  Affkortningh  wedh  wår  onåde  till- 
görendes  arligenn  Leffvererer  och  tillsteller  ^). 

Emedan  Kö  ni  c  h  följde  med  konungen  på  resor  och  i  krig,  valdes 
en  af  drottning  Maria  Eleonora  från  Tyskland  införskrifven  apote- 
kare, Philip  Magnus  Schmidt,  att  förestå  hof apoteket  å  slottet 
Denne  Schmidt  erhöll  1625  privilegium  på  ett  apotek  i  Stockholm  och 
tillåtelse  att  flytta  detsamma  till  Stortorget,  der  det  ännu  en  tid  kallades 
slottsapoteket   och  senare  öfvergick  till  det  nuvarande  apoteket  Lejonet 

Derförinnan  hade  dock  Gustaf  II  Adolfs  lifmedikus  Jakob 
Roberts  son  Struan  1623  undfått  det  första  privilegium  på  ett  från 
slottsapoteket  skildt  apotek  och  bemyndigades  han  att  sjelf  antaga  och  aflöna 
en  apotekare  för  hofvets  räkning,  såsom  framgår  ur  följande  skrifvelse 
af  den  ^Vg  1624: 

»Wij  hafwe  wår  trotjenare  och  lifmedico  D.  Jacobo  Roberts  uti 
fuUmacht  och  befallning,  att  antaga  en  god  och  förfaren  apothecare,  som 
uti  alle  saker,  som  till  Wår  och  Wår  elskel.  k.  Gemåls  tjenst  hörer, 
efter  hans  Commendo  sig  bruka  låter  och  alltid,  när  som  hälst  behof 
giörs,  dag  eller  natt,  är  tillstädes,  till  hvilken  ända  Wij  för  bemälte  Wår 
medico  bestå  årligen  300  dal.,  af  hvilka  han  samma  apothekare  under- 
hälla skall.  Såsom  och  uti  lika  måtto  bestå  Wij  honom,  efter  som  wan- 
ligit   hafwer   varit,   fritt   glas  och  kohl,    så  mycket  som  till  förbrte  wårt 


')  Ur  Sandbergska  äldre  samlingen,  Litt.  Ä.  fol.  1006. 


DE   FÖRSTA   APOTBUEH   I   STOCKHOLM.  351 

apotheks  gagn  kan  förbrukas.  Wij  befalle  fördenskull  wår  skattmfistare, 
kammerråd  och  Qeneral  Beceveur  att  de  i  rattan  tid  late  honom  f5rb:te 
300  daler  så  väl,  som  glas  och  kohl  utbekomma»  ^). 

Snart  derefter  begärde  dock  Robertsson,  att  konungen  »nådigst 
ville  efterlåtha  honom  dett  för  sitt  eget  apotek,  såsom  och  tiUstädia,  att 
han  några  Consorter,  som  han  till  dess  fortsettiande,  på  det  han  deste 
bettre  ett  fuUkombligare  och  beständigere  werck  anretta  kunde,  intaga 
mötte».  Detta  beviljades  af  konungen  genom  ett  den  ^/<,  1625  utfärdadt 
privilegiibref,  som  tillika  förklarade:  »Hvad  Wij  nu  och  wår  ellskeUga 
kära  Gemahl  för  inedicamenta  till  Wårt  behof,  eller  och  till  andra  nådigst 
willia  befala,  uthur  samma  apothek  at  anamma,  derföre  willie  Wij  låtha 
gifwa  honom  och  hans  medh  Consorter  åhrligen  Trehundrade  daler. 
Hv^ad  och  Wår  liifmedicus  till  materialier  och  medicamenter  uthur 
Wårt  Slossapothek  till  sigh  efter  wår  gunstiga  tillåtelse  annamat^  och 
han  fideliter  taxieret  och  werdera  låthit  till  sechshundrade  daler  swenscha; 
dem  wele  Wij  att  dhe  skolie  honom  frambdeles  afkortes  uti  hans  bestäl- 
ningh.  Ålla  de  medicamenta,  som  till  menniskiones  styrkio  och  sundhet 
i  fremmande  landh  upköpte  och  hiit  införde  warda  till  samma  apotheks 
behof,  skole  wara  frii  för  all  Tull  Wechssel  och  beswär». 

Detta  ursprungligen  vid  Stora  Nygatan  af  Robertsson  anlagda 
apotek  är  det  nuvarande  apoteket  Markattan. 

Förrän  privilegierade  och  under  uppsikt  stående  apotek  hunnit  i 
Sverige  för  hofvets  räkning  anläggas,  bedrefs  medikamentsförsäljning  af 
s.  k.  kryddkrämare,  oftast  inflyttade  utländingar,  hvilka  derjämte  idkade 
handel  med  specerier,  vin  m.  m.  och  dessutom  icke  sällan  utöfvade 
läkareyrket  I  början  betraktades  denna  handel  som  annan  borgerlig 
näring  och  blef  icke  föremål  för  särskild  uppmärksamhet  från  lagstift- 
ningens sida.  Yisserligen  började  verklige  apotekare  från  medlet  af 
17:de  seklet  att  nedsätta  sig  i  städerna  och  ansöka  konglig  stadfästelse 
eller  privilegium  på  sin  rörelse,   men  några  egentliga  bestämningar  för 


')  Eammarkollegii  registratur  den  ^'/s  ^^^- 


352  DE   FÖRSTA    APOTEKEN   I  STOCKHOLM. 

erhfiUandet  af  tillstånd  till  handel  med  medikamenter  eller  andra  all- 
männa föreskrifter  rörande  omfånget  och  villkoren  för  dess  bedrifvande 
funnes  icke.  Sedan  några  enskilda  förordningar  af  mera  tillfällig  anled- 
ning utfärdats,  var  det  medicinalordningen  af  den  ^^/i^  1688,  som  äfven 
ordnade  apoteksväsendet  och  gaf  detsamma  en  fast  form.  Genom  denna 
i  sina  grunddrag  ännu  gällande  författning,  införlifvades  apoteksyrket 
med  medicinalväsendet,  i  hvilket  detsamma  från  denna  tid  ingått  som 
en  viktig,  betydelsefull  del.  Stäldt  i  närmaste  beroende  af  coUegiom 
medicum,  fortgick  dess  utveckling  under  hela  förra  seklet  i  den  engång 
bestämda  riktningen.  Först  hundra  år  senare,  den  ^^2  1799,  utkom  ett 
nytt  reglemente  för  landets  apoteksväsende  och  isynnerhet  för  under- 
visningen i  apotekskonsten.  Under  den  långa  mellantiden  inskränkte  sig 
lagstiftningen  till  ordnande  af  enskilda  detaljer. 

Före  medicinalordningens  utgifvande  synas  visserligen,  åtminstone 
i  Stockholm,  apoteken  varit  underkastade  ett  slags  kontroll,  att  döma  af 
konungens  konfirmation  å  apoteket  Lejonet  i  Stockholm  af  den  ^Va  1636, 
i  hvilken  det  heter: 

»ofvanbemälte  Magnus  Smitt  skal  vara  f Örplichtat  at  låta  ährligen 
af  våra  Hoffinedicis  revidera  och  taxera  heela  sit  apoteek,  och  sedan  efter 
den  apoteekare  ordning  och  taxa,  som  de  der  på  görandes  warde,  vara 
skyUig  sine  medicament  och  wahror  alldeles  oförfalskade  att  försellia  med 
den  poen  och  strafiP  tillgiörandes  som  merbemälte  apoteekare  ordning  i 
sielfwe  bookstafwen  uttrycker  och  förmäler». 

Denna  föreskrift  upprepas  ytterligare  i  en  ny  konfirmation  å  samma 
apotek  af  den  »s/^  1640: 

»Han  och  dee  (barn  och  efterträdare)  skole  underkastat  wara  den 
inspection  och  taxa,  som  Wåre  Liflfmedici  eller  Stockholms  Stadz  Physicus 
haffva  böre  och  giöra  opå  apoteket,  att  icke  elacke  eller  förlegne  medi- 
cinalier  uthur  apoteket  försällias;  uthan  att  sådane  böre  och  skole  wräkias 
och  bortkastas  och  allena  gode  och  dugelige  saker  i  apoteket  förwaras 
och  oförfalskede  der  uthur  föryttres  widh  dett  poen  och  straff  tillgiörandes, 
som  apotekare  ordningen  innehåller,  den  aff  wåre  Hoffmedicis  och  Stadz 
Physico  skall  giöras  och  Oss  till  Confirmation  ahnprsesenteras». 


ALLMÄNNA   PRITILEOIBR  FÖR   APOTEKARENS   I   STOCKHOLM.         353 

Af  brist  på  öfverhetligeii  stadfästade  ordningsregler  för  apotekens 
inrättande  och  vård,  men  isynnerhet  i  saknad  af  fastställd  taxa  kunde 
en  sådan  eftersyn  icke  blifva  annat  än  i  hög  grad  tillfällig. 

Utom  af  de  bofasta  apotekarene  bedrefs  mellertid  medikaments- 
handel  ganska  allmänt  af  kringvandrande  eller  kringresande  personer 
med  eller  utan  tillstånd.  Sålunda  upplyser  kollegii  protokoll  den  ^^2 
1683,  att  en  viss  Daniel  Läder,  som  på  olika  tider  uppträdt  i  Stock- 
holm som  »chymicus»,  »oculist»  och  :»medicus»,  men  tillika  idkade  handel 
med  apoteksvaror,  förevisade  i  kollegium,  dit  han  blifvit  uppkallad,  ett 
regeringens  öppna  bref  af  den  ^s/g  1666,  hvarigenom  han  berättigades 
att  fritt  försälja  sina  ^prseparerade  medicamenta».  Denne  Läder  hade 
låtit  trycka  »sedlar»  öfver  sina  varor  och  äfven  skickat  sin  son  ut  till 
andra  städer  i  riket  i  och  för  denna  handel.  Kollegium  kunde  härvid 
icke  göra  annat  än  förbjuda  honom  kalla  sig  »medicus  regins»  och  att 
använda  invärtes  medikamenter.  Å  sin  sida  anmälde  Läder,  att  en 
finne,  benämnd  Ziewer,  löpte  omkring  i  alla  hus  och  sålde  sina 
varor.  Kollegium  beslöt  att  härom  tala  med  slottsfogden  »att  slikt  må 
hämmas»  ^). 

Emellertid  hade  till  stäfjande  af  detta  ofog  utkommit  ett  k.  bref 
af  den  ^V*  1675,  som  innehåller  det  första  allmänna  privilegiiskyddet 
för  apoteksrörelsen.  Detta  »privilegium  för  samptelige  apotekare  här  i 
Stockholm»  är  af  följande  lydelse: 

Wij  Carl  etc.  Giörom  witteriigit,  at  aldhenstund  Wij  förnimme, 
huru  såsom  uti  Medicine  och  roedh  försälljande  af  allehanda  Medica- 
menter  här  i  wår  Residentz  Stadh  Stockholm  stoor  missbruuk  och  oord- 
ningar begynna  sig  yppa,  enkannerligen  emedan  åthskiUige  quacksalfuare, 
Empirici  och  slijke  sig  härsom  oftast  infinna  och  undher  prsetext  och 
skeen  at  curera  dhee  siuke  och  krancke  icke  allenast  löpe  uthi  huusen 
medh  dheras  sielf  prseparerade  odugelige  Medicamenter,  uthan  och  understa 
sigh  at  inrätta  förbudne  Apoteek,  hvarigenom  många  fördärfves  till  sin 
helso,  och  dhee  förordnadhe  rätte  Apoteekare  hjda  stoor  skada  och  mehn 
i    deras    nähring;     Hvarföre   hafve    Wij   til  at  förekomma  och  remediera 


*)  CoUegii  medid  protokoll  den  *7,  och  "/,  1683. 

23 


354  ALLMÄNNA   PRIVILEGIER   FÖR   APOTEKARENS   I   STOCKHOLM. 


allt  sådant  i  nädher  godtfunnit,  at  giöra  herom  en  wiss  förordning  sampt 
och  constituera  och  sättie  ett  wijst  antahl  Apoteekare  härsammastädee 
och  dhem  Wårt  Nådige  privilegium  at  medhdeela  och  förunna;  Och 
såsom  Wij  pröfwe,  att  dhenne  Wår  Residenz  Stadh  medh  dhee  allreda 
werckeligen  inrättade  femb  Ordinarie  Apoteeken,  nembligen 

l:o.     Wår  Hof  Apoteekare  Daniel  Robergs  uti  Leijonet, 
2:o.     Wår   och    Hennes    Maj: t  Wår  hög:te  Fru  Moders  Apoteekare 
Christian  Herseus  utj  Morianen, 

3:o.  C  hr  is  to  ph  Molitors  utj  Engelen, 
4:o.  Julius  Friederich  Friedenreich  utj  Schwanen  och 
5:o.  Saal.  Christian  Daures  Enckias  utj  Markattan,  jempte  dhet 
extraordn.  Apoteket  som  Wij  Apoteekaren  Jurgen  Brand  t  af  serdeles 
gunst  och  nådhe  förundt  hafwe  på  Södher  malmen  at  inrätta,  noogh- 
sampt  och  till  nödhwendigheeten  skall  wara  försedder;  alt  sä  confirmere 
och  stadhfäste  Wij  åfwanbenämbde  5  Ordinarie  och  dhet  eene  Extraord. 
Apoteket  härmedh  och  i  krafft  af  dhetta  Wårt  öpna  Breef,  således  at 
uthom  dhem  inge  fleere  nu  eller  framdeles  undher  hvadh  nampn  och 
prsBtext  dhet  och  wara  kundte,  här  utj  Wår  Residentz  Stadh  och  dess 
Mallmer  skole  inrättas  eller  anordnas ;  Thesslijkes  skall  ingen  Materialist, 
Oculist,  Operator,  bruchsnijdher,  b^dhare,  såckerbagare  eller  kryddkrämare 
wara  bemächtigat  at  försällja  någre  venena,  Abortiva,  Antidota,  Confor- 
tantia,  Purgantia  composita  eller  och  aquas  tam  simplices  qm:  compo- 
sitas,  Emplastra,  Ungventa,  Theriacam  Mithridatium,  Confectiones  offici- 
nales,  Balsama,  Species  et  pulveres  compositos,  Olietates,  Elixir,  aquas 
vitse  Mathiolj,  item  Slagwatten,  sampt  Canelmodher  och  andre  distilerade 
Wattn,  bröstkakor,  viol-,  rosen-  och  andre  syniper,  Conservas  eller  andre 
slijke  Midiciniske  saaker,  som  egentiigen  höra  till  Apoteeken,  mycket 
mindre  skall  någon  quacksalfuare  undherstå  sigh,  något  af  sina  wahrur 
at  föryttra  antingen  hemma  eller  uthom  sitt  Huus,  uthan  låtha  sigh  nöija 
medh  den  bewillningh  ocli  tillståndh,  som  dhem  wedh  Marknastijdher 
förunnes.  Och  pä  thet  dhesse  förordnade  Apoteekare  så  mycket  bättre 
mage  kunna  erhållas,  så  skall  hwarcken  en  Medicus  Practicus,  Chijrurgus, 
Liaborant,  Distillator  eller  någon  annan  ehoo  dhet  och  wore,  hafva  fritt 
tillståndh  at  hålla  något  bij-Apotek  eij  heller  sielf  praeparera  någre  Medi- 
camenter  till  Apotekames  prejudice  för  sine  Patienter  dhem  inwärtes  at 
applicera  och  bruka,  föruthan  dhee  wundh-drycker  och  decocta  som  af 
dhem  brukade  blifwa.  Dheremot  skole  bemelte  Sex  Apotekare  medh  all 
flijt  derhän  trachta  och  skylldige  wara,  at  dheres  officiner  medh  godhe 
friske   och   dugelige,    jembwäl   alle  dhee  materialier  altijdh  äre  försedde, 


ALLMÄNNA  PRITILEOIER   FÖB   APOTEKABBNE   I  STOCKHOLM.         355 

som  ett  wälbestalt  Apotek  dhet  fordrar  och  kräfwer,  och  Collegium 
Medicmn  dhet  godt  och  nödigt  finner,  såssom  och  sig  låta  angelägit 
wara,  at  skaffa  sig  godhe  Geseller  tillhanda,  så  at  Medicamenteme  medh 
godh  försichtigheet  och  sorgfäldigheet  mage  prsepareras  och  i  alt  öfrigt 
sigh  så  anskicka  och  förhålla,  som  dhee  dhet  in  för  Gudh,  Oss  och  hwar 
och  een  kunna  answara,  Och  såssom  dhee  intet  böra  ijdka  och  drifwa 
någon  borgerlig  Nähring,  för  uthan  hwadh  dheras  Apotek  och  dhertil 
nödhige  materialiers  anskaffande  widhkommer,  Så  skole  dhee  alt  dher- 
emoth,  wara  frije  och  förskonte  för  all  borgerlig  tunga,  pålagor,  Stadz- 
beställningar  samt  Inqvarteringar  och  andre  slijke  onera,  ehwadh  nampn 
dhee  helst  hafwe  kunna.  Och  om  en  eller  annan  af  dhesse  åfvan  speci- 
ficerade Apotekare  framdeles  skulle  medh  dödhen  afgå,  så  skall  Enkan 
eller  dhess  barn  blifva  wedh  Apoteket  -^ch  niuta  alle  privilegier  och 
frijheter  till  godo,  så  länge  dhee  dhen  i  behörigt  ståndh  och  esse  hålla, 
likwäl  skall  dhen  Provisor  som  dherwidh  antages  och  Apoteket  på  sådant 
fall  förestå  will,  undergå  GoUegij  Medicorum  och  samptelige  Apothekames 
examen  och  afläggia  dhen  wahnliga  Eedhen.  Dhet  alle  som  wederbör 
serdeles  Wår  Öfwer  Ståthållare  och  Magistraten  härsammastädes  hafve 
sig  at  efterrätta  och  ofta  bem:te  Apotekare  widhåDe  dhem  förundte  privi- 
legier at  maintenera  och  förswara. 

Ofvanstående  k.  bref  utsträcktes  sedermera  till  rikets  samtliga 
apotekare  genom  »Kongl.  Maj:ts  förnyade  privilegium  för  apotekare- 
societeten  uti  Sverige  och  des  underliggiande  provincier  emot  de  af 
qvacksalfvare  och  andre  slijka  inritade  missbruk  af  den  *76  1683»  *). 
I  detta  k.  bref  tillförsäkrades  apotekarene  skydd  »emot  alt  ingrep,  för- 
fång och  prejudice  af  materialister,  qvacksalfvare,  empiricis,  och  andre, 
som  stryka  kring  landet  och  sig  den  ena  tijden  efter  den  andra  uti 
vårt  konunga  rike  inställa.  Under  hvad  titul,  skeen  och  prsetext  det  vara 
må,  skole  inge  qvacksalfvare,  oculister,  brucksnidare,  operatorer  och 
materialister  understa  och  fördrista  sig  att  sällia  någre  sådane  medi- 
cinske  saker,  som  uti  vårt  förra  privilegio  stå  specificerade  och  egentligen 
höra  till  apotheken,  hvarken  hemligen  uti  huusen  eller  uppenbarligen, 
dem  som  detta  isynnerhet  tilkommer  til  mehn  och  prsejudice  uthi  deras 


')   Pinnes  sldldt  tryckt,  Stockholm  1683,   och  dessutom  som  bihang  till  den  nya 
upplagan  af  medicinalordniDgaraa,  Stockh.  1742.    4:o. 


356  ALLMÄNNA   STADGANDBN    RÖRANDR   APOTEKSVÄSENDET. 

näring  och  handtering,  vid  straff  och  confiscation  af  alla  deras  varor 
tilgörandes;  ty  blifver  här  med  en  gång  för  alla  på  det  alfvarligaste 
budet  och  befallat  att  alle  slijke  qvacksalfvare  och  landstrykare  skole 
här  ifrån  staden  och  riket  afhållas,  och  ingen  under  hvarjehanda  prsetext 
tillåtas,  att  smöria  på  gemene  man  sina  förfalskade  och  bedrägelige 
compositioner,  mången  till  stor  skada  och  hälsans  förlust,  vid  onåde  och 
straff,  som  åfvan  förmält  är». 


2.    Stadgandena  i  k.  medieinalordnlngapiia  af  år  1688  Förande 

apoteksväsendet 

För  att  kunna  inse  betydelsen  af  de  omständigheter,  som  i  det 
följande  skola  meddelas  rörande  det  svenska  apoteksväsendet,  är  det  nöd- 
vändigt att  i  korthet  sammanfatta  det  viktigaste  af  1688  års  medicinal- 
ordning,  så  vidt  den  berör  handeln  med  medikamenter.  Nämnda  medi- 
cinalordning  föreskrifver  sålunda: 

att  en  af  coUegium  medicum  utarbetad  farmakopé  bör  tjena  alla 
apotekare  i  riket  till  norm  och  rättesnöre  (§  13); 

att  apotek  skall  visiteras  i  Stockholm  af  coUegium  medicum  och  i 
landsorten  af  ordinarie  läkare  hvar  på  sin  ort  (§  14).  Der  något  befin- 
nes  vara  förlegadt  eller  förderfvadt,  bör  det  utan  vidare  bortkastas  (§  28); 

att  beredningen  af  vissa  stora  och  kostsamma  kompositioner  bör 
ske  i  läkares  närvaro  (§  15); 

att  ingen  må  i  riket  hålla  apotek,  utan  att  han  först  examinerats 
af  coUegium  medicum  med  biträde  af  tiUkallade  apotekare  och,  sedan 
han  efter  koUegii  »godtpröfvande»  erhåUit  Eongl.  Maj:ts  kaUelse  och 
beställning,  aflagt  föreskrifven  ed  (§  16); 

att  apotekarenes  biträden  (»gesäller»)  böra  uppvisa  sina  intyg  i 
koUegium  och  edeUgen  förbinda  sig  tiU  medicinalordningarnas  iakt- 
tagande (§  17); 

att  disciplame  (»lärgossarne»)  skola  af  apotekarene  undervisas  (§  18); 

att  ingen  apotekare  må  låta  bruka  sig  tiU  praktiserande  vare  sig 
utom  eUer  inom  hus,  mycket  mindre  gesäUeme  (§  19); 


ALLMÅNNA   STADGANBEN    RÖRANDE   APOTBKSTÅSSNDIT.  357 

att  en  taxa  på  såväl  medicamenta  simplicia  som  composita  och 
andra  materialier  uppsattes  till  apotekarenes  efterlefnad  (§  20); 

att  apotekarene  alltid  hafva  till  salu  goda  och  oförfalskade  varor, 
årligen  anskaffa  färska,  i  landet  växande  rötter,  kryddor,  blomster  och 
frön  och  det  hvart  och  ett  i  rattan  tid,  icke  förlegade  eller  illa  kondi- 
tionerade  varor  från  fremmande  ortei'  införskrifva,  för  hvilken  orsak 
apotekarene,  sä  ofta  fremmande  varor  ankomma,  skola  noga  examinera 
dem  till  utrönande  af  deras  riktiga  beskaffenhet  (§  21); 

att  icke  från  fremmande  orter  införskrifva  composita,  hvilka  kunna 
htftaima  prepareras  (§  22); 

att  venena  och  andra  farliga  medikamenter  böra  förvaras  och  för- 
säljas med  iakttagande  af  vissa  bestämda  försiktighetsmått  »och  såsom 
folket,  då  de  intet  slike  saker  få  köpa  på  apoteken,  äro  färdiga  att  söka 
sådant  hos  kryddkrämarne,  hvilka  sådane  saker  härtills  utan  motsägelse 
sålt  hafva,  skola  icke  allenast  apotekarene,  utan  ock  kryddkrämarne  och 
hvar  och  en  som  sådana  ting  sälja  lärer,  vara  bundna  att  hålla  sig  vid 
denna  förordning,  vid  straff  af  50  daler  smt»  (§  23); 

att  utan  dröjsmål  expediera  recepter,  hvarpå  är  antecknadt  att  de 
erfordra  skyndsamhet  samt  att  på  hvart  och  ett  medikament  utsattes  den 
signatur  läkaren  sjelf  gifvit,  jämte  dag,  datum  och  den  förordnande 
läkarens  namn  (§  25).  —  Ett  till  collegium  medicum  den  ^y^  1757  aflåtet 
k.  bref  med  anledning  af  klagomål  öfver  dröjsmål  med  expedierandet 
af  inlemnade  recepter  anbefallde  kollegium  att  rätta  detta  förhållande; 

att  icke  genom  recepters  förevisande  förråda  hemlig  sjukdom, 
klandra  eller  ändra  något  i  en  läkares  recepter  eller  utan  hans  med- 
gif vande  iterera  eller  förnya  dem  (§  26); 

att  alla  recepter  skola  afvägas  och  dispenseras  med  medicinsk 
(Numberger)  vikt  (§  29); 

att  kryddkrämare  förbjudas  handtera  sådana  saker,  som  dem  ej 
egnar  och  bör,  hvarför  ingen  kryddkrämare  må  till  salu  hålla  det  rin- 
gaste compositum  medicamentum  chymicum  eller  galenicum  (§  31). 

En  del  af  ofvanföre  upptagna,  i  medicinalordningens  ursprungliga 
lydelse  ingående  stadganden  blefvo  på  apotekarenes  anhållan  modifierade 


358  ALLMÄNNA   8TADGANDEN   RÖRANDE    APOTBKSYÄSENDET. 

genom  Kongl.  Maj:ts  resolution  af  den  ^/g  1698*).    Härom  förekommer 
i  ett  coUegii  medici  protokoll: 

»IG 93  den  ^^/g  discurerades  om  den  skamlösa  skriften  Apothekaie 
Societeten  hade  inlagdt  uthi  kungl.  Cantzlij  Collegio  emoot  Collegimn 
medicum,  hvamthinnan  dhe  frivole  exciperar  emoot  Kongl.  Maj:t8  giorde 
Apothecar  Ordningh,  menandes  densamma  touchera  dem  alt  för  när.  Och 
resolrerades  att  d:r  Ziervogel  medh  d:r  Micrandro  skulle  samman- 
sättja  et  tilbörligit  svar  derpå,  hvilket  kunde  biilfiggas  uthi  kongl.  Cantzlij 
Collegio  ad  acta,  på  det  posteritatem  finge  deraf  see  deras  stora  obillighet». 

I  nämnda  resolution  tillförsäkrades  apotekarene  rätt  att,  der  ingen 
ordinarie  doctor  medicus  finnes,  få  betjena  sjuke  med  råd  och  dåd  »och 
skall  dem  icke  heller  vara  betaget,  fast  en  medicus  är  i  orten,  obehind- 
radt  att  använda  goda  usual  och  väl  experimenterade  medel,  när  de  i 
nödfall  eller  ock  uti  ringare  och  hastigare  tillfällen  blifva  tillitade  eller 
ock  någon  hos  dem  rådgör  öfver  några  små  barn  eller  andra  krämpor», 
samt  i  öfrigt  idka  handköp.  Förnyandet  af  ett  recept  var  utan  läkarens 
medgifvande  icke  tillåtet,  »när  en  doctor  medicus  hafver  någon  patient  i 
kur»,  men  stånde  det  don  sjuke  »fritt  med  sin  fara  att  låta  tillreda  medi- 
camenter  efter  ett  eller  annat  honom  recommenderadt  recept».  Förbudet 
för  kryddkrämarne  i  så  väl  kongl.  brefvet  af  den  ^Ve  1683,  som  §  31  af 
medicinalordningarna  »att  till  salu  hålla  medicamenta  composita  chvmica 
eller  galenica  vill  Kongl.  Maj:t  hafva  reitereradt,  skolandes  det  noga  iakt- 
tagas, välförståendes  allenast  på  de  orter,  hvarest  väl  beskaffade  och  för- 
sedde  apothek  finnas  inrättade.  Skolande  dock  likväl  ungerske  drott- 
ningevatten eller  välluktande  essencer  derunder  icke  vara  förstående». 
Medikamentskostnader  skulle  framför  all  annan  gäld  näst  begrafnings- 
kostnaden  godtgöras. 

Ofvananförda  för  apoteksväsendet  gifna  grundregler  lemna  en 
otvungen  vägledning  för  bedömandet  af  alla  de  omständigheter,  hvilka 
beröra  landets  apoteksväsende  under  den  följande  tiden,  hrarför  de 
åtgärder,  hvilka  sedermera  vidtogos  till  apoteksrörelsens  antingen  skydd, 


*)  Se  härom  detta  ai*betes  första  del  sid.  22  ff. 


AP0TKK8PBITILB0IERNA  I   STOCKHOLM.  359 


kontroll  eller  befordran  äfven  stå  i  närmare  eller  fjärmare  sammanhang 
med  dessa  stadganden. 


3.    Apoteksprivilegierna,  såpskildt  i  Stockholm.    Strid  om 
inrättandet  af  njfa  apotek  i  Stockholm. 

Förrän  vi  öfvergå  till  framställningen  af  det  svenska  apoteksräsen- 
dets  historia,  sådan  den  framgår  ur  hithörande  handlingar,  måste  vi 
beröra  de  s.  k.  apoteksprivilegierna,  ehuru  förf.  icke  här  vill  ingå  pä 
en  skildring  af  den  betydelse  de  under  tidens  lopp  vunnit  för  apoteks- 
yrket eller  af  den  handel,  som  med  dem  bedrifvits  ^).  Denna  fråga 
ligger  i  sina  konseqvenser  till  en  del  utom  det  historiska  området.  De 
privilegierade  apotekens  antal  ökades  småningom  så,  att  i  början  af 
innevarande  sekel  icke  mindre  än  110  apotek  funnos  i  Sverige*). 
Endast  om  apoteken  i  Stockholm  må  några  historiska  upplysningar  här 
lemnas^).  Ehuru  i  denna  stad  redan  hunnit  inrättas  sex  apotek,  näm- 
ligen »Lejonet»  1575—1625,  »Markattan»  1623—1625,  »Engeln»  1649, 
»Svanen»  1649,  »Morianen»  1670  och  »örnen»  1674  (på  söder,  flytt^dt 
till  staden  1677  och  kalladt  »Korpen»)  samt  1675  och  1683  stad- 
gats att  icke  flera  än  sex  apotek  skulle  i  Stockholm  få  anläggas, 
beviljades  1690  åt  Georg  Fredrik  Strobell  privilegier  på  apote- 
ket »Enhörningen»,  1692  åt  Johan  Berendtz  på  apoteket  »Hvita  björ- 
nen» (Ladugårdslandet)  och  1693  åt  Gasper  Ziervogel  på  apoteket 
»Kronan».  Efter  utfärdandet  af  sistnämnda  privilegier  inlemnade  stadens 
apotekare  mot  slutet  af  år  1694  till  Kongl.  Maj:t  en  underdånig  anhållan, 
att  icke  några  nya  apotek  vidare  skulle  få  i  Stockholm  inrättas^): 


^)  Se  härom  A.  T.  Wistrand,   *0m  apoteksprivilegierna»  i  »Afhandlingar  i 
Statsmedicinen».    2.    Sthlm  186C  s.  81. 

*)  Fiiinas  uppräknade  af  W  is  t  rand  a.  a.  s.  87—89  och  A.  J.  Bruzelius,  För- 
teckning bfcer  Sveriges  apotek  och  deras  innehafvare.    Sthlm  1881. 

')  A.  T.  Wi strand,  Om  Stockholms  apotekares  privilegier,    Sthbn  1862. 

*)  1  riksarkiYet  under  rubrik  »Direktioner  för  sjukv&rd». 


860  NTA   APOTEK   I   STOCKHOLM. 


»Och  emedan  som  åthskillige  af  Apothekame  sökt  denna  stora  ko- 
nungsliga nåden  att  fä  hålla  apothek,  och  vunnit  densamma  under  den 
prsetexten,  at  södra  malmen  och  ladugårdslandet  eij  wore  försedde  medh 
apothek^  altså  bedie  Ed.  kongl.  Maj:t  wij  hermedh  underdånigst,  at  och 
desamma,  som  i  den  regarden  äro  privilegerade,  mage  wara  hedanefter 
förbundne,  at  hålla  på  sådane  ställen  apothek,  men  ingen  annorstädes 
och  dem  eij  må  tillstädjas  at  transportera  sine  apotek  in  uti  staden  och 
således  strandsättia  desamma,  som  bebor  malmame,  sosom  och  wara  oss 
androm  skadeligh  uthi  wår  näring,  skolandes  elliest  äter  igen  andra  sökia 
at  få  sättia  sig  under  samma  praetext  neder  i  deras  stellen  och  således 
apotheken  föröka  sig  till  eeu  oändelig  hoper,  hvarigenom  staden  blefwe 
upfdlt  med  een  deehl  oduglige  apotek,  såsom  intetdhera  för  mycken- 
heten skull,  hafwer  rätt  stoort  att  giöra,  utan  måste  således  medicamen- 
teme  stå  och  skiämas,  blifwa  gamla  och  odugse,  hvarigenom  patienteme 
b'jda  stoor  meen  till  dheras  helsas  skiötande». 

KongL  brefvet  af  den  ^^/^^  1694  förklarade  äfven: 

»Men  som  Wij  pröfve  staden  med  malmarne  således  nogsampt  wara 
försedde  med  bemälte  antahl  af  Apotheques,  Altså  wehle  Wij  härmed 
icke  allenast  hafwa  stadgat,  at  uthom  dessa  Nije  Apotheken,  hwilka  för 
tiiden  wärckeligen  äre,  inge  flere  nu  eller  framdeles,  under  hvad  nampn 
eller  prsetext  dett  ock  wara  må,  här  i  staden  eller  på  malmame  skohla 
inrättas  eller  anordnas;  uthan  förordne  jemväl  härigenom  att  de  apothe- 
käre,  som  hafva  fått  tillstånd  att  inrätta  deras  apothek  på  Södra  Malmen 
och  Ladugårdslandet,  hädanefter  skola  vara  förbundne  dem  dersammastädes 
att  hålla  och  ej  få  transportera  dem  in  uti  sjelfva  staden  de  dersamma- 
städes inrättade  till  hinder  och  skada»  ^). 

Sedan  Eongl.  Maj:t  ytterligare  såväl  1707  som  1724  afslagit  då 
gjorda  ansökningar  om  nya  apoteks  inrättande,  gaf  ofvan  meddelade  be- 
stämning, att  apoteken  i  Stockholm  icke  skulle  få  öfverskrida  ett  antal 
af  nio,  i  medlet  af  förra  seklet  uppslag  till  en  häftig  strid.  Visserligen 
hade  Kongl.  Maj:t  i  sitt  för  Henrik  Schultz  Lorentzson  den  "/?  1'35 
utfärdade   privilegium   förklarat,  att  apotekens  antal  i  Stockholm  kunde 


^)  Finnes  skildt  tryckt  såsom  -»Kongl.  Maj:t8  äpna  href^  angående  apotheeame  i 
Stockholms  stad  och  på  Malmarne,    Dat.  Stockh.  den  *°y„  16949. 


NTA   APOTEK   I  STOCKHOLM.  361 


efter  behof  och  tidens  kraf  ökas  ^),  men  någon  ny  apoteksanläggning  kom 
icke  i  fråga,  förrän  stadens  apotekare  efter  k.  serafimerlasarettets  inrät- 
tande började  fmkta  att  ett  nytt  apotek  komme  att  med  tiden  uppställas 
i  dess  närhet  I  anledning  häraf  inlemnade  de  till  Kongl.  Maj:t  den 
^Vij  1750  en  inlaga  af  följande  lydelse: 

»Såsom  apothekaresocieteten  fått  förnimma  det  hos  E.  Kongl.  Maj:t 
någon  med  första  lärer  inkomma  och  giöra  und.  ansökning  at  på  Kongs- 
holmen  få  nedsättia  sig  och  der  uprätta  et  apotheque  under  praetext  at 
med  et  sådant  apotheque  wilja  betiäna  det  lazarettet,  som  efter  E. 
Kongl.  Maj:ts  nådiga  förordnande  därsammastädes  skall  inrättas;  — för- 
binder sig  societeten  äfven,  at  så  skola  besörja  det  anbefalte  lazarettet 
med  medicamenter,  så  at  hwarcken  hvad  sjelfwa  medicamenterne  til  god- 
het och  priis,  eij  heller  deras  hållande  vrid  lazarettet  tiU  bequändighet 
för  de  dijt  förordnade  hrr  medids  något  skal  wara  att  klaga». 

E.  lasarettsdirektionen,  som  vid  sjukhusets  öppnande  1752  först  lät 
taga  medikamenter  från  apoteket  Morianen,  gaf  sedermera  den  ^/^^  1753 
konstitutorial  på  denna  medikamentsleverans  åt  provisorn  Johan  Chri- 
stian Georgii  å  apoteket  Kronan,  sedan  denne  aflagt  behörig  examen. 
Såväl  öfver  denna  examen,  som  öfver  den  Georgii  lemnade  leverans 
besvärade  sig  apotekarene  den  ^^/i^  1753  hos  Kongl.  Maj:t  och  sparade 
dervid  icke  på  svåra  tillvitelser  mot  collegium  medicum  och  lasaretts- 
direktionen. Med  anledning  häraf  hemställde  kollegium  i  sitt  svaromål, 
huruvida  icke  justitiekanslersembetet  kunde  anbefallas^  »att  genom  nå- 
gon actorem  publicum  lagligen  låta  societen  anklagas  och  till  den  alfvar- 
sama  näpst  befordras,  som  densamma  förtjent».  »För  sina  nog  fräcka 
anlopp  mot  k.  lasarettsdirektionen»  ansåg  kollegium  att  apotekarene  borde 
sakfäUas  »till  en  afgift  på  så  många  år,  som  å  900  dal.  kunde  utgöra 
18,000  dal.  kmt  såsom  ett  understöd  för  en  så  dyrbar  inrättning,  som 
lasarettet». 

Farhågorna  för  ett  särskildt  lasarettsapotek  voro  således  tillsvidare 
ogrundade.    Emellertid  inlemnades  1759  underdåniga  ansökningar  om  tre 


*)  Finnes  äfven  tryckt  i  »JT.  Fredric  Lafea  privilegium  den  "/?  1735  för  apothe- 
karefi  Schultz  på  Ladugårds  Lands  apotktkct*.   Sthlm  1760.  4:o.  (Earol.  Insi  bibi.) 


362  NTA   APOTBK   I   STOCKHOLM. 

nya  apoteks  inrättande  i  Stockholm  och  kollegium  tillstyrkte  dertill  bifall 
i  skrif velse  till  kongl.  Maj.t  af  den  ^%  s.  å.  Kollegium  ansåg  att  de 
förra  apotekarenes  privilegier  icke  voro  exclusiva  eller  på  något  satt 
kunde  hindra  anläggandet  af  nya  apotek,  om  stadens  fördel  fordrade  det* 
Dessutom  åberopade  kollegium  k.  brefvet  af  den  ^Via  1756,  hvaruti 
bland  annat  ingick  följande  yttrande: 

»Fördenskull  och  emedan  läkemedels  godhet  och  erhållande  för  bil- 
ligt pris  kunna  minst  pä  de  orter  vinnas,  hvarest  en  enda  säljare  deraf 
allenast  är  att  tillgå,  som  oftast  mehr  följer  sin  begärliga  vinning,  än 
skäligheten  och  apothekaretaxan,  det  alltså  de  innevånare,  som  antingen 
sjelfve  eller  landshöfdingame  å  deras  wägnar  om  ett  eller  flere  apotheks 
inrättning  sig  anmäla,  sådant  må  tillåtas  till  förekommande  af  allmän- 
hetens lidande  genom  enskilt  missbrukad  näring,  samt  befordran  af  hvars 
och  ens  bequämlighet  och  wältrefnad». 

I  samma  syfte  skref  assessor  J.  Darelius  den  ^7?  ^759  till 
Abraham  Bäck: 

»Apothekrame  hafva  inkommit  och  beropa  sig  endast  på  privilegia 
exclusiva.  Min  enfaldiga  tanke  är,  att  höga  regeringen  lärer  ej  så  mydcet 
hädanefter  tillåta  exclusioner  och  enskylta  förmåner  och  att,  om  ej  nu 
dock  en  gång  ett  vist  antal  af  apothek  i  hufvudstaden  blifver  uphäfvit, 
så  framt  ei  hvarannan  handlande  och  hoptals  med  qvacksalfverier  skola 
vara  nödsakade  att  sälja  medicamenter». 

På  de  af  kollegium  åberopade  skäl  beviljade  Kongl.  Maj:t  den  *Vii 
1759  tre  nya  apoteksprivilegier  i  Stockholm,  nämligen  ett  vid  Hötorget 
(Ugglan,  först  kallad  Elgen  ^),  ett  på  Kungsholmen  (Hjorten)  och  ett  pä 
Södermalm  (Oripen)  i  Katarina  församling,  samt  lemnade  till  kollega 
»sorgfälliga  bepröfvande  att  af  dem,  som  sig  nu  anmält  eller  anmälandes 
warda,  de  mast  förfarna  och  skickeligaste  utse  och  tUl  privilegiemas 
erhållande   anmäla».    Efter   erhållen  kännedom  om  detta  Kongl.  Maj:ts 


O  Medels  ett  skildt  k.  bref  af  den  7^  1762  tilläts  apotekaren  Pehr  Chr.  Schul- 
zen  att  i  stället  för  en  elg  fä  som  skylt  utBätta  »Minervse  sinnebild  förestäld  genom  en 
armerad  uggla,  stående  på  Aesoulapii  staf  och  tillika  på  en  lans»  efter  den  till  oollogiam 
medicum  insända  ritningen. 


NYA    APOTEK   I  STOCKHOLM.  363 


beslut  anhöllo  samtlige  apotekare  att  få  sjelfve  genom  provisorer  hålla  de 
nya  apoteken  och  Kongl.  Maj:t  anbefallde  i  skrifvelse  af  den  22/1  1760 
koUegiiira,  »att  taga  i  öfvervägande  huru  och  på  hvad  sätt  Kongl.  Majrts 
nådiga  förordnande  af  den  ^o/^^  1^^^  angående  de  nya  apothekens  inrät- 
tande bäst  och  beqvämligast  till  allmänhetens  tjenst  må  vinnas».  I  skrif- 
velse af  den  V3  1760  ansåg  sig  kollegium  böra  afböja  detta  förslag  och 
tillstyrkte,  att  hvarje  apotek  skulle  ha  sin  egen  ägare,  som  för  detsamma 
vore  ansvarig. 

Yid  examinerandet  af  de  personer,  hvilka  anmält  sig  till  erhållande 
af  privilegium,  gjorde  apotekarene  svårigheter.  Då  kollegium  den  *72 
1760  skulle  anställa  examen  med  »apotekaregesällen»  Gottfrid  Hahr, 
som  af  invånarene  fått  kallelse  till  det  nya  apoteket  å  Kungsholmen, 
nekade  de  tillkallade  apotekarene  J.  M.  Wirrwachs  och  J.  J.  Salberg 
att  deltaga  i  förhöret  och  aflägsnade  sig,  h varefter  kollegium  ensamt 
företog  sig  detsamma.  Samma  vägran  förekom  den  ^''/j  1760  vid  examen 
med  Lars  Sandberg,  kallad  till  apotekare  vid  Hötorget,  i  stället  för 
fältapotekaren  Abraham  Dahl,  som  afsagt  sig  förtroendet,  och  den 
5/3  vid  examen  med  Karl  Magnus  Bonge,  kallad  till  emottagandet 
af  apoteket  i  Katharina.  Dessa  tre  nya  apotekare  blefvo  sålunda  exa- 
minerade af  kollegium  ensamt.  Häröfver  besvärade  sig  nu  apoteka- 
rene hos  Kongl.  Maj:t,  att  kollegium  »obehörigt»  anställt  dessa  examina 
och  kollegium  å  sin  sida  beklagade  sig  hos  Kongl.  Maj:t  öfver  i»ett  upp- 
förande, som  försätter  kollegium  i  bekymmersamhet  uti  dess  ämbete,  så 
framt  ej  Kongl.  Maj:t  sådant  täckes  med  onåd  anse  och  apotekarenes 
flere  gånger  vista  sidvördnad  vederbörligen  afstrafFa  låta».  I  k.  brefvet 
af  den  Vs  1760  anbefalldes  kollegium 

»att  anställa  examen  äfven  med  do  öfriga  sökande,  som  sig  vid 
detta  tillfälle  till  privilegiers  erhållande  i  underdånighet  anmält  och  icke 
inskränka  den  endast  »tiU  dem,  som  af  borgerskapet  kallade  blifvit», 
hvarom  alt  Collegium  sedan  borde  till  Kongl.  Maj: t  inberätta,  Och  alden- 
stund  Wi  för  öfrigt  finna,  det  apothekame  här  i  staden  icke  haft  anled- 
ning att  undandraga  sig  examens  förrättande,  såsom  en  deras  ämbete 
tillhörande  skyldighet,  samt  fördenskull  pröfvat  skiäligt^  det  wid  de  nu 
återstående   examina   de    sin    pligt   härutinnan   vid  100  daler  smts  vite 


364  STRID   OM    APOTEKSPHIYILBaiERNA   I   STOCKHOLM. 

böra   fullgiöra,   ty   hafwen  I  dem  sådant  til  deras  efterrättelse  behörigen 
att  förståndiga». 

Utom  ofvannämnde  sökande  förklarade  kollegium  apotekaregesäl- 
lerne  Pehle  och  Wickman,  hvilka  äfven  anmält  sig  till  erhållande  af  de 
nya  privilegierna,  icke  äga  den  kunskap  och  skicklighet,  som  de  redan 
examinerade  ^).  Kongl.  Maj:t  lät  emellertid  utfärda  de  nya  privilegierna 
den  Vs  1760  och  hänvisade  apotekarene  att  med  sina  besvär  vända  sig 
till  riksens  ständer.  I  sin  till  riksdagen  1761  inlemnade  besvärsskrift 
anhöll  apotekaresocieteten,  »att  hvad  i  förberörde  måtto  societeten  öfver- 
gått  matte  ändras  och  rättas,  så  mycket  mera,  som  för  de  trenne  apothe- 
karegesäller,  hvilka  till  societetons  förfång  vunnit  det  öfverklagade  bifallet, 
andra  ställen  i  riket  kunna  utses,  och  societeten  dessutom  förbinder  sig 
att  till  deras  skadeslöshållande  af  dem  inlösa  efter  inköpspris  det  förråd 
af  duglige  materialier,  h varmed  de  äro  försedde».  Apotekaresocieteten 
begärde  derför,  att  rikets  ständer  måtte  befästa  societeten  vid  deras  lag- 
och  välfångna  privilegier  nu  och  framdeles.    Saken  förföll  emellertid. 

Härmed  var  likväl  striden  ännu  icke  afslutad.  Den  vände  sig  nu 
till  tidningarna  och  småskriftslitteraturen,  hvilka  upptogo  frågan  om  apo- 
teksprivilegiernas exclusiva  natur.  Då  denna  efemera  litteratur  är  föga 
känd,  må  en  kort  redogörelse  för  densamma,  så  vidt  förf.  känner  den, 
här  meddelas^). 


*)  Collegii  medici  protokoU  den  *«/,  1760. 

')  En  anonym  insändare  afgaf  i  Stockholms  Veckoblad  1761  n:o  16  ^Svctr  på 
frågan  om  apotkekareprivilegier  för  residence  staden  Stockholm  kunna  vara  er- 
eltisiva»  och  yttrade,  »den  som  känner  privilegia  oecoDomica  och  deras  natur,  han  larer 
wäl  detta  förutan  finna,  att  de  ej  kunna  vara  stridande  emot  det  allmännas  väl,  utan 
böra  gifwas  efter  folkets  nödtorft  och  beqvämlighet».  1  n:o  17—18  af  samma  tidning 
inflöto  nu  ^Anmärkningar  vid  det  i  Weckobladet  n:o  16  införde  svaret  på  den  frågan 
om  apotheksprivilegier  för  residence  staden  Stockholm  kunna  vara  exclusiva*^  (afven 
skildt  tryckta),  hvaruti  insändaren  ville  underrätta  anonymus,  »at  det  intet  är  9  apothek 
i  Stockholm,  som  hvar  för  sig  äger  privilegium  exolusivum,  utan  apotheque  societeten 
i  Stockholm  äger  privilegia  exclusiva  af  år  1694  den  ^7iti  bvilka  såsom  laglige  och 
gällande  flere  gånger  sedan  blifvit  ansedde  och  af  riksens  högl.  ständer  befåstade». 
Ins.  menade,  att  apotekaresocieteten  just  i  stöd  af  sina  privilegier  ägde  närmaste  rätt 
till  inrättande  af  nya  apothek,  om  behofvet  längst  borta  på  norr  eller  söder  skulle  gon 
sig  gällande.    Sannolikt  var  det   apotekarene,   hvilka  samtidigt   besorjdo  att  >K(mgL 


STBID   OM  ÄPOTEKSPRIVILEGIERKA   I   STOCKHOLM.  365 

Några  år  senare  utbröt  åter  en  likartad  strid  om  apoteket  vid  k. 
serafimerlasarettet  i  Stockholm,  hvarom  redan  i  det  föregående  blifvit 
nämndt  ^). 


CoUegii  mediet  underdånigste  svar  af  år  1 725  tken  Yg  uppå  Kongl.  Maj:ts  nådigste 
remiss  angående  ett  nytt  apotheks  inrättande  uti  Storkholm.  1761.  4  blad  och  i^Kongl. 
Majits  Resolution  uppå  J.  Oottlieb   Schmieders  underdåniga  ansökning^  om  et 
apotheks  inrättande  på  Norremalm*^  gifven  i  rådkammaren  don  ^^/s  1725,  2  blad  4:o 
utkommo  från  trycket.    Kollegium  hade  nämligen  af  styrkt  J.  Schmieders  ansökning 
om  inrättande  ai  ett  apothek  i  närheten  af  barnhuset  eller  Hötorget  och  hade  dervid 
åberopat  kongl.  privilegierna  af  1675,  1683  och  isynnerhet  privilegiet  af  den  *7i«  l^^i 
>i  h vilket  apothequen  til  et  vist  antal  utsattes,  utöfver  h vilket  antal  ej  något  apotheque 
här  må  inrättas».    Kongl.  Maj:t  afslog  på  denna  grand  ansökningen.    Då  Kongl.  Maj:t 
sedermera  den  '7?  ^'735  bekräftade  privilegiet  för  apoteket  å  Ladugårdslandet,  som  Henr. 
Schultz  Lorentzson  tillhandlat  sig  af  Samuel  Malmen,  och  hvilket  privilegiibref, 
såsom  nämndes,  finnes  ti-yckt  i  Stockholm  1760,  inflöto  i  detta  privilegium  följande  ord, 
»men  ther  samma  ort  i  framtiden  så  märkeligen  skulle  tiltaga,  att  ett  eller  flere  apothek 
öfver  thetta  nödigt  pröfvas,  tå  skall  thet  stånda  til  wår  fria  disposition  i  thet  fallet  något 
annat  apothek,  at  tillåta  och  thet  samma  försee  med  behörige  privilegier*.    Här\id  borde 
man  erinra  sig,  att  apotekarene  ägde  rättighet  icke  blott  »att  till  salu  hälla  medicamenta, 
utan  ock  aromata,  krydder  och  konfiturer,  ehvad  namn  de  hälst  hafva  kunna,  såsom  alle- 
handa insyltade  saker,  stötte  kr>'dder,  aquam  vitae  och  mera  sådant»,  medan  borgerskapet 
deremot  fick  till  salu  hålla  endast  specerier,  såsom  peppar,  ingefära,  kanel,  sveskon,  man- 
del, russin  m.  m.,  hvilka  det  var  tillåtet  att  jämte  apotekame  försälja.  Nu  öfvergick  stri- 
den på  motskriftemas  område,  sedan  regeringen  på  coUegii  medici  tillstyrkan  beviljat  tre 
nya    apoteksprivilegier  i  Stockholm,   och  riksens  ständer  i  bref  till  Kongl.  Maj:t  af  den 
*%  1752  anfört  de  of  van  meddelade  orden,  »det  altså  de  inwånare,  som  antingen  sielfwe 
eller  landshöfdingame  å  deras  vägnar  om  ett  eller  flere  apotheks  inrättning  sig  anmäla, 
sådant    må  tillåtas,   och   det  til   förekommande  af  almänhetens  lidande  genom  enskilt 
missbrukad  näring,   samt   befordran   af  hvars   och   ens  wältrefnad  och  beqvämhghet». 
1  skriften   »Ärindringar  wid  stcaret  på  Anonymi  fråga  om  apothekare  privilegieme 
för    residence  staden   Stockholm  kunna  vara  exclusiva>^  Sthlm.  1761,  15  sid.  4:o  (af 
Claes    Udén)   ville  förf.   bevisa,   att  rubbning  i  apotekarenes  privilegier  vore  onödig, 
olaglig    och   skadlig,   men   fick   en   skarp   tillrättavisning  i  Stockholms  Veckoblad  1761 
d:o  26.     Derefter  utkom   »De  apothekare  societeten  här  i  residence  staden  Stockholm 
tryckande  omständigheter^  röra  egentligen  trenne  hufmtdmåh  2  bl.  1761  4:o,  hvaruti 
åberopades,  att  riks.  ständer  1723  tillstyrkt  apoteksprivilegiernas  bibehållande  och  att  på 
grund  deraf  k.  resolutionen  af  den  "/^  1745  utfärdadts,  samt  klagades  att  privilegier  till 
nya    apothek   blifvit  utfärdade  åt  visse  sökande,  ehuru  apothekaresocieteten  begärt  att 
sjelf    få    inrätta  och   underhålla    dem,   och   att  kollegium   ensamt   examinerat  trenne 
blifvande    apothekare.    Apothekaresocieteten  anhöll  derför  hos  riksens  ständer  »under- 
dån,   ödmjukast»  att,  hvad  i  förberörde  måtto  societeten  öfvergått,  måtte  ändras  och 
rattas.     Den  följande  skriften  framställde  *  Anmärkningar  öfver  den  för  de  nio  apothe- 
käre  här  i  staden  nyligen  utkomne  skrift^  rörande  deras  privilegier»  1  blad  4:o,  deruti 
^)  Se  ofvan  aid.  27. 


366  STRID   OM   APOTEKSPRITILEGIERNA   I  STOCKHOLM. 

Efter  dessa  strider  utfärdades  under  längre  tid  icke  några  nya  apo- 
teksprivilegier i  Stockholms  stad.  När  Georg  Eberhard  Georgii  be- 
gärde tillstånd  att  anlägga  ett  nytt  apotek  vid  Adolf  Fredriks  toig 
på  Södermalm,  afslogs  det  i  k.  brefvet  af  den  ^7i  1^05  och  äfvenså,  när 
Karl  Fredrik  Plageman  anhöll  om  rättighet  att  der  inrätta  apotek, 
beviljades  det  icke  i  k.  brefvet  af  den  7u  1809.  Några  år  senare  erhöll 
han  likväl  1816,  såsom  en  »personel  rättighet»,  privilegium  på  instruk- 
tionsapoteket »Nordstjernan». 

Bland  de  egendomligaste  strider  om  ett  apoteksprivilegium  var  väl 
tvistemålet  emellan  Bengt  Niclas  Berckenmeijer  i  Helsingborg  och 
hans  son  Herman  Berckenmeijer.  Denne  senare  hade  af  general- 
guvernören Johan  Kristoffer  To  1 1  blifvit  den  Vs  1804  kallad  till 
fältapotekare  i  Skåne  och  erhöll  efter  undergången  apotckareexamen  k. 
privilegium  den  'Vs  s.  å.  på  ett  fältapotek  i  Helsingborg.  Nu  besvärade 
sig  fadren  hos  Kongl.  Maj:t  deröfver,  att  Herman  Berckenmeijer 
upprättat  apotek  i  Helsingborg  i  strid  med  de  honom  såsom  stadsapotekare 
1782  beviljade  privilegierna.  Kongl.  Maj:t  förklarade  den  **/?  1806  det 
böra  blifva  dervid,  hvarigenom  tillika  en  obehaglig  process  emellan  far  och 


fÖi*f.  ville  bevisa  att  privilegierna,  såsom  af  ekonomisk  natur,  icke  kunna  vara  oxclu- 
siva.  En  dereftor  utgifven  ^Ödmjukaste  promemoria*  2  bl.  8:o  17G1  innehöll  endast 
ett  upprepande  af  de  från  apotokarenes  sida  förat  förebragta  skälen,  liksom  skriften 
-»Påminnelser  öfver  de  anmärkningar  och  tankar^  som  i  tve^inc  tUgifne  tryckta  blad 
blifvit  yttrade  emot  nio  apothek  i  Stockholm  och  deras  privikgier»  2  bl.  4:o  1761. 
Motskrif ten  » Ytterligare  svar  uppä  2:ne  af  Apothekare  Societeten  i  Stockholm  ulgifne 
skrifter,  den  ena  kallad  Ödmjukaste  promemoria  och  den  andra  Påminnelser  Öfrer 
anmärkningarne  och  tankarne  emot  de  nio  apothekens  privilegier  här  i  Stockholm^ 
4  bl.  4:o  1761,  sökte  ådagalägga,  att  privilegierna  hindrat  apotekarekonstens  frainätsfai- 
dande  och  skadat  apoteken,  emedan  de  vant  dem  att  från  utlandet  taga  många  slags 
läkemedel,  hvilka  hemma  kunde  beredas.  Visserligen  fi-amkastade  apotekarene  nfigra 
svaga  »Erindringar  öfver  de  nyligen  giorde  inkast  emot  de  gaynle  apottiekarene  i 
StocMwlm*  1  bl.  4:o  1762,  men  förf.  till  ^Tankar  om  apothekare  privilegiernas  be- 
skaffenhet* Sthlm  1762,  1  bl.  4:o,  bevisade,  att  då  i  privilegierna  af  1675  apotekens 
antal  bestämdes  till  6,  »demd  det  skulle  oryggeligen  fÖrblifN  a»,  ökades  apoteken  till 
nio  i  privilegierna  af  den  *7i»  ^^^^^  ^^^  ^^  infördes  samma  ord  som  i  1675  are  privi- 
legium. De  hafva  derför  ändrats  efter  tidens  behof  och  det  på  den  grund,  »att  apothe- 
ken  äro  för  allmänheten  och  icke  allmänheten  för  apothekarnes  enskilte  och  monopoliake 
förmåner  inrättade,  hvilket  nu  likväl  af  societeten  sökes,  och  är  det  samma,  som  at 
societeten  må  förunnas  eviga  privilegier,  änskönt  Stockholm  till  storlek  och  anseende 
fördubblas». 


SÄTTET   FÖR   APOTEKSPRITILEGIBBNAS   BBTILJANDE.  867 

son  skulle  förfalla.  När  inellertid  Herman  Berckeniueijerdref  öppen 
apoteksbandel,  inlemnade  fadren  till  collegium  medicum  1812  en  skrift, 
derati  han  besvärade  sig  öfver  denna  hans  son  beviljade  rättighet  Han 
skyllde  dervid  på  den,  »som  nu  så  bakvändt  refererat  saken  för  vår 
nådige  och  högst  rättvise  konung»,  beklagade  att  ett  kongligt  kollegium 
med  sitt  rättvisa  och  billiga  utlåtande  icke  haft  mera  framgång  och  upp- 
gaf,  att  hans  son  vågat  komma  inför  majestätet  med  rena  osanningar. 
Kollegium  förklarade  sig  icke  kunna  härtill  lemna  minsta  embetsåtgärd  O- 
Ehuru  endast  Kongl.  Ma]:t  kunde  bevilja  anläggande  af  apotek 
eller  tillåta  bedrifvande  af  apoteksrörelse  å  någon  ort,  synas  undantag 
likväl  hafva  egt  rum.  Sålunda  anmälde  prof.  J.  Fr.  Below  i  Lund,  att 
generallöjtnanten  K.  O.  Behnskiöld  tillåtit  en  Jakob  Dieterich,  »som 
aldrig  lärt  apothekarekonsten  och  intet  wore  af  Gol  legio  eller  med  dess 
wettenskap  examinerad»,  att  nedsätta  sig  såsom  stadens  apotekare  till 
förfång  för  den  af  akademien  antagna  apotekaren.  Kollegium  resolve- 
rade den  7ii  1700,  »att  till  bemäite  Jakob  Dieterich  afgår  bref,  att 
han  sig  sisterar  examini  och  framter  sin  vocation  och  privilegium,  då 
collegium  sedan  vill  tillse,  hvad  därvid  är  att  göra». 

Vid    utdelande   af  apoteksprivilegier  synas  icke   några   enhetliga 
grunder  hafva  gjort  sig  gällande.    Sundhetskommissionen  anhöll  i  bref 
till  Kongl.  Maj:t  af  den  V2  ^^743  om  inrättandet  af  ett  apotek  i  Streng- 
näs,  hvars  behöflighet  landshöfdingen  i  skrifvelse  af  den  ^Vi2  föregående 
år  framhållit    Carl  Christian  Pladecins  erhöll  äfven  (enligt  Sack- 
lén)    privilegium   på   detta   apotek  den  ^^/js  1746,  men  några  år  senare 
finner  man,  att  konsistorium  i  Strengnäs  begärde  att  collegium  medicum 
ville  anmäla  honom  till  erhållande  af  privilegier.    Härtill  svarade  kolle- 
gium   den  2a/b  1752,  att  det  icke  tillhörde  kollegium  att  anmäla  sådana 
äi-enden,  utan  borde  konsistorium  tillika  med  landshöfdingen  i  orten  och 
magistraten  hos  Eongl.  Maj:t  begära  apoteksprivilegier  för  staden.  Medels 
k.  brefvet  af  den  V9 1753  benådades  nämnde  apotekare  Pladecius  »med 
alla  de  fri-  och  rättigheter^  hvarmed  apothekare  vanligen  hugnas,  dock  att 
någon    tullfrihet   derunder  icke  begripes».    Denna  osäkerhet  i  apoteks- 


^)  Coilegii  medici  protokoll  den  ^Ve  1^1^> 


368  APOTEKSFIUALER. 


frågor  röjde  sig  ofta.  Ehuru  man  på  grund  af  medidnalförordniDgana 
kunde  föreställa  sig,  att  collegium  medicum  var  den  myndighet,  som  det 
närmast  ålåg  att  vaka  öfver  apoteksväsendet,  blef  likväl  sundhetskom- 
missionens  utlåtande  öfver  coUegii  medici  yttrande  i  dithörande  ärenden 
någon  gång  af  Kongl.  Maj.t  ytterligare  infordradt.  Äfven  landshöfdingame 
vände  sig  omedelbart  till  sundhetskommissionen  med  förslag  till  apote- 
kares antagande  i  städerna.  Sålunda  t.  ex.  landshöfdingen  i  Umeå 
den  */io  1755  med  förslag,  att  apotekaren  Anders  Elg  måtte  er- 
hålla apoteket  efter  Ånd.  B.  Hagstedt  När  en  ort  anmälde  sitt 
behof  af  apotek  och  föreslog  någon  person  dertill,  så  beviljades  det 
nästan  utan  undantag,  hvilka  än  omgångarne  varit,  dock  med  det 
villkor,  att  den  föreslagne  blefve  af  kollegium  examinerad.  Förrän  ett 
apoteksköp  hade  giltighet,  måste  afhandlingen  derom  företes  ortens  ma- 
gistrat ^). 

Filialer  eller  biapotek  voro  icke  ovanliga.  Stundom  hade  hufvud- 
ortens  apotekare  erhållit  rättighet  att  förse  hela  länet  och  andra  när- 
liggande städer  med  medikamenter.  Sålunda  var  Frans  Mikael  von 
Åken  i  Örebro  genom  privilegium  af  den  V12  1728  berättigad  att  hålla 
apotek  icke  blott  i  städerna  i  Nerike  och  Vermland,  utan  äfven  att  öfver 
hela  landsbygden  i  denna  provins  försälja  medikamenter.  Någon  gång 
erhöll  provinsialläkaren  rätt  att  dispensera  läkemedel.  Yid  uppkom- 
men fråga  om  inrättande  af  apotek  i  Arboga  beslöt  kollegium  den  ^Vs 
1706,  att  »apotekaren  Erik  Zimmerman  (i  Vesterås)  skulle  uti  Arboga 
hålla  en  gesäll,  som  kunde  folket  betiena  och  skulle  han  neka  sådant 
att  giöra,  borde  doctorn  (Petter  Elf  vin  g)  uthi  provincien  fritt  få  det- 
samma att  giöra  och  skulle  landshöfdingen  therom  tiUskrifvas».  När 
deremot  postdirektören  i  Stockholm  gjort  anmärkning  deröfver,  att  lands- 
höfding  Erik  Odelström  låtit  medels  fripost  försända  från  Gefle  post- 
kontor medikamenter  till  landsbygden  under  en  rödsotsepidemi,  ordine- 
rade af  dr  Nils  Gissler  i  Hernösand,  anhöll  landshöfdingen  i  bref 
till  k.  sundhetskommissionen  af  den  ^5  1748,  att  ett  apotek  måtte  inrättas 


^)  Collegii  modici  protokoll  den  "/*  1790. 


80CEENAP0TEK.  969 


i  sistnämnda  stad.  Å  sin  sida  beslöt  kollegium  den  ^Vi  ^7^6  ^^  ^^^ 
någon  magistrat  hädanefter  söker  apoteksinrättning,  först  utverka  för  den, 
som  de  till  förvaltningen  deraf  åstunda,  antingen  fria  husrum,  trädgård  ^) 
eller  annat,  emedan  annars  de  med  svårighet  i  småstädeme  kunna 
äga  nödtorftig  utkomst,  och  att  detta  alltid  skulle  vid  sådana  tillfällen 
iakttagas». 

Ännu  må  nämnas,  att  det  under  förra  seklet  var  mycket  vanligt, 
att  provinsialläkarene  höllo,  utom  de  egentliga  filialapoteken,  ganska  betyd- 
liga s.  k.  resapotek,  hvarur  de  försågo  ortens  innevånare  med  nödiga 
läkemedel.  De  voro  till  och  med  anbefallde  att  i  detta  afseende  gå  be- 
folkningens behof  till  mötes  och  det  hände  mer  än  engång,  när  ett  apotek 
var  i  lägervall  eller  sköttes  dåligt,  att  kollegium  uppmanade  provinsial- 
läkaren  att  förse  sig  med  ett  tillräckligt  förråd  af  dugliga  medicinalier. 

Endast  undantagsvis  förekommo  s.  k.  sockenapotek.  Nätra  socken 
begärde  att  apotekslärlingen  Nils  Thunmark  måtte  få  handhafva 
ett  sockenapotek.  Denne  Thunmark  hade  af  Kongl.  Majits  befallnings- 
hafvande  den  ^^/^  1796  blifvit  antagen  till  »åderlåtare  för  socken». 
KoUegium  lemnade  honom  tillstånd  att  vara  sockenapoteks  föreståndare 
under  det  villkor,  att  han  från  vederbörligt  apotek  hemtade  sina  medi- 
cinalier. Tillika  borde  han  samla  de  i  orten  växande  medicinalörterna, 
men  kunde  icke  annorlunda,  än  författningarna  det  tilläte,  äga  rättighet 
att  som  läkare  besöka  sjuka  *).  Derefter  finner  man,  att  kollegium  ännu 
lemnat  sitt  bifall  till  ett  och  annat  sockenapoteks  anläggning  under  nyss 
anförda  villkor  för  innehafvaren  8). 


')  I  en  del  städer  fanns  trädgäi-dsjord  anslagen  för  apotekets  behof.  Sålunda 
be^rde  apotekaren  i  Earlskrona  Petter  Sjöqvist,  att  collegium  medicum  till  följd  af 
k.  brefvet  af  den  */^  1753  ville  understödja  hans  hos  Kongl.  Maj:t  gjorda  ansökning  att 
varda  bibehåilen  vid  den  för  apoteket  tilldelade  jorden  (kollegii  protokoll  den  '7?  1781). 
Kär  apotekaren  Abraham  Berg  (Masthugget,  Göteborg)  1802  anhöll  om  kollegii  åtgäi-d 
derbän^  att  han  måtte  erhålla  någon  jord  af  stadens  mark  till  anläggande  af  medicinal- 
trädgåri,  ville  kollegium  på  grund  af  sin  instruktion  och  §§13  och  14  i  apotekare- 
reglementet  hafva  honom  i  detta  hänseende  till  det  bästa  rekommenderad. 

")  CoUegii  medici  protokoll  den  "/lo  1*^^- 
■)  Cc^egii  medici  protokoll  den  "/n  1^05. 

24 


370  APOTEKARSNBS   TULLFRIHBTBR. 


i    Apotekarenes  tullfpihetep  oeh  behof  af  sprit 

TiU  frågan  om  apoteksprivilegierna  kunna  äfven  hänföras  de  tid 
efter  annan  uppdykande  spörsmålen  om  särskilda  förmåner  för  apote- 
karene i  egenskap  af  yrkesidkare.  Den  viktigaste  af  dessa  förmåner  var 
utan  tvifvel  den  s.  k.  tullfriheten  eller  åtminstone  medgifvandet  af  vissa 
lättnader  vid  tullafgifternas  erläggande.  Redan  i  privilegiibrefvet  för 
Bobertsson  af  1625  befriades  han  från  tull  för  alla  från  utlandet  uppköpta 
och  införda  medicamenter,  men  i  privilegiet  för  Philip  Schmidt  1640 
tillades  honom  tullfrihet  endast  för  en  viss  mängd  vin.  »Gonfirmationen> 
af  apoteksprivilegierna  för  Julius  Friedrich  Friedenreich  i  Stock- 
holm af  den  "/i  1675  tillförsäkrade  »honom  alla  de  villkor  och  immu- 
niteter,  som  andre  apothekare  här  i  staden  i  gemen  njuta:  hafvom  och 
der  brede  wldh,  af  särdeles  gunst  och  nåde,  effterlåtit  honom  att  tullfritt 
införa  årligen  tvenne  pipor  franskt  brännevin,  sigh  till  någon  hjelp  och 
understöd  i  denne  sin  handtering».  Dessa  medgifvanden  upphäfdes 
likväl  emellanåt,  såsom  man  ser  af  Karl  XI:s  bref  till  generaltullförval- 
taren Brynte  von  Cronskiöld  af  den  "/^  1681  »angående  den  frij- 
heet  apothekare  och  bardberare  skohle  åthniuta  i  tullen»,  deruti  det 
heter:  »Emedan  alle  decourtationer  för  innevarande  åbr  ophäfne  are, 
wiljandes  Wij  där  under  jämwähl  bafwa  förstått  alla  apothecare  och 
bardberare  frijheter,  doch  hwadh  sjelfwe  medicamenteme  widkommer, 
så  passera  de  fuller  tuUfrie,  men  ingalunda  specerier,  wijn,  bränvin  eller 
annat  slikt,  som  intet  äre  tillwärkade  medicamenter». 

Tullfriheten,  uppkommen  under  tidens  lopp  för  att  underlätta  an- 
läggningen af  apotek,  var  i  allmänhet  föremål  för  mycken  tvekan  från 
myndigheternas  sida.  Sålunda  förklarade  k.  brefvet  till  statskontoret  af 
den  V4  1693: 

»Wi  hafve  hos  Oss  tagit  uti  närmare  öfvervägande  edert  under- 
dåniga betänkande  af  den  ^'^/^  angående  de  friheter  i  tullen,  hvilka  apothe- 
kame  in  genere  äro  förundte,  Och  som  Wi  för  vissa  considerationer  skulle 
draga   betänkande   anten   på    den   ena  eller  andra  orten,  att  göra  någon 


ÄPOTEKARENES   TULLFRIHETER.  371 

förändring  i  det  som  apothecame  ifrån  så  långliga  tider  i  sä  måtto  har 
varit  förundt,  så  vele  Wi  och  hännedh  detsamma  låta  bero  i  det  ståndh, 
som  det  för  tiden  finnes  wara  satt». 

Genom  k.  brefvet  till  kommersekollegium  af  den  ^^1^  1722  blef 
mellertid  tullfriheten  indragen.  Den  återgafs  dock  redan  följande  år  i  k. 
resolutionen  på  städernas  besvär  af  den  "/^q  1723,  då  apotekarene  ånyo 
tillförsäkrades  »att  få  njuta  de  dem  förlänte  privilegier  och  tullfriheter 
på  medicinalier  obehindradt  till  godo,  på  samma  sätt,  som  de  dem  varit 
efterlåtne,  innan  de  indragne  blefvo»,  likväl  med  det  villkor  att  apo- 
tekarene vore  försedde  med  goda  och  oförfalskade  medikamenter  samt 
icke  stegrade  deras  pris  öfver  medicinaltaxan. 

Denna  tullfrihet  var  olika  för  olika  städer  och  olika  orter  samt 
beviljades  särskildt  för  gången  vid  privilegiets  utfärdande  som  en  k. 
benådning,  hvarför  merendels  antingen  en  viss  summa  penningar  eller  en 
viss  mängd  varor  utsattes,  hvilka  borde  vara  tullfria.  När  Kongl.  Maj:t 
den  *Vii  1<^39  utfärdade  för  provisom  Jakob  Henrik  Grapengieser 
privilegium  å  apoteket  i  Jönköping,  innehöll  k.  brefvet  s.  d.  till  coUe- 
gium  medicum,  att  »Eongl.  Maj:t  härmed  och  i  kraft  af  detta  privilegium 
welat  för  honom  confirmera  samma  privilegier  och  förmåhner  med  den 
derunder  begrepne  tullfriheten  på  medicinalier  och  wijn  till  150  dal.  smt 
årligen,  som  dess  antecessorer  till  godo  njutit;  hörandes  dock  bemälte 
Grapengieser  inställa  sig  att  undergå  apotekare  examen,  när  wårt 
collegium  medicum  honom  dertill  framdeles  kallandes  warder». 

Emedan  de  egentliga  medicinalierna  voro  tullfria,  hänförde  sig 
den  ifrågavarande  tullfriheten  icke  till  sådana  för  apoteksrörelsens  bedrif- 
vande  nödiga  varor,  hvilkas  tillsaluhållande  var  äfven  kryddkrämarene 
medgifvet  Härigenom  uppstod  icke  sällan  tvist  om,  hvilka  varor  skulle 
för  apoteksmaterial  anses  och  hvilka  borde  som  specerier  beräknas.  Med 
anledning  af  collegii  medici  utlåtande  den  ^Ys  1^32  förklarade  k.  kom- 
mersekollegium i  bref  till  generaltullarrende-societeten  den  ^Ye  s.  å. 
alla  de  varor,  som  i  apotekstaxan  finnas  upptagna,  för  tullfria  »på  grund 
att  generaltullarrende-societeten  för  samma  tullfrihet  njutit  sin  rikliga 
a&krifning».    För  de  specerier  deremot,  hvilka  apotekarene  »jemte  om- 


372  APOTEKARENfiS   TULLFRIHETER. 

kringboende   kiyddkräroare   få  sälja,  bör  tull  erläggas,  i  fall  den  öfver- 
skrider  frihetssumman». 

Tullfriheten  var  ofta  föremål  för  styrelsens  åtgärder.  Hithörande 
frågor  kommo  snart  i  de  speciella  fallen  under  riksdagens  pröfning. 
CoUegii  medici  protokoll  den  ^s  1733  innehåller,  att  den,  som  ville 
komma  i  åtnjutande  af  tullfrihet  vid  införskrifvandet  af  medikamenter 
borde  hos  riksdagen  begära  denna  förmån.  K.  brefvet  till  coUegium 
medicum  af  den  ^Yii  l'^^^  innehöll,  att  Kongl.  Maj:t  i  anledning  af 
riksens  ständers  framställning  vid  senaste  riksdag  väl  förunnat  apoteket  i 
Landskrona  100  dal.  smts  årlig  tullfrihet  i  ett  för  allt  för  medicinalier 
och  andra  för  apotheket  införskrifvande  varor,  äfvensom  apoteken  i  Var- 
berg  och  Vesterwik  80  dal.  smts  årlig  tullfrihet,  men  tillika  antydt 
kammar-  och  kommersekollegium  »att  framdeles,  när  något  annat  apotek, 
hvartiU  ny  apotekare  antages,  förmenas  kunna  utan  tullfrihet  bestå, 
densamma  då  måtte  inskränkas  och  minskas,  hvarigenom  kronan  finge 
ersättning  för  den  tullfrihet,  som  nu  nämnda  apothek  beviljats».  Härtill 
yttrade  såväl  dessa  kollegier,  som  statskontoret,  att,  då  apotekens  till- 
stånd beror  af  ägarens  förmögenhet  och  kredit,  hvilken  ofta  är  underkastad 
förändring,  »Cronan  svårligen  kan  komma  till  någon  ersättning,  med 
mindre  icke  riks.  ständer  i  anseende  till  dessa  olika  friheter,  som  en 
dehl  apothekare  efter  deras  erhållne  privilegier  och  resolutioner  inne- 
hafva,  skulle  villja  taga  i  öfvervägande  och  bepröfva,  huru  vida  apothekare 
och  landsbarberare  tullfriheterna,  om  de  icke  alldeles  kunna  indragas,  då 
emellan  apothekame  och  landsbarberarne  i  riket  närmare  må  regleras 
och  jemkas,  så  at  hvardera  finge  en  proportionerad  del  deraf,  emedan 
alla  samt  hvar  och  en  i  synnerhet,  som  antingen  redan  är  eller  hädan- 
efter blifver  privilegierad  på  den  nähringen,  är  efter  dess  ed  förpligtad, 
at  hålla  goda  och  oförfallskade  medicamenter,  samt  försälja  dem  efter 
taxan,  så  att  de  skola  tyckas  böra  njuta  enahanda  rätt». 

Collegium  medicum  åter  fann  i  afgifvet  utlåtande  af  den  ^'/j  1741 
det  »lända  till  allmänt  bästa,  om  alla  apothekare  i  riket,  som  bUfvlt 
eller  blifva  för  nödvändige  erkände,  finge  jemte  nådigt  privilegium 
hugna  sig  af  någon  dock  den  ene  större,  den  andre  mindre  tullfrihet, 
allt   efter   förhållandena    å   den  ort,  der  deras  apothek  finnes.    Ty  i  de 


APOTBKÄBBNES   TULLFRIHETER.  373 

stadsfriheter,  som  upp  i  landet  en  och  annan  apothekare  till  lisa  och 
anderstöd  kanna  vara  fönindte  eller  hädanefter  förunnas,  såsom  vijn, 
speceiie,  trädgårdsfröhandel  m.  m.,  finnas  olikheter,  hvilka  i  öfvervägande 
böra  tagas».  Likaså  uttalade  kollegium  i  sitt  till  ständernas  kammar-, 
ekonomi-  och  kommersedeputation  aflemnade  betänkande  af  den  ^% 
1741  samma  åsikter  rörande  tullfriheten  och  tillade  »och  kunde  theremot 
alla  the  varor,  som,  under  namn  af  medicamenter,  till  öfverflöd  af  andra 
personer  eller  handlande  och  sådane,  som  om  theras  egenskaper  och 
godhet  ej  den  ringaste  kunskap  eller  föratånd  äga,  fritt  införskiifvas, 
om  icke  alldeles  förbjudas  efter  k.  förordningarne,  dock  med  ansenlig 
tuU  beläggas». 

Åpotekarene  torde  likväl  hafva  missbrukat  sin  privilegierade  ställ- 
ning, emedan  k.  resolutionen  på  städemas  besvär  af  den  ^^7  ^^^^  ^^^' 
gade,  »att  om  apotekare  drifva  otiUåtlig  handel  med  varor  och  spe- 
cerier, bör  sådant  å  vederbörlig  ort  angifvas  och  rättas».  Sekreta  ut- 
skottet vid  1747  års  riksdag  gjorde  äfven  anmärkning  mot  den  apo- 
tekarene beviljade  tullfriheten  på  vissa  varor  såsom  vin,  bränvin 
och  specerier,  som  de  för  sin  apoteksrörelse  behöfde^  medförande  en 
förlast  för  kronan  af  4,322  dal.  2  öre  16  pgr  smt.  Utskottet  ville 
likväl  icke  rubba  privilegierna. 

Dessa  icke  sällsynta  missbruk  af  den  apotekarene  beviljade  tulUri- 
heten  föranledde  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1747,  hvaruti  coUegium  medicum 
anbefalldes  hålla  noga  tillsyn  deröfver,  att  apotekarene  med  de  dem 
tullfritt  förundta  varor  icke  måtte  drifva  någon  olofiig  handel  i  strid 
med  det  ändamål,  hvarför  de  erhållit  denna  frihet,  till  »kryddkrämares 
och  andra  personers  förfång,  hvilka  för  slika  varors  afsalu,  såsom  deras 
egentliga  handel  och  näring,  äro  med  skatt  och  utskylder  belagde». 
Äfven  anbefalldes  kollegium  inlemna  förslag,  på  hvad  sätt  »apotekarene 
icke  vidare,  som  hittills  skett,  må  låta  utifrån  inkomma  sådana  örter, 
som  landet  dels  af  sig  sjelft  frambringar,  dels  kunna  här  sås,  planteras 
och  växa,  eller  ock  sådana  composita,  hvilka  kunna  i  lika  godhet  med 
de  atländska  här  tillredas».  Äfven  k.  brefvet  af  den  ^/^  1756  förbjöd 
apotekarene  att  idka  annan  borgerlig  näring  eller  handel  än  deras  yrke 


374  APOTEKARENBS  TULLFRIHETER. 

egentligen   tillhörde.    I  annat  fall  vore  de  skyldige  att  taga  del  i  bor- 
gerliga besvär. 

När  vid  1751—1752  års  riksdag  konsumtions-  och  extralicens- 
afgiften  höjdes  för  utifrån  inkommande  varor,  den  förra  till  10  %  den 
senare  till  3%,  anmälde  riksens  ständer  den  '•/j  1752  hos  Kongl. 
Ma]:t  att  apotekaresocieteten  ansökt  blifva  befriad  från  erläggandet  af 
dessa  afgifter  eller  ock  att  medicinaltaxan  i  annan  händelse  måtte  höjas. 
Härom  innehöll  k.  brefvet  af  den  *%  1752  jämte  bifall  till  riksens 
ständers  hemställan  följande: 

»Riksens  Ständer  förmäla  sig  hafva  tagit  the  härvid  anförde  beve- 
kande skiäl  och  omständigheter  uti  behörigt  och  noga  öfvervägande,  samt 
funnit  sig  föranlåtne  i  underd.  anhålla,  det  apothekaresocietetens  i  thenna 
sak  giorda  ansökning  i  så  måtto  blifwer  bifallen,  att  societeten  befrias 
ifrån  consumtionens  och  licentens  betalande  för  inkommande  egenteligen 
till  materiam  medicam  hörande  simplicia,  som  inom  riket  icke  äro  att 
tillgå,  hvilka  genom  en  sådan  afgift  ej  skulle  annat  kunna  än  blifva 
dyrare,  till  de  sjukas,  men  förnämligast  de  fattigares  stora  skada  till  lif 
och  hälsa:  Jämväl  ock  att  förordnas  måtte,  det  apothekare  taxan  med 
det  första  blifwer  öfversedd  och  efter  nu  varande  tiders  pris  närmare 
jämkad,  samt  at  hwilcken  apothekare  samma  taxa  therefter  öfverskrider, 
bör  wara  thess  rätt  till  apothequens  widare  hållande  aldeles  förlustig. 
Och  som  många  medicinalier  i  riket  dels  redan  finnas  och  dels  vidare 
uptäckas  och  fortplantas  kunna,  hvilka  likväl  nu  uiländes  ifrån  inför- 
skrifvas,  så  hemställa  riks.  ständer  för  öfrigt,  at,  sedan  vederbörande 
hörde  blifwit,  sådane  apothekare  saker  måtte  utnämnas,  och  efter  viss, 
för  planteringarnes  med  det  mera  i  stånd  sättjande,  förelagd  nödig  tid, 
sedermera  med  ofvannämde  consumtions  och  licents  afgift  beläggas,  hvad 
theraf  efter  then  tiden  ifrån  främmande  orter  af  apothekame  inför- 
skrifwas». 

Denna  lindring  inskränktes  likväl  genom  k.  brefvet  af  den  Vi  1'^^ 
som  förklarade,  att  vid  införskrifning  af  sådana  medicinalörter,  hvilka 
växte  inom  riket,  ofvannämnda  afgifter  borde  erläggas,  ett  stadgande, 
som  på  det  närmaste  sammanhängde  med  tidens  nitälskan  för  anläggandet 
af  medicinalträdgårdar. 


APOTEKARENES  TULLFfilBETER.  375 

Eget  nog  gällde  denna  befrielse  endast  apotekarene  i  Stockholm. 
Ty  dä  collegium  medicum  i  skrifvelse  af  den  'V2  ^^^^  ^  anseende  der- 
till,  »att  det  efter  allt  utseende  torde  dröja  länge,  innan  de  åsyftade 
medicinalplanteringame  kunna  komma  till  den  verkställighet,  som  med 
dem  blifwit  påsyftad  och  apotekarene  emellertid  äro  förpliktade  att  alltid 
wara  wäl  försedde  med  alla  nödiga  medicinalier  och  således  måste 
anskaffa  dem  på  hwad  sätt  de  hälst  kunna,  ansåg  billigt,  att  äfven  alla 
andra  apotek  i  provinciema  böra  njuta  samma  förmåner  i  detta  mål, 
som  apothekaresocieteten  i  Stockholm  i  nåder  äro  förundte,  hälst  de  alla 
måste  efterlefva  en  och  samma  medicinaltaxa»,  fann  Eongl.  Maj:t  val  i 
skrifvelse  af  den  ^V?!  1754  denna  framställning  skälig,  men  som  det 
åberopade  k.  brefvet  af  den  ^1^  1752,  »hwilket  är  grundadt  på  riksens 
ständers  underdåniga  tillstyrkande  vid  sistl.  riksdag,  endast  har  sitt  afseende 
på  apothekaresocieteten  här  i  Stockholm,  hvilken  då  i  detta  mål  gjordt 
ansökning,  så  hafve  Wij  ansedt  wara  bäst  att  berörde  eder  underd. 
föreställning  om  lika  förmån  för  alla  andra  apothekare  i  provincierne 
med  riksens  ständer  wid  nästa  riksdag  först  må  communiceras». 

Denna  lättnad  för  apotekarene  i  landsorten  medgafs  äfven  vid  1756 
års   riksdag  enligt  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^j^  1756: 

»Så  hafver  riksens  ständers  secreta  utskott  uti  underdånig  skrif- 
velse af  den  17:de  i  denna  måniid  andragit,  att  som  det  torde  långt  på 
tiden  ankomma,  innan  det  påsyftade  hälsosamma  ändamålet  med  inhemska 
medicinaliers  uptäckande  och  fortplantande  kan  komma  i  fullkomligt 
stånd,  så  finner  secreta  utskottet  i  anseende  till  de  af  eder  anförde 
omständigheter  med  billigheten  enligt,  att  nu  emedlertid  alla  apothekare 
i  riket  mage  vid  medicinaliers  införskrifvande  få  hugna  sig  af  en  lika 
förmån,  som  apothequame  här  i  Stockholm  redan  förunnad  är». 

Beräkningen  af  apotekarenes  tullfrihet  synes  mellertid  hafva  varit 
ganska  godtycklig  och  förfarandet  dervid  olika  på  olika  orter.  Klagomål 
deröfver  förspörjas  icke  sällan.  Sålunda  skref  apotekaren  Samuel  Johan 
Runneblad  i  Mariestad  till  A  b  r.  Bäck  den  ^Vn  1758: 

»Jag  har  sedt  i  sista  medidnalförordningen  at  alla  materialier  som 
höra   under   materia  medica,  skulle  vara  vid  dess  inkomst  befriade  ifrån 


376  AP0TEKARBNE8  TULLFRIHETSR. 


Gonsumtions-  och  extra  licentafgiften,  men  icke  desto  mindre,  ehnni  jag 
påstod  slippa  denna  atgift,  måste  jag  betala  samma  med  138  dal.  kmt, 
hvilket  tyckes  vara  svårt,  efter  det  i  nåder  engång  är  apothekame 
eftergifvit.  När  jag  nu  räcknar  härtill  tull,  frakt  och  flere  omkoBtningar, 
som  besteg  till  371  dal.,  innan  jag  fick  varorna  så  långt  hit  upp,  så  ökar 
allt  detta  dyrheten  och  ändå  vet  jag  på  mitt  samvete,  at  aldrig  något 
vid  utsälgning  taxeras  öfver  förordning,  utan  snai'are  derunder.  Nu  vet 
jag  ej,  om  det  skulle  vara  värdt  söka  ändring  häri  för  tiUkommande 
åhren,  fåfångt  lär  det  vara  få  tUlbaka  hvad  utbetalt  är.  Nog  tycks 
billigt  vara  för  mig  niuta  denna  förmån,  i  anseende  till  den  förmån  de 
apothekare  niuta,  som  bo  i  sjöstäderna». 

Yid  1766  års  riksdag  förevar  åter  frågan  om  apotekarenes  tull- 
friheter. I  skrifvelse  af  den  ^Vio  3*  ^  anhöllo  ständerna,  att  Eongi.  Maj:t 
ville  låta  undersöka  beskafiPenheten  »af  de  privilegier,  som  äro  ställde 
på  sjelfva  apothequen  till  perpetuelt  nyttiande»  och  sedan  denna  utred- 
ning skett  »härutinnan  så  förordna,  som  omständigheterna  föranleda  och 
låta  desse  apothequer  erhålla  sådan  tullfrihet,  som  för  dem  kan  pröfvas 
nödig  och  med  statsvärkets  nuvarande  behof  lämpelig».  Hvad  apoteks- 
friheter,  förlänte  åt  vissa  personer,  att  för  deras  eller  barns  lifstid  åtnjutas, 
vidkom,  ansågo  ständerna  endast  sådana  böra  förbli  gällande,  som  verk- 
ligen innehades  af  dem,  på  hvilka  de  första  privilegieme  lydde,  men 
att  alla  de  apotekarefriheter,  hvilka  under  tidernas  lopp  blifvit  prolon- 
gerade  eller  flyttade  på  andra  personer  än  apotekens  förste  anläggare, 
skulle  genast  upphöra.  För  de  apotek,  som  erhållit  frihet  på  »indeter- 
mineradt  quantum  medicinalier  och  specerier»,  borde,  tiU  förekommande 
af  underslef,  en  viss  mängd  efter  pröfning  utsättas.  Verkställigheten  af 
denna   ständernas   anmälan    påbjöds  genom  k.  brefvet  af  den  ^/j,  1766. 

På  grund  af  sistnämnda  k.  bref  kunde  man  förutse,  att  tullfrihetens 
tid  snart  skulle  vara  förbi.  I  skrifvelse  af  den  Ve  1^67  anmälde  näm- 
ligen generaltulldirektionen  att  de  flesta  apoteksprivilegier  voro  af  den 
beskaffenhet,  att  desamma  blifvit  prolongerade  eller  flyttade  på  andra 
personer  än  apotekens  förste  anläggare.  Apotekarene  i  Oefle,  Tavastebus 
och  Varberg  voro  numera  de  ende  förste  innehafvare  af  den  dem  förlänta 
tullfriheten  och  endast  för  apoteket  Markattan  i  Stockholm  samt  apoteken 
i   Landskrona   och  Vasa  voro  privilegierna  förlänta  på  sjelfva  apoteken. 


APOTBKABBMBS  TULLFBIHBTBR.  377 

Derefter  förklarade  k.  cirkuläret  af  den  ^'/a  1773:  >att  sådana 
tallfriheter,  som  hittills  blifvit  förundte  till  vissa  slögders  och  inrätt- 
ningars uppmuntran  och  förkofring  icke  hädanefter  bevUjas,  utan  att 
enär  understöd  för  bergverk,  manufakturer  och  andra  näringar  finnas 
nödige,  hellre  annan  utväg  dertill  må  utses  än  tullfriheter,  åtminstone 
att  någon  eftergift  ej  annorlunda  bestås  än  till  viss  determinerad  summa 
penningar  att  i  contant  betalas». 

Under  det  frågan  om  vissa  hittills  medgifna  tullfriheter  ännu 
var  oafgjord^  skref  Kongl.  Majit  ytterligare  den  Va  ^775  till  kammar- 
kollegium: »Såvida  fråga  om  dessa  tullfriheters  indragning  uppkommit 
och  ännu  ligger  under  vårt  nådiga  skärskådande  länder  eder  härigenom 
till  nåd.  svar  och  behörig  efterrättelse  det  hafven  I  att  med  nämnde 
tullfriheters  decourterande  på  förr  vanligt  sätt  låta  förfara,  in  till  dess 
annorlunda  kan  derom  i  nåder  varda  förordnadt». 

När  sedermera  k.  brefvet  till  kammarkollegium  af  den  ^''/a  1777 
förordnade  »det  alle  personelle  apothekarefriheter  böra  efter  omständig- 
heterna och,  så  fort  sig  göra  låter,  upphöra»,  synes  kollegium  likväl 
blifvit  ålagdt  att  pröfva  och  uppgifva  den  tullfrihetssumma,  hvartili 
vissa  apotek  kunde  anses  berättigade  ^).  Vid  sålunda  uppkommen  fråga 
huruvida  de  tullfriheter,  hvilka  blifvit  gifna  vid  apotekens  första  inrät- 
tande, hädanefter  kunde  anses  nödiga  att  antingen  helt  och  hållet  eller 
till  någon  del  bibehållas,  förklarade  collegium  medicum  i  skrifvelse 
till  kammarkollegium  af  den  *7i  1778,  att,  ehuru  under  senare  tider  en 
mängd  medicinalväxter,  hvilka  förut  införskrifvits,  numera  odlades  och 
det  isynnerhet  i  Malmö,  Helsingborg,  Boi^å  och  till  en  del  i  Stockholm, 
hade  dock  denna  odling  icke  kommit  till  den  stadga,  som  man  hoppats, 
emedan  konsumtionsbehofvet  varit  nog  obetydligt.  Vid  de  apotek, 
hvilkas  tullfriheter  egentiigen  nu  voro  i  fråga,  såsom  Landskrona,  Udde- 
valla,  Falun,   Lund,   Varberg,   Halmstad,   Tavastehus,   Borås    och  Ven- 


^)  Detta  nu  åberopade  k.  bref  af  den  'Ys  ^777  kan  icke  meddelas  ordagrant, 
emedan  det  anmärkningsvärdt  nog  saknas  i  liksregistraturet,  ej  heller  finnes  någon 
anteckning  derom  i  det  utgående  diariet,  enligt  hvad  ai'kivarien  E.  Y.  Bergman 
benaget  meddelat  författaren.    Se  längre  fram  uppgiften  om  apoteket  i  Tomeå. 


378  APOTBKARENES   TULLFRIHETER. 

nersborg,  hade  medicinalträdgårdar  ännu  icke  blifvit  anlagda  dels  af  brist 
på  förlagsman,  dels  af  brist  på  tjenlig  mark.  Om  tullfriheten  för  dessa 
apotek  skalle  antingen  minskas  eller  helt  och  hållet  indragas,  frulrtade 
kollegium  att  nämnda  apotek,  hvilka  dessutom  voro  till  kronan  och 
städerna  skattlagda,  icke  kunde  enligt  författningai*na  förses  med  tjenliga 
droger  till  allmänhetens  tjenst.  Härtill  genmälde  kammarkollegium  i 
skrif velse  af  den  Vs  s.  å.,  att  äfven  statskontoret  funnit  skäligt  vara  att  den 
apotekarene  medgifna  tuUfiihet  för  det  närvarande  och  tills  vidare  måtte 
blifva  beståndande,  men,  emedan  dessa  friheter  sammanräknade  utgjorde 
en  betydande  utgift  för  rikets  statsverk,  öfverlemnades  åt  koUegii  omsorg 
att  befrämja  medicinalplanteringarna  i  riket,  på  det  sådane  tuIlMheter 
måtte  kunna  till  någon  del  umbäras. 

Huru  och  när  frågan  om  den  apoteken  beviljade  tullfriheten  slut- 
ligen blifvit  afgjord,  kan  förf.  icke  fullt  utreda.  Dock  må  nämnas,  att 
a  en  supplik  till  Eongl.  Majrt  af  apotekaren  i  Mariestad  P.  O.  Tillquist 
om  rättelse  i  k.  brefvet  af  den  Ve  1^89,  konungen  den  *•/»  1791  resol- 
verade, att  sökanden  ägde  sig  tiU  underdånig  efterrättelse  ställa  »Eongl. 
Maj:ts  rörande  apothekames  tullfriheter  utfärdade  allmänna  nådiga  för- 
fattning». Såsom  vi  längre  fram  skola  finna,  voro  medicinalier  under- 
kastade tull  redan  i  1782-års  stora  sjötulltaxa. 

Ofvanskildrade  apoteken  i  allmänhet  beviljade  tullfrihet  spelade 
en  betydelsefull  rol  i  förra  seklets  apoteksväsende.  Den  synes  till  och 
med  hafva  betraktats  som  ett  slags  afilöning.  Sålunda  hade  åt  den 
s.  k.  landsfältskären  i  Yesterbotten  redan  1690  tilldelats  en  sådan  tull- 
frihet mot  villkor  att  i  Umeå  anlägga  ett  medikamentsförråd  för  hela 
länet  ^).  För  att  understödja  det  af  A.  6.  Hagstedt  på  grund  af  privi- 
legium i  Umeå  1726  inrättade  apoteket,  hvarmed  följde  skyldighet  att  tid 

marknadstiderna  hålla  medikamenter  tillhanda  i  Yesterbottens  öfiiga 
städer  och  några  lappmarknadsplatser,  föreslog  landshöfdingen  Gabriel 
Gyllengrip,  »att  landtfältskären  och  apotekaren  sins  emellan  kunde  få 


^)   Benämnes  i  sjötoIIsräkeDskapema  »barberarefrihet».    En   sådan    »barberar»- 
frihet*  fanns  äfven  i  Österbottens  län. 


APOTBKABENES   TULLFRIHETER.  379 

- 

åtnjuta  den  bevillning,  som  den  förre  hittills  varit  tillagd^  att  ärligen 
införskrifva  medikamenter  före,  att  de  å  ömse  sidor  måga  finna  sin 
näring».  Kongl.  Maj:t  samtyckte  medels  skrifvelse  af  den  ^Vs  1735,  att 
»den  landtf£Qtskären  bestådda  200  dal.  smts  tullfrihet  på  inkommande 
materialier  och  medicamenter  må  delas  emellan  honom  och  apotekaren 
och  att  landshöfdingen  må  förrätta  delning  samt  inkomma  med  berättelse, 
huru  och  på  hvad  sätt  den  blifver  gjord». 

Dervid  förblef  det  några  år,  men  derefter  hemställde  landshöfdinge- 
em betet  i  Vesterbotten  1756,  om  icke  apotekaren  Änders  Elg,  som 
bosatt  sig  i  Umeå,  »ej  allenast  kunde  bibehållas  vid  de  rättigheter  och 
förmåner,  samt  tullfriheter  af  200  dal  smt,  som  dess  företrädare  apo- 
thekaren  Hagstedt  åtnjutit,  utan  ock  tullfriheten  blifva  förökt  i  så 
måtto,  att  som  en  apothekare,  utom  tillräckliga  materialier,  bör  vara 
försedd  med  veritable  och  obemängde  viner,  hvilka  i  orten  ej  kunna 
erhållas  till  extractioner  och  andra  slika  operationer,  honom  måtte  till- 
städjas desamma  tullfritt  införskrifva  och  till  nödlidandes  hjelp  använda». 

I  skrifvelse  af  den  V12  s.  å.  ville  Kongl.  Maj:t: 

»confirmera  ofvannämnde  apothekare  Anders  Elg  vid  apothequet 
i  Umeå  med  dess  företrädes  rättigheter,  och  hwad  i  allmänhet  andre 
apothekare  i  riket  till  godo  njuta,  samt  att  dervid  åtnjuta  hela  tullfriheten 
på  sätt,  som  k.  brefvet  af  den  3  nästl.  mai-tii  till  Kongl.  Maj:ts  och 
riksens  cammar-  och  commercie  collegierne  samt  statskontoret  med  flere 
vederbörande  förmår  och  innehåller,  näml.  att  pä  lika  sätt,  som  förre 
apothekaren  åtnjuta  tuhundrade  dal.  smts  tullfrihet  ärligen,  mot  det  han 
hvarje  är  ovillkorligen  till  landtfältskären  utbetalar  100  dal.  smt,  dock 
att  för  berörde  tuUfrihet  de  vanliga  afgifter  för  första  året  betalas,  samt 
att  det  ena  årets  frihet  ej  dragés  in  på  det  andra  mot  förordningen, 
men  hvad  angår  den  för  honom  tillstyrkte  tullfrihets  tillökningen  i 
anseende  till  obemängda  viners  och  bränvins  införskrifvande  till  det  af 
collegio  medico  föreslagna  qvantum,  så  kommer  dermed  att  förhållas 
efter  den  författning,  som  i  anseende  till  apothekarene  i  gemen  framdeles 
blifver  vidtagen». 

Sedermera  ansökte  Anders  Elg  vid  1762  års  riksdags  att  i  likhet 
med  andre  apotekare  få  oafkortadt  åtnjuta  200  dal.  smts  tullfrihet,  hvaraf 


380  TULLFÖRHÅLLANDEN. 


han   likväl   hittills  nödgats  till  landsfältskären  utbetala  100  daL  smt   I 
skrifvelse   till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^Ve  l?^^  förklarade  riksens  ständer: 

»att  då  på  grund  af  Eongl.  Maj:t8  nåd.  resolution  öfyer  st&dernas 
allmänna  besvär  af  den  ^^/|q  1723  §  42  apotekarene  böra  njuta  de  dem 
gifna  privilegier  och  tullfrihet  på  medicinalier  obehindradt  till  godo,  finna 
R.  St,  sedan  de  begge,  som  öfverenskommelsen  ingått,  aflidit,  skäligt 
vara  att  till  Eongl.  Majits  nådiga  försorg  öfverlemna  att  tullfriheten  af 
200  dal.  smt.  årligen  till  dess  anslagna  rätta  behof  må  användas  samt 
följaktligen  oafkortad  och  enskildt  tillfalla  apotekaren  i  Umeå,  eftersom 
vederbörande  lära  besörja  att  landtfältskären  derstädes  lika  foUt  kan 
hafva  sin  utkomst». 

Denna  tullfrihet  indrogs  likväl  1766  och  apoteket  upphörde,  men 
på  grund  af  riksens  ständers  beslut  af  den  '^i  1*^*^0  ^^^  apotekaren  i 
Piteå  Henrik  Johan  Tanck  denna  tullfrihet,  »så  länge  han  i  Umeå 
underhåller  ett  försvarligt  och  för  landets  behof  tillräckligt  apothek»,  sig 
tillförsäkrad  genom  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1770,  hvarutom  han  äfven 
»skulle  äga  frihet  och  skydd  för  andras  intrång  och  försök  att  der  satta 
sig  neder».  Om  denne  Tanck  skref  pastor  Lars  Erik  Lang  i  Lolei 
den  20/^  1766  till  Abr.  Bäck: 

»Yår  regementsfältskär  och  nye  apothequare  skicka  sig  deremot 
så  både  i  sina  embeten  och  allt  sitt  lefverne  att  the  af  allom  älskas 
och  äras,  jag  manar  äfven  allestädes  godt  för  dem.  Ean  min  käraste 
broder  hjelpa  Herr  Tanck  att  vinna  tullfrihet  på  sina  apothequevaror, 
ty  hans  apotheque  är  af  Doctor  Lyman  inventeradt  i  mångens  närvaro 
och  befunnits  tillräckligt  att  foumera  alla  våra  städer,  ja  ock  hela  landet 
med  läkemedel,  men  hos  El  gen  i  Umeå  finnes  litet  ja  intet,  ty  han  är 
mera    en    politisk  kanstöpare,  malmletare,  landsstrykare  än  apothequare». 

Särskilda  förhållanden  kunde  fortfarande  föranleda  beviljande  af 
vissa  tullförmåner.  Apotekaren  i  Falun  Christian  Balk  åtnjöt  enligt 
k.  brefvet  af  den  ^7s  ^788  i  anseende  till  den  skada  roströken  derstädes 
utöfvade  på  apoteksvarorna  tullfrihet  af  100  dal.  smt  på  specerier  och 
medicinalier  samt  dessutom  tullfrihet  för  ett  fat  franskt  brännvin.  Ukaså 


TULLFÖRHÅLLANBEN.  381 


erhöll  hans  efterträdare  Reinhold  Oarvolius  genom  k.  brefvet  af  den 
s«/e  1808  tullfrihet  till  eU  belopp  af  33  rdr  16  sk.  sp.  för  medicinalier 
och  specerier. 


Redan  tidigt  såg  sig  colleginm    medicum  tvunget  att  söka  utverka 

för  apotekarene  befrielse  från  utfärdade  restriktiva  tullförordningar.    Än 

gällde  det  införande  af  apoteksglas  (1697),  än  tillstånd  att  fritt  införskrifva 

alla  de   »käril  och  nödtorfter,  som  till  apothecares  behof  oundgängelige 

äro,  till  dess  sådane  inom  riket  fullgoda  och  försvarliga  finnas»  (den  ^!^ 

1735),   än   fri   införsel   af  citroner  (1758)   m.   m.    Mot  slutet  af  seklet 

underkastades   apoteksvarorna    en    ganska   hög   tull.    Enligt    1782    års 

stora    sjötulltaxa    voro    apoteksmaterialier,    som    icke    undergått   någon 

beredning,  fria  till  införsel   emot  9  7o  ^^^I)  ^^^  ^  taxan  icke  närmare 

specificerade    »medicamenter»    belagda    med   33  %   ^^   värdet.     Taxan 

torde   väl   dock   snart  befunnits  för  hög,  ty  den  ^•/s  1785  fann  Kongl. 

Maj:t  godt  bifalla,   att  1771   års   sjötulltaxa  skulle  i  anseende  till  tuU- 

afgiftema   förbli   gällande   och    tillät    dessutom    apotekarene    att,    emot 

hälften   mindre    tull    än    taxan   bestämde,  införa  serpentinmortiar  och 

receptur-viktskålar.    I  enlighet  med  Eongl.  Maj:ts  resolution  af  den  7io 

1786  på  apotekaresocietetens  ansökning  rörande  ändring  i  1782  års  sjö- 

tiiUtaxa  och  inskränkningen  af  vissa  hittills  af  handlandena  i  Stockholm 

införskrifna    och    till    salu    hållna    droger,   utfärdade    general-tuUdirek- 

tåonen  en  kungörelse  af  den  '^1^^  s.  å.,  hvarigenom  tullen  på  enkla  eller 

8.  k.  apoteksmaterialier   till  100  rdrs  värde  nedsattes  till  8  rdr  31  sk.  3 

rst  och  tullen  på  läkemedel,  beredda  eller  sammansatta,  till  31  rdr  24  sk. 

Specerier,  franskt  brännvin,  species  och  droger,  hvilka,  utom  till  medicinskt 

bruk,    jämväl   voro   nödiga   till  manufakturer  och  slöjder,  buro  deremot 

foitfarande   fuU   tullafgift.    Rabarber  och   kina   kunde  af  de  handlande 

tillsalahållas  med  iakttagande  af  1698  års  resolution  rörande  förbud  för 

dem,  att  med  medicinalier  idka  minutering,  men  alla  öfriga  i  den  utgifna 

förteckningen   specificerade   varor,  utom   granatäppel,  ägde  apotekarene 

ensamt  införskrifva  emot  den  nu  åsatta  nedsättningen  i  tullen. 


382  APOTEKARBNES  BBHOF   AF   SPRIT. 

Sjötulltaxan  af  den  ^Vi  ^^^^  ^^^  inkommande  varor  stadgade 
sedermera,  jämte  upplifvandet  af  förbudet  för  andre  än  apotekare  och  i 
vissa  fall  fabrikanter  att  införa  giftiga  droger,  att  sådane  medikamenter, 
som  inbegrepos  under  namn  af  beredda  och  sammansatta  eller  preparata 
och  composita,  med  undantag  af  de  HaUiske,  finge  ensamt  af  apotekare 
införskrifvas,  hvaremot  i  allmänhet  s.  k.  apoteksmaterialier  eller  enUa 
ämnen,  som  icke  undergått  nägon  beredning,  voro  till  införsel  för  hvar 
och  en  tillåtna.  Emedan  deremot  en  mängd  vid  apoteken  använda 
oljor  var  till  införsel  förbjuden,  anhöllo  apotekarene  att  kollegium 
ville  förorda  deras  ansökning  att  mot  erläggande  af  tull  få  införskrifva 
sådana  ^). 


Ännu  må  några  ord  egnas  brännvins-  och  sprithandeln  med  afseende 
på   apotekens    behof   af   denna   vara.    Redan   i   medlet   af  förra  seklet 
begärde   samtlige   apotekare  i   Stockholm    coUegii   medici  förord  att  få 
bränna   brännvin   och  gjorde  den  ^Vi  1741  anspråk  på  5  ä  6  oxhöfden 
eller   40  tunnor  säd  för  en  hvar  »eller  så  mycket  bränvin  deraf  kunde 
blifva,  warandes  dem  lika  mycket  antingen  de  finge  tillstånd  att  bränna 
sjelf  eller  för  billigt  köpa  af  andra  eller  ock  tullfritt  införskrifva».   Slut- 
ligen öfverenskoras,  att  kollegium  skulle  i  underdånighet  utverka  för  dem 
enhvar  rättighet  att  årligen  afverka  20  tunnor  spannmål.   Denna  anhållan 
torde   likväl   hafva   blifvit    afslagen,   alldenstund  apotekarene   nödgades 
inlemna  till  Kongl.  Maj:t  en  ansökning  om  erhållande  af  för  dem  nödigt 
brännvin.    Collegium  medicum  tillstyrkte  i  bref  till  kammarkollegium  af 
den  *73  1742  att  åt  apotekarene  måtte  lemnas  tillgång  till  både  franskt 
och  svenskt  brännvin  så  mycket  de  behöfde  och  det  till  möjligast  billiga 
pris.    Snart  derpå  klagade  apotekarene  i  collegium  medicum,  att  stadens 
tillsyningsmän  ville  försegla  deras  destilleringspannor,  hvaraf  de  största 
höUo  vid  pass  30  kannor.   Härom  anmälde  nu  kollegium  hos  Kongl.  Maj:t 


')  Collegii  medici  protokoU  den  »/^  1799. 


APOTEKARKNXS  BKHOF   AF   SPRIT.  383 

i  skrifvelse  af  den  ^Vs  17^2.  I  följd  häraf  frigäfvos  visserligen  medels 
L  brefvet  af  den  Ve  ^'  ^'  apotekarenes  större  destilleringspannor,  »men 
deras  apothequer  och  laboratorier  borde  undergå  behörig  bevakning  och 
visitering  på  det  att  alt  underslef  med  bränvinsbrännande  må  kunna 
förekommas». 

Varan  var  dock  ofta  omöjlig  att  erhålla.  Apotekarene  tvungos 
fortfarande  att  anhålla  om  tillstånd  att  sjelfve  bränna  brännvin.  Sålunda 
begärde  apotekaren  i  Mariestad  Georg  Bertelman  kollegii  förord  att 
sjelf  till  sitt  apoteksbehof  få  tillverka  brännvin  efter  en  tunna  råg  eller 
hvete  i  månaden,  »emedan  hans  medicamenta  spirituösa  efter  hand  äro 
utgångna  och  han  i  brist  på  både  svenskt  och  franskt  bränvin,  sedan 
förbudet  emot  spanmålsbrännandet  utkommit,  inga  egna  medicamenta 
spirituösa  fått  tillverka».  Denne  Bertelman  fick  medels  k.  brefvet  af 
den  Vis  ^'^^  rättighet  att  emot  accis  och  efter  vederbörligt  angifvande 
bränna  10  tunnor  spannmål. 

Dock  den  tid  kom,  när  med  afseende  på  dåvarande  spannmålstill- 
gångar all  brännvinsbränning  och  -försäljning  vardt  förbjuden.  I  samman- 
hang med  de  s.  k.  öfverflödsförordningama  utkom  den  ^Vii  ^756  »Eongl. 
Maj:ts  förbud  emot  allt  svenskt  och  främmande  brännevins  försäljning 
samt  svenskt  brännevins  till  värkande».  Qenom  kungörelsen  af  den  ^Vs 
1772  blef  åter  »för  rikets  och  vare  trogne  undersåtares  upprätthållande 
och  bästa  tills  vidare  eller  till  dess  annorlunda  härom  förordnadt  varder» 
all  tillverkning  och  försäljning  af  svenskt  brännvin  i  städer  och  landet 
förbjuden.  Medels  k.  förklaringen  af  den  Vn  s*  ^*  tilläts  dock  att  från 
utrikes  ort  införa  »ordinarie  franska  eller  spanska  bränneviner,  men  ej 
några  destillerade  eller  s.  k.  esprits»  och  en  gros  försälja  dem  till  half- 
ankare  eller  derutöfver,  men  all  försäljning  i  minut,  äfven  på  källare, 
värdshus  m.  m.  var  förbjuden.  »Börandes  ock  under  samma  förbud 
all  försäljning  på  apotheker  af  aqva  viter  samt  andra  finare  och  gröfre 
bränneviner  vara  begrepen».  Allt  vid  100  dal.  smts  böter  och  varans 
konfiskation.  Alla  destilleringspannor  i  enskilda  hushåll,  liksom  öfriga 
brännvinspannor^  skulle  förseglas,  »hvilket  ock  med  apothekares  destille- 
ringspannor bör  ske,  till  dess  derom  kan  nännare  förordnas». 


384  ÅP0TBKARBHB8  ÉBHOF  AF  SPRIT. 

SedaD  EoDgl.  Majrt  infordrat  coUegii  medici  yttrande  horavida  det 
med  afseende  på  medikamentsberedningen  vore  för  apotekarene  oundgäng- 
ligt alt  dertill  nyttja  en  eller  flera  destilleringspannor,  fingo  apotekarene 
den  ^7,1  1772  i  följd  af  koUegii  förord  sina  pannor  frigifna,  emedan  de 
icke  kunde  undgå  att  vara  försedde  med  större  och  mindre  sådana 
apparater,  hvilkas  antal  och  storlek  det  likväl  icke  var  möjligt  att  närmare 
bestämma.  »Den  bästa  kontrollen»,  yttrade  kollegium,  »är  att  fiskaler 
och  uppsyningsmän  äga  fritt  tillträde  till  deras  laboratorier  att  undeiv 
söka  hvad  der  förehafves,  hvarutom  hvarje  apotekare  bör  uppgifva  huru 
många  pannor  han  äger,  samt  sedan  vid  påfordran  af  fiskaler  och  upp- 
syningsmän visa  redo  hvar  dessa  pannor  äro  och  hvartill  de  brukas». 
Härtill  biföll  Eongl.  Maj:t  med  tillägg  af  privilegiets  förlust,  utom  bo* 
tema,  för  den  apotekare,  som  tillverkar  eller  destillerar  svenskt  säd^- 
brännvin  *). 

Sedan  brännvinstillverkningen  genom  kungörelsen  af  den  ^V»  m^ 
förklarats  vara  ett  kronans  regale  och  staten  öfvertagit  densamma, 
underrättade  k.  brefvet  af  den  ^7io  1776  collegium  medicum,  att  den  öfver 
regala  brännvinsbränneri-inrättningen  i  riket  förordnade  direktionen  blifvit 
anbefalld  att  införskrifva  franskt  brännvin  eller  sprit  och  deraf  hålla 
smärre  upplag  å  vissa  orter,  hvarifrån  apotekarene,  som  anhållit  att 
årligen  sjelfve  få  införskrifva  ett  visst  qvantum  franskt  brännvin,  kunde 
vid  behof  förse  sig,  »dock  icke  i  större  quantitet  än  I  för  hvart  och  ett 
apotheque  pröfven  vara  nödigt».  Apotekarenes  i  riket  behof  beräknades 
till  120  oxhöfden  sprit  eller  dubbelt  så  mycket  franskt  brännvin,  ehuru 
apotekarene  sjelfve  uppgifvit  för  Stockholm  ensamt  ett  behof  af  100 
oxhöfden  eller  ock  af  s.  k.  sprit  60,  hvarjämte  landsorten  ansetts  behöfva 
tredubbelt  så  mycket  Till  nederlagsställen  bestämdes  Stockholm,  Norr- 
köping, Karlskrona,  Göteborg  och  Åbo*). 


^)  Om  Öfverträdelser  i  detta  afseende  förekoDimit  käDner  icke  förf.,  men  bränneri- 
direktioDBD  förklarade  1784  sig  vara  betänkt  pä  utvägar  att  förekomma  missbruk  af 
apotekarenes  destillationspannor.  Kollegium  tillrådde  direktionen  att  framför  andra  före- 
draga apotekarene  i  landsoiterna  till  utförande  af  destilleiingar  (collegii  medici  prot 
den  V.  1784). 

»)  Collegii  medici  protokoU  den  '/,  1777. 


APOTBKARENES   BBHOF   ÄF  8PBIT.  386 

När  den  regala  bränneridirektionen  sedan  underrättade  kollegium, 
att  spriten  blifvit  införskrifven  och  43  oxhöfden  bestämda  för  Stockholm, 
10  för  Göteborg  och  10  för  Karlskrona,  uppköpte  kollegium  en  profvare 
och  lät  genom  några  ledamöter  anställa  undersökning  af  varan.    Priset 
för   ett  oxhufvud   var   110   rdr  sp.   och  steg  snart  till  123  rdr  36  sk. 
Apotekarene   ägde  att  med  sina  reqvisitioner  vända  sig  till  kollegium  ^). 
Senare  uppdrogs  det  åt  landshöfdingame  att  derom  förordna  och  kollegium 
befattade  sig  icke  omedelbart  med  dessa  ärenden.    Efter  en  tid  öfver- 
sände  bränneridirektionen  till  collegium  medicnm  en  butelj  sprit,  för  att 
kollegium  måtte   bestämma   den  styrka,  som  brännvinet  borde  erhålla, 
»emedan   direktionen  funnit  angeläget  vara,  att  låta  utröna  hvad  styrka 
af  svenskt  sädesbränvin   för  nationen   i  afseende   på  helsan  och  dess 
coDservation   kunde   vara  mest  lämpelig  och  nyttigast»  ^).    Yid  rådpläg- 
ning härom  fäste  D.  v.  Schulzenheim  koUegii  uppmärksamhet  derpå, 
att    det   berodde   mera   på  qvantiteten  än  på  styrkan  af  måttligt  njutet 
brännvin.    På  koUegii  begäran  anställde  vetenskapsakademins  sekreterare 
Johan  Earl  Wilcke  försök  med  olika  spritblandningar  i  afseende  på 
deras  specifika  vikt  och  efter  lång  öfverläggning  i  collegium  medicum 
blef   resultatet   »att   en  del  vatten  till  tre  delar  sprit  var  lämpligast  för 
syenska  nationen». 

Fortfarande  voro  apotekarene  med  afseende  på  sitt  behof  af  sprit 
hänvisade  till  kronans  förråd,  hvarför  k.  brefvet  af  den  Ve  l'^^^  beviljade 
dem  att,  »under  nuvarande  bran  vinsförbud»  få  efter  anmälan  och  pröf- 
ning,  köpa  sitt  brännvinsbehof  vid  kronans  närmaste  nederlag.  Detta 
behof  hade  kollegium  1795  beräknat  till  3  å  400  kannor  för  de  större 
städerna.  Apotekarenes  destilleringspannor  gåfvo  likväl  allmänna  maga- 
sinsdirektionen bekymmer^  ty  Stockholms  apotekare  anmälde,  att  deras 
destilleringsapparater  blifvit  borttagna  och,  ehuru  collegium  medicum 
intygat  huru  oundgängligt  nödiga  de  voro  för  apoteksrörelsens  bedrif- 
Tande'),  dömdes  flere  apotekare  af  öfverståthåUaren  enligt  förordningen 


*)  Collegii  medici  protokoll  af  den  "/,  1777. 
«)  CoUegii  medici  protokoU  den  "/,  1778. 
»)  Collegii  medici  protokoll  den  %  1802. 

25 


886  ÅPOTEEÅRENES  BBHOF   AF  8PKIT. 

af  den  %  1^02  till  böter  dels  för  begagnandet,  dels  for  urakdåten 
anmälan  af  sina  destillationspannor.  Kollegium  nödgades  vända  sig  till 
Kongl.  Maj: t  med  anmälan,  att  apotekarene  i  saknad  af  sådana  ide 
kunde  enligt  författningarna  och  privilegiera  tillhandahålla  allmän- 
heten medikamenter  ^).  När  magasiusdirektionen  derefter  ånyo  anmodade 
kollegium  om  förslag  rörande  storleken  och  antalet  af  samt  kontrollen 
öfver  apotekarenes  destiileringspannor,  förklarade  kollegium,  att  pannorna 
borde  vara  så  stora  att  med  dem  30  ä  40  kannor  kunde  rectificeras,  men 
antalet  berodde  på  omfånget  af  apotekarenes  rörelse  och  kontrollen 
kunde  icke  vara  annan,  än  den,  som  förut  föreslagits. 

I  enlighet  med  öfverståthållarens  på  k.  befallning  den  '^/n  1802 
utfärdade  kungörelse  tilläts  det  nu  apotekarene  att  nyttja  pannor  af  40 
kannors  rymd,  dock  ålåg  det  dem,  att  anmäla  huru  många  pannor  en  hvar 
ägde.  Apotekare,  som  blifvit  beträdd  med  brännvinstillverkning  eller 
idkat  brännvinsdestillering  till  afsalu  eller  annat  än  farmaceutiskt  brak, 
blef  förklarad  dess  privilegium  förlustig  och  fick  enligt  förordningen  af 
den  Vs  ^30^  ^^^  första  gången  30,  andra  gången  60  och  tredje  gången 
90  rdr.  Emedan  i  k.  kungörelsen  angående  husbehofsbränningen  af 
den  Vio  ^^^^  destiileringspannor  af  högst  sex  kannors  rymd  voro  utan 
särskild  beräkning  medgifna,  tilläts  det  genom  öfverståthållarens  kun- 
görelse af  den  7i2  ^*  ^  apotekarene  att  använda  sådana  af  högst  30 
kannors  rymd  och  att,  der  fiere  pannor  behöfde  begagnas,  tre  sådana 
finge  nyttjas,  en  på  30,  en  på  18  och  en  på  9  kannor.  Ben  apote- 
kare, som  beträddes  nyttja  destiileringspannor  af  större  rymd  eller 
antal,  än  Kongl.  Maj:t  medgifvit  eller  för  andra  än  farmaceutiska  behof, 
förlorade  sitt  privilegium  och  var  förfallen  till  33  rdr  16  sk.  böter  samt 
förlust  af  redskapen  och  tillverkningen,  allt  i  följd  af  cirkuläret  af  den 
^Vu  1812. 


»)  CoUegii  medici  protokoU  den  »%  1802. 


FÖRSÄLJNING  AF  APOTEK.  387 


5.    Köp  oeh  föpsåyning  af  apotek. 

De  första  åt  apotekare  i  Stockholm  utfärdade  privilegierna  innehålla 
stadganden  derom,  att  desamma  kunde  öfvergå  icke  blott  till  enka  och 
barn,  utan  äfven  försäljas  åt  andra.  I  privilegiibrefvet  för  Philip 
Schmidt  af  den  ^/j  1640  heter  det  nämligen: 

»Efterlåte  Wij  och  härmed  och  i  detta  Wårt  kongl.  indultu,  att  detta 
privilegium  icke  allenast  pä  hans  person  skall  sig  ersträcka,  utan  ock 
der  hans  barn  skulle  framdeles  vilja  och  kunna  hålla  samma  apotek  uti 
sitt  rätta  och  fullkomliga  esse  och  välstånd,  då  skall  den  eller  de,  som 
det  sig  påtaga  och  det  nödtorftigen  förse  och  uppehålla,  njuta  samma 
detta  vårt  nådiga  privilegium  i  alla  dess  clausuler  till  godo,  när  de  samma 
privilegium  nödtorfteligen  fullgöra.  Men  der  och  så  skulle  hända^  att  efter 
ofta  bemälde  Philip  Magnus  död  hans  hustru  eller  barn  skulle  blifva 
förorsakade  att  försälja  samma  apotek  till  någon  skyld  eller  oskyld,  då 
äro  Wi  dermed  nådigst  väl  tilfreds,  dock  så  att  köparen  först  skall  vara 
förtänkt  att  söka  deröfver  vår  consens  och  dä  han  vår  confirmation  der- 
uppå  bekommer,  må  och  skall  densamma  köparen  njuta  och  behålla  detta 
privilegium  och  deraf  dependerade  frihet,  men  vara  i  lika  måtto  förpligtad 
tiUbörligen  förestå  detta  apotek,  erhålla  det  i  godt  esse  och  således  sjelfva 
privilegiumet  alstinges  adimplera». 

Deremot  innehöll  privilegiibrefvet  för  samtlige  apotekare  i  Stock- 
holm af  den  *%  1675  att,  när  innehafvarene  deraf  med  döden  afgå,  »så 
skall  enkan  eller  dess  barn  blifva  vid  apoteket,  och  njuta  alla  privilegier 
och  friheter  till  godo,  så  länge  de  det  i  behörigt  stånd  och  esse  hålla, 
likväl  skall  den  provisor,  som  dertill  antages  och  apoteket  på  sådant  fall 
förestå  vill,  undergå  coUegii  medicorum  och  samteliga  apotekarnes  examen 
och  afläggia  den  vanliga  eden». 

Ehuru  k.  brefvet  till  öfverståthållaren  i  Stockholm  af  den  7,  1731 
innehöll  det  uttalande,  att  apotekspriviiegier  »äro  att  anse  för  en  k.  be- 
nådning», hvarför  de  icke  heller  kunde  anslås  till  gälds  betalning  eller 
pä  öppen  auktion  till  den  mestbjudande  försäljas,  kom  denna  för  apoteks- 


388  FÖRSÄLJNING   AF  AFOTBK. 


väsendets  bela  framtid  viktiga  grandsats  icke  till  nödig  klariiet  ^).  Visser- 
ligen ställdes  frågan  om  apotekens  saljbarhet  och  de  villkor,  under  hvilka 
det  kunde  ske,  en  och  annan  gång  under  öfverläggning^  men  den  der- 
med  sammanhängande  frågan  om  privilegiets  natur  blef  icke  konseqvent 
utredd,  till  dess  genom  lättheten  för  en  legitimerad  köpare  att  af  Kongl. 
Maj:t  erhålla  privilegiets  öfverlåtande  det  vardt  en  häfdvunnen  sed,  att 
betrakta  detsamma  som  en  med  apoteket  under  äganderätt  oskiljaktigt 
förenad  förmån.  Detta  principielt  viktiga  spörsmål  berördes  i  k.  bref- 
vet  af  den  *Vu  1740,  hvaruti  coUegium  medicum  anbefalldes  yttra  sig 
rörande  »apothekens  oinskränkta  upplåtande  och  försäljande  till  frem- 
mande».  Kollegium  synes  hafva  uppfattat  privilegierna  såsom  en  af 
Eongl.  Maj:t  gifven  säkerhet  för  de  å  apotekets  inrättande  och  under- 
håll nedlagda  kostnaderna,  hvilken  den  enskilde  eller  hans  rättsinnehaf- 
vare  icke  kunde  beröfvas,  och  innehöll  kollega  skrif velse  af  den  ^'/^  1741 
härom  följande: 

»ty  som  en  apothekare  till  sitt  apotheks  uprättande  och  vid  macht- 
hållande  ansenligen  ja  mästadelen  alla  sina  medel  och  bästa  egendom 
använda  måste,  hvaremot  han  erhållit  det  nådiga  privilegium  at  barn  efter 
barn  blifva  vid  samma  näring  beskyddade,  så  länge  apoteket  till  allmänna 
nyttan  wederbörligen  underhålles,  så  kan  ock  intet  någon  annan  antagas, 
innan  den  förre  blifvit  skjähligen  förnögd  när  then  thet  willigt  afstår». 


*)  Detta  k.  bref  åberopade  collegiam  medicum  i  en  skrifvelse  af  den  '*/«  ^^ 
till  landshöfdingen  i  Mariestad,  när  denne  underrättade  kollegium  derom,  att  apotekaren 
Cederhvarfs  kreditorer  på  auktion  försålt  hans  a])otek  till  kartasigillata-ombudsmannoi 
Grönqvist,  ehuru  provinsialläkaren  protesterat  deremot  såsom  icke  Öfverensstämmande 
med  medicinalordningama,  och  förfrågado  sig  hvad  dervid  vore  att  göra.  Cederhvarf 
begärde  derefter  den  '^/^  s.  å.  af  kollegium,  att^  då  apotekets  tillhörigheter  af  droger 
och  väsa  blifvit  för  hans  boigenärers  räkning  försålda,  honom,  såsom  ägande  privilegium 
på  apoteket,  måtte  föiiinnas  tid  att  i  ordning  ställa  ett  nytt  HviUcetJibeslut  kollegium 
fattade,  framgår  icke  ur  handlingarna. 

Deremot  synes  1799  års  apotekarereglemente  uttala  en  annan  åsikt  Deniti 
tillätes  att  »enär  apotek  for  gäld  i  mät  g^r  och  for  borgenärers  räkning  foi'sälje9,  eller 
af  boets  creditorer  skall  förvaltas»,  bör  till  dess  skötsel  en  examinerad  provisor  för- 
skaffas, men  huruvida  privilegiets  fortbestånd  för  alltid  den  inbegripes,  eller  endast  till 
dess  konkursen  är  utredd,  framgår  icke  tydligt  af  detta  stadgande.  —  Att  annan  än  af 
collegium  medicum  examinerad  pei'son  skulle  kunna  innehafva  apotek,  strider  emot 
medicinalordningama. 


FÖRSÅLJllINe   ÅV   APOTBK.  389 


I  samma  riktning  hade  kollegium  redan  den  ^Vs  1*^38  yttrat  sig, 
»att  en  apotekares  arfvingar  böra  bibehållas  vid  apoteksnäringen  och  den 
förundta  tullfriheten,  hvarför  en  köpare  bör  först  förnöja  arfvingarne  och 
sedan  erhålla  Kongl.  Ma]:ts  transport  af  sjelfva  privilegium». 

Å  andra  sidan  synes  coUegium  medicum  velat  lemna  ortens  invå- 
nare rätt  att  vid  försäljning  af  apotek  välja  eller  föreslå  ny  ägare  till 
detsamma  och  ansett  att  valet  af  köpare  icke  ovillkorligen  berodde  af 
apotekets  innehafvare,  blott  denne  finge  full  ersättning.  Denna  sin  åsikt 
uttryckte  kollegium  på  följande  sätt  i  ofvannämnda  skrifvelse  af  den 
»/a  1741: 

»Men  theremot  synes  oförgripligen  billigt  at  vederbörande  för  hvilkas 
skull  apotheket  hålles,  måga  njuta  den  i^ttighet  att  sjelfve  välja  och 
begära  någon  skicklig  och  efter  förordningai*na  bepröfvad,  som  de  hafwa 
förtroende  till,  sedan  then  förre  blifvit  wederbörligen  fömögd,  hwilket  ej 
bör  ankomma  på  dess  egen  godtyckio,  utan  på  skiähl  och  billighet, 
hörandes  det  oinskränkta  försäljandet  oförgripeligenjpå  intet  annat  sätt 
förstås,  emedan  them  ingen  annan  rättighet  tillkomma  eller  anstå  kan, 
än  at  få  richtig  betalning  för  sitt». 

Åtminstone  en  gång  har  det  förekommit,  att  kollegium  tog  sig  talan 
vid  bestämmandet  af  priset  på  ett  apotek.  Då  »apoteksgesällen»  Johan 
Christian  Wasserfuhr  i  Vimmerby  1758  icke  kunde  komma  öfverens 
om  priset  med  den  af  staden  till  apotekare  kallade  Peter  Lindstedt, 
beslöt  kollegium  den  ^Vii  ^  ^  anmoda  landshöfdingen  Karl  Gustaf 
Roxendorff  i  Calmar  att  låta  provinsialläkaren  Johan  Gustaf  Wahl- 
bom värdera  apoteket  i  Vimmerby.  I  bref  af  den  "/e  1759  under- 
rättade Wahlbom  kollegium,  att  han  jemte  apotekaren  i  Kalmar  upprättat 
värderingsinstrument  öfver  ifrågavarande  apotek,  hvars  hela  värde  upp- 
skattades till  800  dal.  smt. 


6.    Apotekarenes  befrielse  från  borgerliga  utlagor. 

En  viktig  förmån  i  förhållande  till  andra  näringsidkare  var  friheten 
frän  vissa  utskylder.  Sålunda  befriades  redan  1640  Philip  Schmidt 
från  »all  borgerlig  tunga  och  pålagor,  ehvad  nampn  de  hafva  kunna,  så 


300  ÅFOTEKÅRENES  BBFRIBLSB   FRÅN   BOBGBRLIGA   UTLAGOR. 


wijda  apotheket  och  alle  medicinalische  saker  vidkommer  och  angår». 
Derefter  stadgade  1675  års  privilegium  för  samtlige  apotekare  i  Stock- 
holm: »Och  som  de  intet  böra  idka  och  drifva  någon  boi^erlig  näring, 
förutan  hvad  deras  apothek  och  dertill  nödige  materialiers  anskaffande 
vidkommer,  då  skall  de  ock  deremot  vara  frie  och  förskonte  för  all 
borgerlig  tunga,  pålagor,  stadsbeställningar  samt  inqvarteringar  och  andra 
slika  onera,  ehwad  namn  tho  hafwa  kunna,  undantagande  sådane,  som 
efter  riksens  ständers  öfverenskommelse  ingen  får  sig  undandraga».  I 
»resolution  uppå  samtlige  apothekarenes  underdånigste  inlefvererade 
supplique»,  gifven  den  */^  1687,  bekräftade  Karl  XI  ytterligare  denna 
förmån  : 

»Såsom  Kongl.  Maj:t  hafver  i  nåder  låtit  sig  föredraga  de  skäl  och 
omständigheter  medels  hvilka  samtelige  apothekarne  söka  att  blifva  be- 
friade och  förskonte  ifrån  det  contributionscontingentet,  som  borgerskapet 
efter  riksdags  beslutet  komma  att  erlägga,  förmenandes  de,  att  så  vida  de 
utom  deras  apothek  ingen  borgerhg  näring  drifva,  sig  icke  heller  böra 
svara  till  slikt  eller  annan  borgerlig  tunga  med  hvad  mer  som  de  till 
understödjande  af  sådan  deras  ansökning  underdånigst  bibringa  och  vid 
handen  gifva:  Alltså  hafver  Eongl.  Maj: t  allt  sådant  så  vida  hos  sig  gälla 
låtit,  att  de  af  bemälte  apotekare  embete,  som  utom  deras  enskylte  apothek 
eller  verkstäder  icke  bruka  någon  särdeles  borgerlig  näringh,  skola  icke 
mindre  än  barberareembetet,  när  de  af  deras  löner,  fruchtbare  capitaler, 
samt  för  deras  tjenstefolk  och  legohion,  efter  riksdagsbeslutet  contribuerat 
hafva,  för  allt  öfrigt  frie  vara;  Men  de  som  utom  deras  embetee  egentliga 
förrättande,  idka  någon  annan  borgerlig  handtering,  såsom  vid  allehanda 
brännevin,  specerie  och  annat  sådant,  som  anten  kryddkrämare  eller 
andre  tiUhörer,  komma  uti  det  målet  i  lika  consideration  med  andre  bor- 
gare, som  i  städeme  drifva  deras  handel  och  vandel». 

Vid  särskilda  riksdagar  fordrade  visserligen  städerna  att  apotekare 
och  barberare  borde  taga  del  i  »borgerliga  besvär  och  contributioner  till 
Kongl.  Maj:ts  och  fäderneslandets  tjenst,  emedan  de,  förutan  det  som 
till  deras  profession  egentligen  hörde,  derjemte  idkade  en  fullkomlig 
näring  och  köpenskap».  Härtill  resolverade  Kongl.  Ma}:t  den  ^Vs  1689, 
att  apotekarene  och  barberarene  måtte  innehålla  med  sådan  näring  och 
handel,  som   ej   egentligen  hörde  till  deras  handtering,  eller  ock  blifva 


APOTBKABBNES  BEFBIJBL6E  FBÅN   BOBGBRLIGA   UTLAOOB.  391 

delaktige  af  borgerliga  besvär.  Ehuru  k.  resolutionen  på  städernas  besvär 
af  den  ^%0  1723  medgaf  »att  apotekarene  böra  njuta  de  dem  förlänte 
privilegier  och  tullfriheter  på  medicinalier  obehindradt  till  godo»,  om- 
nämnde den  likväl  icke  deras  befrielse  från  andra  vanliga  utskylder^). 
Huru  vidsträckt  denna  frihet  från  borgerliga  utlagor  skulle  fattas, 
tolkades  också  ganska  olika,  alldenstund  EongL  Maj: t  i  resolution  af 
den  Y»  17^^  »uppå  apothekames  här  i  staden  insinuerade  underdåniga 
supplique»  förklai*ade,  »att  som  1675  års  år  1723  confirmerade  apothekare 
privilegier  uttryckeligen  frikalla  dem  ifrån  alla  borgerliga  onera,  undan- 
tagande sådana,  som  efter  riksens  ständers  öfverenskommelse  ingen  får 
sig  undandraga»,  fann  Eongl.  Maj: t  »det  apothecarne  i  Stockholm  icke 
böra  höra  under  borgerskapet,  och  således  ej  dragas  under  borgerskapets 
contingent,  utan  komma  apothecarene  särskilt  att  contribuera  och  taxeras» 
enligt  beviliningsförordningama  ^). 

När  borgerskapet  i  Stockholm  derefter  hos  Kongl.  Maj:t  begärde, 
att  apotekarene  skulle  deltaga  i  erläggandet  af  den  påbjudna  kontingents- 
afgiften,  utfärdades  ånyo  »Eongl.  Maj:ts  resolution  för  apothecarne  här 
1  Stockholm»,  gifven  den  Vs  1*^48,  i  följande  ordalag  (tryckt  i  Stock- 
holm s.  å.  2  blad  in  4:o): 

»Emedan  uti  1675  års  apothecarne  förundte  privilegier,  såsom  grun- 
den til  the  them  sedermera  gifne  kongl.  resolutioner  och  stadfästélser, 
tydeligen  uttryckes,  at  som  the  intet  böra  idka  och  drifva  någon  borgerlig 
näring,  fönitan  hvad  deras  apotheque  och  thertill  nödige  materialiers  an- 
skaffande vidkommer,  så  skola  the  och  theremot  wara  frie  och  förskonte 
för  all  borgerlig  tunga,  pålagor,  stadsbevillningar  samt  inqvarteringar  och 
andre  slike  onera,  ehwad  namn  de  hafva  kunna;  Ty  finner  Eongl.  Maj: t 
billigt,  at  apothecarne  ej  mage  påläggas,  tå  the  icke  bryta  villkoren  eller 
bruka  borgerlig  handel,  at  taga  gemenskap  med  borgerskapet  uti  ofta- 
berörde  contingents  summor,  utan  böra  the  särskildt  taxeras  och  cronans 
inkomst  föröka:  men  skulle  någon  beträdas  bruka  annan  handel,  än  them 


^)  Se  ytterligare  k.  resolutioneina  på  städemas  besvär  den  ^Vr  ^731  och  ^Vit  ^734. 
')  Denna  resolution  finoes  säisldldt  tryckt  i  Stockholm   1747,   4  blad  in  4:o. 
Om  tillämpningen  häraf  i  Finland  se  längre  fram. 


392  ÅPOTEKARENES   BSFfilSLSE   FBÅN  BOBGBBLIGA  VTLA60B. 


efter  privilegier  och  förordningar  är  tillåtit,  tå  bör,  in  casu  speciali,  sådant 
hos  wederbörande  rättas  och  hielpas». 

Emedan  apotekarene  sålunda  en  lång  tid  framåt  voro  befriade  från 
en  mängd  stadsutskylder,  nödgades  de  i  stället  erlägga  dubbla  våg-  och 
mätarepenningar  för  de  varor,  hvilka  de  för  sitt  yrke  införskrefvo,  enligt 
stadgandet  i  k.  brefvet  af  den  ^i/^  1715,  »att  alla  de,  som  icke  äro  borgare 
i  de  stapelstäder,  der  de  handla  vilja,  böra,  mot  det  att  de  i  samma 
städer  i  anseende  till  deras  handel^  ingen  annan  kontribution  under- 
kastade äro,  för  de  varor,  do  handla  med,  vid  deras  uppvägande  eller 
uppmätande  erlägga  dubbla  våg-  och  mätarepenningar». 

Från  dessa  förmåner  hafva  dock  vid  vissa  tillfällen  afvikelser  före- 
kommit. Ett  sådant  undantag  medgaf  k.  brefvet  till  öfverståthållaren  i 
Stockhohn  af  den  »o/^^  1699: 

»Wi  hafve  undfått  eder  skrifvelse  hvaruthinnan  I  underdånigt  för- 
fråga om  icke  apothecame  och  barberame  här  i  staden  dhe  öfrige  af 
borgerskapet  till  någon  lijsa  och  undsättning  bör  wara  delachtige  utj  dhen 
allmänna  contributionen,  som  för  innevarande  åhr  kommer  att  utgiöras, 
oacktadt  dhe  widh  förre  contributionen  hafva  warit  förskonte,  hälst  eme- 
dan i  synnerhet  dhe  förre  hafva  sin  näring  af  sådan  handell  som  andra 
af  borgerskapet  idka  böre;  Och  länder  eder  dheruppå  till  nådigt  svar, 
aldhenstund  innevahrande  åhrs  påbudne  contribution  är  sä  allmänn  att 
flere  andre,  hwilka  för  detta  warit  förskonte,  dhenna  gängen  komma  att 
contribuera;  ty  måste  intet  heller  apothecame  och  barberame  sig  dher- 
ifrån  undandraga  utan  böre  dhe  äfven  som  alle  andre  Wåra  undersåtaie 
efter  dheras  wilkohr  och  förmögenhet  uti  mehrbemite  contributions  uth- 
giörande  participera». 

Hvad  de  apotekarene  i  riket  under  särskilda  tider  pålagda  bevill- 
ningsafgiftema  vidkommer,  kan  nämnas,  att  enligt  bevillningsförord- 
ningen  af  den  ^Vio  ^'^^^  apotekarene  i  Stockholm  skulle  efter  större 
eller  mindre  afsättning  taxeras  ifrån  160  till  120  dal.,  i  TJpsala,  Göte- 
borg och  Karlskrona  till  100  dal.  och  i  öfriga  städer  från  60  till  20  dal.  — 
Den  personella  bevillningsafgiften  för  apotekare  beräknades  1789  från 
15  till  5  rdr.  Hvad  bevillningen  af  löner  och  inkomster  vidkom,  taxe- 
rades apotekarene  i  Stockholm,  Göteborg  och  Earlskrona  från  40  till  53 


INFÖRSEL  AF  ÖFTERFLÖDSTAROB.  393 

rdr   16  sk.,   i  öfriga  större  städer  från  13  rdr  16  sk.  till  33  rdr  16  sk. 
och  i  mindre  städer  från  6  rdr  32  sk.  till  10  rdr. 

Enligt  bevillningsförordningen  af  den  ^'/e  l^^O  taxerades  apote- 
karene i  Stockholm,  Göteborg,  Norrköping,  Karlskrona,  Gefle  och  Åbo 
från  50  rdr  till  100  rdr,  i  öfriga  större  städer  från  20  tUl  50  rdr,  i  rikets 
mindre  städer  och  på  landet  från  6  rdr  32  sk.  till  15  rdr. 


7.    Införsel  af  öfVepflödsvapor. 

Bland  de  åtgärder,  som  under  frihetstiden  vidtogos  till  befordrande 
af  landets  ekonomiska  välstånd  var  äfven  den,  att  helt  och  hållet  förbjuda 
införsel  af  vissa  s.  k.  öfverflödsvaror.  Härom  utfärdades  Eongl.  Majrts 
kungörelse  af  den  Yii  1756.  All  brännvinsförsäljning  skulle  upphöra  den 
Vi  1757.  Öfriga  förbjudna  varor  fingo  säljas  till  den  Vs?  ^n^i^  icke  inkomma 
i  riket  efter  den  Vd  ^^^  ^^^  varans  förlust  och  100  dal.  smts  plikt  Bland 
förbudna  varor  voro  »apeldeciner»,  cacao-  och  kalFebönor,  kanel,  karde- 
mumma, dadlar,  fikon,  the  till  qvarblifvande  i  riket,  luktvatten  af  alla  slag, 
viner  af  olika  slag,  utom  hvita  och  röda  »vins  de  Grave»  m.  m.  »Som 
några  få  af  ofvannämnde  till  införsel  förbjudne  persedlar  äro  till  medica- 
menters  beredande  oumgänglige»,  anbefalldes  kollegium,  »icke  allenast 
uppgifva  reparation  emellan  samtelige  apothekarene  i  riket,  på  hvad  hvar 
och  en  utaf  dessa  förbudna  varor  kan  behöfva,  utan  ock  till  apothekens 
efterlefnad  författa  behörig  taxa  på  sådana  varor».  I  skrif velse  af  den 
»/i2  s.  å.  hemställde  kollegium,  att,  utom  de  tillåtna  Vins  de  Graves, 
rhenskt  och  portugisiskt  vin^  äfvensom  franskt  brännvin,  måtte  till  begrän- 
sad mängd  medgifvas  apoteken  »i  och  för  medikamenters  beredning  till 
sjukas  behof».  Härvid  må  nämnas,  att  flere  apotekare  hade  erhållit  skild 
rättighet  att  till  salu  hålla  specerier  och  viner.  Dessa  viner  borde  icke  få 
säljas  i  handköp,  utan  utiemnas  endast  mot  läkarerecept  åt  den  sjuke, 
»som  nödvändigt  behöfde  desamma,  vid  närings-  och  embetsförlust  både 
för  apothekaren  och  läkaren». 


394  INFÖS8BL  AF  ÖFYKRFLÖDSTABOB, 


Yidare  ansåg  kollegium,  att  genom  farmakopéens  öfyerseende  införan- 
det af  en  mängd  öfverflödsvaror  kunde  förekommas  och  inhemska  örter, 
frukter  och  växter  bringas  i  allmännare  bruk  En  mängd  i  följd  af  smak 
och  fördom  begagnade  varor  kunde  dels  umbäras,  dels  ersättas  af  mot- 
svarande inhemska.  Bland  annat  borde  kaffe  undvaras  och  svenska  the- 
sorter,  hvilka  kunna  beredas  efter  hvars  och  ens  smak,  begagnas  i  stället 
för  de  utländska.  Kollegium  afstyrkte,  att  apotekarene  sjelfve  skulle  få 
reqvirera  sitt  behof  af  vin  och  franskt  brännvin  och  föreslog  att  i  Stock- 
holm borde  tillsättas  en  vinhandlare  med  bestämd  lön,  som  emot  läkare- 
attester skulle  utleverera  vin  och  kognac  till  sjukas  behof,  samt  efter  kol- 
lega bepröfvande  tillika  aflemna  den  qvantité,  som  hvar  och  en  behörigen 
reqvirerat  För  att  vinna  en  öfversikt  af  behofvet  beräknade  kollegiom 
huru  mycket  kognac  (franskt  bråUinvin),  portugisiskt  och  rhenskt  vin  hvaije 
apotek  borde  erhålla,  hvilket  dock  vid  förekommande  omständigheter  skulle 
kunna  ökas  för  de  apotekare^  som  hade  publika  leveranser  att  fullgöra, 
såsom  till  k.  hofvet,  amiralitetet  m.  m.  Förslaget  upptog  för  hela  Sverige 
486  ankare  franskt  brännvin,  162  ankare  portugisiskt  vin  och  101 
ankare  rhenskt  vin^). 


^)  Det  kan  vara  skäl  erinra  derom  att  ännu  1792  och  1794  förordningar  ut&rda- 
des  till  hämmande  af  yppighet  och  öfverflöd.  Bland  annat  voro  införseln  och  bruket  af 
kaffe  flera  gånger  på  1790-talet  förbjudna.  Detta  gaf  anledning  att  söka  finna  sunogat 
derför  och  sålunda  uppkommo  särskilda  sammansättningar  under  namn  af  »svenskt  kaffe», 
hvilka  vunno  mycken  spridning.  Öfver  dem  infordrades  och  begärdes  vanligen  collegii 
medici  betänkande.  Af  dessa  förordningar  må  här  påminnas  om  k.  kungöielsen  af 
den  7^  1799: 

»Inträffad  missväxt  i  flere  provinser  och  fortfarande  krigsoroligheter,  hvilka 
vållat  en  uppstigen  vexeloours  och  uppdrifvit  agio,  föranlåta  Eongl.  Maj:t  att  ånyo 
förnya  förbudet  mot  kaffes  inföi'sel  och  nyttjande.  Hvarvid  till  förekommande  af 
underslef,  hvaitill  braket  af  s.  k.  svenskt  kaffe  kunde  gifva  anledning,  alla  sådana 
artificiella  tiUredningar,  som  till  lukt  och  smak  likna  vemi^  caffe,  äfven  förbjudas. 
Den,  som  tillreder  den  förbudna  kaffedrycken,  är  förfallen  tiU  10  rars  böter  ooh  hvar 
och  en,  som  deraf  njutit,  till  2  rdr  plikt.  Dristar  någon  offentligen  öfvertrada  detta 
förbud  genom  kaffes  nyttjande  i  öppna  samqväm  eller  att  tmredt  kaffe  till  adu 
håUa  skall  en  sådan  med  tredubbla  böter  beläggas,  men  andra  gån^n  icke  aUenast 
fällas  till  tredubbla  böter,  utan  ock  skiljas  från  det  embete  eller  tjenst  eÄer  andn 
boigerliga  näiingsrättigheter  han  kan  innehafva». 

Kaffets   införsel  tilläts  åter  den  74  1802  emot  en  tull  af  tre  skilling  for  hvarje 
skålpund. 


KONTROLLEN   ÖFYBR  HANBBLN  MED  TIN   OCH   BBÅNNYIN.  395 


8.    Kontrollen  öfVer  handeln  med  vin  oeh  brännvin. 

Detta  tiUmötesgående  invecklade  likväl  koUegium  i  ett  oväntadt 
bekymmer,  ty  den  *7i  1*^57  behagade  Kongi.  Maj:t  till  svar  å  koUegii 
hemställan  öfverlemna  åt  detsamma  hela  omsorgen  om  införsknfningen 
af  brännvin. 

»Hvad  I  eljest  yttren  eder  sä  wäl  om  desse  persedlars  införskrif- 
vande,  samt  hysande  i  en  därtil  inrättad  källare  här  i  staden,  som  ock 
de  åtskillige  til  underslefs  förekommande  af  eder  härvid  föreslagne  om- 
ständigheter, säsom  at  aUenast  et  wisst  tilräckeligt  q  vantum  infOrskrifves; 
detta  qvantum  vederbörligen  oontroUeras;  intet  får  förpassas  från  andra 
rikets  orter  til  Stockholm ;  af  den  winbandlare,  som  warder  tiUsatt,  räk- 
ning giöres  för  hvarje  kanna  och  med  attester  bestyrkes;  apothequen 
allenast  lämnas  så  mycket  som  til  medicamenters  beredning  åtgår,  och 
de  endast  få  något  öfver  för  sådane  sjuka,  som  efter  recepter  behöfva 
något  litet;  jemte  hvad  mera  I  härvid  andragit,  hafve  Wi  låtit  komma 
hos  Oss  i  behörigt  öfvervägande.  Och  wele  Wi  wäl  hafva  bifallit  edert 
härvid  afgifne  underdåniga  yttrande:  dock  hvad  införskrifningen  af  bemälte 
viner  och  brännevin  angår,  boren  I  sjelfve  derom  draga  försorg,  så  att 
samma  införskrifning  skier  på  sätt,  som  til  ändamålets  winnande  kan 
finnas  lämpeligast  och  mast  bidragande:  men  derest  befinnas  skulle  at 
den  sträcker  sig  längre  än  wederbör  eUer  ock  missbruk  wid  försälgningen 
skulle  förelöpa,  kommen  I  at  blifva  Oss  derföre  ansvarige». 

Här  må  anmärkas,  att  med  de  till  införsel  tillåtna  hvita  och  röda 
Yins  de  Oraves  borde  enligt  kammarkollegii  kungörelse  af  den  Vs  ^^^^ 
förstås  endast  ordinära  franska  viner,  »hvilka  i  Frankrike  minst  kosta 
och  följakteligen  äfven  härstädes  till  ringa  pris  kunna  aflåtas,  men  icke 
det  dyrare  vinet,  som  härstädes  är  bekant  under  namn  af  Vin  de 
Grave». 

Åt  kollegium  vaixlt  sålunda  vården  om  handeln  med  vin  och  bränn- 
vin i  riket  anförtrodd.  KoUegium  trodde  sig  handla  försiktigast,  då  det 
med  tvenne  af  de  förnämsta  vinhandlande  i  Stockholm  Groen  och 
T  hl  en  afslöto  kontrakt  om  inrättande  af  en  vinkällare  till  medicinska 


396  KONTROLLEN   ÖFYBR  HANDELN   MED   VIN   OCH  BBÅNNYIK. 

behof  iindor  möjligast  stränga  tillsyn.  Kollegium  insände  äfven  den 
*•/,  1757  till  Kongl.  Maj:t  förslag  till  en  kungörelse  huru  med  försälj- 
ningen från  det  nya  vinlagret,  kalladt  »den  medicinska  liqueurkällaren>, 
skulle  förfaras,  under  titel:  t^  Utkast  till  en  k,  förordning  eller  GoUegii 
medici  kungörelse,  huru  förhållas  skall  med  franskt  brämens,  portugis- 
vins och  rhenskt  lins  försäljande,  hmlka  hädanefter  endast  komma  att 
nyttjas  Ull  medicamenters  beredande  och  flera  oumgängeliga  behof^. 
Endast  apotekare  skulle  numera  få  tillösa  sig  vin  och  kognac  efter 
anmälan  hos  kollegium  samt  sjuke  efter  ordination  af  godkänd  läkare 
eller  examinerad  fältskär.  Lakarene  ålades  att  inom  januari  månads 
slut  hvarje  år  insända  till  kollegium  sina  journaler  öfver  dessa  ordinär 
tioner  och  apotekarene  sina  recepter.  Om  det  befunnes  nödigt  att 
till  allmänhetens  kännedom  anordna  flera  vinlager  i  riket,  åtogo  äg 
nämnde  G  ro  en  och  Yhlen,  med  hvilka  kontrakt  afslutits  på  tre  år,  deras 
inrättande  och  erbjöd  sig  kollegium  att  draga  försorg  om  en  noggrann 
tillsyn  öfver  dem.  Priset  bestämdes  till  850  dal.  kmt  för  oxhufvudet 
franskt  brännvin,  150  ä  180  dal.  för  ankaret  portugisiskt  vin  och  216  å  240 
daL  ankaret  rhenskt  vin.  För  allt  det  omak,  som  kollegium  genom  dessa 
anordningar  underkastade  sig,  hoppades  kollegium  vinna  erkännande 
och  »kunna  begagna  sig  af  tillfället  att  förstärka  sina  ringa  fonder». 
Kollegium  lät  nämligen  Groen  och  Yhlen  för  den  vunna  rättigheten 
betala  15,000  dal.  kmt  årligen  i  ett  för  allt 

Kollegium  skulle  likväl  snart  finna  vådan  af  att  stöta  andras 
intressen  och  beräkningar  för  hufvudet.  Den  Vi  1757  afgaf  kollegium 
en  ny  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t,  i  hvilken  det  beklagade  sig  deröfver, 
»att  man  inför  Kongl.  Maj:t  eller  deras  Excellencier  sökt  på  förklenligt 
sätt  påbörda  collegium  att  hafva  härvid  sökt  att  richta  sig  och  eljest 
genom  skadliga  förslag  gifvit  anledning  till  undersåtarenes  intrång  i 
handeln.  Hälst  det  vill  synas  blifva  för  collegium  odrägeligt  att  känna 
bördan  och  tyngden  af  besväret  i  deras  förvaltning  och  tillika  vara  utsatt 
för  de  illa  sinnades  ogrundade  tadel,  utan  att  som  embetsmän  vinna 
deremot  nådigt  beskydd».  Det  var  icke  nog  dermed.  Kongl.  Majrt  gaf 
sjelf  dementi  åt  koUegii  beredvilliga  åtgärder  i  följande  bref  af  den 
»/4  1757 : 


KONTBOLLEN   ÖFTBB  HANDELN   MBD   YIN   OCH  BBINNYIN.  397 


»Utur  eder  så  w&l  den  ^/,  som  i  går  daterade  underdåniga  skrif- 
velse  hafve  Wij  ytterligare  intagit  de  skiäl  och  omständigheter,  som 
föranlåtit  eder  att  antaga  tvänne  denna  stadzens  handlande  till  en  källare^ 
inrättning  af  brännevin,  renskt  och  portugisvin  till  medicinale  behof, 
hvarigenom  I  trodt  eder  lämpeligast  kunna  vinna  ändamålet  och  före- 
komma missbruk  wid  försälgningen  af  förberörde  vahror.  Och  ehuruväl 
Wi  med  nådigt  nöje  anse  eder  härvid  ådagalagda  nit  och  omsorg,  dock 
som  I  häratinnan  sträckt  eder  göromål  längre,  än  Wår  nådiga  intention 
i  skrifvelse  af  den  ^'/^  warit  i  det  I  icke  allenast  winhandlaie-societeten 
ohördan  slutit  contract  med  tvänne  dess  ledamöter  om  desse  winers  och 
brännevins  införskrifning,  oaktadt  fiere  lager  deraf  i  riket  äro  att  tillgå, 
hvilka  Wi  warit  sinnade  först  skulle  användas,  så  framt  de  till  den 
godhet  och  skäliga  pris  kunde  erhållas,  som  vederbör,  utan  ock  dervid 
förbehållit  eder  en  årlig  summa  af  femtontusende  dal.  kmt  till  de  af 
eder  omförmälte  nyttige  och  nödige  behof;  Så  finne  Wij  betänkeligit 
denna  eder  författning  att  gilla,  utan  hafve  Wi  anbe&llt  Wårt  och  riksens 
commerce  collegium,  att  upkaUa  härvarande  vinhandlare-societeten  och 
af  dem  förnimma,  hvilken  wid  en  sådan  källareinrättning  skulle  vilja 
lämna  det  bästa  priset,  samt  att  af  de  härvarande  lager  och  priser  deter- 
minera,  när  införskrifningen  af  förenämde  winer  och  brännevin  behöfver 
gå  i  verkställighet  antingen  till  att  dermed  upfylla  behofvet  eller  att 
befrämja  ett  skäligare  pris,  hwarom  Wi  sedermera  vele  gifva  eder  Wår 
nådiga  vilja  tillkänna,  på  det  I  magen  kunna  taga  nödiga  mått  och  för- 
fattningar till  allt  missbruks  förekommande  vid  försälgningen  af  wahror, 
Bom  hädanefter  icke  få  anses  annorlunda,  än  som  medicinalier». 

Enligt  rådsprotokollet  den  ^/^  1757  lemnades  dock  coUegiom 
medicum  frihet  att  förse  apotekarene  i  Stockholm  och  landsorterna  med 
franskt  brännvin  af  de  förefintliga  lagren,  »börande  bränvinet  förseglas 
med  coUegii  sigill  och  det  som  utlemnas  förses  med  collegii  förpassning». 
K.  brefvet  af  den  'Vio  l*^^*^  ^^^^^  ytterligare  kollegium  »att  af  det  i  år 
inkomna  nederlagsbränvinet  upphandla  trettio  oxhafvud  för  apotekarenes 
i  riket  behof  och  det  hos  de  handlande,  som  lofvadt  eder  sanmia  vara, 
till  900  dal.  kmt  för  oxhufvudet». 

I  följd  af  den  försvårade  införseln  af  franskt  brännvin  och  vin  nöd- 
gades kollegium  vidtaga  förändringar  i  farmakopéen  och  utgaf  derom 
den  Vs  ^7^*^  ^°  tryckt  kungörelse.  Den  ^7,  s.  å.  utfärdade  kollegium 
ytterligare  ett  cirkulär  till  samtlige  apotekare  om  tillgången  vid  utfåendet 


398  KONTROLLEN   ÖFVER  HANDELN  MED   TIN   OCH   BRInNYIN. 

af  bräanvin  och  vin.  Reqvimtionen  skulle  insändas  till  koUegii  ombuds- 
man (syndikus)  d:r  Lars  Balk  för  erhållande  af  förpassning.  För  de 
större  apoteken  medgåfvos  årligen  tre  oxhufvud  brännvin,  tre  ankare 
portugisiskt  och  två  ankare  rhenskt  vin,  medan  de  mindre  apoteken  icke 
erhöllo  mera  än  1  7«  oxhufvud  brännvin,  två  ankare  portugisiskt  och  en 
ankare  rhenskt  vin.  Priset  bestämdes  till  900  dal.  kmt  oxhufvudet 
eller  150  dal.  för  franskt  brännvin  per  ankare  utom  fastaget,  medan 
portugisiskt  vin  kostade  150  och  rhenskt  vin  240  dal.  kmt  per  ankara 
Dessa  varor  kunde,  när  en  del  strax  betalades^  fås  på  tre  månaders  eller 
ett  hälft  års  kredit,  dock  med  det  uttryckliga  tillägget,  »att  kollegium 
eller  dess  ombud  för  sin  välmening  härutinnan  på  intet  sätt  hos  den 
handlande  i  anseende  till  betalningen  blifver  besväradt». 

Kommersekollegium  synes  mellertid  hafva  ansett  detta  sysslande 
med  brännvins-  och  vininförsel  ligga  närmare  sitt  arbetsfält  och  begärde 
hos  Kongl.  Maj:t  i  skrifvelse  af  den  7i2  1757,  att  collegium  medicum 
skulle  »uppgifva  det  quantum,  som  af  annars  förbudne  varor  vore  till 
medikamenters  beredande  för  apotekarene  oumbärligt».  EoUeginm 
anbefalldes  äfven  medels  k.  brefvet  af  den  ^2  1^58  att  till  kommerse- 
kollegium uppgifva,  »hvilka  varor  och  persedlar  borde  för  apotekarenes 
behof  få  inkomma  på  det  sådant  må  varda  tuUkamrarne  till  efterrättelse 
kungjord  t».  Kommersekollegium  gaf  likväl  detta  k.  bref  en  vidsträcktare 
tolkning  och  fordrade  i  bref  af  den  ^'^/^  s.  å.,  att  »collegium  medicum 
hädanefter  ej  vidare  befattar  sig  med  medicinalliqueurerne  för  apothe- 
kame  i  riket,  än  endast  hvad  quantiteten  angår,  emedan  commeree 
collegium  om  det  öfriga  vill  föranstalta».  Collegium  medicum  å  sin 
sida  beslöt  härom  till  Kongl.  Maj:t  inberätta,  alldenstund  kollegium  enligt 
särskilda  k.  bref  ägde  »uppsigten  icke  endast  öfver  quantiteten,  utan 
ock  quaUteten  af  denna  medicinalliqueur». 

Apotekarene  hade  mellertid  hos  Kongl.  Maj:t  den  ^Va  1757  anhållit  »att 
sjelfve  få  införskrif va  franskt  bränvin  samt  utländske  medicinalier,  såsom 
aromata,  specerier  och  citronsaft  till  det  quantum,  som  till  medikamenters 
beredande  för  dem  nödvändigast  behöfves».  I  en  ny  underdånig  inlaga  af 
den  ^Vi  s.  å.  anmälde  apotekarene  hos  Kongl.  Maj:t,  att  de  sjelfve  kiinde 
förse  sig  med  franskt  brännvin,  emot  vanligt  och  skäligt  pris,  nämligen 


KONTROLLEN  ÖFTEB  HANDELN  MED  TIN  OCH  BRÅNNTIN.     399 

högst  500  dal.  kpmt  för  oxhufvadet,  som  den  varan  hittills  kostat^). 
Denna  begäran  torde  icke  hafva  blifvit  beviljad,  alldenstund  k.  brefvet 
af  den  ^f^^  1757  gaf  colleginm  medicum  frihet  att  af  det  inkommande 
nederlagsbrännvinet  ytterligare  få  upphandla  eller  disponera  70  oxhufvuden 
till  apotekens  behof  och  k.  brefvet  af  den  ^Va  ^'^^  ^^^t  kollegium  att 
af  nederlagen  i  Stockholm  »upphandla  och  disponera»  icke  mindre  än 
60  ä  70  oxhufvuden  brännvin,  »hvarjemte  I,  som  öfver  medicinalierna  i 
riket  ägen  tillsyn,  hädanefter,  som  hittills,  magen  på  det  requirerade 
qvantum  utgifva  fri  sedlar,  hvilka  först  i  commerce  collegio  och  sedan 
hos  öfverdirecteuren  vid  stora  sjötullen  komma  att  uppvisas,  samt  varan 
derefter  ofördröjeligen  förpassas  till  den  ort,  som  af  eder  blifver  anwist. 
Hvad  portugisvineme  angår,  så  försvinner  dervid  så  väl  eder,  som  Wårt 
commerce  collegii  vidare  åtgärd  härutinnan  i  anseende  till  den  numera 
skiedda  relaxation  uti  wårt  förbud  mot  denna  varans  införsel».  Till- 
gången på  spanska  viner  blef  äfven  större,  ty  k.  brefvet  af  den  ^/^s  1759 
underrättade  kollegium,  »att  30  oxhufvud  Pedro  Xemeues  och  20  ox- 
hufvud  Malaga  mage  af  nederlagen  härstädes  till  apothequens  förnödenhet 
förtullas  och  försäljas». 

Följande  år  1759  synas  apotekarene  begärt  tuDfrihet  på  åtminstone  så 
mycket  franskt  brännvin,  som  deras  privilegier  innehöUo,  och  klagat  öfver 
otillräckligheten  af  det  qvantum,  som  coUegium  medicum  tilldelat  hvarje 
apotekare,  då  det  icke  tillagt  hvart  apotek  »mer  än  tre  oxhufvuden  eller 
4  ^/a  åhm,  oaktadt  att  åtskilliga  af  apothekame  härstädes  i  sina  privilegier 
tullfrihet  på  2:ne  pipor  eller  6'/4  åhm  franskt  bränvin  undfådt».  I  sin 
häröfver  afgifna  förklaring  af  den  ^7i2  1*^^^  anmärkte  kollegium,  att  det 
icke  någonsin  vägrat  utlemna  mera,  om  apotekaren  anmält  sitt  behof 
deraf,  »ehuru  förberörde  qvantum  skulle  synas  vara  tillräckligt  till  blotta 
medicamenters  beredande,  åtminstone  för  dem,  som  ej  hafva  publika 
lefveranser,  om  förbudet  för  försäljningen  af  de  s.  k.  aqvae  vitse  annars 
warder   af   apotekarene  behörigen  efterlefwadt»  ^).    E.  brefvet  till  colle- 


')  I  riksarkivet  »Direktioner  m.  m.  for  sjukvård». 

*)  En  del  apotekare  synes  under  särskilda  tider  gjort  sig  skyldige  till  brännvins- 
handel,  hvarom  antydningar  icke  saknas  i  provinsialläkarenes  årsbeiilttelser.   Provinsial- 


400  KONTBOLLEN   ÖFYEB   BA.NDSLII   MED   YIN   OCH  BBÅNNYIN. 

giom  medicum  af  den  7u  1760  förklarade,  »det  I  sä  hädanefter  som 
hittills  hafven  att  bepröfva  huru  stort  quantum  brännevin  till  medica- 
monters  beredande  oumgängeligen  behöfves  och  requisitioneme  derefter 
lämpa». 

Ännu  1775  voro  spanska  viner,  såsom  Pedro  Ximenes,  Scheny 
och  Malaga  förbjudna,  hvarför  kollegium  beslöt  anhålla  hos  Eongl.  Ma]:t 
att  apotekarene  finge  mot  erläggande  af  tull  införskrifva  dem  i  stället 
för  portugisiskt  vin  ^). 

De  omgångar  apotekarene  under  den  följande  tiden  voro  under- 
kastade med  afseende  på  svårigheterna  att  förse  sina  apotek  med  nödig 
mängd  sprit,  äro  redan  i  det  föregående  framställda.  Här  må  nämnas, 
att  de  ansågo  sig  äga  exclusiv  rättighet  åtminstone  till  beredning  af 
alkohol.  När  hofdestillatom  Marcklin  1798  gjorde  ansökning  att  få 
tillverka  vattenfri  alkohol  och  destillera  den,  åberopade  de  sin  rättighet 
att  bereda  och  försälja  alkohol  enligt  svenska  farmakopéen.  Collegium 
medicum  kunde  icke  finna  att  denna  deras  rätt  skulle  på  minsta  sätt 
inskränkas  genom  bifall  till  Marek  lins  ansökning,  så  mycket  mindre 
som  alkohol  oftare   användes  för  tekniska  behof,   än  som  apoteksvara^). 


9.   KryddkFåmarenes  handel  med  medielnalier.    Handeln  med 
gifter.   Äpotekarenes  utöfVande  af  medieinsk  pFaktik. 

I  äldre  tider,  då  apoteksväsendet  ännu  låg  i  sin  linda,  var  skill- 
naden emellan  apoteks-  och  kryddkrämarevrket  icke  synnerligen  stor. 
Åtskilliga  varor  voro  för  dem  gemensamma.  I  den  för  Stockholm  1635 
utfärdade    handelsordningen   erhöUo   apotekarene   ensamme  rättighet  att 


läkaren  i  Skara  Lars  Brandelius  sSger  i  sin  embetsberättelse  1791,  införd  i  »lAkaran 
och  Naturforsk.»  XL  59.  »Apothekames  förnämsta  och  masta  yrke  är  br&niievins 
försälj  ningen  och  det  hvarå  de  soutinera;  hade  de  intet  det  och  kan  hända  någon 
liten  bihandel,  vore  det  visst  oroöjeligt  hälla  apotheque  flerstädes». 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  "/«  1775. 

*}  Collegu  medici  protokoU  den  *%  1798. 


KRTBDKRÅMAEENES  HANBBL  MBB  MBBIGIHALISR.  401 

försälja  »allehanda  krydder,  som  till  läkedom  och  arztney  tjente,  jämte 
oliteter  och  spiritus,  bråkade  saker  och  kryddadt  vin»,  men  den  1641 
förnyade  handelsstadgan  förklarade  apotekarene  och  kryddkrämarene 
gemensamt  berättigade  att  bland  annat  föryttra  mercurium  sublimatnm, 
arsenioum,  oliteter  m.  m.  ^).  Först  1675  års  privilegier  för  apotekarene 
inskränkte  kryddkrämarenes  handel  med  sådana  ämnen  och  k.  förkla- 
ringen af  den  Vs  1698  förbjöd  dem  ytterligare  på  grund  af  31  §  i  1688 
åis  medicinalordningar  att  försälja  »alla  medidnaUska  och  andra  farliga 
saker»  %  men  med  anledning  deraf  uppkom  emellan  de  olika  yrkesidkarene 
en  ständig  strid,  om  hvilka  varor  apotekarene  uteslutande  borde  få  till 
salu  hålla.  I  de  äldre  privilegierna  uppräknas  derför  icke  sällan  för- 
nödenheter, hvilka  dels  voro  apotekarene  förbehållna,  dels  gemensamma 
för  kryddkrämare  och  apotekare.  Sålunda  heter  det  i  Earl  XI:s 
privilegiibref  för  Johan  Berendtz  å  ett  apotek  (»Hvita  Björn»)  på 
Ladugårdslandet  den  Vio  1692: 

»Och  har  han  Johan  Berendtz  berörde  dess  medicamenter  för  ett 
skiäligt  och  billigt  pris  att  försälja  och  föryttra,  jämväl  hafva  tillstånd 
til  Möps  och  salu  at  hålla  aromata,  krydderi  och  confecturer,  hvad 
namn  de  hälst  hafva  kunna,  såsom  ock  allehanda  insyltade  saker,  stötta 
krydder,  aquam  vitse  och  mera  sådant,  som  till  ett  apotek  egenteligen 
höier,  hvaremot  ingen  af  borgerskapet  därsammastädes  skal  hafva  magt 
honom  til  förfång  at  försälja  annat  än  allenast  peppar,  ingefehr,  safran, 
nägliker,  cannel,  muskåth,  muskåthblomma,  rijs,  sveskon,  mandel,  rusin, 
corinther,  saker  och  anis,  med  hvilket  specerie  de  andre  kryddcrämarene 
jämte  honom  må  vara  tillåtit  att  handla,  men  intet  med  theriac,  oleis 
destillatis,  mercurio  eller  arsenico  eller  annat  sådant,  som  apoteket  endast 
och  allena  tillhöra,  mindre  skal  någon  quacksalvare  tiUitas  där  samma- 
städes at  mångla  med  de  saker,  som  honom  egentligen  tillkomma»'). 

Förordningarna    till    trots    höUo   kryddkrämarene   läkemedel    och 
gifter   till   salu.    Stadsfysikus   i  Stockholm   Lars   Micrander  klagade 


')  Se  J.  A.  F 1  i  n  t  b  e  r  g  a  a.  sid.  4. 

*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  23. 

')  I  riksarkivet  »Collegium  medicum  1719 — 174U. 

26 


402  KRTDDKRÅMÄRENBS   HANDBL   MRI)   MBDTGINÄLIER. 

häröfver  hos  öfveiståthåUaren  och  magistraten.    »Det  synes  jemväl  nödigt 
vara,  att  apotecarene   vid  sine  privilegier  och  dem  der  uti  allemådigst 
fömnte  friheter  och  förmåner  blifva  maintenerade  och  att  alla  de  mate- 
rialier    och   compositioner    hos  kryddekrämarne  confisceras   eller  dem 
alfwarligen  förbjudas  att  hafva  till  salu^  hvilka  H.  Eongl.  Majit  uti  deras 
privilegier  af  A:o  1675  dem  allena  förunt  hafver  att  försälja  och  de  med 
stor  omkostnad  införskrifva   och  här  efter  pharmacopeiam  prsepareras, 
hvilka  eljest  till   deras  största  skada  komma  oförsåldne  att  ligga,  enär 
kryddekrämarne  ej   allenast  alike  materialier  och  åtskillige  composita, 
utan  ock  venena  och  farlige  medicamenter  säsom  mercurium  sublimatum 
och  arsenicum   med   mehr  sådant  hafva   att  försälja.    Hvarigenom  ej 
allenast  apotekare   societeten   mycket  uti  sin  näring  prsejudiceras,  utan 
ock  stor  fara  och  olägenhet  ofta  kan  förorsakas,  det  jemväl  förfarenheten 
visat  hafver,   helst  då   venena  ej  med  den  warsamhet  och  prsevojence, 
som   uti   den  9  §  af  1680  års  privilegier  indigiteras,   blifva  försålde»  ^). 
I  collegium  medicum  förekommo  fortfarande  klagomål  öfver  krydd- 
krämarenes  handel   och  det  förfång  de  gjorde   apotekarene.    Den  ^/^ 
1700  »proponerades  om  kryddkrämare,  att  dem  emellan  och  apothekarene 
ett   visst  slut  giöres  och  en  specification  opsättjas  på  de  materialier  de 
få  hafva  till  sahlu,  tydeligare  än  det,  som  uti  constitutionibus  och  deras 
privilegier  förmäles,  hvilken  med  apothecame  communiceras».   En  sådan 
»Catalogus   medicamentorum   prohibitorum»    upplästes  i  kollegium  den 
^Vu    1705    af    Urban    Hjaerne    och   samma   dag,    äfvensom   något 
senare  eller  den  ^Va  1707  förbjöd  kollegium  kryddkrämarene  att  bland 
annat  försälja  »oleum  laurinum  et  oculi  cancri,  theremoth  concederades 
dem   oleum   raparum   et  lini,   cineres  clavellati  et  vitriolum  commune. 
Det  refererades   at   de  så  fritt  sällia  medicinalia,  at  de  dem  oskrymtat 
uthi  packhuset  under  den  titul  af  apothecare  materialier  angifva:  hvarpå 
resolverades   at  sådant  skulle  på  tillbörlig  orth  tilkiänna  gifvas  och  för- 
bjudas».   Likaså  skulle  från  de  materialier,  som  kryddkrämare  finge  sälja, 
uteslutas  sennetsblad,  flugvatten,  victrilspiritus,  arsenicum  och  enbärsolja, 


')  Ur  Sandbergska  äldre  samlingeD  i  k.  kammararkivet    litt  Ä.  foL  996. 


KBTDDKBÄMARENES   HANDEL   MED   MEDICINALIER.  403 


såsom  saker  de  der  förbjudas  uti  k.  medicinalordningama.  Emellertid 
synes  denna  kryddkrämarenes  handel  med  läkemedel  och  andra  apoteks- 
varor hafva  fortgått  långt  in  i  seklet 

När  kommersekollegium  i  bref  af  den  ^/g  1732  begärde  det  collegium 
medicum  ville  lemna  utredning,  »hvilka  specerier  och  species  egenteligen 
böra  räknas  under  medicinalier  och  under  tullfriheten  böra  förstås», 
förklarade  kollegium  den  ^Vs  s.  å.: 

»alltså  bör  ej  allenast  för  apothecame  fritt  vara  att  införskrifva  och 
under  tullfriheten  berächna  alla  specerier  och  materialier,  som  i  apothe- 
caretaxan  upprächnade  äro  samt  de,  som  i  senare  tider  blifvit  kunnige 
och  kommit  i  bruk,  och  ehuru  icke  i  taxan  nämnde,  äro  i  ett  fullkomligt 
apotheque  alldeles  oumgängelige,  utan  ock  dhe  vahror  och  materialier, 
som  kryddkrämarene  förbudne  äro,  men  dhe  doch  införskrifva  och  hoos 
sig  försälja,  böra  alldeles  vara  coniiscable  och  ägarene  med  dhe  upp- 
satte böter  beläggas.  Eljest  som  en  dehl  af  dhe  naooingifne  wahror, 
såsom  zittfer^  terpentin,  lakritz,  qvicksilfver,  arsenicum  och  campher, 
förutan  månge  andra  i  apothecaretaxan  specificerade,  äro  egenteligen 
materialier  till  medicamenters  prseparerande,  höra  dhe  ock  endast  apo- 
thequen  tiD  och  böra  för  den  skull  af  apothecare  införskrifwas  och 
allenast  i  apothequen,  men  ingalunda  i  kryddbodame  försällias,  hvilket 
senare  så  väl  kongl.  medicinalförordningens  23,  24  och  31  §§  af  åhr 
1688  som  ock  den  5: te  §  af  kongl.  resolution  åhr  1698  tydeligen  och 
strängeligen  förbinda». 

Ifven  handeln  med  vin  ansågs  kunna  i  en  del  städer  förenas  med 
apoteksrörelsen.  Detta  var  förhållandet  med  det  apotekaren  i  Örebro, 
hofmedikus  Frans  Mikael  von  Åken  tillagda  privilegium.  Han 
hade  erhållit  rätt  att  »årligen  i  sitt  hus  inlägga  ett  visst  q  van  tum  franskt 
och  rhenskt  vin,  samt  mot  accisens  erläggande  utskänka,  då  något  deraf 
till  medicamenter  ej  kan  utgå».  »Vinskänken»  Mantzing  i  Örebro 
begärde  af  Kongl.  Maj:t  1754  förklaring  om  under  franskt  vin  äfven 
inbegrepos  »andra  från  Frankrike  inkoramande  viner  såsom  Pontac, 
Picardon,  Champagne  och  Bourgogno».  I  bref  till  collegium  medicum 
af  den  ^7?  1'54  hänvisade  konungen  till  privilegiets  ordalydelse,  det 
äger  berörde  apotekare  tillstånd  »att  införskrifva  hvad  vin  han  till 
medicamenter  kan  behöfva». 


404  KRTODKRÅMAREMES   HANDEL   MBD  MEDICIN ALIBB. 

Erågan  om  vinhandel  på  grund  af  nu  nämnda  apoteksprivilegium 
återkom  kort  derpå.  Staden  Askersund  hade  anhållit  om  inrättandet  af 
ett  apotek  derstädes,  men  von  Åken  motsatte  sig  detta  under  anförande 
att  beviljandet  af  apotek  i  andra  städer  i  Nerike  och  Yermland  vore 
stridande  mot  det  honom  tilldelade  privilegiet  Staden  vände  sig  na 
till  ständerna  genom  sin  riksdagsfullmäktig,  borgmästaren  Lönroth  med 
begäran  om  privilegium  för  ett  apotek.  Bland  skäl  derför  anfördes: 
>äfvensom  ej  heller  någon  vinkällare,  hvilken  likväl  i  städerna  såsom 
en  nödvändighet  jemväl  för  omliggande  land  anbefalld  är,  ensam  der  i 
staden  skall  kunna  upprättas,  men  med  ett  apotek,  som  ändå  med  viner 
bör  vara  försedt,  kan  förknippas  och  af  en  apotekare  till  bägges  så 
mycket  bättre  bestånd  tillika  underhållas». 

K.  brefvet  af  den  ^*/i2  1756,  som  af  gjorde  frågan,  är  i  flera 
afseenden  upplysande  för  uppfattningen  af  dåvarande  apoteksförhållanden 
och  må  här  införas: 

»Ehuniväl  von  Åken  under  den  V12  1^28  erhållit  Eongl.  Maj:t8 
privilegium  på  apotheks  inrättande  uti  städerna  i  Nerike  och  Wermeland 
och  det  som  en  följd  eller  confirmation  af  de  privilegier,  som  förre 
ägaren  apothekaren  A  man  under  souverainitets  tiden  år  1705  blrfvit 
tillagda,  af  hvilken  von  Åken  Örebro  apothek  sig  tillbandlat,  så  finner 
Eongl.  Maj:t  honom  nu  derföre  hafva  vunnit  tillräckelig  ersättning  genom 
den  dryga  köpeskilling  af  40^000  dal.  kmt  han  sig  betingat  allena  fi^ 
Oarlstads    apothek    och    dess    dera  innehafvande  privilegiers  fortsättande. 

För  den  skull  och  emedan  riksens  ständer  vid  riksdagen  1751 
uti  deras  då  afgångne  underdåniga  skrifvelse  angående  ett  apotheks 
inrättande  i  Hedemora  stad  i  allmänhet  tillstyrkt  att  som  läkemedels 
godhet  och  erhållande  för  billigt  pris  kunna  minst  på  de  orter  vinnas, 
hvarest  en  enda  säljare  deraf  allenast  är  att  tillgå,  som  oftast  mer  ftljer 
sin  begärliga  vinning,  än  skäligheten  och  apothekaretaxan ;  det  alltså  de 
innevånare,  som  antingen  sjelfve  eller  landshöfdingame  å  deras  vägnar 
om  ett  eller  flere  apotheks  inrättning  sig  anmäla,  sådant  må  tillåtas  till 
förekommande  af  allmänhetens  lidande  genom  enskilt  missbmkad  näring 
samt  befordran  af  hvars  och  ens  beqvämlighet  och  vältrefnad.  Ty  vill 
Eongl.  Maj:t  i  anseende  till  allt  detta  i  nåder  hafva  bifiEdlit  borgmSstaien 
Lönroths  förenämnde  å  Askersunds  stads  vägnar  gjorda  ansökning  om 


KRTDDKSÄMÄRENES   HANDEL   MED   MEDICINALIEK.  405 


ett   apotheks   inrättande   derstSdes,  som  med  vinkällare  af  en  beprOfvad 
och  af  kongl.  Collegio  medico  godkänd  apothekare  gemensamt  förestås»  ^). 

Den  otillåtna  försäljningen  af  läkemedel  fortfor  likväl  långt  framåt 
i  tiden,  icke  mindre  i  Stockholm  än  isynnerhet  i  de  aflägsnare  provins- 
städerna. Apotekaren  Joh.  Chris  t.  Neuman  i  Visby  besvärade  sig 
hos  coUegium  medicum  den  7a  1734  deröfver,  att  handelsmannen 
Lorentz  Lange  hade  medicinalier  tUl  salu,  hvartill  magistraten  den 
V7  1732  torde  lemnat  honom  tillstånd.  Men  till  och  med  i  Stockholm 
saknades  icke  exempel  på  sådan  olaga  medikamentshandel.  Sålunda 
begärde  samtlige  apotekare  i  Stockholm  1696  af  coUegium  medicum  »att 
blifva  maintenerade  emot  den  italienske  Arlequinos  intrång  uti  deras 
lofliga  näring»  ^).  Bland  de  besynnerligaste  tilltag  i  detta  afseende  är 
det,  som  coUegii  medici  protokoll  den  *^/g  1707  förmäler  om  en  borgare 
Johan  Fredrik  Lampe,  »som  vid  hötorget  upprättadt  en  butique  så 
wähl  af  medicamentis  compositis,  som  hvarjehanda  simplicibus,  tagit  sig 
en  apothecaregesäll  att  förfärdiga  dessa  medicamenter  och  förestå  samma 
batique,  samt  på  fönsterrutorna  utslagit  et  insigne,  som  apothecarne 
tillkommer,  prsDparerat  recepter  och  såldt  medicamenter  uthom  huset». 
De  medicinalier,  som  likmätigt  författningarna  hörde  till  apoteksyrket, 
skiljdes  från  de  öfriga  varorna  och  seqvestrerades.  Seqvestreringen,  som 
skedde  den  ^Vii  s.  å.  enligt  öfverståthåUarens  och  kongl.  senatens 
medgifvandO;  öf vervars  af  kollegii  syndikus  d:r  van  Hoorn,  stads- 
fysikus  d:r  Winge,  tvenne  apotekare  och  trenne  rådmän.  Bland 
Lampes  varor  funnos  bland  annat  Jalappa,  Helleborus  niger  et  albus, 
Sassaparilla,  Ghina,  Ammon.  galban.,  Guttse,  Asa  foetida,  Herb.  chamoedr., 
Arsenicum  album,  Cantharides,  Rabarber  m.  m. 

Klagomålen  öfver  obehörig  medikamentsförsäljning  förekommo  fort- 
farande tidt  och  ofta.  CoUegium  medicum  hade  väl  i  sina  kungörelser 
af  den  Va  ^^h  Vn  1756  samt  den  ^^/i  1757  sökt  bestämma  de  droger, 
som  det  var  endast  apotekare  tUlåtet  att  sälja,  men  dess  ansträngningar 


^)  Se  ofvan  sid.  362. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  ^U  16^6. 


406  KRTDDKRÄMARENSS   HANDEL   MED  MBDICINALIER. 

att  stäfja  detta  ofog  stötte  på  mångahanda  binder.  Apotekarene  klagade 
äfven  sjelfve  hos  Eongl.  Maj:t  deröfver,  »att  medicinalier  utbjudas  till 
salu,  dels  i  krydd-  och  tobaksbodar,  dels  i  klädstånd  samt  andra  mindre 
afpassade  ställen,  hvarom  de  tidt  och  ofta  i  de  dagligen  utkommande 
tidningarna  införda  kundgörelserne  nogsamt  vittna:».  De  anhöllo  derför, 
att  Eongl.  Maj:t  genom  ett  förnyadt  påbud  ville  förbjuda  allt  intrång  i 
apotekarenes  på  erhållna  privilegier  grundade  näring.  Eongl.  Maj:t  för- 
klarade likväl  den  ^Vio  1774,  »emedan  det  begärda  förbudet  ej  annat 
kan  än  blifva  alldeles  öfverflödigt,  då  med  en  noga  tillsyn  vid  hand- 
hafvandet  af  de  redan  i  detta  ämne  utgifna  förordningar  allt  missbruk 
och  underslef  kunna  förekommas,  vill  Eongl.  Maj:t  till  sökandene  öfver- 
lemna  att  sina  rättigheter  bevaka  och  på  vederbörliga  ställen  till  rättelse 
anmäla  om  något  intrång  dem  derutinnan  vederfares». 

Å  sin  sida  iakttogo  icke  apotekarene  sjelfve  författningarna  om 
obehöriga  personers  utöfning  af  medicinsk  praktik,  utan  expedierade 
utan  vidare  deras  recepter  från  apoteken.  Till  att  stäfja  det  herskande 
qvacksalfveriet  i  Stockholm  beslöt  kollegium  derför  den  ^1^  1775  icke 
blott  att  hos  öfverståthållaren  och  kammarkollegium  begära  förbud  mot 
försäljning  af  arcana  och  vidtagande  af  åtgärder  mot  oloflig  medikaments- 
försäljning^  utan  äfven  att  uppmana  kirurgiska  societeten  att  varna  sina 
lärlingar  och  gesäller  för  idkande  af  medicinsk  praktik.  CTtgifvaren  af 
»Dagligt  Allehanda»  skulle  antydas  att  icke  emottaga  och  införa  amionser 
om  hvarjehanda  utbjudna  läkemedel.  Apotekarene  sjelfve  uppkallades 
och  erinrades  om  medicinalordningamas  efterlefnad  samt  påmintes  att 
enligt  koUegii  cirkulär  af  den  */ii  1756  icke  på  obehöriga  personers  reqvi- 
sition  utlemna  medikamenter,  isynnerhet  drastica,  opiata  och  mercurialia. 
Med  erinran  derom  att  apotekarene  redan  den  "/u  1725  blifvit  anbefallde 
att  qvarhålla  eller  åtminstone  kopiera  alla  inlemnade  recept,  borde  dess- 
utom enligt  författningarna  hvarje  recept  förses  med  apotekets  särskilda 
märke  och  anteckning  om  priset  samt  läkarens  namn.  Vid  begärd  upp- 
lysning huruvida  äfven  fältskärsgcsällerne  skulle  betraktas  som  obehöriga 
personer,  förklarade  kollegium,  att  de  alle  voro  derunder  inbegripna,  utom 
»patientgesällen»,  hvilkeu  dock  borde  teckna  husbondens  namn  jämte 
sitt  eget  på  receptet,  så  mycket  mera  som  denne  var  ansvarig  för  ordi- 


KBTDDKRÄMARBNE8   HANDSL   MSD   MBDICINALIER.  407 


nationens  riktighet.  Apotekarene  anhöUo  då  om  underrättelse,  hvilka 
medicine  doktorer  eller  kirarger  äro  eller  framdeles  kunna  blifva  tiU 
praktiserande  läkare  i  Stockholm  antagne^). 

På  grund  af  collegii  medici  ofvannämnda  anordningar  utfärdade 
öfverståthållaren  i  Stockholm  den  ^Vs  ^'^'^^  ^^  »kungörelse  och  varning 
till  stadens  innevånare  att  taga  sig  till  vara  för  obehörige  personer,  som 
sig  med  sjukdomars  botande  befatta»,  i  hvilken  han  förbjöd  apotekarene 
fljelfve,  att  af  obehöriga  personer  emottaga  recepter  på  apoteken  och 
enligt  dem  utlemna  medikamenter,  hvilken  oordning  coUegium  medicum 
uppgifvit  icke  sällan  förekomma,  vid  vite  af  100  dal.  smt  första  gängen, 
200  dal.  smt  andra  gången  och  näringens  förlust  tredje  gången.  »Ålig- 
gande apotekarene  vid  lika  ansvar,  att,  enär  slika  försök  vilja  göras,  om 
dylika  personers  namn  och  hemvist  skaffa  sig  underrättelse  och  det 
genast  hos  öfverståthållareembetet  samt  collegium  tillkänna  gifva». 

Sedan  k.  brefvet  af  den  ^/^  1795  öfverlemnat  åt  poliskammaren  i 
Stockholm  att  utöfva  tillsyn  deröfver  att  obehörige  personer  icke  befattade 
sig  med  sjukdomars  botande  eller  medikamenters  tillredande,  förbjöd 
öfverståthållaren  några  år  senare  i  en  ny  kungörelse  af  den  ^2  ^'^^'^ 
»allt  slags  utbjudande  af  plåster,  droppar  och  salfvor,  som  af  obehöriga 
personer  tillverkas,  äfvensom  att  kryddkrämare  och  andre  handlande 
icke  må  vid  vite  af  8  rdr  16  sk.  befatta  sig  med  försäljning  af  medicinal- 
varor  och  gifter,  som  apothekaresocieteten  ensamt  tillkommer».  Ofver- 
stäthållaren  vågade  sig  t  o.  m.  på  att  uppräkna  de  droger  och  varor, 
hvilka  borde  uteslutande  tillhöra  apoteksrörelsen.  Sålunda  skulle  icke 
annorstädes  än  på  apoteken  få  till  afsalu  finnas  medicinska  blomster, 
gräs  och  rötter,  destillerade  vatten,  conserver,  blandningar  af  kryddor, 
mos,  pomador,  plåster  och  salfvor,  utom  Hessens  pomador;  barker 
utom  kanel,  medicinalfrön  utom  anis,  fenkol,  brödkummin,  linfrö,  roffirö, 
kanariefrö  och  koriander;  balsamer,  droppar,  elixirer  och  tincturer,  utom 
kronessence;  kådor  och  gummi,  utom  gummi  arabicum,  destillerade  och 
pressade  oljor,  utom  bomolja,  linolja,  rofolja,  beckolja  och  terpentinolja; 


O  Ck)llegii  medici  protokoll  den  «/„  »/^  och  ^U  1776. 


406  kryddkrAmarenes  handel  med  medicinalier. 

pulver  och  piller  af  hvad  namn  de  vara  må;  medicinska  salter,  ntom 
pottaska  och  salmiak;  spirituösa,  utom  ungerskt  vatten;  syraper  och 
safter,  utom  brun-,  melis-  och  sockersyrup;  vax  utom  gult  och  hvitt; 
bröstkakor,  bäfvergäll,  kamfer  af  alla  sorter,  crystalli  eller  cremor 
tartari,  dyfvelsträck,  gul  och  hvit  nicht,  lagerbär,  saltbitter,  preparater  af 
svafvel,  tamarinder  och  spermaceti  eller  vallraf,  samt  af  venena  eller 
giftiga  saker,  allt  slags  antimonium,  hvit,  gul  och  röd  arsenik  eller  mer- 
curium,  sublimat  eller  blysocker  samt  auri  pigmentum  eller  s.  k.  flug- 
pulver». 

Detta  påbud  väckte  så  häftigt  motstånd  bland  köpmännen,  att 
öfverståthållaren  såg  sig  tvungen  förklara  i  en  ny  kungörelse  af  den  ^7? 
s.  å.,  »att  samma  förbud  hvarken  må  anses  lända  till  utvidgande  af 
apothekares  handelsrättigheter,  efter  hvad  derom  förut  förordnadt  är,  eller 
till  någon  inskränkning  uti  den  lagliga  handelsrättighet  och  frihet,  som 
efter  gällande  författningar  grosshandels-  och  kryddkramhandels-societe- 
tema  tillkommer». 

Härmed  kunde  likväl  icke  gränsen  emellan  apotekareyrket  och 
kryddkrämarehandeln  noggrant  bestämmas.  Striden  upplågade  ånyo,  när 
öfverståthållaren  medels  utslag  af  den  ^^4  1^02  dömde  tvenne  krydd- 
krämare  att  bota  8  rdr  16  sk.  för  det  de  i  sina  salubodar  försålt  kam- 
fer, asa  foetida  och  sennablad.  Kollegium  häröfver  hördt  fann  godt 
att,  då  asa  foetida  och  senna  icke  nyttjas  till  andra  än  medicinska  behof, 
vända  sig  till  Eongl.  Ma]:t  med  hemställan  om  icke  apotekarene  hädan- 
efter kunde  i  nåder  beviljas  exclusiv  rättighet  att  utan  intrång  af  andra 
handlande  få  föryttra  sistnämnda  droger^).  Tillika  uppgjorde  kollegium 
en  förteckning  på  de  simplicia,  hvilka,  såsom  upptagna  i  svenska  farma- 
kopéen,  borde  finnas  på  apoteken  och  insände  den  till  Eongl.  Maj:t  med 
anhållan  att  apotekarene  ensamt  finge  försälja  sådana  varor  ^).  Att  EongL 
Majrt  icke  i  ärendet  stadgat  något,  torde  framgå  ur  det  följande. 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  '/lo  ^^3*  ^^  °^å  anföras,  att  Hedin  ansåg 
författningarna  göra  skillnad  emellan  handel  en  gros  och  handköp,  hvilket  senare  han 
förmenade  vara  kryddkrämareue  förbudet  vid  handel  af  hälsomedel. 

')   Collegii  medici  protokoll  den  '%  1804. 


HANDELN   MED   KINA.  409 


Yid  frågan  om  medikamentsförsäljning  af  andra  än  apotekare  må 
nämnas,  att  ansökningar  om  rättighet  att  tillsalnhålla  enskilda  läke- 
medel med  eller  utan  uppgift  af  deras  sammansättning  ganska  ofta  före- 
kommo  i  collegium  medicum,  men  afslogos  på  grund  af  de  apotekarene 
förunnade  privilegierna.  Sålunda  hade  en  hustru  Maria  Carlström 
uppgifvit  sammansättningen  af  en  salfva  för  »ondsår»  i  hufvudet  Kolle- 
gium godkände  salfvan,  men  kunde  icke  tillåta  försäljningen^). 

Under  krigsåren  1808 — 1809  hade  det  visat  sig,  att  den  för  arméens 
behof  anskafTade  kinan  varit  opålitlig  och  overksam.  I  skrifvelse  af  den 
^Vs  181^1  hemställde  collegium  medicum  hos  Eongl.  Majrt,  att  de  köpmän, 
hvilka  en  gros  införskrefvo  kinabark,  borde  förpliktas  »att  före  försäljnin- 
gen anmäla  sådant  på  det  kollegium  må  hafva  tillfälle  att  genom  anstäl- 
lande prof  och  besigtning  utröna  beskaffenheten  deraf  och  i  fall  af  oduglig 
vara  derom  göra  anmälan  hos  öfverståthållareembetet».  Eongl.  Maj:t 
infordrade  med  anledning  häraf  kommersekollegii  yttrande,  »huruvida 
och  till  h vilken  utsträckning  nödigt  och  nyttigt  vara  må  att  åter  upplifva 
fordna  påbud  emot  medicinaliers  införskrifvande  och  införande  i  riket  af 
andre  än  apotekare,  samt  i  annan  händelse,  hvilka  utvägar  kunna  vara 
de  tjenligaste  och  säkraste  att  förekomma  det  mindre  dugelige  och  på^ 
litlige  medicinalier,  deribland  isynnerhet  chinabark,  må  föryttras  af  dem, 
som  icke,  såsom  apothekare,  stå  under  collegii  medici  inseende». 

öfver  denna  i  princip  viktiga  fråga  uttalade  sig  kommersekollegium 
redan  den  2/4  s.  å.  och  emedan  dess  yttrande  klart  återger  de  åsikter, 
hvilka  icke  blott  för  tillfället  herskade  inom  de  administrativa  myndig- 
heterna, utan  otvifvelaktigt  för  alla  tider  förblifva  i  flera  afseenden 
riktiga,  förtjenar  detsamma  att  här  meddelas: 

»Den  uteslutande  rättighet,  som  med  afseende  på  gifthandeln  bevil- 
jats apothekare,  har  ytterligare  bekräftats  och  närmare  bestämts  i  1799 
års  k.  sjötullstaxa  för  inkommande  varor,  som  jemte  förbud  för  andre  än 
apothekare  att  få  införa  åtskUlige  i  nämnda  taxa  specificerade  artiklar 
och  deribland  hufvudsakligen  venena,  tillika  stadgar  att  sådana  medika- 
menter,  som  begripas  under  namn  af  beredde  och  sammansatta  eller  pree- 


')  Collegii  medici  protokoU  den  7^  1800. 


410  HANDELN   MED   KINA. 


parata  och  composita,  med  undantag  af  de  Halliske,  om  hvilka  ftr  sftrskOdt 
förordnadt,  få  af  apotekare  ensamt  förtullas.  Likmätigt  nyssnämnde  sjö- 
tullstaxa  äro  deremot^  jemte  vissa  der  särskildt  utsatte  artiklar,  i  allmän- 
het 8.  k.  apothekarematerialier  eller  enkla  ämnen,  som  ej  undergått  någon 
beredning,  till  införsel  för  en  hvar  tillåtne  och  ibland  desse  artiklar  före- 
komma åtskillige,  hvilka  dels  torde  stundom  användas  såsom  enkla  me- 
dikamenter  och  dels  nyttjas  vid  sammansatta  medicinaliers  prseparerande, 
men  också  vanligen  förbrukas  både  till  botemedel  för  kreatur  och  till 
allehanda  andre  hushållsbehof  i  städer  och  på  landet,  samt  äfven  i  stor 
mängd  fordras  för  vissa  slöjder  och  handteringar  och  derför  af  ålder  fått 
jemväl  af  handlande  till  salu  hållas.  Af  dessa  anledningar  tror  sig  oolle- 
gium  så  mycket  mindre  böra  tillstyrka  att  förbudet  emot  medicinaliers 
införande  af  andre  än  apothekare  må  ytterligare  utsträckas,  som  ganska 
få  af  de  artiklar,  hvilka  af  handlande  föryttras,  äro  af  den  beskallénhet, 
att  de  utan  föregången  beredning  af  apotekare  användas  som  läkemedel». 

Kommersekollegium  afstyrkte  derför  coUegii  medici  förslag  rörande 
anmälan  och  pröfning  af  kina. 

K.  brefvet  af  den  ^%  l^ll  förklarade  mellertid,  »att  icke  kina  af 
andre  än  apothekare  får  föryttras,  innan  den  till  sin  beskaffenhet  blifvit 
af  vederbörande  läkare  pröfvad  och  godkänd»,  hvarför  KongL  Majrts 
befallningshafvande  undfått  order  att  »draga  försorg  derom  det  oduglig 
kina  ej  måtte  försäljas  eller  kringspridas».  Detta  stadgande  förnyades  i 
k.  brefvet  af  den  '/^  1812,  hvarutom  k.  brefvet  af  den  ^/g  s.  å.  förord- 
nade, att  den  såsom  oduglig  kasserade  och  seqvestrerade  kinan  bör,  så 
fort  ske  kan,  till  utrikes  ort  åter  utföras. 

På  grund  af  Eongl.  Maj:ts  befallning  meddelade  kollegium  derefter 
i  cirkulär  af  den  ^Vi  1^1 1  ^^n  metod,  som  vederbörande  läkare  borde 
följa  vid  kemisk  undersökning  af  kinabarkens  godhet^).  Collegium  me- 
dicum  föreslog  sedermera  hos  Eongl.  Maj:t,  att  införskrifning  af  kinabark 
i  pulvorform,  såsom  mest  underkastad  förfalskning,  borde  helt  och  hållet 
förbjudas,  men  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1811  lät  likväl  bero  vid  hvad  som 
var  förordnadt  om  medicinaliers  införskrifning.  Kollegium  hade  ned- 
lagt  mycken  möda   på   undersökningen  af  de  i  handeln  förekommande 


')  Finnes  äfven  införd  i  »Inrikes  Tidningar»  1811.    N:o  49. 


HANDELN   HED   GIFTEB.  411 


olika  kinasoitema  och  lät  till  och  med  genom  sin  ombudsman  1812 
förstöra  odugUg  sådan.  Berzelius  hade  undersökningen  häraf  om  hand. 
Äfven  vid  serafimerordenslasarettet  anställdes  af  Frölich  och  Odhelius 
jämförande  undersökningar  med  de  olika  slagen  af  kinabark.  De  gåfvo 
ömsom  säkra,  ömsom  osäkra  resultat 

Yid  frågan  om  försäljning  af  kinabark  kan  här  nämnas,  att  apo- 
tekarene Arvid  Ithimaeus,  Fr.  Görges  och  P.  Gillberg  medels 
k.  resolution  af  den  ^Vj  1806  erhöUo  för  15  år  privilegium  exclusivum  på 
anläggning  af  en  qvam  till  målning  af  kinabark  och  andra  medicinalier, 
hvilken  inrättning  efter  engelsk  uppfinning  först  infördes  i  Sverige  af 
professor  Nils  Almroth  och  af  honom  sedan  öfverläts  åt  nämnde  apo* 
tekare  emot  en  köpesumma  af  4,000  riksdaler. 

Ännu  återstår  att  yttra  några  ord  om  den  egentliga  gifthandeln. 
Qenom  §  31  i  1688  års  medicinalordning  och  k.  resolutionen  af  den 
*/g  1698  voro  kryddkrämarene  vid  50  dal.  smts  vite  förbjudne  att  föryttra 
eller  försälja  gift.  Beträddes  de  dermed  eller  med  annan  apotekarene 
förbehållen  handel,  voro  de  enligt  k.  brefvet  till  öfverståthållaren  Johan 
Christian  von  D  urin  g  af  den  »%  1756  förfallne  till  100  dal.  smts 
böter.  Gifthandeln  förblef  likväl  oordnad  och  det  saknades  tydliga  lag- 
bestämningar,  hvilka  ämnen  borde  anses  som  farliga  och  uteslutande 
tUlhÖrande  apoteken  och  hvilka  finge  förekomma  i  den  vanliga  handeln. 
Den  V0 1756  inlemnade  coUegium  medicum  sitt  af  Kongl.  Maj:t  infordrade 
yttrande  om  försäljning  af  venena.  Detta  betänkande  blef  för  lång  tid 
bestämmande  för  den  riktning  handeln  med  gifter  erhöll  i  Sverige  och 
Finland.  Kollegium  hemställde,  att  endast  apotekare  finge  mot  legitime- 
rad läkares  recept  sälja  venena  jämte  vissa  uppräknade  giftiga  ämnen, 
men  i  städer,  der  apotek  saknades,  ägde  magistraten  utse  en  väl  frejdad 
handlande,  som  efter  aflagd  ed  kunde  tillåtas  tillsaluhålla  vissa  för 
industrin  och  hushållsbehof  nödiga  ämnen.  Dessa  kunde  mot  qvitto  ut- 
lemnas  åt  välkände  köpare.  Tillika  hemställde  kollegium,  att  apotekarene 
blefve  vid  höga  böter  förbjudne  att  emottaga  recepter,  som  innehöllo 
»drastica  och  opiata,  af  fältskäisgesäller,  badare  och  deras  gesäller  eller 
andre,  som  ej  hade  rättighet  att  utöfva  praxin  medicam»,  vid  100  dal. 
smts  vite  första  gången,  andra  gången  dubbelt  och  tredje  gången  närin- 


412  HANDELN    MED   OIFTER. 


gens  förlust  Vidare  ansåg  kollegium  nyttigt,  att  läkaren  antecknade  sitt 
namn  på  hvarje  recept  och  att  ett  ounderskrifvet  recept,  som  innehöll 
drastica  och  opiata,  icke  finge  expedieras.  Äfven  apotekaren  borde  vid 
medikamentets  utlemnande  på  hvarje  recept  underskrifva  sitt  namn  och 
i  de  städer,  der  flera  apotek  finnas,  förse  signaturen  med  apotekets  mäiie. 
Detta  kollegii  förslag  bifölls  till  alla  delar  af  Eongl.  Maj: t  i  k.  brefret 
af  den  Vs  1756  och  blef  den  ^/^^  s.  å.  ofFentliggjordt  genom  coll^ 
medici  kungörelse  ^^huru  med  försäljandet  af  venena  och  andra  farliga 
medidnälvaror  hädanefter  kommer  att  fbrhållas^  ^).  Den  genom  nu 
anförda  förordning  medgifna  rättigheten  till  handel  med  vissa  giftiga 
ämnen  inskränktes  likväl  genom  Eongl.  Maj:ts  den  ^Vs  ^^^^  utfärdade 
förbud  för  alle  andre  i  städeme  och  på  landet,  än  apotekare,  att  något 
slags  gift  tiUsaluhålla.  Utom  apotekare,  hvilka  vid  ansvar  hade  att 
iakttaga  alla  de  försiktighetsmått,  som  i  anseende  till  försäljningen  af 
gift  redan  för  detta  i  författningarna  voro  stadgade,  blefvo  alle  andre, 
vare  sig  i  städeme  eller  på  landet,  vid  vite,  som  allmänna  lagen 
utsatte,  af  sexton  rdr  32  sk.  ^)  förbjudne  att  något  slags  gift  till  sala 
hålla.  Derefter  meddelade  k.  förordningen  af  den  *Ve  1787  ytterligare 
föreskrifter  rörande  handeln  med  arsenik,  som  hädanefter  finge  utlämnas 
endast  på  grund  af  edsvurne  läkares  och  fältskärers  recept,  ehuru  numen 
icke  ens  till  skadedjurs  utödande,  äfvensom  till  konstnärer,  handtver- 
kare  m.  m.  emot  bevis  af  magistrat  Den  apotekare,  som  utan  iakttagande 
af  gifna  föreskrifter  försålde  eller  utiemnade  arsenik,  skulle  vara  förbdlen 
att  bota  half  mansbot  eller  femtio  rdr  sp.  och  der  olycka  timade,  så  att 
någon  döden  ljöt,  skulle  han  dertiU  stånda  uppenbar  kyrkoplikt  Slut- 
ligen ålade  k.  förklaringen  af  den  ^/^  1807  apotekare,  som  utiemnade 
andra   till  bruk  i  allmänna  hushållningen  tUlåtna  gifter,  att  dervid  iakt- 


')  En  nästan  lika  lydande  kungörelse:  »Hiira  förhållas  bör  med  giftiga  sakezs 
och  farlige  medicanienters  försäljande»,  utfärdades  den  ^/^  1757  och  finnes  i  Modées 
Utdrag  VI,  sid.  4743. 

*)  Genom  k.  förordningen  af  den  'Vit  1789  höjdes  dessa  böter  frän  8  rdr  16  sk. 
till  16  rdr  32  sk.  banko,  »emedan  dessa  böter  jämlikt  17  kap.  4  §  missgem.  balkan  iro 
50  dal.  smt  och  sädane  50  daL  smt  efter  stadgadt  beräkningssätt  af  tre  daL  smt  p&  en 
spec.  rdr  utgöra  16  rdr  82  sk.» 


APOTEKABBS   UTÖFTANDE   AF   MBDICIM8K   PRAKTIK.  413 


taga  de  försiktighetsmått,  som  föreskrefvos  i  k.  brefvet  af  den  Vs  1756 
vid  strafT  af  50  rdr  banko,  om  ock  ingen  skada  skett 

Vi  hafva  i  det  närmast  föregående  sysselsatt  oss  med  skildringen 
deraf^  huru  måna  apotekarene  voro  att  skydda  sina  privilegier  och  för- 
måner, likväl  förekom  det  ofta,  isynnerhet  under  äldre  tider,  att  apo- 
tekarene sjelfve  inblandade  sig  i  läkarenes  yrke  och  utöfvade  medicinsk 
praktik^).  En  apotekare  Mårten  Werner  från  Karlskrona  var  den  ^Vio 
1697  anklagad  i  collegium  medicum  för  att  »han  på  lagman  Fred  en- 
fa  jelms  fru  anstalt  en  oanständig  och  onödig  cur,  nemligen  en  saliva- 
tion>.  Uppkallad  tillfrågades  nämnde  Werner,  som  af  krigsrätt  den 
**/i  1696  dömts  förlustig  sin  tjenst  som  amiralitetsapotekare*),  »hvarför 
han  går  och  practicerar  här  i  staden,  hvem  som  legitimerat  honom  der- 
tilb  o.  s.  v.  Härtill  svarade  han  »ich  habe  es  nolens  volens  thun  miissen 
umb  meine  Bröd  t  zu  verdienen,  denn  stehlen  känn  ich  nicht;  weil  ich  ab 
ofiicio  removieret  (bin),  muss  ich  mich  also  aufhalten,  umb  meine  Sache 
auszufuhren».  Den  sjuka  synes  hafva  lidit  af  erysipelas.  Apotekaren 
J.  G.  Warmholtz  i  Stockholm  skulle  åtalas,  för  det  att  han  åt  sjuke 
ordinerat  vomitiv,  som  skadat  somliga  till  hälsan  ').  Den  ^^4  1*^^^  beslöt 
kollegium,  att  apotekarene  skulle  uppkallas,  »emedan  de  så  starkt  prac- 
ticera,  och  ville  archiatern  dem  föreläsa  högstsal.  konungens  gifna  frihet 
att  få  hålla  en  pharmacopoeam  arcanorum  och  dem  dermed  hota  att 
willia  upprätta  det,  om  de  ej  underlåta  att  practicera.  Skulle  det  ej 
hjelpa,  ville  collegium  deröfver  klaga  hos  konungen».  Trots  det  ökade 
antalet  af  läkare  i  Stockholm  fortfor  detta  apotekarenes  och  deras  biträ- 


')  Under  förra  seklet  erhöll  en  och  annan  apotekare  endast  för  läkare  ämnade 
titlar.  Apotekaren  i  Örebro  Frans  Mikael  von  Åken  fick  1744  titel  af  hofmedikus 
och  Johan  Ulrik  Wertmtiller  i  Stockholm  titel  af  lifmedikus.  Hofapotekaren  Georg 
Eberhard  Georgii,  som  1782  erhållit  namn  af  hofmedikns,  förfrågade  sig  i  kolle- 
gium, hunivida  han  hade  rättighet  att  be&tta  sig  med  medicinsk  praktik.  Eollegiom 
svarade  att  han  lika  så  litet  som  andra  apotekare  hado  dertill  någon  rätt  (kolleg.  prot 
«/,  1798). 

*)  Se  ofvan  sid.  161. 

')  CoUegii  medici  piotokoU  den  '7,  1706. 


414  MEDIKAMENTEBS   BEREDNING   AF  LÄKARE. 


dens  sysselsättning  med  medicinsk  praktik  långt  in  i  seklet  Bland  de 
våldsammaste  uppträden  i  anledning  häraf  var  det,  som  en  »apotekare- 
gesäll»  Gynterhake  tillställde,  då  han  uppkallad  inför  kollegium,  utfor 
i  sroädelser  och  svordomar.  Yid  frågan  om  han  vid  ett  sådant  beteende 
vore  vid  fullt  förstånd,  »sprang  han  fram  i  fullt  sinne  och  med  tändemas 
gnislande  och  knytte  handen». 

Som  bekant,  var  det  i  äldre  tider  icke  ovanligt  att  läkarene  sjdfre 
tillredde  sina  medikamenter  och  medförde  dem  vid  sina  sjukbesök  it 
patienterne.  Man  öfversåg  i  början  med  denna  mot  medicinalordnin- 
gama  stridande  sed,  när  legitimerade  läkare  togo  sig  denna  frihet 
Annat  var  förhållandet  med  fältskärerne.  Redan  i  det  föregående  är 
coUegii  medici  strid  med  stadskirurgen  i  Göteborg  Diederich  Morter 
berörd  *).  Denne  reste  omkring  och  försålde  hvarjehanda  läkemedel.  I 
följd  häraf  utfärdades  k.  resolutionen  af  den  '7?  1713,  som  hör  till  en 
af  de  första  öfverhetliga  stadgandena  angående  olofUg  försäljning  af 
medikamenter: 

»med  åthvaming  så  till  Morter,  som  hvar  och  en  att  hädanefter 
utan  vederbörandes  af  collegio  medico  eller  hela  collegii  approbation  och 
öfverståthåUarens  eller  magistratens  uti  städeme  tillstånd  låta  utropa 
några  compositioner  af  medicamenter  till  att  bruka  invärtes,  mindre  med 
deras  försäljande,  när  sådant  tillstädjes,  bruka  ett  ochristellgt  ocker,  wa- 
randes  ock  nödigt  det  k.  Cancellie  coUegium  noga  däröfver  hand  häller, 
att  uti  de  allmänna  tryckta  adviser  eller  andra  skrifter,  utan  vederböran- 
des tillstånd,  sådant  icke  må  inflyta,  mindre  något^  som  länder  till  en 
eller  annans  förtret  och  skimf». 

Yid  saknaden  af  apotek  höUo  läkarene  på  många  orter  s.  k.  res- 
apotek,  hvarmed  de  under  sina  färder  på  landsbygden  betjenade  allmän- 
heten. Äfven  proviusialläkareinstruktionen  af  den  ^^/^  1744  tillät  att, 
»om  någon  provincial  doctor  vet  sig  äga  kunskap  af  obekanta,  verksamma 
medicamenter  och  vill  beredningen  deraf  hemlighålla,  må  han  väl  dem 
sjelf  tillreda  och  apotekarene  inom  provinsen  för  billigt  pris  till  sälgs 
gifva,  men  intet  sjelf  dermed,  dem  till  mehn,  egennyttig  handel  drifva>. 


')  Se  detta  arbetes  första  del  s.  135. 


UBDIKAMSNTBRS   BERBDNING   AF   LAKARS.  415 

Härmed  bediefe  dock  någon  gång  missbnik.  Provinsiall&karen  i  Yester- 
bottens  län  (Umeå)  Ulric  Leonhard  Hjeerne  varnades  af  kollegium 
den  ^/g  1756  att  sjelf  bereda  läkemedel  och  »utropa  dem  såsom  mera 
verkande  än  apotekarens».  Denne  Hjeerne  hade  redan  långt  derför- 
innan  sysselsatt  sig  med  beredningen  af  kemiska  preparat  och  små 
husapotek,  hvilka  han  under  resor  i  landet  försålde,  hvaröfver  provin- 
sialläkaren i  Kristianstad  Peter  Lundman  på  apotekarenes  vägnar 
klagade  i  kollegium  1737.  Ehuru  icke  promoverad  läkare,  blef  han 
för  sin  fader  Urban  Hj semes  förtjenster  1755  utnämnd  till  pro- 
vinsialläkare i  Yesterbotten.  En  annan  broder  Christian  Henrik 
HjeBrne,  som  senare  sjelf  tog  sig  arkiatei^stitel  och  är  känd  genom  det 
plåster,  som  ännu  bär  hans  namn,  sysselsatte  sig  äfven  med  beredningen 
af  medikamenter,  dem  han  under  resor  i  landet  plägade  till  förfång  för 
apotekarene  föryttra  ^).  Om  honom  skref  J.  O.  Hagström  till  Abr. 
Bäck  från  Linköping  den  Vs  l?'^^: 

»HjsBrne  reser  omkring  landet  med  sina  flaskor,  hvardera  bestående 
af  J;  Liquoris  ä  6  dal.  kmt  stycket  eller  flaskan,  meddelande  också 
en  flaska  af  J  vjjj  circiter  för  10  plåtar.  Det  är  mycken  antipathie  mellan 
min  Collega  och  Hj89rne.  Den  förre  skyller  den  senare  för  charlatane- 
rie,  okunnighet,  bedrägeri.  Den  senare  åter  ropar  allestädes,  att  den  förre 
är  en  högmodig,  djärf,  falsk,  listig  och  tilltagsen  klåpare,  som  lider  ingen 
ärlig  man  bredevid  sig.  Jag  låter  dem  gnabbas  och  säger  intet.  De 
torde  hafva  rätt  begge.    Miror  sapientes  maligno  dente  se  invicem  rodere». 


^)  I  C.  G.  Tessins  anteckningar  yttras  om  Hjaerne:  I  går  den  ^Vio  ^763 
reste  archiatem  hr  Hjserne  ifrån  mig,  sodan  han  i  några  dagar  varit  mig  ett  nöjsamt 
sällskap.  Han  har  efter  mitt  omdöme  mer  än  måttlig  insigt  uthi  chymien  och  sunda 
grunder  i  medicinen.  Menskliga  misstag  och  svagheter  böra  så  mycket  mindre  hos 
honom  uppletas,  som  han  deremot  hafver  ingen  våra  dagais  laster,  utan  är  en  i  grund 
och  botn  ärlig  man  både  under  blida  odi  vidriga  öden.  Till  skapnad  är  han  mer  än 
mycket  lik  sin  beromlige  sal.  fader».  —  Det  s.  k.  HjaBrnes  testamente  är  icke  af  C. 
n.  HJ8Brne,  utan  af  &dren  Urban  MjsBrne  *ett  testamente  till  mina  barn*,  kändt 
under  namn  af  Elixir  amarum  H  j  sd  r  n  e  r  i  och  i  en  del  utländska  farmakopéer  upp- 
taget som  »Elixir  ad  longam  vitam».  Se  J.  V.  Broberg,  Hygiea  1880,  sid.  288. 
Farmae,  Tidskrift  1884  sid.  371. 


416  MEDIKAMISNTBRS   BBRSBNIIIO  AF  LÅKABB. 

Ännu  mer  stridande  mot  god  oidning  var  det,  då  en  regemenis- 
fältskär  Carl  Btitze  med  befälets  tillstånd  pä  entreprenad  iAxig  sig  att 
sjelf  anskaffa  och  lefverera  alla  för  garnisonen  1  Göteborg  nödiga  medika- 
menter.  Härom  anmälde  collegium  medicum  hos  EongL  Maj:t  den 
^7s  17^7,  att  det  stred  emot  apotekspriyilegiema,  »då  det  sjuka  man- 
skapet sålunda  får  läkemedel,  hvilka  icke  behörigen  visiterats».  Nar 
provinsialläkaren  i  Jönköping  Lars  Magnus  Klase  1767  begärde  att 
sjelf  för  allmogens  behof  få  tillreda  medikamenter,  afslog  kollegium  det 
»såsom  stridande  mot  medicinalordningarna  och  andra  L  förbud»,  men 
tillrådde  honom  »att  förse  sig  med  sådana  simpUcia  antingen  från  iqio- 
teket  eller  genom  egen  cultur  och  hopsamling,  som  han  finner  nyttiga 
vid  gångbara  sjukdomar»  ^). 

Ehuru  k.  brefvet  af  den  ^74  1*^6^  förbjöd  en  praktiserande  läkare 
eller  hvem  det  vara  må,  att  hålla  ett  biapotek  eller  sjelf  tillreda  medika- 
menter till  apotekarenes  förfång,  må  bland  märkliga  försök  af  läkare 
att  inblanda  sig  i  apotekareyrket  nämnas,  att  regementsfältskären  vid 
Ostgöta  kavalleri  doktor  Johan  Wittkoph  i  en  på  franska  skrifven 
inlaga  begärde  af  Eongl.  Maj:t  att  få  inrätta  apotek.  I  sitt  betänkande 
af  den  ^*/jo  1*^84  afstyrkte  collegium  medicum  denna  ansökning  >som 
vittnar  att  han  icke  känner  de  helsosamma  författningar  han  sökt  rubba 
och  för  hvilkas  framgena  helgd  collegium  fördristar  sig  utbedja  £.  Eongl. 
Maj:ts  hägn».    Konungen  afslog  Wittkophs  ansökning  den  7i2  s-  ^')- 


O  CoUegii  medici  protoU  den  »/j  1758. 

^  Man  finner  dock  att  en  och  annan  läkare  varit  innehål  vare  af  apotek,  såsom 
Christ.  flera3U8  (Stockholm  lö70),  Sam.  Skragge  (Nyköping  1092—1698),  Johan 
Pihl  (Wisby  1721—1724),  Daniel  Fredrik  Kehler  (med.  adjunki;  i  Land,  1746 
—1779),  Jonas  Gestrich  (Frösön  1779—1781),  Carl  Fredrik  Pihl  (Avestad  17©), 
C.  Henr.  Wertmuller  (Stockholm  1794—1798),  Johan  Ad.  Wadström  (Örebro 
1801—1806),  Christ.  Henr.  Norrman  (^Söderköping  1821— 1825)  och  kanske  ännu 
andia.  Om  provinsialläkarenes  på  Åland  rättighet  att  hålla  apotek,  är  redan  i  det  fore- 
gående nämndt  (se  detta  arbetes  andia  del  sid.  12ö)  och  om  apoteket  i  Wasa  se 
längre  fram. 


AP0TSKEN8   TISITATION.  417 


10.    Apotekens  Yisitation. 

Först  1688  års  medicinalordning  innehåller  bestämda  föreskrifter 
om  kontrollen  öfver  apoteken  och  deras  visitation.  I  det  föregående  är 
visserligen  anfördt,  att  en  »inspection»  omnämnes  i  privilegiibrefvet  för 
Philip  Schmidt  af  den  ^j^  1640,  men  i  brist  på  farmakopé  kunde  en 
sådan  visitation  icke  blifva  annat  än  ytterst  godtycklig.  I  Stockholm, 
der  apoteken  visiterades  af  kollegium  sjelft,  är  det  sannolikt  att  det 
skedde  med  tillbörlig  stränghet  och  att  apoteken  höllos  i  god  ordning. 
Åtminstone  beslöt  kollegium  den  ^Vs  1705,  att  ett  bref  skulle  afgå  till 
kollegii  patronus,  grefve  Nils  Gyldenstolpe  »angående  huru  wij  be- 
funnit apotheken,  neml.  mycket  goda  och  så  goda,  som  man  dem  ej 
bättre  uthi  Europa  finna  skulle».  Den  ^Ys  1753  beslöt  kollegium,  att 
apoteken  i  Stockholm  skulle  visiteras  tvenne  gånger  om  året  af  tvenne 
kollegii  ledamöter  efter  tur  och  utan  att  derom  på  förhand  tillsäga  apo- 
tekaren. Ja,  den  "Vs  1754  beslöts,  att  hela  kollegium  skulle  vara  till- 
städes vid  hvarje  apoteks  visitation,  »dock  så  att  de  tvenne  yngste  först 
borde  infinna  sig  och  de  öfrige  ledamöterne  efterhand,  om  och  när  deras 
tid  och  omständigheter  det  tillåta». 

Trots  medicinalordningens  uttryckliga  föreskrift  vägrade  dock  en 
och  annan  apotekare  att  underkasta  sig  en  sådan  undersökning.  Då 
ägaren  af  apoteket  Markattan  (Stockholm)  Jacob  Leonhard  Allmacker 
undandrog  sig  visitation,  beslöt  kollegium  den  Vs  1692,  »såsom  han  nu 
i  detta  måhl  stälte  sig  mycket  wederspenstigh,  altså  nödgades  collegium 
medieum,  att  ombedja  slottscansliets  och  Hans  Excellence  hr  öfverståt- 
hållarens  adsistence.  Blefvve  han  alltså  opkallader  uthi  execution  och 
ansagder  antingen  han  skulle  låta  visitera  apothekct  eller  och  sluta  igen 
detsamma;  hvarpå  han  hafver  svarat  sig  wiilia  gierna  låta  visitera  det- 
samma». Äfven  till  Kongl.  Maj:t  nödgades  collegium  medieum  af  sådan 
anledning  någon  gång  vända  sig.  I  skrifvelse  af  den  ^a/^^  1734  begärde 
kollegium,  att  det  i  §  19  af  medicinalordningarna  utsatta  vitet  af  50 
dal.  smt  skulle  tillämpas  vid  öfverträdelse  af  §§  14  och  28. 

27 


418  APOTEKENS  T18ITATI0N. 


»Som  en  och  annan  gång  klagomåhl  till  collegium  inkommit  bura 
som  apothecame  i  små  städerna,  när  de  af  provincial-  och  städers  me- 
dicis  blifvit  tillsagde  om  sina  apothecs  visiterande,  icke  allenast  sig  der- 
emot  sättja,  utan  och  förmena  sig  ej  vara  skyldige  att  undergå  en  sådan 
visitation,  för  än  de  efter  egit  tycke  finna  den  för  sig  vara  läglig,  hvarom 
2:ne  sådane  casus  icke  längesedan  i  orterne  hafva  existerat,  hvilka  till 
coUegium  af  vederbörande  medids  äro  refererade  och  sig  deröfver  besvärat 
med  anhållan  om  collegii  assistence,  fördenskull  är  oollegiam  föranlåtit 
at  gifva  H.  Eongl.  Maj:t  sådant  tilkiänna  i  underd.  och  i  lika  anderd. 
anhålla,  at  som  det  icke  allenast  strider  emot  medicinalförordningens  14 
och  28  §§,  utan  ock  emot  deras  gjorde  trohets  och  embetes  apotheotre 
ed,  det  H.  Eongl.  Majit  allernådigst  täcktes  vid  ofvannänmde  paragrafer 
samma  wiite  för  apothecame  utsättja,  som  i  den  19  §  i  medicinalord- 
ningen  förmäles,  nemi.  första  gången  50  dal.  smt,  andra  gången  dubbelt 
och  därjemte  exemplariter  straffas». 

Sedan  Kongl.  Maj: t  redan  i  resolutionen  på  städernas  allmänna 
besvär  af  den  ^7i2  1734  förklarat,  att  »medicamenterne  på  apothequen 
skola  till  deras  beskaffenhet  och  godhet  årligen  af  provincialdoctoren  eller 
städernes  physicis,  under  tvenne  magistrats-personers  närvaro  och  insickt, 
till  all  säkerhet  undersökas,  och  berättelsen  derom  hos  vederbörande 
ingifvas»,  biföll  konungen  i  k.  brefvet  af  den  "/j  1736  collegii  medid 
hemställan,  hvarigenom  det  i  medicinalordningarna  utsatta  vitet  skulle 
numera  äfven  i  sådana  fall  tillämpas. 

I  forna  dagar  skedde  en  sådan  apoteksvisitation  med  mycken  hög- 
tidlighet i  närvaro  af  tvenne  magistratspersoner  och  inför  protokoll. 
Den  2^/^  1733  fann  kollegium  godt  påminna,  »huru  en  anständig  ordning 
med  apotekens  visiterande  och  dylika  tillfällen  bör  observeras,  (så)  att 
kongl.  collegii  auctoritet  må  blifva  tillbörligen  maintenerad,  neml.  att 
ej  någon  omeriterad  må  taga  sitt  säte  vid  det  bord,  hvarest  k.  coU^ 
ledamöter  sitta  i  deras  embetes  förrättningar».  När  Carl  von  Linné 
1741  verkställde  i  Upsala  visitation  å  universitetets  apotek  voro,  utom 
fakultetens  ledamöter,  närvarande  landshöfdingen,  akademins  rektor  och 
sekreterare  samt  stadens  borgmästare.  Senare  torde  dessa  förrättningar 
verkställts  mindre  strängt,  ty  sonen  Carl  von  Linné  skref  till  Abr. 
Bäck  den  "/4  1780  om  en  sådan  visitation: 


APOTEKBNS  TISITATION.  419 


»Uti  XJpsala  går  visitation  intet  strängare  till  än  jag  föreställer  mig 
annorstädes,  man  ser  pä  några  lådor  fugitivis  oculis,  och  så  äter  på 
saken;  Hvad  vill  man  giöra,  apothekaren  svarar,  sådant  har  jag  fådtdet, 
jag  kan  intet  skafEadt  hättre;  ingen  kan  pretendera  at  den  hem  sjelf  går 
ut  och  samlar,  och  som  intet  känner  det  mera  än  en  käring,  som  det 
samlar  åt  honom». 

Akademiapoteket  i  XJpsala  stod,  liksom  det  i  Land,  helt  och  hållet 
under  konsistorii  och  medicinska  fakultetens  inseende.  Flere  af  akade- 
miapotekarene  undergingo  äfven  sin  examen  inför  medicinska  fakulteten. 
Redan  förrän  någon  visitation  af  apoteken  i  öfriga  städer  blifvit  införd, 
erhöllo  medicine  professoreme  af  rikskanslern  1637  rättighet  att,  i  närvaro 
af  några  andra  professorer,  akademins  notarie  och  medicine  studiosi, 
ärligen  hålla  apoteksvisitation  i  Upsala  »och  uppå  medicamenteme  en 
wiss  och  billigh  tax  sättia».  En  sådan  af  prof.  Jo h.  Frank  med  biträde 
af  två  professorer,  akademins  notarie  och  alla  medicine  studerande  1642 
anställd  visitation  räckte  i  tre  dagar.  Frank  fann  till  och  med  nödigt 
att  sjelf  sammanskrifva  en  »apothekers  ordning»  (farmakopé)  med  taxa, 
den  första  i  Sverige  författade  ^).  Derefter  ingingo  i  de  akademiska 
konstitutionerna  af  år  1655  följande  stadganden  rörande  akademiapo- 
teket i  Upsala: 

»Praeterea  horum  (professorum)  utriusque  officium  erit  sedulam 
curam  in  pharmacopseum  intendere  nec  permittere,  ut  quicquam  ille  negligat 
eorum,  qnse  ad  istius  muneris  rectam  justamque  administrationem  neces- 
saria  sunt,  quaeque  ad  probam  pharmacopolii  instructionem  ipsi  a  senatu 
academico  prsescripta  fuerint,  ad  quam  servandam  jurejurando  obstringetar. 

Hi  (professores)  quoque  pharmacopolium  semel  ad  minimum  visi- 
tabunt  quotannis  quandocunque  consistorio  placuerit,  idque  ex  improviso 
et  pharmacopseo  non  pra^monito.  Adjunget  autem  ipsis  senatus  acade- 
micus  ex  professorum  numero  visitatores  duos  et  praeterea  academiaB 
secretarium,  qni  jubentibus  inspectoribus,  si  quid  notatu  dignum  obvenerit, 
in  acta  referet  Qvin  ssepius  particularia  pharmacopolii  examina  etiam 
licebit  Medicis,  quantumvis  renitente  pharmaeopaeo,  instituere,  si  quando 


^)  J.  G.  Acrel  a.  a.  sid.  22. 


420  APOTEKENS  YISITATION. 


ipsis  visum  ita  fuerit,  et  neceseitas  postulayerit,  prsdsente  itidem  aecretaiio^ 
si  ofGcium  hoc  ab  ipso  contingat  requiri»  ^). 

Stadsläkaren  ägde  således  icke  att  anställa  visitation  af  apoteket  i 
Upsala.  Det  väckte  derför  mycken  uppmärksamhet,  när  stadsfysikus 
Christian  Ernst  Boechler  klagade  i  collegium  medicum  deröfver,  att 
han  icke  blifvit  kallad  att  deltaga  i  en  1777  verkställd  visitation.  Fakul- 
teten förklarade,  att  på  grund  såväl  af  Petter  Gottfreds  1663  erhållna 
privilegier,  hvilka  sedermera  blifvit  från  man  till  man  transporterade 
och  hvarje  gång  af  Kongl.  Maj:t  bekräftade,  som  akademins  konstitutioner, 
apoteket  helt  och  hållet  lydde  under  universitetet  med  uteslutande  af 
stadens  borgerskap  samt  följakteligen  stadsfältskären  och  stadsfysikus. 
Fakulteten  anhöll  derför,  att  kollegium  ville  förehålla  Boechler  hans 
otillbörliga  uppförande  *). 

Vid  brist  på  provinsialläkare  plägade  kollegium  anmoda  landshöf- 
dingen  att  uppdraga  åt  provinsialläkaren  i  närgränsande  län  att  emot 
arfvode  förrätta  apoteks visitationerna.  I  nödfall  erbjöd  sig  kollegium  till 
och  med  att  afsända  någon  af  sina  ledamöter  till  deras  verkställande. 
Visitationerna  blefvo  likväl  ofta  försummade,  ehuru  collegium  medicum 
lät  sig  angeläget  vara  att  tidt  och  ofta  påminna  provinsialläkarene  derom 
och  äfven  någon  gång  måste  genom  landshöfdingarne  förmå  dem  der- 
till.  I  cirkulär  till  landshöfdingarne  af  den  ^7io  l-^^O  erinrade  kollegium 
sålunda  derom,  att  provinsialläkarene  ovillkorligen  borde  tillhällas  att 
årligen  visitera  apoteken  i  närvaro  af  några  tillförlitlige  personer. 


')  Pä  grund  af  Eongl.  Maj:ts  resolution  af  den  '7t  ^'^^^  ^®  äfven  kemie  pro- 
fessorn tillika  med  medicine  professorerne  Inseende  öfver  akademiapoieket  i  Upsala. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  7t  ^778.  —  Ehuru  apotekaren  Johan  Lam- 
bert pä  grund  af  en  resolution  den  ^7u  ^720  tillTörsäkrades  af  KongL  Ma]:t  den  **j^f 
1723  att  vara  ensam  apotekare  i  Upsala,  beviljades  dock  privilegium  pä  ett  stads-  och 
provinsialapotek  derstädes  den  '/g  1757.  —  1  k.  biblioteket  i  Stockholm  finnes  en  litexi 
skrift:  »KongL  Maj:t8  nådige  resolution  uppä  ctcad,  apothekarens  i  Upsala  Wilhelm 
Bottigers  gjorda  underdåniga  ansökning  att  bibehållas  vid  samma  priviltgier^  fri- 
och  rätiigheier  samt  den  årliga  tullfriftet  af  150  dal.  smt  på  meUerialier  och  medi- 
eamenter^  som  dess  anteeessor  Lam  bert  åtnjuiU,  Giften  Drottningholm  den  17 
Augusti  1751*, 


APOTEKENS    VISITATION.  421 


Äfven  pä  detta  område  möta  vi  spår  af  sundhetskommissionens 
verksamhet  Med  anledning  af  landshöfdingens  i  Södermanland  Claes 
Gustaf  R]ålambs  berättelse  af  den  2«/^  1754  om  medicinalverkets  till- 
stånd i  länet  och  anhållan  om  apotekens  visitation  hvarje  år,  beslöt  kom- 
missionen draga  försorg  derom,  att  apoteken  blefve  visiterade,  och  anmo- 
dade collegium  medicom  att  »ditsända  en  förfaren  medicine  doktor»  att 
verkställa  denna  visitation. 

Enligt  beslut  af  den  V»  17^3  tycktes  koJlegium  göra  den  skillnad, 
att  stadsapotek  icke  borde  visiteras  af  annan  läkare^  än  stadsfysikus, 
och  provinsialapotek  af  provinsialläkaren.  I  universitetsstäderna  visi- 
terades apoteken  af  medicineprofessorerne.  Emellan  provinsialläkaren 
i  Malmöhuslän  dr  Johan  Lind  hult  och  stadsfysikus  Johan  Borg 
hade  strid  uppstått,  hvem  som  skulle  visitera  apoteken  i  Malmö.  Lands- 
höfdingen  gjorde  härom  förfrågan  hos  Eongl.  Maj:t  Collegium  medicum 
föreslog  i  sitt  infordrade  utlåtande  af  den  ^Vi2  1757,  att  visitationen  må 
förrättas  af  begge  läkarene  samfäldt  samt  att  den  med  äldsta  fullmakten 
försedde  må  föra  ordet  och  utsätta  tiden.  När  landshöfdingen  Carl 
Mårten  Fleetwood  låtit  apoteket  i  Nyköping  visiteras  af  regementsfält- 
skären  Johan  Siefvert,  gjorde  denne  anmärkning  derom,  att  berednin- 
gen af  ett  preparat  kunde  ske  lättare  och  bättre  på  annat  sätt,  än  farma- 
kopéen  uppgaf.  Collegium  medicum  lät  den  7a  1751  förständiga  honom, 
»att  han  icke  borde  befatta  sig  med  att  förbättra  pharmacopoeam  Hol- 
mensem». 

Till  kontrollen  öfver  apoteken  kan  äfven  hänföras  stadgandet  i  § 
15  af  raedicinalordningama  derom,  att  beredningen  af  särdeles  stora  och 
kostbara  »compositioner  borde  ske  i  öfvervaro  af  läkare  och  närmast 
af  några  coUegii  medici  ledamöters.  Sålunda  heter  det  i  collegii  medici 
protokoll  den  7io  1735:  »den  Vs  upplade  apothecaren  Sahlberg  com- 
position  af  Qlobulis  Bezoardicis  anglicis,  till  quantitet  9  uns  och  woro 
dervid  närvarande  herr  archiatern  och  prseses  och  tre  collegii  ledamöter, 
som  befunne  det  alla  ingredientia  woro  wäl  conditionerade  samt  noga  acht- 
nin^  gåf^o,  när  nuxtura  skedde».    Denna  föreskrift  efterlefdes,  åtminstone 


4S2  AP0TBXEN8  YI8ITATI0N. 


i  Stockholm,  ganska  länge.  Ännu  den  ^^2  ^'^^^  ^^^^  ^^^  stadgande 
upplifvadt  i  koUegiom  ^). 

Till  frågan  om  apotekens  visitation  torde  äfven  kunna  hänföras 
collegii  medici  beslut  den  Vi2  17^2,  att  af  Eongl.  Ma]:t  utverka  tillstånd 
»att,  aldenstund  materialisterna  icke  sällan  försända  skämda  varor  åt 
apothekarene,  få  i  packhuset  visitera  alla  inkommande  medicinaldroguer, 
innan  de  sina  ägare  tillställas».  Om  Kongl.  Maj.-t  dera  lemnat  någon 
resolution,  känner  författaren  icke. 

Någon  gång  hade  provinsialläkarene  att  utstå  mycket  obehag  i  följd 
af  sina  apoteksvisitationer.  Bland  annat  må  här  meddelas  ett  af  provin- 
sialläkaren i  Halmstad  Lars  Montin  till  A.  Bäck  den  ^Vii  ^^^^ 
skrifvet  bref,  deri  han  bittert  beklagar  sig  öfver  det  utfall  Boland 
Martin  tillåtit  sig  mot  honom  i  en  tidning^).  Montin  hade  nämligen 
vid  en  visitation  af  apoteket  i  Yarbeig,  som  innehades  af  Martins 
svärfar  Bernh.  Math.  Schwinger,  nödgats  göra  en  mängd  anmärknin- 
gar mot  apotekets  tillstånd  och  der  befintliga  droger.  Värdet  af  dessa 
till  collegium  medicum  insända  anmärkningar  företog  sig  Martin  att  i 
ett  häftigt  bemötande  förringa.    Härom  skref  nu  Montin: 

»Och  hvad  satisfaction  har  man  för  allt  sitt  bemödande  och  för  det 
man   söker   efter   ed   och   samvete   fullgöra   sin   ämbetspligt?    Jag  har 


^)  Till  dessa  egendomliga  seder  i  apoteksyrket  hörde  älven  den  högtidli^et,  med 
hvilken  den  s.  k.  Theriaken  (Theriaca  Andromachi)  tillreddes.  Denna  nrgunla  blandning, 
om  hvilken  man  trodde  att  den  skulle  förekomma  och  oskadliggöra  hvaije  gifts  inverkan 
på  ménniskokroppen,  bereddes  under  iakttagande  af  vissa  föreskrifna  former.  Anna  inemot 
förra  seklets  midt  var  det  vanligt,  att  collegium  medicum  underrättades,  nar  theiiak 
skulle  beredas,  hvarefter  tvenne  koUegii  deputerade  infunne  sig  på  apoteket  for  att 
undersöka  dess  beståndsdelar  och  öfvervaka  beredningen.  Enligt  1686  åis  farmakopé 
sammansattes  theriaken  af  67  i  åtta  olika  klasser  fördelade  ämnen,  men  enligt  1775 
års  upplaga  af  endast  åtta.  Småningom  upphörde  denna  sed.  I  Paris  fortlefde  den 
långt  senare.  Ännu  1784  samlades  i  College  de  Pharmacie  medicinska  fakultetens 
deputerade  jämte  en  »Lieutenant  de  Police»  och  »Procureur  du  Roi>  för  att  besiktiga 
de  omkring  70  slag  af  särskilda  ingredientier,  h\ilka  sammansatte  »Theriaken».  Samma 
personer  infunne  sig  ytterligare  tvenne  gånger,  den  ena  för  att  uppväga  ingredientienie 
och  den  andra  för  att  blanda  dem.  Se  »Veckoskrift  för  Läkare  och  Natoiforskare». 
VI.    (1785).    20. 

»)  I  »Göteborgs  Weckoblad»  1765.  N:o  38—40,  42  Onnes  införd  denna  skrift- 
vexUng  rörande  apoteket  i  Yarberg. 


APOTSKBNS  TISITATION.  423 


nyligen  rönt  et  prof  deraf.  På  Warbergs  apothek  höll  jag  år  1759 
visitation  och  pekade  på  apothekets  bristfälligheter,  fast  ej  med  gtofvs, 
termer  uti  protooollet.  Sedan  den  tiden  har  jag  flera  gånger  gjort  på- 
minnelser derom,  och  har  dermed  intet  mer  uträttat,  än  att  det  blifvit 
tryckt,  och  att  auctor  till  Götheborgs  stifts  matrikel,  deraf  tagit  sig 
anledning  att  lasta  Varbergs  apothek,  och  ändteligen  att  professor  Martin 
grepit  mig  an  uti  ett  bref  med  allehanda  tilvitelser,  då  jag  likväl  inför 
Qud  och  min  konung  kan  med  oförändrat  ansikte  säga,  det  aldrig  någon 
enda  styfver  mottagits  af  mig  för  ämbetssysslor,  som  böra  ske  e  nobile 
offido.  Lyckan  var  för  mig  att  än  skönt  denna  förrättning  blef  mig  af 
kongl.  collegium  medicum  anbefald,  brukade  jag  dock  de  lindrigaste  orda- 
lag, emedan  saken  ändock  talade  för  sig;  annars  torde  jag  fastnat  på 
köpet  för  process,  hvarmed  professor  Martin  lika  fullt  hotar.  Att  jag 
ser  mitt  visitations  protocoU  tryckt  uti  Oötheborgs  Weckoblad  med  prof. 
Martins  noter  får  bli  dervid,  men  det  kan  jag  heligt  försäkra,  att  från 
min  hand  aldrig  mer  kommer  något  visitationsprotocoll.  Hade  jag  feljEit, 
skulle  jag  med  mycken  vördnad  ärkänt  correction  af  kongl.  collegium 
medicum,  om  det  ock  skett  uti  en  tryckt  skrift,  men  då  det  sker  af 
prof.  Martin,  är  det  svårt  att  smälta,  särdeles  som  jag,  hvad  sjukas 
skötsel  angår,  ej  ärkänner  honom  för  min  mästare. 

Nu  hörer  jag  att  Schwinger  försett  sitt  apothek  med  de  nöd- 
vändigaste saker,  söker  att  tigga  sig  til  en  hop  attester  om  apothekets 
och  medidnaliemas  godhet  i  hänseende  til  förflutna  tiden  samt  att  pro- 
fessor Martin  tänker  på  sin  svärfetrs  vägnar  begära  af  kongl.  collegium 
det  någon  annan  medicus  skall  förordnas  til  apothekets  besiktigande.  Jag 
litar  på  min  rättfärdiga  sak,  och  skall  vara  lika  nögd  huru  det  går.  Jag 
har  med  kall  blod  sagt  sakens  sammanhang  uti  ett  veckoblad  och  skall 
aldrig  mer  röra  pennan.  Prof.  Martin  må  skrifva  så  argt  han  behagar, 
ty  han  graverar  mig  ej  för  ett  kåpparöre  dermed  inom  länet. 

Herr  Archiatem  täckes  förlåta  mig  att  jag  skrifvit  både  för  vidlöftigt 
och  alfvarsamt,  men  det  är  mig  omögeligt  at  tåla  förevitelse  för  det  jag 
under  min  ämbetes  plikta  fullgörande  efter  samvete,  har  til  äfventyrs 
råkat  att  tillfoga  honom  någon  mistning  i  sitt  arf,  som  han  directe  skyller 
Mag.  Brag,  auctor  til  Matrikeln,  och  indirecte  mig  för»  ^). 


')  Ed  särskild  skrift  iemnar  »Bepts  rörande  Varbergs  apothek  tUl  upplysning 
om  den  uti  Oöiheborga  Weckoblad  N:o  38  etc.  förefallna  skriftväxling».  Stockholm 
1765.    4:o.    Utgör  apotekarens  försvarsskrift  mot  M  o  n  t  i  n  s  bref  till  magister  Brag. 


424  A  POTEK  ARBEXAM  INA. 


Såsom  exempel  på  tiUsIutande  af  ett  apotek  i  följd  af  slaif  i  dess 
skötsel  kan  nämnas,  att  kollegium  lät  genom  landshöfdingens  åtgärd 
stänga  Oabriel  Ekenbergs  apotek  i  Eskilstuna  i  anseende  till  odug- 
liga medicinalier  och  vägrad  visitation.  Magistraten  anmodades  samman- 
kalla borgerskapet,  för  att  utse  en  behörig  person  tiU  inrättandet  af  ett 
ordentligt  apotek^). 

När  ett  apotek  åter  vid  visitation  varit  utsatt  för  smärre  anmärk- 
ningar och  man  kunde  förmoda,  att  de  blifvit  kända  af  allmänheteo, 
förekom  det  att  kolle^um,  sedan  de  blifvit  rättade,  lät  i  tidningama 
kungöra  att  apoteket  åter  försetts  med  tillräckliga  och  fullgoda  medi- 
kamenter. 

11.    Apotekareexamina. 

Bland  de  viktigaste  bestämningar  medicinalordningama  af  1688 
innehålla  med  afseende  å  apoteksväsendets  ordnande  är  onekligen 
föreskriften  om  apotekareexamina.  Förhöret  verkställdes  inför  kollegium 
af  tvenne  apotekare,  hvilka  för  gången  och  i  tur  tillkallades.  Blott  de 
provisorer,  hvilka  ämnade  anlägga  eller  öfvertaga  apotek,  blefvo  exami- 
nerade^). Enligt  medicinalordningarnas  ordalydelse  borde  examen  alltid 
afläggas  inför  kollegium.  Dock  finner  man  att  undantag  i  detta  afeeende 
icke  sällan  medgifvits.  När  landshöfdingen  i  Blekinge  baron  Göran 
Adlersten  begärde  i  bref  af  den  Vs  l'?08,  att  apotekaren  Christoffer 
Ludwig  >för  dess  sjukliga  tillstånd  och  svaga  vilkor  kunde  få  exami- 
neras af  de  närmaste  provincialmedici»,  fann  kollegium  den  ^%  1708 
icke  något  skäl  ^att  vara  hr  landshöfdingens  begäran  emoth  och  var 
fömöjdt  med  de  inlemnade  läkareattesterna  om  apotekets  goda  inrättning». 
Till  koUegii  fiscus  skulle  dock  8  rdr  inbetalas.  Provispr  Nils  von  Dohren 
fick  enligt  kollegii  beslut  den  ®/a  1717  på  begäran  undergå  apotekare- 
examen inför  amiralitetsmedicus  d:r  J.  Gottsk.  Tranaeus  och  provin- 
sialläkaren i  Skåne.    Äfvenså  medgaf  kollegium  den  ^7,  1735  provisom 


')  Collegii  medici  protokoll  den  ••/^  1794. 
«)  Collegii  medici  protokoll  den  »V,,  1734. 


APOTEKARBEXAHINA.  425 


Fredrik  Wilhelm  Scharenweber  i  Landskrona  »att  för  omkostnadens 
skall  Tid  den  långa  uppresan  få  examineras  der  neder  i  orten  af  den, 
som  colleginm  dertill  warder  förordnande»  ^). 

Isynnerhet  var  det  medicine  professorerne,  som  vid  särskilda  till- 
fällen anmodades  anställa  farmaceutiska  examina.  När  Martin  Anders 
Bauch  med  koUegii  tillåtelse  1724  examinerades  af  prof.  von  Döbeln 
med  biträde  af  stadsfysikus  Eilian  Stobsens,  skulle  förhöret  anställas 
^per  universa  simplicium  genera,  nec  non  in  prseparatione  medicamen- 
torum  tum  Oalenica,  tum  Spagirica».  Examensprotokollet  med  frågor 
och  svar  tillhandahölls  alltid  kollegium  i  dessa  fall,  der  examen  anställdes 
annorstädes  än  i  Stockholm.  Apotekarebrefvet  utfärdades  derefter  af 
kollegiam.  Ännu  i  början  af  seklet  affattades  det  på  latin.  I  all- 
mänhet ntgafs  apotekarebrefvet  först  efter  det  den  examinerade  blifvit 
laglig  ägare  af  ett  apotek  och  uppvist  kallelse  dertill  af  magistraten 
eller  ortens  invånare.  Den  föreskrifna  eden  återsändes  undertecknad 
till  kollegium. 

Likaså  examinerades  Dan.  Fredrik  Eehler  den  ^'/i2  ^"^^^  ^ 
medicinska  fakulteten  till  apotekare  i  Lund  på  akademikanslem  grefve 
Johan  Gyllenborgs  begäran,  »efter  d:r  Eehler,  som  är  docens  och 
adjunctus  medicinse  i  Lund  synes  böra  förskonas  att  bli  examinerad  af 
apothekare».  Härtill  lemnade  kollegium  sitt  bifall,  men  Eehler  fick 
betala  24  dal.  smt  tiU  kollegii  fiscus.  Vid  ett  sådant  tillfälle  1797  gjorde 
fakulteten  kollegium  uppmärksamt  på  nödvändigheten  att  ersätta  de  från 
andra  städer  tillkallade  apotekarenes  resor  och  notariens  besvär.  Eolle- 
ginm  fann  det  ankomma  på  fakultetens  bepröfvande  att  derom  på  för- 
hand underrätta  examinanden  om  de  kostnader,  hvilka  billigtvis  kunde 
i  följd  af  en  sådan  examen  uppstå.  Apotekarene  borde  examinera 
endast  i  farmacins  praktiska  delar  och  fakulteten  i  teorin. 

Ännu  1811  blef  Johan  Albrecht  Yckenberg  examinerad  i  Lund. 

Någon  gång  medgaf  äfven  Eongl.  Maj:t  anställandet  af  apotekare- 
examen annorstädes,  än  inför  kollegium.  Landshöfdingen  Bengt  Ribbing 


^)   Om  deimevS charenwe^bers  apotek  yttrar  Linné  1  tsin  ^Skånska  resa» 
sid.  298:  »Apotheket  var  till  simplicia  och  pr^paiata  det  bästa  jag  sett  i  Skåne». 


426  APOTEKARBBJEAMINA. 


i  Göteboi^  begärde  i  bref  till  collegium  raedicum  af  den  Vi  1734,  att 
apotekaregesällen  Anders  Fodin  skalle  få  tillstånd  att  i  Oöteboig 
examineras  af  stadsfysikus  d:r  Jakob  Boethius  och  stadsapotekaren 
Mart.  And.  Bauch.  Kollegium  afslog  väl  den  'Vi  1^34  denna  fram- 
ställning på  grund  af  §  16  i  medicinalordningama,  men  k.  brefvet  af  den 
^V2  1734  beviljade  Anders  Fodins  anhållan,  »att  på  samma  sätt,  som 
sådant  tillförende  och  andre  dess  wederUkar  skall  wara  skedt  der  neder 
å  orten  (Göteborg)  få  undergå  behörig  examen  och  skulle  koUegiam 
förordna  någon  att  förrätta  densamma».  Fodin  hade  blifvit  kallad  till 
apotekare  i  Uddevalla  af  stadens  magistrat  och  borgerskap,  sedan 
apotekaren  Johan  Hindricb  Buschman  »för  åtskilliga  dess  begångna 
felachtigheter  befunnits  odugelig  att  längre  förestå  apotheket  denstades». 

Enligt  apotekarereglementet  af  den  ^Va  1*^^^  borde  provisorsexamen 
anställas  inför  collegium  medicum.  Någon  gång  medgaf  kollegium  undan- 
tag härifrån.  Farmacie  kandidaten  Wastenius  i  Uddevalla  examinerades 
af  provinsialläkaren  J.  Ad.  Léwen,  med  biträde  af  tvenne  apotekare, 
men  blef  af  kollegium  ogillad^).  Likaså  blef  Samuel  Henrik  Wijk- 
blad  examinerad  i  Göteborg  till  provisor  af  Ghr.  Oarlander  och  tvenne 
apotekare  i  närvaro  af  stadens  läkare  ^). 

För  att  begagnas  vid  apotekareförhören  hade  kollegium,  utom  andia 
naturalier,  anlagt  en  samling  af  droger,  hvilka  förevisades  vid  examina. 
Denna  samling  ökades  dels  genom  inköp,  dels  genom  gåfvor  och  den 
^Vii  1713  beslöts,  att  »lådorna  i  kabinettet»  skulle  kompletteras.  Kolle- 
gium ägde  till  och  med  en  samling  af  inlagda  officinella  växter,  inköpt 
den  "/,i  1758  af  aktuarien  Erik  Tu  v  én  för  14  plåtar  eller  84  daL 
smi  Detta  herbarium  ökades  sedermera  af  Tuvén,  som  var  ifrig 
botanist  och  på  coUegii  medici  anmodan  gaf  apotekseleveme  i  Stockholm 
undervisning  i  botanik,  med  100  växter,  för  hvilka  han  bekom  en 
ersättning  af  50  dal.  kmt.  Slutligen  inköpte  kollegium  den  **/,  1762 
af  Tuvén,  som  numera  blifvit  botanices  demonstrator,  för  300  dal.  kmt 
en  samling  af  600  inlagda  utländska  och  inhemska  växter. 


>)  CoUegii  medioi  protokoU  den  V,  1809. 
^  Ck)llegii  medici  protokoU  den  '%  1805. 


APOTBKARnXAHINA.  427 


Examensafgifterna  bestämdes  af  kollegium  den  ^Vn  17^  till  180 
dal.  kmt  för  dem,  som  erhöUo  apotek  i  rikets  större  städer,  men  för 
dem,  som  ägde  apotek  i  de  mindre  städerna,  till  120  dal.  kmt.  Utlän- 
dingar  skulle  betala  för  de  större  apoteken  360  dal.  och  för  de  mindre 
240  dal.  kmt,  allt  under  förutsättning,  »att  examinandus  icke  är  i  någon 
kondbar  fattigdom,  då  kollegium  wille  moderera  summan  efter  omstän- 
digheterna. Hvad  provisorer  angår,  så  betala  de  hälften  emot  apothekare». 
ProtokoUsdeputationens  utskott  vid  1766  års  riksdag  gjorde  den  ^^s  s- 
å.  anmärkning  derom,  att  kollegium  icke  varit  befogadt  till  införande  af 
en  sådan  taxa,  utan  bort  afvakta  Eongl.  Majrts  bepröfvande.  Kollegium 
afgaf  den  förklaring  att  vid  den  första  examen,  som  anställdes  med 
apotekare,   den  ^Vi^   1698  ^),  erlades  frivilligt  till  kollegii  kassa  12  rdr 


^)  Bedan  den  ^V»  1697  omnämoes  en  apotekareexamen.  Pä  grand  af  de  år 
1698  offentliggjorda  medlcinalordningama  examinerades  den  ^^/^^  s.  ä^  samtlige  dä 
varande  apotekare  i  Stockholm,  h vilka  icke  dittills  iindeigätt  någon  examen.  Äfven 
andra  äldre  apotekare  inkallades  till  förhör.  Apotekaren  Christian  Wolluhn  i 
Norrköping,  »som  emot  30  är  med  godt  beröm  hade  idkat  apothekarekonsten,  skulle 
icke  som  en  yngling  examineras,  utan  man  skulle  med  honom,  sittande  pä  en  stol,  en 
discours  anrätta  om  några  svårare  prsBparationer»  (CoU^gii  medici  prot.  den  %  1705). 

När  provisom  S.  Burmeister  af  enkedrottningen  erhöll  fullmakt  att  i  aflidne 
Casper  Ziervogels  ställe  vara  hofapotekare,  beslöt  coUegium  medicum  att  han 
skalle  examineras  af  kollegium  och  icke  som  vanligt  af  apotekare  (prot  den  '/»  1705). 
Burmeister  begärde  sedermera  af  enkedrottningen,  att  hugnas  med  rang.  De 
andre  apotekarene  yrkade,  att  han  skulle  göra  denna  ansökning  hos  konungen  sjelf 
och  »dä  vUja  de  gratulera  honom,  att  konungen  gifvit  apothekaren  en  rang»  (prot.  den 
^%  1707).  Den  förväntade  rangen  utföll  likväl  hvarken  af  den  ena  eller  den  andra, 
men  1775  beslöt  oollegium  medicum,  att  apotekarene,  hvilka  derförinnan  benämnts 
»ärebome  och  konsterfame»,  numera  skulle  kallas  »högachtade». 

Bland  hofapotekarens  åligganden  må  nämnas,  att  det  var  hans  rättighet  att  sam- 
mansätta kröningssmörjelsen,  liksom  det  vai'  en  skyldighet  för  collegii  medici  praDses 
att  hålla  uppsikt  öfver  dess  beredning.  Ett  till  A  b  r.  Bäck  den  '^/^  1772  utfärdadt 
tiUkannagif vande  af  H.  6.  Rålamb  innehöll  följande: 

»Uppå  Hans  Eongl.  Maj:ts  nådigste  befallning  har  ia^  Herr  Archiatem  och 
Praeses  vänligen  vid  handen  ^va  skolat,  thet  Hans  Kongl.  Maj: t  nådigst  anbefallt 
hof- Apothequaren  Georgii  att  tillreda  kröningssmörjelsen  och  att  Hans  Eon^l. 
Maj:t  i  nåder  åstundar  att  Herr  Archiatem  och  FrsBses  theröfver  hafwer  behöng 
tillsyn». 

Hof apotekaren  Joh.  Chris  t.  Georgii  erhöll  för  sin  möda  100  dukater. 


428  APOTEKABSEXAMINA. 


specie,  hvilken  summa  sedermera  blifvit  bibehåilen,  dock  så  att  utiän- 
dingar  betalt  dubbelt  och  flere  sjelfkraft  erlagt  mera.  Då  koUegiam 
den  >Vii  176^  stadgade  en  summa,  som  svarade  emot  de  nämnda  12 
rdr,  var  det  kollegii  mening  att  »låta  apotekarene  frivilligt  erlägga  efter 
råd  och  lägenhet  till  collegii  kassor,  hvad  nu  blifvit  föreslagetf. 

Någon  gång  förekom  det,  att  kollegium  medgaf  lindring  i  examens- 
afgiftens  erläggande.  Den  Vis  1^704  begärde  apotekaren  Johan  Sahl- 
bom  i  »Nyköping  att  i  dessa  svåra  tider  blifva  gratis  examinerade 
Kollegium  medgaf  den  ^Vi2  s*  ^*  ^^  i^^®7  ^^  ^^^  »absolute  gratis  kan 
examineras,  på  det  ej  androm  må  gifvas  lägenhet,  att  begiära  detsamma, 
men  att  han  sig  med  detta  salario,  så  snart  han  kan  och  dess  för- 
mögenhet tillåter,  må  sig  uti  coUegio  infinna».  En  nyss  examinerad 
prodsor  Boman  fick  lemna  revers  till  kollegii  kassa  å  examensaf gifter, 
emedan  han  var  alldeles  utan  pengar.  Examensafgiftema  vexlade 
något  under  tidemas  lopp.  Apotekaregesällen  Henrik  Schultz  Lo- 
rentzson,  som  examinerades  till  apotekare  i  Stockholm  den  ^^/^nSo^ 
fick  erlägga  15  plåtar.  (=  30  dal.  smt).  Provisom  Jean  Jacob  Wo Il- 
hart,  som  i  egenskap  af  utiänding  bort  erlägga  18  plåtar  eller  36  dal. 
smt  (=  108  dal.  kmt),  erhöll  den  *•/»  1739  examen  mot  erläggande  af 
12  plåtar  i  anseende  »till  den  omkostnad  ett  nytt  apotheks  inrättande 
(i  Ekesjö)  fordrar».  Provisor  Joach.  Bernh.  Pettersson  i  Halmstad 
erhöll  apotekarebref  1749  utan  examen,  alldenstund  han  med  mycken 
skicklighet  nyligen  aflagt  provisorsexamen,  men  måste  erlägga  den  för 
infödde  sedvanliga  afgiften  af  24  dal.  smt  (=  12  plåtar).  Af  dessa  24 
dal.  smt  tillföUo  1773  två  dal.  lasarettet  och  två  botaniska  trädgården. 
Afgiften  för  undergängen  apotekareexaraen  befinnes  1785  vara  12  rdr 
och  för  provisorsexamen  4  rdr,  men  1805  endast  resp.  8  rdr  och  1 
rdr  16  sk.  banko. 


Likaså  var  det  hofapotekai^ens  åliggande  att  tillreda  de  dyrbara  ocb  konstfulla 
blandningar,  hvamied  de  kungliga  liken  balsam erades.  Man  finner  noggranna  beskrif- 
ningar  öfver  de  invecklade  förfaringssätt,  som  dervid  användes,  i  Herm.  Schiitzer- 
c  r  a  n  t  z'  egendomliga,  af  den  mest  öf  versvinneliga  lojalitet  genomträngda  bok  »Svenska 
Konungars  olyks-öden,  krops-skador^  sinnes  och  kropsstaUning^  siukdom^  död^  bal- 
samering  och  begrafning»,    Stookholm  1775. 


APOTBKAKBNBS   BITBÅDBN.  429 


12.    Äpotekärenes  bitrådea 

Till  biträden  antogo  apotekarene  i  början  enligt  eget  behag  dem, 
för  hvilka  de  enligt  företedda  tjenstebetyg  hade  förtroende.  Åtminstone 
beslöt  collegium  medicum  den  ^%  1703,  »att  ingen  apothekare  skulle 
få  antaga  någon  provisor  eller  gesäll,  förr  än  han  detta  collegii  syndioo 
tilJkäQna  gifvit,  på  det  han  må  tillbörligen  examineras  och  eden  aflägga. 
Hvilken  examen  uti  tvenne  medici  närvaro  af  tvenne  apothekare  skall 
förrattas  och  detta  per  vices  så  wähl  emellan  medicos,  som  apothekare. 
Och  uti  denna  examen  skall  usiialia  frågas  och  ej  allenast  chymica 
eller  simpliciter  curiosa».  Medicinalordningarna  föreskrefvo  visserligen 
i  §  17,  att,  »förrän  apotheksgesäller  blifva  antagne  till  någon  kondition, 
skola  de  framvisa  deras  testimonia  uti  collegio  medico  och  så  med  hand 
och  mun  edeligen  tillsäga  sig  vilja  fuUkomligen  efterlefva  Wåra  ord- 
ningar», men  detta  stadgande  synes  icke  hafva  blifvit  iakttaget,  ty  i 
kollega  protokoll  den  %  1702  anmärkes,  »att  om  man  det  skulle  giöra, 
så  skulle  man  intet  få  några  gesäller,  ty  förr  än  de  detta  skulle  undergå, 
förr  toge  de  afsked  och  reste  bort,  emedan  man  hade  svårt  för  några 
år  sedan  att  förmå  dem  allenast  att  hälsa  på  oss  uthi  collegio».  När 
en  sådan  »gesäll»  af  någon  anledning  förvaltade  apotek,  blef  han  kallad 
till  examen.  Ett  sådant  förhör  anställdes  första  gången  den  ^j^  1693 
med  Georg  Friedr.  Strobell,  som  redan  följande  år  erhöll  privilegium 
på  apoteket  »Enhöi-ningen»  i  Stockholm.  Yid  väckt  fråga  derom  att 
apoteken  »Morianen»  och  »Kronan»  förvaltades  af  fyra  gesäller,  blefvo 
desse  uppkallade  inför  kollegium  och  examinerade^  »aldenstund  de 
bestredo  apotekares  och  provisorers  vices  samt  blandade  tillsamman 
roedicamenter  så  för  öfverheten  sjelf,  som  för  undersåtarene»  ^). 

Vanligen  voro  provisorerne  vid  början  af  koUegii  stiftelse  och  ännu 
långt  senare  tyskar.  Endast  få  svenske  ynglingar  egnade  sig  vid  den 
tiden    åt  apotekareyrket    Desse    utiändingar  kommo   ofta   i   strid  med 


')  Collegii  medici  protokoll  den  7»  1702. 


430  AP0TEKABKNB8  BITRAdXS. 


apotekaxene,  sina  principaler,  och  blefvo  med  anledning  deraf  upp- 
kallade inför  coUegium  medicum,  der  de  ömsesidiga  klagomålen  pröfradea. 
Icke  sällan  påstodo  provisorerne,  att  apotekarene  förfalskade  eller  för- 
ändrade medikamenterna  och  att  detta  var  orsaken  till  deras  missnöje. 
EoUegii  protokoll  den  ^Vu  ^^^2^  omnämner,  att  en  apotekare  klagat  pi 
sin  provisor,  »som  moquerat  sig  öfver  svenska  nationen  och  kallat  dem 
dunmia  bestar».  Apotekarene  tillråddes  att  hellre  antaga  svenska  än 
tyska  »gesäller»  och,  emedan  de  borde  stå  under  coUegii  medici  inseende 
på  grund  af  §  17  i  medicinalordningarna,  skulle  de  tillhållas  att  anmäla 
sin  ankomst  och  sin  bortresa  för  kollegium.  Assessorn,  lifmedikus  Johan 
Ghr.  Nordenheim  ville  till  och  med  att  de  vid  sin  afresa  skulle 
tillfrågas,  »huru  det  på  det  apothequet,  der  de  tjent,  är  beskaffadt»  ^). 

Desse  apoteksgesäller  gåfvo  i  deras  egenskap  af  utländingar  ganska 
ofta  anledning  tilt  hvarjehanda  trassel.  Sålunda  beklagade  sig  apote- 
karene i  Stockholm  deröfver,  att  deras  »gesäller»  blifvit  på  grund  af 
1719  års  förordning  tilltalade  att  de  emot  förbud  gått  med  värjor,  »for- 
menandes bemälda  gesäller  sig  intet  kunna  begripas  under  denna  for- 
ordning, emedan  utomlands  värjebärandet  för  handtvärks  gesäller,  men 
icke  för  dem,  är  förbjudit  och  anföra  de  tillika  att  de  gjerna  vilja  anses 
för  pharmacise  studiosis  och  laboranter  hos  apothekare».  Härom  anmälde 
coUegium  medicum  den  '^^  1^22  hos  Kongl.  Maj: t  och  redan  den  16:de 
i  samma  månad  beviljades  genom  ett  k.  bref  åt  »apotekaregesäUeme 
neml.  de,  som  verkligen  äro  gesäller  och  laboranter  uti  apotfaeken» 
rättighet  att  bära  värjor*). 


»)  Collegii  medici  protokoll  den  »7^,  1725. 

*)  På  denna  »apoteksgesällerne»  beviljade  fömiån  gjorde  sedermera  af  ven  kimxigie 
studiosi  anspråk  och  inlem  nade  i  detta  af  seende  den  'Vs  ^722  tiA  Eongl.  Haj:t  följande 
anhållan : 

»Inför  Eders  Kongl.  Maijtts  höga  thron  fördrista  wij  oss  studiosi  chinuaae  uti 
diupaste  underdånigheet  att  föredraga,  huru  som  uti  Eders  Kongl.  Maijtts  nadigistB 
förordning  dat.  den  19  Octobr.  1719  at  bära  wärjor  gesellema  blifwit  forbadit  ock 
man  oss  jemwell  deribland  wehlat  i'äkna  ock  derunder  förstå,  sambt  i  anledning  af 
samma  kongl.  förordning  twenne  utaf  wåre  medel  wid  loR.  politie  coUegio  här  i 
staden  äro  wordne  sakfalde,  för  det  de  gåt  med  wärjor;  alteå  böhnfalle  wij  nti 
diupaste  underdånigheet  supplicando,  Eders  Aongl.  Maijtt  täcktes  för  oss  hafwa  deo 
stora  nådh  ock  oss  ifrån   bemelte  förordning  frjkaila  sambt  omnämbde  sakfiUra 


A^OTBKABSMBS  BITRÅDEN.  431 


I  brist  på  ^otekarereglemente^  hvilket,  som  bekant,  utfärdades  först 
1799,  saknades  i  aUmänhet  föreskrifter  rörande  apotekspersonalen,  dess 
andervisning,  examina,  tjenstetid  och  öfriga  skyldigheter  m.  m.  Bland 
hithörande  åtgärder  må  här  anföras,  att  apotekarene  i  Stockholm  antyddes 
af  kollegiam  att  uppvisa  de  med  farmaciestudiosi  och  lärlingarna  in- 
gångna kontrakt  samt  att  årligen  inom  slutet  af  januari  månad  inberätta 
till   kollegium   om   deras   förvärfvade  kunskaper,  flit  och  uppförande^). 


personer  ifrån  de  dem  påiagde  böter  allemådigst  befrija,  ock  det  j  henseende  till 
efterföljande  skiahl,  1)  så  äro  wij  AUernådigste  Konung,  egenteligen  studioei  chi- 
niTgiie,  ock  wår  profession  intet  manual  handwerk,  utan  en  wetenskap,  hwartill 
studier  erfordras,  altderföre  wij  ock  wår  ungdom  på  gymnasier  ock  academier 
måste  tillbringa,  innan  wij  komma  til  sielfwa  praxin  ock  för  denskull  utom  landz 
åtniuta  studiosomm  frijhoeter,  hwaribland  detta  ock  är.  att  wij  få  bära  wäiior,  2) 
oss  allena,  som  äro  hoos  stadzMtschiärereD,  sådant  skall  blifwa  betagit,  der  likwell 
dem,  som  stå  wid  regementeme  eij  warder  förnekat  att  gä  med  wäiior,  ock  wii 
blifwa  således  sämbre  hålne  än  de,  där  wij  dock  äfwenwäli  äro  förbundne  wia 
anfordran  Eder  Eongl.  Maijtt  på  flottan  ock  andre  tilfällen  att  tiena,  Ijka  som  de, 
foroTsakandes  denna  distinctionen  allenast  jalousie  ock  annat  missnöje  ibland  oss 
sielfwe,  3)  torde  det  förorsaka,  att  andra,  som  utan  ifrån  tänkia  att  komma  hit  in 
i  landet,  blifwa  derigenom  afskräckte,  att  dem  det,  som  dem  uti  hela  werlden 
tillåtes,  här  skall  wara  betju;il  ock  oss  som  äro  nu  här,  enär  wij  engång  komma 
igen  utom  landz,  af  wåre  wederljkare  kan  blifwa  förekastat  ock  till  wärt  förklenande 
lända,  4)  Eders  Kongl.  Maijtt  nylij^n  en  sljk  nåd  bewist  apothekare  geseller,  ock 
dem  ifrån  bcmelte  förbud  undanta^t^  lefwandes  wij  nu  äfwen  wäil  uti  den  under- 
dAniga  förhopning  Eder  Kongl.  Maijtt  lärer  efter  des  höga  nåd  ock  mildheet  oss, 
som  all  ständz  icke  sämbre  utan  Ijka  med  apothekare  bufwa  hålne,  samma  höga 
nåd  betee,  ock  oss  i  Ijka  måtto  densamma  wederfahre  låta,  för  hwilken  Eder  Kongl. 
Maijtts  h(^  nåd  wij  uti  diupaste  underdånigheet  i  all  wår  Ijfetid  frambh&rde». 

Se  ofvan  sid  198.  Nu  införda  aktstycke  kom  genom  hr  arkivarien  W.  Berg- 
mans välvilja  förf.  tillhanda,  sedan  det  der  förekommande  meddelandet  redan  var  tryckt 

^)  Collegii  medici  protokoll  den  ^j^  \1%1,  —  Såsom  prof  på  ett  sådant  för  tiden 
brukligt  kontrakt  må  anföras  följande  i  ^Farmac.  Tidskr.>  1871  s.  286  meddelade  öfver- 
enskommelse : 

»Jag  Oeorg  Eberhard  Georgii  antager  härmedelst  Enkefru  Magda- 
lena Wahlqyist,  född  Re  lunds  kära  son  Daniel  Peter  Wahlqvist, 
att,  sedan  han  redan  i  trenne  förflutna  år,  hos  aflidne  hen*  Apothekaren  Lars 
Nyman  uti  Enekiöping,  såsom  lärling  warit  antagen,  ytterligare  hos  mi^  foräara 
ifrån  den  l:8ta  November  1786  till  samma  tid  1789  med  följande  uttrycUiga  för- 
behåll och  wilkor: 

l:o  Att  Fru  Wahlqvist  under  desse  d:ne  läroår  h&Uer  denne  sin  kära 
son  med  säng-  gång-  och  linnekläder. 

2:o  Imemnas  Inwentarium  til  mig,  på  alt  hwad  han  wid  inträdet  uti  mitt 
hus  med  sig  förer,  hwilket  eij,  utom  min  wettenskap,  hwarken  ökas  eller  minskas. 

3:0  Bör  han  Daniel  retrus  Wahlqvist  uppföra  sig  trogen,  lydiff  och 
flitig,  samt  oförsummeligen  förrätta  de  sysslor,  som  nonom  i  de  til  Apomeket 
hörande  ämneiL  kunna  anförtrodde  blifwa,  samt  derwid  vara  noga  uppmärksam  och 
aU  aocuratess  ådagalS^ia. 


492  APOTEKARENES  BITRAdEN. 


Emedan  det  missbruk  yppat  sig,  att  apotekare  på  flera  orter  antagit 
obehöriga  personer  att  sköta  deras  apotek,  utfärdade  kollegium  den  "/] 
1790  cirkulär  till  provinsialläkarene  med  anmodan  att  insända  utförliga 
berättelser  öfver  alla  i  deras  distrikt  varande  apotek  och  på  hvad  satt 
de  nu  och  framdeles  vid  skeende  ombyten  förvaltas. 

Apotekareyrket  hade  ännu  icke  vunnit  ett  allmännare  erkännande. 
Först  när  ynglingar  från  bildade  hem  mer  än  förut  bestämde  sig  for 
farmacins  studium  och  flere  af  Sveriges  apotekare  med  framgång  egnade 
sig  åt  vetenskapliga  sysselsättningar,  vann  detta  yrke  sin  tillbörUga 
aktning.  Här  må  anföras,  att  provinsialläkaren  i  Kristianstad  Nils 
Retzius,  stamfader  för  en  slägt,  som  skänkt  Sverige  så  många  veten- 
skapsmän, till  och  med  begärde  coUegii  medici  utlåtande  derom,  huru- 
vida han  handlat  rätt,  då  han  låtit  en  af  sina  söner  välja  apotekareyrket 
I  svarsskrif velse  af  den  ^ y^  1756  yttrade  kollegium :  »det  betygade  förtroende 
att  i  collegii  utlåtande  lämna,  huruvida  herr  provincialmedicus  gjordt 
väl  eller  illa  deruti,  att  han  beslutit  låta  en  af  sina  söner  lära  apotekare- 
vetenskapen, anser  coUegium  med  skyldig  ärkänsamhet  samt  styrker  i 
aUa  mål  till  den  fattade  desseinen,  skolandes  det  för  collegium  vara 
wähl  kiärt  om  framdeles  tillfälle  yppar  sig,  att  på  något  sätt  bidraga 
till  provincialmedici  sons  lycka  och  fördel».    Det  var  den  sedermera  så 


4:0  Må  han  icke  utom  wederbörligt  tillstånd  utborga,  fast  raindro  bortgifwa 
medicamenter,  eller  någrom  meddela  de  compositioner.  mdimaterier  och  andra 
Apotheket  tillhörande  persodLar,  hvilka  honom  under  händer  komma,  icke  eller  hos 
sig  bäi-a.  och  i  dess  enskildta  förw^ar  taga  någie  penningar,  under  hwad  skjen  det 
wara  ma,  utan  bör,  jemte  det  han  sjelf  är  trogen,  genast  tillkjänna  gifwa,  då  hau 
förmärker.  att  sådant  af  någon  annan  wid  Apotheket  å  sido  sättes. 

5:o  I  fall  någi*e  penningar  eller  något  annat  honom  skänkes,  skall  han  dem 
ock  sådant  genast  hos  mig  tillkänna  gifwa,  samt  i  min  wård  lemna. 

6:0  Blifwer  honom  förbudit,  M  med  någon,  eho  det  wara  må,  coirespondera, 
utom  jnin  w^ettenskap,  eller  mig  owetande  något  bref  öppna. 

7:o  Får  han  icke  göra  sig,  någon  mig  owetterli^  bekantskap,  eller  efter  egit 
bohag  gå  ut,  utom  att  för  hwarje  gång,  förut  undfå  mitt  låf. 

S:o  Enär  allt  hwad  föregående  momenta  innehålla,  noga  i  ackt  tages,  skall  han 
af  mig.  och  dem  iag  dei-till  förordnar,  bhfwa  underwist  och  lärd.  uti  aUa  de  stycken 
och  delar,  som  till  pharmacien  hörer;  och  skall  han  jemwäl  unaer  lärotiden  af  mig 
hafva  födan,  mm  och  värme,  lika  med  de  öfriga  disciplame. 

9:o  Efter  slutade  läroäi',  skall  han  hos  mig  det  4:de  deruppå  följande  för- 
blifwa  så.som  gesäll,  dock  utan  lön,  at  under  den  tid,  ännu  ytterligare  kunna  winna 
kundskap  uti  de  grannlagare  blandningar,  dem  man  honom,  såsom  lärling  icke  kunnat 
anförtro,  hwarefter  bestå.s  honom  wanlig  lön,  eller  befoi-dran». 


APOTBKABBBl).  438 


mängsidige  Anders  Jahan  Betzius,  han,  som  med  lätthet  beherskade 
de  tre  vetenskaper,  naturalhistoria,  ekonomi  och  kemi,  i  hvilka  den  af 
honom  innehafda  professionen  vid  hans  afgång  1812  delades. 


13.    Äpotekafeeden. 

Ehuru  redan  1663  års  resolution  för  collegium  medicum  innehöll, 
att  »apothecame  medh  sina  Oeseller  vidh  Edz  plicht  tillhåldne  varda,  att 
de  sitt  ämbete  troligen  och  wäll  förrätta  skohla»,  synes  en  sådan  eds- 
förpliktelse icke  blifvit  dem  affordrad  ^). 

När  sedan  utgifvandet  af  en  farmakopé  och  medicinaltaxa  ifråga- 
sattes, påbjöds  för  apotekarene  en  edlig  förpliktelse  att  rätta  sig  efter  den 
taxa,  som  dem  kunde  af  läkarene  föreskrifvas.  K  brefvet  af  den  ^^^ 
1667,  som  tillika  ställde  apotekarene  under  läkarenes  uppsikt  och  utfär- 
dades till  öfverståthällaren  i  Stockholm,  stadgade  härom  följande: 

»Oss  är  af  samptlige  Medicis  här  widh  wårt  hoff  och  i  staden  under- 
dånigst  repra^senterat  wordit  hvadh  fsihiSL  och  olägenheet,  som  theraf 
sigh  yppar,  at  apothekarne  på  denne  orthen  inthet  hafwa  aflagt  sin  edh, 
som  annorstädes  plager  wahnt  och  öfligit  wara,  icke  heller  att  dhem 
någon  wiss  taxa  på  medicamenteme  ähr  föreskrefwen,  uthan  at  dhe  få 
dyrka  sine  saaker  som  the  willia  och  kanskee  medh  demsamma  eij  heller 
så  troligen  angå  som  sigh  bör,  så  at  bem:te  medici  icke  kunna  tilltroo 
sigh  at  swara  för  det,  som  af  sådant  olykkeligen  hända  kunde.  Och  såsom 
Wij  nogsamt  kunne  see  af  hvadh  importance  som  detta  ährendet  ähr  för 
alla  them,  som  kunna  råka  i  det  tillståndh  at  dhe  medicorum  hielp  hafwa 
af  nöhden,  "Wij  och  forthenskuU  resolverat  hafwe,  at  begge  desse  saaker 
så  wäl  medh  edhgiörande  som  medh  taxan  låta  gå  för  sigh;  Altså  wele 
Wij  eder  dhet  samma  hermedh  i  nåder  anförtroo  medh  nådig  befallning, 
att  i  thetta  ämne  medh  medicis  öfwerleggia  och  sedan  alfwarligen  till- 
hålla them  alle  som  här  något  apothek  hålla  willia,  at  the  in  för  borg- 
mästare och  rådh  aileggia  edh,  såsom  och  den  taxa  emottaga  och  obser- 
vera   som    them  aff  Medicis  kan  blifwa  föreskrifwin,  efteraom  Wij  willie 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  12. 

28 


4S4  APOTEKABKBD. 


at  bemelte  apothekare  böre  och  skole  aldeles  stfi  under  medioonim 
upsicht  och  inspection  så  uti  detta  som  all  öfrigit.  Skulle  nu  apothekanie 
detta  icke  wela  undergäå,  så  förwftnte  Wij  eder  underdånige  relation 
theröfwer,  tå  Wij  på  änder  medell  wele  betänkte  wara». 

Benna  apotekarenes  edgång  inskärptes  ytterligare  i  Eongl.  Maj:ts 
»Resolution  uppå  dess  trotjenare  och  lifmedici,  höglärde  doktor  Martin 
Ziervogels  underdånigst  insinuerade  memorial»,  gifven  Kongsör  den 
^U  1696: 

»Såsom  Doctoren  underdånigst  tillkiännagifver,  hurusom  hoss  apo- 
thekame  ett  stort  missbruk  är  inrijtat,  i  dy  den  ena  fram  för  den  andra, 
till  att  locka  nähringen  till  sig,  ofta  gifwer  så  godt  kiöp  på  medica- 
menteme,  att  man  icke  uthan  orsak  måste  befruchta,  att  de  ialskeligen 
beredas  och  att  dhe  kostbaraste  ting  uthlembnas  eller  det  ena  tages  i 
stället  för  det  andra  de  sjuka  till  skada  och  fördärf,  hemställandes  Doctoran 
fördenskuld  Kongl.  Maj:t8  nådigste  välbehag  underdånigst  om  icke  till 
förekommande  af  sådan  oreda,  sampteUge  apothekame  med  eed  mätte 
sig  förbinda  till  att  redeligen  och  wähl  bereda  medicamenteme  efter  den 
af  Collegio  medico  dem  föreskrefne  apothekare  boken  eller  dispen- 
satorium  och  desutom  icke  tillsätta  eller  uthlämbna  det  ringaste,  då  man 
så  mycket  mehr  kan  vara  försäkrad  om  medicamentemes  uprigtiga  för- 
färdigande. Altså  och  emedan  E.  Maj:t  finner  sådant  vara  både  nödigt, 
så  wähl  som  nyttigt  och  skäligt;  Ty  låter  Kongl.  liaj:t  a^  dess 
nådiga  betning  till  CoUegium  medicum  att  detsamma  skall  projectera  ett 
sådant  edzformulär». 

På  grund  af  denna  k.  resolution  tog  sig  öfverståthållaren  i  Stock- 
holm anledning  att  i  skrif velse  af  den  %  1698  erinra  collegium  medi- 
cum derom,  att  hvad  H.  Eongl.  Maj: t  angående  apotekarenes  examina 
och  ed  allernådigst  befallt  och  förordnat,  måtte  medels  koUegii  föisoig 
i  underdånighet  blifva  efterlefvadt. 

Medicinaltaxans  tillämpning  på  andra  orter  än  Stockholm,  f5r 
hvilken  den  ursprungligen  var  ämnad,  framkaUade  öfverfaufvud  missnöje 
och  stridigheter  äfven  i  afseende  på  eden.  flere  apotekare  ansfigo  sig 
icke  kunna  förbinda  sig  till  dess  efterlefnad.  Collegium  medicum  beslöt 
den  ^Va  1705  att,  »då  apothekarene  uti  andra  städer  icke  kunna  besväija 
Stockholmska  taxan,  emedan  deras  varor  kosta  dem  mera,  denna  punkten 


APOTEKARBBD.  435 


om  taxan  uti  eden  skulle  förändras».  Likaså  var  farmakopéen  en  stöte- 
sten för  många.  En  och  annan  apotekare  vägrade  edens  afläggande, 
»emedan  pharmacopoea  Holmensis  i  sombliga  delar  är  ofullkomlig  och 
alldeles  contra  praxim  pharmaceuticam».  I  koUegii  protokoll  den  ^^/g 
1714  anmärkes,  att  först  sedan  »de  blifvit  underviste  att  detta  redan 
vore  ändradt,  fast  ännu  icke  tryckt,  ailade  de  eden». 

Alldenstund  apotekareeden  enligt  författningarna  fick  afläggas  först 
sedan  »vocation  och  beställning»  (privilegium)  erhållits  af  Eongl.  Maj:t, 
beslöt  kollegium  den  '^Vs  1^739,  att  eden  kunde  afläggas  inför  magistraten 
i  orten. 

Äfven  den  för  »apotheksgesällerna»  föreskrifna  eden  vållade  koUe- 
gium  mycket  obehag.  Desse  nekade  icke  sällan  på  en  eller  annan 
grand  att  aflägga  densamma.  I  coUegii  medici  protokoll  den  ^Vi2  ^^^^ 
namnes,  att  några  personer  vägrade  både  att  låta  examinera  sig  och  att 
aflägga  ed.  Efter  många  och  långa  öfverläggningar  gingo  de  slutligen 
in  derpå  och  aflade  eden  den  %  1699.  Stundom  lofvade  de  blott  med 
hand  och  mun  att  hålla  §  17  af  medicinalordningarna.  En  gång  till 
och  med  befriade  kollegium  apoteksgesällerne  från  »vidare  eds  afläggande, 
emedan  de  inga  invånare  uti  riket,  utan  löst  folk  äro,  hvilka  än  komma, 
än  bortresa»  ^).  Den  ^Vs  1^03  blef  provisorn  Jacob  Mar-tin  Rothschiltz 
hos  apotekaren  Christopher  Molitors  enka  (apot.  Engeln  i  Stockholm) 
uppkallad  inför  kollegium, 

»att  höra  hvad  han  hade  emoth  eden  som  han  sade  sig  ej  kunna 
pra^stera,  hvarpå  han  svarade  att  eden  befaller  at  föllia  dispensatorium 
Holmense  uthi  medicamentemes  prseparerande  och  sällia  warome  efter 
den  publicerade  taxan.  Och  det  kan  ej  hålla,  ty  efter  taxan  kan  han 
mänga  ting  ej  sällia,  emedan  de  kosta  honom  sjelf  mehra.  Och  uthi 
dispensatorio  står  några  processer,  som  sig  ej  göra  låta.  Hvarpå  honom 
svarades  a  t  de  stigande  och  fallande  waror  uthi  taxan  är  med  ett  * 
betecknade  och  skola  derföre  hvart  åhr  efter  markgängen  förändras,  och 
de  processer,  som  han  tycker  att  efter  dispensatorium  sig  ej  giöra  låtha, 
skulle  han  ställa  på  ett  papper  och  inlefverera,  så  skall  antingen  honom 


»)  CoUegii  medici  protokoU  den  *«/,  1700. 


436  A^OTIKABBBD. 


gifvas  wiid  handen  huru  och  på  hvad  8ätt  de  lätha  giöia  sig  eller  de 
skohla  aldeles  förändras.  Härpå  producerade  han  ett  concept  af  en 
provisors  ed,  som  han  oförgrijpeligen  hade  upstält,  hwilket  interims  wijs 
af  Collegio  emothtogs.  Hvarpä  han  för  denna  gängen  uthan  ed  til  widare 
order   demitterades». 

Måhända  bidrog  denna  underhandling  dertill  att  senare  den  ^/^ 
1703  samtlige  apoteksgesäller  i  Stockholm  befinnas  hafva  afiagt  ed. 
Ännu  långt  senare  inträffade  det,  att  en  provisor  vägrade  aflägga  ed  på 
den  grund,  att  farmakopéen  var  bristfällig,  och  den  ^^4  1^38  begärde 
en  annan  att  till  löftet  om  att  följa  pharmacopoea  Holmensis  få  tillägga 
dessa  orden,  »så  vida  görligt»,  hvartill  äfven  kollegium  samtyckte. 

Då  collegium  medicum  sedermera  enligt  Eongl.  Maj:ts  förordnande 
af  den  Yg  1756  uppgjort  formulär  till  ed  för  »apoteksgesällerna,  hvilka 
här  i  riket  äro  i  condition»,  vägrade  åter  en  del  att  aflägga  densamma, 
hvarjämte  apotekaresocieteten  gjorde  anmärkningar  emot  den.  Eongl. 
Maj:t  fann  mellertid  god  t  att  gilla  och  fastställa  formuläret  och  kollegium 
befalldes  i  k.  brefvet  af  den  ^Va  1757  att  ånyo  förelägga  viss  dag  för 
»apoteksgesällerne  att  infinna  sig  till  edens  afläggande,  men  om  de  emot 
förmodan  äfven  då  skulle  visa  en  slik  motvillighet,  som  förra  gången, 
hafven  I  att  gifva  Oss  det  i  underdånighet  vid  handen,  då  Wi  lära  vid- 
taga så  kraftiga  mått  och  utvägar  att  wårt  nådiga  förordnande  i  detta 
mål  skall  behörigen  varda  åtlydt».  Om  denna  angelägenhet  skref  Lars 
Balk  den  "/,  1757  från  Stockholm  till  A.  Bäck,  som  den  tiden  vistades 
på  landet: 

»Annars  har  ingenting  af  värde  förefallit  vidare  än  att  ooUegium 
äfven  beslutit  at  doctores  practici  här  i  staden  skola  uppkallas  at  aflägga 
eden.  Det  säges  ock  helt  vist,  at  collegii  formulär  för  gesällerna  blifvit 
i  rådet  approberat  samt  at  collegium  skall  få  befallning  att  kalla  upp 
apothekare  societeten  och  alfvarsamt  förhålla  densamma  dess  ofog.  Detta 
torde  vara  litet  svårt  för  apothekarene  at  tåla». 

Sedan  kollegium  derefter  i  skrifvelse  af  den  ^7»  ^  ^-  underrättat 
Eongl.  Maj:t,  blU  en  del  apoteksgesäller  under  åtskilliga  förevändningar 
undandragit  sig  att  aflägga   den  föreskrifna  eden,  befallte  k.  brefvet  af 


APOTEKARBBD.  437 


den  ^^9  kollegium  att  låta  ånyo  uppkalla  och  antyda  dem,  tätt  de  som 
ej  genast  wilja  eden  ailägga,  böra  inom  24  timmar  sig  utur  staden  samt 
inom  åtta  dagar  utur  riket  förfoga». 

Det  den  ^Va  1^57  vederbörligen  stadfästade  edsformuläret  för  »apo- 
tekaregesäller» var,  efter  det  vanlig  tro-  och  huldhetsed  blifvit  aflagd,  af 
följande  lydelse: 

»TherhoB  skall  jag  uti  mine  bestäUningar  och  hantering  wara  upp- 
riktig och  trogen  och  uti  alla  stycken  med  all  mennisklig  flit  och  omsorg 
efterkomma  alt  thet,  som  min  apothekare  profession  angår,  ärligen  och 
redeligen,  af  goda,  friska,  dugeliga  och  oförfalskade  wahror  och  simplicia 
prseparera  alla  composita  efter  Dispensatorium  Holmiense,  som  thet  nu 
för  tiden  är  utgångit  och  med  tiden  förändras  kan.  Alla  mig  förelagde 
reoepter  och  descriptioner,  som  af  medicis  föreskrifvas,  vill  jag  efter 
nämnde  pharmacopoeas  innehåld  ärligen  prseparera  och  tilreda,  intet 
tilläggandes  det  ena  för  det  andra  ej  heller  utelemna,  tillsätta  eller  till- 
öka det  ringaste. 

När  ock  någon  medicus  och  membrum  Collegii  medid  något  före- 
skrifver  och  däribland  några  ingredientier,  simplicia  eller  composita  komma, 
som  jag  icke  hafver  vid  handen,  tå  skal  jag  aldrig  i  det  stället  något 
annat  taga  eller  låta  taga,  icke  heller  några  prsetiosa  eller  andra  saker 
efter  mitt  tyckio  utelemna,  utan  at  sådant  then  föreskrifwande  Medico 
är  vederbörligen  tilkännagifwit,  jemte  förfrågan  genom  apothekaren  sjelf 
hos  honom,  hvad  som  i  dess  ställe  brukas  skall.  Skolandes  i  det  öfriga 
hwarken  til  mått,  vigt  eller  namn  några  ting  förändra.  Jag  skall  ej  heller 
de  ombetrodda  wahror  högre  försälja  heller  arbetet  högre  taxera,  än  som 
uti  apothekare  taxan  är  en  gång  bewilljat  eller  hädanefter  angående  the 
stigande  och  fallande  wahror  förordnat  warder.  Inga  fosters  eller  månads- 
renings drifvande  medicamenter,  ej  heller  starka  emetica,  purgantia  och 
opiata  skall  jag  någon  förordna  eller  ingifwa,  intet  något  venenum  sälja, 
utan  att  jag  icke  enligit  medicinalordningens  23  §  eller  hvad  widare  där 
om  stadgas  kan,  är  försäkrad  om  the  personer,  som  sådant  åstunda. 

Jag  lofwar  ock  at  öfver  lärogossarne  så  mycket  på  mig  ankommer, 
hafwa  god  uppsickt,  så  att  the  tilhållas  alla  medicinalier  upricktigt  för- 
sälja och  att  föresagda  reglor  af  them  ingalunda  öfverträdes. 

In  summa:  Jag  lofwar  att  intet  spara  någon  möda  och  flit,  natt 
och  dag,  med  behörig  waksamhet  och  hurtighet  att  betiena  de  sjuka, 
häUa    deras    angelägenheter    tysta  och  fördålda.    I  lika  måtto  förplicktar 


438  MEDICINALVIKT. 


jag  mig,  att  när  apotheket  visiteras,  alla  så  kallade  wahror  simplicia  och 
composita  framte,  utan  att  fördölja  något  så  mycket  mig  bekant  waia  kan. 
Thetta  alt  vill  och  skall  jag  troligen  efterkomma,  som  en  uppricktig 
och  rättvis  gesäll  ägnar  och  anstår,  utan  alt  påfund  och  aiga  list  odi  til 
den  ändan  wid  min  profession  således  uti  alt  mig  förhålla,  som  jag  det 
inför  Oud,  Kongl.  Majit,  Riksens  Ständer  och  hvarje  man  tryggeligen  will 
och  kan  försvara.    Så  sant  mig  Gud  hjelpe  till  lif  och  sj&U  ^). 

I  sammanhang  med  apotekarereglementet  af  den  ^^2 17^9  ut&rda- 
des  ett  kortare  edsformulär  för  apotekare  och  deras  biträden,  hvilket 
meddelas  längre  fram. 

För  att  i  detta  afseende  hälla  ordning  med  apoteksbiträdena  före- 
skref  collegium  mediciun  den  ^/n  1757,  att  apotekarene  i  Stockholm 
skulle  två  gånger  om  året  aflemna  förteckning  på  sina  »gesäller»  för  att 
kunna  hålla  till  edens  afläggande  dem,  »som  sådant  förut  hvarken  i 
collegium  eller  inför  magistraterne  i  landsorterna  sig  afbördat».  Detta 
åliggande  inskärptes  ytterligare  hos  apotekarene  genom  utdrag  ur  kollegii 
protokoll  af  den  ^^/j  1764.  Eden  fick  afläggas  af  studiosi  och  »apoteksge- 
sallema»  i  Stockholm  inför  kollegium,  i  städer,  der  provinsialläkare  eller 
stadsfysikus  var  bosatt,  i  deras  närvaro  inför  sittande  magistrat,  men,  der 
läkare  saknades,  inför  magistraten  allena. 


14.    MedieinaMkt 

Medicinalordningarna  af  år  1688  föreskrefvo  för  apotekarene  en 
bestämd  gemensam  vikt,  hvarvid  ett  skålpund  afdelades  i  24  lod  eller 
12  uns,  hvart  uns  i  8  qvintin  eller  drachmer,  ett  qvintin  i  tre  skrupler 
och  hvar  skrupel  i  20  gram,  men  lemnade  oafgjordt,  huru  granskningen 
och  jämförelsen  af  vikterna  skulle  äga  rum.  I  collegium  medicum  upp- 
lästes den  ^%  1718  ett  memorial,  i  hvilket  inspektören  A  pp  el  man 
anmälde,  »att  som  han  hade  att  beställa  med  all  wicht  och  pundare  uthi 
hela   riket  och  han  befinner  en  olikhet  uti  apothekarewigten,  begär  han 


')  För  »apotekare»  och  »pix)visoror»  fuoDOS  särskilda  edsfommlär.    De  fionas  upp- 
tagna i  Modées  Utdrag,  Yl  sid.  4727,  det  torde  dock  vara  onödigt  att  här  inföa  dem. 


MEDICINALTIKT.  439 


att  collegiam  wilie  sig  deröfver  athlåta»,  hvarpå  koUegium  »resolverade 
att  han  borde  förfärdiga  en  vigt  i  anledning  af  den  29  §  i  medicinal- 
ordningen  och  den  uthi  collegio  prsesentera,  hvarefter  sedan  alla  apothe- 
quen  böra  sig  rätta,  så  franit  någon  olijkhet  uthi  deras  wigter  befinnes». 
Den  Vii  3*  ^*  biföll  koUegium  »efter  mycket  tvistande»  Appelmans 
förslag  att  lägga  »den  Troyske  vigten,  som  håUer  618  ass  på  uncen  och 
kommer  allrabäst  öfverens  med  den  franska  och  Ntirnbergske,  till  grund 
och  fandament  för  medicinalvigten».  Prseses  begärde,  »att  hr  inspecto- 
ren  borde  inleverera  ett  modell  uthi  collegio,  hvarefter  sedan  alla  apothe- 
käre  skola  sig  rätta,  men  inspektören  svarade,  at  han  stode  under 
cammar  coUegio^  hvarest  collegium  kunde  sådant  söka,  om  dem  så 
behagade». 

Sedermera  föreslogs  1769  af  öfverdirektören  vid  landtmäteriet  Jar 
kob  Faggot,  som  funnit  en  märkelig  skilnad  emeUan  de  af  apoteka- 
rene begagnade  vikterna  inbördes  och  med  »probervigten»,  att  på  hvart 
apotek  borde  finnas  »en  justerad  medicinalvigt,  hvarmed  apothekaren  då 
och  då  kunde  jämföra  sina  vigter,  som  äro  i  dageligt  bruk,  emedan  det 
torde  vara  apothekarene  till  för  mycken  kostnad  att  altid  betjena  sig  af 
sådana  vigter,  som  stadsjusteraren  öf versett».  Apotekarene,  häröfver 
hörde,  ansågo  sig  i  detta  afseende  icke  stå  under  stadsjusteraren,  utan 
anhöllo  att  få  jämföra  sina  vikter  med  coUegii  medici  likare  samt  för- 
klarade sig  beredde  till  laga  ansvar,  om  deras  vikter  skulle  vara  brist- 
fälliga. Kollegium  beslöt  den  ^7ii  1*^^^  ^^  lemna  apotekaresocieteten 
tillgång  till  sin  likare  samt  inhemta  dess  yttrande  »öfver  måtten  för 
liqvida  saker,  som  på  särskilda  ställen  skola  vara  nog  skiljaktige».  Ett 
k.  förordnande  af  den  ^7/^  1769  föreskref  emellertid,  att,  då  apoteken 
visiteras,  »apotekarenes  vigter  må  jemföras  med  eder  eller  den  på  apothe- 
ket  befindiga  likaren».  Hvarje  apotekare  borde  vara  försedd  med  en  sats 
likajevikter,  för  hvilkas  justering  öfverdirektören  förordade  en  afgift  af 
36  daL  kmt  till  stadens  justerare.  Apotekarene  ansågo  icke  detta  pris 
vara  för  högt,  utan  biföUo  dertill  inför  kollegium  den  ^7?  1770.  Här 
må  ännu  tilläggas,  att  en  fabrikant  Jäderberg  erbjöd  sig  i  kollegium 
att  lemna  likarevikter  åt  apotekarene  ifrån  ett  skålpund  t  o.  m.  %  gj^^ 


440     BEIF RANDE    AF   ÖFYERTRÅDELSER   MOT   MEDICIN ALORDNINGABN A. 


(vikterna  från  ea  skrupel  till  och  med  V4  gran  af  bergfint  silfver)  jämte 
fodral  för  60  dal.  kmt^).  Denne  Jäderberg  var  berättigad  att  justera 
egna  vikter. 


15.    Beifrande  af  öfVertrådelsep  mot  medlGinalopdningapna. 

I  det  föregående  har  redan  framhållits,  att  de  processuela  formerna 
vid  beifrandet  af  förbrytelser  emot  medicinalordningarna  voro  synnerligen 
obestämda.  Collegium  medicum  hade  derigenom  många  svårigheter  äfven 
vid  kontrollen  öfver  apoteken.  Bland  märkligare  hithörande  fall  var 
ett  mål,  anhängigt  1723  mot  apotekaren  Johan  Julius  Salberg  (å 
Morianen)  for  förfalskning  af  medikamenter.  Kollegium  begärde  hos 
Eongl.  Maj:t  att  vid  denna  undersökning  få  förstärka  sig  med  flere 
ledamöter  och  tillika  inkalla  apotekare  samt  afhöra  vittnen.  E.  brefvet 
af  den  ^/^  1723  innehåller  härom: 

»Detta  alt  hafve  Wij  tagit  i  behörigt  öfvervfigande  och  för  skäligt 
funnit,  att  denna  af  särdeles  vicht  och  svårhet  mot  apothekaren  Sahl- 
berg  angifne  saken  bör  utan  uppehåld  undersökas,  till  den  ändan  I  magen 
förstärka  edre  ledamöter  i  collegio  med  andre  medicinae  doctorer,  som  nu 
för  tiden  äro  här  i  staden,  nembligen  professorerne  Olof  Budbeck  och 
Johan  von  Döbeln,  assessoren  Bromell  och  doctor  Söme  (Soem),  men 
apothecame  här  i  staden,  hwilka  efter  medidnalordningen  ej  böra  sittia 
i  collegio  medico,  kunna  härvid  intet  brukas,  utan  der  någon  underrättelBe 
vid  medicamenternes  öfverseende  och  tilredande  skulle  nödig  achtas,  kan 
den  af  någon  annan  apotecare  härsammastädes,  som  nu  eij  brukar  apo- 
tecare  professionen,  behörigen  inhämptas.  Hvad  de  personers  afhörande. 
som  blifva  härwid  till  vittnen  åberopte,  angår,  så  williom  Wij  i  nåder 
tillåta,  att  de  vid  ciämbners  rätten  må  aflägga  sin  ed,  sedan  bemäite  lätt 
deras  ojäfwighet  lagligen  pröfwat,  hvarefter  wittnen  på  den  aflagde  eden 


')  »Collegii  medici  circulaire  angående  apothekens  förseende  med  justerade  medi- 
cinal  likarevigter,  tillika  med  Eongl.  Maj:ts  bref  i  samma  ämne  den  '7«  176U»  utkom  i 
Stockholm  den  Vi  o  ^'t^^-  Af  samma  Jäderberg  finnes  en  den  ^/^  1771  atgif?eD 
*Jämf öring  emellan  de  svenska  och  utländska  medtcincUvigier»,  Stockholm  1771. 
2  blad  4:o. 


BEIFSANDE    AF   ÖFTERTBÄBELSBR   MOT   MEDIGINALORDNINGARNA.     441 

hoos  eder  kunna  förhöras  oeli  sina  berättelser  giöra,  hftlst  som  ciämbners 
rätten  i  slika  medidnaliske  saker,  som  hos  eder  bäst  och  säkrast  kunna 
utrönas  och  öfvervägas,  ej  äger  all  nödig  kunskap». 

Justitiekanslern  Fehman  anmälde  emellertid  hos  Eongl.  Maj: t 
följande  år,  att  undersökningen  ännu  icke  blifvit  bragt  till  slut,  och  coUe- 
gium  medicum  fick  emottaga  följande  k.  bref  af  den  ^7i  1724: 

»Sfi  finna  Wi  likväl  nu  skäligt,  på  det  denna  saken  med  eftertryck 
och  alfyar,  utan  vidlöftig  process  må  bringas  till  ett  änteligit  slut,  wår 
äfvanbemälte  be&lning  til  eder  att  förklara  och  cämbnersrätten  denna 
saken  till  ett  fullkomligt  undersökan  —  och  afdömande  anbefalla,  dock 
sålunda,  att  tvenne  eller  3:ne  af  edra  ledamöter  böra  vid  hela  inqvisitio- 
nen  vara  tillstädes,  ej  allena  till  att  meddela  domaren  all  nödig  och  ound- 
gängelig  underrättelse  om  de  förekommande  medicamenters  egenskap  och 
beskaffenhet,  utan  ock,  på  det  de  vid  vittnens  förhörande  må  kunna  på- 
minna och  föreställa  det,  som  till  en  rätt  oplysning  därutinnan  tiänar: 
warandes  fördenskull  vår  nådiga  vilja  och  befalning,  att  I  utse  2:ne  eller 
3:ne  af  edra  ledamöter,  som  äro  ojäfvige,  till  att  bivista  denna  inqvisi- 
tionen,  som  för  ett  helt  år  sedan  är  begynter,  men  ännu  aldeles  ofull- 
komnader». 

Medels  sin  försumlighet  och  långsamhet  vid  ärendets  behandling 
gick  coUegium  medicum  sålunda  förlustigt  ett  viktigt  prejudikat  för  fram- 
tiden och  beröfvade  sig  den  judiciela  myndighet,  som  rätt  begagnad  otvif- 
velaktigt  skulle  utöfvat  ett  mäktigt  inflytande  på  medicinalangelägen- 
heterna  och  som  kollegium  sedermera  i  framtiden  förgäfves  sökte  åter- 
vinna. Märkligt  blef  ur  denna  synpunkt  detta  mål,  hvars  förlopp  och 
utgång  icke  framgår  ur  koUegii  handlingar. 

En  annan  fråga,  som  lemnade  rum  för  olika  tolkning,  uppkom  mot 
slutet  af  förra  seklet  och  hvilken  redan  i  det  föregående  antydts.  Den 
gällde  huruvida  apotekaren  var,  oaktadt  försummad  betalning,  skyldig  att 
fortfarande  utlemna  medikamenter  för  kronans  räkning.  Under  den  när- 
mast följande  tiden  efter  den  nya  medicinalstatens  utfärdande  1773  var 
kollegium  icke  sällan  i  största  förlägenhet  om  medel  att  betala  inkom- 
mande räkningar  och  såväl  läkare,  som  apotekare  fingo  långa  tider  vänta 
på    sina  penningar.    Af  denna  anledning  vägrade  apotekaren  Wilhelm 


442  APOTEKABESOCIETISTBN. 


Elg  i  HelsiDgfors  och  Christian  Hammar  i  Vadstena  att  yidare  nt- 
lemna  medikamenter  för  koUegii  räkning,  emedan  de  icke  erhållit  betal- 
ning för  af  dem  långt  förut  afgifna  räkningar.  Kollegium  hade  icke 
annan  utväg  än  att  sända  räkningarna  till  statskontoret,  »på  det  coUegii 
flera  gånger  förut  gjorda  påminnelser  om  penningars  utbekommande 
af  medicinalfonden  desto  förr  måtte  kunna  förväntas»  *).  Deremot 
hotades  apotekaren  Johan  Lilius  i  Örebro,  som  nekat  utlemna  medi- 
kamenter på  provinsialläkarens  ordination,  innan  han  erhållit  betalning 
för  redan  utlemnade,  att  för  sitt  obehöriga  vägrande  på  grund  af  medi- 
cinalordningarnas  16  §  förklaras  förlustig  sina  privilegier.  EoUegium 
förklarade,  att  räkningarna  blifva  betalade  i  den  ordning  de  inkommit 
och  granskade  »samt  medel  finnas  disponibla»  '). 


16.    Apotekaresodeteten.    Åpotekarepeglemente. 

Under  hela  förra  seklet  hade,  såsom  af  ofvan  gifna  framställning 
visar  sig,  det  svenska  apoteksväsendet  fortgått  i  den  riktning  1688  åis 
medicinalordning  utstakat.  Någon  högre  utveckling  i  vetenskapligt  eller 
tekniskt  hänseende  varsnar  man  icke.  Yexlingama  i  frihetstidens  poli- 
tiskt-ekonomiska  åsikter  kunde  deremot  icke  undgå  att  på  det  lifligaste 
beröra  äfven  apotekareyrket  och  utöfvade  i  viss  mån  ett  hämmande 
inflytande  på  detsamma.  En  omständighet,  som  äfven  hindrade  apote- 
karekonstens framåtskridande,  var  den,  att  sammanslutningen  emellaii 
dess  idkare  till  ett  kraftigare  befordrande  af  gemensamma  intressen  helt 
och  hållet  saknades.  De  enskilde  medlemmarne  voro  och  förblefvo  hvar- 
andras  konkurrenter,  under  det  att  en  hvar  sökte  skydda  sin  privilegierade 
ställning.  Under  sådana  förhållanden  måste  hvarje  initiativ  till  större 
förändringar  inom  apoteksväsendet  och  afhjelpandet  af  bestående  miss- 
förhållanden tagas  af  annan  myndighet  Den  apotekaresocietet,  som 
omtalas   från    förra   seklet,    var   icke  en  förening  till  handhafvande  och 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  7xo  1780- 
'j  CoUegii  medid  protokoU  den  ^V^  1793. 


APOTBKARBBOCIETETEN.  443 


befrämjande  af  viktiga  gemensamma  angelägenheter,  ännu  mindre  en 
öfverhetiigen  stadfästad  myndighet  till  bevakande  af  apotekarenes  rättig- 
heter och  förande  af  deras  talan,  utan  endast  en  kollektiv  benämning 
för  apotekarene  i  Stockholm. 

Behofvet  af  en  verklig  sammanslutning  emellan  apotekarene  gjorde 
sig  likväl  småningom  gällande  och  man  fann  nödigt  att  för  en  sådan 
förening  utverka  vissa  rättigheter.  Det  af  dem  sjelfve  uppgjorda  för- 
slaget till  reglemente  för  en  »apothekaresocietet»  blef  af  coUegium 
medicum  med  dess  förord  insändt  till  nådig  stadfästelse  den  ^Vio  m^^ 
»alldenstund  samma  reglemente  endast  innefattar  det,  som  bidrager  till 
god  ordning  vid  apoteken,  hvaruppå  det  allmännas  förtroende  bör  hvila». 
Kollegium  tillstyrkte  äfven,  att  den  af  apotekarene  sjelfve  valde  ord- 
föranden i  societeten  enligt  förslaget  måtte  benådas  med  fullmakt  som 
öfverdirektör.  Det  inlemnade  förslaget  blef  likväl  af  konungen  tillbaka- 
visadt  den  ^Vi  1777  med  följande  ord: 

»Häruppå  länder  eder  i  nåder  till  svar  och  wederbörandes  efter- 
rättelse, det  Wij  icke  finne  skiähl  att  lämna  den  sökta  stadfästelsen  å 
berörde  project,  emedan  eder  skyldighet  är  att  tillse,  det  ordning  och 
skick  på  apothequen  hällas,  hwilken  tillsyn  icke  kan  blifva  mindre,  ehuru 
något  reglemente  ai  Oss  icke  utfärdas  eller  societetens  ordförande  kaUas 
öfverdirecteur,  om  I  lika  som  hittills  f ullgören  hvad  eder  instruotion 
eder  ålägger»^). 

Kollegium  sjelft  upptog  derefter  den  väckta  frågan  och  utarbetade 
ett  dittills  saknadt  reglemente  för  apotekarene,  hvartiU  kollegium  tog  sig 
anledning  såväl  af  k.  medicinalordningarna  af  år  1688  som  k.  brefvet 
af  den  ^7i  1777.  Denna  stadga  trycktes  under  titel  af  ^KongL  Collegii 
mediet  reglemente  för  apothekame  i  rikeh,  Stockholm  den  ^7*  1*^8^ 
4  bl.  4:o,  innehållande  egentligen  endast  ordningsregler  för  elevers  anta- 
gande, undervisning,  tjenstgöring  och  studiosförhör,  äfvensom  för  provi- 


')  Apoteiarene  anmälde^  1801  i  kollegium,  att  de  valt  hofapotekaren  Henrik 
8  c  h  a  1 1  z  till  sin  ordförande  i  stället  för  L  a  r^s  C  o  1 1  i  n,  som  afeagt  sig  förtroendet. 
Kollegium  ansåg  sig  likväl  icke  kunna  taga  någon  befattning  med  denna  anmälan,  eme- 
dan en  ordförandebefattning  icke  omnämnes  i  apotekarereglementet  al  den  "/,  1799. 


444  APOTEKARBRBGLEUENTB. 


sorsexamen  och  sättet  för  apoteks  tillträdaude  m.  m.  Reglementet  år 
undertecknadt  af  Abr.  Bäck,  vice  preeses  £.  v.  Heidenstam  och  12 
assessorer. 

I  skrifvelse  tUl  Kongl.  Maj:t  af  den  ^/^  1787  tillkännagaf  kollegium 
sig  hafva  genom  ett  reglemente  för  apotekarne  i  riket  sökt  afhjelpa 
hvarjehanda  oredor  vid  apoteken.  Tillika  anmälde  koUegiom  sig  haf?a 
stadgat,  att  icke  allenast^  som  dittills  skett,  de  oUka  tecken  apoteken 
hvart  för  sig  antagit  borde  anbringas,  på  flaskor  och  burkar,  som  fylldes 
med  medikamenter  och  afhemtades,  utan  äfven  att  på  alla  konvolut,  pul- 
ver, m.  m.  medels  stämpels  anbringande  en  lika  ordning  borde  iakttagas. 
Kollegium  underställde  derför,  om  icke  Kongl.  Maj:t  skulle  täckas  tillåta 
kollegium  att  med  proportioneradt  vite  få  igenom  egen  myndighet  straffa 
förbrytelser  häremot,  »aldra  mast  då  de  icke  finnas  af  den  beskaffenhet 
att  de  fordra  domares  undersökning  samt  att  E.  Kongl.  Maj:t  tacktes 
lika  nådigt  auctorisera  coUegium,  att  i  alla  mindre  oeconomiska  mfil 
medelst  utsatt  vite  igenom  sin  fiskal  befordra  skyndsamt  handhafvande 
af  de  anstalter,  som  tjena  till  allmän  ordning  och  säkerhet». 

När  apotekarene  i  Stockholm  fingo  kännedom  om  denna  collegii 
medici  åtgärd,  begärde  de  hos  justitiekanslem,  grefve  M.  M.  Wacht^ 
meister  att  få  del  af  kollegii  förslag,  innan  detsamma  hos  KongL  Haj:t 
blefve  föredraget,  »emedan  det  icke  blifvit  med  apotekaresocieteten  kom- 
municeradt  och  likväl  på  det  ömmaste  berör  societetens  välfärd». 

Kongl.  Majrt  remitterade  mellertid  kollegii  skrifvelse  till  justitie- 
kanslersembetets  utlåtande.  I  yttrande  af  den  Vs  1 1^87  afstyrkte  justi- 
tiekanslem detta  förslag  om  utvidgad  myndighet  för  coUegium  medicum. 
»Collegium  undgår  härigenom  att  få  sina  göromål  tillökta  och  slipper 
att  använda  en  tid  till  ovana  juridiska  öfverläggningar  och  deras  tillämp- 
ning. Och  emedan  således  icke  någon  nödvändighet  sig  företer  till 
ändring  i  den  domsrätt  och  rättegångsväg,  hvarunder  apothekaresocie- 
teten  hittills  warit,  så  afstyrker  justiti»  cantzlers  ämbetet  den  rubbning 
den  collegii  underd.  förslag  synes  medföra».  Justitiekanslern  hänvisade 
till  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1^41  *)  och  ansåg,  »att  om  de  redan  utfärdade 


')  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  145. 


APOTBKARBRBGLBMINTS.  445 


författningarna  noga  efterlefvas  och  öfyervakas,  kan  god  ordning  i  apo- 
teken och  all  den  åsyftade  säkerheten  icke  fela». 

Derefter  aflemnade  äfyen  på  k.  befallning  öfverståthållaren  baron 
Carl  Spar  re  den  ^Vs  1787  utlåtande  öfver  det  ifrågavarande,  som  det 
synes,  i  sig  sjelf  mycket  oskyldiga  reglementet  öfverståthållaren  yttrade 
sig  likväl  egentligen  icke  derom,  men  val  öfver  collegii  medici  anhållan 
om  utsträckt  myndighet  med  afseende  på  apotekarene  i  följande  ordalag: 
>Men  deremot  har  jag  förmärkt,  att  kongl.  collegii  anhållan  om  authori- 
sation,  att  genom  vitens  föreläggande  kunna  hålla  apothekarne  under  ett 
nytt  och  okändt  tvång  icke  mindre  i  ekonomiska,  än  andra  ärender  är 
isynnerhet  det,  som  väckt  apothekaresocietetens  fruktan  och  farhåga, 
hälst  sUka  viten  hvarken  kunna  föreläggas  eller  uttagas  utan  föregången 
pröfning,  hvilket  åter  involverar  en  domsrättighet,  som  collegium  medi- 
cum  synes  velat  sig  tillvälla  öfver  apothekaresocieteten,  som  thy  ej  till- 
kommer, utan  enligt  lagarne  hitintills  i  klara  saker  tillkommit  E.  Eongl. 
Maj:t  befallningshaf vande,  men  annars  de  ordinarie  domstolarne  i  riket», 
öfverståthållaren  afböjde  derför  denna  koUegii  anhållan  och  ansåg  i  öfrigt, 
att  kollegium  utsträckt  sin  befogenhet  för  långt  angående  apotekarenes 
ekonomiska  förhållanden  genom  det  utkomna  reglementet,  samt  begärde 
att  öfverståthållaren  finge  uppgöra  förslag  till  ett  nytt 

K.  brefvet  till  öfverståthållaren  af  den  ^Vs  1787  förklarade  derefter, 
>att  uppå  de  flere  andragne  skäl  och  betänkligheter  hafwe  Wi  till  collegii 
medici  underdåniga  hemställan  icke  kunnat  samtycka,  utan  ansedt  bäst 
vara,  att  de  redan  förut  utfäi*dade  författningar  och  medicinalordningar 
må  därutinnan  tjena  till  behörig  efterrättelse,  till  dess  I  (öfverståthålla- 
ren) hunnit  till  vår  nådiga  pröfning  och  stadfästelse  uppgifva  project, 
som  eder  härmed  nådigst  uppdrages,  till  en  viss  ordning  för  apothekarne 
i  riket,  mera  fullkomlig  och  lämpligare  till  närvarande  tider,  samt  i  öfrigt 
tjenande  till  efterrättelse  både  för  wåre  befallningshafvande  och  domare  i 
tvister,  som  i  slika  ärender  kunna  förekomma». 

Apotekaresocieteten  inlemnade  å  sin  sida  till  öfverståthållaren  en 
»allerödmjukaste  promemoria»,  »med  anhållan  om  dess  höga  hjelp  och 
beskydd  mot  försök  så  farlige  för  societeten^  som  desse  synas  med  tiden 
kunna  blifva»,  och  med  klagan  deröfver,  att  collegium  medicum  inblandat 


446  APOTBKABBRSaLBMENTB. 


sig  i  apotekaresocietetens  ekonomiska  ärenden.  Derjämte  bilades  eit 
»projekt  till  reglemente  för  apothekarene  i  gemen  i  och  för  bibehållande 
af  bättre  skick  och  ordning  i  societetens  enskilde  ekonomiske  ärender 
under  de  styremännens  öfverinseende  och  styrsel,  som  EongL  Majrt  i 
nåder  förordnat  icke  mindre  i  Stockholm,  än  de  öfrige  orterna  i  riket». 

GoUegium  medicum  åter  afgaf  den  Vs  1^790  till  EongL  Maj:t  en 
skrifvelse,  i  hvilket  kollegium  med  anledning  af  de  af  apotekaren  i  Xads- 
krona  Fredrik  Bräsch  begångne  förseelser,  anhöll  om  »E.  EongL 
Majrts  nådiga  befallning  att  vid  härdt  strafi^  af  privilegiers  förlust,  ingen 
apothekare  må  understa  sig  uraktlåta,  hvad  GoUegium  i  reglementet  for 
apothekarne  i  riket  af  den  ^'^1^  1786  i  detta  afseendet  omständligen  stad- 
gat, på  det  slika  och  flere  händelser  framgent  må  till  hela  landets  båtnad 
kunna  undvikas».  Denne  Bräsch  hade  lemnat  »medikamentemas  bered- 
ning åt  okunnige,  obesvurne,  olärde  och  oexaminerade  utlänningar,  en 
laglöshet  så  alldeles  vådelig,  att  kollegium  icke  kunnat  undgå  denna 
omständighet  uttryckligen  anmärka»,  och  det  var  på  denna  grund  kolle- 
gium anhöll  om  Eongl.  Majits  stadfästelse  på  det  redan  en  gång  förut 
ogillade  reglementet 

När  apotekarene  fingo  härom  kunskap,  inlemnade  de  den  '%  1790 
till  Eongl.  Majrt  en  ansökan  att  få  del  af  koUegii  ofvannämnda  yttrande^ 
»för  att  anföra,  hvad  der  till  vår  rätts  bevarande  kan  vara  att  ärhindia». 

Slutligen  insände  dåvarande  öfverståthållaren  baron  6.  M.  Armfelt 
den  ''/g  1792  till  coUegii  medici  öfvervägande  och  påseende  ett  af  öfver- 
ståthållareembetet  uppgjordt  projekt  till  reglemente  »eller  viss  ordning» 
för  apotekarene  i  riket.  Sedan  kollegium  emottagit  en  påminnelse  att 
med  det  första  aflemna  sitt  yttrande,  underrättade  kollegium  den  ^% 
öfverståthållaren  derom,  »att  coUegium  ansett  detta  projekt  böra  icke  blott 
af  coUegii  ledamöter  hvar  för  sig  genomses,  utan  äfven  med  apotheka- 
rene utom  residenset  kommuniceras  och  deras  utlåtande  inhemtas,  eme- 
dan det  innehåller  dels  sådant,  som  strider  emot  gällande  medicinalord- 
ningar  och  apoteksprivilegier^  dels  pålägger  dem  kontributioner,  till  hvilkas 
erläggande  deras  medgifvande  erfordras».  S.  A.  Hedin  till  och  med  yttrade, 
»att  detta  project  blifvit  insinueradt  af  några  personer,  som  med  mera 
egennytta,  än  societetens  verkliga  fördel  gått  till  väga,  samt  att  öfveiståt- 


APOTBKASBBBGLBMSNTS.  447 


hållarens  åtgärd  derutinDan  föreslås  till  en  vida,  större  och  vidsträcktare 
gräns  än  de  författningar  medgifva,  som  den  utstakat»^).  I  skrifvelse 
af  den  ^V,  1792  förklarade  likväl  underståthåUaren  Henrik  Liljen- 
sfparre,  »att  öfverståthållareembetet  ser  sig  föranlåtet  att  detta  ärende 
änteligen  till  afgörande  lika  fullt  företaga,  så  framt  icke  collegium  be- 
hagar skyndsammast  förberörde  af  öfverståthållareembetet  äskade  utlå- 
tande meddela,  hvartill  collegium  haft  ganska  tillräckeligt  rådrum  att 
höra  vederbörande  och  äfven  att  taga  sitt  eget  beslut». 

Först  den  ^Va  ^^^^  aflemnade  collegium  medicum  sitt  yttrande, 
deruti  kollegium  förmälde,  att  de  flesta  apotekare  afstyrkt  detta  projekts 
antagande  dels  för  den  afgift,  som  dem  derigenom  skulle  åläggas,  dels 
för  det  intrång  de  i  sina  husbonderättigheter  skulle  lida  och  dels  der- 
före,  att  de  ingen  verklig  hjelp  och  förbättring  i  sina  ekonomiska  om- 
ständigheter derigenom  såge  sig  vinna,  utan  önskade  de  att  hädanefter, 
som  hittills,  få  trygga  sig  vid  de  rättigheter  och  förmåner,  som  k.  privi- 
legier, k.  medicinalordningama  af  år  1688  och  koUegii  reglemente  af  år 
1786  innehöllo.  Kollegium  anmärkte  vidare,  att  projektet  innefattade  en 
förändring,  »som  fruktansvärdt  skulle  blifva  den  pharmaceutiska  veten- 
skapen snarare  skadelig,  än  gagnelig  och  leda  derhän^  att  apothekare- 
handteringen  förvandlades  till  en  handelsrörelse  under  skråordningstvång». 
Äfven  till  EongL  Maj:t  aflät  kollegium  den  ^Vs  17^^  ^^  skrifvelse  af 
ungefär  enahanda  innehåll. 

Ofverståthållaren  inlemnade  likväl  sitt  projekt  till  Eongl.  Maj: t 
den  Vs  l'^^^  under  förmälan,  att  apotekarene  i  Stockholm  erhållit  deraf 
del  och  förklarat  sig  icke  hafva  något  att  dervid  erinra,  samt  sökte  der- 
jämte  vederlägga  coUegii  medici  deremot  gjorda  anmärkningar.  Yid 
föredragningen  den  *Vi,  1793  förklarade  H.  Kongl.  Höghet  Hertigen- 
Hegenten,  att  collegium  medicum  ägde  infordra  apotekarenes  i  landsorten 
utlåtande  öfver  det  af  ofverståthållaren  utarbetade  reglementet  och  eget 
vttrande  aflemna. 


')  Collegii  medici  utlåtande  den  "/c  1792. 


448  APOTSKABBRBOLBMBNTS. 


Härvid  stannade  det  sä  mycket  omtvistade  ärendet  De  viUiga 
förändringar  i  den  medicinska  administrationen  och  den  kirurgiska  under- 
visningen, som  vid  denna  tid  genomfördes,  inverkade  äfven  på  apoteks- 
väsendet Den  ^/lo  1797  erhöll  collegium  medicum  befallning  att  insända 
underdånigt  förslag  till  reglemente  »för  apothekarevetenskapens  lärande 
och  utöfning».  Detta  förslag  insände  kollegium  den  ^/7 1798  jämte  nya 
edsformulär,  så  vidt  de  gällde  konstens  utöfning,  så  väl  för  coUegii 
membra,  magistri  och  studiosi  chirurgiaB  som  för  apotekare,  provisorer 
och  pharmacisB  studiosi.  Konungen  stadfäste  förslaget  med  åtskilliga 
förändringar  och  den  ^Va  1^99  utfärdades  y^Kongl.  Maj:ts  nådiga  regk- 
mente  for  apothekare  och  dem,  som  med  apothekarekonstens  lärande  oA 
utöfning  sig  vilja  befattar. 

Sålunda  var  ändteligen  en  ordningsstadga  vunnen  för  apoteks?ä- 
sendet  i  Sverige.  Medan  sedermera  ett  nytt  apotekarereglemente  redao 
den  ^Ys  1819  blef  gällande  i  Sverige,  består  denna  ordningsstadga  änna 
i  sina  grunddrag  i  Finland.  Utfärdandet  af  ett  nytt  reglemente  derstädes 
har  trots  mångfaldiga  ansträngningar  hittills  strandat  mot  privilegiifrågao. 
Denna  förbigås  egentligen  i  nu  ifrågavarande  reglemente.  Den  stadgas 
endast,  att  enka  i  sterbhus  får,  efter  anmälan  i  collegium  medicum^  låta 
apotek  skötas  och  förestås  af  provisor.  Likaså  »enär  apotek  för  gäld  i  mit 
går  och  för  borgenärors  räkning  försäljes».  Det  viktigaste  i  reglementet 
var  dock  fastställandet  af  den  häfd,  som  småningom  utbildat  sig  inom 
apotekareyrket  Rörande  undervisningen  och  tjenstetiden  för  såväl  elever 
som  farmaciestudiosi  stadgades,  att  eleverne  borde  tjenstgöra  tre  och 
högst  sex  år,  innan  de  finge  anmäla  sig  till  farmaciestudiosi  examen. 
De  senare  borde  hafva  tjenstgjort  minst  fyra  år,  innan  de  kunde  undergå 
provisors-  eller  apotekareexamen.  Eleverne  hade  att  påräkna  undervis- 
ning af  sin  husbonde,  farmaciestudiosi  deremot,  om  de  icke  vistades  i 
hufvudstaden,  »skulle  hos  kunnige  män  nyttja  den  undervisning,  som  möj- 
ligen kunde  vara  att  tillgå».  Farmaciestudiosi  examen  kunde  afiäggas 
äfven  i  landsorten  i  närvaro  af  provinsialläkare,  stadsläkare  eller  annan 
kollegii  merabrum,  men  provisorsexamen  borde  ske  inför  kollegium. 

De  tillika  fastställda  edsformulären  voro,  med  utiemnande  af  hvad 
tro-  och  huldhetseden  innehåller,  af  följande  lydelse: 


APOTBKAREED.  449 


a)  för  farmacie  studiosi: 

»Derjemte  skall  jag  på  allt  sätt  med  redlighet  och  ilit  gå  min  hus- 
bonde tillhanda  i  allt,  som  till  apothekets  goda  drift  och  anseende  hörer, 
samt  ej  mindre  natt  än  dag  gjöra  alt  det  biträde,  som  i  sådant  afseende 
af  mig  fordras. 

Vid  de  blandningar  och  sammansättningar^  som  mig  anförtros  att 
värkställa  vare  sig  efter  de  af  kongl.  collegium  medicum  gillade  pharma- 
copéer  eller  särskilte  föreskrifter  af  dertill  berättigade  läkare,  skall  jag 
ingen  ändring  gjöra,  i  husbondens  frånvaro  inga  läkemedels  pris  högre 
utsätta,  än  den  af  Kongl.  Maj:t  faststälte  apothekare  taxan  bjuder,  inga 
medicinalier,  som  i  ringa  dosis  häftig  värkan  gjöra,  utan  husbondens 
vettskap  utlämna  och  i  almänhet  aldrig  på  eget  bevåg  eller  efter  godtycke 
läkemedel  utgifva  eller  tilstyrka.  På  signaturerna  af  de  läkemedel,  som 
utgå  genom  min  hand,  skall  jag  mitt  namn  tydeligen  utsätta,  och  i  öfrigt 
alt  hwad  kongl.  reglementet  eller  kongl.  collegium  medicum  bjuder, 
obrottsligt  hörsamma. 

Med  de  lärlingar,  som  under  min  tillsyn  ställde  äro,  skall  jag  sede- 
samt uragå,  genom  ett  skickeligt  lefnadssätt  dem  ett  godt  efterdöme 
gifva,  till  deras  undervisning  bidraga  och  på  deras  seder  ett  vaksamt  öga 
hafva,  mig  sjelf  anständigt  emot  alla  uppföra,  för  vårdslöshet  mig  noga 
iackttaga  och  om  ständig  förkofran  i  alt  hvad  till  vetenskapen  och  apothe- 
kare handteringen  hörer,  mig  oförtrutet  vinlägga». 

b)  för  provisorer  och  apotekare: 

»Det  apothek  jag  tillträder  (:  jag  såsom  provisor  nu  eller  framdeles 
skall  förestå  :)  viU  och  skall  jag  med  all  omsorg  och  flit,  efter  bästa 
vett  och  samvete  handhafva. 

Alla  simplicia  och  composita,  som  i  de  genom  kongl.  collegium 
medicum  senast  utfärdade  pharmacopéer  finnas  föreskrifne,  skall  jag  till 
fullkomlig  godhet  anskaffa  och  prseparera,  samt  inga  medicamenter  samman- 
sätta eller  till  salu  hålla,  för  hvilkas  goda  beskaffenhet  jag  icke  kan  ansvara. 

Inga  läkemedel  eller  okända  personers  föreskrifter,  utan  enligt  hvad 
de  iitaf  kongl.  collegium  medicum  godkände  läkare  kunna  anordna,  skall 
jag  bereda  och  utlämna,  vid  dem  ingen  slags  ändring,  än  mindre  under- 
slef  tillåta  och  för  deras  riktiga  tillredning  ansvarig  blifva,  samt  till  den 
ändan  receptariens  namn  på  signaturen  utsätta  låta. 

Alla  venena  och  läkemedel,  som  i  liten  dosis  mycken  skada  på  ett 
eller  annat  sätt  vålla  kunna,  skall  jag  under  egit  säkert  förvar  hålla,  som 
ock  tillse  att  min  betjening  med  dem  försiktigt  umgår,  så  att  deraf  ej 
något  utan  godkänd  läkares  föreskrift  utlämnas  och  föryttras. 

29 


450  APOTEK  I  FINLAND. 


Vid  alla  till  medicamenternas  bevarande  eller  beredande  ärforderliga 
käril  och  wärktyg  skall  jag  fullkomligaste  renlighet  beh  snygghet  lackt- 
taga;  vid  försäljandet  redeligen  handla  och  vid  värderandet  icke  öfver- 
skrida  den  nu  eller  framdeles  gällande  apothekaretaxa. 

Till  biträde  i  apoteket,  såsom  studios!  pharmacise  skall  jag  inga 
andra  antaga  och  nyttja  än  välfrägdade,  nycktre  och  med  säkre  bevis  om 
kunskap  och  skicklighet  försedde  personer,  samt  till  lärlingar  endast 
sådane  ynglingar,  som  äga  erforderliga  skole-kunskaper;  på  hvilkas  ander- 
visning  i  alt,  som  rörer  apotheksvetenskapen  och  handteringen,  jag  all  flit 
skall  använda,  samt  för  deras  upförande  ansvara;  skolande  jag  till  medi- 
camenters  tillredande  och  utdelande  ej  någon  nyttja,  som  sin  ed  icke 
gångit  hafwer. 

Vid  apothekets  visitation  skall  jag  ej  andra  än  egne  förråd  af 
simplicia  eller  composita  framte,  de  som  för  odugelige  eller  skämde  för- 
klaras oförtöfvadt  förstöra^  och  dem  med  dugliga,  så  fort  ske  kan,  ärsätta. 

Slutligen  skall  jag  låta  mig  angeläget  vara,  at  alla,  som  mitt  apothek 
tiUita  mage,  ej  mindre  natt  än  dag  blifva  med  redebogenhet  och  gjörligaste 
skyndsamhet  betjente. 

Jag  förpligtar  mig  ock,  att  med  läkarekonstens  utöfning  icke  taga 
annan  befattning  än  den  kongl.  medicinalordningarne  tillåta,  och  för  öfrigt 
kongl.  reglementet  för  apothekare  till  alla  delar  underdånigst  lyda  och 
hörsamma». 


Finland. 

1.  Långt  senare  än  i  Stockholm  och  några  andra  af  Sveriges 
städer  nedsatte  sig  legitimerade  apotekare  i  Finland.  Såsom  redan  i  det 
föregående  utförligt  framhållits,  var  det  deremot  vanligt  att  vissa  allmänt 
begagnade  apoteksvaror  stodo  till  köps  hos  kryddkrämare  och  andra 
handlande.  Äfven  de  talrika  kringresande  qvacksalfvarene  utbjödo  åt 
allmänheten  läkemedel  af  olika  slag  och  särskildt  s.  k.  »universalmedel», 
bland  hvilka  Panacea  vulgaris,  Squires  grand  Elixir,  Elixir  salatis  Dafij 
m.  m.,  stodo  i  högt  anseende.  Ehuru  efter  universitetets  inrättande  en 
medicine  professor  fanns  anställd  i  Åbo  och  denne,  såsom  tillika  landets 


APOTEK  I  ÅBO.  451 


ende  läkare,  idkade  medicinsk  praktik,  saknades  likväl  ännu  länge  apotek 
derstädes,  hvarför  det  om  professor  Elias  Tillandz  berättas,  att  han 
sjelf  tillredde  de  medikamenter  han  föreskref.  I  följd  af  brist  på  apotek 
nödgades  professor  Anders  Thuronius  1665  begifva  sig  till  Reval,  for 
att  söka  sig  läkemedel  för  sin  sjukdora,  men  dog  under  vägen.  Visser- 
ligen omnämnes,  att  en  Christian  Zimmerman  den  ^Vs  1-637  antogs 
»för  en  stadsapothekare  och  lofvades  frihet  för  borgerlig  tunga  och  fri 
hushyra»,  men  om  och  huruvida  han  varit  försedd  med  verkliga  medi- 
cinalier  är  icke  kändt.  Likaså  litet  känner  man  om  Johan  Eernisk, 
som  uppehöll  sig  i  Åbo  1667  och  kallade  sig  »generalguvernörens  apo- 
tbekare».  Hvem  den  apotekare  var,  som  af  Åbo  stad  erhöll  hyresmedel 
1671  och  1678,  är  icke  heller  kändt  ^). 

Först  på  1670-talet  synes  man  med  allvar  börjat  tänka  på 
utvägar  att  få  ett  eget  apotek  i  Åbo*).  Härvid  följdes  ett  högst  egen- 
domligt förfaringssätt,  som  saknar  sitt  motstycke  i  vår  medicinska  lag- 
stiftning. K.  brefvet  af  den  ^®/io  1671  till  kammarkollegium  medgaf  inrät- 
tandet af  ett  apotek  i  Åbo,  men  dess  anläggningskostnad  borde  afräknas 
från  hof rättens  stat  och  hof rätten  sedan  godtgöra  sig  af  apotekets  inkomster. 
Detta  intressanta,  alldeles  okända  aktstycke,  som  ingår  i  kammarkollegii 
skrif velse  af  den  2*/io  1671  till  Harald  Oxe  i  Åbo,  har  följande  lydelse: 

»Såsom  H.  Eongl.  Maj: t  vår  allernådigste  konung  och  herre  nådigst 
resolverat  och  gott  funnit  hafver  att  i  Åbo  skall  ett  apothek  inrättas, 
hofrätten  och  academien  dersammastädes,  så  wäll  som  landet  till, godo; 
och  förmedelst  dess  hit  till  collegium  ankomna  breefif  af  den  sistledna 
18  octobris  nådigst  befaller  att  dertill  nu  widh  begynnes  anskafifo  ett 
förskott  af  300  dal.  smt,  hvilket  sedan  skall  afräknas  på  hofrättens  stat 
och  bemälte  hofrätt  däremot  niuta  det,  som  be:te  apothek  kan  af  sigh 
kasta,  till  dess  den  hafver  den  summan  igien  indragit ;  Altså  och  emedan 
^  nu  i  detta  år,  sedan  det  redan  mästedels  är  förflutit,  icke  veta  några 


')  Se  L.  W.  Fager  lund  och  R.  Tigerstedt,  Äbo  Univeraiteta  Lärdoma- 
historia,    1.    Medicinen.    Helsingfors  1890,  sid.  32. 

*)  Rektor  bad  Dom.  Episcopum  att  han  skulle  med  presidenten  commanicera, 
humledes  man  kunde  fä  ett  apotek  för  vår  medico.  Consist.  Eccl.  Aboens.  protoc.  1671 
mars  29  i  »Åbo  Tidn.»  1793:  9. 


452  APOTEK   I   ÅBO. 


medel  strax  därtill  att  anordna,  utan  därföre  bewilliat  hafwe,  att  låtba 
dertill  af  nästkommande  1672  års  förstfallande  mantahlspenningar  i  Åbo 
län  affölja  be:te  300  dal.  srat.  Hwarföi-e  är  collegii  begäran  det  hr 
landshöfdingen  sådan  ordre  behagade  ställa,  att  samma  medell  måtte 
till  bette  apotheqs  inrättande  på  hofrättens  anfordran,  medh  det  första,  som 
giörligit  wara  kan,  lefwereras,  corresponderandes  sedan  med  hofrätten, 
huru  mykit  som  bette  apotheq  årligen  kan  af  sig  kasta,  pä  det  samma 
qvantum  må  efter  handen  på  hofrättens  anordhning  kunna  afdragas,  till 
dess  hela  posten  af  300  dal.  smt  ähr  fyllest  contenterat  och  åther 
betahlt»  »)• 

Huruvida  något  apotek  på  dessa  villkor  kommit  till  stånd  i  Åbo 
och  derefter  fortbestått,  åtminstone  en  tid,  är  ännu  icke  utredt 

Alldenstund  för  apoteksväsendet  i  Finland  samma  bestämningar 
voro  gällande  som  i  Sverige  och  det  i  hvartdera  landet  var  under- 
kastadt  enahanda  allmänna  utvecklingsgång,  hänvisa  vi  till  det  föregående. 
Förf.  inskränker  sig  derför  till  anförande  af  sådana  omständigheter  af 
mera  lokal  eller  personlig  natur,  hvilka  beröra  apoteksväsendet  i  Finland 
eller  tjena  till  belysande  af  dess  öden,  utan  att  dock,  af  brist  på  källor 
och  tid  till  deras  uppsökande,  vilja  göra  anspråk  på  att  skildringen  vore 
fullständig. 

Det  första  privilegium  på  anläggning  af  apotek  i  Finland  utfär- 
dades för  Johan  Albrecht  Relau  den  ^/e  1^89  och,  emedan  det  noggrant 
återger  de  synpunkter,  hvilka  för  tiden  gjorde  sig  gällande  vid  med- 
delande af  rättighet  att  idka  apoteksrörelse,  må  det  här  meddelas. 

»Wij  Carl  etc.  Qiörom  witterligit,  att  Oss  hafwer  wår  tro  under- 
såte, erlig  och  förfahren  Johan  Al  b.  Relau  underdånigst  låtit  gifva 
tillkiänna,  huru  som  han  uppå  wår  troo  mann  och  landzhöfdinge  öfwer 
Åbo  och  Björneborgs  län  med  Åhland  wälbme  Lorentz  •Creutzes 
gottfinnande  och  inrädande  har  beslutit  hoos  sig,  a  t  willia  settia  sig  neder 
i  Åbo  stad  och  der  sammastädes  på  sin  egen  omkåstnad  inrätta  ett  full- 
korn bligi  t  Apothecque,  så  welil  i  staden,  som  dem  hwilka  där  i  nägden 
å  landet  boo,  till  nytto  och  gangn;  Uthi  lijka  underdånigheet  anhåUandes 


^)  Bland  k.  svenska  kammarkollegiets  handlingar. 


APOTBK  I  ÅBO.  453 


det  Wij  honom  til  desto  större  trygg-  och  säkerheet  wårt  Kongl.  privile- 
gium der  å  i  nåder  meddhela  willie;  Hwarföre  och  emedan  han  gode 
bewijs  framteer  om  sin  förwärfwade  wettenskap  och  förfahrenhet  uti 
denne  kånsten,  blifwandes  och  derföre  hos  Oss  i  underdånigheet  recom- 
menderat;  Wij  jembwehl  förnimme  at  en  sådan  persohn,  der  på  orten 
mycket  nödig  skall  behöfvas;  Ty  hafwom  Wij  honom  Johan  Albrecht 
Kel  au  uti  denne  hans  underdånige  ansökning  icke  allenast  i  nåder 
wehlat  willfara;  Utan  och  på  det  han  detta  sin  Apotheck  utj  bemite 
stad  desto  bättre  må  kunna  inrätta  med  detta  wårt  öpne  Kongl.  privi- 
legio  der  å  försee  och  benåda,  eller  först  skall  bem:te  Relau  förunnas, 
eifterlåtas  och  fritt  stånda,  att  fortställa  och  hålla  i  Åbo  ett  beständigt 
fullkombligit  och  med  alla  medicinaliske  materier  (dem  han  ifrån  utrijkes 
orter  skall  nu  inskrifwa)  wähl  försedt  Apoteck  och  samme  sine  medica- 
menter  till  alla,  som  i  bemrte  stad  boendes  äre,  wistas  och  besökias,  för 
ett  billigt  och  skiähligit  prijs  försällia  och  föryttra;  såsom  och  hafwa  til- 
stånd  at  altijd  hafwa  och  försällia  aromata,  krydderij  och  confecturer, 
ehwad  nampn  dhee  kunna  hafwa,  jembwell  allehanda  insyltade  saker, 
stötte  krydder,  componerade  drycker,  aquam  vitae  och  mehra  sådant,  som 
egentel.  till  ett  apoteck  hörer,  och  ingen  ai  borgerskapet  där  i  staden 
hafwa  macht  iembte  honom  sådant  att  föra  och  försällia,  mer  än  allenast 
peppar,  ingefähr,  saffran,  neglickor,  caneel,  muskätt  blomma,  rijs,  sweskon, 
mandell,  russin,  oorinter,  säcker  och  aniis,  med  hvilket  specerie  dhee  andre 
kryddkrämame,  jembte  honom  må  wara  tillåteligit  att  handla;  men  intet 
med  thenac,  oleis  destillatis,  mercurium  eller  arsenico,  eller  annat  sådant, 
utan  som  det  apothecket  allena  tilhörer,  så  skall  ingen  annan  förutan 
denne  Belau  få  drifwa  der  med  någon  handell;  Ey  heller  skall  någon 
qwacksalfvare  eller  annan  tillåtas  at  fara  kring  landet  med  medicamenter 
och  giöra  honom  något  intrång  och  till  hans  näringz  förminskande  mångla 
med  dhee  saker,  som  honom  egenteligen  tilkommer.  Sedan  och  till  det 
andra  effter  han  stoor  kåstnad  måste  använda  på  detta  apoteckets  inrät- 
tande, och  wara  förplichtadt  med  alle  nödtorfftige  friske  och  ofördärfwade 
medicamenter  att  försee  och  uppehålla;  Hwarföre  på  det  samma  saker 
må  hafwa  afgång  och  icke  blifwa  liggiandes  och  fördärfwas;  Ty  wele 
Wij  icke  tillåta,  at  någon  här  effter  åth  må  eller  skall  der  i  Åbo  något 
apoteck  inrätta  och  hålla  mehra  eller  Here  än  detta  som  Joh.  Al  b.  Relau 
således  håller,  men  der  så  i  framtijden  hända  kunde,  att  bem:te  stad  på 
myckenheet  af  folck  och  inwånare  skulle  tilltagas  och  wärckeligen  för- 
mehras,  så  att  ett  eller  flere  apoteck  öfwer  detta  skulle  behöfwas  och 
detta  icke  kunde  giöras  tilfyllest  eller  suppeditcra  en  tillbörlig  myckenheet 


454  APOTEK  I  ÅBO. 


af  nödtorfftige  medicamenter,  då  skall  stånda  till  wår  frije  disposition  i 
det  fallet  något  annat  apoteck  att  tillåta,  och  det  med  skiählige  privilegier 
försee.  Till  det  3:die  willie  Wij  honom  Johan  Albrecht  Relau 
nådigst  hafwa  bewilliat,  det  skall  han  få  niuta  först  tullfritt  alle  dhee 
materialer  han  införskrifwer,  och  bekommer  som  för  medicinalier  aUenast 
kunna  räknade  warda,  och  sedan  på  speoerie  och  annat  hwad  han  till 
apotecket  kan  behöfwa,  så  stoor  tuUfrijheet  som  på  100  dir  smt  kan 
belöpa,  så  wehl  som  och  på  ett  faath  franskt  brennewijn,  men  af  alle  andre 
mateiialer  skaU  tullen  aflåggias.  Til  det  4:die  e£Fterlåte  Wij  och  honom 
Relau  att  wara  och  blifwa  frij  för  all  borgerlig  skatt  och  tunga,  inq\rar- 
tering  och  contribution,  koppskatten  undantagandeis,  hwilken  han  tillijka 
med  de  andre  af  borgerskapet  skall  vrara  skyldig  til  att  uthgiöra.  Till 
det  5:te  skall  och  må  han  åhrligen  inlåggia  i  sitt  huus  en  åhm  reenst 
och  10  oxhöfder  franst  wijn  och  det  bruka  til  Claret,  Lutter  dranck  och 
elliest  til  medicamenter;  doch  så  att  han  af  samma  wijn  ärlågger  den 
acdjs,  som  der  af  effter  ordningen  fordras  kan,  och  hwar  så  hända  kunde 
att  ofwan  specificerade  wijn,  Lutter  dranck,  Claret  och  medicamenter  icke 
alt  åtginge,  då  skaU  honom  stå  fritt,  sådant  elliest  att  utsällia  och 
utskiänckia.  Till  det  6:te  efPterlåte  Wij  och  her  med  i  krafift  af  detta  wårt 
Konungzliga  indultu  att  detta  privilegium  på  hans  lijfztijd  och  hans 
barn  sig  ärsträckia  skaU. 

Däremot  han  Johan  Albrecht  Relau  skall  vara  förplichtat  beite 
apoteck  med  alle  sine  medicinaliske  materier  så  compositis  som  simpli- 
cibus  i  god  beredskap,  dugligit  esse  och  conservation  att  hålla,  så  att 
vare  undersåtare  där  i  Åbo  för  ett  billigt  och  skiähligit  prijs  altidh  mage 
där  bekomma  och  hafwa  sig  tilhanda  dhee  medicinalier  som  nödtorfflen 
fordrar,  och  ingalunda  någre  elake,  förlägna  eller  för&lskade  saker:  såsom 
och  eij  heller  af  wårdslöshet  det  ena  för  det  andra  utur  be:te  apoteck 
försällja  och  föryttra  med  den  plicht  som  apoteckare  ordningen,  anten 
den  redan  däröfver  författad  är,  eller  häreffter  kan  författad  warda,  bre- 
dare uthvisar  och  förmähler.  Enkannerligen  skall  han  skyldig  wara,  förr 
än  han  träder  till  detta  sitt  apoteckare  embete,  att  gifwa  förbe:de  wår 
troo  mann  och  landzhöfdinge  samt  magistraten  där  å  orten  den  försäkring 
med  cautions  ställande  och  annat,  som  dhee  skiähligen  af  honom  fordra 
kunna,  och  intet  förr  hafwa  desse  wilckor  att  åthniuta,  än  han  dem 
härutinnan  ett  fuUkombl.  nöije  giort  hafwer*  ^). 


^)  I  svenska  riksarkivet   bland   handlingar  rörande  »Collegiom  medicum  före 
1719».  I.  —  Privilegiibrefvet  för  Relau  finnes  äfven  meddeladt  af  J.  Is.  Björksten 


APOTIK  I  ÅBO.  455 


Be  lan  synes  likväl  hafva  lidit  intrång  i  sin  apoteksrörelse,  emedan 
han  1705  i  collegium  medicum  klagade  deröfver,  »att  så  många  borgare 
i  staden  uthi  hans  handtering  göra  honom  inpass».  I  bref  af  den  V? 
8.  å.  begärde  collegium  medicum  hos  landshöfdingen  i  Åbo,  »det  täcktes 
hr  landshöfdingen  draga  den  försorg  att  Eongl.  Majrts  helsosamma  för- 
ordningar och  påbud  intet  mage  af  borgerskapet  der  å  orten  förkränckias 
och  apothekaren^  som  med  stoor  omkostnadt  provision  till  sin  officin 
måste  giöra,  derigenom  må  förfördelas,  som  härtill  skedt  är,  och  altså 
nödvändigt  crepera,  uthan  njuta  Eongl.  Majrts  nåd.  privilegier  till  godo». 
Ehuru  landshöfdingen  den  ^'^j^  svarade,  »att  han  uthi  thetta  målet  Eongl. 
Maj:ts  medicinalordning  efterkommit  och  uthi  saken  nödiga  ordres  stalt 
att  slijkt  monde  afhjälpas  och  af  böjas»,  och  äfven  enskilde  borgare  böt- 
fälldes  för  olofligt  försäljande  af  medikamenter,  synas  dessa  åtgärder 
likväl  icke  medfört  någon  verkan.  Man  finner  nämligen,  att  professor 
Petter  Hjelm  i  Åbo  inlemnat  till  kollegium  ett  memorial  jämte  kopia 
af  landshöfdingens  bref  till  Åbo  magistrat,  i  hvilken  skrift  Hjelm 
enligt  protokollet  den  "/»  1706  begärde: 

»l:o)  en  handräckning  af  CoUegio,  emoth  dem  som  giöra  både  doc- 
tören  och  apothekaren  ingrep  och  skada  uthi  deras  embete,  emedan 
landshöfdingens  åthvamingar,  som  af  copian  ses,  ingenting  hjelpa  will. 
2:o)  Huru  med  confiscation  af  en  dehl  medicinaliske  varor  (som  ther  på 
orten  äro  af  fiskalen  beslagna  och  stå  under  arrest),  skall  förfahras: 
emedan  ej  något  expresse  therom  finnes  uthi  k.  constitutioneme». 

EoUegium  resolverade,  »att  efter  som  detta  är  en  executionssak,  kan 
collegium  therpå  ej  svara,  för  än  thet  boos  kongl.  senaten  wore  angifwit, 
til  hvilken  ända  hr  arch.  Hjaerne  med  d:r  Ribe  och  prof.  Hjelm  skulle 
gå  til  Hans  Excellens  gref  Gyldenstolpe  sig  therom  at  förfråga». 

På  grund  af  förnyade  klagomål  från  apotekarens  sida  nödgades 
collegium  medicum  anmäla  ärendet  hos  d.  v.  landshöfdingen  Justus 
Palmen  berg   den   ^Vio   1709.     De   utfallande   böterna   borde   enligt 


i  Finska  Läk.  Sällsk.  Handl.  ZKIH:  328  och  är  dessutom  tryckt  i  Ibo  Tidningar  för 
den  %  18ö9, 


456  APOTBK  I  ÅBO. 


koUegii    mening   tillfalla  fiskalen,    »som   dem   anklagar,   på  det  han  så 
mycket  mera  dertill  må  stimuleras». 

Apotekaren  i  Åbo  ansågs  lyda  under  akademin.  Oaktadt  sitt 
erhållna  privilegium  var  denne  Relau  icke  examinerad,  eftersom  coUe- 
gium  medicum,  när  Relau  uppgaf  sig  vara  sinnad  att  flytta  till  Öster- 
botten, den  ^Via  1<^07  förklarade,  att  då  han  »intet  är  «f  k.  coUegio 
medico  hvarken  examinerad  eller  för  apothekare  erkiänd,  kan  det  lemnas 
academien  att  decidera  och  tager  sig  coUegium  intet  deraf.  Yill  Öster- 
botten hafva  honom  till  apothekare^  kunna  de  honom  begära  in  loco  et 
foro  competenti».  Först  när  Relau  1708  muntligen  klagade  i  kollegium 
öfver  det  förfång  borgarene  i  Åbo  gjorde  honom  i  hans  näring,  hvarvid 
han  »fått  hvarken  hjelp  eller  handräckning»,  fordrade  kollegium,  »för  att 
hafva  bättre  grund  att  försvara  honom»,  att  han  borde  låta  behörigen 
examinera  sig.  Härom  förekommer  i  coUegii  medici  protokoll  den  ^•/^ 
1708,  att  han  väl  godkändes  i  förhöret,  »men  att  han  skulle  utan  tvifvel 
hafva  mehra  öfning,  om  han  wore  på  en  ort,  hvarest  medikamenter 
mera  afsättas  kunna.  Som  hans  vilkor  äro  ganska  svaga,  fordrades  inga 
penningar  af  honom,  utan  förmantes  han  sig  thermed  att  infinna,  när 
han  kommer  till  bättre  vilkor  och  lägenhet». 

Apoteket  i  Åbo  torde  dock  fortfarande  varit  i  ganska  dåligt  skick, 
alldenstund  professor  Hjelm  anmälde  i  kollegium  den  ^V?  1708,  att 
Relau  var  oförmögen  att  hålla  apoteket  vid  makt,  »klagandes  jemväl 
öfver  det  intrång  kryddkrämarene  med  medicamenters  försäljande  giöra 
apothecaren»  ^).  Han  hade  till  och  med  erbjudit  en  Lorentz  Haggseus 
att  öfvertaga  apoteket  i  Åbo. 

Dessa  förhållanden  väckte  hos  Relau  tanken  på  att  lemna  denna 
stad.  Han  anhöll  nämligen,  såsom  nämdt,  i  coUegium  medicum  den  ^/^^^ 
1708  om  rekommendation  till  Österbotten  eller  någon  annan  ort,  »emedan 

o 

han  uti  Abo  lijder  så  stort  förtryck  och  förfång  uthaf  kryddkrämare,  så  att 
han  ther  ej  längre  blifwa  kan».  Denna  plan  kom  likväl  icke  till  verk- 
ställighet, alldenstund  collegii  medici  protokoll  den  "/^  1709  innehåller, 


')  CoUegii  medici  protokoU  den  »7,  1708. 


APOTSK  I  ÅBO.  457 


att  med  anledning  af  klagomål  emot  Relau  och  hans  förklaring  der- 
öfver,  »uti  hvilcken  några  svåra  expressioner  woro»,  skulle  bref  af  gå  till 
konsistorium  academicum  och  landshöfdingen,  dit  saken  kunde  remitteras. 
Mot  slutet  af  stora  ofreden  öfverflyttade  Relau  till  Sverige,  der  han 
dog  som  apotekare  i  Linköping  1737,  och  Åbo  var  åter  någon  tid  utan 
apotek  ^). 

Landshöfdingen  i  Åbo  Otto  Reinhold  Yxkull  begärde  derför, 
att  coUegium  medicum  ville  fordersammast  ditsända  en  apotekare  och 
föreslgg  dertill  den  ^Vio  1^22  »apothekaregesällen  Monsieur  Jonas 
Synnerberg».  Denne  förklarade  sig  dertill  villig,  men  önskade  först 
underrätta  sig  om  hvilka  privilegier  och  förmåner  han  dervid  kunde 
påräkna.  Han  fordrade  dessutom  fria  husrum  och  att  kryddkrämarne 
icke  finge  honom  till  förfång  sälja  några  medikamenter.  Synnerberg, 
som  den  ^i/^^  1722  undergick  examen  och  den  ^^3  1^23  erhöll  privile- 
gium, synes  hafva  kort  derpå  bragt  sitt  apotek  till  stånd,  alldenstund 
kollegium  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  den  ^76  1^25  anmälde,  att 

»som  intet  allena  baron  och  landshöfdingen  i  Abo,  utan  ock  den 
kongl.  hofrättens,  consistorii  acadeinici  och  magistratens  deputerade  leda- 
möter bewijstadt  den  innevarande  åhr  den  ^^/j  håldne  generale  visitation 
pä  Synnerbergs  nyss  uprättade  apothek  och  derföre  i  bästa  måtto 
recommenderat  honom  till  detta  coUegium  at  befordra  dess  angelägenhet, 
så  bönfaller  Ed.  Maj:t8  coUegium  medicum  i  und.  det  tächtes  E.  K.  M.  i 
nåder  hielpa  honom  med  den  Åbo-apotheket  tillförene  nådigst  förunte  tull- 
frihet hälst  en  sådan  benådning  är  aldeles  enlig  med  Ed.  Eongl.  Majits 
borgareståndet  åhr  1723  nåd.  förunte  privilegiers  42  §. 

Med  anledning  af  denna  coUegii  medici  hemställan  utfärdades 
nedanstående  k.  bref  af  den  ^s/^  1725: 

»Såsom  hos  088  generalmajoren  och  landshöfdingen  Otto  Rein- 
hold Yxkull  så  väl  som  coUegium  medicum  här  i  staden  i  under- 
dånighet   intercederat   för   provincial-    och   stadsapothekaren    i    Abo    oss 


*)  Sacklén  uppgifver  visserligen  i  -^ Sveriges  apotekarehi stortå*^  s.  275),  att  Nils 
Wasström  varit  »stads-,  provincial-  och  akademieapotekare»  i  Abo  omkr.  1723  och 
1724,  men  denna  uppgift  beror  på  något,  misstag  och  W.  om  namnes  icke  heller  i 
oollegii  medici  handlingar. 


458  APOTSK   I   ÅBO. 


ftlskelig  Jonas  Synnerberg,  hvilken  dersammastädes  ett  nyttigt  och 
fulikomligit  apothek  till  stadens  och  landets  förnödenhet  inrättat,  att  dera 
varda  försedd  med  Wårt  nådiga  privilegium,  samt  därvid  niata  de  för- 
måner till  godo,  som  hans  antecessor  Relän  i  nåder  förunte  varit;  och 
Wi  så  mycket  mer  benägne  äre  dertill  att  samtyckia,  som  bemälte 
Synnerberg  af  collegio  medico  gifves  ett  godt  loford  om  dess  kund- 
skap  och  förfarenhet  uti  apothekare  wettenskapen,  samt  att  bemälte 
apotheque  är  af  honom  i  det  stånd  bräkt,  att  det  länder  inwåname  der 
ä  orten  till  beqvämlighet  och  nytta;  altså  wele  Wi  härmed  och  i  kraft 
af  detta  Wårt  öpna  bref  och  privilegio  samt  i  anledning  af  den  42  § 
uti  Wår  på  städemas  allmänna  besvär  vid  nästl.  riksdag  gifne  resolution, 
nådeligen  hafva  förundt  och  efterlåtit  honom  Jonas  Synnerberg  att 
uti  Åbo  stad  till  stadsens  och  landets  bästa  deromkring  få  häUa  des 
dersammastädes  inrättade  apotheque,  på  sätt  som  sådant  ofvanrde  hans 
antecessor  Relau  i  förmågo  af  högstsal.  Hans  Maj:t  Konung  Carl  Xl-.tes 
öpne  nådige  bref  af  den  '/e  1^09  förunt  warit.  Hvarvid  Wi  jemwäl  i 
nåder  bevilje  honom,  det  han  äfven  som  Relau  för  honom  undfått,  må 
njuta  tullfrihet  först  på  de  materialier,  hvilka  han  utifrån  till  Åbo  inför- 
skrifver  och  för  medicinalier  allenast  kunna  varda  räcknade:  Sedan  och 
på  specerie  och  annat  som  han  till  bemälte  apotheque  kan  behöfva,  så 
stor  frihet  i  tullen,  som  på  etthundrade  dal.  smt  kan  bestiga,  förutan  ett 
faat  franskt  brännewijn,  men  för  alle  andre  materialier  skall  tullen  erläggas 
och  betalas,  skolandes  han  deremot  wara  förbunden,  att  alltid  försee 
apothequet  med  goda  och  nyttige  medicamenter,  och  desamma  för  ett 
billigt  priis  till  inwåname  där  i  staden  samt  landet  omkring  sällja  och 
föryttra»  ^). 

I  bref  till  coUegium  medicum  af  den  Vs  1733  meddelade  professor 
Herm.  Dieder.  Spöring,  att  Synnerberg  följde  den  i  Stockholm  1726 
»modererade»  taxan^  och  denne  begärde  i  en  till  Kongl.  Maj:t  den  ^/jj 
1738  ingifven  skrift,  att  i  Stockholm  få  tillgodonjuta  sina  tullfribeter, 
emedan  han  för  sjölägenhetens  skull  nödgats  taga  sina  medicinalier 
genom  Stockholm. 

Åf  Synnerbergs  efterträdare  Johan  Jakob  Lydeman,  som 
examinerades  den  ^^/^  1762,  fordrade  coUegium  medicum  att,  innan  han 


^)  Jämte  andra  upplysningar  benäget  meddeladt  af  hr  assessor  E.  J.  Hongberg. 


AFOTBK  I  ÅBO.  459 


kunde  erhålla  betyg,  han  antingen  i  Stockholm  eller  i  Åbo  hos  provin- 
sialläkaren Haartman  ytterligare  åtnjöte  undervisning  i  apotekare- 
konsten. När  kollegium  den  ^/^  s.  å.,  efter  det  Lyderaan  uppvist  ett 
sådant  af  assessor  Lind  hult  utfärdadt  intyg,  skulle  hos  Kongl.  Maj:t 
anhålla  om  privilegium  för  honom  att  vara  apotekare  i  Åbo,  »med  de 
fri-  och  rättigheter,  som  hans  företrädare  allernådigst  åtnjutits,  upplystes 
det,  att  Synnerberg  numera  ångrat  sitt  köpeaftal.  Lydeman  erhöll 
dock  den  Vs  1763  privilegium  som  stads-  och  provinsialapotekare,  men 
lefde  en  tid  i  stort  ekonomiskt  betryck.  Magistraten  i  Åbo  var  1775  i 
beråd  att  på  öppen  auktion  försälja  apoteket  med  inventarier  och  droger, 
sedan  Lydeman  till  sina  kreditorers  förnöjande  afstått  detsamma. 
CoUegium  medicum  tog  sig  liäraf  anledning  erinra  magistraten,  »att  icke 
apotheksprivilegierna  ifrån  väsa  och  materialier  separera  till  undvikande 
af  all  den  oreda,  som  häraf  kunde  förorsakas»  ^).  Apoteket  förblef  dock 
i  Ly  de  mans  hand  till  1796,  hvarefter  det  mot  en  köpesumma  af 
100,000  dal.  kmt  öfvergick  till  Anders  Abrahamsson  Mjödh,  utan 
att  han  dera  sökte  privilegium,  och  försåldes  sedermera  till  Gabriel 
Freudenthal,  som  den  ^7?  1803  undergick  apotekare-examen  i  Stock- 
holm. Denne  anlade  1814  i  Åbo  en  kinaqvarn  och  sålde  s.  å.  sitt 
apotek  åt  Johan  Julin  d.  ä. 

Innan  Åbo  erhöll  provinsialläkare,  ålåg  det  medicine  professorn 
att  förrätta  de  påbjudna  apoteksvisita.tionerna.  Såsom  betecknande 
för  tiden  må  anföras,  att  landshöfdingen,  åtminstone  stundom,  insände 
till  högre  ort  det  dervid  förda  protokollet  Ur  sundhetskommis- 
sionens  förhandlingar  den  Va  17^4  framgår  nämligen,  att  dåvarande 
landshöfdingen  i  Åbo  Johan  Georg  Lilljenberg  den  ^Vi  s.  å.  öfversände 
»förteckning  på  de  simplicia  och  composita»^  som  funnos  i  apoteketii 
Åbo,  jämte  sjelfva  visitationsprotokoUet,  » uppräknandes Jäf ven  de  i  länet 
befintliga  medicine  doctorer  och  fältskärer.  Och  som  det  befants,  att 
ganska  få  chirurgi  der  i  länet  finnas,  så  afgår  bref  till  hr  landshöfdingen 
med  anmodan  att  förskaffa  flere  chirurgi  till  länet». 


*)  CJollegii  medici  protokoll  den  ^/^  1775. 


460  APOTSK  I  ÅBO. 


Den  nyutnämnde  provinsialläkaren  i  Åbo  Johan  Haartman  bör- 
jade kort  efter  sin  ankomst  till  orten  att  arbeta  på  anläggandet  af  ett 
andra  apotek  och  Lars  Henrik  von  Mell  flyttade,  sedan  akademin 
erhållit  privilegium  på  ett  apotek,   som  dess  förste  innehafvare  till  Åbo. 

Sjelfva  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1755  »angående  frihet  för  Åbo  aka- 
demi att  inrätta  ett  särskildt  apothek  der  i  stadens  var  stäldt  till  riksrådet, 
och  akademikanslern  grefve  C.  G.  T  ess  in  och  har  följande  lydelse: 

»Af    eder     underdåniga    skrifvelse,     daterad   den    V?    sistförlidne, 

r 

hafve    \Vi   i  nåder  inhemtat,    hurusom  consistorium  academicum  i  Abo  i 
anledning    af   apothekaren    Lars  von  Mells  gjorda  ansökning  att  blifva 
antagen  till  apothekare  vid  Wår  academie  derstädes  inkommit  med  före- 
ställning om  frihet  för  bemälte  academie  att  äf vensom  de  öfrige  academier 
efter   privilegium  fä  inrätta  dess  eget  apothek  der  i  staden,    på  det  icke 
allenast    medicine    studiosi   mage  der  hafva  tillfälle  att  fritt  öfva  sig  uti 
kiännandet   af   de   till  materia  medica  hörande  simplicia,   samt  vara  till- 
städes   uti    laboratorio    att   lära   de    förefallande  chemiska  processer  och 
handgrepp,    utan  ock  staden  såväl  som  det  omkring  liggande  vidsträckta 
landet   blifva   bättre   betjänte    med   medicinalier   än  det  hittills  skiedt  af 
det  enda   apoteket   i  länet,    som  stadsapothekaren   Jonas   Synnerberg 
innehafver,    förmenandes    consistorium  academicum  det  denne  apothekare 
den    ^Vs    1723    förunte    privilegium    att  ensam  hålla  apothek  i  Åbo,   så 
mycket    mindre   kunna    ligga   academin    härutinnan    i   vägen,    som  detta 
privilegium  är  vilkorligt  och  sträcker   sig  icke  längre  än  till  dess  staden 
kunde    sig    förkofra   och   blifva    så  folkrik,    att  der  mera  än  ett  apothek 
behöfdes,    hvilket    på   nuvarande    tid    tyckes    inträffa.     Af   samma  tanke 
förklaren  I  eder  äfven  vara  och  hemställen  fördenskull  Wårt  nådiga  väl- 
behag underdånigst,  om  icke  oss  täcktes  till  denna  ansökning  gifva  nådigt 
bifall,   så  att  förenämnde  apothekare   von   Mell,    om  hvars  skicklighet, 
flit  och  redelighet  consistorium  academicum  förmält  sig  vara  fuUkomligen 
försäkradt,  till  academiens  apothekare  må  antagas,    med  det  förbehåll  att 
medicinao  studiosi  få  nyttja  den  frihet,   som  omförmäld  är.     Till  närmare 
underrättelse  härutinnan  och  pä  det  att  stadsapothekaren  i  Åbo  Synner- 
berg  ej    måtte    hafva   orsak    att    klaga   det    han  ej  blifvit  hörd  uti  ett 
ärende,  som  rörer  ett  honom  förundt  privilegium,  hafve  Wi  låtit  infordra 
dess  utlåtande  genom  landshöfdingen  Lilljenberg,   hvilken  sig  äfven 
härutinnan  yttrat,  och  sedan  det  ena  med  det  andra  uti  noga  och  behörigt 


APOTEK  I   ÅBO.  461 


ofvervägande  tagit,  befinnandes  af  landshOfdingens  berättelse  det  antalet 
af  menniskor  i  Åbo  stad  ifrån  år  1723,  då  Synnerberg  dess  privile- 
gium erhöll,  mer  än  till  hälften  sig  förökt  och  tilltagit,  på  hvilken  hän- 
delse samma  privilegium  raedgifver,  det  ännu  ett  apothek,  jemte  hans 
må  anläggas;  fördenskull  prof  ve  Wi,  i  anseende  till  de  å  academiens 
sida  andragne  skäl  och  omständigheter,  i  nåder  godt  att  samtycka  till 
den  af  eder  i  förenämnda  måtto  sökta  frihet  för  academien  i  Åbo  att 
inrätta  och  hålla  ett  särskildt  apothek  där  i  staden,  samt  att  äfven  före- 
nämnde von  Mell  till  academiens  apothekare  under  ofvannämnde  vilkor 
må  antagas  och  förordnas:  Hvilket  eder  tiU  nådigt  svar  lemnas,  på  det 
I  vidare  mage  föranstalta  om  hvad  till  verkställigheten  dera  på  eder 
försorg  ankom  mer  >. 

De  i  det  föregående  utförligt  omnämnda  åtgärderna  med  afseende 
å  vissa  förbjudna  öfverflödsvaror  och  deras  införsel  i  riket  medförde 
isynnerhet  för  apotekarene  och  det  aQägsna  Finland  en  mängd  svårig- 
heter. När  apotekaren  von  Mell  anhöll,  att  från  packhuset  utfå  åtskilliga 
från  Wisraar  införskrifna,  men  i  senast  utfärdade  förordning  till  införsel 
numera  förbjudna  varor,  förfrågade  sig  kommersekollegium  den  ^V?  1757, 
»om  dessa  varor  voro  för  von  Mells  officin  nödiga»,  och  collegium 
medicura  svarade,  att  de  i  fråga  satta  apoteksvarorna  väl  voro  för  en 
apotekare  mer  eller  mindre  nödvändiga,  men  att  en  del  borde  af  honom 
sjelf  beredas  och  hvad  särskildt  specerierna  angår,  så  vore  de  alle- 
samman numera  umbärliga,  sedan  kollegium  utfärdat  en  kungörelse  om 
surrogater  i  deras  ställe^).  Härmed  fick  han  sig  nöja.  Ännu  må  här 
nämnas,  att  under  den  tid  det  ålåg  collegium  medicum  att  bestämma 
den  mängd  vin  och  kognac  en  hvar  apotekare  för  året  fick  sig  beviljad, 
tillerkändes  åt  hvartdera  apoteket  i  Åbo,  äfvensom  åt  apoteken  i  Helsing- 
foi-s  och  Lovisa,  9  ankare  franskt  brännvin,  3  ankare  portugisiskt  vin  och 
2  ankare  rhenskt  vin,  medan  apoteken  i  Vasa,  Borgå  och  Tavastehus  fingo 
åtnöja  sig  med  motsvarande  två  och  en  ankare. 

Om  von  Mell  är  det  kändt,  att  han  vid  Kuppis  anlagt  en  tobaks- 
plantering  och  en  större  trädgård,   afsedd  för  odling  af  medicinska  och 


*)  CJollegii  medici  protokoll  den  *•/,  1757. 


402  Ål»OTBK  I  WIBOBO. 


hashållsväxter  ^).  Äfven  apotekarene  Synnerberg  och  Lydeman 
sysselsatte  sig  med  odling  af  medicinalYäxter  i  Åbo,  likaså  Stengrund 
i  Björneborg,  Bergström  i  Borgå,  Julin  i  Uleåborg  m.  m. 

Efter  von  Mel  Is  frånfälle  1791  innehades  akademiapoteket  af  hans 
provisor  Kristian  Åkerman,  som  skötte  det  till  sin  död  den  Vio  1^10. 
Förvaltningen  af  apoteket  öfvertogs  sedan  1811  af  Johan  Jakob  Julin 
(adlad  von  Julin),  som  öfverflyttade  detsamma  till  Helsingfors  1828. 

2.  I  Wiborg  omnämnes  i  slutet  af  sjuttonde  seklet  en  d:r  Alphu- 
sius  såsom  ägare  af  apotek.  Om  denne  Älphusius  förmäles  i  collegii 
medici  protokoll  den  %  1706,  att  han  jämte  bifogande  af  sitt  i  Rbeiins 
den  28^5  1705  utfärdade  doktors  diplom  inlemnat  till  kollegium  en  skrift, 
hvaruti  han  anförde: 

»att  Eongl.  Maj: t  hade  a.  1698  på  collegii  reoommendation  med 
bref  och  privilegier  till  provinciens  och  staden  Wijburgs  landmedicus 
honom  stadfästat  med  förbåd  at  ingen  annan  skal  få  ther  practioera  eller 
medicamenta  försällia ;  beder  therföre  att  collegium  will  taga  honom  uthi 
sitt  försvar  emoth  en  apothekare  och  barberare,  som  giöra  honom  uthi 
dessa  privilegier  ingrep,  han  will  gierna  betahla  hvad  han  therfOre  bör 
till  collegii  cassa  erläggia.  Therpå  resolverades,  at  honom  skulle  svans, 
att  collegium  honom  tutelam  ej  neka  kan,  utan  will  uthi  alt  hvad  skifiligit 
är  honom  i  försvar  taga,  men  som  apothekaren  är  af  Eong^.  Majits  och 
rijkets  fiender  föijagat,  skulle  det  ej  allenast  vara  ochristeligen,  utan  ock 
af  konungen  med  onäde  kunna  uptagas,  om  collegium  skulle  uthi  sådan 
beskaffenhet  falla  honom  alt  för  hårdt  och  orten  upsäja,  hvarföre  han  måste 
tåhla  at  han  någon  tid  ther  jempte  honom  vistas^  til  des  fredstider 
blifwa,  enär  collegium  denna  saken  widare  uthi  consideration  will  taga, 
som  och  att  han  sender  en  copia  af  konungens  privilegier». 

Denne  Älphusius,  som  tillika  var  »landmedicus»  i  Wiboig, 
anförde  dessa  klagomål  i  collegium  medicum  öfver  en  apotekare  Brändes 
och  dennes  »olofliga  praktik».  När  denne  Brändes,  hvilken  inför  kolle- 
gium aflagt  apotekareexamen,  den  ^^/g  1706  anmälde  i  kollegium,  att 
han,   som   nödgats   flytta   från   Nyen  undan   fienderna,   hade  för  afsikt 


*)  Åbo  Tidningar  1774.    N:o  6. 


APOTBK  I  HEL8INOFOB8.  468 


att  nedsätta  sig  i  Wiborg,  tillrådde  kollegium  honom  att  hellre  begifva  sig 
till  Helsingfors  eller  Borgå,  »eftersom  Wiborgs  stad  ej  förmår  föda  tvenne 
apothekare»,  och  erbjöd  sig  kollegium  att  förskaffa  honom  privilegium. 
Brändes  qvarstannade  emellertid  i  Wiborg,  hvilket  framgår  deraf  att  d:r 
Alphusius  åter  den  ^V?  1<^07  muntligen  klagade  i  kollegium  deröfver. 

3.  Till  apotekare  i  Fredriksliamii  blef  en  Henning  Rothfeldt 
1731  föreslagen  af  landshöfdingen  Frisenheim  och  äfven  examinerad 
i  coUegiura  medicum  den  *%  1732.  Han  erhöll  s.  å.  privilegium  på 
apoteket  I  skrif velse  till  kollegium  af  den  %  1738  klagade  han,  att 
fältskäreme  »der  å  orten  sjelfve  till  salu  hålla  och  emot  förordningame 
applicera  preparerade  medicameDter». 

4.  Det  dröjde  länge,  innan  Helsingfors  fick  apotek.  Riksdags- 
fullmäktigen för  denna  stad  vid  1723  års  riksdag  Abraham  Wetter 
anhöll  i  underdånig  skrifvelse  af  den  ^Vi  s*  ^i  ^^  Kongl.  Maj:t  ville  på 
grund  af  landshöfdingens  och  magistratens  begäran  förse  apotekaren 
Johan  Gottlieb  Schmieder  med  privilegium  på  apotek-i  Helsingfors, 
»emedan  en  sådan  vid  gränsen,  der  förmodligen  fästningsverk  kommer 
att  anläggas,  synes  högst  nödig,  och  ehuruwähl  det  förekommit  mången 
svårt  att  på  en  ruinerad  ort,  som  dessuthan  fienden  så  nahr  belägen  är, 
sig  nederlåta,  dock  har  landshöfdingen  tillika  med  magistraten  alla  dhe 
i  dy  måhl  gjorde  inkast  och  svårigheter  med  så  behagelige  färger  öfver- 
strukit,  att  en  och  änder,  så  i  commercien,  som  flere  sciencer  evertuerade 
sinnen  sig  låtit  öfvertala  att  till  Finland  med  sin  egendom  flytta  och 
qvarbUfva».  Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  den  »V-s  1723  och  utfärdade  för 
Schmieder  enahanda  privilegium,  som  för  Synnerberg  i  Abo.  Han 
flyttade  likväl  icke  till  Helsingfors,  utan  qvarstannade  i  Stockholm. 

Efter  någon  tid  uppkallad  till  collegium  medicum,  för  att  redogöra 
för  orsaken,  hvarför  han  icke  begifvit  sig  till  Helsingfors,  der  lands- 
höfdingen Stjerncrantz  anmält  en  svår  boskapspest  vara  rådande, 
uppgaf  Schmieder,  att  han  väntade  på  resolution  rörande  privilegiet, 
och  ytterligare  uppkallad  den  *Vio  1724  anförde  han  som  skäl,  »att  han 
ännu  icke  fått  privilegier  och  derför  icke  ämar  resa  dit».   Tillika  berät- 


464  APOTBK   I  HEL8IH0F0RS. 


tade  ban  sig  vara  engagerad  till  Ryssland  och  stå  under  protektion  af 
ryske  envoyén  Bestouscheff.  I  coUegii  medici  protokoll  den  '/s  1^25 
namnes,  att  Schm leders  privilegium  låg  färdigt  i  k.  kansliet,  men  att 
han  vägrat  utlösa  det,  emedan  han  icke  fått  tullfrihet  Den  egentliga 
orsaken  till  Schmieders  obenägenhet  att  öfverflytta  till  Finland  synes 
varit,  att  han  under  tiden  i  hemlighet  sysselsatte  sig  med  försäljning  af 
medikamenter  i  Stockholm.  Apotekarene  besvärade  sig  nämligen  i  coUe- 
gium  medicum  deröfver,  »att  Schmieder  skall  hafva  ett  starkt  tillopp 
och  likasom  ett  litet  apotek  i  huset.  Äfvenså  gör  en  annan  viss  apo- 
thekare,  som  alltid  skall  bära  sina  medicamenter  i  sina  byxsäckar»  ^). 
Äf  denna  anledning  förmantes  han  af  kollegium  allvarligen  »att  afhäUa 
sig  från  sitt  vanliga  bönhaseri  »och  af  öfverståthållaren  förständigadee 
han  »att  taga  något  lofligit  näringsmedel  och  intet  practicera  här  i  staden, 
derest  han  ej  will  blifwa  förwister». 

Först  omkring  tio  år  senare  anhöll  Sebastian  Stier,  som  ogillats 
i  sin  första  examen  den  Ve  1730,  men  derefter  godkänts  den  ^Ve 
följande  år,  i  en  på  tyska  skrifven  inlaga,  daterad  Helsingfors  den  *'/, 
1734,  om  Eongl.  Maj:ts  privilegium  på  apotek  i  Helsingfors  jämte  till- 
stånd, »att  få  föra  Hans  Majestäts  namn  uti  sin  skild  t  och  vapen  för 
sig,  sina  barn,  barnabarn  och  efterkommande»,  hvarjämte  han  begärde, 
»att  ingen  annan  apothekare  må  få  sättja  sig  neder  i  samma  stad,  tillika 
med  honom,  utan  Kongl.  Majrts  allernådigste  consence  dertill,  äfvensom 
att  få  tullfrihet  på  ett  eller  annat  faath  franskt  brännewijn  att  få  inför- 
skrifva,  såsom  efter  k.  medicinalförordningens  innehåld  nödige  till  medi- 
camenters  praeparerande  och  förfärdigande».  I  utlåtande  af  den  "/^  1735 
tillstyrkte  kollegium,  att  Stier  allena  måtte  der  få  hålla  apotek,  så 
mycket  mera,  »som  orten  är  så  liten  och  afgången  rioga,  dock  bör  han 
ther  igenom  ej  få  taga  sig  anledning  att  för  de  fattiga  sjuka  allt  för 
högt  och  obilligt  stegra  sina  wahror».  Derjämte  förordade  kollegium 
honom  till  undfående  af  en  mot  afgången  och  apotekets  egentiiga  behof 
svarande  tullfrihet,  uppgående  för  en  del  apotekare  till  50,  for  andra 
till  150,  för  några  ända  till  200  dal.  smt  om  året 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  ^j^^  1725. 


APOTBK   I  HSLSINaFOBS.  465 


Sebastian  Stier  erhöll  den  "/g  1735  priviJegium  och  rättighet 
att  ensam  i  Helsingfors  hälla  apotek,  »men  angående  den  sökta  tull- 
friheten på  apotekarevaror  och  bränvin  hafve  wi  för  godt  funnit  der- 
öfver  infordra  Wåre  och  riksens  cammar-  samt  commercecollegiers 
underdåniga  utlåtelse».  Apoteket  torde  likväl  varit  i  hög  grad  van- 
vårdadt,  alldenstund  öfversten  och  vice  landshöfdingen  Otto  R.  Ladau, 
jämte  bifogande  af  ett  vid  allmän  rådstuga  i  Helsingfors  den  ^Vio  ^'^^^ 
hållet  protokoll,  anmälde  hos  Kongl  Maj:t  dess  bristfälliga  skick  och 
anhöll  att  få  inkalla  en  annan  apotekare  i  S  ti  ers  ställe.  I  infordradt 
utlåtande  föreslog  coUegium  medicum,  att  landshöfdingen  i  Helsingfors, 
emedan  der  icke  fanns  någon  läkare,  måtte  anbefallas  att  i  och  för 
anställande  af  visitation,  »emot  fri  resa  och  förtärning»,  tillkalla  professor 
Spöring  i  Åbo  och  hemställde  tillika  den  ^'/s  1744,  huruvida  Stier 
kunde  förklaras  förlustig  sitt  privilegium  och  den  af  landshöfdingen  antagne 
apotekaren  Johan  Magn.  Tingelund,  sedan  han  blifvit  vederbörligen 
examinerad,  erhålla  detsamma.  Först  den  ^Va  1*^^^  upplästes  i  kollegium 
Spörings  berättelse  »om  det  släta  och  eländiga  tillstånd,  i  hvilket  han 
funnit  Stiers  apoteque».  Deremot  hade  Tingelunds  apotek  varit  i 
»godt  och  försvarligt  skick».  Med  collegii  medici  tillstånd  afiade  han 
den  ^Va  1<^^7  inför  medicinska  fakulteten  i  Åbo,  d.  v.  s.  professor 
Spöring,  vederbörlig  examen  och  den  Ve  l*^**^  anhöll  collegium  medi- 
cum  om  privilegium,  fri-  och  rättigheter  samt  tullfrihet  för  Tingelund 
såsom  apotekare  i  Helsingfors.  Medels  k.  brefvet  af  den  ^Vs  ^^^^ 
beviljades  honom  rättighet  att  i  »den  af  sig  komne  apothecaren»  Stiers 
ställe  bedrifva  apoteksrörelse  i  Helsingfors  och  dervid  åtnjuta  de  privi- 
legier, fri-  och  rättigheter  samt  tullfrihet,  som  Stier  dittills  innehaft. 

I  den  föregående  skildringen  af  apoteksväsendet  i  Sverige  är  redan 
anförd  t,  hurusom  k.  brefvet  af  den  ^/^  1752  befriade  apotekarene  i 
Stockholm  från  konsumtions-  och  licensafgiftens  erläggande  för  sådana 
inkomna  simpUcia,  som  icke  funnos  att  tillgå  inom  riket.  Måhända 
sökte  flere  apotekare  i  landsorten  att  hugnas  med  samma  förmån.  Åt- 
minstone anhöll  Tingelund  att  för  sin  del  vinna  en  sådan  lindring.  I 
sitt  utlåtande  af  den  >7a  ^'^^^  tillstyrkte  collegium  medicum  hans  begäran 
och   rådet    fann   äfven  denna  begäran  billig,  men  k.  brefvet  af  den  *®/7 

30 


466  APOTBK   I   HBLSINGFORS. 


s.  å.  till  kollegium  förklarade,  »att  Wi  hafve  ansett  bäst  att  berörde  eder 
föreställning  om  en  lika  förmån  för  alla  andre  apothekare  i  proviDcieme 
med  riksens  ständer  vid  nästa  riksdag  först  må  communiceras»  ^).  Äfreo 
Tingelunds  apotek  torde  mot  slutet  af  hans  lefnad  varit  ganska  brist- 
fälligt, alldenstund  coUegium  medicum  den  "/4  1764  beslöt  gifva  honom 
en  allvarlig  föreställning  af  den  anledning,  att  i  hans  apotek  saknats 
både  kina  och  rabarber,  och  skulle  han  derför  uppkallas  inför  lands- 
höfdingen  att  emottaga  denna  föreställning. 

Efter  Tingelunds  död  1765  öfvergick  apoteket  i  Helsingfois 
genom  köp  till  Sven  Dahm,  med  de  fri-  och  rättigheter  samt  tull- 
friheter, som  hans  företrädare  haft  Dahm  gifte  sig  1766  med  Tinge- 
lunds enka  Gertrud  Johanna  Clayhills,  men  erhöll  privilegium 
först  den  ^Va  ^'^^^  ^^^  ^^S  V^^^^  samma  år.  Apoteket  såldes  därefter 
för  18,000  dal.  kmt  och  transporterades  medels  k,  brefvet  af  den  V3 
1770  på  Vilhelm  Elg,  examinerad  i  Stockholm  den  *%  s.  i 
Ofverste  Bauman  klagade  hos  konungen  deröfver  att  apotekaren  i 
Helsingfors  stegrade  priset  på  medikamentema  för  de  finska  bataljonerna 
på  Sveaborg.  CoUegium  infordrade  räkningarna^).  Apotekaren  ålades 
att  jämka  priset  på  medikamenter  så  mycket  möjligt  var  efter  1739  års 
taxa  och  »nuvarande»  penningvärde,  till  dess  den  nya  taxan  kunde 
utkomma  ^). 

Elg  erhöll  assessorstitel  1786  och  blef  1801  riddare  af  Yasa  orden, 
en  stor  utmärkelse  den  tiden  för  en  apotekare.  Han  sålde  apoteket  1813 
och  afled  på  sin  egendom  Botby  nära  Helsingfors  den  ^7a  1823. 

5.  I  Borgå  torde  kring  medlet  af  1740-talet  ett  apotek  blifvit  upp- 
rättad t  Frovisom  Johan  Daniel  Schön,  gift  med  apotekaren  i 
Fredrikshamn  Elfenbeins  enka,  Helena,  uppvisade  i  coUegium  medi- 
cum Kongl.  Maj:ts  bref  af  den  ^Vio  1<^45  till  kammar-  och  kommerse- 
kollegium  samt  statskontoret  angående  hennes   ansökning  att  i  Boi^ 


>)  Se  ofvan  sid.  375. 

•)  Collegii  medjci  protokoll  den  7,  1774. 

«)  CoUegii  medici  protokoU  den  "/j,  177Ö. 


APOTEK   I   BORGÅ.  467 


stad  få  anlägga  ett  apotek,  h varför  8c hön  begärde  undergå  examen. 
Detta  priTilegium,  beviljadt  endast  pä  10  år,  transporterades  ^/^  1750  på 
Gustaf  Åberg,  som  genom  köp  af  8  c  höns  arf  vingar  blifvit  ägare 
af  apoteket 

Landshöfdingen  grefve  Gustaf  Samuel  Gyllenborg  hade 
mellertid  den  ^Vs  ^^^^  anmält  hos  Eongl.  Maj:t,  att  apotekaren  i  Helsing- 
fors Tingelund  begärt  hans  förord  att  allena  få  inrätta  och  hålla  apotek 
så  väl  i  Tavastehus  som  Borgå,  i  fall  apoteket  från  sistnämnda  stad  skulle 
komma  att  flyttas  till  Lovisa.  Deremot  underrättade  konsistorium  i 
Borgå  medels  protokollsutdrag  af  den  ^^1^  1752  collegium  medicum 
derom,  att  invånarene  i  Nyland  vid  öfverenskommelsen  om  aflöningen 
åt  en  provinsialläkare  hade  till  bättre  utkomst  för  honom  och  beqväm- 
ligare  tillgång  till  medikamenter  föreslagit,  att  samme  provinsialläkare 
borde  förse  sig  med  eget  apotek.  Åfven  magistraten  i  Borgå  hade  i 
protokollsutdrag  af  den  */s  s.  å.  yttrat  sig  gerna  se,  att  den  tillför- 
ordnade provinsialläkaren  Jacob  Rudberg  kunde  framom  Tingelund 
hugnas  med  frihet  att  hålla  apotek  derstädes,  :»hvilket  ock  skall  vara 
enligt  med  den  inrättning,  som  är  i  Österbotten s^.  Rudberg  sjelf 
begärde  äfven,  att  collegium  medicum  ville  anmäla  honom  till  privilegium 
att  ensam  försälja  medikamenter  i  Borgå,  så  väl  i  anseende  till  hans 
linga  lön,  som  invånarenes  vana  att  hellre  af  apotekaren  köpa  läke- 
medel, än  inhemta  läkarens  råd,  hvarigenom  han  af  sin  praktik  hade 
föga  eller  ingen  inkomst.  Äfven  collegium  medicum  tillstyrkte  den  ^Ve 
1753,  att  doktor  Rudberg  »i  anseende  till  andragna  omständigheter 
och  den  ringa  lön  han  njuter,  hälst  han  deraf  nödgas  underhålla  en 
faltskärsgesäll  sig  till  hjelp  vid  innevånarenes  betjening  uti  detta  vid- 
sträckta län»,  måtte  hugnas  med  friheten  att  allena  hålla  medikamenter 
till  försäljning  i  Borgå,  dock  med  det  villkor,  att  provinsialläkaren  i 
Tavastehus  tillika  med  några  af  magistratens  medlemmar  i  Borgå  årligen 
må  anställa  visitation  derstädes.  Mot  Tingelunds  ansökning  att  i 
Tavastehus  inrätta  apotek  hade  kollegium  icke  något  att  erinra,  »ehuru 
ofta  nog  de  apotek,  som  hållas  af  apotekare  i  andra  städer,  gemenligen 
äro  illa  besörgde  och  underkastade  klagomål  öfver  medikamentemas 
stegring   utom   andra  ledsamheter».    Vid   föredragning  i  rådkammaren 


468  APOTEK   I  BOBGÅ. 


fann  rådet  »det  vara  emot  all  god  inrättning  och  police  att  provinsial- 
läkaren, som  bör  hafva  uppsigt  öfver  apotheken,  sjelf  skalle  få  hålla 
medikamenter  till  salu».  Dessutom  hade  Eongl.  Maj:t  redan  den  ^/|« 
1750  resolverat  att,  ehuru  magistraten  i  Borgå  jämte  andra  invånare 
uttalat  en  önskan,  att  den  blifvande  provinsialläkaren  kunde  f&  inköpa 
ett  i  staden  varande  apotek,  denne  icke  finge  tillhandla  sig  ett  sådant 
Härpå  afiät  Kongl.  Majit  den  V9  ^T^^  till  coUegium  medicum 
följande  skrifvelse: 

»Wi  hafva  i  nåder  låtit  oss  föredragas  edert  underdåniga  svar  och 
utlåtande  af  den  ^Ve  Bistförl.  angående  apothekarens  i  Helsingfors, 
Johan  Magni  Tingelunds  igenom  landshöfdingen  Gref  Gyllenborg  i 
underd.  anmälte  ansökning,  at,  för  andragne  orsaker,  honom  mätte  i  nåder 
beviljas  att  få  inrätta  apotheque,  så  väl  i  Tavastehus,  som  i  Borgå,  i  fall 
detta  sistnämda  skalle  komma  at  flyttas  till  Lovisa.  Härvid  andragen  I, 
hurusom  I  utaf  Consistorii  Borgoensis  protocoUs  utdrag,  hållet  den  ^/4 
sistl.  inhemtat  at  invånarene  i  Nylands  län,  vid  öfverenskommelsen  om 
ailöningen  för  en  provincialmedicus,  hafwa,  till  bättre  utkomst  för  honom 
och  bequämligare  tillgång  tiU  medicamenter,  föreslagit,  att  samma  pro- 
vincialmedicus borde  förse  sig  med  egit  apothek^  i  följe  hvaraf  den 
tillförordnade  provincialmedicus  doktor  Jacob  Rudberg,  skall  förskaibt 
sig  nödiga  medicamenter  härifrån  Stockholm  i  förhoppning,  at  efter 
skeende  flytning  af  det  i  Borgo  befinteliga  apotheket  derslädes  då  iå 
inrätta  ett  oungängeligt  apothek.  I  anseende  hvartill,  såsom  och  hvad 
eljest  härvid  blifvit  anfördt,  I  underdånigt  hemställen,  om  icke  bemälte 
Budberg  må  i  nåder  hugnas  med  frihet,  at  allena  hålla  medicamenter 
till  försälgning  i  Borgo,  på  sätt  som  redan  inrättningen  är  för  provincial- 
medicus i  Wasa.  Detta  hafve  Wi  tagit  i  behörigt  öfver  vägande,  och  soji 
Wi  för  de  härvid  förekomne  omständigheter  finna  betänckeligt  att  till 
denna  eder  underd.  hemställan  lämna  Wårt  bifall,  men  vele  i  så  måtto 
hafva  samtyckt  till  apothekaren  Tingelunds  underdåniga  ansökning  att 
han  må  inrätta  apothek  i  Tavastehus  stad  till  dess  någon  sig  tillbjuder 
att  derstädes  hålla  egit  apothek,  så  gifva  Wi  eder  sådant  härmed  till 
svar  och  eftarrättelse  i  nåder  tillkänna. 

När  Åberg  kort  derpå  flyttade  till  Lovisa,  inrättades  likväl  ånyo 
eget  apotek  i  Borgå,  då  Lars  von  Mell,  förordad  både  af  magistraten 
och  landshöfdingen,  genom  k.  brefvet  af  den  *7a  1*^55  fick  rättighet  att 


APOTSK  I  BOBGI.  469 


anlägga  och  hålla  apotek  derstädes  och  hade  »dervid  att  till  godo  njuta 
de  allmänna  privilegier,  som  alla  andra  apothekare  i  riket  förundte  äro, 
dock  utan  att  någon  tullfrihet  dervid  honom  bestås».  Efter  hans  snart 
derpå  1756  skedda  öfverflyttning  till  Åbo  erhöll  Johan  Gustaf  Berg- 
ström magistratens  kallelse  att  vara  apotekare  i  Borgå,  ehuru  Anders 
Swahn  först  blifvit  kallad  och  äfven  uppgjort  köp  med  von  Mel  I. 
Efter  aflagd  examen  inför  collegium  medicum  utfärdades  privilegium 
för  honom  den  "/7  1757  »med  de  friheter  och  förmåner,  som  samtel. 
apothekame  i  riket  allmänt  njuta,  hvarigenom  han  sättes  i  stånd  och 
förpliktas  att  sitt  apotheque  så  mycket  fullkomligare  inrätta  och  under- 
hålla till  stads  innevånarenes  samt  omkring  boende  inbyggares  märkeliga 
fördel  och  fromma».  När  Borgå  stads  borgerskap  genom  sin  riksdags* 
foUmäktig,  borgmästaren  Gabriel  Hagert  1763  anhöll  »om  tullfrihet 
på  så  stort  quantum  medicinalier,  som  i  jemförelse  med  andra  apotek 
kunde  pröfvas  skäligt»,  afslogs  den  ansökta  tullfriheten  i  k.  brefvet  af 
den  ^«/ii  s.  å. 

Anmärkningsvärd  t  är,  att  Bergström  var  en  bland  de  få  finske 
apotekare,  som,  följande  tidens  riktning,  odlade  medicinalväxter  icke 
blott  för  eget  behof,  utan  äfven  till  afsalu.  Han  insände  förteckning 
på  dem  till  collegium  medicum  den  Vi^  1776  och  uppgaf  sig  hafva, 
utom  andra  simplicia^  levererat  80  skålpund  pulv.  lycopodii  till  apo- 
tekarene i  Stockholm.  Missförhållandet  emellan  apotekaretaxan  och 
penningens  osäkra  värde  tryckte  äfven  Bergström.  Vid  en  visitation 
förklarade  han,  att  vissa  medikamenter  såsom  rabarber,  cremor  och 
crystalli  tartari  voro  så  lågt  taxerade,  at  de  icke  utan  förlust  kunde 
försäljas.  Collegium  medicum  antydde  provinsialläkaren  Ekmark,  att, 
om  han  skulle  förmärka  att  apotekaren  Bergström  taxerade  sina  varor 
till  högre  pris  än  taxan,  derom  hos  landshöfdingen  borde  anmälas  ^). 

Apoteket  torde  icke  heller  alltid  varit  i  klanderfritt  skick,  allden- 
stnnd  provinsialläkaren  Björklund  i  collegium  medicum  klagade  öfver 
dess   tillstånd.    Eollegium  beviljade   Bergström  två  månaders  tid  att 


')  Collegii  medici  protokoll  den  V,  1779. 


470  APOTBK   I  WASA. 


ställa  apoteket  i  ordniDg^  så  kärt  det  vore  honom  att  varda  vid  sina 
privilegier  bibehållen*).  Kort  derpå  anmälde  löjtnanterne  C.  Q.  von 
Törne  och  A.  C.  Rid  der  stå  hl  i  skrif  velse  af  den  "^  1804  hos 
kollegium,  att  de  enligt  bifogadt  köpebref  tillhandlat  sig  apoteket  i  Boigå 
och  anhöUo  derför  att  kollegium  ville  utse  en  skicklig  provisor  till  dess 
förestående.  Till  hans  aflöning,  underhåll  och  kläder  anslogo  de  333 
rdr  16  sk  i  riksgäldssedlar  om  året,  hvarjämte  honom  tillförsäkrades  fritt 
boningsrum  med  värme  och  dessutom  respenningar.  Kollegium  föreslog 
förre  apotekaren  vid  Drottningholm  Svante  Johan  Nolleroth*).  Efter 
någon  tid  förklarade  denne,  att  apoteket  var  i  det  skick,  att  visitation 
kunde  för  sig  gå.  Bergström  sålde  sitt  apotek  den  *Vs  ^^^  ^^ 
apotekseleven  Carl  Bäck,  som  konditionerat  hos  Chr.  Åkerman  i 
Åbo,  men  icke  aflagt  föreskrifna  examina.  Bäck  undergick  derför 
farmaciestudiosi  examen  i  collegium  medicum  deu  ^/7  s.  å.  och,  sedan 
magistraten  kallat  honom  till  apotekare,  äfven  apotekareexamen  den  ^/g 
s.  å.  Bäck  dog  1813.  Apoteket  i  Borgå  försåldes  den  Ve  l^H  ^ 
Anders  Gustaf  Gadd,  som  dera  erhöll  privilegium  den  Vio  1812. 

6.  Redan  i  början  af  förra  seklet  hade  en  provisor  Andreas 
Ros  ing  begärt  att  få  inrätta  apotek  i  Wasa.  Collegium  medicum 
lofvade  förorda  honom  och  skref  härom  till  landshöfdingen  den  *Vii 
1706^).  Rosing  torde  återtagit  sitt  anbud,  eftersom  kollegium  den  ^7ij 
1708  hos  landshöfdingen  Lorentz  Glerk  rekommenderade  Albrecht 
Relau.  Sedan  omtalas  icke  vidare  Wasa  apoteket  i  koUegii  hand- 
lingar. Deremot  hade  ett  egendomligt  förhållande  utbildat  sig  derstädes. 
Regements-  och  provinsialfältskären  Herman  Henrik  Hast  hade  erhållit 
tillstånd  att  i  Wasa  hålla  apotek  och  denna  rättighet  öfverfördes  med 
Kongl.  Maj:ts  begifvande  af  den  ^7^  1749  på  hans  son,  provinsialläkaren 
Barthold  Rudolf  Hast.  Denne  sysslade  en  tid  med  apoteksrörelse, 
men,   sedan   han  af  collegium  medicum  den  Vs  1*^^^  aabefalts  att  med 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  •'/,  1804. 
*)  Collegii  medici  protokoll  den  ^j^  1804. 
•)  Collegii  medici  protokoll  den  "/j  1706. 


APOTXE  I  WASA,  471 


det  första  antaga  en  vederbörligen  examinerad  provisor  på  sitt  apotek, 
fann  han  sig  nödsakad  att  apphöra  dermed.  Hast  ingick  derför  aftal 
om  apotekets  öfverlåtande  åt  Jochim  Christian  Eantzau  och  denne 
förband  sig  att  årligen  till  provinsialläkaren  i  Wasa  betala  400  dal. 
kmt  såsom  lönetillskott,  »hwilcken  afgift  alltid  skall  följa  med  apotheket, 
uti  hwilkens  händer  det  må  komma,  så  vida  ock  provincialdoctoren 
alltid  finnes  göra  apothekaren  skyldigt  biträde  till  förekommande  af 
hvad  emot  apothekets  fördel  och  ensamma  rättighet  strider;».  I  kollegii 
hemställan  om  privilegium  för  Eantzau  som  stads-  och  provinsial- 
apotekare  i  Wasa  inflöt  denna  af  Eantzau  den  %  1760  utfärdade 
förbindelse.  Sedan  Eantzau  undergått  apotekareexamen  den  ^^8  ^*  ^-i 
tillförsäkrades  honom  medels  privilegiibrefvet  af  den  ^/s  1763  tull- 
frihet af  200  dal.  smt  >för  medicinalier  och  andra  behof,  som  af  honom 
kunna  införskrifvas,  dock  att  han  och  dess  efterträdare,  enligt  hans 
skrifteiigen  gjorda  förbindelse,  årligen  utan  något  slags  förbehåll,  uppe- 
håll eller  invändning  betala  till  provincialmedicus  i  Österbotten  400  dal. 
kmt  i  stället  för  den  förmån  han  af  apothequet  hittills  kunnat  hafva». 
Om  dessa  förhållanden  lemnar  ett  bref  af  Hast  till  Abr.  Bäck,  date- 
radt  Wasa  den  Ve  1760,  följande  upplysningar. 

»Biefhafvanden  provisom  Eantzau  har  nu  till  det  ändamåhlet 
kommit  till  Stockholm,  att  fä  gä  under  apothequare  examen  därstädes 
och  således  giöra  sig  värdig  at  få  af  kongl.  collegium  fullmagt  på  de 
jura  enom  apothekare  tilkommer,  hvarom  jag  särskildt  genom  memorial 
tni  kongl.  coUegium  ingädt. 

Saken  hänger  så  tillsammans,  at  jag  för  min  dehl  funnit  nästan 
ogörligt  at  förestå  medici  och  apothequare  sysslan  pä  engång;  lämnas 
äter  alt  på  en  betjent,  så  vet  man  och  får  erfara  at  profiten  blir  ganska 
ringa,  om  icke  alsingen.  Härtill  kommer  undflyende  af  folks  tasl,  som 
kunna  föregifva  at  apothequet  ej  så  efter-  och  öfverses  då,  när  dett  är 
ens  egit,  som  när  dett  hörer  en  annan  till ;  i  anseende  hvartill  jag  funnit 
mig  föranlåten,  at  träffa  accord  med  provisom  Eantzau  at  han  åhrligen 
gifver  mig  i  medicinalier  1,500  dal.  smt,  hvilka  medicinalier  äro  mig 
nödiga  på  min  norra  resa  i  lähnet,  doch  efter  lindrigaste  pris  räknat  för 
den  frihet  han  äger  at  få  hålla  apotequc  här  i  Wasa;  dessutom  bör  han 
efter  egit  inköp  inlösa  mina  simplicia  och  efter  öfverenskommelse  betala 
oomposita  medicamenta,  instrumenter  och  annat  dylikt. 


472  APOTEK  I  WASA. 


Accordet  är  för  honom  nog  lindrigt,  men  för  mig  tillrSckeligt, 
medan  jag  härigenom  slipper  en  hop  med  förlag,  bekymmer  med  fålok 
och  annat  som  därtill  hörer. 

Min  ödmjukaste  anhållan  är  fördenskull  till  hr  ai*chiatem,  att  han 
Kantzau  ju  förr  dess  häldre  kunde  blifva  förhulpen  til  examen,  sä  at 
apothequet  med  aldraförsta  igen  blefve  betjent,  som  nu  har  alenast 
en  gosse». 

Kantzau  synes  hafva  eftergjort  och  till  salu  hållit  de  af  provin- 
sialläkaren i  Åbo  Johan  Haartman  i  hans  1759  utgifna  allmänt 
begagnade  läkebok  förordade  medikamenter,  att  döma  af  en  (åtminstone 
tiUämnad,  af  Haartman  sjelf  uppsatt)  annons  i  tidningarna,  deri  det 
heter,  »ty  har  man  ej  längre  underlåta  bordt  att  underrätta  det  allmänna 
det  ofta  nämnde  Wasa  apothekares  efterapade  medikamenter  äro  falska, 
ringhaltiga  och  vida  skilde  ifrån  det  rätta  Assessor  Ha  artmans  >Bes- 
och  Hus  apothek»,  som  endast  till  värkas  af  apothekaren  von  Me  11  i 
Åbo  och  af  honom  försäljas  så  i  Åbo,  som  Stockholm  på  boklådan  i 
Gref  Pehrs  hus  vid  Norrbro  etc.  efter  de  priser  i  boken  utsatte  äro 
samt  lätt  igenkännas  ifrån  de  förfalskade  af  dem  de  engång  brukade 
blifvit».  I  ett  senare  bref  till  A.  Bäck  af  den  ^'/i  ^^^^  ^^^^  Haartman: 
»Herr  Archiatems  råd  angående  Kantzau  approberar  jag  alldeles;  som 
de  i  orten  redan  flere  äro  underrättade  derom  och  jag  nu  tänker  på  en 
ny  upplaga  af  min  bok,  hwilken  blifwer  mehr  än  till  hälften  rättad  och 
förbättrad,  så  kan  dertill  kanskie  anstå  med  kundgiörelsema  i  avisema». 

Vid  Wasa  stads  plundring  af  ryssarna  1808  blef  äfven  apoteket 
sköfladt  och  förstörd  t  Fadren  Jochim  Ghr.  Kantzau  öfverlemnade 
det  nu  åt  sonen  Johan  Christian.  Efter  erhållen  kallelse  af  magistraten 
examinerades  denne  i  collegium  medicum  den  ^Vs  s*  ^-  ^U  apotekare. 
Kantzau  sålde  sitt  apotek  1822  till  Joh.  Henr.  Lindebäck  och 
flyttade  öfver  till  Sverige. 

7.  Äfven  i  Tårastehus  blef  apotek  anlagdt  omkring  medlet  af 
förra  seklet  Såsom  redan  nämndes,  var  apotekaren  Tingelunds  1753 
erhållna  tillstånd  att  inrätta  apotek  derstädes  endast  temporärt  Deremot 
erhöll   hans   biträde,   Anders   Swahn,   som  emottagit  några  riksdags- 


APOTEK   I  TATASTBHU8.  473 


mäns  kallelse  till  apotekare  i  Tavastehus  och  sedan  han  afiagt  apotekare- 
examen den  "/i2  1756,  medels  k.  brefven  af  den  Vn  s.  å.  och  "Vu  1757, 
privilegium  på  apotek  derstädes,  äfvensom  tallfrihet  på  viss  tid.  För- 
gäfves  begärde  Tingelund  i  en  den  ^7is  ^'^56  till  konungen  ingifven 
skrift  att  varda  vid  sina  förmåner  bibehållen.  Apoteksrörelsen  var  dock 
obetydlig.  I  bref  af  den  >•/»  1760  till  Abr.  Bäck  nödgades  Swahn 
framhåUa  behofvet  af  förhöjd  taxa  för  uppstäderna  på  följande  skäl: 

»I  förtröstan  på  wälbome  herr  archiatems  ädelmod,  afgår  min 
ödmjuka  anhållan,  om  görligt  wore,  at  medicinaltaxan  kunde  blifwa 
andråt,  sä  vSl  i  anseende  til  then  dyrheten,  som  nu  för  tiden  är,  som 
ock  för  then  ailägsna  orten,  som  jag  för  min  del  har  at  framforsla 
waror,  ty  förutan  then  dyra  fragten  jag  får  kännas  wid,  ifrån  Stockholm 
till  Åbo,  måste  jag  ännu  17  mihl  landwäg  släpa  waran;  för  denna  wäg 
betalar  jag  42  dal.  kmt  för  et  lass  efter  en  häst,  således  blifwer  waran 
for  mig  ansenligen  dyrare  än  i  Stockholm,  den  jag  likwäl  måste  enligit 
taxan  sälja  för  samma  pris,  som  i  berörda  stad.  I  anseende  till  dessa 
omständigheter  tycker  jag  oförgripeligen,  at  billighetea  fordrade,  det  en 
annan  taxa  wore  för  uppstäder  nödig». 

I  skrifvelse  af  den  ^Ve  1762  förordade  riks.  ständer,  att  apoteket 
i  Tavastehus  skulle  till  medicinaliers  inköp  förunnas  samma  tullfrihet 
eller  100  dal.  smt  årligen,  som  apoteket  i  Helsingfors  åtnjöt  Hurudan 
apoteksrörelsen  vid  denna  tid  var  i  Tavastehus,  framgår  ur  provinsial- 
läkaren C.  F.  Zandts  embetsberättelse  1768,  deniti  han  yttrar,  att 
apotekaren  »i  anseende  till  slät  practique  af  läkaren,  skulle  ha  usel 
bärgning,  om  honom  derjemte  ej  wore  tillåtit,  att  drifva  kryddkrämare 
Däring>. 

Swahn  sålde  sitt  apotek  åt  Lorentz  Johan  Bjugg,  som  efter 
att  hafva  aflagt  apotekareexamen  inför  medicinska  fakulteten  i  Åbo  den 
'^/g  1794  samt  undfått  magistratens  kallelse,  erhöll  privilegium  å  apoteket 
i  Tavastehus  den  '%  1795.  Bland  andra  dispositioner  testamenterade 
Swahn  och  hans  fru  Anna  Ekenberg  medels  testamenten  af  den 
»V2  1800,  "/a  s.  å.  och  7^  1801  till  fond  för  tvenne  sjuksängar  och  två 
bamförlossningssängar  vid  lasarettet  i  Tavastehus  4,000  rdr  samt  till 
lönefond   för   en    stadsläkare   i  Tavastehus  2,000  rdr  under  finska  hus- 


474  APOTBK   I   ULbIbOBG. 


hållningssällskapets  förvaltning.  Stadsläkarens  åliggande  var  att  utan 
betalning  sköta  stadens  fattiga  och  de  fyra  nya  sängarna  i  lasarettet 
samt  om  sommaren  ondags-  och  lördagseftermiddagar  undervisa  skol- 
ungdomen   i  botanik  och  naturalhistoria.    Swahn  afled  den  ^Vii  ^^3. 

8.  Uleåborg  saknade  ännu  eget  apotek  till  dess  stadens  borg- 
mästare och  riksdagsman  Johan  MoUin  på  egna  och  flere  stadsboars 
vägnar  1762  anhöll  hos  coUegium  medicum,  att  farmaciestudiosus  Jakob 
E  ar  ber  g  måtte  efter  aflagd  examen  föreslås  till  apotekare  derstädes. 
På  kollegii  framställning,  att  »honom  måtte  nådigst  förunnas  de  förmåner, 
hvaraf  de  andre  rikets  apotekare  äro  delaktige»,  beviljades  Earberg 
k.  privilegium  den  ^w  1762.  Enligt  provinsialläkaren  C  argers  embets- 
berättelse  1776  skall  Earberg  hafva  i  Uleåborg  anlagt  en  trädgård,  i 
hvllken  han  odlade  sådana  medicinalväxter,  som  klimatet  tillät  Efter  en 
tid  synes  apoteket  gifvit  anledning  till  klagomål.  Åtminstone  skref 
Carger  tiU  Abr.  Bäck  den  Vi  1780: 

»Det  vare  långt  ifrån  mig  at  för  afsigter  och  passioner  lefva  i  oenig- 
het med  någon  menskia;  men  det  bekymmer  och  oro,  som  jag  genom 
apothekaren  Karbergs  wårdslösa,  oförnuftiga  och  otijdiga  förhållande 
med  sitt  apotheque  nu  i  5  år  undergådt,  kan  ej  beskrifvas;  men  torde 
hända  framdeles  genom  ytterligare  granskning  blifva  opdagadt. 

Jag  har  sielf  varit  vid  apotheque  och  vet  sä  mycket  mer  foga  mig, 
at  kunna  rätta  det  som  blifvit  felat,  men  Karberg  låter  icke  rätta  sig: 
ty  dei*till  är  han  för  envis  och  dum.  Oräkneliga  resor  har  jag  både  med 
vänlighet  och  alfvarsamhet  budit  til  at  ändra  de  fel,  som  på  Karbergs 
apotheque  blifvit  begångne;  men  föga  annat  uträttadt  än  det  jag  med 
tålamod  måtte  afhöra  en  hop  oanständiga  utlåtelser,  samt  genom  kronglerie 
och  advocats  grep  svinga  sig  så,  at  kunna  lefva  sielf svåldig  i  det  yttersta; 
kort  sagt,  Kar  berg  handterar  sitt  apotheque,  som  en  bisak,  menskians 
lif  och  helsa  som  ett  laprie,  acciurates  och  oixlning  som  en  galenskap». 

Denna  oenighet  förmådde  Carger  att  begära  det  collegium  ville 
förordna  någon  annan  läkare  att  på  hans  bekostnad  resa  upp  till  Uleå- 
borg och  verkställa  apotek svisitation  derstädes.  Till  verkställande  häraf 
förordnades  provinsialläkaren  Barthold  Rudolf  Hast  den  ^Vu  1780. 


APOTBK   I   ITLsAbORO.  475 


I  sin  visitationsberättelse  förklarade  Hast  sig  hafva  funnit  apoteket  i 
godt  skick,  men  i  anseende  dertill,  att  Kar  berg  besvärades  af  ett  »lepröst» 
utslag  i  ansigtet,  hade  Hast  tillsagt  honom  att  förskaffa  sig  en  skicklig 
pro  visor.  Kollegium  fann  med  »anständigheten  öfverenstämmande  att 
Earberg  hädanefter  icke  personligen  befattar  sig  med  apotekaresysslan, 
utan  efter  öfverenskommelse  afträder  apoteket  åt  någon  annan»  ^).  Efter 
Earbergs  död  1782  öfvertogs  apoteket  följande  år  af  hans  svärson,  den 
sedermera  så  kände  Johan  Julin.  För  honom,  som  inför  coUegium 
medicum  aflagt  sin  examen  den  ^7?  1*^82  och  tillhandlat  sig  apoteket  i 
Uleåborg  den  ^Vi  1783,  utfärdades  privilegium  på  detsamma  den  *%  1^84 
med  de  rättigheter,  som  detta  apotek  varit  dessförinnan  förunnade.  Julin 
begärde  efter  en  tid  stadfästelse  af  sitt  privilegium,  men  anhöll  tillika 
att  få  bibehålla  och  bedrifva  sin  apoteksrörelse  »utan  intrång  af  flera 
apoteks  inrättningar,  hvilka  efter  stadens  storlek  och  folkmängd,  samt  i 
afseende  å  kringliggande  socknar,  där  allmogen  är  föga  benägen  och  van 
att  taga  medicamenter,  icke  kunna  hafva  bestånd,  utan  måste,  såsom  på 
några  orter  skiedt,  antingen  nedläggas  eller  med  andra  näringar  förenas 
och  understödjas  till  föga  båtnad  för  pharmacopéen».  CoUegium  medicum 
ansåg  Julin  icke  för  det  närvarande  med  afseende  å  ortens  belägenhet 
hafva  något  att  frukta,  men  derest  i  framtiden  ortens  invånare  icke  skulle 
sig  finna  vara  med  ett  apotek  betjente,  borde  en  sådan  deras  rätt  dem 
ej  kunna  betagas^.  Privilegiet  stadfästes  väl  genom  k.  brefvet  af  den 
Vio  1802,  men  Eongl.  Majrt  fann  icke  skäl  att  bifalla  till  uteslutande 
privilegium  på  apotek  i  Uleåborg. 

Till  en  början  saknade  Julin  tullfrihet.    Han  beklagade  sig  deröfver 
i  ett  bref  till  Abr.  Bäck  af  den  Vi  1788: 

»Sedan  jag  år  1783  emottog  apotheket  här  i  staden  och  år  1786  uppä 
Tomeä  stads  borgerskaps  kallelse  äfven  där  inrättade  et  nytt,  har  jag 
haft  al  möda  och  kostnad  ospard  at  få  desse  nordiska  apothek  i  stånd 
och  ordning,  hvilket  kongl.  coUegium  redan  lärer  inhämtadt  af  herr  pro- 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  Vn  1781. 
*)  Collegii  medici  protokoU  den  »/j  1802. 


476  APOTEK   I   ULEÅBORO. 


vincial  medicus  doctor  Cargers  yisitations  protokoll  af  den  ^Vs  1785, 
den  ^V2  innevarande  och  provlncial  medicos  herr  doctor  Oryss  el  ii  af 
den  »74  1786. 

Det  är  väl  icke  utan  at  förtroendet  tiltagit  i  den  mån,  som  detta 
blifvit  bekant  i  orten:  men  i  et  så  widsträckt  land,  där  folket  bo  långt 
ifrån  h varandra,  och  commimication  är  liten,  så  går  det  längre  ut  innan 
almänheten  får  sig  apothekets  beskaffenhet  bekant,  och  jag  af  min  härvid 
nedlagde  mMa  och  kostnad  kan  hafva  någon  märkelig  frucht;  också  är 
i  almänhet  här  uppe  i  kalla  norden  apotheket  det  sista  man  frågar  efter, 
emedlertid  ligger  jag  uti  et  drygt  och  stort  förlag,  hwilcket  är  en  nöd- 
vändighet på  en  ort,  hvartil  blott  en  gång  om  året  är  transport,  och  den 
ganska  svår.  —  — 

På  hög  ort  har  jag  giort  försök  at  vinna  tullfiihet,  vet  ej,  om  van- 
ligen en  sådan  fråga  communiceras  kongl.  coUegium,  skulle  så  hända,  ber 
jag  vördsammeligen  at  kongl.  collegium  täcktes  understödja  saken  med 
dess  högst  gällande  förord  hos  Majestätet». 

Den    begärda   tullfriheten   beviljades   äfven   genom   k.  brefvet  till 
collegium  medicum  af  den  7?  1790. 

»Wi  hafve  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edert  uti  skrifvelse  af  den 
7ii  nästlidet  år  afgifne  und.  utlåtande  i  anledning  af  apothekaren  Joh. 
Julius  ansökning  at,  sedan  han  i  Uleåborg,  Cajana  och  Tomeå  skall 
hafva  inrättat  nya  apothek  samt  i  öfrigt  vid  förstnämde  stad,  för  medi- 
cinalväxter anlagt  en  botanisk  trädgård  m.  m.,  hvarom  i  a&eende  på 
desse,  till  allmänhetens  tjenst  gjorde  inrättningar,  måtte  förunnas  lika 
förmån  medelst  frihet  för  stora  sjötullen  å  medicinaliema  till  berörda 
trenne  apothek,  som  blifvit  Piteå  samt  flere  andre  städers  apothek  beviljad; 
Och  länder  eder  härå  till  nådigt  svar,  at  som  uti  den  aflägsna  nord- 
liga delen  af  riket  apotheken  förmedelst  den  svårighet,  som  möter  dem, 
så  väl  vid  medicinaliemas  förskafifande  och  transport,  som  vid  af  sättningen 
å  desamma,  h vilken  därstädes  gemenligen  är  mera  trög,  förtjena  ett  sär- 
skildt  afseende  framför  dem,  som  uti  rikets  provinser  äro  inrättade:  Si 
och  på  de  af  eder  i  öfrigt  und.  anförde  skäl,  hafve  Wi  i  nåder  godt 
funnit  at  till  apothekaren  Julius  ofvannämde  und.  ansökning  lämna 
Wårt  nåd.  bi&ll,  i  så  måtto  at  han  för  sine  i  Uleåborg  och  Gajana  ägande 
apothek  må  njuta  för  medicinaliema  enahanda  tullfrihet,  som  Piteå  stad 
förut  blifvit  i  nåder  förund,  men  hvad  angår  apotheket  i  Tomeå,  si 
emedan    på    sätt  I    und.   tillkännagifvit.   Julin  numera  skall  hafva  det- 


APOTEK   I   ULEÅBOBG.  477 


samma   försåldt,  ty  kan  derom  för  det  nArvarande  och  vid  detta  till&lle 
icke  blilva  fråga». 

Högst  anmärkningsvärdt  är  ett  af  landshöfdingen  J.  F.  Carpelan 
till  förmån  för  apotekaren  i  Uleåborg  den  ^/^  1794  gifvet  utslag,  deruti 
han,  med  stöd  af  den  förut  anförda  k.  resolutionen  af  den  Va  1748  för 
apotekame  i  Stockholm,  frikände  honom  från  erläggandet  af  åtskilliga 
afgifter  tUl  stadskassan  '). 

Sin  skicklighet  och  sina  föiijenster  oaktadt  hade  Julin  motstån- 
dare, hvilka  sökte  undergräfva  hans  ställning  och  verksamhet.  Han  blef 
nämligen  anklagad  för  öfvertaxeiing  och  hotad  med  förlust  af  sina  pri- 
vilegier. Denna  rättegång,  som  sannolikt  står  ensam  i  den  finska  apo- 
tekarekonstens historia,  må  här  i  korthet  meddelas.  Stadsfysikus  doktor 
Johan  Adolf  Dahlgren  hade  i  ett  till  justitiekanslem  den  ^^/g  1796 
inlem nadt  memorial  anklagat  Julin  för  begången  öfvertaxering  och 
stadsfiskalen  Slöge  fått  befallning  att  utföra  målet.  Inför  rådstugurätten 
i  Uleåborg  nekade  Julin,  att  de  ifrågasatta  recepten  blifvit  från  hans 
apotek  expedierade  eller  påtecknade,  samt  påstod,  att  förfalskning  skett 
på  recepten  honom  till  förfång.  Provinsialläkaren  C  arg  er  och  lasa- 
rettsläkaren licentiaten  Jacob  Lindebäck,  hörda  som  vittnen,  intygade, 
att  en  sådan  förfalskning  verkligen  ägt  nmi.  Rådstugurätten  i  Uleåborg 
dömde  emellertid  Julin  att  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  *74  l'^^^ 
förlora  sina  privilegier.  K.  Wasa  hofrätt,  dit  målet  i  besvärsväg  drogs, 
infordrade  i  bref  af  den  ^*/i2  l'^^^  collegii  medici  yttrande  i  saken. 
Assessor  Sven  Anders  Hedin,  som  föredrog  målet  i  kollegium,  ansåg 
att  förfalskning  i  sjelfva  verket  förelåg  och  påpekade  den  omständig- 
heten, att  öfverensstämmelsen  emellan  receptens  pris  och  fattigkassans 
hufvudbok,  i  hvilken  de  funnes  införda,  bort  undersökas.  Sjelfva  recep- 
ten, utfärdade  af  Dahlgren,  voro  så  illa  sammansatta  och  emot  farma- 
kopéens  föreskrifter  stridande,  att,  om  han  ännu   lefde,  han   bort    inför 


")  Fr.  J.  Rabbe,  Finlands  Medicinalförfatiningar.  I.  Helsingfors  1837.  Sid. 
VII.  Tvenne  bvarandra  inotBägande  utslag,  gifna  af  kejserliga  senaten  den  ^^|^  1832 
och  Vio  1837,  finnas  anförda  i  F.  J.  R  a  b  b  e  s  Medieinalförfaitningar.  IQ:  954  och  974. 


478  APOTBK   I   ULEÅBORG. 


kollegium  tilltalas.  Pröfningen  af  receptens  öfvertaxeriag  var  nästan 
omöjlig,  emedan  farmakopéen  icke  blifvit  följd  och  Dahlgren  ordinemt 
läkemedel  af  hittills  okänd  sammansättning.  Då  tillika  tydliga  förfalsk- 
ningar ägt  rum,  var  det  icke  lätt  att  afgifva  ett  tillfredsställande  svar. 
Å  de  recept,  der  sammansättningen  och  beräkningen  var  ostridig,  före- 
kom icke  öfvertaxering.  Endast  några  få  recept  voro  öfvertaxerade  och 
i  dem  ingingo  sådana  droger,  som  under  de  senare  åren  stigit  betydligt 
i  pris,  såsom  Castoreum,  Senna,  Rabarber  m.  m.,  hvarför  collegium 
trott  sig  i  sådana  fall  både  böra  och  kunna  öfverse  dessa  med  skäl 
gjorda  förhöjningar  eller  åtminstone  låta  det  bero  vid  en  nedsättning  af 
priset,  helst  flera  recept  blifvit  undertaxerade.  Det  hade  dessutom  till- 
hört Dahlgren  att  icke  låta  fattigkassan  betungas  med  denna  nu  så 
bittert  öfverklagade  förhöjning.  Härom  förenade  sig  kollegium  den  ^Z, 
1798.  Hofrätten  i  Wasa  upphäfde  äfven  den  ^Ve  s.  å.  Uleåboi^  råd- 
stugurätts  dom,  men  förordnade,  att  collegium  medicum  borde  gifva 
Julin  »en  tjenlig  och  alf varsam  föreställning  och  varning  att  vid  läke- 
medels försäljande  dess  lagliga  rättighet  framdeles  icke  öfverskrida». 

Julin  sålde  sitt  apotek  i  Uleåborg  den  *♦/?  1814  och  flyttade  till 
Åbo.  Sonen  Johan  Jakob  Julins  ansökning  att  inför  collegium  medicum 
i  Stockholm  få  undergå  apotekareexamen  beviljades  den  */io  1810.  Julin 
aflade  »en  allmän  apotekare  ed»  och  apotekarebrefvet  utfärdades  för 
honom,  såsom  »rysk  undersåte». 

9.  För  att  befordra  anläggningen  af  apotek  i  Euopio  beviljades 
särskilda  förmåner.  Sedan  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1776  förordnat,  att 
provinsialläkaren  i  St.  Michel  skulle  förflyttas  till  Kuopio,  dit  äfven  lands- 
höfdingeresidenset  komme  att  förläggas,  samt  Kongl.  Maj:t  den  ^/g  s.  å. 
lofvat  att  utfärda  privilegium  på  apotek  i  Kuopio,  då  någon  vederbörligen 
examinerad  apotekare  sig  dertiU  anmälde,  begärde  collegium  medicum 
den  *7i  1777,  »att  den  blifvande  apotekaren  måtte  bekomma  byggnings- 
hjelp  lika  med  landsstaten,  hälst  denna  inrättning  säkerligen  är  lika 
nödig  med  deras,  som  nämnde  äro,  samt  tilldelas  tvenne  tunneland  jord 
för  officinella  växters  planterande  och  äfven  att  han  de  tio  första  åren 
kunde  från  alla  utskylder  befrias». 


APOTEK   I  KUOPIO.  479 


Detta  koUegii  förslag  bifölls  ännu  samma  månad  i  k.  brefvet  till 
coUegiura  medicum  af  den  *7i  1777. 

»Uti  underd.  skrifvelse  af  den  27  i  denna  månad  fönnälen  I  det 
Wår  befallningshafwande  i  Cuopio  län  hos  eder  förestält  angelägenheten 
af  ett  apotheques  inrättande  där  i  orten  och  därföre  därhos  till  eder  insändt 
Wår  till  honom  aflåtne  nådiga  skrifvelse,  dat.  den  %  sistl.  år,  hvarut- 
innan  Wi  förklarat  Oss  vilja  på  en  sådan  inrättning  derstädes  utfärda 
Wårt  nådiga  privilegium,  då  någon  behörigen  examinerad  till  dess  und- 
fående sig  anmäler,  i  anledning  hvaraf  I  önskade  att  nu  kunna  en  sådan 
skickelig  man  dertill  hos  Oss  föreslå.  Men  då  I,  i  anseende  till  bemäldte 
orts  aflägsenhet  och  det  ringa  förtroende  inwånarene  derstädes  hittils  haft 
för  läkemedel,  icke  kunne  hoppas,  det  någon  finner  sig  hugad  att  sig 
der  som  apothekare  nedsätta,  så  framt  icke  wissa  förmåner  warda  en 
sådan  i  nåder  förundte,  så  hemställen  I  i  underd.  om  icke  den.  som  i 
berörde  län  wille  apothek  inrätta,  kunde  pä  stället  undfå  lika  byggnings- 
hjelp  med  landsstaten,  och  dessutom,  jämte  det  twänne  tunneland  jord 
till  offidnella  växters  planterande  honom  tilldeltes,  de  första  tio  åren  få 
njuta  frihet  för  alla  utskylder. 

Nu  som  >Vi  nåder  godt  fimnit  at  till  denna  eder  hemställan  lämna 
Wårt  samtycke,  men  med  det  uttryckelige  förbehåll,  att  de  hus,  som  med 
cronans  understöd  för  ett  apotheque  uppbyggas,  blifwa  till  detta  behof 
altid  underhållna  och  icke.<  tilfalla  apothekaren  såsom  hans  egendom,  samt 
at  jorden  icke  anwändes  till  annat  än  plantage  af  medicinalväxter;  Så 
gifwe  Wi  eder  det  härmed  till  svar  och  vederbörandes  efterrättelse  i 
nåder  tillkänna». 

Kollegium  tillkännagaf  derjämte  i  tidningarna,  att  hugade  sökande 
till  det  nya  apoteket  kunde  inom  sex  veckor  anmäla  sig,  och  förklarade 
i  sin  kungörelse  härom  af  den  ^74  1777,  att  den  blifvande  apotekaren 
borde  vara  det  finska  språket  mäktig. 

Efter  dessa  förberedande  åtgärder  anmälde  collegium  medicum  den 
^"/s  1777  Johan  Henrik  Långhjelm,  sedan  han  den  l:sta  i  samma 
månad  undergått  examen,  »såsom  den  der  å  orten  är  född  och  språket 
mägtig»,  till  apotekare  i  Kuopio,  h varefter  privilegium  utfärdades  för 
honom  redan  den  22  i  samma  månad.  Långhjelm,  som  studerat 
kirurgi  och  1774  blifvit  kirurgie  studiosus,  utöfvade  äfven  läkekonsten  *). 


^)  Se  detta  arbetes  andra  del,  sid.  121. 


480  APOTEK  I  KUOPIO. 


Ytterligare  lättnader  vid  tillgodogörandet  af  ofvan  anförda  för- 
måner beviljade  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  Vg  1778. 

»Vid  anmfilande  derom  att  apothekaren  i  Cuopio  Johan  H.  Lång* 
hielm  finner  sig  utur  stånd  att  besörja  apotheksbyggnaden  och  plan- 
tagen därstädes,  så  frarot  han  icke  lika  med  landsstatsbetjeningen  får  fritt 
disponera  don  honom  beviljade  byggningshjelp  af  trehundra  trettio  tre  rdr 
sexton  skill.  specie  samt  af  en  efterkommande  niuta  ersättning  för  den 
kostnad  han  på  plantagen  kan  nedlägga,  så  har  Kongl.  Maj:t  beviljat 
Långhjelm  både  fri  disposition  af  byggningshjelpen  och  tillstånd  att 
vid  sin  avgång  med  den  efterkommande  apothekaren  öfverenskomma  om 
ersättningen  för  plantageomkostnaderna». 

Apotekaren  Långhjelm  sålde  sedermera  apoteket  till  Pehr 
Avén,  som  dera  erhöll  privilegium  den  ^^4  1795.  Denne  Avén 
hade  af  häradsrätten  i  Kuopio  blifvit  den  ^Vs  1803  på  grund  af  k.  bref- 
ven  af  den  *Vi  1756  och  Via  1759  dömd  att  förlora  sitt  apoteksprivile- 
gium, emedan  han  skulle  gjort  sig  skyldig  till  öfvertaxering.  Wasa  hofrätt 
infordrade  coUegii  medici  yttrande.  Kollegium  fann  att,  om  en  del 
medikamenter  voro  öfvertaxerade,  andra  voro  under  taxan  och  att  Avén 
icke  synes  hafva  afsigtligt  tillåtit  sig  öfvertaxering.  Räkningen  borde 
enligt  taxan  vara  8  rdr  38  sk.  i  stället  för  12  rdr  16  sk.  Skillnaden 
hade  Avén  förklarat  bero  på  priset  för  papper,  inpackning  m.  m., 
hvilka  enligt  taxan  finge  beräknas  efter  :»hvad  h varje  särskilda  orts  läge 
och  tillgång  medgifver».  Kollegium  hemställde  till  hofrättens  beprofvande, 
huru  mycket  Avén  i  denna  omständighet  kunde  hafva  öfverskridit 
billigheten^).  Hofrätten  frikände  Avén  från  privilegiemas  förlust,  men 
dömde  honom  att  af  kollegium  få  en  skrapa,  hvarom  äfven  bref  afgick  till 
landshöfdingen  den  ^/j  1804.  Efter  honom  köpte  Gabriel  Norring 
1804  apoteket  i  Kuopio,  rekommenderad  af  landshöfdingen  »såsom  kunnig 
i  finska  språket  och  emedan  han  förvärfvat  sig  folkets  förtroende».  Han 
fick  emellertid  icke  privilegium  och  sökte  icke  ens  sådant 

I  juni  månad  1806  anmälde  landshöfdingen  i  collegium  medicum 
att  apoteket  i  Kuopio  vid  visitation  befunnits  i  mycket  bristfälligt  skick, 


')  CoUegii  medici  protokoll  den  "/,  1804. 


APOTEK   I   ÖFRIGA   FINSKA   STAdER.  481 

att  Norring  afvikit  orten,  hvarför  medikamenter  för  kurhusets  i  Ilo- 
mants  behof  blifvit  reqvirerade  från  Uleåborg.  Kollegium  uppmanade 
landshöfdingen  att  söka  få  någon  skicklig  person  att  förestå  apoteket 
och  emellertid  förskjuta  medikamentskostnaden  för  kurhuset ').  I  skrif- 
velse  af  den  V?  1806  underrättade  landshöfdingen,  att  Norring  efter  en 
månads  bortavara  återkommit,  men  uppgifvit  sig  sakna  medel  till  apo- 
tekets underhåll,  och  föreslog,  att  apoteket  skulle  anförtros  åt  en  läkare 
»att  blott  som  practicus  betjena  staden  och  närmast  belägna  trakten», 
men  att  apotekaren  Julin  i  Uleåborg  finge  rättighet  att  tills  vidare  förse 
orten  med  medicinalier.  Vid  så  fatta  omständigheter  fann  kollegium 
skäl  medgifva  Julin  tills  vidare  denna  förmån,  men  ville  om  det  öfriga 
hemställa  hos  Kongl.  Maj:t*).  Kollegium  lät  derefter,  liksom  fornt  i 
dylika  fall,  i  tidningarna  tillkännagifva  om  apoteksledigheten  i  Kuopio. 
När  Norring  derefter  i  en  till  kollegium  inlemnad  skrift  af  den 
V7  1806  förklarade  sig  urståndsatt  att  vidmakthålla  sitt  apotek  och 
öfverlemnade  detsamma  jämte  sin  öfriga  egendom  till  sina  borgenärer, 
begärde  hans  hustru  Jeanette  Charlotta  von  Schultz  att  få  träda  i 
mannens  rätt.  Så  väl  landshöfding  W  i  be  Hus  som  coUegium  medicum 
afstyrkte  fru  Norrings  begäran,  redan  på  den  grund,  att  Noel  Avellan 
i  följd  af  k.  brefven  af  den  ^^'4  och  Ve  1807  hunnit  förvärfva  sig  privi- 
lof^ium  på  apoteket  i  Kuopio. 

10.  Hvad  Finlands  öfriga  städer  vidkommer,  må  nämnas,  att  Gu- 
staf Åberg,  som  1754  nödgats  öfverflytta  till  Lorisa,  anlade  derstädes 
apoteket  »Kronan»,  veterligen  det  enda  finska  apotek,  som  egt  eget  tecken. 
Först  1799  afstod  han  detsamma  till  sin  son  Anders  Fredrik  Åberg 
och  afled  V^  1808. 

Johan  Minell  erhöll  privilegium  på  apotek  i  Eken&s  den  ^^a  1774. 
I  sjelfva  privilegiibrefvet  inflöto  orden  »dock  att  ingen  tullfrihet  härvid 
honom  bestridd  varder».  Häraf  tog  sig  Minell  anledning  att  påyrka 
tuUfrihet    Vid  skedd  undersökning  upplystes  det,  att  ett  skrifEel  insmugit 


*)  CoUegii  medici  protokoll  den  *7«  1806. 
«)  Collegii  medici  protokoll  den  »/,  1806. 

31 


482  APOTEK   I   ÖFRIQA   FINSKA   STÄDER. 

sig  och  att  det  borde  heta  »ingen  tullfrihet  honora  bestådd  varder*). 
Att  tullfriheten  för  apotekarene  icke  numera  var  att  påräkna,  borde 
likväl  mer  än  tillräckligt  hafva  framgått  ur  de  åtgärder  styrelsen  börjat 
vidtaga  till  lösande  af  denna  fråga  2).  Min  el  1,  som  synes  fört  ett 
kringiirande  lif,  eftersom  han  sedermera  uppträdde  som  apotekare  än  i 
Nystad,  än  i  Raumo  och  Tammerfors  (omkr.  1782),  flyttade  från  Ekenäs 
1778.  Derefter  förestods  apoteket  en  tid  af  provisorn  Gustaf  Ljung- 
dahl, om  hvars  öden  Sacklén  meddelar,  att  han  på  grund  af  i 
St  Petersburg  tagen  examen  blifvit  1771  anställd  som  apotekare  i  rysk 
militärtjenst,  men  1778  återvändt  till  Finland.  Han  befinues  hafva  1782 
undergått  apotekareexamen  inför  medicinska  fakulteten  i  Åbo.  Ljung- 
dahl, som  klagade  att  köpmännen  sålde  en  mängd  medikamenter  i 
sina  krambodar,  tröttnade  efter  någon  tid  vid  apotekareyrket  och  blef 
kirurg  i  Hangöudd.  Som  sådan  begärde  han  i  kollegium  rättighet  att 
tillverka  och  försälja  Rigabalsam  (eller  Enudsens  balsam),  fa  vilket  dock 
afslogs^).  En  farmaciestudiosus  A.  J.  Sandberg,  som  förestod  apoteket 
i  Ekenäs,  inkallades  till  examen  inför  kollegium  den  ^7?  1794,  men 
försålde  sedermera  apoteket  den  ^^/g  1797  och  flyttade  till  Stockholm- 
Farmaciestudiosus  Karl  Bäck  er,  som  tillhandlat  sig  detsamma,  erhöll 
tillstånd    att    aflägga    apotekareexamen    i    Åbo    1797.      Bäcker    afled 

I  Nystad  anlado  J.  Mineli  apotek  på  grund  af  privilegium  den 
^^4  1779.  Derefter  uppgifves  Arvid  Anders  ToUet,  som  tjenstgjort 
hos  apotekaren  Lydeman  i  ibo,  hafva  blifvit  kallad  till  apotekare  i 
Nystad.  Han  begärde  i  coUegium  medicum  att  fä  undergå  sin  examen 
i  Åbo,  men  kollegium  lofvade  den  ^V?  1801  examinera  honom,  »när  han 
hit  till  staden  ankommer».  Apoteket  torde  dock  snart  hafva  öfver- 
gått  till  Johan  Nervänder,  examinerad  i  kollegium  den  '-^Y,  1803 
och  död  1816. 


*)  CoIIegii  medici  protokoll  den  *Vio  1"77. 
»)  Se  ofvan  sid.  370  AF. 

•**)  Collegii  medici  protokoll  den  ^/^^  1794,  men  några  är  senare  eller  den  *74  18t)3 
erhöll  han  af  kollegium  tillbtånd  dertill  på  grund  af  k.  brefvet  den  'Vio  1*^^* 


APOTEK   I   ÖFRIGA   FINSKA   8TÄDEB.  483 

Martin  Stengrund  fick  privilegium  på  apotek  i  BjOrneborg  den 
^V?  1781.  Derstädes  hade  apotekaren  i  Wasa  J.  C.  Kantzau  drifvit 
apotekshandel  ifrån  och  med  1771  och  skött  den  genom  en  pro  visor. 
När  Stengrund  1773  erhöll  magistratens  kallelse  att  inrätta  apotek  i 
Björneborg,  uppsatte  han  ett  sådant  och  undergick  med  collegii  medici 
begifvande  apotekareexamen  inför  medicinska  fakulteten  i  Åbo  den 
*3/,o  1780,  men  erhöll  först  följande  år  privilegium.  Sin  apotekareed 
aflade  Stengrund  inför  magistraten  i  Björneborg  i  provinsialläkarens 
närvaro.  Den  vanliga  afgiften  till  kollegii  kassa  och  lasarettet  utsattes 
till  5  rdr  spec.  Efter  hans  död  1795  besörjde  hans  enka  Anna  Mar- 
garetha Sacklén  genom  provisor  apoteksrörelsen  och  uppsatte  apote- 
ket ånyo,  när  det  förstörts  vid  den  stora  eldsvådan  i  Björneborg  1801. 
Apoteket  försåldes  1810  och  öfvergick  till  Johan  Jakob  Wirzén. 

Petter  Wennersten  erhöll  privilegium  på  apoteket  i  Oamla- 
karleby  den  V9  1781.  Efter  hans  död  1798  blef  styfsonen  Gustaf 
Libeck  apotekare  derstädes  följande  år.  Libeck  försålde  apoteket 
redan  före  sin  den  '-^  /^  1848  inträffade  död  och  testamenterade  större 
delen  af  sin  förmögenhet  till  inrättandet  af  ett  sjukhus,  som  under  namn 
af  Libeckska  sjukhuset  i  Gamlakarleby  öppnades  1853. 

Mathias  Philippi  fick  privilegium  på  apotek  i  Jakobstad  den 
*V,o  1781.  Vid  hans  frånfälle  1785  öfvertogs  detsamma  af  Daniel 
Fredrik  Bloum.  Denne  nödgades  1787  i  coUegium  medicum  klaga 
deröfver,  att  fältskären  Lars  Thodén  medels  ett  öppet  apoteks  hållande 
och  egna  kompositioners  utprånglande  skadade  hans  apoteksrörelse. 
Thodén  bestred  detta  och  förklarade,  att  han  köpte  sitt  behof  af  medika- 
nienter  billigare  från  apoteken  i  Wasa  och  Uleåborg. 

Sedan  Johan  Grysselius  1781  blifvit  provinsialläkare  i  Tomeå, 
uppstod  äfven  der  behofvet  af  apotek.  När  magistraten  anmälde  nöd- 
vändigheten deraf,  tillkännagaf  Grysselius  i  coUegium  medicum,  att 
han,  som  enligt  sin  instruktion  var  berättigad  att  hålla  ett  hus-  och 
resapotek,  sedan  1782  innehaft  ett  sådant  och  att,  om  apotek  skulle  der 
inrättas,  apotekaren  i  Piteå  Jonas  Brodén  närmast  vore  dertiU  berät- 
tigad. Å  andra  sidan  lät  Julin  i  Uleåborg  förete  i  kollegium  magistra- 
tens i  Torneå  protokoll  för  den  ^^/s  1786,  som  innehöll  dess  begifvande  för 


484  APOTEK    I    ÖFRIGA    FINSKA   STÅBED. 


honom  att  derstädes  inrätta  apotek,  hvarför  han  begärde  att  den  af  honom 
utsedde  provisorn  Jonas  Kollberg  måtte  examineras  af  provinsial- 
läkaren C  arg  er  och  stadsfysikus  Dahlgren^).  Kollegium  rekommen- 
derade Julin  till  erhållande  af  detta  privilegium.  Apoteket  kora  till 
stånd  1787,  men  Julin  försålde  detsamma  snart  till  Kollberg,  som 
i  sin  tur  erhöll  privilegium  dera  den  ^^n  1789.  Dennes  ansökan  om 
tullfrihet  för  alla  till  apotekets  underhållande  erforderliga  varor  afslogsi 
k.  brefvet  till  collegium  medicura  af  den  ^^4  1790,  som  af  redan  ofvan- 
före  meddelade  skäl  må  här  införas^): 

»Wi  hafve  i  nåder  låtit  Oss  föredraga  eder  uti  skrifvelse  af  den 
^Vio  förlidet  år  gjorde  underdåniga  hemställan  angående  apothekarens  i 
Torneå  stad,  Jonas  Koll  bergs  underdåniga  ansökning  om  tullfrihet  på 
alla  till  dess  apotheks  uprättliällande  erforderliga  varor;  Men  dä  Wi 
under  den  ^Vs  1777  förordnat,  det  alle  personelle  apothekare  friheter 
böra  efter  omständigheterna  och,  så  fort  sig  göra  låter,  uphöra,  hafve 
Wi  till  ofvanberörde  imdei-dåniga  ansökning  ej  kunnat  lemna  Wårt 
nådiga  bifallx>. 

Att  likväl  Johan  Julin  samtidigt  hugnades  med  tullfrihet  för  sina 
apotek  i  Uleåborg  och  Kajana  är  redan  anmärkt  Apotekareenkan 
Barbro  Kollberg  begärde  hos  collegium  medicum  den  ^^/jq  1802 
farraaciestuderandon  Gustaf  Pipon  till  föreståndare  för  apoteket  och 
att  han  finge  i  orten  undergå  provisoi*sexamen.  Med  afseendo  derpå 
»att  Pyppon  vore  mägtig  finska  språket,  såsom  för  orten  oundgängeligt», 
biföll  kollegium,  att  han  finge  examineras  af  provinsial-  och  stadsläkaren 
samt  en  tillkallad  apotekare.  Provisorsbref  skulle  likväl  icke  utfärdas, 
förr  än  han  enligt  §  8  i  apotekarereglementet  konditionerat  den  före- 
skrifna  tiden  af  fyra  år^).  Pipon,  som  undergick  apotekareexamen  i 
Stockholm  den  ^Vs  1806,  öfvertog  sedermera  apoteket  i  Torneå. 


*)  CoUegii  medici  protokoll  den  "/g  1786. 

»)  Se  ofvan  sid.  377. 

*)  Collegii   medici  protokoll  den  "/,o  1802.  —  I  protokollet  akrifvoe  hans  namn 

»P  y  p  p  o  Il^. 


APOTEK    I    ÖFRIGA    FINSKA    STÄDER.  485 

I  Nykarleby  hade  Johan  Julin  äfvenledes  anlagt  apotek  1782, 
men  sålde  detsamma  åt  Anders  Kihlgren  redan  följande  år.  Kihlgren 
innehade  apoteket  till  sin  död  1801,  hvarefter  hans  enka  Anna  Helena 
Kikovius  1804  sålde  det  till  Ehrenfrid  Eantzau,  examinerad  i 
coUegium  medicum  den  ^Ve  1806. 

Privilegium  på  apotek  i  Braliestad  utfärdades  den  *%  1*^93  ^ör 
Johan  Galenius,  som  en  tid  torde  idkat  apoteksrörelse  i  Kaskö. 
Han  försålde  apoteket  1804  och  vistades  sedermera  en  tid  i  Visby,  der 
han  efter  erhållet  privilegium  inrättade  ett  nytt  apotek  1806,  hvilket 
likväl  några  år  senare  förenades  med  det  derstädes  varande  äldre.  Johan 
Nilsson  Stahre,  som  1804  köpt  apoteket  i  Brahestad,  hvarå  han 
erhöll  privilegium  den  '^j^j  s.  å.,  försålde  det  den  **/?  l^H  ^^^  öfver- 
flyttade  till  Sverige,  efter  det  staden  i  oktober  1810  till  stor  del  förstörts 
af  eldsvåda.  Reinhold  Otto  Fock  innehade  derefter  apoteket  i 
Brahestad  till  den  Vg  1817,  då  han  sålde  det  till  Karl  Wichraan. 

Mot  slutet  af  förra  seklet  eller  på  1780-talet  omnämnes  Gustaf 
Nyberg  såsom  apotekare  i  Rauino. 

För  Elias  Falck  utfärdades  privilegium  på  apotek  i  Helnola  den 
*/»  1798.  Behofvet  af  apotek  derstädes  tillkännagafs  i  tidningarna  redan 
1796  och  landshöfdingen  i  länet  underrättade,  att  fria  rum  icke  kunde 
lemnas  åt  apotekaren,  men  väl  tomtplats  och  plantagemark  honom  med- 
gifvas  samt   apotekaren  tillåtas  att  till  sin  utkomst  drifva  specerihandel. 

Johan  Henrik  Långhjelm  erhöll  på  landshöfdingens  i  Åbo 
och  coUegii  medici  förord  privilegium  på  apotek  i  Tammerfors  den 
Va  1800. 

I  skrifvelse  af  den  ^/^  1801  begärde  magistraten  i  Eajana,  att  apo- 
tek måtte  der  inrättas,  och  föreslog  dertill  Johan  Swahn,  h vilken  efter 
tagen  apotekarexamen  erhöll  privilegium  den  ^^/g  1808,  hvilket  dock 
redan  1805  öfvergick  i  Adam  Claessons  hand.  Om  apoteket  i  Eajana 
kan  nämnas,  att  magistraten  derstädes  i  skrifvelse  till  collegiura  medi- 
cum af  den  ^Vs  1^08  anmälde,  att  apotekaren  Claesson  i  anseende  till 
ringa  afsättning  nedlagt  sin  apoteksrörelse,  hvarför  magistraten  begärde, 
att  en  annan  apotekare  måtte  för  orten  utses.  Äfven  landshöfdingen  i 
Uleåborg  anhöll  i  skrifvelse  af  den  ^*/io  s.  å.  »om  skyndsammaste  åtgärd 


480  APOTEK    I   ÖFRIGA    FINSKA   STÄDER. 

och  de  kraftigaste  anstalter»  till  anskaffande  af  en  apotekare  i  Eajana. 
Claesson  afled  den  %  1810.  Eajana  saknade  derefter  under  flera  ir 
apotek. 

Paul  HsBckens  kallades  af  magistraten  till  apotekare  i  Kristine- 
stad  och  aflade  examen  inför  coUegium  medicum  den  ^"Z,  1800,  men 
sålde  sitt  apotek  med  magistratens  begifvande  till  provisor  Lars  Gustaf 
Thodén  1804.  Denne  blef  examinerad  i  collegium  medicum  först  den 
^•/e  1806.  Haeckens  vistades  sedan  i  Tomeå  och  blef  i  collegium 
medicum  angifven  för  oloflig  medikamentsberedning  och  -försäljning  1805. 

Under  den  tidrymd  detta  arbete  omfattar  hade  sålunda  följande 
apotek  privilegierats  i  Finland: 

Wiborg  1689  *),  Åbo  1689  (akademiapoteket  1755),  Fredrikshamn 
1732,  Helsingfors,  första  privilegiet  visserligen  utfärdadt  1723,  men  då 
apoteket  icke  kom  till  stånd,  gafs  nytt  privilegium  1735  (andrfi  apoteket 
1813),  Borgå  1745,  Wasa  1749,  Lovisa  1754,  Tavastehus  1756,  Ulefiborg 
1762,  Björneborg  1771,  Ekenäs  1774,  Kuopio  1777,  Nystad  1779,  Iland 
1779,  Raumo  på  1780-talet,  Gamlakarleby  och  Jakobstad  1781,  Nykarleby 
1782,  Torneå  1787,  Brahestad  1793,  Heinola  1798,  Tammerfors  och 
Ejistinestad  1800  samt  Eajana  1803. 


*)  Wiborg  kan  här  upptagas,  alldenstund  enligt  benägen  uppgift  af  d:r  Fager- 
lund k.  brefvet  af  den  '^a  1^9  beviljade  Petter  Gottfred,  förut  omnämd  så- 
som »landtmedicus*  (jfr  del  I,  sid.  122),  tullfrihet  a  100  dal.  smt,  för  att  derstädes 
»inrätta  ett  godt  apothok  ooh  iuföra  några  medikainentsaker».  Privilegiet  for  denne 
Golttfred,  hvars  fader  med  samma  namn  var  apotekare  i  Upsala,  omnämnes  icke 
i  collegii  medici  handlingar.  —  I  »Finska  Läk.  Sällsk.  Handl.»  XXIX:  660  lemnar 
d:r  Fagerlund  underrättelser  om  några  s.  k.  apotekare  i  Wiborg  redan  mot  slutet 
af  1500-talet  och  meddelar  därjämte  ett  inventarium  öfver  ett  i  Eexholm  befintligt  me- 
dikamentsförråd.  Desse  apotekare  voro  tillika  anställda  som  fåltskärer  och  anskaffade 
medikamenter  för  militärens  behof. 


F  A  R  M  A  K  o  P  É  E  R. 


1.    Den  första  farmakopéen  i  Sverige. 

Bland  de  första  åtgärder  till  ordnande  af  Sveriges  medicinalväsende, 
som  det  1663  nybildade  coUegium  medicum  vidtog,  var  utarbetandet  af 
en  farmakopé,  visserligen  närmast  afsedd  för  apoteken  i  Stockholm,  men 
snart  nog  erkänd  af  öfriga  i  landet  spridda  apotekare.  I  den  collegium 
medicum,  gifna  bekräftelsen  af  dess  privilegier  förordnades,  »skall  och 
detta  collegium  medicum  en  särdeles  Pharmacopoeiam  förfärdiga,  hvar- 
efter  alla  medicamenter  väl  och  redeligen,  som  det  sig  bör,  till  lan- 
dets och  stadens  allrabästa  beqvämlighet  pra)parerade  varda,  hvilka  af 
apotekarna  utsäljas  skola  efter  den  taxa  och  pris,  som  magistraten 
med  collegii  medici  och  apotecares  ihopastämmande  finner  skäligast 
och  rättmätigt.  Eljest  skole  och  apothecarne  med  sine  gesäller  vid 
edspligt  tillhållne  varda  att  de  sitt  erabete  troligen  och  väl  förrätta 
skola:».  I  utförandet  af  detta  för  sin  tid  viktiga  och  maktpåliggande 
arbete,  som  fortgick  under  flera  år,  deltogo  samtlige  de  i  Stockholm 
praktiserande  läkarene.  Såsom  en  frukt  af  dessa  bemödanden  och  huf- 
vudsakligen  Joh.  Mart.  Ziervogels  nitälskan  utkom  i^Pharmacopoeja 
Holmiensis  Oaleno-chyjmca  complectens  compositiones  apprime  7ieces- 
sarias,  usibus  hodiernis  destinatas  earumqiie  confidendi  modos^,  Hol- 
mise  1686,  173  sid.  4:o,  tryckt  pä  magistratens  bekostnad. 

Genom  medicinalordningarna  af  år  1688,  som  öfverlemnade  åt  colle- 
gium medicum  kontrollen  öfver  apoteksväsendet  och  omsorgen  om  dess 
fortgående  utveckling,  påbjöds  denna  farmakopé  att  vara  gällande  för  rikets 
samtlige   apotekare.    Härom   stadgas   i  §  13:    »Altså  hafver,  uppå  Vårt 


490  SYERIGES   FÖRSTA   FARHAKOPÉ. 


nådiga  godtfinnande,  Vårt  collegium  medicuni  sammansatt  en  pharma- 
copoeiam,  hvilken  numera  af  trycket  utgången  är,  och  skall  tjena  alla 
apothekare  i  Vårt  rike  till  norm  och  rättesnöre,  så  att  de  ingalunda 
efter  egen  godtjckio,  de  deruti  fattade  regler  öfverträda  eller  uraktlåta, 
utan  densamme  tillbörligen  efterfölja;  eftersom  ock,  i  fall  några  nyare 
och  andre  tjenligare  handgrepp  och  medicamenter  skulle  påfinnas,  emedan 
det  chemiska  studium  dagligen  dags  af  nyare  experimenter  blif\er 
illustreradt,  då  ock  på  den  händelsen  lärer  Våi-t  collegium  medicum 
veta,  sådant  vid  tillfälle,  där  att  bifoga  och  förbättra». 

Såsom  en  nödvändig  länk  i  detta  för  apoteksväsendets  utbildning 
viktiga  arbete  utkom  några  år  derefter  en  ^Catalogtts  et  Valör  medi- 
camentorum  i?i  officims  pkarmaceuticis  Stockholmieymbus  prostan- 
titnm>  (äfven  med  svenska  och  tyska  benämningar),  Stockholm  1699, 
upptagande  priset  på  en  stor  mängd  droger,  äfvensom  »taxatio  laborum 
pharmaceuticorum».  Apotekaretaxan,  »opsatt  1687  och  af  den  ädla  ma- 
gistratens samt  coUegii  medici  deputerade  och  samtelige  apotekarne» 
underskrifven,  utfärdades  af  collegium  medicum  och  daterades  den 
25/j^  1698.  Ehuru  påbjuden  till  allmän  efterlefnad  i  §  20  af  1688  års 
medicinalordningar,  blef  den  till  en  början  icke  oifentiiggjord,  emedan 
deras  utgifvande  fortfarande  fördröjdes.  Med  anledning  häraf  skref 
stadsfysikus  i  Stockholm  Lars  Micrander  till  öfverståthåUaren  och 
magistraten:  »som  publicum  ej  allenast  mycket  lider,  utan  ock  under 
apotekarne  en  olikhet  af  priset  å  deras  medicamenter  förorsakas  i  det 
de  till  ingen  viss  taxa  äro  förbundne,  alltså  till  följe  af  den  pligt,  som 
mig  mitt  anförtrodde  embete  och  högstbemälte  privilegier  pålägga,  kan 
jag  intet  underlåta  hos  Eder  Grefl.  Excellenco  och  den  ädle  magistraten 
härmed  i  ödmjukhet  att  inkomma  och  så  om  bemite  apotekaretaxas 
publicerande  påminna»  *). 

Så   väl  farmakopéen,  som  taxan  torde  likväl  i  början  ansetts  gälla 
endast  för  Stockholm,  emedan  collegium  medicum  begärde 


*)  Ur  Sandbergska  äldro  samlingen  i  kammararkivet.  Litt  Ä.  fol.  996. 
Micrander  blef  föret  1G94  stadsfysikus  i  Stockholm.  —  Enligt  uppgift  blef  inedicinal- 
taxans  tiyckning  bekostad  af  (sedermera  statssekreterai'on)  Johan   Schmcdeman. 


SYEBIGSS  FÖB8TA   FARMAKOPÉ.  491 

»att  Eders  Eongl.  Maj: t  allernädigst  tächtes  beordra  Hans  Exoellence 
hr  öjfverstäthållaren  och  magistraten  i  Stockholm  att  så  många  medel 
tiU  apothekarebokens  eller  Dispensatorii  Holmensis  och  taxans  tryckande 
fölia  låta,  som  coUegium  medicum  där  till  behöfver,  på  det  apotecarene 
wet tändes  hwadh  och  hurudana  medicamenter  dhe  ähro  plichtige  att  holla, 
mage  icke  dyrka  deras  gods  för  mycket  dem  trängdom  till  stor  afsaknat 
och  skada.  Och  förmodar  coUegium  medicum  underdånigst  detta  så 
mycket  snarare  att  erhålla,  som  Hans  Kongl.  Maj:t  redan  munteligen  mot 
Hans  ExceUence  hr  öfverståthållaren  så  nådigt  uthlåtit  och  det  allmenna 
bästa  särdeles  därigenom  blifva  befordrat». 

Häiined  var  sålunda  ett  viktigt  steg  taget  till  vinnnde  af  enhet 
och  likformighet  vid  beredningen  af  medikamentema  och  deras  pris- 
sättning å  apoteken.  Småningom  kom  dock  en  mängd  af  farmakopéens 
bristfälligheter  i  dagen  och  coUegium  medicum  var  betänkt  på  att  genomse 
och   förbättra  densamma.    Redan  i  protokollet  den  ^•/g  1707  anmärkes: 

»Såsom  en  och  annan  process  uthi  pharmacopoea  Holmensi  finnes 
ej  wara  richtig  och  practicabel  och  många  wackra  medicamenter  theruti 
fehlas,  fördeltes  åth  membra  CoUegii  de  samma  processer  och  medica- 
menter, att  see  derefter,  och  tiUkommande  sammankomst,  en  richtig 
beskrifning  theraf  uthi  CoUegio  upwijsa,  så  att  det  samman  coUigerat, 
kunde  på  et  ark  papper  igenom  trycket  apothecarene  communiceras». 

De   inlemuade   rättelserna   föredrogos   i   koUegium   den    Vio^-^^c^i 
befaltes  skrifvas  rent». 


2.    Omarbetning  af  farmakopéen.    Nya  upplagor. 

Under  de  följande  åren  förekom  särskilda  gånger  frågan  om  en  ny 
bearbetning  af  farmakopéen  *).  Sjelfva  utförandet  af  detta  önskningsmål 
lät  dock  länge  vänta  på  sig.    Medels  k.  brefvet  af  den  ^7io  1<^52  anbe- 


*)  Sålunda  namnes  i  collegii  medici  protokoU  den  "/^  1736,  att  assessor  Ålstrin 
^p^oponerade  att  dispensåtoriura  borde  ändras  och  till  compositionerne  oorrigeras  samt 
de  nyare  compositionerne  införas» 


492  OMARBETNING  AW  FARMAKOPÉSN. 

falides  slutligen  coUegium  att  utarbeta  en  ny  tidsenlig  fannakopé  i  stallet 
för  den  hittills  använda  »PharmacopsBa  Holmiensis».  Collegium  medi- 
cum  tog  sig  visserligen  verket  an,  men  det  var  icke  så  lätt  utfördt 
Till  en  början  utfärdade  kollegium  den  ^^s  l'^^3  ett  cirkulär  >till  alla 
apothekare  i  provincerne,  till  doctores  practieos  i  Stockholm  och  till  prof. 
Wallerius  såsom  coUegii  membrum  och  äiven  chymicus  med  vänlig 
begäran  att  inom  årets  slut  skrifteligen  insända  sina  tankar  och  utlå- 
tande ^).  Onödiga  så  väl  simplicia,  som  composita  skulle  utelemnas,  samt 
hvad  för  simplicia,  composita  och  prseparata  chemica,  som  i  dessa  sednare 
tider  kommit  i  bruk,  kunde  i  deras  ställe  iakttagas;  hastiga  och  nyttiga 
medel  bibehållas  eller  tilläggas,  de  af  lika  värkan  eller  oviss  effect 
uteslutas». 

Innan  ännu  förberedelserna  till  den  nya  farmakopéen  hunnit  afslu- 
tas,  inträdde  emellertid  viktiga  förändringar  i  författningarna  rörande 
införseln  af  utländska  varor.  Förordningen  af  den  Vn  1756  angående 
öfverflödsvaror,  hvarigenom  åtskilliga  dittills  å  apoteken  begagnade  och 
föreskrifna  specerier  blefvo  till  införsel  förbjudna,  gjorde  det  för  colle- 
gium medicum  till  en  oafvislig  nödvändighet  att  hastigt  vidtaga  en  mindre 
omarbetning  af  farmakopéen.  I  enlighet  med  k.  brefvet  af  den  Vi  1'^^ 
utkom  ^KongL  collegii  medid  underrättelse  om  några  ändHv^gar  i  Stock- 
holmska pharmacopéevj  till  underdåmgst  följe  af  Hans  Kongl.  Maj:ts 
nåd,  bref  af  den  ^Vi  1757  samtelige  rikets  apothekare  till  efterUfnad 
till  dess  nya  pharmacopéen^  af  trycket  utkommer»^  Stockholm  1757  4  bl. 
in  4:o.  I  densamma  uppräknas  44  sammansatta  medel,  som  borde  utgå  ur 
farmakopéen,  såsom  aqua  cordialis  temperata,  species  aromaticaa  rosata; 
m.  m.  Dessutom  blef  beredningssättet  för  en  del  sammansatta  medel  för- 
ändradt,  såsom  Balsamus  vitse  ad  modum  Hoffmanni,  Confectio  Alkermes, 
Electuarium  lenitivum  m.  m.  Dessa  mera  enskilda  och  partiella  förändringar 
förminskade  likväl  icke  det  trängande  behofvet  af  en  efter  tidens  fordrin- 
gar lämpad  fullständig  omarbetning  af  den  redan  föråldmde  farmakopéen* 
Behofvet   af  en  sådan  gjorde  sig  tvärtom  allt  mer  gällande.    Till  grund 


')  J.   G.    Wallerius  utgaf  äfvea   en  akademisk  afhandling  »Cfen»«r«  ctn» 
praparationcm  medicamentoruin  cliemicorum*.    Ups.  1754. 


0HABBETNIN6  AF   PARMAKOPÉBN.  493 

för  den  nya  bearbetningen  skulle  läggas  »Pharmacopoea  Londinensis  et 
Edinburgensis»  *)  och  för  att  påskynda  arbetet  blef  detsamma  fördeladt 
emellan  assessorerne  %  Någon  synnerlig  ifver  torde  de  likväl  icke  hafva 
lagt  i  dagen.  Den  ^^s  1^58  nödgades  arkiater  Bäck  påminna  koUegii 
ledamöter  om  nödvändigbeten  »att  till  nästa  riksdag  hafva  detta  ange- 
lägna ärendet  utarbetadt»  *).  Det  beslöts  visserligen,  att  en  hvar  skulle 
söka  få  sin  andel  färdig  till  slutet  af  året,  men  dervid  stannade  det. 
I  följd  af  kommiterades  otillräckliga  insikter,  torde  bearbetandet  af  farma- 
kopéens  kemiska  del  hafva  erbjudit  den  största  svårigheten.  Härtill  kan 
man  sluta  af  några  yttranden  i  J.  G.  Wahlboms  bref  till  A.  Bäck 
af  den  »Va  1762: 

»Den  hederlige  Ferber  war  jag  af  ven  hos,  jag  talte  vid  honom 
om  wår  pharmacopoea,  hvarom  lian  sade  sig  fådt  hr  archiatenis  eget 
bref.  Men  svarar:  att  han  ej  orkar  eller  hinner  med  att  göra  så  vid- 
lyftigt arbete,  som  till  sädana  observationer  fordras,  om  han  ej  wore  i 
Stockholm  eller  fick  raisonera  med  hr  archiatern,  om  hvad  som  skulle 
göras.  Om  hr  archiatern  anförtror  honom  några  vissa  processer,  så  är 
han  både  skickelig  och  villig.  Jag  beklagar  herr  archiatern,  som  nu 
en  sam  men  lärer  få  hafva  så  mycket  arbete,  ty  Gud  bättre,  de  fleste  af 
våi*e  medicis  äro  inga  tnillkarlar  i  chemien  och  pharraacien.  Något  kunde 
man  väl  vid  simplicia  anmärka,  som  dock  redan  skedt,  men  vid  praBpa- 
rata  chemica  är  jag  för  min  del  ej  vuxen.  Dock  skulle  hr  archiatern 
behaga  att  man  finge  se  projectet  till  pharmacopéen,  så  kunde  hända  att 
man  funne  sig  uti  något,  ty  det  är  altid  lättare  att  observera  än  göra». 

Man  yrkade  från  flera  håll  att  farmakopéen  borde  upptaga  endast 
de  s.  k.  simplicia  eller  utgöra  närmast  en  »materia  medica»  Denna 
åsikt,  att  composita  och  andra  sammansatta  medel  borde  från  den  nya 
famiakopéen  uteslutas,  finner  man  tydligt  uttalad  i  Johan  Gottschalk 
Wallerius'  bref  från  Upsala  af  den  ^o/^  1759  till  A.  Bäck: 


*)  Collegii  medid  protokoll  den  "/^  1755. 
•)  Collegii  medici  protokoll  den  7io  1755. 
»)  CoUegii  medici  protokoll  den  ^^  1758. 


494  OMARBETNING  AF  FARHAKOFÉBN. 

»Det  gratieusa  förtroende,  som  wälbome  herr  archiatem  mig  lem- 
nat,  som  jag  skulle  något  kunna  contribuera  tiD  phannaceutiquens  förbätt- 
ring, ärkienner  jag  med  all  vördnad,  och  önskar  att  jag  på  något  sått 
det  uppfylla  kunde.  Jag  är  i  begrep  at  utarbeta  en  disputation  som 
innehåller  censuram  raediearaentorum  chemicorura  officinalium  och  önskar 
ingen  ting  högre  än  at  den  så  kunde  blifwa  utarbetad  at  den  vore 
wälbome  herr  archiatem  och  de  öfriga  herrarna  till  nöjes. 

En  ting  tillåter  wälborne  hr  archiatem  mig  nu  at  påminna;  nemb- 
ligen,  hwad  skola  mixturer,  decocter  och  andra  composita,  som  högst 
innom  en  tima  kunna  förfärdigas,  giöra  i  pharmaceutiquen.  Den,  som  äij 
kan  giöra  en  proportionerad  blandning  och  den  efter  omständigheterna, 
som  äro  nog  variable,  proscribera,  borde  icke  ens  wara  doctor.  Af  dessa 
så  allment  giorda  och  lemnade  proscriptioner  i  pharmaceutiquen  skryta 
i  practiquen  chirurgi,  hvilka  äij  på  annat  sätt  fås  at  afhålla  ifrån  praxi 
medica,  än  derigenom  at  medici  utelemna  composita  utur  pharmaceuti- 
quen. Samma  sak  är  med  pulfver.  Men  jag  beder  wälbome  hr  archia- 
tem förlåta  mig  at  jag  så  hastigt  och  rent  säger  min  mening». 

Måhända  gåfvo  dessa  förslag  anledning  dertill,  att  dou  sedermera 
utkomna  farmakopéen  sönderföll  i  tvenne  strängt  från  hvarandra  skilda 
af  delningar  »Materia  medica»  med  sina  canones  och  »pröpparata  et 
composita». 

Slutligen  åtog  sig  arkiater  Bäck  på  collegii  medici  anmodan  »att 
uppsätta  den  nya  pharmacopéen,  på  hvilken  coUegium  i  så  många  år 
tänkty  men  för  ständigt  mellankommande  hinder  och  trägna  ämbetes 
sysslor  därmed  måst  uppskjuta»  ^).  Bäck  synes  hafva  vändt  sig  med 
begäran  om  upplysningar  till  läkare  i  olika  delar  af  landet  och  han 
erhöll  äfven  mer  eller  mindre  tillfredsställande  svar.  Den  originelle, 
flitige  brefskrif våren  Johan  Otto  Hagström  meddelade  i  bref  af 
den  "/i  1762  följande: 

»Haartmans  Idea  pharmacopoeae  reformataB  är  vacker,  men  ock  nog 
vidlyftig,  likaledes  Wall  er  i  i  Censura  medicamentomra  chemicomm.  Det 
är  med  medikamenters  bruk,  liksom  med  kåckars,  man  kan  med  en  sim- 
pel rätt  äta  sig  w^äll  mätt  och  må  mycket  bättre,  än  af  10  slags  rätter, 


*)  Collegii  medici  protokoll  don  */*  1761. 


OMARBETNING    AF   FARMAKOPÉBN.  4d5 

dem  en  känstig  käck  tillredt.  Dock  detta  i  tysthet  och  enfaldighet  talat. 
När  jag  sedt,  hvad  et  simpelt  pulver  af  blåtta  foliis  trifolii  aquatici  eller 
Menyanthes  trifoliata  Linn.  uträttat  hos  barn,  som  pilats  af  magsyra, 
undrar  jag  att  större  delen  af  barn  dö  af  slag,  hvilket  altid  eller  mer- 
endels genereres  af  acido  ventriculi  hos  barn.  Liqu.  Corn.  Cerv.  är  d^-r 
och  finnes  bara  på  apotheken,  när  Menyanthes  wäxer  på  hvar  sumpig 
äng.  Almogens  barn  gå  med  bleka  ansigten  öfver  alt,  af  maskar,  när 
dock  tallsafven  drifver  lumbricos  och  ascarides  bättre  än  något  compo- 
situm  anthelminticum  från  apotheket.  Expertus  loquor.  Men  alt  sådant 
blir  fniktlöst,  innan  en  medicina?  lector  tillsättes  vid  gyranasieme  eller 
ock,  at  apologistens  lön  blef  så  tilräckelig  att  scholares  af  honom  finge 
härom  undervisning.  Då,  men  ej  förr,  kunna  klockare  göra  nytta  med 
sockneapotheket». 

Provinsialläkaren  P.  Hamneri  n  skref  från  Karlstad  den  ^%  1763 
tiU  A.  Bäck: 

»Hvad  jag  i  min  skrift  till  kongl.  collegiura  lofvadt,  det  kan  jag 
försäkra  herr  archiatern,  a  t  jag  heligt  hålla  skall,  och  i  förtroende  emellan 
herr  archiatern  och  mig,  skall  jag  in  pharmaceuticis  upgifva  sådana 
siraplicia,  som  genom  förfarenheten  af  mig  äro  utrönta,  hvilka  till  alla 
delar  skola  svara  emot  exotica,  så  att  härigenom  skall  skie  en  god 
besparing  för  fattiga  nödlidande  skull,  i  anseende  till  sådana  exotica,  som 
till  en  del  umbäras  kunna  och  nu  så  dyrt  införskrifvas». 

Lyckligtvis  hade  Bäck  vid  sin  sida  en  man,  till  hvilken  han  med 
odeladt  förtroende  kunde  i  en  mängd  frågor  vända  sig,  nämligen  hans 
vän  C.  von  Linné.  Af  deras  brefvexling  framgår,  att  Linné  tog  en 
mycket  verksam  del  i  utarbetandet  af  den  nya  farmakopéen  och  bistod 
Bäck  isynnerhet  med  afseende  å  dess  botaniska  innehåll.  Detta  uttiyc- 
ker  sjelfva  företalet  i  följande  ord:  »religioni  de  cetero  sibi  diixit  CoUe- 
gium  ab  uUius  nisi  nostratis  immo  totius  orbis  in  scientia  botanica  prse- 
ceptoris  auctoritate,  in  denorainatione  specierura  pendere^.  Då  Linné 
med  synnerlig  förkärlek  sysselsatte  sig  med  »materia  medica»,  var  han 
sä  mycket  mera  angelägen  att  dervid  lemna  Bäck  sitt  kraftiga  under- 
stöd. Här  må  meddelas  tvenne  i  detta  afseende  upplysande  bref.  Den 
*Vi2  1*^^1  ^^^^^  Linné  om  farmakopéen: 


496  OMARBETNING    AF   FARMAKOPÉEN. 

»Tvenne  nätter  använde  jag  på  papperet,  ty  jag  liade  ej  tid  om 
dagen,  därföre  blef  det  hastigt  skrifwit.  Wille  min  bror  låta  renskrifva 
det  tydeligen  och  sända  mig  det  under  ferieme  på  ett  par  dagar,  så 
skulle  jag  nogare  gå  igenom  och  se  till  att  intet  något  glömdes,  ty  man 
bör  ej  förgiäta  något  essen  tielt.  Tycker  nu  bror  att  något  kun  ne  ute- 
slutas, så  lätt  oss  i  tida  därom  conespondera». 

Ytterligare  den  ^Vu  1773: 

»Det  är  ingen  ting  publiquen,  totaque  res  medica  högre  åstundar 
af  Collegio  medico,  än  en  ny  ordination  af  simplicia,  hwarpå  det  andre 
stödjer  sig,  ty  nu  är  det  en  faselig,  vidlyftig,  till  mer  än  hälften  onödig 
hopsamling,  att  wij  med  willja  gå  med  lyckta  liusa  dagen.  Hvad  sim- 
plicia angår,  är  saken  nu  temmeligen  lätt  utarbeta,  men  jag  hade  lust 
höra  hwad  k.  Collegium  giör  af  en  stor  dehl  ppta  och  än  mer  af 
composita. 

Jag  har  en  gång  skrefwit  sjelf  med  någon  natts  upoffrande  simplicia; 
kanske  kunne  [jag]  ännu  raffinera  2  ställen,  men  prof.  Bergius  har 
skrefwit  till  mig  och  bedt  mig  inkomma  [med]  hvad  mera  woro  at  påminna. 
Ty  anhåller  jag  nu,  att  sedan  hr  prof.  Bergius  läsit  igenom  henne,  och 
approberat  henne  till  trycken,  att  jag  ultimat  får  genomögna  samma,  så 
skall  jag  ärligt  säga  om  jag  wet  något  mera. 

Nog  kan  det  gå  ann  att  mönstra  ut,  men  att  antaga  nya  medica- 
menta  simplicia,  som  utgifwas  för  souveraine  torde  wara  svårare,  ty 
apothecarne,  som  icke  få  dem  hos  materialisterne,  torde  säga  att  collegium 
befaller  sådant  som  ej  kan  winnas;  bedja  medicos  skaffa,  då  de  willia 
betala  et  sexcentas  difRcultates.  Jag  önskade  få  tala  härom  ett  par 
timmar  med  m.  k.  bror  och  [de]  förnämsta  af  herrarne  munteligen,  då 
torde  alt  gå  lättare,  annars  fi'uchtar  jag  at  det  surnar  på  rosten,  kommer 
jag  i  januario  om  G.  will  till  bibelcommissionen,  torde  det  lämpligast 
vinnas  äller  aldrig,  då  wore  det  och  onödigt  att  öfversändas». 

För  upptagande  af  medicamenta  externa  eller  de  för  utvärtes  bruk 
bestämda  medlen  fann  collegium  medicum  nödigt  uppmana  kiriupska 
societeten  att  inlemna  uppgift  på  dem,  »som  voro  mast  approberade 
och  godkända»  *).  Äfven  tvenne  apotekare  tillkallades  1773  att  biträda 
vid  arbetet. 


*)  CoUegii  medici  protokoll  den  "/e  1772. 


OMARBETNING    AF   FARMAKOFÉEN.  497 

Efter  dessa  förberedelser  och  denna  långa. väntan  utkom  :i^Phar'ma- 
copoea  svecicay>  i  Stockholm  1775  och  emottogs  med  glädje  af  landets 
läkare  och  apotekare  ').    Åter  skref  J.  O.  Hagström  den  "/g  1775: 

»Nyligt  har  jag  fått  ögna  på  Pharmacopoea  Svecica,  den  täckaste, 
nättaste,  validas  te  af  det  slaget  och  vitnar  at  en  Celsus,  en  Svieten 
nu  för  tiden  förer  värdigt  praesidium  uti  kongl.  collegio  medico.  Herr 
Archiatem  har  giort  sit  namn  odödligt  genom  detta  förträffeliga  värk, 
hvars  pragt  i  latin,  i  materia  medica  selectissima,  i  compositioner,  öfver- 
går  alt  hvad  jag  hittills  sedt  och  läsit  i  den  delen». 

Enkel  och  klar  vittnade  den  nya  farmakopéen  på  det  fördelakti- 
gaste om  den  noggrannhet  och  möda,  som  blifvit  nedlagda  på  detta 
arbete.  Hvilka  de  män  voro,  som  förtjensten  om  dess  utgifvande  till- 
kommer, få  vi  veta  i  ett  bref  af  David  Schulz  von  Schulzen- 
heim  till  medicinska  fakultetens  dekanus  i  Upsala  (skrifvet  omkring 
1817?): 

»Den  första  pharmacopoea  svecica,  som  utgafs  år  1774,  har  jag 
ensam  ifrån  titulbladet  till  sista  sidan  af  tabula  quantitatis  i  pennan 
fattat,  dock  i  samråd  förut  med  min  bror  assessoren  C.  Schulzen  (då 
apothekare  i  Stockholm),  med  min  systerson  assessoren  Henric  Gahn, 
samt  herr  C.  W.  Scheele  (då  ännu  apothekaregesäll  i  Upsala)  och  har 
den  vördnadsvärde  coUegii  medici  prseses,  archiatem  Bäck  blott  därvid 
gjort  några  anmärkningar.  Uti  edito  altera  har  jag  ock  haft  mycken  del; 
och  jag  menar  att  uti  dessa  pharmacopéer  språk  och  forme  mycket 
öfverensstämma.  De  hafva  ock  i  utländska  journaler  med  mycken  akt- 
ning blifvit  omtalde»*). 

Den  nya  upplagan  förblef  sedan  länge  mönstret  och  grunden  för 
de  följande  bearbetningarna  af  svenska  farmakopéen.  Deraf  utgafs 
7>Editio  altera»  Stockholm  1779,  sedan  förslag  till  förbättringar  infordrats 
frän  medicinska  fakulteterna,  kirurgiska  societeten,  prof.  T.  Bergman  i 
Upsala,   apotekarene  och  de  praktiserande  läkarene  i  Stockholm.    Bland 


*)  Collegium  medicum  begärde  privilegium  perpetimm  på  utgifvandet  af  farma- 
kopéen. Konungen  beviljade  den  "/g  1774  privilegium  under  20  års  tid  med  vite  för  den, 
som  öfverträdde  förbudet. 

^  Medicinska  fakultetens  i  Upsala  arkiv. 

32 


498  OMARBETNING   AF   FARMAKOPÉEN. 


andra  insände  aniiralitetsläkaren  Arvid  Faxe  uppgift  på  läkemedel, 
sora  saknades  i  första  upplagan,  och  collegium  medicum  lät  till  och  med 
anställa  särskilda  undersökningar  eller  »rön»  om  raedikamenternas  bered- 
ningssätt *).  Derefter  utkoramo  ^Editio  tertiär  1784  2)  och  *Editio 
quarta»  1790,  i  hvars  omarbetning  P.  J.  Bergius,  så  vidt  det  gällde 
simplicia,  och  Abr.  Bäck  togo  en  verksam  del.  Redan  1799  ansåg 
kollegium  en  ny  upplaga  vara  behöflig  och  så  väl  fakulteterna  som 
andre,  »hvilka  känna  och  älska  vetenskapen»,  uppmanades  att  lemna 
bidraga).  Denna  lät  likväl  vänta  pä  sig  och  det  var  först  efter  1809 
års  krig,  som  kollegium  åter  vidtog  förberedelser  till  en  ny  bearbetning 
af  farmakopéen.  Nu  inbjödos  särskildt  Henr.  Gahn  och  01.  Swartz 
att  bivista  kollegii  öfverläggningar  härom  *).  Femte  upplagan  utkom 
år  1817. 

Det  var  likväl  icke  lätt  att  tillfredsställa  läkarenes  kritik.  I  detta 
afseende  må  införas  följande  bref  af  medicine  professorn  J.  Haartman 
till  Abr.  Bäck,  dateradt  Åbo  den  "/^  1779,  hvaruti  han  icke  blott 
ådagalägger  sin  sakkännedom,  utan  tillika  säger  collegium  medicum  flere 
skarpa  sanningar: 

»Sedan  jag  sednast  för  3  veckor  hade  äran  upvakta  herr  arcliiatem, 
har  jag  haft  tilfälle  at  genomögna  den  nya  pharmacopoeen.  Ehuru  den 
i  mänga  delar  blifvit  förbättrad,  så  måste  jag  dock  bekänna,  det  jag  ej 
hade  väntat  så  märkelig  omskapning,  eller  kunnat  föreställa  mig,  det 
kongl.  collegium  medicum  varit  capabla  at  eftersätta  den  skyldigheten 
emot  det  almenna,  at  förse  dem  med  tilräckeliga  läkemedel  vid  alla  före- 
kommande tilfäUen,  utan  at  behöfva  löpa  til  andra  orters  pharmacopoeer, 
samt  efter  pharmaceutiska  och  praktiska  observationer  at  rikta  det  almenna 


*)  Af  den  svenska  farmakopéens  nya  upplagor  utkommo  tyska  öfversättningar, 
tryckta  i  lioipzig  1776  och  1782.  1  Altona  befinnes  *Pfiarmacopoea  sveeica*  vara 
omtiyckt  1783. 

')  Såsom  aftryck  af  denna  upplaga  utkom  »Pharmacopoea  sveeica.  Ed.  quarta 
emendata».  Lipsino  1787  8:0.  Dermed  sammantryckt  »Pharmacopoea  pauperum*  pagg 
159—183. 

=»)  Collegii  medici  protokoU  den  »Vg  1799. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  Vii  och  *Vii  1810. 


OMARBETNING    AF   FABMAKOPÉEN.  499 

med    sådana   medel,   som    ej    öka   plågorna    och  utgifterna.     Aldeles  väl 
kunde   vi    umbära   Aoetum   Colchici,  Cremor  satumi,  en  del  pulver  etc, 
men    öfver   alt   lag  gick  mönstringen  öfver  Bals.  rubr.  Looatelli,  Deooct. 
Även.,  Elect.  mundif.,  Lep.  medicam.  Mors.  Antimon..  01.  anim.  D.,  Sulph. 
aurat.    antimon.,   alla    slags    species.    Syr.    apeiient  etc.  etc.     På  samma 
grund   hade    k.    collegium   kunnat   slutit  ut  ännu  hälften  af  återstående. 
Helt    vist    har   colleg.   derigenom    gordt  sig  skyldiga  til  samma  critique, 
som  prof.  Murray  författat  öfver  den  nya  Pharm.  Edinb.    I  hvad  annan 
mån  är  det  nya  pulvis  nitrosus  bättre  än  det  förra?     Köpare  få  nu  betala 
för  det  nya  mehr,  utan  at  få  et  enda  gran  Sal.  acetosellse.     På  lika  sätt 
pungslås  sjuka  medelst  Kermes  miner.,  sedan  Sulph.  pulv.  är  utslutit.  Huru 
ofta    hörer    man    ej  patienter  klaga  öfver  odugeliga  medicamenter?     Mån 
ej  klagan   blifvit    nu    ökad    genom    det    nya   Extr.    Chinse  et  Cascar.,  å 
Helleb.    n.?     Äga   herrame   i    collegio    så    liten    kundskap  om  den  stora 
skilnad,    som   dessa  äga  i  Extr.  vinoso  fram  för  Extr.  aquosum?     Hafva 
inga   af   herrarna   försökt   Extr.  Turion.  pini?     Kunde  ej  vi  fått  behålla 
detta  medicament,  fast  det  ej  fins  hos  ängelsmän?     Bör  ej  på  våra  apothek 
vara  at  tilgå  medel  för  de  allmänheten  ofta  besvärande  siukor?  t.  ex.  et 
Ögonvatn  för  röda  och  iniiam.  ögon,  pulv.  för  maskar  etc.  eller  missunnar 
Collegium    allmenheten    detta    biträde    utaf   apothekare?     Om    någon  på 
gatan  i  hast  besväras  af  halsbränna,  och  på  apothequet  begär  bot  derföre, 
skickar    det    sig    då   för  apothekaren  bedia  gesällen  gifva  ampulver?    En 
stor  del  medicamenter  af  efFecten  denominerade  hafva  blifvit  ändrade,  e.  gr. 
Elixir  aperient;  hvarföre  icke  Pulv.  natricum-alexitorius  etc?     Och  hvad 
har   gifvit    k.  collegium    anledning  at  förkasta  prof.  Bergmans  förbätt- 
ring   på    Tartar.    emeticus?     Dylika   ändringar    hedrar   ej    collegium  och 
visar  at  de  märkeligen  eftersatt  studium  chemicum,  som  ock  det,  at  de  i 
oomponerande  utesluta  nödiga  corrigentia.     Men  hvad  talar  eller  skrifver 
jag!     Herr    Archiatern    är    så  god  och  förlåter  mig,  att  jag  så  upriktigt 
vågar  klandra  k.  collegii  medici  göromåU. 

Om   de  införda    nya   benämningarna   och   den   nya   terminologin 
skref  Johan  Salberg  från  Sundsvall  den  *Ve  1784  till  A.  Bäck: 

»Nya  Pharmacopéen  har  jag  nyss  fått  från  Stockholm,  de  nya  nam- 
nen och  ombyten  tyckas  just  vara  en  stark  turbatio  critica  in  corpore 
medico»,  och  den  ^Vi  1790: 

Ȁter  en  edition  af  pharm.  svecica.  Efter  befallning  har  jag  satt 
några  momenta  på  papperet  och  dem  har  jag  äran  sända.     Herr  Archia- 


500  PHABlf ACOPOEA    PÄUPSRUlf   ET   MILITARIS. 

tern  täcktes  af  vanlig  godhet  ursäkta  detta  hastvärk.  Det  är  ej  et  lätt 
arbete  at  utarbeta  en  god  pharmacopoea  och  jag  tycker  mig  höra  de 
många  olika  omdömen,  som  k.  collegii  ledamöter  fälla,  då  en  ny  pharmac. 
skall  utgifvas  och  är  under  ventilation.  Ofta  torde  vara  svårare  förena 
2  medici  än  2  jurister». 

En  under  utgifning  varande  svensk  öfvereättning  af  farmakopéen 
invecklade  collegium  medicuro  i  en  oväntad  svårighet  Provinsialläkaren  i 
Vadstena  Erik  Olof  Rydbäck  hade  nämligen  begynt  utgif va  en  af  honom 
verkställd  öfversättning,  men  kollegium,  som  tagit  kännedom  om  arbetet, 
hvaraf  tre  ark  redan  voro  färdigtryckta,  uppmanade  honom  att  upphöra 
dermed,  emedan  öfversättningen  var  i  flera  afseenden  felaktig  och  anhöll 
till  och  med  i  skrifvelso  af  den  Va  ^'^^^  ^^^  Eongl.  Majrt,  att  densamma 
måtte  förbjudas.  Landshöfdingen  i  Linköping,  hos  hvilken  kollegium 
begärt  arbetets  seqvestrering,  tiUkännagaf  efter  en  tid,  att  Bydbeck 
vore  villig  att  emot  50  rdr  aflemna  de  tryckta  exemplaren  och  förbinda 
sig  att  icke  vidare  befatta  sig  med  öfversättning  af  farmakopéen.  När 
arkiater  Bäck  derefter  anmälte,  att  ett  sammanskott  af  50  rdr  sp.  blifvit 
till  honom  för  ändamålet  iulemnadt,  beslöts  att  på  detta  sätt  uppgöra 
saken  ^). 


3.    Phapmaeopoea  pauperum  et  railitaris. 

Utom  den  egentliga  farmakopéen  af  år  1775  utgaf  collegium  medi- 
cum  följande  år  en  ^Phamtacopoea  pauperum>,  h vartill  assessorerne 
Hallman  och  Odhelius  utarbetade  förslaget,  sedan  P.  J.  Bergius 
lemnat  uppgift  på  de  till  materia  medica  hörande  ämnena.  Medels  k. 
brefvet  af  den  **/io  ^776  fastställdes  den  till  efterrättelse  för  provinsial-, 
stads-  och  fattigmedici  samt  andra  läkare,  hvilka  föreskrefvo  medikamenter 


>)  Collegii  medici  protokoll  den  "/,  1781,  »*/,  1781,  »V4  1781  och  *»/,  1782.  — 
S  a  c  k  1  é  n  meddelar,  att  arbetet  uppbrändes  i  Stockholm  1782  af  apotekaresocieteteii, 
som  äfven  lemnat  bidrag  till  dess  inlösen,  i  närvaro  af  collegii  medici  syndikns.  Ett 
exemplar  af  de  redan  tryckta  arken  med  anmärkningai*  af  apotekaren,  assessor  Pehr 
Chr.  Schulzen  förvaras  i  apotekaresocietetens  arkiv. 


PHÅBMACOPOEÅ  PÅVPBBITM  ET  MILITÄBIS.  501 

på  kronans  räkning.  Oenom  särskild  kungörelse  af  coUegiam  medicum 
varnades  de  läkare,  som  förordnade  fria  medikamenter  åt  fattige  sjuke, 
att  begagna  andra  läkemedel  än  dem,  som  funnos  upptagna  i  pharmacopoea 
pauperum. 

Förslag  till  en  pharmacopoea  militaris  inlemnades  sedermera  till 
koUegii  granskning  af  P.  Zetzell  och  antogs  äfven  af  kollegium^). 
En  sådan  farmakopé  torde  likväl  icke  blifvit  utgifven,  men  med  anled- 
ning af  krigets  utbrott  i  Finland  utkom  1789  en  betydligt  förökad 
upplaga  af  pharmacopoea  pauperum  under  titel  af  i^ Pharmacopoea  mili- 
taris,  navalis  et  Eorum  usui  accomodata,  qui  impensis  publids  curan- 
tun>,  :» utarbetad  i  anseende  till  nuvarande  fälttåg  och  emedan  coUe- 
gium  trodt  sin  embetsskyldighet  fordra  att  till  hjelp  för  unge  medici 
och  chirurgi  uppgifva  sådane  medel,  som  vid  förefallande  sjukdomar 
äro  mest  kraftiga  och  till  priset  lindriga».  I  k.  brefvet  af  den  '/^  s.  å. 
förordnades,  att  denna  »förbättrade  upplaga»  skulle  tjena  till  efterrättelse 
äfven  för  läkare  och  kirurger  så  väl  vid  flottan  som  arméen  och  fält- 
lasaretterna  *).    En  ny  upplaga  utgafs  i  Stockholm  1805. 

Redan  långt  förut  torde  vid  några  militärsjukhus  utbildat  sig 
vissa  »formulao  magistrales»,  hvilka  följdes  vid  sjukvården.  Åtminstone 
under  Sveriges  näst  föregående  krig,  det  Pommerska,  var  förhållandet 
sådant  Det  framgår  ur  Joh.  Lorentz  Odhelius'  bref  från  Carlskrona 
af  den  V,  1760  till  Åbr.  Bäck: 

»Sedan  jag  under  mitt  vistande  härstädes  fått  höra  af  doctor  K  ä  hl  er 
det  fältmedicus  Zetzell  icke  till  hr  archiatern  afgifvit  någon  af  skrift  af 
hans  så  kallade  pharmacopoea  militaris,  så  har  jag  agtat  det  min  skyldig- 
het at  till  herr  archiatern  densamma  öfversända.  Herr  archiatern  lär  snart 
se  hvad  värde  den  väl  äger,  så  att  jag  endast  vill  nämna,  det  utom  några 
få  compositioner,  hämtade  ur  Edinburgska  pharmacopoen,  jag  och  flera 
af  dervarande  medici  ej  kunna  öfvertala  oss  att  risquera  de  sjuka  efter 
hans  där  upförda  method,  ehuru  han  flera  gånger  sökt  med  en  nog  myn- 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  ^/^  och  "/t  1770. 

')   Finnes   omtryckt  i  F.  J.   Rabbe^  ^Finlafids  medicitialforfaitningar:    1. 
Helsingf.  1837  b.  60  ff. 


502  PHARMACOPOBA   YETERINARIA. 

(lig  ton  öfvertala  oss;  t.  ex.  hans  pulveres  dysentericos  och  adstringentes ; 
pulvis  resolvens  kan  man  bruka  till  poudre;  pulv.  digestivi  smälta  inom 
ett  dygn  m.  m. 

Några  af  de  mest  ovana  medici  hafva  i  brist  af  egen  öfvertygande 
kundskap  blindvis  fölgt  hans  meningar  och  har  det  ofta  varit  ynkeligt 
att  se  utgången». 

Ännu   må   nämnas,  att  Å.  H.  Florman  utgaf  en  -^Pharmacopoea 
veterinaria  eller  Handbok  för  Häst-  och  Boskupsläkare*.    Lund  1809. 


EDICINALTAXA. 


1.    Sveriges  första  medieinaltaxa. 

Det  är  redan  närandt,  att  coUegium  medicum  utom  ^Pharmacopoea 
Holmisnsis»  1687  utarbetade  en  medieinaltaxa.  I  en  skrifvelse  till 
Eongl.  Maj:t,  troligen  af  år  1691,  anmälde  nämligen  kollegium,  att  en 
:^ apotekaretaxa  allaredo  1687  är  förfärdigad  och  till  ändskap  bracht, 
hvilken  medh  Hans  Excellence  hr  öfverståthållarens  och  magistratens 
skärskådande  och  apothekarenes  frivilliga  oonsens  derhän  af  oss  är 
modererad  worden,  att  man  härefter  väl  en  tredje  del  för  bättre  köp 
medicamentema  af  apotheken  lösa  kan,  än  som  förr:».  Men  om  densamma 
redan  blifvit  offentliggjord,  derom  nämner  icke  kollegium.  Det  synes 
som  om  dess  utgifvande  ännu  en  tid  fördröjts.  Denna  första  medieinal- 
taxa bär  titeln  ^Catalogus  et  Valör  medicamentorum  in  offidnis 
pharmaceutids  Stockholmiensibits  prostantiuyyi^  (äfven  med  svensk  och 
tysk  text,  tryckt  i  Stockholm  först  1699  *). 

Ehuru  medicinalordningarna  i  §  20  föreskrefvo,  att  »apothekare  och 
deras  underhafvande  denna  taxa  uti  alla  stycken  tillfyllest  böra  efter- 
komma och  dermed,  såsom  en  billig  nytta  och  vinst,  låta  sig  benöja  och 
i  ingen  måtto  ifrån  henne  skrida,  utan  Wår  nådiga  ytterligare  förord- 
ning», synes  tvekan  hafva  uppstått,  om  apotekarene  i  landsorten  voro 
skyldige  att  noggrannt  iakttaga  den.  Sannolikt  var  äfven  att  den  när- 
mast   var   beräknad    efter   förhållandena   i   Stockholm.     Enligt   coUegii 


^)  Denna  afdelning  om  medicinaltaxan  är  redan  delvis  införd  i  finska  tidskriften 
^Duodeeim»,  1887  sidd.  93—105. 


506  SVERIGES   FÖRSTA    MEDIGINALTAXA. 


niediei  protokoll  den  ^*/a  1^^^  förfrågade  sig  dr  P.  Elfving,  huru  han 
borde  förfara  med  apotekaren  i  Vesterås  Erik  Zimmerman,  »som 
stegrar  sina  varor  så  högt  han  will,  emedan  han  ej  kan  för  åtskillige 
considerationer  constringeras  att  blifwa  vid  den  Stockholmske  apothe- 
karetaxan.  Härpå  resolverades,  att  han  skulle  för  sina  varor  fä  taga  25 
pro  cento  öfver  bemälte  taxa»  ^).  Uppfattningen  härom  torde  likväl  länge 
förblifvit  vacklande,  alldenstund  collegium  medicum  ännu  den  *Vs  ^^^ 
fann  sig  föranlåtet  att  i  skrifvelse  till  Eongl.  Maj:t  anmäla  att  densamma 
borde  »i  alla  provincier  gälla  utan  ätskilnad  och  lika  iakttagas». 

fiedan  medicinalordningarna  förutsatte,  att  granskning  af  medicinal- 
taxan  med  afseende  å  inträdda  prisförändringar  borde  tid  efter  annan 
äga  rum,  »så  framt  några  materialier  skulle  stiga  eller  falla  uti  priset 
(såsom  ske  plägar)  och  sådana  saker  med  signo  $  noterade  äro,  da 
skall  wårt  collegium  medicum  detsamma  veta  att  moderera,  och  på 
sådana  sig  begif vande  fall  taxan  således  lämpa  och  länka,  som  skälig- 
heten enligast  pröfwas».  Detta  åliggande  beredde  likväl  kollegium  under 
tidens  lopp  mycket  arbete  och  obehag. 

Den  *7i  J702  påminte  assessorn,  stadsfysikus  i  Stockholm  Johannis 
O  la  i  Winge  kollegium  derom,  att  de  »stigande  och  fallande»  apo- 
teksvarorna borde  enligt  medicinalordningamas  föreskrift  modereras. 
Kollegium  beslöt  äfven,  att  en  sådan  granskning  hädanefter  skulle  ske 
två  gånger  om  året,  nämligen  i  maj  och  september.  Detta  beslut  torde 
likväl  icke  hafva  blifvit  iakttaget,  alldenstund  bland  de  anmärkningar 
emot  collegii  medici  embetsutöfning,  som  d:r  Winge  sedermera  följande 
år  anförde  hos  öfverståthållaren,  var  äfven  den,  att  kollegium  försummat 
att  undersöka  prisvexlingarna  i  apotekstaxan  ^). 


*)  T  svenska  östersjöprovinserna  torde  alldeles  andra  beräkningsgrunder  ägt  rum, 
alldenstund  kollegium  i  bref  af  don  "/,j  1707  anmodade  apotekaresocieteten  uppgifvau 
»huruvida  den  Revalska  apothekaretaxan  differeiar  fiån  den  Stockholmska  jemte  hvad 
åtskilnad  är  emellan  wåra  och  deras  penningar».  För  Riga  gällde  ^Catalogus  et  Vainr 
omnium  medicanientorum  ta7n  simplicium  qvam  eomposttorttm  in  pkamweopoeiis 
Rigensibus  prostantium  ad  omnmm  notitiam  publicatu€.    Riga  1685.  112  sid.  4;o. 

')  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  184. 


STERIGES   FÖRSTA  MEDIGINALTÄXA.  507 

Från  denna  tid  återkom  frågan  derom  icke  så  alldeles  sällan.  Den 
^Vio  1*^05  öfverlade  kollegium,  huruvida  icke  vid  sammanträdet  med 
apotekarene  om  taxans  förändring  äfven  de  provisorer, 

»som  måste  svara  för  deras  patroneslers  egendomb  böra  vara  med 
tilstädes,  hvilket  tycktes  vara  billigt  och  kunde  det  sålunda  låtha  giöra 
sig  at  apothekame  såtto  och  provisoreme  stogo,  dock  skulle  sådant 
först  med  apothekame  communiceras». 

Apothekame  afböjde  det,  »som  apothekame  dem  ej  högre  än  gesäller 
kunde  considerera,  utan  de  borde  rätta  sig  efter  det  som  Collegii  depu- 
terade iempte  ofvannämbde  apothekare  uti  taxan  förändrade»  ^) 

Den  1^2  1'08  beslöts,  att  taxans  öfverseende  skulle  ske  i  början 
af  april  och  oktober  hvarje  år  och  apotekarene  få  uppgöra  förslag  der- 
till.  »Sedan  skulle  så  många  exemplar  renskrifvas,  som  apotek  äro,  af 
syndico  underskrifvas  och  apothecarene  tillsändas»  *). 

Yid  den  allmänna  bristen  på  mynt  mot  slutet  af  Earl  XU:s  tid 
voro  äfven  apotekarene  tvungne  att  emot  export  af  råvaror  förskaffa  sig 
sina  materialier.  Den  *%o  ^718  begärde  apotekarene  collegii  medici 
rekommendation  till  k.  deputationen  att  för  detta  ändamål  få  utföra 
3,000  skeppund  järn  och  förbundo  sig  den  */ii  s.  å.  att  i  detta  fall  rätta 
sig  efter  1699  års  taxa  på  »stigande  och  fallande  vahror,  om  de  något 
jem  kunde  bekomma».  Kollegium  resolverade  »att  recommendera  deras 
petitum  hos  k.  deputationen,  doch  intet  att  nämna  någon  viss  summa  jem». 


2.    Omarbetning  af  medieinaltaxan. 

När  k.  resolutionen  af  den  ^Vio  1^23  öfver  städernas  besvär  vid 
riksdagen  s.  å.  tillförsäkrade  apotekarene  att  »obehindradt  njuta  de  dem 
förlänte  privilegier  och  tullfriheter  på  medicinalier  på  samma  sätt,  som 
de    dem   varit   efterlåtne,   innan   de  indragne  blefvo»,  förbundos  de  att 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  'Vii  1705. 
«)  CoUegu  medici  protokoll  den  "/,  1708 


508  OMARBETNING   AF   MBDIOINALTAXAN. 

icke  blott  förse  sig  med  goda  och  oförfalskade  medikamenter,  utan 
tillika  »att  icke  till  de  fattiges  olägenhet  och  skada  stegra  priset  öfrer 
den  upprättade  medicinaltaxan»,  hvarpå  vederbörande  ägde  att  hålla 
sträng  uppsikt.  Medicinaltaxan  torde  likväl  hafva  ansetts  behöfva  en 
ännu  omsorgsfullare  och  grundligare  granskning,  alldenstund  k.  brefvet 
den  2«/8  1725  förklarade: 

»Wid  detta  finna  Wi  nödigt  att  påminna,  hurusom  nu  för  tiden 
många  till  ett  apotheque  hörande  saker  kunna  erhållas  för  ett  fast  bättre 
kiöp  än  tillförene  eller  då  medicinaltaxan  inrättades,  men  hafve  ingen 
visshet  om  priset  på  medicamenteme,  som  uthur  apothequen  försäljas, 
jämwähl  i  proportion  deraf  är  modifierat  Och  som  nödigt  vara  vill  att 
häruti)inan  en  sådan  jämnlikhet  träffas  att  å  ena  sidan  apothekame  mage 
för  de  varor,  som  de  föryttra,  hafva  en  skälig  vinst  och  andra  sidan  de, 
som  sådana  varor  af  dem  nödsakas  kiöpa,  icke  med  allt  för  högt  och 
öfver  billigheten  stegrat  pris  besväras.  Altså  är  härmed  till  eder  vår 
nåd.  vilja  och  befallning  det  I  företagen  eder  medicinaltaxan  till  behörigt 
öfverseende  samt  densamma  i  det  nogaste  efter  närvarande  tid  lämpen 
och  inrätten,  haf vande  I  derjemte  att  draga  försorg  det  apothekame  mage 
mediertid  och  till  dess  bemälte  taxa  blifver  behörigen  öfversedd  och 
rättad  deras  medicamenter  för  ett  billigt  och  modererat  pris  aflåta>. 

På  grund  häraf  utsågs  till  taxans  revision  ett  utskott  af  tre 
apotekare  och  tre  koUegii  ledamöter^).  Äfven  taxatio  laborum  kom 
under  pröfning.  I  skrifvelse  af  den  ^Vi  ^'^^^  anmälde  coUegiom 
medicum  hos  Eongl.  Maj:t,  att  det  genomgått  :»hela  materiam  medicam 
så  af  simplicibus  som  compositis  och  möjeligast  sökt  priset  på  medica- 
menterne  således  att  moderera,  att  ingen  måtte  hafva  fog  sig  deröfver 
att  besvära».  Kollegium  insände  tillika  en  förteckning  icke  allenast  »på 
de  simplicia  och  composita,  som  i  den  tryckta  taxan  blifvit  utelemnade, 
såsom  och  på  de,  hvilka  sedermera  kommit  i  bruk  och  således  intet 
tillförene  varit  taxerade».  I  k.  brefvet  af  den  Ye  1^26  fastställdes 
koUegii  förslag,  »förblifwandes  alla  simplicia  och  composita,  som  icke  på 
denna  till  oss  öfversände  uppsats  äro  upförda  i  de  pris  de  tillförende 
varit  och  i  den  förra  medicinaltaxan  finnes  utsatt». 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  "/^q  1725. 


OMABBETKINO   A7   MEDICINALTAXAN.  509 


Kollegium  anderrättade  landsböfdingame  medels  cirkulär  om  detta 
Kongl.  Maj:ts  beslut,  »hvarefter  apothecare  här  i  staden  så  wähl  som 
annorstädes  i  lähnen  böra  sig  rätta,  doch  med  den  åtskilnad  att  apo- 
thecare i  lähnen  därvid  njuta  den  förhöjningsprocent  till  godo,  hvilken 
dem  af  Kongl.  Maj:t  i  nåder  blifvit  förundt».  Tryckt  blef  denna  taxa 
icke.  Till  hvarje  landshöfdingeembete  sändes  endast  ett  skrifvet  exemplar, 
hvilket  sedan  kunde  efter  behag  å  landskansliet  afskrifvas  ^). 

Från  denna  tid  började  klagomålen  öfver  medicinaltaxan.  I  k. 
resolutionen  på  städernas  besvär  af  den  ^V?  ^'^'^^  påbjöds  redan,  att  »om 
apothekare  drifva  otillåtelig  handel  med  varor  och  specerier,  bör  sådant 
å  vederbörlig  ort  angifvas  och  rättas»,  hvarjämte  collegium  medicum 
anbefalldes,  »att  öfverse  medicinaltaxan  och  att  lämpa  priset  efter  mark- 
gången på  sjelfva  ingredientienie  samt  att  hålla  hand  däröfver,  att  de 
ej  måtte  sälja  sine  medicamenter  dyrare  än  deri  föreskrifves».  På  ytter- 
ligare anmälan  af  kammar-  och  kommersekollegierna  förordnade  k. 
brefvet  af  den  ^7ii  1732,  att  collegium  medicum  skulle  ånyo  öfvei-se, 
upplägga  och  sedermera  till  trycket  befordra  medicinaltaxan.  Kollegium 
hade  knappt  påbörjat  detta  arbete,  då  riksens  ständers  allmänna  besvärs- 
deputation  1734  delgaf  borgareståndets  klagomål  angående  städemas 
apotekare,  hvilka  emot  den  1723  dem  beviljade  tullfriheten  för  apoteks- 
varor voro  förpliktade  att  förse  sig  med  goda  och  oförfalskade  medika- 
menter  enligt  taxa.  Häröfver  infordrade  riksens  ständer  yttrande  af 
kollegium,  som  den  *%  1734  förklarade  sig  urståndsatt  afgifva  ett 
utlåtande,  innan  det  »undfått  hyra  eller  ock  anständiga  rum  till  sina 
sammankomster  och  för  att  vara  sina  acter  mächtigt»  *).  Emellertid 
anbefalldes  kollegium  i  k.  resolutionen  på  städernas  allmänna  besvär  af 
den  ^*/i2  1734  »vid  ansvar  att  inom  nästa  riksdag  ofelbart  fullgöra 
ofvanstående  förordnande  »samt  öfverse  och  lämpa  medicinaltaxan  efter 
nuvarande  tillstånd». 

Först  1736  finner  man,  att  kollegium  börjat  med  allvar  sysselsätta 
sig  med  utarbetandet  af  ny  taxa.   Den  ^2  1736  kallades  fyra  apotekare 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  %  och  *Vi2  1726. 
*)  Se  detta  arbetes  föi-sta  del  sid.  94. 


510  OMARBETNING   AF   MBDICINALTAXAN. 

att  i  kollegii  öfverläggningar  deltaga;  derjämte  tilläts  det  hvarje  apotekare 
att  ingifva  sina  anDiärkningar.  Vid  denna  revision  af  taxan  infördes  uns 
i  stället  för  den  dittills  brukliga  »nianipulus».  Åpotekarene  borde  derför 
vid  recepturen  afväga  alla  örter  och  blommor  efter  vikt,  sålunda  att  i 
stället  för  manip.  j  skulle  tagas  ett  hälft  uns  och  i  stället  för  en  portion  (pj) 
en  drachme  ^).  Apotekarene  tillsades  äfven  den  ^'/j  1737  att  till  kollegium 
inlemna  förteckning  jämte  prisuppgift  på  alla  medicinalier,  så  siniplicia 
som  composita,  hvilka,  utan  att  vara  i  taxan  upptagna,  användes  i 
dagligt  bruk.  Derefter  anmodade  kollegium  den  Y2  1*^^^  apotekarene 
att  till  kollegium  uppgifva  sammansättningen  af  »de  usualibus,  som  de 
i  sin  förteckning  uppfört»,  på  det  kollegium  måtte  i  detta  afseende  kunna 
lemna  allmänt  gällande  föreskrifter.  Slutligen  införde  kollegium  följande 
bestämningar.  Med  tecknet  ^  utmärktes  sådana  varor,  hvilka  apote- 
karene icke  ovillkorligen  voro  förbundne  att  hålla  till  salu  *).  Med  tecknet 
D  antyddes  de  läkemedel,  hvilka  apotekarene  i  stapelstäderna,  men  icke 
de  i  uppstäderna  voro  skyldige  att  hafva  i  förråd.  Alla  öfriga  icke 
närmare  utmärkta  medel  voro  apotekarene  deremot  pliktige  att  till- 
handahålla allmänheten.  En  stjerna  *  betecknade  »the  utländska  i 
priset  stigande  och  fallande  varor».  Ännu  må  anföras  att  en  vidlyftig 
diskussion  uppstod,  på  hvilket  språk  företalet  skulle  skrifvas.  Det  heter 
derom  i  protokollet  den  ^Ve  1738: 

»Discurerddes  om  förtahlet  skulle  skrifvas  på  latin,  efter  som  i  den 
föri*a  så  wore  skiedt  och  Hacka  uttydare  kunde  annars  taga  sig  tillfälle 
at  utskrika  Collegium  som  det  nu  eij  wågade  sig  ther  till  så  wäl  som 
förr,  men  wardt  dock  beslutit  att  det  skulle  skie  pä  swänska  efter  det 
ej  är  för  de  lärda,  utan  för  allmänna  hopen  till  nödig  efterrättelse  och 
en   förordning    binder   att   allt  hvad  som  kommer  at  expedieras  i  kongL 


^)    CoUegii  medici  protokoll  den  "/s  l-^^ö. 

')  I  de  äldre  farmakopéerna  och  i  följd  deraf  äfven  i  medicinaltaxan  &dds 
nämligen  införd  en  otrolig  mängd  ämnen  af  mer  eller  mindre  t^ifvelaktig  beskaffenhet 
Sålunda  upptog  1699  åi-s  medici ualtaxa  icke  mindre  än  124  slags  aquie,  19  slags 
axungia  (deribland  hominis,  lupi,  seipeutum),  88  slags  spiiitus  (bland  annat  cerebri 
humani,  sanguinis  humaui,  urinaL^,  5  slags  sterciis,  såsom  caninum  sive  album  gr^cuin, 
columbinum,  ovillum,  pavonum. 


OMARBETNING   AF   MEDICINALTAXAN.  511 

collegieme   bör    skie    på   moders    måhlet,   warandes  ej  heller  illwilliares 
obillige  omdömen  wärde  att  komma  i  consideration». 

Expeditionen  af  förslaget  till  den  nya  taxan  synes  likväl  hafva 
blifvit  öfver  höfvan  fördröjd.  I  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  *7i 
1739  förklarade  riksens  ständer  sitt  missnöje  öfver  dröjsmålet  med 
taxans  utfärdande  och  k.  brefvet  af  den  ^^/^  s.  å.  anbefallde  collegium 
medicum  icke  blott  att  afgifva  underdånig  förklaring,  »hvarföre  I  icke 
redan  fuUgiordt  eder  skyldighet  härutinnan»,  utan  ock  att  med  under- 
dånigt projekt  till  den  nya  medicinaltaxan  utan  dröjsmål  inkomma,  »på 
det  Wij  efter  riksens  ständers  begiäran  mågo  kunne  lemna  detsamma 
till  deras  öfverseende  vid  denna  riksdag,  innan  det  fastställes»,  för- 
slaget blef  slutligen  färdigt  och  ständerna  anmälde  i  skrifvelse  af  den 
*%  s.  å.,  att  de  till  öfverseende  förehaft  det  af  collegium  medicum 
författade  projektet  till  ny  medicinaltaxa,  hvarefter  k.  brefvet  af  den  ^Vs 
1739  förklarade  »och  som  riksens  ständer  dervid  ej  haft  något  att  på- 
minna, utan  detsamma  gillat  och  bifallit,  alltså  warder  berörde  taxa 
härhos  till  eder  återsänd  med  nödig  befallning  att  I  dragen  försorg  det 
den  genom  trycket  utan  fehl  må  utkomma». 

Ehuru  assessor  William  Kammecker  redan  den  ^Vs  ^'^^O  erhöll 
privilegium  på  medicinaltaxans  tryckning,  utkom  den  likväl  först  följande 
år  under  titel  » Catalogus  et  Valör  medicamoäomm  in  officinis  phar- 
ynaceiiticis  Regni  Svecioe  prostantium.  Taxa  hvarefter  alla  medicainenter 
ock  ivakror  på  apotheken  i  Sveriges  Rijke  befindtelige  böra  försäljas, 
Faststäld  vid  riksdagen  åhr  1739»,     Stockholm  1741,  89  sid.  8:o. 


3.    Ny  medieinaltaxa  1739.    SvårigheteF  för  apotekarene. 

Ansvar  för  ölVertrådelse  af  taxan. 

Nya  svårigheter  mötte  likväl  apotekarene,  då  de  på  grund  af  på- 
budet den  Vé  1^^^  blefvo  ålagda  att  i  konsumtionsaccis  erlägga  10  Vo 
för  alla  materialier  och  i  extra  licens  2  %.  Collegium  medicum  för- 
ordade väl  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  '"/g  s.  å.  deras  anhållan 
ora    befrielse    frän    accisen,    men    denna    begäran    afslogs.     Emellertid 


512  SVÅRIGHETER   VID   TAXANS   EFTERLEFNAD. 


började  klagomål  inlöpa  deröfver  att  apotekarene  i  Stockholm  höllo 
olika  pris  på  medikaraenterna.  »Emedan  sådant  nogsamt  utmärker  att 
i  denna  hand  tering  sig  inritadt  sjelfsvåid  med  medicinaliers  obilliga 
stegring  till  de  med  sjukdom  hemsökte  innevånarenes,  men  isynneriiet 
de  fattigares  förtryck  och  svära  kiänning»,  anbefallde  k.  brefvet  af  den 
%  1752  collegium  medicum  att  »hålla  noga  och  alfvarsam  hand  deröfver 
att  sådant  oskick  behörigen  må  vara  hämraadt»  och  ett  ytterligare  k. 
bref  af  den  ^V»  s.  å.  uppmanade  landshöfdingarne,  att,  då  »slikt  sjelfsvåid 
med  medicinaliers  oskickliga  stegring  uti  apothequen  i  flera  städer  sig 
inritat,  hålla  noga  hand  deröfver  det  ofvannämnda  sjelfsvåid  må  varda 
förekommet». 

Med  anledning  häraf  uppkallade  inför  kollegium  den  "/a  1752 
förklarade  apotekarene,  »att  de  alla  hålla  sig  efter  taxan  så  mycket 
möjeligit  är,  men  att  numera  en  dyr  consumtionsaccis  är  pålagd,  sedan 
taxan  upprättades,  så  att,  när  den  tiden  gafs  360  dal.  smt  för  ett  ox- 
hufvud  bränvin,  nu  betalas  900  dal.  samma  mynt,  andra  medicinaher 
att  förtiga,  äfven  äro  andra  afgifter  drygare  än  förr.  Medan  andre 
handlande  få  höja  sin  vara  efter  inkiöpet,  utgifter  och  afsättning  utan 
taxa  och  utan  procents  afläggaude,  är  en  sådan  handelsfrihet  för  apo- 
thekare  inskränkt  och  kunna  de  således  ej  komma  ut  att  sälja  efter 
taxan,  hvarför  de  ock  begiärt  ändring  i  taxan.  Att  ett  och  samma 
recept  kunnat  debiteras  olika  på  olika  apothek,  har  sin  grund  deruti  att 
någon  apothekare  kommer  öfver  ett  parti  och  får  det  för  drägligare 
inköp,  hvarigenom  han  kan  sälja  det  billigare»  ^). 

Dessa  klagomål  verkade  likväl  derhän,  att  riksens  ständer  den  ^Vs 
1752  medgåfvo  apotekaresocieteten  befrielse  från  konsumtionsafgiften  och 
extra  licensen  för  inkommande  till  materia  medica  hörande  simplicia, 
men  hemställde  tillika,  »att  apotekaretaxan  blefve  med  det  första  öfver- 
sedd  och  efter  nuvarande  pris  jämkad  samt  att  den  apotekare,  som 
öfverskred  taxan,  borde  gå  sitt  apotekareprivilegium  förlustig».  Anraärk- 
ningsvärdt  nog  blef  denna  frihet  beviljad  endast  apotekarene  i  Stockholm. 
Först  med  afseende  på  collegii  medici  förnyade  framställning  af  den  "'j 


')  Collegii  medici  protokoU  den  "/^  1752. 


ANSVAR   FÖR   ÖFYEBTRÅDBLSE   AF   TAXAN.  513 


1754  och  sekreta  utskottets  den  ^Vi  1756  afgifna  tills  yrkande  utlåtande, 
att,  som  det  torde  långt  på  tiden  ankomma,  innan  det  påsyftade  hälso- 
samma äodamålet  med  inhemska  medicinaliers  uptäckande  och  fortplan- 
tande kan  komma  i  fullkomligt  stånd,  mage  meilertid  alla  apotequare 
i  riket  vid  medicinaliers  införskrifvande  få  hugna  sig  af  en  lika  förmån, 
som][apothequarne  här  i  Stockholm  redan  förunnad  är»,  beviljades  äfven 
apotekarene  i  landsorten  medels  k.  brefvet  af  den  ^7*  l^^^  befrielse 
från  erläggandet  af  konsumtions-  och  licensafgifter  ^). 

Å  andra  sidan  stadgade  med  anledning  af  dessa  klagomål  k.  brefvet 
af  den  "/^  1752,  att  apotekarene  skulle  vid  öfverskridande  af  taxan 
förlora  sina  privilegier.  I  ett  s.  å.  afgifvet  betänkande  föreslog  äter 
coUegium  medicum,  >att,  om  en  apotekare  öfverstegrar  den  fastställda 
taxan,  den  i  medicinalordningarnas  19  §  utsatta  plikten  strax  exequeras, 
sä  framt  med  lagliga  bevis  sådant  öfveitygas»,  och  k.  brefvet  af  den  ^% 
1754  förklarade  äfven,  att  apotekare  i  detta  fall  borde  anses  med  den 
plikt,  som  medicinalordningarna  utsatte,  till  dess  medicinaltaxan  kunde 
blifva  öfversedd  och  jämkad.  Men  några  år  senare  stadgades  ånyo 
rörande  apotekares  ansvar  för  öfverskridande  af  taxan,  att  apotekare, 
som  gör  sig  dertill  skyldig,  skulle  förlora  sitt  privilegium.  Detta  viktiga 
ännu  gällande  k.  bref  af  den  ^^j^  1756  innehåller: 

»Som  secreta  utskottet  förklarat  ett  synnerligt  missnöje  deröfver, 
att  apothekame.  såsom  en  allmän  klagan  är,  isynnerhet  de  i  provincieme, 
sälja  deras  medicamenter  dyrare  än  taxan  påbjuder,  skolandes  therjämte 
en  del  af  dem  införskrifva  och  till  salu  hålla  många  till  kryddkrämare 
handeln  hörande  persedlar  och  specerier,  som  under  pharraacien  egentligen 
icke  böra  inbegripas,  hvilket  måste  lända  andre,  som  samma  varor  eljest 
försälja,  till  inträng  i  deras  näring,  altsä  och  till  hämmande  af  ett  shkt 
sjelfswåld,  föranlätes  Wi  eder  härmed  i  nåder  anbefalla,  att  I  för  sådana 
oordningar  värnen  samtelige  apothekarne,  samt  hållen  theröfver  alfvarsam 
hand,  att  vid  medicamenters  tillredande  icke  något  svek  varder  brukadt 
eller  taxan  vid  försäljandet  öfverskrides,  i  hvilka  händelser  och,  då  någon 
apothekare  på  minsta  sätt  beträdes  att  hafva  sig  häremot  förbrutit,  then 
samma  utan  nåd  och  förekoning  skall  bhfva  sitt  erhållne  privilegium 
aldeles  förlustig». 


O  Se  ofvan  sid.  375. 

33 


514  ANSTÅR   FÖR  ÖFYERTRÄDELSE   AF   TAXAN. 

Apotekare,  som  gjorde  sig  skyldig  till  öfvertaxering,  skulle  af  veder- 
börande stadsfiskal  lagligen  tilltalas  inför  behörig  domstol  och  befordras 
till  det  i  slikt  fall  utsatta  ansvaret.  Genom  skrifvelse  af  den-*/i2  1759 
anbefalldes  tillika  hofrättenia  att  till  sådana  måls  afdömande  lenina 
underlydande  domstolar  behörig  del  af  ofvan  meddelade  k.  bref.  1  cir- 
kulär af  den  "Vs  1760  fullgjorde  k.  Svea  hofrätt  denna  befallning  och 
bifogade  tillika  transsumt  af  Kongl.  Maj:ts  bref  till  coUegium  medicum 
af  den  ^^4  1756  angående  medicinaliers  befriande  från  konsumtions- 
och  licensafgifter  m.  m. 

Tillämpningen  häraf  lät  icke  länge  vänta  på  sig.  Krigskollegium 
anmälde  i  bref  af  den  7io  1758,  sftt  apotekarene  så  väl  i  Stockholm  som 
i  landsorterna  uppfört  högre  pris  på  medikamentema,  än  taxan  medgaf. 
Collegium  medicum,  som  sedermera  på  anmodan  granskat  räkningarna, 
erkände  riktigheten  af  anmärkningarna  och  hemställde  hos  Kongl.  Maj:t 
i  skrifvelse  af  den  ^Vio  1759,  »på  hvad  sätt  det  i  k.  brefvet  den  ''/i 
1756  utsatta  straffet  för  de  apotekare,  som  öfverskrida  medicinaltaxan, 
må  nu  i  verket  ställas*.     K.  brefvet  af  den  V12  1759  förklarade: 

»att  de  apothekare,  hvilka  om  förbei-örde  Wårt  nådiga  bref  varit 
kunnige,  men  likväl  i  ofvannämnde  måtto  emot  medicinaltaxan  sig  for- 
brutit, mage  ställas  under  laga  til  tal  samt  befordras  till  den  näpst,  som 
målets  beskafTenhet  i  följe  af  ofvannämnde  Wårt  nådiga  bref  kan  finnas 
förtjena,  utan  ock  at  vid  dylika  framdeles  förefallande  tillfällen,  på  lika 
sätt  bör  förfaras,  åliggandes  det  städernas  fiscaler  sädane  mål  att  utföra 
vid  vederbörlig  domstol  på  de  ställen  der  förbrytelsen  skjedt ;  om  wärk- 
ställigheten  hvaraf  I  fördenskull  hafwen  så  wäl  genom  Wår  öfverståt- 
hållare,  som  vederbörande  landshöfdingar  att  fömnstalta». 

Samma  dag  öfversändes  till  samtliga  hofrätter  ett  k.  bref  angående 
forum  och  straff  för  de  apotekare,  som  öfverträda  medicinaltaxan,  jämte 
transsumt  af  k.  brefvet  af  den  ^^^  1756. 

En  partiel  omarbetning  af  apotekaretaxan  ägde  niellertid  rum  1754, 
då  collegium  medicum  den  ^^/i,  s.  å.  insände  till  Kongl.  Maj:t  förslag  till 
prisförändring  af  vissa  medicinalia.  Då  Kongl.  Maj:t  i  skrifvelse  af  den 
^%   s.   å.   betygat   sitt    missnöje    »öfver   medikamenternas   öfverklagade 


MSDICINALTAXANS  FÖBHÖJN1NG.  515 

dyrhet»,  föreslog  kollegium  tillika,  att  priset  å  bvarje  recept  skulle  tyd- 
ligen utskrifvas.  Denna  »modererade»  taxa  fastställdes  den  '"^/i,  1754 
af  Eongl.  Majit,  »som  med  välbehag  ansett  Collegii  göromål»,  med  det 
tillägga  »att  på  h varje  så  kalladt  recept  utsattes  med  tydliga  nummer 
och  bokstäfver,  hvad  medikamentet  kostat  och  ej  med  tillförene  bruke- 
lige  obekanta  tecken  på  det  att  de  upriktige  således  mage  befrias 
från  oskiälig  misstanke  och  de  egennyttige  brottslige  så  mycket  lättare 
röijas  och  välförtjent  straff  undergå»  *).  Från  denna  tid  har  detta 
stadgande  iakttagits.  De  nu  införda  prisförändringarna  sammanfattades 
i  ^Collegii  medici  kungörelse,  hvarefter  samielige  apoihekare  i  riket 
hafva  sig  att  rätta^^  Stockholm  1755.  4  bl.  8:o,  undertecknad  af  kollegii 
ledamöter.  Utom  i  cirkulär  till  apotekarene  af  den  ^^2  1755  öfversändes 
senare  den  nya  taxan  genom  landshöfdingarna  äfven  till  provinsial- 
läkaren och  magistraten  i  hvarjo  stad,  der  apotek  fanns  inrättadt  Snart 
nog  begärde  dock  apotekaresocieteten  i  Stockholm  att  få  medicinal- 
taxan  ånyo  öfversedd,  ändrad  och  tillökt*). 

För  att  minska  apotekarenes  i  de  mindre  städerna  ansvar  utfärdade 
kollegium  den  ^3  1758  en  förteckning  pä  de  medicinaJia,  hvilka  med 
bortlemnande  af  mindre  nödiga  åtminstone  borde  finnas  å  ett  apotek. 
Redan  den  V*  1760  begärde  dock  apotekarene,  att  med  afseende  å  den 
dyra  tiden,  handelns  osäkerhet  och  den  höga  vexelkursen  1739  års  taxa 
måtte  fullständigt  omarbetas.  Kollegium  fordrade,  att  apotekarene  borde 
inkomma  med  specifik  förteckning  öfver  de  prisförändringar  apoteks- 
varorna undergått  sedan  1755  \  hvarutom  kollegium  beslöt  att  förskaffa 
sig  priskuranter  på  medicinalier  från  Hamburg  och  London.  Saken 
förföll  för  denna  gång.  Men  den  Vio  1764  inlemnade  apotekaresocieteten 
på  uppmaning  af  coUegium  medicum  ånyo  ett  förslag  till  omarbetning 
af   taxan,   hvilket   icke   heller   synes  haft  framgång,  alldenstund  apote- 


*)  Begagoaodet  af  sådana  »fördolda  siffror»^  hvilka  användes  för  att  dölja  priset, 
förbjöds  redan  1668  af  konsistorium  academicum  på  apotheket  i  Upsala.  Se  J.  C. 
A  c  r>  1 8  Tal  sid.  23. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  '/n  1757. 

»)  Ck>llegii  medici  protokoll  den  Vb  1760. 


516  AP0TEKARENE8   SYArIOHBTER. 


karene  den  ^^i  l^^^  begärde,  att  priset  på  alla  medicinalier  måtte  höjas 
till  100  ®/q  emot  1739  års  taxa,  »emedan  vexelkursen,  som  då  var  36 
mark^  nu  är  emellan  72  och  85  mark,  oberäknadt  de  varor,  som  sedan 
den  tiden  stigit  öfver  100  Vo^^-  Slutligen  inlemnade  apotekaresocieteten 
den  *%  1766  en  skrift,  hvaruti  apotekarene  utfäste  sig  att  sälja  alla  i 
Sverige  vildt  växande  äfvensom  odlade  medicinalörter,  då  icke  missväxt 
inträffade,  emot  50  7o  tillökning  i  1739  års  taxa.  De  hade  tillika  nppsatt 
en  förteckning  på  de  medicinalier,  som  stigit  mer  än  100  7o  öfver  taxan. 
De  svårigheter,  med  hvilka  apotekarene  i  följd  af  penningens  fallande 
värde  hade  att  kämpa,  framgå  ur  ett  bref,  som  provinsialläkaren  Sven 
Brodd  den  V2  1766  skref  till  landshöfdingen  i  Mariestad,  grefve  Adam 
Otto  Lagerberg.  Landshöfdingen  hade  nämligen  infordrat  d:r 
Bröd  ds  utlåtande  öfver  apotekaren  1  Mariestad  Johan  Runneblads 
räkning  på  medikamenter,  levererade  år  1765  till  lasarettet  Brodd  skref: 

»1.  Annan  medicinaltaxa  än  den  1739  faststalda  och  1741  tryckta 
finnes  icke. 

2.  Alla  varor  äro  i  följd  af  svenska  myntets  försämring  stegrade 
i  pris.  Man  besinne  endast  de  bekantare,  hvilka  i  apothekstaxan  äro 
uppförde,  såsom  saffran,  russin,  fikon,  vax,  tvål,  franskt  och  inhemskt 
bränvin,  viner,  honung  m.  m.  huru  dyrt  de  nu  för  tiden  emot  1739 
måste  köpas!  De  inhemska  medicinalia,  som  på  våra  marker  och  uti 
trädgårdar  finnas,  liämtas  nu  genom  femdubbel  kostnad  emot  förr.  En 
hustru,  som  till  dessas  pläckande  tages,  lönes  nu  om  dagen  knappt  med 
en  dal.  smt  ocli  maten,  dä  hon  pä  förr  nämde  tid  lät  sig  nöja  med 
födan  och  3  öre  smt  om  dagen. 

Monne  Cronan  lemnar  den  jordtorfwa  vi  bebo  med  sina  små  krydde- 
täppor utan  beskattning?  Skötas  desse  sistnämde  utan  kostnad  och 
besvär? 

3.  Till  det  aldraniinsta  kan  jag  öfver  hufvudet  taga,  att  apotheks- 
saker  äro  nu,  eraot  1739,  tredubbelt  dyrare. 

En  tunna  råg  kostar  nu  snart  30  dal.  smt,  en  oxe  köpes  till  det 
ringaste  för  70  dal.  s.  m.,  sä  i  proportion  med  alt  annat.  Huru  stor  är 
nu  folkets  aflöning  mot  för  30  år  sedan!  Vexelcoursen  har  stigit  ifrån 
36  rdr  1739  till  106  i  vår  tid. 

Härvid  får  jag  äfven  beropa  mig  på  min  hedervärdaste  förmans 
utlätelser  i  denna  sak,  uti  bref  till  mig  af  den  ^'/i  1766  (af  Abr.  Bäck): 


APOTEKARENES   SVÅRIGHETEB.  517 


»Jag  bör  med  detta  allenast  erinra  Hr  Doctorn  det,  som  han  likväl  rätt 
wäl  hafwer  sig  bekant,  att  wåre  apotekare  omöjligen  kunna  utlärana 
medicamenter  efter  taxan,  upprättad  1739  wid  då  warande  cours;  det 
hafwa  både  Stockholms  och  landsapothekare  declarerat  i  kongl.  CoUegio 
medico.  CoUegium  har  ock  nödgas  widgå  den  saken  och  tillåta,  att  de 
skulle  få  rätta  sig  efter  deras  inköpspris,  tillika  med  skiälig  avance». 

5.  Vissa  medicinalia  hafva  häraf,  1755  d.  22  Febr.  blifvit  föriiöjda 
i   priset,    men   äfven  dessas  wärde  wid  inköpet  har  stigit  nu  för  tiden». 

I  denna  fråga  skref  Brodd  ytterligare  den  ^»/^  1766  till  Å.  Bäck 
följande  bref,  som  nogsamt  ådagalägger  apotekarenes  den  tiden  osäkra, 
godtycket  underkastade  ställning: 

»Sedan  wårt  öfvermodiga  landshöfdinge  embete  hade  utsatt  dag,  på 
hvilken  herr  apothekaren  Runneblads  räkning  skulle  öfverses,  infann 
jag  mig  tillika  med  regementsfältskiären  Erhardt  at  öfverse  den  räk- 
ning, som  herr  apothekaren  inlämnat  til  landshöfdinge  embetet  för 
åtgångne  och  requirerade  medicamenter  åt  lazarettet  här  i  Marisestad. 

Ehuru  magistraten  var  antydd  at  til  denna  förrättnings  bivistande 
sända  någon,  fann  dock  samma  icke  rådeligt  at  efterkomma  en  så  laglös 
befallning.  Herr  Runneblad  har  wärckeligen  af  harm  blifvit  säng- 
liggande. Han  uppsände  i  sitt  ställe,  vid  det  tilfälle,  auscultanten  i 
bergscoUegio  Wetterman,  hwilcken  efter  upwist  fullmakt  inlämnade 
den  skrift,  som  herr  archiatem  redan  lärer  undfått  från  herr  apothe- 
kai-en.  Erhardt  wille  likafullt  giöra  efter  landshöfdinge  embetets  åstundan 
i  denna  sak,  men  jag  androg,  at  jag  tills  vidare  mig  med  sådant  giörande 
ej  kunde  be&tta. 

Beropade  kjäranden  sig  derpå,  att  denna  sak  hörde  efter  kongl. 
stadgar  till  kongl.  coUegii  medici  ompröfvande.  consequenter  war  icke 
rådeligt  at  upsåteligen  giöra  mig  til  öfverhetens  befalningsbrytare  eller 
gå  in  i  collegii  medici  rätt. 

Alla  dessa  omständigheter  lågo  mig  här  i  vägen,  hvarföre  jag  gick 
derifrån,  utan  at  besvära  mig  med  begiärta  inquisition.  Saken  har  des 
utan  från  början  warit  mig  i  högsta  måtto  missliagelig,  medan  ett  dief- 
wulskt  hat,  besynnerhgen  från  en  orättvis  landssecreter,  är  driffiädem 
til  alt  herr  apothekaren  s  lidande». 


518  NY   MEDICIMALTAXA    1777. 


4.    Medicinaltaxan  af  åp  1777.    Föråndringap  af  densamma. 

Ehuru  behofvet  af  en  ny  apotekaretaxa  blifvit  under  de  föregående 
åren  särskilda  gånger  framhållet  och  en  sådan  äfven  varit  föremål  för 
öfverläggning  i  coUegium  medicum  den  7  och  11  december  1767,  synes 
den  likväl  icke  hafva  kommit  till  stånd.  Medels  k.  brefvet  af  den  '^'4 
1773  anbefalldes  coUegium  medicum  inkomma  med  förslag  om  en  ny 
och  efter  närvarande  omständigheter  lämpad  medicinaltaxa  ^).  Det  af 
kollegium  den  V5  ^776  insända  förslaget  fastställdes  af  Kongl.  Majrtden 
^Vio  s.  å.  och  skulle  medicinaltaxoma  tryckas  på  kronans  bekostnad 
samt  kollegium  erhålla  200  exemplar  till  sin  disposition.  I  apotekare- 
taxan sade  sig  kollegium  »hafva  så  mycket  sorgfälligare  vårdat  allmän- 
hetens rätt,  som,  ehuru  räknevärdet  på  myntet  sedan  1739  blifvit  till 
100  procent  förhöjdt,  är  dock  denna  taxa  endast  50  7o  bögre,  hvarunder 
ock  persedlar  finnas,  hvilka  litet  eller  aldeles  intet  äro  stegrade».  Vidare 
stadgades,  att  »dereöt  en  medicus  till  vissa  medels  noga  utrönande  vill  för 
någon  tid  hafva  ett  eller  annat  sitt  compositum  doldt  för  allmänheten, 
bör  dock  apotekaren  det  ingalunda  högre  taxera  och  försälja  än  hvad 
denna  taxa  föreskrifver  enligt  17  och  20  §§  i  k.  medicinalord ningama, 
åliggandes  apothekaren,  som  dem  försäljer,  att  på  collegii  befallning 
enligt  k.  brefvet  den  ^Vio  1*^58  ingifva  compositionen  förseglad,  hvarefter 
coUegium    vUl   under   tysthetsförbindelse    genomse,    granska   och    ratta 


')  Under  fÖrberedeLsema  dertili  begärde  apotekarene,  att  i  den  nya  taxan  skuQe 
anmärkas  att  ä  apoteken  hållas  alla  sorter  friska  trädgärdsfrön  till  salu.  Coliegiani 
medicum  hade  intet  emot  att  i  företalet  till  den  nya  taxan  underrätta  aUmänheten  att 
frön  af  alla  slags  medicinalväxter  försåldes  å  apoteken.  Äfven  mineralvatten  skulle  der 
finnas  till  köps.  —  Ck)llegii  medici  protokoll  den  %o  1775. 

Vid  diskussion  om  den  nya  taxan  och  priset  på  clysmata  (lavementer)  uppstod  i 
kollegium  fråga  om  apoteksele veme  vore  skyldige  att  verkställa  dem.  Voteringen  atfrtii 
sålunda,  att  ersättning  for  applicerandet  af  lavementer  skulle  inflyta  i  taxan,  till  dess  en 
ny  upplaga  deraf  komme  att  utgifvas,  då  man  kunde  rätta  sig  efter  omstäodigheteroa. 
Emellertid  öfverenskom  kollegium,  att  badarene  och  fältskärerne  borde  vänjas  vid  dera» 
användning,  och  beslutet  blef  att  apotekaresocicteten  tills  vidare  icke  skulle  befrias  frin 
detta  göromål.  —  Collegii  medici  protokoll  den  '7io  ^''^^ö. 


NY   MBDICINALTAXA   1777.  519 


priset,  då  i  händelse  af  taxans  öfverskridande  apothekaren  blifver  för- 
fallen till  50  dal.  smts  böter,  enligt  k.  medicinalordningarnas  19  §». 
Taxan  skulle  gälla  för  alla  rikets  apotekare,  men  kollegium  hoppades, 
att  af  apotekarene  i  Stockholm  vinna  någon  nedsättning  för  de  fattiges 
räkning.  I  anseende  till  den  förestående  myntrealisationen  blef  likväl 
icke  apotekaretaxan  offentliggjord  förr  än  den  Vs  l'^^^  tillsammans 
med  den  för  läkare  och  kirurger  utfärdade  taxan.  Angående  apotekare- 
taxan föreskrefs,  att,  hvad  beträffar  »medikamenter  af  ostadigt  värde 
tillhör  det  kollegium  att  genom  tidningarna  eller  särskildt  kungöra 
allmänheten,  när  medikamentet  kan  säljas  under  det  i  taxan  utsatta  pris, 
men  så  snart  det  deröfver  skulle  höjas,  åligger  det  coUegium  att  sådant 
först  hos  Kongl.  Maj:t  anmäla  och  nådigt  tillstånd  afbida».  Emellertid 
hade  betänkliga  tryckfel  insmugit  sig  i  den  nya  taxan  och  coUegium 
medicum  anhöll  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  V9  1778,  att  nödiga 
rättelser  måtte  på  ett  särskildt  blad  allmänheten  kungöras.  Emedan  k. 
brefvet  af  den  ^s  1777  fråntagit  kollegium  korrekturet  vid  taxans  tryck- 
ning och  låtit  kanslikollegium  öfverse  detsamma,  förordnade  Kongl. 
Maj:t  den  **/»  1778,  att  »rättelserna  böra  ske  på  dons  bekostnad,  igenom 
hvars  försummelse  de  tillkommit».  Dessa  rättelser  kungjordes  den 
^U  1782. 

Rättigheten  för  coUegium  medicum  att  efter  omständigheterna  för- 
ändra priset  på  vissa  apoteksvaror  hade  nu  upphört.  Följden  var  att 
vid  deras  fortgående  stegring  taxan  icke  motsvarade  det  verkliga  värdet 
Apotekaren  i  Hernösand  Samuel  Norbin  underrättade  coUegium 
medicum  i  bref  af  den  ^Vn  1781,  att  han  icke  vidare  kunde  för  kronans 
räkning  lemna  sådana  medicinaUer,  som  stigit  i  pris  såsom  rheum,  folia 
sonnse,  crocus  m.  m.  och  öfverhufvud  icke  kunde  foilsätta  med  sin 
apoteksrörelse,  så  framt  1777  års  medicinaltaxa  förblefve  oförändrad. 
När  kollegium  i  skrifvelse  af  den  ^j^^  s.  å.  föreslog  en  efter  omständig- 
heterna lämpad  jämkning  i  priset  på  de  medicinalier,  hvilka  antingen 
voro  eller  hädanefter  kunde  blifva  någon  hastig  och  oförmodad  förhöjning 
underkastade,  afslog  Kongl.  Maj:t  den  *Vi2  s.  å.  denna  framställning, 
»helst  som  erfarenheten  visat,  att  sådana  förhöjningar  beviljade  någon 
tid    förbUfva  beständigt,    äfven   sedan  oreakerna  deitill  uphört».     Senare 


520  FÖUÄNDRINGAB    AF    1777    1R8   MEDIGINALTAXA. 


tillät  dock  k.  brefvet  af  den  **/,!  1795  på  apotekarenes  begäran  en  sådan 
jämkning,  sedan  collegium  medicuni  intygat  att  flera,  isynnerhet  utländska 
medicinalier  på  senare  tider  stigit  till  en  oförmodad  höjd.  En  af  kolle- 
gium ytterligare  den  ^3/^  1793  föreslagen  jämkning  blef  af  Kongl.  Maj:t 
stadfäst  den  "/j  1799. 

Hunidan  apotekarenes  ställning  å  vissa  orter  var  och  huru  taxan 
blef  tillämpad,  kan  man  finna  af  ett  bref  från  Johan  Salborg  i 
Hemösand  af  den  "/a  179B  till  A  b  r.  Bäck: 

»Nyligen  beklagade  sig  apothekaren  Norbin  at  kongl.  coUegii  nya 
revisor  d:r  Hartman  på  hans  räkning  afdragit  alt  pro  labore,  som  taxan 
tillåter.  Detta  tyckes  vara  hårt.  Om  jag  tager  en  bok  conoeptpapper 
at  deri  lägga  pulver,  så  nekas  det,  om  jag  begär  at  apothekaren  skall 
afväga  pulver  eller  formera  piller,  sä  afdrages  betalning  derföre,  om 
raedicamenter  skola  sändas  til  mig  genom  länsmans  curs  och  således 
läggas  i  en  ask,  så  nekas  det.  Allt  detta  är  högst  obilligt  och  jag  undrar 
huru  k.  collegium  vill  sä  göra.  —  Fölgden  af  alt  detta  är  at  apothekaren 
ger  qvid  pro  quo,  falsk  vigt,  dåliga  raedicamenta  —  jag  har  påmint  om 
befunnen  mindre  vigt  m.  m.  och  derigenom  pådragit  mig  en  ovänskap 
med  Norbin  och  ett  förtal,  som  hela  k.  colleg.  medic.  icke  kan  ersätta 
mig.  Det  är  klart  at  en  apothekare  skall  gynna  och  recommendera 
h varje  charlatan,  som  ej  frågar  af  huru  dyrt  och  huru  mycket  han  ordi- 
nerar. —  Gud  vet  huru  apothekarena  i  Stockholm  och  annorstädes  göra, 
men  här  får  jag  höra  odrägeliga  klagovisor». 

Collegium  medicum  ville  likväl  hafva  friare  händer  vid  apotekaro- 
taxans  öfverseende  och  kunna  undvika  att  för  hvarje  gång  nödgas 
utverka  Kongl.  Maj:ts  bifall.  I  ett  den  »V?  1799  till  Kongl.  Maj:t 
afgifvet  utlåtande  öfver  en  af  särskilde  apotekare  gjord  ansökning  om 
förhöjning  af  priset  på  vissa  medicinalier  hemställde  kollegium,  *om  icke 
collegium  kunde  tillåtas,  att  på  sätt  af  ålder  varit  brukligt,  efter  de  för- 
ändringar, som  nästan  månadteligen  förefalla  och  så  ofta  apothekame 
på  giltiga  grunder  om  någon  förhöjning  göra  ansökning  eller  anledningar 
till  prisemas  sänkning  förefalla,  jemka  priset  på  medicinalier».  I  skrif- 
velse  af  den  ^V,  1799  ansåg  Kongl.  Maj: t  det  likväl  icke  vara  lämpligt 
»att,   enär  kungörelsen  om  jemkning  uti  1777  års  medicinaltaxa  af  Oss 


I 


FÖRÄNDRINGAR   AF    1777    ÅRS   MEDICIN ALTAXA.  521 


sjelfve  blifvit  utfärdad,  eder  skulle  lemnas  tillstånd  att  deruti  göra  för- 
ändring, utan  att  sådant  förut  hos  Oss  anmäla  och  Wårt  nådiga  beslut 
deröfver  afvagta,  men  vill  i  nåder  tillåta  collegium  att  uppå  den  anmälan 
apothekarene  i  sådant  afseende  kunna  hos  eder  giöra,  i  underdånighet 
föreslå  den  förhöjning  i  priset  å  sådana  medicinalier,  hvilkas  värde  sedan 
kungörelsen  den  ^Va  betydligen  stigit,  som  Collegium  anser  oundvikelig 
och  billig». 

Få  grund  af  förändringarna  i  medicinaltaxan  och  till  införande  af 
större  ordning  i  räkningarna  förordnade  kollegium,  att  hvarje  medikament 
borde  särskildt  taxeras  och  derjämte  priset  för  glas,  kork,  ombindning 
m.  m.  särskildt  utsättas  ^).  Enär  apotekarene  ofta  försummade  att  följa 
dessa  föreskrifter,  beslöt  kollegium,  att  räkningar,  å  hvilka  priset  för 
glas,  pappei  m.  m.  var  sammanblandadt  med  medikamentets  pris,  alldeles 
icke  skulle  revideras,  ännu  mindre  betalas,  utan  skulle  ligga  till  afhämt- 
ning  för  inlemnarens  räkning  »ty  kronan  kan  icke  betungas  med  post- 
porto för  det  enskilde  underlåta  uppfylla  sina  skyldigheter»  % 

Medels  cirkulär  af  den  7*  1797  och  ^^s  1798  hade  serafimerordensgillet 
gifvit  särskilda  allmänna  föreskrifter  rörande  förordnandet  af  medika- 
monter  för  de  sjuke  i  länslasaretterna,  hvilka  till  en  del  gällde  äfven  apo- 
tokarene.  Sålunda  skulle  lasarettet  sjelft  ombesörja  insamlandet  af  vissa 
allmänna  inhemska  medicinalväxter,  såsom  vattenklöfver,  kärrpors,  turiones 
pini  m.  m.,  om  icke  apotekaren  ville  nedsätta  deras  pris  till  minst  hälften 
under  taxan.  På  framställning  af  generaldirektören  A.  J.  Hagström 
förenade  sig  kollegium  om  de  af  serafimerordensgillet  gifna  bestämnin- 
garna, men  utfärdade  i  ett  cirkulär  af  den  ^Via  1^09  närmare  föreskrifter 
om  beskaffenheten  af  de  medikamentsreqvisitioner  och  räkningar,  som 
till  koUegii  granskning  insändes.    Bland  annat  föreskrefs,  att 

alla  mått  och  vikter  borde  utsättas  i  bokstäfver  och  de  använda 
medlen  betecknas  icke  med  signa  chemica,  utan  utskrifvas; 


')  CoUegii  medici  protokoU  don  -V,  1800. 
*)  Collegii  medici  protokoll  den  Vt  1809. 


522  FÖRHÖJNING   AF   MEDICINALTAXAN. 


så  mycket  som  möjligt  undvika  att  föreskrifva  liquida  medel,  som 
behöfva  glas.  Endast  när  på  receptet  vore  utsatt  »d:r  in  vitro»  finge 
apotekaren  betaldt  derför; 

af  alla  medel,  som  hölle  sig  längre  tid  utan  att  förskämmas,  före- 
skrifva så  mycket  på  en  gång,  att  nedsättning  i  priset  enligt  roedieinal- 
taxan  kunde  äga  rum; 

läkemedlens  fördelning  i  mindre  delar  borde  icke  ske  på  apoteket, 
utan  på  sjukhuset  och  att 

på  hvarje  recept  för  fattige  sjuke  utom  sjukhusen,  borde  utsattas 
den  sjukes  namn  och  hemvist  Yid  medikamentsreqvisitioner  för  hela 
socknar,  sjukhus  m.  m.  borde  det  särskildt  antecknas. 

Medikamentsräkningamas  uppställning  skulle  ske  enligt  utfärdadt 
formulär^)  och  påminde  cirkuläret  derom,  att  apotekare  skylie  sig  sjelf, 
om  dess  räkningar,  då  de  icke  äro  författade  på  sätt  ofvanföre  blifvit 
stadgadt,  utan  granskning  blifva  liggande. 

Tidt  och  ofta  varnades  läkarene  af  collegium  medicum  att  före- 
skrifva onödigt  kostsamma  och  dyra  medikamenter.  Ännu  mera  blef 
det  fallet,  sedan  »pharmacopoea  pauperum»  utkommit  Det  förekom  att 
läkarene  sjelfve  fingo  betala  räkningen.  Sålunda  beslöts  att  genom 
landshöfdingen  låta  af  assessor  Salberg,  som  oaktadt  varning  förordnat 
onödiga  species  till  dekokter  för  veneriske  sjuke,  utkräfva  en  del  af 
medikamentskostnaden  %  Derefter  finner  man,  att  kollegium  ånyo  sär- 
skilda gånger  tillkännagifvit,  att  läkare,  hvilka  försummade  att  begagna 
sig  af  pharmacopoea  militaris,  navalis  och  pauperum,  sjelfve  fingo  betala 
dessa  läkemedel  ^).  Härom  förenade  sig  äfven  serafimerordensgillet,  hvad 
lasarettsläkarene  angick  ^). 

Då  collegium  medicum  den  ^'/lo  l^^^  ånyo  inlemnade  förslag  till 
prisförhöjning  å  vissa  medicinalier,  blef  detsamma  stadfäst  medels  k.  bref- 
vet  af  den  ^/^  1801,  hvarora  särskild  kungörelse  utfärdades.    Kollegium 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  */i2  1809. 
*)  Collegii  medici  protokoU  den  »7,i  1788. 
^)  Collegii  medici  protokoll  den  ^*/^  1805. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  "/g  1808. 


FÖBHÖJNINQ   AF   MEDICINALTAXAN.  523 


tilläts  derjämte  att  till  Eongl.  Majrts  pröfning  årligen  iDgifva  förslag  på 
de  medicinalier,  hvilka  befunnos  oundgängeligen  tarfva  förhöjning,  äfven- 
som  att  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^/g  1777  underrätta  allmänheten, 
när  några  medicinalier  borde  till  lindrigare  pris  kunna  försäljas.  En 
sådan  jämkning  af  taxan  ägde  ånyo  rum  genom  k.  brefvet  af  den  ^^/j 
1806  och  enligt  koUegii  kungörelse  af  den  ^Ve  s.  å.  borde  priset  vid 
reqvisition  af  stöne  qvantiteter  nedsättas  för  alla  till  allmänt  behof 
reqvirerade  simplicia  och  composita.  Alla  dessa  tätt  på  hvarandra  föl- 
jande förändringar  i  taxan  verkade  att,  när  öfvertaxering  upptäcktes  vid 
granskning  af  medikamentsräkningar,  beloppet  utan  vidare  ansvar  afdrogs 
från  summan.  Under  dessa  förhållanden  höjdes  då  och  då  röster  för 
ersättandet  af  dyra  exotiska  medel  med  billigare  inhemska.  Både  J. 
Berzelius  och  Ånd.  Sparrman  inlemnade  förslag  härtilP). 

Vid  utbrottet  af  1808  års  krig  uppmanades  apotekarene  af  rege- 
ringen att  taga  sina  medikamenter  från  England  och  icke,  såsom  dittills, 
från  Hamburg,  Liibeck  eller  Köpenhamn,  hvarutom  kollegium  anbefalldes 
den  ^^/j  s.  å.  att  på  grund  af  de  engelska  priskurantei-na  inkomma  med 
fömyadt  utlåtande  om  förhöjning  af  medicinaltaxan.  Medels  kungörelse 
af  den  "/»  1^08  beviljades  en  allmän  förhöjning  af  1801  års  medicinal- 
taxa  med  50  %,  hvarutom  priset  för  vissa  medicinalier  höjdes  till  och 
med  högre.  Senare  infördes  likväl  genom  coUegii  medici  kungörelse  af 
den  ^Vs  ISlö  ö°  prisjämkning  å  medicinalier  i  större  partier. 

När  Sverige  sedermera  öfvergick  till  Frankrikes  politik  och  ett 
fartyg  med  medicinalier  för  apotekarenes  i  Stockholm  behof  blef  taget 
af  en  engelsk  kryssare  och  affordt  till  London,  begärde  kollegium  den 
'/jo  1810,  att  Kongl.  Maj:t  täcktes  låta  reklamera  berörde  apoteksvaror 
samt  hos  respektive  regeringar  tillika  utverka  obehindrad  införsel  i  riket 
af  sådana  medicinalier,  som  utifrån  måste  införskrifvas.  1  hemställan 
af  den  2«/^  1811  upprepade  kollegium  denna  begäran  och,  ehuru  rege- 
ringen den  28:de  i  samma  månad  af  böjde  detta  föi-slag,  utverkade  likväl 
utrikesministern    senare    under    hösten     1811    af  franska,    danska   och 


^)  CoUegii  raedici  protokoll  den  '/»  1809. 


524  rÖRHÖJNINQ   AF   HEDIGINALTiiXåN. 

engelska  regeringarna  tillåtelse  för  ett  fartyg  att  öfverföra  medicinalier 
från  England  till  Sverige.  Svårigheten  att  under  sådana  förhållanden 
erhålla  utländska  medicinalier  föranledde  regeringen  att  genom  k.  brefvct 
af  den  ^Vs  1811  ånyo  medgifva  88^/3  7o  förhöjning  af  apotekaretaxan 
å  alla  de  medicinalier,  hvilka  från  utlandet  införskrefvos,  samt  å  sådana 
inhemska,  hvarpå  tillgång  saknades  inom  riket  Collegium  medicum 
tilläts  likväl  icke  att  derom  utfärda  kungörelse,  utan  endast  att  tillkänna- 
gifva  apotekarene  sådant  till  efterrättelse,  och  så  snart  förändrade  omstän- 
digheter medgåfve  en  minskning  i  den  beviljade  förhöjningen,  derom 
hos  Eongl.  Maj:t  anmäla.  Alla  dessa  förändringar  bekantgjordes  ånyo 
genom  t^  Sammandrag  af  nu  gällande  medicinaltaxor  till  trycket 
befordrade  af  Collegium  medicum  år  1812». 

Under  dessa  ständiga  vexlingar  i  prisen  på  apoteksvaror  infördes 
för  uppköp  af  desamma  en  ny  princip,  som  ledde  till  införande  af 
bestämd  rabatt  vid  leveransen  af  medikamenter  till  kronans  sjukhus. 
K.  brefvet  af  den  V?  1812  medgaf,  att  kollegium  finge  på  entreprenad 
för  kronans  och  allmänna  sjukhusinrättningarnas  behof  utbjuda  anskaf- 
fandet af  medicinalier  »under  ett  års  tid  i  sender  åt  den  apothekare  i 
hvarje  ort,  som  gör  minsta  anbudet  under  det  i  taxorna  utsatta  priset»  ^). 
Sålunda  iugåfvo  apotekarene  i  Stockholm  1812  anbud  a  12  ^/j  7o  i'&batt 
på  leveransen  af  medikamenter  för  militärsjukhusen,  men  återtogo  det- 
samma efter  en  tid. 


O  Måhända  hado  sådana  anbud  redan  fömt  on  wh  annan  gäng  gjorts  frän  ajKh 
tekareuas  sida.  1  coUegii  medici  protokoll  den  ^^/^  1701  namnes,  att  krigskollegium 
don  'Ys  anmält,  att  samtelige  apotekare  i  Stockholm  ingifvit  en  skrift,  deruti  de  ätogo 
sig  att  till  billigare  pris  än  taxan  föreskref  »fylla  och  fournera  fältkistoma».  Colle- 
gium medicum,  hvars  betänkande  infordrades,  fÖrklai:ade  sig  frukta  »att  derunder  måtte 
vara  något  privat  intresse,  i  det  att  medicamentema  ej  göras  sä  upprichtige,  »)m 
fordras  eller  priset  å  sombliga  wahror  och  medicamenter  förhöjes,  fast  än  detta  i 
sombliga  förminskas  eller  apothecarene  så  medels  sig  sjelfwa  så  ruinera,  att  de  intet 
finnas  capable  till  sådane  stora  depenser  och  omkostningar,  som  dertill  fordras». 


XXIL 


II     o 


MEDICINALTRADGARDAR. 


1.    De  första  spåren  af  botanisk  tFådgård  i  Stockholm. 

Föga  torde  i  något  land  så  mycken  uppmärksamhet  skänkts  åt 
odlingen  af  medicinalörter  och  införandet  af  nya  i  apotekarekonsten 
användbara  växter,  som  i  Sverige.  Redan  medicinalordningarna  af  år 
1688  uppfatta  det  som  ett  önskningsmål,  »om  de  medicamenter,  som  nu 
med  omkostnad  och  risico  ifrån  främmande  land  inbringas,  och  eljest 
här  i  landet  växa  och  till  fångs  äro,  måtte  här  anskaffas  och  elaboreras, 
och  så  framt  af  wåre  inqvilinis  kunde  finnas  några  succedanea,  i  stället 
för  andra  simplicier  ifrån  vidt  belägne  orter  hit  förskrifne,  skulle 
derigenom  omkostnaden  besparas  och  landets  egna  varor  cultiveras». 
Apotekarene  blefvo  tillika  ålagde  att  årligen  anskafPa  färska  och  i  landet 
växande  rötter,  kryddor,  blomster  och  frön  i  rattan  tid  om  året,  då  de 
äga  sin  största  kraft  Det  nyinrättade  coUegiam  medicum  fick  sig  der- 
jämte  anbefaldt  tillse,  »huruledes  botanicum  studium  här  hemma  i  landet 
tillfyllest  excoieras  kan  och  de  personer  därtill  befordras,  som  till  sådant 
fallne  äro  och  medicinsB  practicse,  med  örters  tillskaffande,  kunde  han- 
den räckia»  ^). 


^)  Redan  1668  förordnades  Olof  Bromelius  af  öfvei'ståthåUaren  grefve 
Claes  Tott  att  haf va  inseende  öf ver  apoteken  och  tillika  vara  stadens  »Herborisb  att 
lära  apotekarene,  äfvensom  »qninnspersoner,  att  känna  de  gräs  och  örter,  som  hos  oss 
växa,  att  de  kunde  opphemtas».  Han  förrättade  tvenne  somrar  denna  syssla  till  dess^ 
sora  han  sjelf  berättar,  örterna  blefvo  dem  nogsamt  kunnoge.  01.  Swartz,  »Tal  om 
naturalkistortens  upphof  ock  framsteg  i  Sverige»  i  k.  vetenskapsakademien  den  ^9 
1790,  sid.  21. 


528  FMAGA    OM    BOTANISK    TItÄDOARJ)    I    STOCKHOLtf. 


Mot  slutet  af  17:de  seklet  var  Urban  HjsBrne  betänkt  på  anlägg- 
ningen af  en  botanisk  trädgård  i  Stockholm  i  omedelbar  närhet  till  det 
kemiska  laboratorium,  hvilket  han  fått  till  stånd  på  Kungsholmen. 
Sannolikt  var  det  samma  trädgård,  med  hvars  inrättande  Olof  Rud- 
becks  svåger  Gustaf  Lohreman  samtidigt  var  sysselsatt.  Huru 
det  gått  med  denna  botaniska  trädgård,  känner  förf.  icke,  men  måhända 
är  det  samma  anläggning,  som  omnämnes  i  collegii  medici  protokoll 
den  1%  1699: 

^»Oplästes  Herr  Falcks  supplique,  hvaniti  han  anhåller  om  någon 
hielp  tiU  en  horti  botanici  inrättande.  —  Resolverades  det  honom  gifwes 
af  fisco  collegii  etthundrade  dahler  kopparm.,  hvaremot  han  anmodas 
at  giöra  et  herbarium  vivum  till  Collegium»  ^). 

Huruvida  denna  trädgård  verkligen  kommit  till  stånd  och  om  dess 
vidare  öden  saknas  för  öfrigt  hvarje  underrättelse  i  collegii  medici  hand- 
lingar. Det  var  först  det  ekonomiska  tidehvarfvets  varma  intresse  för 
utvecklandet  af  landets  välstånd,  som  äfiades  med  verksamma  åtgärder 
till  befordrande  af  de  för  läkekonsten  och  industrin  viktiga  växtemas 
odling. 


2.    Åtgärder  till  befpåmjaDde  af  svenska  mediGinalvIxteps  odling 

oeh  anläggningar  af  medieinaltpädgårdap. 

Med  anledning  af  den  vid  riksdagen  1740 — 1741  väckta  frågan 
om  tullfrihet  för  apoteken,  infordrade  »Cammar-  Oeconomie-  och  Com- 
mercie  deputationens  utskott»  den  ^j^  1741  af  coHegium  medicum  en 
förteckning  »på  de  här  i  riket  befinteliga  samt  till  medicamenter  tjenliga 
örter».  Den  ^Va  s.  ä.  aflemnade  kollegium  en  sådan  förteckning  på  för 
apoteken  nödiga,  i  Sverige  förekommande  växter,  och  beslöts  tillika,  att 
de  växter  skulle  särskildt  utmärkas,  hvilka  visserligen  växa  inom  landet 


*)   Om  apotekaren  Johan  Julius  Salberg  uppges,  att  han  lärt  sig  känna 
de  ofFicinella  växterna  '»af  en  Tourneforts  egen  lärjunge,  vid  namn  Falk». 


BBFRÅMJANDE   AF  SVENSKA   HEDICINALYÄXTEBS   ODLING.  529 

men  icke  utan  svårighet  kunna  af  apotekarene  anskaffas,  dels  emedan 
de  stundom  felslå,  dels  emedan  de  förekomma  i  mindre  mängd  eller 
af  allmogen  sällan  insamlas.    Derefter  yttrade  kollegium: 

»Men  gerna  skulle  apothecarene  se  om  af  höga  vederbörande  sådan 
anstalt  giordes  att  de  stodo  till  fång  här  hemma,  hviiket  lättast  kunde 
skie  på  det  sättet  om  publicum  bestode  en  botanicus,  som  alla  åhr  reste 
omkring  i  vissa  provincier  och  när  han  först  uptäckt,  hvilka  örter  finnas, 
äfven  underviste  vissa  personer  om  them  huru  the  borde  i  rattan  tid 
samlas,  ränsas,  torkas  och  på  bästa  sättet  handteras  och  förvaras,  att 
the  sedan  af  apothecarene  ifrån  vissa  orter  och  ställen  erhållas,  hvartiU 
nu  så  mycket  bättre  lägenhet  är,  som  riket  sjelf  äger  en  af  de  största 
botanici  i  Europa,  nemligen  Dr  Linnajus,  hvilken  emot  viss  bestådd 
pension  åhrligen  gerna  skulle  sig  sådan  möda  åtaga  och  riket  förmodligen 
mäi-kelig  nytta  skaffa,  så  i  anseende  till  medicamenter,  som  färgerier  etc, 
warandes  altid  en  förmåhn  för  apothecame  att  slippa  förskrifva  örter 
utifrån.  Apothecarene  hafva  visserligen  åhrligen  budit  till  at  här  hemma 
fortplanta  åtskilliga  öiter,  men  icke  så  kunnat  komma  det  till  väga,  som 
de  åstundat,  dehls  för  det  att  trädgårdsmästarene  här  äro  så  skamlöst 
dyra,  ej  heller  är  hwar  apothecares  lägenhet  att  sjelf  hafwa  trägård  och 
hafwa  sedan  1710  ej  heller  fådt  fattigt  folck  att  skaffa  de  vildt  växande 
örter,  då  liksom  ett  skrå  af  sådant  folck  utdödde». 

Kollegium  ådagalade  tillika,  att  allmänt  i  Sverige  växande  medici- 
nalörter  från  utlandet  infördes  endast  till  Stockholm  till  ett  värde  af  1,200 
dal.  kmt  för  året 

Detta  coUegii  medici  förslag  gaf  anledning  till  Linnés  resor  inom 
särskilda  svenska  län,  hvilka  i  så  väsentlig  mån  befordrade  kännedomen 
om  Sveriges  natur.  Redan  1741  hade  Linn 6  till  vetenskapsakademins 
handlingar  inlemnat  en  »  Uppsats  på  de  medicinalväxter,  som  i  apo- 
theken  förvaras  och  hos  oss  i  fäderneslandet  växa^y  liksom  han  senare 
1753  utgaf  en  disputation  -»Plantca  officinales^ ,  i  hvilken  han  ville 
bevisa  möjligheten  att  i  Skåne  odla  en  mängd  ofRcinella  växter. 

Intresset  för  kunskapen  om  de  svenska  medicinalörterna  och  andra 
i  ekonomiskt  hänseende  viktiga  växter  vann  ny  näring  genom  den  s.  k. 
sparsamhetskommissionens    den    ^^a    ^^^^    *^^^1    Kongl.   Maj:t  inleranade 

34 


530  ODLING   AF   SVENSKA   MEDICINALVÄXTER. 

betänkande  »om  hämmandet  af  den  här  i  landet  inritade  öfverfiödiga 
consumtion  af  Thée,  Caflfe  och  Chocolade».  Med  anledning  af  kommis- 
sionens hemställan  anbefallde  k.  brefvet  af  den  *•/,  s.  å.  coUegium 
medicum  »att  icke  allenast  af  provincialmedicis  och  andre  i  hvarje  lands- 
ort infordra  pålitelige  underrättelser  om  de  der  befintliga  inländske  växter, 
som  kunna  både  förnöja  smaken  för  de  läckra  och  tillika  vara  till  helsans 
conservation,  samt  hvarjehanda  sjukdomars  botande  tjenliga,  utan  äfven 
sedermera  och  sedan  derom  med  faeultate  medioa  vid  hvartdera  af 
universiteterna  i  riket  blifvit  öfverlagt,  genom  tryckta  beskrifuingar  göra 
desamma  så  väl  till  utseende,  art  och  beskaflFenhet,  som  till  nytta  och 
värkan  allmänt  bekante,  samt  således  gifwa  anledning  till  deras  weder- 
tagande  och  bruk  i  stället  för  thée,  caffe  och  chocolade». 

Medels  cirkulär  af  den  ^j^  1745  infordrade  coUegium  medicum  af 
provinsialläkarene  upplysningar  om  »the  å  orten  befintliga  och  till  för- 
bemälte  bruk  tjenliga  växter*.  Å  högre  ort  synes  likväl  kollegium  ansetts 
hafva  uppskjutit  med  sitt  svar  alltför  länge.  Ty  redan  den  V«  ^^^^  sig 
kollegium  föranlåtet  till  den  förklaring,  att  dess  förslag  skulle  aflemoas, 
så  snart  svar  från  medicinska  fakulteterna  och  provinsialläkarene  anländt 
Den  *%  ankom  emellertid  ny  påminnelse  till  coUegium  medicum  att 
skyndsamt  afgifva  de  äskade  upplysningarna.  Först  den  ^/j  1746  afgaf 
kollegium  sitt  svar  i  följande  ord: 

»Hitintills  kan  dock  coUegium  icke  genom  allmän  kungOrelse  föreslå 
något,  som  jemte  nyttan  eller  hälsans  bibehåUande  kunde  i  stäUet  för 
thée,  cafTe  och  chocolade  förnöja  smaken  för  läckermunnar.  Vår  tids 
härskarinna  Modet  hafver  så  mycken  makt  öfver  de  drycker,  som  de 
fleste  taga  mer  för  vana  och  n),  än  för  nytta  skull,  som  hon  hafver 
välde  öfver  klädedrächten.  Och  de  läckras  smak  regeras  af  modet,  modet 
af  de  förnämare  i  alt  land.  De  allenast  äro  i  stånd  att  komma  något 
i  smak  och  tycke». 

»När  frågan  är  om  sådant,  som  tjenar  tiU  hälsans  conservalion  odi 
åtskilUga  sjukdomars  botande,  så  är  ingen  tvifvel  att  många  svenska 
växter  finnas,  hvilka  taga  priset  af  de  utländska.  Sådana  påtager  sig 
gema  coUegium  att  utnämna  och  att  visa  det  svenska  kryddor  tjena  bäst 
för  svenskt  folk,  emedan  man  då  kan  hafva  afseende  på  de  sjukdomar, 
som  mast  äro  gängse  i  wårt  nordiska  cUmate.   Hvad  caffe  och  chocolade 


ODLING   AF  SVENSKA   MEBIGINALYÅXTER.  531 


vidkommer,   så   hafver   collegium   hittills  intet  famiit  af  svenska  växter, 
som  kunde  likna  dem  eller  på  något  sätt  föreslås  i  deras  ställe». 

Snart  derpä  fick  kollegium  emottaga  följande  svar  i  k.  brefvet  af 
den  7?  1746.  »Men  som  I  derhos  underdånigst  hemställen,  om  de 
inländska  växter,  som  tjenligast  pröfvas  till  helsans  bibehållande  och 
derjämte  intet  äro  osmakelige,  mage  göras  kunnige,  så  länder  eder  här- 
med till  nådigt  svar  det  hafven  I  att  låta  kundgöra  de  svenska  växter, 
hvilka  I  finnen  kunna  brukas  i  stället  för  the  och  caffe».  Derefter 
utkom  T>K,  Collegii  rnedici  hindgiörelse  om  thet  missbruk  och  öf ver  flod, 
som  The  och  Caffedrickande  är  underkastat  samt  anvisning  på  svenska 
örter  at  bruka  i  stället  för  theT>.     Stockholm  1746. 

Detta  hopp  att  genom  odling  öka  de  inhemska  medicinalväxtemas 
antal  och  genom  omsorgsfuUare  insamling  af  vildt  förekommande  offi- 
cinella  örter  inskränka  eller  rent  af  förekomma  deras  införsel  från 
utrikes  orter  gaf  anledning  till  fortfarande  ifriga  bemödanden  att  för 
apotekens  behof  anlägga  medicinalträdgårdar.  Ansträngningarna  för 
åvägabringandet  af  detta  med  lifiigaste  intresse  på  flera  håll  omfattade, 
i  viss  mening  för  landets  kultur  viktiga  sträfvande  förtjena  vår  fulla 
uppmärksamhet. 

Frågan  om  de  svenska  medicinalväxterna  var  i  de  medicinska 
kretsame  en  fråga  för  dagen.  K.  brefvet  af  den  ^7?  1^47  infordrade 
af  collegium  medicum  förslag  »på  hvad  sätt  apothekarne  måtte  kunna 
tillhållas,  att  icke  vidare,  såsom  härtill  skiedt,  låta  utifrån  inkomma 
sådana  örter,  som  landet  dels  af  sig  sjelft  frambringar,  dels  här  kunna 
sås,  planteras  och  växa  eller  sådana  composita,  som  i  lika  godhet  med 
de  utländska  kunna  här  tillredas».  I  sitt  utlåtande  hemställde  kollegium, 
»om  icke  den  kunde  ihågkommas  med  någon  belöning,  som  kan  uppvisa 
i  sin  trädgård  någon  stor  quantitet  växande  af  dylika  örter,  såsom 
lavendel,  fenkol,  rosenmarin,  scordium  eller  fläderträ»  ^). 

Då  apotekarene  (i  Stockholm)  den  ^/^  1752  befriades  från  erläg- 
gandet  af    10  7o   konsumtionsaccis  och  3  7u  licensafgift  för  alla  utifrån 


«)  Collegii  medici  protokoU  den  '^^  1747. 


532  ODLING   AF   SVENSKA   MEDICIN  AL  vAXTEK. 

inkommande  medicinalia,  förordnades  tillika,  att  denna  befrielse  skulle 
upphöra  för  sådana  växter,  hvilka  dels  redan  funnos  vildt  växande  i 
riket,  dels  genom  plantering  kunde  med  tiden  erhållas,  om  efter  nödig 
tid  till  planteringars  iståndsättande  apotekarene  likväl  införskrefve  dem 
från  utlandet.  Sedan  apotekarene  blifvit  hörde,  inlemnade  coUegium 
medicum  den  *72  ^  ^^^^  ^^11  Kongl.  Maj:t  uppgift  på  de  vegetabilier,  »som 
till  apothequens  behof  uti  nog  tillräcklig  myckenhet  här  i  riket  finnas 
och  ej  från  fremmande  orter  behöfva  införskrifvas,  samt  hvilka  genom 
planteringars  inrättande  med  tiden  här  hemma  kunna  frambringas».  De 
förra  upptagas  till  ett  antal  af  189  och  de  senare  till  90  slag  af  växter. 
CoUegium  medicum  säger  sig  vidare 

»hafva  vid  detta  tillfället  velat  göra  sitt  bästa,  att  komma  de  inom 
riket  i  tillräcklig  myckenhet  växande  örter  och  medicinalier  i  tillbörligt 
bruk  och  afwänja  apothekarne  att  utifrån  införskrifva  sådana,  som  de 
sjelfva  hafva  för  dörren,  men  af  gammal  plägsed  icke  desto  mindre  tagit 
af  utlänningar.  CoUegium  hafver  i  många  år  haft  detta  till  ögnamärke 
och  ofta  uppmuntrat  apothekarena,  att  både  handleda  fattigt  folk  till 
medicinalörters  insamlande,  som  växa  vildt  och  sjelfva  att  anlägga  plan- 
teringar af  sådana,  som  både  tåla  vårt  climat  eller  uppmuntra  andia  att 
plantera.  Men  saken  hafver  allt  hittills  ej  haft  all  den  werkan,  som 
CoUegium  kunnat  förmoda». 

Med  anledning  häraf  föreslog  kollegium,  att  10  7o  konsumtionsacds 
och  3  %  licens  borde  betalas  för  sådana  medicinalörter,  hvilka  antingen 
växte  vildt  eller  allmänt  planterades,  men  att  apotekarene  deremot  kimde 
njuta  befrielse  från  dessa  afgifter  för  sådana  medicinalväxter,  hvilka 
ännu  icke  funnos  i  tillräckligt  förråd  inom  landet  eller  måste  planteras. 
»Men  tiden,  när  planteringar  och  anstalter  så  komma  i  stånd  att  den 
friheten  kan  indragas,  är  svårt  att  utsätta.  I  betraktande  deraf  att  till 
planteringars  anläggande  isynnerhet  förskott  erfordras,  borde  tiU  denna 
inrättnings  bästa  något  prsemium  utfästas  tiU  att  hugna  dem,  som  hafva 
hug  att  påtaga  sig  sådan  möda  och  omkostning,  som  i  två  eUer  tre  år 
föga  lärer  kasta  af  sig». 

Hvad  coUegium  medicum  sålunda  hemstäUt,  fann  Kongl.  Maj:t  godt 
bifalla  i  bref  af  den  V4  1753  »samt  viUe  tiU  CoUegii  omsorg  och  verk- 


ODLING    AF   SVENSKA   MEDICIN ALYÄXTER.  533 


ställighet  det  öfyerlemna»  ^).  Åfven  landshöfdingame  fingo  under  samma 
dag  befallniDg  att  »underhjelpa  och  befordra»  sådana  anläggningar  i  det, 
som  på  dem  kunde  ankomma.  Några  landshöfdingar  synas  verkligen 
vidtagit  åtgärd  i  detta  syfte  eller  åtminstone  varit  villige  att  befordra 
anläggandet  af  plantager  för  odling  af  medicinalväxter.  Härom  skref 
Johan  Gustaf  Wahlbom  den  V^  1753  till  A.  Bäck: 

»Angående  plantager  af  oflicinales,  så  har  landshöfdinge  embetet 
lofwadt  att  lemna  ett  cronohemman  pä  Öhland,  som  wore  der  till 
bequämaat,  när  någon  anstalt  derom  blifver  giord.  Då  k.  collegium 
medicum  kunde  dertill  utse  något  skickeligt  ämne  och  göra  en  liten 
demonstration  för  Hans  Maj: t,  då  jag  gerna  vil  utse  tjenligaste  platsen, 
och  äfven  hafva  inspection  deröfver,  om  så  åstundas». 

Under  denna  ifver  för  befordrandet  af  svenska  medicinalörters 
användning  i  apoteken  sökte  collegium  medicum  väcka  uppmärksamheten 
på  insamlandet  af  vissa  den  tiden  mycket  brukliga  och  högt  skattade 
växter  i  olika  delar  af  landet.  Dr  Nils  Gissler  anmodades  förmå 
apotekaren  i  Hernösand  eller  Umeå  att  låta  i  lämplig  tid  samla  »från 
fjellen  så  mycket  angelica  och  radix  rhodia,  som  nödigt  kan  vara  för 
hela  riket».  Apotekaren  i  Kristianstad  och  Ystad  uppmanades  att  samla 
och  plantera  sådana  medicinalväxter,  som  förekomma  i  södra  delarne 
af  riket  2).  Äfven  flere  läkare  intresserade  sig  för  dessa  bemödanden. 
Sålunda  föreslog  provinsialläkaren  i  Kristianstad  Nils  Retzius  i  skrif- 
velse  af  den  ^Vi  1756,  att  »till  förekommande  af  sådana  växters  och 
medicinaliers  inf örskrif vande  utifrån,  som  dock  här  hemma  i  landet  till 
öfverflöd  finnas,  provincialdoctorema  i  stapelstäderna  borde  vara  tillstädes 
antingen  i  packhuset  eller  hemma  hos  apothekaren  i  orten,  enär  några 
så  kallade  medicinal  droguer  utifrån  ankomma».  Derjämte  insände  han 
förteckning  på  de  i  trakten  af  Kristianstad  förekommande  växter,  hvilka 
kunde  för  apotekens  behof  användas. 

Detta  sträfvande  att  utreda  kännedomen  om  medicinal-  och  andra 
i    ekonomiskt   hänseende   nyttiga    växters   odling  gaf  anledning,  att  vid 


')  Se  ofvan  sid.  374. 

*)  CoUegii  medici  protokoll  den  Ve  ^^53. 


534  ODLING    AF   SVENSKA   MBDICINALVAXTER. 

riksdagen  1756  fråga  väcktes  om  trädgårdsodlingens  införande  och 
befrämjande  öfver  allt  på  landsbygden.  I  k.  resolutionen  af  den  **/,i 
1756  uppå  allmogens  i  Sverige  och  Finland  allmänna  besvär  vid  riks- 
dagen 8.  å.  biföll  Eongl.  Maj:t  »att  till  almogens  undervisning  om 
aUehanda  jordfrukters  samt  fruktträns  planterande,  ympande,  ocnlerande 
och  skötsel,  en  trädgårdsmästare  i  hvar  socken  må  antagas,  under  samma 
vilkor,  förmåner  och  skydd,  som  sockne-handtvärkare  och  gerningsmän 
åtnjuta».  CoUegium  medicum  beslöt  med  anledning  häraf  den  '^j^  1757 
att  ingå  till  Kongl.  Majrt  med  hemställan  om  utarbetandet  för  dessa 
»sockneträdgårdsmästares»  behof  af  en  fullständig  förteckning  på  de 
mest  allmänna  medicinal-  och  andra  hushållsväxter,  »hvarigenora  icke 
allenast  allmänheten,  utan  isynnerhet  apothekarena  ägde  bättre  lägenhet 
att  nyttja  mera  af  inländska  medicinalier,  än  hittills  beklagligen  skiedt 
utom  mycket  annat  godt,  som  af  denna  inrättning  är  tydeligen  att 
förmoda»  *). 

Äfven  på  andra  områden,  än  det  egentligen  farmaceutiska,  hoppades 
man  draga  nytta  af  de  i  tekniskt  afseende  viktiga  växternas  odling. 
Manufakturkontoret  utfärdade  den  *7io  1*^57  kungörelse  »angående 
vissa  prsBmier  och  uppmuntringar  till  hvarjehanda  planteringars  uppkomst 
och  befordran»,  hvilka  visserligen  närmast  skulle  tilldelas  Skåne,  men  dock 
kunde  komma  äfven  andra  provinser  till  del.  Under  inflytande  af  de 
restriktiva  åtgärder,  som  vidtogos  till  förekommande  af  s.  k.  öfverflöds- 
varors  införsel  i  riket,  vaknade  hos  P.  J.  Bergius  och  David  Schultz 
(von  Schulzenheim)  tanken  på  att  bereda  luktvatten  och  parfymer  I 
en  till  kommersekollegium  i  juli  1759  ingifven  skrift  anhöUo  de  om 
privilegium  på  en  sådan  tillverkning.  Då  planen  till  detta  affärsföretag 
framkastades  af  tvenne  bland  Stockholms  mest  aktade  och  anlitade  läkare 
må  deras  i  detta  syfte  inlemnade  skrift  här  meddelas: 


*)  I  Karolioska  institutets  bibliotek  finnes  en  tryckt  förteckning  på  de  medicinal- 
växter, »som  öfveralt  växa  vildt  i  Sverige  eller  i  vissa  provincier  eller  i  trädgårdar  att 
de  ej  behöf va  förskrif vas  utifrån  till  apotliequens  behof»  2  blad.  s.  a.  et  loco.  —  Senare 
utgaf  J.  Fr.  von  Åken  ^Svenska  medicinal  och  apothekare  växterna  efter  genera 
och  species*.    Örebro  1764  8:o  (anon.;. 


ODLING    AF  SVENSKA   MEDIGINALYÅXTBR.  &35 

»Luktvatten  och  parfuiner  äro  genom  k.  förordningen  af  den  */ii 
1756  blefna  till  införsel  här  i  riket  förbudna.  Icke  dessmindre  har  alt 
sedermera  varit  och  är  än  i  dag  nog  rundelig  tilgång  derpå,  åtminstone 
ingen  rätt  synlig  brist  uti  hvad  hus  af  värde  man  skulle  vilja  komma. 
Men  vi  beklaga  allenast,  att  en  sä  betydande  penningesumma  ärligen 
skaU  bortdragiDiS  ur  riket,  hvilket  likväl  aldrig  behöfde  ske,  sä  vida 
tilvärkningsämnen  äro  merendels  till  fångs  inom  riket  och  det  endast 
deruppå  beror,  att  någon  kommer,  som  grundeligen  vet  och  förstår 
rätta  konsten. 

Härpå  hafva  vi  bägge  underskrefna  så  in-  som  utrikes  användt 
mycken  flit  och  ändteligen  efter  åtskillig  omkostnad  så  vida  hunnit,  at 
vi  numera  se  oss  i  stånd,  at  ej  allenast  till  fullkomlig  godhet  tillreda  de 
vanliga  luktvatten  och  parfumer,  som  utländningen  eljest  plägar  föra  oss  på 
händerna,  utan  ock  att  framskaffa  hvarjehanda  nya  slags  luktvatten,  en  god 
del   Ijufligare  och  behageligare  än  något  enda  af  de  förr  bekanta  slagen. 

Men  vi  hälla  för  betänkeligit  att  till  den  ändan  inlåta  oss  uti  någon 
dryg  kostnad  genom  erforderligt  förlag,  innan  vi  förut  ärhållit  högl. 
k.,  collegii  höggunstiga  privilegium  och  frihet  at  obehindradt  tiUwärka 
alla  slags  luktvatten  och  parfumer»  ^). 

Huruvida  detta  förslag  ledde  till  något  resultat,  känner  förf.  icke. 

Ännu  engång  blef  frågan  om  medicinalträdgårdar  föremål  för 
ständemas  pröfning.  Genom  utdrag  ur  ekonomi-,  förordnings-  och  kom- 
merse  deputationens  protokoll  af  den  22/^^  1771  anmodades  coUegium 
medicum  att  infordra  apotekaresocietetens  yttrande  öfver  kammarherren 
Burenskölds  »förslag  till  befordran  af  sådana  medicinal-  och  färg- 
växters samlande  och  cultiverande  i  riket,  som  nu  för  tiden  utifrån 
införskrifvas,  men  dock  här  växa  i  landet  och  tåla  dess  climat».  Upp- 
kallade inför  kollegium,  framhöUo  apotekarene,  »huru  svårt  det  föUe 
societeten  att,  i  fall  af  missväxt  år,  blifva  försedd  med  sådana  medi- 
cinalier,  som  väl  merendels  trifvas  här,  men  stundom  lida  af  wårt  hårda 
climat,  om  de  till  införsel  alldeles  skulle  förbiudas».  Apotekarene 
klagade  tillika,  »att  andre  handlande  införskrifva  och  till  societetecs 
förfång  försälja  icke  allenast  simplicia,  utan  äfven  composita»,  och  anhöUo 
att  kollegium    ville   derom   hos  ständerna  anmäla.    Sedan  det  upplysts 


^)  Bergianska  brefsamlingen.    III:  450. 


536  ODLING    AF   SYENSKA   MBDICINALYÄXTSR. 

att  värdet  för  de  till  Stockholm  1770  inkomna  medicinalväxterna  upp- 
gick till  680  rdr  38  sk.,  afgaf  kollegium  den  «Vii  1771  ett  betänkande, 
hvaniti  framhölls,  »att  numera  produceras  stora  partier  medicinalväxter 
för  apotekens  behof,  både  ifrån  apotekaren  Ejellströms  trädgård  i 
Malmö ^),  Berckenmeyer  i  Helsingborg,  Bunneblad  i  Mariestad  och 
många  flera  i  Skåne  och  Finland,  så  väl  som  i  Stockholm  och  annor- 
städes, åtminstone  till  eget  behof». 

CoUegium  medicum  afböjde  förbud  mot  införandet  af  medicinal- 
växter från  utlandet,  tullens  förhöjning  eller  apotekarenes  förpliktande 
att  till  visst  pris  köpa  inhemsk  vara,  men  tillstyrkte  tullfrihet  vid  tran- 
sport inom  riket  och  vid  utförsel  samt  exportpremie  för  inrikes  samlade 
och  kultiverade  medicinalväxter.  Införsel  af  utrikes  preparerade  medi- 
kamenter  borde  helt  och  hållet  förbjudas.  Slutligen  föreslog  kollegium 
utgifvandet  af  en  för  allmänheten  lämpad  bok  i  detta  ämne  och  att 
botaniska  trädgården  i  Stockholm  skulle  sättas  i  det  skick,  att  den  kunde 
tjena  till  en  plantskola  för  officinella  växter. 

Enligt  collegii  medici  instruktion  af  den  ^»/^  1774  ålåg  det  numera 
apotekarene  att  hvar  på  sin  ort  anlägga  tjenliga  örtagårdar  för  odling 
af  sådana  växter,  som  i  apoteken  friska  behöfdes,  hvilket  isynnerhet  i 
rikets  södra  provinser  borde  verkställas  så  tillräckeligen,  att  äfvea  de 
öfriga  apoteken  kunde  dermed  förses. 

Vid   uppgörandet  af  de  nya  medicinaltaxorna  kommo  apotekstrad 
gårdarne   åter  till   tals.    I  k.   brefvet   af   den    '*/io  1^76  rörande  stad- 
fästandet af  den  af  coUegium  medicum  föreslagna  apotekaretaxan  skref 


*)  I  Er.  G.  Lidbeoks  tal  »Ow  Planteringar»  af  den  %  1766  berattas  om  apo- 
tekaren P.  M.  E  j  e  1 1  s  t  r  ö  m ,  att  han  till  apotekarene  i  Stockholm  och  andra  städer 
sålde  Scordium,  Centaurium  minus,  frö  af  Carduus  Marise,  Papaver  album,  Angelica. 
blommor  af  Lavendula,  Chamomilla  romana,  hvita  liljor  och  rosor,  rötter  af  Cichoriiun, 
Scorzonera,  Inula.  saft  af  Conium,  Napellus  och  Stramonium,  spanska  flugor  m.  m. 

Samme  L  i  d  b  e  c  k ,  historise  naturalis  professor  i  Lund  och  plantagedirektör  i 
Skåne,  var  genom  sin  instruktion  ålagd  att  i  coUegium  medicum  tiUkännagifva  om  han 
lyckats  acklimatisera  eller  odla  nyttiga  medicinska  växter.  Under  hans  inseende  åtkom 
äfven  1775  en  akademisk  afhandling  »Om  nyttan  af  medieinalväxters  samlande  och 
plantering  inom  riket».  Bland  dessa  odlade  L  i  d  b  e  c  k  med  framgång  Atropa,  Helle- 
borus,  Veratrum,  Glycyn*hiza  m.  fl. 


MBDICINALTRÅDQÅRDAR   1   SÄRSKILDA   ORTBR   I   STBRIGB.  537 

EoDgl.  Ma]:t,  »willjandes  Wi  endast  vid  detta  tillfället  uppdraga  eder 
att  på  alt  möjeligt  sätt  uppmuntra  apothequame  att  anlägga  trädgårdar 
till  så  wäl  in-  som  utländske  medicinalväxters  planterande^  hvarigenom 
mycken  besparing  uti  inf örskrif ningen  af  medicinalier  kunde  vinnas». 
För  vinnandet  af  detta  mål  sökte  coilegium  medicum  särskilda  gånger 
vid  anläggning  af  apotek  förbehålla  dess  innehafvare  lämplig  trädgårds- 
tomt af  städerne  ^).  Å  en  och  annan  ort  lyckades  det  äfven.  I  apotekare- 
reglementet af  den  ^^2  ^'^^^  ålades  slutligen  apotekare  att  anmäla  i 
kollegium,  »hvilka  medicinalväxter  finnas  vildt  växande  nära  den  ort  der 
han  vistas,  om  han  till  andra  orters  förnödenhet  kan  någon  myckenhet 
deraf  samla  och  om  han  har  tillfälle  till  plantagers  anläggande  af  några 
för  apotek  nödiga  växter». 


3.    MedldnaltrådgårdaF  å  såFskllda  OFteF  i  Sverige. 

Medicinalträdgårdar  blefvo  under  förra  seklet  anlagda  å  flera  orter. 
Den  *7ii  1753  öfversände  kommersekollegium  till  coilegium  medicum 
en  förteckning  på  medicinal-  och  andra  växter,  hvilka  prefekten  för 
botaniska  trädgården  i  Lund,  medicine  adjunkten  Erik  Gustaf  Lidbeck 
lofvat  odla,  och  infordrade  uppgift  på  det  årliga  behofvet  af  dessa  växter. 
I  sitt  häröfver  den  ^Ys  1^54  afgifna  betänkande  yrkade  apotekare- 
societeten,  att  Lidbeck  skulle  på  förhand  sända  sin  vara  till  Stockholm 
för  att  granskas  och  undersökas.  Collegiiun  medicum  deremot  ansåg  i 
sin  skrif velse  den  2%  1754  honom  icke  böra  underkastas  andra  villkor 
än  utländingarne. 

Bland  de  apotekare,  som  ådagalade  ett  varmt  intresse  för  odlingen 
af  svenska  medicinalväxter  och  sträfvade  att  göra  dem  till  föremål  för 
ett  lifligt  varuutbyte,  intog  apotekaren  i  Mariestad  Samuel  Johan 
Bunneblad  ett  framstående  mm.  Med  mycken  kostnad  anlade  han 
i  Mariestad  en  medicinalträdgård,  som  snart  förvärfvade  sig  ett  aktadt 
namn.    Härifrån  skref  han  till  A.  Bäck  den  ^^/g  1754: 


*)  Se  ofvan  sidd.  3ö9,  478. 


538  MBDIGINALTRÄDGIkDAR  1   SÄRSKILDA   ORTER   I  8T£RIOE. 

»Gud  wet  hvad  omkostnad  och  otrolig  besvär  jag  hafwit  och  har 
ännu  at  giöra  min  trägård  follkomligare.  Finnes  aftagare  af  mina  orter 
etc,  så  kan  jag  nästa  åhr  förskaffa  ansenlig  förråd.  Jag  ville  önska  att 
några  apothekare  i  Stockholm,  Örebro  eller  annorstädes  wilJe  blifva 
aftagare  och  nu  i  höst  deras  memorialer  hitsända,  på  det  jag  icke  nu 
gjör  mig  fåfäng  förökning  och  sedan  har  dem  till  last.  Det  försäkras  at 
hvad  jag  samlar  och  torkar  sker  af  mig  sjelf  med  största  flit,  så  at  jag 
tror  näpligen  någon  skall  wisa  grönare  och  friskare  örter.  Mitt  torkeram 
är  40  aln  långt,  20  bredt,  11  högt  och  torkas  altid  i  skugga.  Marnibium 
och  Arnica  växa  här  till  stor  myckenhet.  Min  Pulegium  gick  ut  i 
vintras.  Af  den  svenska  Angelikan  har  jag  en  stor  dehl  i  ämne.  Och 
hoppas  jag  innan  kort  ha  den  bästa  örtegård  här  i  landet». 

Åtgången  motsvarade  likväl  icke  Runneblads  förväntan.  Vinsten 
af  hans  anläggningar  var  ringa  eller  ingen.  Den  •/,!  1758  skief 
han  åter  till  Abr.  Bäck: 

»Mina  medicinalörter  trifvas  wähl,  och  har  jag  nu  med  min  sånings- 
art  kommit  så  vida,  att  fast  aldrig  något  bort  fryst,  som  på  vist  Bätt 
sås  och  skier  på  detta  sätt,  jag  låter  front  om  hösten  sitta  på  sina  stånd 
och  falla  af,  då  de  så  af  snö  som  blad  betäckas  öfver  vintern,  wåhren 
får  jag  se  mina  frö  redan  under  snön  utspruckit  och  jag  får  taga  emot 
sådana  plantor,  som  sedan  ej  frysa  bort.  Detta  skier  isynnerhet  med 
Lavendel,  Melissa,  Betonica,  Isop,  Salvia,  Ruta,  Cochlearia,  Scorzonen. 
Althsea  med  flere  sorter.  At  vänja  utlänska  växter  vid  köld  har  jag  sedt 
gå  an,  jag  har  satt  russinstenar  och  fådt  dem  upp  och  har  de  redan 
utan  minsta  betäckning  uthäixiat  5  vintrar.  Afgången  med  mina  medi- 
cinalörter har  varit  rätt  äländig,  så  att  om  jag  ej  haft  sjelf  till  någon 
dehl  nytta  deraf  för  mina  apothek  att  kunna  skaffa  goda  örter,  hade  jag 
wähl  redan  upphört  dermed.  För  3  ä  4  åhr  sedan  böd  apoth.  Georgij 
mig  en  dal.  kmt  för  8*  af  Scord.,  Menth.,  Meliss.  etc.,  hvilket  hvar  så 
obilligt,  at  jag  med  mer  förmon  upbrände  dem.  Alla  mina  örter  är  utan 
stielckar,  och  består  endast  i  blader.  Vist  är  at  jag  i  förledne  Sept 
upbrände  öfver  80  S*  sådana  folia  Menthse  och  wähl  öfver  40  8*  Scor- 
dium,  deraf  jag  gjorde  salt». 

Runneblad  fortfor  likväl  med  sina  odlingsföretag.  Då  landshöf- 
dingen  och  magistraten  i  Mariestad  ålade  honom  att  bebygga  de  tomter, 
på   hvilka  hans  trädgård  var  anlagd,  anhöll  han  om  coUegii  medici  för- 


MEDICIN ALTBÄDGArDAR   A   sArSKILDA   orter    i   SVERIGE.  539 

ord  hos  Eongl.  Majit  om  dess  bibehållande.  GoUegiam  medicum  hem- 
ställde i  skrifvelse  af  den  ^1^  1763  om  trädgårdens  bibehållande  i  orub- 
badt  skick  i  anseende  till  den  utmärkta  fördel  landet  genom  dylika 
anläggningar  ägde.  Dertill  biföU  Kongl.  Maj:t  den  Vio  1763,  men  »i  fall 
denna  cultur  af  medicinalväxter  framdeles  skulle  nedläggas,  må  med 
tomten  då  efter  den  allmänna  författningen  förfaras». 

Den  redan  nämnde  apotekaren  i  Malmö  Petter  Magnus  Kjell- 
ström,  som  gjort  sig  känd  som  en  ifrig  och  verksam  odlai^e  af  medici- 
nalväxter, insände  den  2^/,^  1757  till  collegium  medicum  förteckning  på 
i  Skåne  vildt  växande  eller  af  honom  planterade  medicinalörter.  Af 
dem  hade  han  försålt  stora  partier  icke  mindre  tilL  landsorterna,  än  till 
Stockholm  och  Köpenhamn,  såsom  af  Flor.  cent.  minor.  395  8*,  af  Flor. 
lavend.  112,  Herb.  meliloti  196,  Roob  juniperi  142,  Roob  sambuci  2169, 
Semin.  card.  Marise  57,  Coriandr.  45  skålpund  m.  m.  Till  de  vildt 
växande  örtemas  insamlande  hade  han  till  större  delen  inöfvat  fattigt 
folk  på  landet.  Kjellström  begärde,  att  kollegium  ville  rekommendera 
honom  till  erhållande  af  ett  stycke  jord,  der  han  kunde  anlägga  egen 
plantage.    Hittills   hade  han  för  detta  ändamål  nödgats  arrendera  mark. 

Begge  desse  apotekare.  Runneblad  och  Kjellström,  blefvo  af 
collegium  den  *79  1762  föreslagne  »till  erhållande  af  något  hederstecken 
för  deras  arbete  i  pharmaceutiken». 

Bland  växtodlare  under  denna  tid  omnämnes  vidare  en  magister 
Christian  Lunell  vid  Kristianstads  trivialskola.  Han  anmälde  i  colle- 
giam  medicum,  att  han  vid  skolan  inrättat  en  botanisk  trädgård  och 
ämnat  odla  officinella  växter,  »hälst  dem  collegium  behagar  föreskrifva 
och  framför  andra  utmäi'ka»  *).  Af  kollegium  begärde  han  derjämte 
»dess  förord  tiU  någon  konglig  nåd».  Samtidigt  ansökte  han  hos  Kongl. 
Majrt  understöd  för  sin  anläggning.  Collegium  afgaf  den  *7i  ^'^^^  ®^ 
tillstyrkande  utlåtande,  så  mycket  hellre,  som  Lunell  bilade  följande  af 
Linné  till  honom  ställda  uppmuntrande  bref  af  den  "/12  1754: 

»Det   synes   väl   vid  första  påseendet  vara  en  ringa  sak  att  kunna 
gifva  några  unga  lärjungar  smak  för  naturalvetenskapen,  men  har  dock  i 


^)  CoUegii  medici  protokoll  den  7i  1755. 


540  HEDICINALTBÅDGÅRDAR   Å   SÄRSKILDA   ORTER   I  SVERIGE. 


framtiden  största  gagn,  ty  den  som  eij  f&r  i  unga  åren  smak,  blifver  vSI 
alldrig  habile.  Engelland  har  att  tillskrifva  sin  hCjd  uti  oeconomien  de 
många  naturalälskare  det  ägde  uti  förra  seculo  och  all  den  oeoonomie, 
som  ej  är  bygd  på  denna  gnmd,  stadnar  i  projecter  och  griller,  ty  det 
första  är  att  tjänna  sitt  subject. 

Christianstads  tracten  är  i  alla  delar  så  mild  till  climatet,  som 
någonsin  i  Holland.  Då  jag  var  i  Holland,  såg  jag  hela  byar  af  många 
tusende  menniskor  lefva  väl  endast  af  planteringar  af  färgestofter  och 
medidnalörter  för  apotheken.  Då  jag  frågade  hvar  de  afsatte  sitt  gods, 
sade  de  mig,  att  det  skedde  förnämligast  på  Dannemark,  Sverige,  Ryss- 
land, Polen  och  Hamburg;  således  föda  de  sig,  medan  vi  sofva.  Jag  har 
ofta  yrkat  detta  argument  ibland  mina  kiäre  landsmän,  fast  ingen  lärt 
min  predikan,  somlige  hafva  hördt  det  med  nöje,  men  ingen  lägger  han- 
den därvid. 

Vid  begynnelsen  af  detta  seculo  voro  uti  Stockholm  mänga  kärin- 
gar och  gubbar,  som  samlade  örter  för  apothekarene  dem  de  af  desse 
köpte,  men  detta  släcktet  är  länge  sedan  utgånget,  nu  är  det  apothekame 
lika  hvarifrån  de  få  örterna,  om  det  skjer  ifrån  Hamburg  och  Holland, 
om  de  äro  friska  eller  gamla,  ty  de  nödlidande  skola  dock  betala  dem 
och  gifva  dem  skälig  vinst  pä  sitt  gods. 

När  herr  magistern  i  sommar  kommer  att  botanicera^  så  var  gnnstig 
och  sambla  åt  mig  några  frön  af  apothekarnes  Stoeckas  eUrina,  att  jag  kan 
få  et  stånd  planterad  i  kruka,  fest  hon  ej  kan  sås  i  våra  trägårdar,  som 
hos  eder.  Åfven  både  jag  mycket  om  några  frön  af  JacobsBa  palustris 
flor.  svec.  687,  Galeobdolon  flor.  svec.  497,  Alsine  serrata  fl.  svec.  371, 
Oenanthe  flor.  238,  men  för  alt  af  Senecio  foliis  integris  serratis  Iter 
scan.  396»  O- 

Vid  föredragning  häraf  beslöt  rådet  den  ^^/j  1755  anmäla  ärendet 
vid  riksdagen  och  att  Lunell  ^»till  uppmuntran  kunde  tilläggas  Direc- 
teurs  karakter,  som  till  sin  rang  är  lika  med  borgmästare».  I  bref  af 
den  ^Va  1^^^  tackade  Lunell  kollegium  för  dess  förord,  som  han  tillskref 
denna  benådning  och  begärde  tillika  uppgift  på  de  örter,  hvilka  »mast 
förtjena  aktsamhet»,  och  på  dem,  hvilka  antingen  kunde  med  fördel  för- 


')  Detta  Linnés  bref  finnes  i  riksarkivet  bland  collegii  medici  skrifveber 
1754—1760,  bila^dt  kollegii  utlåtande  af  den  "/^  1755  öfver  Lunells  ansökning  om 
understöd  för  en  botanisk  trädgård. 


MEDICINALTRÄDOÅRDAR   Å   8ÅR8KILDA    ORTER   I    SVERIGE.  541 

säljas  i  Stockholm  eller  utbytas  mot  andra  växter.  I  sitt  svar  af  den 
**/5  1755  beklagade  kollegium  apotekarenes  benägenhet  att  »mera  hindra 
än  befrämja  planteringarna»  och  användandet  af  hvad  inom  riket  kunde 
erhållas. 

Det  fanns  dock  flere  apotekare,  hvilka  vinnlade  sig  om  odling  af 
medicinalväxter.  Bland  Stockholms  apotekare  utmärkte  sig  Joh.  Mich. 
Wirrwachs,  J.  Chr.  Georgii,  P.  Chr.  Schulzen,  Henr.  Schultz 
Lorentzson  och  C.  J.  Salborg  ^).  Ytterligare  må  nämnas  utom  P.  M. 
Kjell  ström  (Malmö),  som  1778  åter  insände  till  collegium  medicum 
förteckning  öfver  af  honom  odlade  oiBcinella  växter,  Fr.  B  ar  sch  (1787), 
C.  M.  Rydell  (Ekesjö  1799),  Carl  Fredrik  Bergh  och  Anton 
Fastberg  (Ystad  1799)  samt  Petter  Sjöquist  (Landskrona  1804), 
hvilka  dels  försålde  till  andra  apotekare,  dels  till  utlandet  exporterade 
svenska  medicinalier  *).  Främst  bland  dem  stod  dock  mot  slutet  af  seklet 
apotekaren  i  Jönköping  Daniel  Berzelius,  som  uppgaf  att  han  i  sin 
plantage  af  2  ^/j  tunnlands  vidd  odlat  77  särskilda  slags  medicinalväxter. 
Ifrån  1795  till  och  med  1799  hade  han  försålt  2,867  skålpund  örter 
och  extrakter  och  af  vilda  i  trakten  förekommande  växter  samlat  och 
sålt  3,787  skålpund.  Af  radix  rhei  sålde  han  under  år  1799  icke  mindre 
än  50  skålpund*).  Till  belöning  härför  föreslog  collegium  medicum 
honom  till  erhållande  antingen  af  ett  lån  ur  manufakturfonden  eller  af 
ett  mantal  kronojord  under  full  skatteraans  rätt  och  villkor.  K.  brefvet 
af  den  ^7/^^  igOl  beviljade  Berzelius  ett  årligt  understöd  af  50  rdr 
»såsom  uppmuntran  för  sitt  berömliga  företagande  att  genom  plantering 


')  Förteckning  på  de  af  näinnde  apotekare  odlade  medicinalväxterna  åtföljde  P.  J. 
Bergius'  riksdagsrelation  1769. 

')  M.  £.  S  w  e  d  e  r  u  s  uppräknar  i  sin  uppsats  ^Svensk  HortikuUur  i  forna 
dagar»  (i  Svenska  Trädgårdsföreningens  tidskiift  1881—82)  ännu  följande  apotekare, 
hvilka  gjort  sig  föi-tjente  att  minnas  som  intresserade  odlare  af  medicinalväxter: 
G.  A.  W  i  c  h  1  a  n  d  i  Alingsås,  C.  L.  L  o  k  k  i  Upsala,  J.  H.  Grapengieseri  Jön- 
köping och  J.  Ferber  i  Earlskrona.  Äfven  läkare  agnade  sig  åt  odlingen  af  medi- 
cinalväxter. Sålunda  nedlade  stadsläkaren  i  Karlskrona  Lars  Gistrén  mycken 
kostnad  och  möda  på  anläggandet  af  en  botanisk  trädgård  för  officinolla  växter. 
Sacklén,  Sveriges  Läkare-historia.    R,    2,  sid.  40. 

')  Coilegii  medici  protokoll  den  'Ya  lÖOO.    Iniik.  Tidn.  s,  å.    N:o  5. 


542  BOTANISK   TBÅDGÅRD   I   STOCKHOLlff. 

af  åtskilliga,  så  väl  in-  som  utländska  medicinalier  och  andra  växter 
gagna  det  allmänna,  så  länge  han  och  hans  hustru  apoteket  innehafra 
och  väl  förestå». 

Utom  inhemsk  rabarber  gafs  det  en  tid  svenskt  opium.  Apotekaren 
i  Upsala  H.  Barder  anmälde,  att  han  med  anledning  af  den  rådande 
bristen  på  opium  crudum  börjat  odla  en  större  form  af  Papaver  somni- 
ferum.  Det  opium  han  deraf  samlat  hade  vid  försök  på  sjukhuset  visat 
sig  lika  verksamt  som  det  utländska  och  i  renhet  öfverträffat  detsamma. 
Harder  åtog  sig  att  lemna  frön  deraf  och  i  öfrigt  uppgifva,  hvad  enligt 
hans  erfarenhet  borde  dervid  iakttagas*).  Äfven  G.  Wulff  (Norr- 
köping) och  S.  Bergius  (Uddevalla)  sysselsatte  sig  med  odling  af  Papaver 
somniferum  % 


i    Botanisk  trådgåFd  i  Stockholm. 

I  medlet  af  förra  seklet  umgicks  man  i  Stockholm  med  tanken  på 
anläggandet  af  en  botanisk  trädgård.  Collegii  medici  pra}ses,  arkiater 
Abraham  Bäck,  som  varmt  nitälskade  för  botanikens  studium  och  sjelf 
var  en  utmärkt  kännare  af  växtverlden,  fattade  planen  att  på  sin  bekost- 
nad anlägga  en  sådan.  Huru  långt  denna  plan  blifvit  realiserad  känner 
författaren  icke,  men  ett  af  Bäck  till  Stockholms  magistrat  på  1750-talet 
inlemnadt  memorial  ådagalägger,  att  han  allvarligen  sökte  fullfölja  den. 
Detta  memorial,  som  vittnar  om  hans  varma,  oegennyttiga  deltagande  i 
tidens  sträfvanden  för  fosterlandets  upplysning  och  framåtskridande,  ma 
här  införas: 

»När  så  mänga  vackra  inrättningar  blifvit  uti  wåra  tider  gjorda  till 
Stockholms  stads  prydnad,  innevånarenes  bekvämlighet  och  allmän  nytta, 
så  sakna  vi  billigt  en  botanisk  trädgård,  i  hvilken  fremmande  länders 
örter  och    trän    kunna    visas    växande,    till    prof  at  vårt  Climat  ej  är  så 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  ^/^  1807. 

*)  CoUegii  medici  protokoll  den  V^  och  "/^  1807. 


BOTANISK   TRÄDOAbD   I   STOCKHOLM.  543 


oblidt  som  utlänningar  förebrå  oss,  men  fömftmligast  till  den  vettgiriga 
ungdomens  bästa,  som  där  får  med  egna  ögon  se  och  lära  känna  alla 
de  växter,  som  uti  hushållning,  slögder  och  medicinen  äro  oumgängeliga, 
och  derifrån  sedan  sällsynta  eller  allmänt  okiända,  men  i  konsten  och 
oeconomie  nyttiga  växter  till  andras  trädgårdar  småningom  kunna  utspri- 
das, upodlas  och  blifva  allmännare;  för  hvilken  orsak  ingen  ansenlig  stad 
är  i  Holland,  Frankrike  och  England,  som  ej  ifrån  äldre  tider  hafver 
underhållit  en  sådan  hortum  botanicum,  ehuru  trädgårdsskötseln  i  de 
orterne  är  i  sin  högd  och  vi  knapt  hunnit  till  någon  början. 

Det  är  på  egen  bekostnad,  men  för  allmän,  ei  egen  förmån,  som 
jag  beslutit  inrätta  en  botanisk  trädgård  å  tomterna  N:o  602  &  605  uppå 
Norrmalm,  Rörstrandsgatan,  qvarteret  Lindbacken,  hvilka  jag  mig  tillhandlat, 
redan  till  en  del  apterat  och  dit  jag  ytterligare  ifrån  Frankrike  och  Eng- 
land ämar  låta  komma  de  växter,  som  i  medicinen  och  hushållningen 
bafva  någon  nytta  och  hoppas  att  inrättningen  vinner  sin  fullbordan,  om 
Tit.  tächtes  af  vanlig  ömhet  för  vetenskaperne  och  det  allmännas  nytta 
tillåta  mig  till  lindring  i  de  dryga  depenser,  som  jag  hafver  att  göra  för 
denna  inrättningen,  att  friköpa  thesse  eländiga  tomter^  som  å  stadsens 
grund  äro  belägna,  emot  en  drägelig  friköpings  skillings  ärläggande, 
hvarom  jag  härmed  ödmjukel.  anhåller  ^). 

Om  äfven,  såsom  sannolikt  är,  företaget  icke  kom  till  stånd,  kunde 
den  engång  väckta  planen  dock  icke  helt  och  hållet  falla.  Den  kärlek 
till  botaniken,  som  genom  Linnés  arbeten  väckts  till  lif,  framkallade  på 
många  håll  en  djupt  känd  önskan  att  äfven  hufvudstaden  finge  en  botanisk 
trädgård.  Den  vid  det  nyinrättade  serafimerlasarettet  befintliga  trädgår- 
den erbjöd  ett  välkommet  tillfälle  att  utvidga  den  för  odling  af  medicinal- 
och  prydnadsväxter.  Tillfälle  till  undervisning  i  botanik  i  Stockholm 
hade  redan  1754  börjat  lemnas  af  en  ifrig  vän  och  trägen  idkare  af 
denna  vetenskap,  vice  aktuarien  i  coUegium  medicum  Erik  Tuv6n. 
Det  var  han,  som  sjelfmant  åtog  sig  vården  om  lasarettsti-ädgården  och 
började  använda  den  för  botaniska  demonstrationer.  1  ett  bref  från 
Stockholm  af  den  ^7?  1^55  till  Abr.  Bäck  finner  man  några  upplys- 
ningar i  detta  hänseende. 


')  Bland  B  ä  c  k  s  k  a  samlingarna.    Acta  medica  XL    Skriften  äi'  odaterad. 


54i  BOTANISK   TRÅDOÅRD   I   STOCKHOLM. 

»Jag  sände  Peloria  ook  sistl.  thorsdag  till  herr  archiater  LinnaBUS, 
trodde  ej,  emedan  han  så  noga  förut  skiärskådat  densamma,  at  den  skulle 
vara  så  välkommen,  som  den  vaiit,  hvilket  skönjes  nogsamt  ibland  flere 
äfven  af  dessa  gunstiga  och  förtrefiféliga  infall :  »Jag  gratulerar  Eder  öfv^ 
Peloria,  som  ingen  annan  funnit,  än  den  som  stådt  i  stor  nåd  hos  fm 
Flora.     Nog   kan    M.   H.    täncka   att  jag    såge  henne  så  giema,  som  en 

slaktare. —  Kiäre  lyft  på  hatten,  så  ofta  M.  H.  går  platsen  förbi, 

der  hon  wäxer,  ty  han  är  helig  och  helgad  Florae.  Tack  för  Peloria, 
två  ja  tre  gånger  tack»  m.  m.  Jag  har  infört  den  med  rot  i  med. 
trädgården,  skickar  den  äfven  till  archiater  Llnnaeus  med  rot  i  mor- 
gon bittida. 

Min  förtienst  med  excurs.  och  lect.  torde  blifwa,  som  jag  märkt, 
knapt  större  i  åhr  än  förl.,  men  jag  fäller  derföre  ingalunda  modet,  så 
länge  den  Högste  låter  mig  få  niuta  hälsan. 

För  mina  omständigheter  skull  har  jag  under  mina  brådaste  giöro- 
mål  nödgats  förfärdiga  et  lika  stort  och  vackert  herbarium,  som  gref 
Posse  tog  och  tänkt  at  efter  min  sidsta  inti mation  någon  derefter  skolat 
fråga,  som  dock  ej  skiedt.  Den,  som  blir  ägare  deraf,  skall  äfven  få  en 
hel  hop  friska  exemplar,  medan  tillgång  på  dem  ännu  är  för  samma  pris 
och  således  ej  mehr  ångra  kiöpet  än  bemälte  herr  gref  ve  det  gjort»*). 

Sundhetskommissioncn  fann  sig  uppfordrad,  att  hos  Kongl.  Majit 
anmäla  den  flit  och  oförtrutenhet,  som  vice  aktuarien  Tuvén  ådagalagt 
vid  vården  af  den  vid  lasarettet  anlagda  medicinska  trädgården,  så  att 
der  »några  hundra  säi-skilda  species  af  växter  och  buskar  äro  att  tillgå, 
antingen  i  medicin  eller  oeconomien  tjenliga»,  h vilka  han  ensam  anskaffat, 
planterat  och  ansatt».  Medels  bref  af  den  V3  1756  beviljade  konungen 
åt  Tuvén  ur  lasarettsraedlen  100  dal.  smt  till  uppmuntran  »att  fortfara 
med  denna  nyttiga  inrättnings  behöriga  upphjelpande,  hvarigenom  haa 
gör  sig  till  vår  kongliga  nåd  väl  förtjent». 

Emellertid    uppträdde    på  det  botaniska  området  en  medtäflare  till 
Tuvén.    En  af  Linnés  lärjungar,  Daniel  Rolander,  hade  nyss  åter- 


^)  Tuvén  beredde  sig  inkomst  genom  försäljning  af  herbarier  H  £annacie- 
stnderande,  hvilka  af  collegium  medicum  voro  ålagde  att  under  sin  studietid  anskaffa 
sig  sådana. 


BOTANISK  TRÅBGÅBD  I  8T00KH0LU.  545 


kommit  från  en  till  Surinam  i  botaniskt  syfte  företagen  resa^).  Han 
inlemnade  till  Kongl.  Majit  ett  underdånigt  memorial  af  den  %i  1756, 
i  h vilket  han  erbjöd  sig  »att  till  sina  landsmäns  tjenst  uppoffra  de  fynd 
och  rön,  som  han  dernnder  giort  och  hvilka  äro  nya  samt  specifique  för 
en  eller  annan  sjukdom  eller  göra  tjenst  i  hushållningen»  ^).  Äfven  nu 
anmälde  sundhetskommissionen  den  7^^^  1756  hos  Eongl.  Maj:t  den  vinst 
och  nytta  riket  kunde  tillskyndas  »af  de  besynnerliga  och  hittills  obe- 
kanta rön»,  hvilka  Roland  er  i  sin  till  kommissionen  inlemnade  skrift 
uppgaf  sig  hafva  gjort.  Medels  bref  af  den  ^^/^  1757  biföll  Kongl. 
Maj:t  »det  Bolån  der  må  lemnas  disposition  af  den  vid  lasarettet  befint- 
liga Hortus  botanicus,  varandes  eder  jämväl  tillåtit  att  i  samråd  med 
den  öfver  lasarettet  förordnade  direction  af  de  medel  för  outtagne  vinster 
vid  lasarettslotteriet,  som  I  berätten  hos  eder  innestå^  på  förenämnde 
ställe  låta  inrätta  ett  drifhus,  hvarest  de  grannlagare  nyttiga  växter,  med 
hvilkas  frön  Bolander  sig  försedt,  till  allmän  nytta  samt  de  sjukas  i 
lasarettet  förmån  cultiveras».  Man  synes  tillika  umgåtts  med  planen  att 
låta  R o  1  a n d e r  föreläsa  »Materia  medica».  Åt  Bolander  beviljades  af 
extra  utgiftsmedlen  ett  årligt  anslag  af  800  dal.  smt 

Tu  vén  torde  likväl  hafva  qvarstått  vid  lasarettsträdgården,  alldenstund 
han  i  en  till  Eongl.  Maj:t  den  %  17^1  ingifven  skrift  säger  sig  »i  åtta  års 
tid  haft  all  möda  ospard  med  den  medicinska  trädgårdens  vid  lasarettet 
förestående  och  skötande  och  det  emot  240  dal.  kms  gratification  i  dessa 
senare  åren  eller  frän  den  ^Ye  1759,  då  jag  dermed  blef  antagen  till 
prsefectus  horti  af  directionen  öfver  k.  lasarettet»^).  I  denna  befattning 
hade  Tuvén  enligt  collegii  medici  förordnande  af  den  %  1758  under* 
visat  och  examinerat  i  botanik  alla  dem,  som  under  åren  1759 — 1761 
blifvit  apotekare  och  provisorer,  utan  någon  annan  lön,  »än  den  betal- 
ning han  för  sin  möda   bör  hafva  af  förenämnde  personer»,  hvarvid 


')  Daniel  Rolander  hade  vaiit  informator  i  Linnés  hus  1751 — 1754  och 
vistades  derefter  i  Surinam  hos  öf verstelöjtnanten  C.  G.  Dalberg  såsom  lärare  för 
hans  son  1754 — 1756.    Blef  senare  sinnessjuk  och  dog  i  största  armod  den  78  1793. 

*)  I  riksarkivet  »Sundhetskommissionen». 

^  Lasarettsfonden  gaf  honom  först  150  och  ifiån  1759  240  dal.  kmt  ärligen 
till  inköp  af  frö  och  för  hans  besvär  samt  72  dal.  ät  trädgärdsmästaren  O  d  h  e  1  i  u  s. 
Tuvén  erhöll  af  vetenskapsakademin  17G4— 1766  en  årlig  gratifikation  af  300  dal. 

35 


546  BOTANISK   TBÄDOArD   I   STOCXHOLH. 

kollegium  tillika  beslöt,  »att  ingen  gesäll  till  examen  admitteres,  som 
icke  förut  hos  Tuvén  evertuerat  sig  i  förenämnde  vetenskap».  Han  hade 
tillika  i  sex  år  ledt  de  botaniska  exkursionerna  omkring  Stockholm  samt 
hållit  föreläsningar  öfver  botanik  i  k.  vetenskapsakademins  lokal.  Des^ 
utom  hade  han  i  tre  år  undervisat  den  kirurgiska  ungdomen  i  känne- 
domen om  medicinalväxterna. 

För  att  belysa,  hvilka  växter  den  tiden  framför  andra  förekommo 
i  medicinalträdgårdame,  må  bland  dem,  som  af  Tuvén  1761  odlades 
närmast  för  lasarettets  behof,  här  nämnas: 

Yaleriana  of&cinalis,  Melilotus  officinalis,  Hyssopus  officinalis,  Salvia 
officinalis,  Carduus  benedictus,  Carduus  Mariae,  Rheum  rhabarbanun, 
Rheum  rhaponticum,  Mentha  pulegium,  Lavendula  spica,  Rumex  britan- 
nica,  Sambucus  ebulus,  Papaver  album  et  nigrum,  Tanacetura  vul- 
gäre et  crispum,  Dulcamara,  Inula  Helenium,  Datura  Stramonium,  Mira- 
bilis  Jalappa,  Mirabilis  longiflora,  Morus  alba,  Calendula  officinalis, 
Hypericum  perforatum,  Nicotiana  paniculata  et  glutinosa  m.  m.  Inalles 
funnes  158  särskilda  växtarter  i  lasarettets  trädgård  ^). 

Ro  länder  motsvarade  likväl  icke  de  förhoppningar  man  gjort  sig 
om  honom.  Han  vårdslösade  i  hög  grad  sin  tjenst  och  försummade  både 
ungdomens  undervisning  och  den  honom  anförtrodda  trädgårdens  vård, 
hvarför  han  äfven  på  suudhetskommissionens  i  ständemas  statsdeputation 
gjorda  framställning  1761  förlorade  sin  lön.  Detta  var  en  af  orsakerna^ 
hvarför  vid  1761  års  riksdag  en  profession  i  naturalhistoria  och  farmaci  blef 
stiftad  i  Stockholm.  Peter  Johan  Bergius  blef  den  ^^12  ^761  utnämnd 
till  denna  befattning  och  Eric  Tuvén  samma  dag  till  den  nyinrättade 
demonstratorstjensten.  Nu  var  det  Bergius,  som  började  arbeta  på 
uppkomsten  af  en  botanisk  trädgård  i  Stockholm.  Den  vid  lasarettet 
befintliga  trädgården  hade  nämligen  dittills  betraktats  såsom  en  sjukhuset 
enskildt  tillhörig  och  närmast  för  dess  behof  bestämd  anläggning.  Först 
vid  1766  års  riksdag  erhöll  den  betydelsen  af  en  för  allmänna  veten- 
skapliga  ändamål   afsedd  institution,  enär  ständerna  utan  lasarettsdirek- 


')   Enligt   anteckningar   af  Tavén  i  lasarettsdeputationens  handlingar.  Erik 
Tuvén  dog  den  «*/i  1766. 


BOTANISK   TrIdGÅRD   I   STOCKHOLM.  547 


tionens  hörande  beslöto  att  en  botanisk  trädgård  skulle  vid  lasarettet 
anordnas.  K.  brefvet  af  den  ^^u  l'^^^  ställde  denna  botaniska  trädgård 
under  coUegii  medici  disposition  och  prof.  Bergii  inseende,  men  några 
anslag  beviljades  dertill  icke.  Först  den  ^*/ia  s-  ^-  ^^^^  kollegium  till- 
frågadt  af  Kongl.  Majit,  huruvida  detsamma  af  om  bänder  hafvande  medel 
kunde  bestrida  omkostnaderna  för  trädgårdens  inrättande.  Vid  öfver- 
läggningen  härom  den  *7i  1*^0^  upplyste  Bergius,  att  dåvarande  träd- 
gårdsmästaren Carlström,  som  beräknat  trädgårdens  iståndsättande 
till  3,050  dal.  kmt,  åtagit  sig  att  utan  arfvode  till  nästa  riksdag  vårda 
den,  om  han  finge  ett  biträde,  hvars  aflöning  utgjorde  1,000  dal.  kmt 
Kollegium  beslöt  tillika  att  förfråga  sig,  huruvida  kirurgiska-  och  apotekare- 
societeterna  ville  bidraga  till  den  botaniska  trädgårdens  underhållande  ^). 
I  skrifvelse  af  den  ^*/2  1767  anmälde  coUegium  medicum  hos  KongL 
Maj:t,  att  någon  annan  fond  icke  stod  under  dess  förvaltning,  än  de  9,000 
dal.  kmt,  som  på  grund  af  k.  brefven  af  den  Vio  1756  och  den  ^Vio  1766 
blifvit  ur  manufakturfonden  anslagna  till  hjelp  för  fattige  och  sjuke  samt 
anhöll  derför  att  få  dröja  med  sitt  slutliga  yttrande,  ^till  dess  med  visshet 
kan  försäkras,  huruvida  den  fond,  som  genom  subskriptionen  kan  samlas, 
är  tillräcklig  till  botaniska  trädgårdens  behof».  Kongl.  Maj: t  förklarade 
likväl  den  ^^2  1767,  »att  som  årstiden  redan  så  långt  framlidit  att  med 
denna  trädgård  någon  författning  för  i  år  vidtagas  bör,  så  är  härmed 
till  eder  wår  nådiga  vilja  det  I  ofördröjeligen  föranstalten,  att  denna 
trädgård  skyndsammast  må  sättas  i  stånd,  så  att  någon  nytta  deraf  kan 
blifva  att  hämta».  I  bref  af  den  ^Vé  s.  å.  underrättade  lasarettsdirek- 
tionen, att  dess  syssloman  blifvit  anbefalld  att  omedelbart  till  coUegium 
medicum  öfverlemna  trädgården  med  dess  tillhörigheter. 

CoUegium  medicum  fick  sålunda  vården  om  botaniska  trädgården 
sig  ålagd,  utan  att  erhålla  dertUl  nödiga  anslag,  en  åtgärd,  som  icke 
blott  beredde  koUegium  stora  svårigheter,  utan  tillika  innehöll  fröet  tiU 
trädgårdens  förstöring  inom  närmaste  framtid.  Vid  detta  ekonomiskt 
brydsamma  trångmål  begärde  coUegium  medicum  den  ^'^1^  1767  hos  Kongl. 
Maj:t  att   af  besparda  kirurgiska  stipendiimedel  ett  belopp  af  2,000  dal. 


*)  Collegii  medici  protokoU  den  ''/i  1767,  och  den  'Vs  s.  å. 


548  BOTANISK   TRÅDGArD   I   STOCKHOLM. 

smt  kunde  anslås  till  inrättande  och  anderhåll  af  den  botaniska  träd- 
gården, såsom  synnerligen  nyttig  för  kirurgiestuderande.  Detta  coUegii 
mediei  förslag  väckte  ond  blod  hos  kirurgiska  societeten,  som  i  särskild 
skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  "/s  1767  på  det  bestämdaste  afbojde 
detsamma.  Medels  k.  brefvet  af  den  ^7ii  ^  ^  afslogs  denna  koU^i 
hemställan  om  anskaffande  af  medel  till  trädgårdens  underhåll 

Äfven  hos  magistraten  och  borgerskapet  i  Stockholm  anhöll  colle- 
gium  medicum  den  Vs  1767  om  understöd  till  den  botaniska  trädgårdens 
iståndsättande  och  underhållande,  »såsom  en  inrättning  icke  allenast 
till  innevånarenes  nytta  och  fördel,  utan  och  ländande  staden  till  märkelig 
prydnad»,  men,  såsom  det  synes,  förgäfves.  Vetenskapsakademin  gaf 
dock  fortfarande  ett  årligt  understöd  af  600  dal.  kmt  och  kanslikollegium 
förärade  engång  300  dal.  kmt,  hvarutom  apotekarene  i  Stockholm  under 
åren  1767 — 1769  medels  frivilliga  bidrag  sammansköto  medel  till  den 
tillämnade  botaniska  trädgårdens  iståndsättande^).  Bergius  upplyste  i 
sin  riksdagsrelation  1769,  att  de  utfärdade  subskriptionslistorna  inbragte  år 
1767  inalles  1,926,  år  1768  inalles  1,674  och  1769  blott  978  dal.  kmt 
eller  tillsammans  4,578  dal.  kmt^). 

CoUegium  medicum  fick  nu  reda  sig  med  den  botaniska  trädgården 
så  godt  det  kunde.  Hvilken  utveckling  trädgården  under  sådana  for- 
hållanden skulle  vinna,  torde  icke  vara  svårt  att  inse.  Lasarettsdirek- 
tionen anförde  mellertid  i  sin  riksdagsberättelse  1769,  att  den  vid  lasarettet 
befintliga  trädgården  i  följd  af  k.  brefvet  af  den  "/n  1766  utan  afgift 
öfverleninats  åt  collegium  medicum,  och  hemställde  till  riksens  ständer, 
huru  och  på  hvad  sätt  »lasarettet  hädanefter  af  denna  trädgård  må  kunna 
tillskyndas  någon  inkomst».  Häröfver  infordrade  »Cammar-,  Oeconomie- 
och  Commerciedeputationens  förordningsutskott»  den  ^Vs  1769  kollegii 
förklaring  och  detsamma  ådagalade  i  sitt  utlåtande  af  den  ^/g  s.  ä. 
»det  vara  nytta  nog  för  lasarettet^  att  de  sjuke,  som  tillfrisknat,  dar  få 
utrymme  till  nödiga  promenader  samt  att  lasarettet  derifrån  förses  med 
så  mycket  färska  örter,  som  behöfves». 


*)  J.  Fr.  Sa  c  klen,  Sreru^es  Apotekarehtstoria,  Nyköping  1833,  sidd.  22  och  36. 
*)  P.  J.  Bergius,  riksdagsberättelse  afgifven  den  7»  1769. 


BOTAHI8K  TBÅDGÅRD   I  STOCKHOLM.  549 

Med  anledning  af  denna  lasarettsdirektionens  förfrågan  synes  tanken 
på  trädgårdens  utarrenderande  blifvit  väckt.  Eirui^iska  societeten,  denna 
collegii  medici  ihärdiga  motståndare,  begagnade  sig  nu  af  tillfället  att, 
med  framhållande  af  alla  de  fördelar  de  kirurgiska  eleveme  kunde 
hemta  af  en  botanisk  trädgård,  hos  Kongl.  Maj:t  anhålla  att  sjelf  få  på 
arrende  öfvertaga  den  emot  »någon  årlig  summa,  som  för  denna  inrätt- 
nings bestånd  kan  vara  dräglig,  hälst  nyttan  för  det  allmänna  vida  öfver- 
träffar  hvad  någon  privat  eljest  i  afsikt  på  winst  af  tobaksplantering  eller 
andra  ätlige  växter  kunde  erbjuda.  Chirurgiska  societeten  önskar  så  mycket 
häldre  att  häruti  vinna  E.  Eongl.  Majits  nådiga  bifall,  som  studiosi 
chirurgise  äfven  åligger  att  i  örtekänningen  äga  erforderlig  kundskap, 
hvarförutan  de  icke  blifva  uti  deras  examina  approberade,  uti  hvilken 
kundskaps  inhämtande  dem  härtills  mött  mycken  svårighet  och  hinder, 
i  brist  af  en  sådan  botanisk  trädgårds  inrättning». 

Äfven  apotekaresocieteten  underatödde  för  sin  del  detta  kirurgiska 
societetens  förslag,  men  ansåg  arrendesumman  icke  böra  för  begge 
societetema  tillsammans  gå  högre  än  till  600  dal.  kmt  årligen  ^). 

I  sin  riksdagsberättelse  1769,  i  hvilken  Bergius  redogjorde  för 
sin  undervisning  och  trädgårdens  tillstånd,  begärde  han  1,000  dal.  smt 
till  dess  behof,  nämligen  till  trädgårdsmästarens  aflöning  400  dal.,  till  lön 
och  underhåll  af  en  trädgårdsdräng  200  dal.  samt  till  frö,  materialier, 
arbetsfolk  m.  m.  400  dal.  smt  Med  anledning  häraf  hemställde  colle- 
gium  den  '^/^  1769  hos  Kongl.  Maj:t  om  nödiga  medel  till  den  botaniska 
trädgårdens  underhällande  och  utvidgning  samt  föreslog  tillika  förbättring 
af  professorns  i  naturalhistoria  och  farmaci,  äfvensom  botanices  demonstra- 
torns  lönevillkor.  Riksens  ständer  beviljade  denna  koUegii  framställning 
och  k.  brefvet  af  den  ^Y,  1*^70  tillade  botaniska  trädgården  ett  årligt  anslag 
af  1,000  dal.  smt  ur  medicinalfonden,  hvarjämte  Kongl.  Maj:t  med  anled- 
ning af  sekreta  utskottets  förord  förklarade  sig  »anse  den  här  inrättade 
botaniska  trädgården  såsom  en  vacker  och  mycken  nytta  medförande 
inrättning».  Anslaget  utföll  likväl  icke,  hvarför  coUegium  medicum  den 
^V?    s.  å.  anhöll,  att  botaniska  trädgården  måtte  komma  i  åtnjutande  af 


')  Hithörande  handlingar  förvaras  biand  Karolinska  institutets  samlingar. 


550  BOTANISK   TnAoaÅRD   I  STOCKHOLM. 

de  1,000  dal.  smt  riksens  ständer  anslagit  ur  medicinalfonden,  så  snart 
den  blefve  tillräcklig  för  de  ur  densamma  redan  tillgodosedda  behofven. 
P.  J.  Bergius  försköt  tills  vidare  de  nödiga  medlen. 

Den  botaniska  trädgården  fortfor  att  gifva  collegium  medicum 
bekymmer.  Tvifvelsmål  hade  nämligen  uppstått  om  den  botaniska  träd- 
gårdstomtens lämplighet  för  sitt  ändamål  m.  m.  I  ett  den  "/g  1770 
till  Eongl.  Maj:t  inlemnadt  betänkande  om  den  botaniska  trädgården 
gjorde  collegium  medicum  framställning  om  dess  iståndsättandc,  upp- 
byggandet af  orangeri  och  anställandet  af  en  trädgårdsmästare  med  400 
dal.  smts  årlig  lön  jämte  frihet  att  idka  fröhandel.  Detta  betänkande 
åtföljdes  likväl  af  assessor  Zacharias  Strandbergs  yttrande  om  plat- 
sens läge,  mindre  ändamålsenlighet  för  en  trädgårdsanläggning,  anslagets 
otillräcklighet  o.  s.  v.  Häiöfver  afgaf  öfverintendenten  C.  F.  A  del- 
er  an  tz   förklaring  och  uppgjorde  en  dessein  öfver  trädgården  den  "/^ 

1770.  Lasarettsdirektionen   deremot  begärde  i  sitt  utlåtande  af  den  ^/^ 

1771,  »att  så  mycket  utrymme  af  sjelfva  tomten  nu  och  framdeles  må 
lasarettets  fria  disposition  till  de  sjukas  behof  förbehållas,  som  till  dess 
behof  och  beqvämlighet  f ordras:»,  hvaremot  den  öfriga  delen  kunde 
planteras  med  träd  och  växter  samt  orangeriet  uppbyggas  så,  att  det 
icke  skulle  skymma  sjukrummen.  Med  hänvisning  till  Adelcrantz' 
betänkande,  som  utredde  alla  hithörande  omständigheter,  upplyste  slut- 
ligen collegium  medicum  i  infordrad  förklaring  af  den  ^7^  1771,  att  den 
föreslagna  utvidgningen  af  trädgården  icke  skulle  på  en  gång  verkställas, 
utan  afpassas  efter  tillgångarne.  För  erhållande  af  tillräckligt  antal 
arbetare  utan  någon  kostnad  föreslog  kollegium  tillika,  att  trädgården 
skulle  få  antaga  18  försvarskarlar,  hvilka  skulle  vara  skyldige  att  i  och 
för  detta  försvar  utgöra  en  hvar  24  dagsverken  årligen.  Medels  bref  af 
den  *7«  1'^'i^l  ^^^öll  Kongl.  Maj:t  coUegii  medici  förslag  med  de  deruti 
gjorda  förändringarna. 

Efter  alla  dessa  mångåriga  förberedelser  hade  man  kunnat  vänta, 
att  den  tillämnade  botaniska  trädgården  kommit  till  stånd.  Det  stannade 
dock  vid  denna  början.  När  Bergius  anhöll  om  ersättning  för  sina 
kostnader,  utgörande  förskottsvis  utlagda  1800  dal.  kmt,  befallde  Kongl. 
Maj:t   den  Yu  l'^'^^  lasarettsdirektionen  tillse,  huruvida  han  genom  för- 


BOTANISK  TRÅDGÅBD  I  8T00KH0LU.  551 

yttrande  af  någon  trädgårdens  afkastning  knnde  återvinna  dem.  Direk- 
tionen nppgaf  sig  hafva  vid  undersökning  funnit  trädgården  fullkomligt 
förfallen,  alla  plank  och  stängsel  till  största  delen  förstörda  m.  m.  och 
förfrågade  sig  hos  coUegium  medicum,  huruvida  trädgården  kunde  bort- 
arrenderas  och  till  lasarettet  återställas.  Kollegium  föreslog  då,  att 
lasarettsdirektionen  ville  låta  någon  lämplig  trädgårdsmästare  på  2  å  3 
år  öfvertaga  trädgården  mot  arrende  och  förbindelse  att  så  väl  lefverera 
till  lasarettet  dess  behof  af  medicinalväxter,  som  ock  att  på  ett  eller 
annat  qvarter,  enligt  professor  Bergii  anvisning,  underhålla  apoteks-  och 
färgväxter,  såsom  ett  »seminarium»^).  Årkiater  Bäck  inlemnade  likväl 
ett  särskildt  betänkande,  deruti  han  afstyrkte  trädgårdens  utarrenderande. 
Endast  en  hortus  medicus  och  oeconomicus  borde  underhållas  och  träd- 
gårdsmästaren för  sitt  besvär  få  nyttja  hälften  eller  mer  af  trädgården. 
Till  bestridande  af  andra  nödiga  utgifter  borde  300  ä  400  dal.  smt 
förslå,  hvilka  kunde  insamlas  genom  frivilliga  sammanskott  af  läkare 
och  apotekare  i  Stockholm^  samt  af  apoteks-  och  faltskärslärlingar,  hvilka 
mot  erhållande  af  poUet  till  trädgården  der  finge  tillfälle  att  lära  känna 
ofBcinella  växter^). 

Vid  arrendeauktionen  den  '/g  1774  blefvo  enligt  direktionens 
uppgift  tvenne  qvarter  undantagna  för  apoteks-  och  medicinalväxter,  men 
emedan  Bergius  icke  infann  sig  vid  densamma,  för  att  gifva  närmare 
anvisning,  torde  likväl  ett  och  hvarje  i  trädgården  blifvit  förstördt 
Bergius  inlemnade  nu  en  klagoskrift  till  collegium  medicum  och 
kollegium  klagade  den  7e  l"^*^*  ^^^  konungen  öfver  lasarettsdirektio- 
nens åtgärd.  Äfven  Bergius  ingaf  till  konungen  en  förklaring  öfver  direk- 
tionens skrifvelse,  hvaruti  han  anförde  att  densamma  öfverdrifvit  skildrin- 
gen af  trädgårdens  tillstånd  och  att  han  förgäfves  väntat  att  blLfva  kallad 
tUI  öfverläggning  om  denna  angelägenhet. 

Deremot  anförde  lasarettsdirektionen  i  skrifvelse  till  Eongl.  Maj:t 
af  den  "/^  s.  å.,  »huru  obilligt  det  synes  vara  att  denna  trädgård 
såsom    en   lasarettet  tillhörig  egendom  kommit  ifrån  dess  rätta  ändamål 


O  CoUegu  medici  protokoU  den  »*/,  1774. 
•)  CoUegii  medici  protokoU  den  "/j  1774. 


552  BOTANISKA  TRAdGÅRDBRS   I   BTOOKHOtM  FÖRSTÖRING. 


att  separeras  och  till  en  annan,  ehuru  i  sig  sjelf  nyttig,  dock  härmed  ej 
gemenskap  ägande  inrättning,  användas»,  samt  hemställde  derför,  >om  icke 
trädgården  borde  alldeles  tilläggas  lasarettet  såsom  tillförene,  helst  den 
dessutom  i  anseende  till  jordmånen  är  till  en  hortus  botanicus  otjenlig». 
Följden  af  allt  detta  var  att  i  k.  brefvet  af  den  »V7  1774  till  collegium 
medicum  Eongl.  Maj: t  förklarade  sig  »uppå  de  af  lasarettsdirektionen 
anförda  skäl  i  nåder  pröfvat  rättvist  att  låta  denna  trädgärd,  som  wal 
på  riksens  ständers  tillstyrkande  år  1766  af  professor  Bergius  blifvit 
till  en  hortus  botanicus  inrättad,  men  tillförene  alltid  vaiit  lasarettets 
egendom,  detsamma  åter  tilläggas  till  fritt  och  obehindradt  bruk  och 
nyttjande». 

Hvad  Bergius,  trädgårdens  nitiske  befordrare,  härom  tänkt,  fram- 
går ur  ett  hans  bref  af  den  ^7io  1774  till  plantagedirektören  prof.  Pehr 
Oadd  i  Åbo: 

»Jag  tackar  herr  professorn  för  oondoleancen  rörande  botaniska  trä- 
gården här  i  Stockholm.  Den  är  nu  raserad,  och  det  står  til  tiden  och 
lyckan,  om  den  nånsin  kommer  upp  mera.  Troligast  är  at  ej  så  sker. 
Jag  har  ärbudit  det  allmänna  min  tjenst,  jag  har  ej  heller  sparat  min 
möda.  Min  nit  för  inrättningen  har  gått  derhäo,  at  jag  ur  egen  pung 
avancerat  1,800  dal.  kmt  till  denna  inrättnings  bestånd,  hvilka  jag  får 
skrifwa  på  min  förlust-conto.  Men  jag  får  trösta  mig  dermed,  at  då  mit 
upsåt  warit  rent,  och  jag  gjort  min  skyldighet,  så  är  icke  skulden  min 
til  inrättningens  förfall.  En  efterwerld  torde  ej  mycket  rosa  den  eller 
dem,  som  warit  driffjädrar  härtill.  Det  hade  wid  alt  detta  warit  mig  en 
espoce  af  satis^tion,  om  jag  wid  denna  öfwergångna  destruction  kunnat 
rädda  en  del  af  det  raraste  til  mina  vänners  och  gynnares  tjenst;  men 
jag  försäkrar  at  jag  ej  förmätt  det.  Således  nödgas  jag  bedja  herr  pro- 
fessoren  om  ursäkt,  för  det  jag  ej  kan  eifterkomma  herr  professorens 
begäran. 

Jag  roar  mig  wid  lediga  stunder  med  det,  som  angår  materia  medica. 
Kanske  jag  framdeles  kastar  några  ord  på  papperet  i  detta  ämne,  om 
jag  lefwer,  och  om  jag  ej  för  mycket  blir  decouragerad. 

Konungen  har  redan  yttrat  sig  och  gillat  lazarets-directionens  steg. 
Lazaretet  får  nu  årligen  för  trägårdens  utarrenderande  100  å  150  daler 
kmt.     Härlig  summa!»  ^). 


^)  Bergianska  brefsamlingen.    XVI.    557. 


ÄCKLIMÄTI8ATIOM8  FÖRSÖK.  553 


Från  denna  tid  saknade  Stockholm  en  botanisk  trädgård,  till  dess 
Ber  gin  8  på  egen  bekostnad  ånyo  anlade  en  sådan  ^). 

Bland  sina  fortsatta  acklimatisationsförsök  egnade  Bergius  sedan 
1763  mycken  uppmärksamhet  åt  odlingen  af  äkta  rabarber,  en  växt, 
hvars  odling  sysselsatt  också  andra  svenske  trädgårdsmän  ^).  Det 
lyckades  honom  äfven  att  förskaffa  den  af  honom  uppdragna  växten 
erkännande  af  collegium  medicum,  som  medels  intyg  af  den  ^7i  ^^^ 
^^/j  1782  vitsordade,  att  den  i  godhet  och  styrka  motsvarade  den 
utländska  eller  sibiriska  *).  Medels  k.  brefvet  af  den  ^»/^  1782  förklarade 
konungen  sitt  välbehag  öfver  den  af  Bergius  anlagda  rabarberplan- 
tagen och  anbefallde  kollegium  »till  uppmuntran  af  professor  Bergii 
berömliga  bemödande  härutinnan»  att  med  all  sorgfällighet  tillse  att  den 
svenska  rhabarbern  måtte  allt  mera  begagnas  och  vinna  förtroende, 
hvarjämte  prof.  Bergius  »får  frihet  att  sjelf,  ehvarest  han  i  riket  för 
godt  finner,  låta  försälja  den  svenska  rhabarbern  antingen  hel  eller  pul- 
veriserad».  Bergius  begärde  derefter,  att  kollegium  ville  anbefalla  apo- 
tekarene att,  när  rheum  Stockholmense  är  upptaget  i  receptet,  de  icke 
finge  använda  utländsk  vara  och  att  i  öfrigt  rekommendera  den  hos 
direktionen  öfver  barnhusen,  hospitalen  och  lasaretten,  amiralitetet  m.  m. 
Härtill  biföll  kollegium  *).  Äfven  apotekaren  i  Jönköping  Daniel  Be rze- 
lius  hade  anlagt  en  väl  vitsordad  rabarberplantering''). 


*)  Se  härom  professor  V.  Br.  W  i  1 1  r  o  o  k  s  uppsats  ^Några  bidrag  till  Ber- 
gtanska  stiftelsens  historia»  i  »Acta  Hoiid  Bergiani».    I.    Stockholm  1891. 

*)  Jfr  S  w  e  d  e  r  u  s  a.  a.  sid.  45  om  C.  P.  T  h  u  u  b  e  r  g.  —  I  »Wockoskrif t 
för  lilkare  och  Natu^fo^8kare^,  VI.  63  finnes  af  Bergius  ^Bref  tiU  kr  assessor 
Pfeiffer  om  Stockholmska  Rhaharber-plarUagem. 

")  Äfven  professor  P.  A.  G  a  d  d  i  Åbo  gaf  i  ^Dagligt  Ållelianda»  1782  N:o  128 
och  129  »Underrättelse  om  sättet  att  fortplatita  den  ägta  chirurgiska  rhabarbern  i 
Sverige».  I  »Stockholms  postera  1783  N:o  278  och  279  finnas  bref  om  svensk  rabarber 
och  i  »Dagligt  Allehanda*  1788  N:o  6  utdrag  ur  collegii  medici  protokoll  om  svensk 
raharber.  Några  år  senare  införde  01.  Swartz  i  »Patriotiska  Sällskapets  Journal» 
1793  en  uppsats  »Handledning  vid  planteringen  af  hhabarber». 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  "/*  1783. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  *%  1^96.  —  Berzelius  bar  i  »Läkaren  och 
Natarforskaren»  XII  (1797)  sid.   109   infört  en  berättelse  om  sin  rabarber-plantering. 


XXIII. 


HEMLIGA  LÄKEMEDEL. 


1.    Ppjvilegium  att  bereda  hemliga  läkemedel.    Premier  föF 

af  svenska  staten  inköpta  läkemedel. 

Vid  kemins  och  farmacins  ringa  utbildning  under  förra  seklet 
var  det  icke  ovanligt,  att  läkarene  sjelfve  uttänkte  vissa  sammansatta 
läkemedel  och  gåfvo  dem  ett  allmänt  namn,  motsvarande  deras  mest 
framstäende  egenskaper.  Af  sådana  sammansatta,  från  äldre  tider  här- 
stammande medikamenter  innehåller  vår  farmakopé  ännu  ganska  många. 
Formlerna  till  dem  beböllo  läkarene  som  sin  hemlighet  och  sedan  det 
icke  mer  var  sed,  att  läkarene  sjelfve  tillredde  och  vid  sina  besök  hos 
de  sjuke  utdelade  sina  medikamenter,  lemnade  de  beredningen  af  dem 
under  tysthetslöfte  åt  en  apotekare.  För  att  tillförsäkra  sig  full  ägande- 
rätt till  dessa  af  dem  sammansatta  och  pröfvade  läkemedel  var  det 
nödigt  att  begära  privilegium  på  dem.  Bland  riksarkivets  handlingar 
finnes  en  af  de  på  sin  tid  berömde  läkarene  Oustaf  Lohreman  och 
Urban  Hjserne  till  Kongl.  Maj:t  inlemnad  anhållan  om  privilegium 
på  ett  »dispensatorium  arcanorum». 

»Wijdare  såsom  wij  medelst  27  åhrs  praxi  i  medicinen  hafwa 
påfunnit  åthskilliga  arcana  myckit  kraftigare  och  bettre  än  de  ordinarie, 
det  wij  med  Guds  hjelp,  enär  så  fordras,  kunna  bewijsa:  Så  ähro  wij 
sinnade,  sådant  icke  nedgräfwa,  utan  låta  komma  i  allmänt  bruk,  hvilket 
wij  hvarken  kunna  eller  wele  apothekarene  betro,  uthan  bereda  det  sjelf 
med  serdeles  acht  och  noga  omsorg,  och  altså  med  några  af  de  älste 
wåre  medcollegis  ett  litet  dispensatorium  arcanorum  tänckia  at  uprätta, 
såsom   alla    de    förnembste    och    curieusaste   medici  i  hela  christenheten. 

s 

hwaruthi    wij    ingalunda    wele   förstå   de  ordinarie  medicamenter,  som  i 
apotheken   äro.     Härunder  begrijpes  också  dietsmedicinen,  dä  patientenie 


558  PREMIER   FÖR   INKÖPTA   HSMLIOÄ   lAKKHEDEL. 

och  särdeles  de,  som  för  medicamenter  een  wämjelse  hafwa,  med  blotta 
dieten  af  spijs  och  serskylte  drycker  myckit  bequämligare  kunna  botas, 
och  det  genom  wissa  personer,  som  sådant  renligen  och  väl  kunna 
bereda.  Hwaruppå  wij  i  liika  måtto  underdånigst  supplicera  blifwa 
privilegerade.  Såsom  nu  detta  länder  de  nödlijdande  patienter  till  lycklig 
restitution,  sielfwa  medicinen  till  upkomst  och  förkofring,  så  ähr  det  een 
sak,  som  befordrar  Guds  ähra,  och  länder  Eders  Kongl.  Maj:t  till  större 
lof  och  glorie,  i  dy  at  allena  uthi  Eders  Kongl.  Majits  lyckeliga  r^e- 
mentstijd  här  i  Swerige  så  otålige  månge  nyttige  inventioner  ähro  i 
Huset  brachte,  mera  än  någonsin  i  alla  de  förra  tijder». 

Härå  har  Karl  XI  den  »»/„  1692  egenhändigt  auteckuat  »affirmat 
och  uppsattes  herå  ett  sådant  privilegium,  som  begäres»  *).  Det  till- 
ämnade  »dispensatorium  arcanorum»  kom  dock  icke  till  stånd.  I  den 
mån  medicinen  började  inslå  en  verkligen  vetenskaplig  riktning  och 
dess  idkare  besjälas  af  rent  vetenskapliga  intressen,  upphörde  det  hem- 
lighetsfulla dunkel,  hvarmed  de  sökt  omgifva  sig.  Mer  och  mer  insåg 
man,  att  det  var  verkliga  naturforskare  ovärdigt  att  undanhålla  sina 
upptäckter  den  allmänna  bildningen  eller  hindra  dem  att  blifva  en 
vetenskapens  gemensamma  egendom.  Det  blef  numera  qvacksalfvares 
företrädesrätt  att  begagna  sig  af  allmänhetens  lättrogenhet  för  sina 
egonnyttiga,  bedrägliga  syften. 

För  att  vinna  en  öfversikt  dels  af  de  arcana,  hvilka  under  årens 
lopp  emot  högre  eller  lägre  ersättning  utbjödos  åt  myndigheterna,  dels 
af  de  penninganslag,  som  staten  uppofirade  på  denna  branche  af 
medicinsk  företagsamhet,  vill  förf.  här  anföra  dem  i  kronologisk  ordning, 
så  vidt  de  omnämnas  i  tillgängliga  handlingar  och  äro  honom  bekanta. 
Då  dessa  så  ifrigt  utbjudna  och  ofta  så  högt  betalade  arcana  med  ytterst 
få  undantag  saknade  hvarje  värde,  hafva  dessa  uppgifter  icke  någon 
annan  betydelse,  än  att  äfven  de  i  sin  mån  belysa  tidens  ännu  naiva 
uppfattning  af  den  medicinska  erfarenhetens  mångtydiga  resultat 

Medels  Kongl.  Maj:ts  resolution  af  den  %  1734  lemnades  f.  d. 
regementsfältskäi^en,  sedermera  stadsfältskären  i  Arboga  Johan  Christian 


*)  Sjelfva  privilegiibrefvet  finnes   tryckt  af  P.  J.  Bergius,  ^Stockholm  for 
200  är  sen».    Stockholm  1758,  sid  140. 


PRBMISR   FÖR   INKÖPTA   HEMLIGA   LAKSMSDEL.  559 

Törning  tillstånd  att  »sin  Burrhis  balsam  hädanefter  som  tilförene 
tilreda,  samt  under  sitt  namn  och  signate  föryttra  til  förekommande  at 
icke  någon  klåpare  densamma  falskeligen  må  eftergöra  och  förvttra». 
Detta  medel  måtte  ansetts  varit  af  synnerligt  värde,  emedan  tvenne 
särskilda  ströskrifter  äro  deröfver  utgifna.  Den  ena  »D.  Frantz  Joseph 
Burrhi  Universal- Bakam,  thes  ädla  kraft  och  tvärckam,  försvenskat 
och  förbättrat  af  F.  M.  von  Åken,  den  andra  *Krafft  och  wärckan  af 
en  särdeles  Universal- Baham,  såsam  den  efter  Distiller  konstens  art 
€)ch  maner  af  Fr.  J.  Burrhi  egenhändigt  är  beredd  worden.  Förs  v. 
af  J.  C.  T.    Hvardera  s.  L  et  a. 

Ofverslelöjtnanten  Carl  Haijs  enka  Hed  vid  Maria  Munster- 
hjelms  ansökning  att  få  söka  sin  näring  genom  sjukdomars  botande 
afslogs  i  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^79  1750. 

»Tyska»  öfverstelöjtnanten  Johan  Georg  von  Beutman 
inlemnade  den  ^Vio  1?^^  ^^  ansökning,  att  Kongl.  Ma]:t  ville  till  riksens 
ständer  remittera  en  hans  anhållan  om  2,000  plåtars  årlig  pension  för 
ett  medikament,  som  han  med  fördel  begagnat  för  konung  Fredrik  I, 
och  hvarom  han  af  konungen  fått  löfte.  Detta  arcanum  kallade  han 
»Tinctura  solis».  Han  uppgaf  sig  dermed  hafwa  »radicitus»  och  utan 
något  annat  medikaments  tillhjelp  curerat  slag,  svindel,  stenpassion, 
colique,  förstoppning,  i  bröstet  stockadt  slem,  malum  hypochondriacum 
(allt  hos  konung  Fredrik  I),  ytterligare  vattensot,  rödsjuka  m.  m.  Beut- 
man utfäste  sig  att,  »om  den  utlofvade  pensionen  erhålles,  upptäcka 
alla  ingredientierna  och  hela  prseparationsprocessen,  hvaraf  icke  ringa 
fördel  och  inkomst  till  ett  barnhus  inrättande  här  i  riket  skulle  ernås». 
Sekreta  utskottet  remitterade  ärendet  den  ^Vi  1756  till  collegium  medi- 
cum. EoUegiura  yttrade  i  sitt  den  ^f^  s.  å.  aflemnade  betänkande,  att 
von  Beutmans  s.  k.  guldtinktur  enligt  anställda  prof  icke  vore  annat  än 
en  Tinctura  ^i\^  som  fanns  på  alla  apotek.  Frågan  förföll,  men,  såsom 
redan  förut  meddelats,  inköpte  sedermera  serafimerordensgillet  hemlig- 
heten af  medlets  sammansättning^).  Det  bereddes  derefter  på  Joh. 
Chr.  Oeorgiis  apotek. 


*)  Se  ofvan  sid.  14. 


560  PRBHIBR   FÖR   INKÖPTA   HBMLIGA   LÄKBKKDBL. 

£n  Mathias  Samstedt  ansökte  hos  konungen  den  %o  1752  om 
privilegium  på  ett  »sundhetslotteri»,  för  att  derigenom  sättas  i  tillfiUle 
att  kunna  sprida  en  af  honom  sammansatt  hälsodr^xk  bland  fattige 
sjuke.  Han  hoppades,  att  genom  medlets  allmänna  begagnande  både 
fattighus  och  hospital  blefve  i  framtiden  öfverflödiga. 

Hos  riksens  ständer  hade  öfverjägmästaren  i  Jönköpings  län  Anders 
Ehrenström  1752  erbjudit  sig  att  emot  vedergällning  uppgifva  några 
säkra  och  bepröfvade  medel  mot  frossa  och  rödsot  Ett  häröfver  infordradt 
collegii  medici  utlåtande  har  förf.  icke  återfunnit  I  riksens  ständers 
skrif velse  af  den  "/,  1756  förmäles,  att  tillförlitliga  bevis  deröfver  blifvit 
upptedda,  att  Ehrenström  »med  sina  botemedel  mot  frossa  och  rödsot 
hulpit  många,  som  af  dessa  sjukdomar  varit  besvärade»,  hvarför  riksens 
ständer  funnit  sig  föranlåtne  att  bevilja  honom  en  afgift  af  2  öre  smt 
på  hvarje  matlag  i  riket,  såsom  belöning  emot  det  att  han  skulle  från 
trycket  utgifva  en  tydlig  beskrifning  om  förberörde  läkemedel  och  huru 
desamma  borde  beredas  och  användas  samt  utan  betalning  lemna  ett 
exemplar  af  denna  beskrifning  till  hvarje  kyrka  och  kapell  i  riket '). 
Den  ^7»  17^^  anbefallde  Eongl.  Maj: t  att  uppbära  denna  af  ständerna 
medgifna  bevillning  och  insätta  den  i  landtränterierna.  Ehrenström 
begärde  och  erhöll  t  o.  m.  förskott  på  de  inflytande  medlen  1757. 
Ehuru  saken  redan  var  afgjord,  infordrade  mellertid  Eongl.  Maj:t  collegii 
medici  ytterligare  utlåtande.  I  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af  den  '% 
1757  yttrade  kollegium,  att  det  beslut  riksens  ständer  fattat  ej  lärer 
tillåta  kollegium  annat,  än  önska  att  de  i  fråga  varande  medlens  på- 
syftade höga  ändamål  må  till  allmänhetens  nytta  vinnas.  Med  detta 
yttrande  var  Kongl.  Maj:t  likväl  icke  tillfredsstäldt,  ty  genom  utdrag 
ur  rådsprotokollet  den  ^7e  erhöll  coUegium  medicum  befallning  att 
»positivt  utlåta  sig  om  berörde  medel  kunna  hafva  någon  skadelig 
wärckan   i   allmänhet».    I   en   förnyad   skrifvelse  af  den  ^/j  1757  för- 


*)  Denna  lilla  skrift  bär  titeln  »Tillförlåteltge  botemedel  emot  Frossa  och  Rödnot^ 
efter  riksens  högL  ständers  approbation  och  beslut  uppgifne  af  Anders  Ehrenström». 
Stockh.  1757.  2  bl.  4:o.  —  Medlet  mot  frossan  var:  spindelväf  samt  sönderetött  a.spbark, 
albark  och  rabarber.  Mot  rödsot  föreskrcfs  rabarber  och  muskot,  blandade  med  öron  vax 
till  en  ärts  storlek.  Dercfter  skalle  begagnas  gröt  af  komgryn,  med  inblandadt  smält  vax. 


PRBM1BR  7ÖB   INKÖPTA  HEMLIGA   lAkBMBDBL.  561 


klarade  kollegium,  »att  om  medlen  icke  helt  ocb  hållet  kunde  för- 
kastas, desamma  likväl  icke  i  alla  slags  frossor  och  rödsot,  såsom 
Ehrenström  föregifvit,  kunna  brukas,  i  följe  hvaraf  ock  många  slags 
frossor  och  rödsot  gifwas,  hvaruti  Ehrenströms  medel  kunna  blifva 
skadliga  och  bidragande  till  mångfaldiga  sjukdomar  bland  allmänheten». 
Kollegium  åberopade  härvid  Boerhaves  yttrande:  »Huru  åtskilliga 
läkemedel  och  åtskilliga  läkningsmetoder  fordras  icke  till  dysenteriens 
eller  rödsotons  botande?  Huru  fåfängt,  bedrägligt  och  skadligt  är  det 
icke  att  recommondera  häremot  ett  enda  medicament,  det  må  vara 
hurudant  det  vill  eller  en  enda  universal  läkningsmethod». 

Hvilka  dessa  medel  voro  framgår  ur  J.  O.  Hag ströms  bref  till 
Abr.  Bäck  den  ^/^  1773: 

»En  slarf  vid  namn  Ehrenström  eommissarius,  bekom  C,000 
plåtar  prscmium  vid  1757  års  riksdag  för  rödsotens  huscur  af  örvax 
och  muscott,  samt  gult  vax  i  gröt.  Om  man  rensar  allas  öron  i  hela 
detta  län,  skulle  ci  fås  tilräckeligt  örvax  till  de  ganska  många  dysen- 
tericos  härstädos  och  dyrheten  af  muskot  skulle  snart  tömma  medicinal- 
fonden.  Gref  Liven,  ni  fällor,  fick  2  vittcn  af  hvart  matlag  öfver  hela 
riket  för  det  han  uptäckto,  att  man  bör  gömma  pulv.  nucis  vomicse  i 
hinnor  eller  skinnlappar  och  dom  omlinda,  at  ei  vargar  mätte  känna 
smakon,  innan  detta  kom  til  småtarmame  på  rofdjuren.  Et  ofantligt 
stort  och  därföre  syndigt  pneminm,  ty  torparen  har  svårare  at  betala  2 
vitten,  än  en  rik  2,000  daler.  Bevare  oss  Gud  för  dylika  blodpraemier, 
som  ankomma  pä  arbetai-ens  fattiga  och  altid  toma  pung.  En  stierna  är 
då  hederligare,  än  blodpengar,  som  fattiga  skola  utgifva». 

Landsfiskalen  Carl  Mannerorantz  erhöll  1753  privilegium 
exolusivum  på  tio  års  tid  att  af  wallrao,  bokollon  och  solrosor  till- 
värka olja,  »dock  att  den  deraf  tillvärkade  oljan  (^ollegii  medici  vidare 
skiärskådande  bör  undei*ställas,  innan  den  till  matredning  må  nyttjas 
och  föryttras»  *). 

Studeranden  J.  C.  Wickman,  som  uppgifvit  sig  kunna  af  en  i 
Sverige  växande  ört  destillera  det  s.  k.  »Ungerska  drottningvattnet»  och 


')  Linnés   yttrande  öfver  Mannercrantz'    metod  att  bereda  dessa  oljor 
finnes  i  C5ollegii  medici  protokoll  don  ^Vb  ^753. 

36 


562  PREMIER    FÖR    INKÖPTA    HEMLIOA   lAkEMEDEL. 

för  lifmedicus  Reef  under  tysthetslöfte  upptäckt  örtens  namn^  rekom- 
menderades af  collegium  medicum  till  erhållande  af  någon  belöning, 
hvarom  han  ämnat  hos  ständerna  anhålla^).  Enligt  sekreta  utskottets 
protokoll  den  "/lo  1756  erhöll  Wickman  ett  understöd  af  600  dal. 
smt  Kort  derpå  begärde  en  kryddkrämare  Sönnergren  privilegium  på 
ungerskt  drottningvatten,  hvilket  äfven  han  uppgaf  sig  kunna  destillera  ^). 

Mot  fallandesot  söktes  ifrigt  botemedel.  Äfven  anmäldes  sådana 
hos  riksens  ständer.  Sålunda  utkom  en  skrift  :^ Botemedel  for  fallande 
yukan,  uppgifvit  efter  7i,ksens  Ilögl.  Ständers  befallning  vid  riks- 
dagens slut  17 56^.  Af  Johan  Wänerberg.  Stockholm  1756.  2:dra 
uppl.  Stockholm  1798,  8:o.  Medlen  voro  »Fel  ursi  inspissatum  och 
Flores  Lilii  Convallii».  Äfven  förordades  »Cor  Lupi  eller  warghjerta, 
torkadt  och  pulveriseradt,  åt  qvinnokönet  af  honan  och  åt  mankönet  af 
hanan».  I.  underdånig  anhållan  hos  konungen  af  den  ^Vi  1^57  begärde 
Wänerberg  att  konsistorierna  måtte  anbefallas  låta  i  aUa  församlingar 
sprida  kännedom  om  de  af  honom  mot  fallandesot  uppgifna  botemedlen. 

Assessorn  J.  A.  Darelius  föreslog  i  collegium  medicum  9,000 
dal.  kmt  i  belöning  åt  en  person  i  Stockholm,  som  upptäckt  ett  läke- 
medel emot  kräftan.  Kollegium  beslöt  den  *Vi  l"^^  ^^  af  KongL  Maj:t 
begära  dessa  9,000  dal.  kmt,  »så  snart  uppfinnaren  visar  fullkomliga 
prof  derpå,  att  han  kan  bota  denna  sjukdom,  till  hvilken  ända  åtskilliga 
häraf  plågade  personer  redan  äro  i  lasarettet  intagna»  '). 

Collegium  medicum  samtyckte  icke  att  under  sitt  namn  låta  fruarna 
Wennerlind  och  Weili  försälja  af  dem  uppfunna  och  tillredda 
medikamenter  % 

Kammarherren  Isaac  Hedersköld  uppgaf  för  riksens  ständer 
vid  1762  års  riksdag  och  till  publici  nytta  ett  recept  mot  några  sjuk- 
domar, hvarom  ett  tillkännagifvande  å  ett  blad  4:o  finnes  tryckt  s.  å.   En 


*)   Collegii  medici  protokoll  den   "/a  1750.  —  I  Pharmac.  Svecica  (1775)  upp- 
tages Aqna  reginae  HuDgari»  under  nanm  af  Spiritus  Rosmarin  i. 

*)  Collegii  medici  protokoll  don  "/j^,  1759. 

')  Collegii  medici  protokoll  den  '7i  l'^ö9. 

*)   CoUegii  medici  protokoU  den  "/^  1759. 


PRBMIER  FÖR   INKÖPTA.  HEMLIGA   LÄKEMEDEL.  563 

mängd  Örter,  deribland  Salvia,  Hyssopus,  Convallaria,  Primula  veris  m.  m. 
försattes  med  en  kanna  franskt  brännvin  och  destillerades.  Till  destillatet 
hälldes  victriolum  ungaricum  verum  atque  albefactum  samt  nitr.  aa  två 
uns  samt  omdestillerades  med  tillsats  af  eri  mängd  kryddor.  Denna  tinktur 
uppgafs  vara  användbar  för  slag,  njursten,  hufvudvärk,  alla  morbi  ner- 
vorum, tandvärk  och  örvärk  samt  begagnades  äfven  utvärtes.  Någon 
belöning  utföll  icke  såvidt  förf.  känner. 

Såsom  belysande  tidens  benägenhet  för  tro  på  den  utomordentliga 
kraften  af  vissa  läkemedel,  är  nedanstående  bref  af  Ewald  Ribb  en, 
(lat.  London  den  ^7i2  1762,  till  P.  J.  Bergius  synnerligen  karakteristiskt 
Yid  uppräknandet  af  andra  specifika  kan  det  här  finna  sin  plats: 

»Jag  kommer  nu  att  nämna  om  ett  i  mitt  tycke  admirabelt  sätt 
att  curera  hsemorrhoides  coecas  et  Hstulam  ani.  Tvenne  medicamenter, 
hvars  värkan  jag  sedt,  men  composition  är  obekant,  så  wäl  som  sättet 
att  applicera  dem  i  säi^skildta  fall.  De  tillhöra  en  fältskärs  änka,  som 
deraf  har  en  vacker  inkomst  årligen.  Sedan  jag  blef  bekant  med  henne 
och  den,  som  förestår  practiquen  för  henne,  har  jag  sedt  med  förundran 
hvad  ting  de  uträttat  i  omrörde  sjukdomar.  Hsemorrhoider,  som  voro 
farlige  att  se  på,  fistlar,  som  räckt  i  många  år,  för  hvilka  den  vanliga 
operation  blifvit  gjord  och  som  dock  ej  blifvit  curerade,  inom  kort  tid 
med  lätthet  aldeles  botade.  Jag  har  på  alt  sätt  budit  till  att  komma 
under  väder  med  dessas  composition,  men  fåfängt.  Patienteme  sjelfve 
hafva  ej  vetat  att  berätta  mig  annat,  än  det  deras  fältskär  applicerar  en 
salfva,  som  förorsakar  ingen  smärta  eller  kitslande.  Ankan  har  refuserat 
att  af  en  practicerando  fältskär  taga  COO  Pund  Sterl.  och  50  £  por 
annum,  during  life,  för  meddelandet  af  receptema,  men  mig  såsom 
utlänning  har  hon  låfvat  att  upptäcka  alt,  tillika  med  frihet  att  så  länge 
det  behöfs  få  frequentera  patientenia,  för  att  se  dess  särskildta  applicerande 
i  slirskildta  fall,  med  vilkor  att  det  aldrig  uppenbaras  för  någon  dödlig 
det  hon  låtit  mig  få  ett  sådant  secret,  långt  mindre  att  någon  här  i 
landet  skulle  få  communication  deraf,  eller  att  jag  sjelf  skulle  praeticera 
det  här  och  emot  ett  prajmium  af  1,200  £.  Detta  har  sked  t  discursive 
oss  emellan.  OmÖjeligheten  pä  min  sida  att  ingå  ett  contract,  hvaruti 
den  sista  puncten  är  den  väsenteligaste,  har  giort  att  jag  refuserat  ett 
tillbud,  som  i  hennes  tycke  var  genereust  och  som  änkan  sade  sig  villa 
fullborda  for  to  help  an  industrious  young  Man,  so  far  it  does  not  hurt 
her    own    interest.     Emcdlertid    har  jag  ej  velat  försumma  att  låta  herr 


564  PREMIER   FÖR    INKÖPTA    HEMLIGA   lAkBMEDEL. 


profesBom  veta,  det  ett  säkert  medel  är  här  tiU  fångs  och  att  ett  sådant 
tillbud  gjoiHlts.  Skulle  herr  professorn  finna  nyttigt,  att  detta  medicament 
skaflFades  till  Sverige  och  jag  finge  anförtros  att  föra  öfver  methoden,  så 
skulle  jag  anse  mig  sjelf  såsom  egande  mycken  merit  uti  hemförandet 
af  ett  säkert  medel  mot  så  svåra  sjukdomar.  Om  några  raediei  eJler 
andra  herrar  formerade  en  societct  att  förskjuta  penningarna,  sä  kunde 
practiquen,  om  den  delados  emellan  flere  i  Svoriget,  föras  för  deras 
gemensamma  räkning.  Sådana  societeter  af  medicis  existera  här,  hvari- 
genom  de  förtjena  ansenliga  summor»  ^). 

En  landsfiskal  R oberg  hade  i  tidningarna  tillkännagifvit,  att  han 
med  KoDgl.  Maj:ts  tillstånd  försålde  sä  väl  vissa  medikanienter,  som 
åtog  sig  skötsel  af  tänder.  Uppkallad  infiir  collegium  medieum  me<lgaf 
han  sig  väl  icke  äga  något  skriftligt  tillstånd,  men  åberopade,  att  konung 
Adolf  Fredrik  i  flere  personers  närvara  bemyndigat  honom  att  gå 
allmänheten  tillhanda.  Kollegium  ålade  honom  att  emot  tysthetslöfte 
uppgifva  sina  medel,  innan  han  finge  »dermed  öfva  någon  practique>. 
men  dertill  vägrade  Roborg  bestämd  1 2). 

Fältskären  Araelung  i  Cimbritshamn  lofvade  upptäcka  ett  billigt 
och  verksamt  medel  mot  frossa,  om  collegium  medieum  ville  utverka 
åt  honom  en  lämplig  vedergällning  dcrför.  Kollegium  begärde  att  få 
dermed  anställa  försök*). 

Riksens  ständers  ekonorai-förordningsdeputation  infordrade  collegii 
medici  yttrande  öfver  tullnären  i  Vcsterås  Karl  Wcnnersands  hustru 
Maria  Brita  Wallenius'  ansökning  :»om  belöning  för  don  kunskap 
som  hon  i  medicinen  äger,  hvilken  kunskap  hon  med  besvär  och  ansenlig 
kostnad  förvärfvat  sig».  Hon  anhöll  »om  ett  sammanskott  af  tre  öre 
kmt  af  hvarje  mantalsskiifven  person  i  riket  och  lofvade  gå  de  fattiga 
med  hjelp  tillhanda  och  efter  sin  död  låta  sin  erfarenhet  blifva  allmänt 
känd».  KoUegii  afstyrkande  utlåtande  häröfver  är  af  den  *7ii  l^^^- 
Hennes  begäran  torde  för  den  gången  hafva  blifvit  afslagen.  Emellertid 
erhöllo  Abr.   Bäck   och   01.  af   Acrel  models  k.  brefvet  af  den  ^i^ 


')  Bergianska  bref samlingen.    IX:  53. 
«)  CoUegii  medici  protokoU  den  »V^  1771. 
»)  Collegii  medici  protokoll  don  'y,  1771. 


I 


PRSUIBR   FÖR    INKÖPTA   HEMLIGA    LÅKEMKDBL.  565 


1779  i  uppdrag  att  låta  hustrun  Maria  Wennersand  i  dei*as  öfvervara 
och  under  läkares  tillsyn  vid  lasarettet  bevisa  sina  kunskaper  och  bered- 
ningen af  sina  medikamenter.  Såsom  förskott  eller  understöd  fick  hon 
till  en  början  33  rdr  16  sk.  sp.  ur  medieinalfonden. 

Hos  Kongl.  Maj:t  ansökte  bonden  Pehr  Jönsson  från  Hjelmseryd 
socken  i  Jönköpings  län  1771  om  belöning  för  uppgifvandet  af  en  kar 
mot  fallandesot.  I  sitt  utlåtande  af  den  ^^j^^  s.  å.  hemställde  kollegium, 
»om  icke  sökanden  kunde  förmås  att  resa  upp  till  Stockholm  för  att 
lemna  vidare  vedemiäle  af  sin  kunskap».  Försök  med  Jönssons  medel 
anställdes  i  Stockholm  vintern  1772  och  Eongl.  Majrt  gaf  honom  den 
^Va  1772  en  nådegåfva  af  100  dal.  smt  Sedan  22  personer  varit  under 
hans  behandling,  beslöt  kollegium  den  ^%  ^*  ^*  ^^^  P^  grund  af  de 
anställda  försöken  föreslå  Pehr  Jönsson  till  en  vedergällning  af  1,000 
dal.  smt  emot  villkor  att  han  skulle  upptäcka  sitt  läkemedel.  K.  brefvet 
af  den  7?  beviljade  honom  dessa  1,000  dal.  smt,  men,  då  koUegiam 
anmälde  att  fonden  var  alldeles  slut,  lät  konungen  anmäla  ärendet  hos 
sekreta  utskottet  den  "/g  s.  å.  K.  brefvet  af  den  ^/g  s.  å.  beviljade  likväl 
nämnda  summa  förskottvis  ur  statsmedlen  till  dess  den  kunde  af  medi- 
einalfonden ersättas.  Den  ^9  s-  &•  upptäckte  Pehr  Jönsson  sitt  medel, 
bvars  beredning  lemnades  åt  apotekaren  Pehr  Ghristopher  Schulzen, 
men  hvilket  icke  strax  finge  meddelas  allmänheten. 

Kamreraren  Friberg  ansökte  i  coUegium  medicum  att  få  utbjuda 
och  försälja  ett  af  honom  sammansatt  medikament,  kalladt  Spiritus 
admirabilis,  hvars  beredning  han  uppgaf.  Kollegium  kunde  icke  bifalla 
dertill,  enär  medlet  öfverensstämde  med  på  apoteken  befintliga  compo- 
sitioner  och  försäljningen  stred  emot  apotekaresocietetens  privilegier  af 
den  28/,  1683  samt  §  5  i  k.  resolutionen  af  den  Vs  1698  ^). 

öfver  ingeniören  Joseph  Bengt  Forselies'  ansökning  att  få 
utbjuda  och  försälja  ett  medikament,  kalladt  »L'eau  admirable  contre 
diverses  maladies  de  Guianis,  medicin  du  Boi  des  Frances»,  kunde 
kollegium  icke  utlåta  sig^). 


>)  CoUogii  medici  protokoll  den  'V,^  1771. 
*)  CoUegii  medici  protokoll  Bamma  dag. 


566  PREMIER   FÖU   INKÖPTA    HEMLIGA   LÄKEMEDEL. 


Handlanden  Haquin  Bagers  ansökning  om  belöning  för  upp- 
täckten af  ett  medel  emot  boskapssjukan  afslogs^  på  grund  af  coUegii 
medici  yttrande,  genom  k.  brefvet  af  den  7ii  1772. 

Enkefru  kaptenskan  Johanna  Catharina  Stjernflycht,  född 
de  Geer,  erbjöd  1772  collegium  medicum  bepröfvade  medel  mot 
fallandesot,  lungsot  och  podager,  om  kollegium  ville  utverka  åt  henne 
en  belöning  af  30,000  dal.  kmt  Kollegium  afböjde  tills  vidare  detta 
förslag.  Något  senare  anhöll  hon  att  emot  premium  få  uppgifva  »ett 
remede»  mot  fallandesot  E.  brefvet  af  den  ^7i2  1773  förordnade,  att 
fru  Stjernflycht  borde  komma  till  Stockholm,  för  att  pröfva  sin  kur 
på  personer,  besvärade  med  verklig  fallandesot,  dem  collegium  medicum 
ägde  uppgifva. 

Samma  år  lät  collegium  medicum  under  uppsikt  af  sin  syndikus  och 
P.  Hernqvist  anställa  försök  med  kornetten  Karl  Oustaf  Tollets 
kur  mot  binnikemask.  I  skrif velse  af  den  ^7»  1772  tillstyrkte  kollegium 
en  belöning  af  2,000  dal.  smt,  om  To  Het  kunde  förmås  att  upptäcka 
sitt  medel.  Härmed  var  To  lie  t  likväl  icke  nöjd,  ehuru  den  föreslagna 
belöningen  blef  i  rådet  tillökt  med  3,000  dal.  kmt  och  således  utgjorde 
inalles  9,000  dal.  kmt »).  Medels  k.  brefvet  af  den  Va  1773  erhöll  ToUet 
700  dal.  kmt  för  sin  kur  mot  binnikemask  och  som  ersättning  för  hafda 
kostnader  under  hans  vistelse  i  Stockholm.  Ytterligare  erhöll  han  genom 
k.  brefvet  af  den  "/^^  1775  en  belöning  af  3,000  dal.  smt  emot  villkor 
att  inför  collegium  medicum  fullständigt  uppgifva  sitt  botemedel.  Dessa 
medel  borde  af  extra  utgiftsmedlen  utbetalas  som  förskott  och  fram- 
deles ersättas  af  medicinalfonden,  hvarjämte  kollegium  skulle  lata  i 
tryck  allmängöra  detta  medikament.  Hvad  en  och  annan  läkare  tänkte 
om  detta  medel  finner  man  i  J.  O.  Hagströms  bref  till  Abr.  Bäck 
af  den  i%  1775: 

»Det  är  för  almänheton  mycket  hugnesamt,  at  änkedrottningen  åter- 
vunnit hällsan,  ty  annars  hado  nya  pålagor  med  begrafningshjelp  och 
svarta    kläder   blifvit  en  tryckande  böi-cla  för  rikets  undersåtare.     Vi  äro 


*)  Collpgii  medici  pi-otokoll  den  ^^^  1772. 


PREMIER   FÖR   INKÖPTA   HEMLIGA.   LÄKEMEDEL.  567 

derföre  alle  förbundne  herr  archiatem  för  en  så  lyckelig  cur,  hvarigenom 
hela  riket  blifvit  från  många  besvär  lisat  och  befriat». 

»Sergeanten  Tollet  har  dragit  stora  pengar,  och  knapt  en  af  10 
dess  patienter  äro  frän  maskar  befriade,  men  väll  från  deras  pengar. 
Underligit  at  en  sådan  circumforaneus  får  stryka  omkring  hela  riket  med 
bedrägerier.     Sed  mundus  vult  decipi». 

Framgång  ökar  anspråken.  Några  år  senare  ansökte  Tollet  i 
underdånighet  att,  jämte  en  tryckt  beskrifning  om  bruket  och  nyttan  af 
sin  kur,  få  mot  ersättning  af  8  rdr  16  sk.  sp.  aflemna  sitt  botemedel 
mot  binnikemask  till  hvarje  person  af  den  förmögnare  klassen  på  lands- 
bygden. Enligt  k.  brefvet  af  den  ^s/^  1773  »har  Kongl.  Maj:t  ingalunda 
kunnat  denna  ansökan  bevilja». 

En  förändrad  uppfattning  om  medlets  värde  torde  dock  hafva 
inträdt,  alldenstund  k.  brefvet  af  den  ^7io  1782  fann  sonen,  ser- 
geanten Gabr.  Johan  Tollet  »icke  vara  berättigad  till  åtnjutande  af 
hela  det  åsatta  praomium»,  men  tillade  honom  en  nådegåfva  af  250 
rdr  sp.  ur  medicinalfonden.  Denna  Kongl.  Maj:ts  befallning  blef  likväl 
återkallad  i  k.  brefvet  af  den  ^'/,2  1782,  sedan  coUegium  medicum  i 
skrifvelse  af  den  ^^12  ådagalagt,  »att  sergeanten  Tollet  icke  äger  en 
fullkomlig  kundskap  om  compositionen  af  det  medel,  hans  ailedne  fader 
cornetten  Tollet  nyttjat,  för  hvilket  prsemium  af  400  rdr  varit  utlofvadt 
och  derigenom  tillika  försvinner  hela  hans  rättighet  att  utbekomma 
belöning»  *). 

Det  var  icke  nog  med  To  Hets  prisbelönta  binnikemaskkur.  D:r 
Meuricoster  från  Schweitz  hade  i  en  till  Eongl.  Majrt  ställd  på  franska 
skrifven  memoire  erbjudit  ett  nytt  botemedel  mot  binnikemask  och  för 
upptäckten  deraf  begärt  150,000  dal.  kmt  med  det  villkor  att  »samma 
medel   under  eds  förpligtelse  skulle  blifva  en  hemlighet  i  vissa  svenske 


')  1  »Weckoskrift  för  Läkare  och  Naturfoi-skare»  II.  (1781)  sid.  142  omtalas, 
att  sönerna  Tollet  under  sina  vandringar  i  Sverige  försålde  sin  faders  botemedel  mot 
binnikemask  »och  andra  skadliga  maskar  i  menniskans  kropp».  Ockrande  på  det  enfal- 
diga folkets  lättrogenhet  hänförde  de  till  masksjukdom  alla  möjliga  andra  åkommor.  — 
Drastiska  exempel  på  det  under  fön-a  seklet  i  Sverige  allmänna  qvacksalfveriet  finnas 
anförda  i  »Läkaren  och  Natniiorskaren»  I.  27  ff.,  U.  141  ff. 


5<j8  PREMIER   FÖR  INKÖPTA    HEMUGA   LÄKEMEDEL. 

läkares  händer».  Collegium  tnedicum  afgaf  häröfver  den  ^/^  1774  ett 
utlåtande,  b  vara  ti  påpekades  att  Meuricoster  sjelf  med  afseeode  på 
medlets  verkan  :^gör  undantag  för  den  form  af  binnikemask,  som  han 
kallar  cucurbitinus».  Kollegium  afstyrkto  medlets  inköpande  för  en  sa 
dryg  summa  oeh  anmärkte,  »att  binnikemasken  i  alla  länder  är  säll- 
syntare än  allmänheten  det  förmodar.  En  hemlighet  är  utom  dess  i 
dessa  upplysta  och  naturforskande  tider  svår  att  bevara;  ock  bar  man  i 
Frankrike  redan  trodt  sig  veta  det  nu  i  fråga  varande  areanum.  Den 
belöning,  som  collegium  aldra  högst  skulle  våga  tillstyrka,  vore  en 
summa  af  1,000  ducater  in  specie».  Kollegium  uppställde  dock  det  villkor, 
att  läkemedlet  »blir  tillgängligt  öfver  hela  riket  och  att  ytterligare  försök 
i  vissa  deputerades  ur  Collegio  medico  öfvervaro  med  medlets  ojäfaktiga 
kraft  anställas». 

Kongl.  Maj:t  infordrade  i  bref  af  den  ^Va  1774  till  »Committerade 
Herrar  Seraphimerriddare  öfver  barnhusen  och  hospitaleme»  deras 
yttrande  i  frågan,  »och  som  Wi  äga  anledning  att  fönnoda  det  bemälte 
Doctor  Meuricoster,  i  fall  dess  botemedel  efter  anstälte  prof  befinnes 
åstadkomma  den  goda  wärkan,  som  han  sjelf  uppgifvit,  lärer  af  besparda 
hospitalsmedel  derföre  kunna  undfå  nöjachtig  wedergiällning,  så  hafwe 
Wi  uppdragit  eder  att  med  honom  öfverenskomma  så  wäl  om  wilkoreo, 
hvarmed  han  erbjudit  sig  att  upptäcka  hemligheten  af  berörde  läke- 
medel, som  den  begärta  betalningen  derföre».    Frågan  förföll. 

Under  förra  seklet  tillskrefs  masksjukdomen  en  mycket  stor  bet>'- 
delse.  Deraf  kan  man  föi'8tå  det  ifriga  sökandet  efter  lämpliga  botemedel 
emot  densamma.  Bland  medel,  som  vunno  allmänt  erkännande,  var  det 
af  Ludvig  XV  för  18,000  livr.  inköpta  så  kallade  Nufferska  medlet  i 
Schweitz  eller  Filix  mas.  Efter  dess  bekantgörande  i  Sverige  anmodade 
collegium  medicum  stadsläkarene  i  Stockholm  att  noga  anteckna  de  fall, 
i  hvilka  det  användes,  och  stadens  fattige  uppmanades  genom  annonser 
att  vid  behof  i  detta  hänseende  vända  sig  till  dem  *). 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  *%  1  ??.'>.  Beskrifning  på  medlet  är  infoni  i 
»Dagligt  Allehanda»  1775  N:o  201  och  »Stockholms  Weckoblad»  1775  N:o  67  och  68 
äfvensom  i  »Weckoskrift  for  Läkare  och  Naturforekare».    I.    (1881),  s.  25. 


PREMIER    FÖR    INKÖPTA    HEMLIGA    LÄKEMEDEL.  5ö9 


Detta  köpslagande  med  hemliga  läkemedel  väckte  mången  läkares 
ovilja  och  förtrytelse.  I  skarpa  ordalag  uttalade  sig  J.  Hart  man  härom 
i  ett  bref  från  Åbo  af  den  Vs  1772  tiU  Abr.  Bäck: 

»Det  har  altid  fallit  mig  ganska  besynnerligit  före,  den  attention 
viksens  ständer  i  Sverige  pläga  visa  utom  andra  cxtnxoitlinaim  göromål 
äfven  för  quacksalfvare  och  matliugaro.  De  visa  sig  niycke  angelägna 
at  få  bot  för  en  eller  annan  chronisk  sjukdom,  som  knappast  dödar  en 
om  året,  men  forsoter,  som  bortrycka  många  tusende  och  kärnfolket,  dem 
anser  man,  som  intet  betydande.  Oförtienta  tildelar  man  för  lumpna 
huscui-er  lifstids  uppehälle,  men  provincialmedioi  gör  man  til  slafvar 
utan  skäliga  underhåll  och  uppmuntringar.  Genom  otidiga  prajmier  är 
ock  det  vunnit,  att  om  någon  lyckligtvis  ofta  blifvit  med  något  cui-erad, 
håller  han  det  strax  hemligt  och  packar  på  belöning  ända  in  för  råd  och 
ständer.  Medel  mot  binnikemasken  räknas  ock  deribland.  En  sades  här 
för  flera  år  sedan  gordt  deri  säkra  curer,  jag  fick  en  gång  se  det  och 
som  jag  tyckte  var  det  G.  Gutta  i  gran  kåda  sol  verad.  En  annans  aix^a- 
num  är  G.  Gutta  med  resina  jalappeB  och  pulv.  gallar.  med  något  dias- 
cordium,  som  jag  dock  ofta  förgäfves  brukat  och  med  mindre  nytta  än 
Ess.  cathol.  E.». 

Köpmannen  Ellgren  fick  å  sekreteraren  Schwertz'  i  Altona 
vägnar,  oaktadt  koUegii  afstyrkan,  privilegium  medels  k.  brefvet  af  den 
i^/g  1775  att  öfver  hela  riket  fritt  och  obehindradt  försälja  ett  medika- 
ment, som  Schwertz  beredde  under  namn  af  »Schwertsche  wunder- 
bare  Essenz». 

Hofslagaren  Hans  Anders  Schmidt  begärde  belöning  för  en  af 
honom  tillredd  salfva  emot  brännsår,  värk  och  sveda,  men  denna  begäran 
afslogs  i  k.  brefvet  af  den  ®/io  1775. 

Jungfru  Hedvig  Liber  fick  medels  k.  brefvet  af  den  "/lo  1775 
en  belöning  af  400  dal.  smt,  »för  det  hon  uppgifvit  beredningssättet  af 
den  s.  k.  Deutens  salfva»,  sedan  mamsell  Deut,  ehuru  dertill  uppmanad, 
nekat  upptäcka  dess  sammansättning.  Samtliga  apotekure  borde  härom 
underrättas  och  Deut  enligt  författningarna  förbjudas  försälja  den  ^). 


^)  Månne   samma  medel,   nom   »Dygdens  salfva»  eller  Unguentum  Calaroinse  8. 
Deuti?    Se  Farmac.  tidskrift  1883,  sid.  15(3. 


570  PREMIER   rÖR   INKÖPTA    HEMLIQÄ.   LÄKEMEDEL. 

En  sämskmakare  Rohnberg  i  Söderköping  insände  1775  ett  puher 
»som  skulle  fria  får,  killingar  och  gäss  samt  deras  afvel  för  räfvar». 
Medlet  var  torkade,  sönderstötta  och  pulveriserade  räfben,  blandade  i 
djurens  föda.  Ansökningen  lades  ad  acta.  Dottren  Ulrika  Beata 
Rehnberg  begärde  nu  preraium  derför,  men,  emedan  collegium  medi- 
cum  ansåg  vidskepelsen  härvid  spela  en  rol,  afslog  Eongl.  Maj:t  den 
^Vo  1776  hennes  begäran. 

Arkiater  Christian  Henrik  Hja3rne  anhöll  hos  Kongl.  Maj:t  att 
till  understöd  på  sin  ålderdom  varda  hugnad  med  pension,  sedan  den 
honom  af  konung  Adolf  Fredrik  beviljade  redan  efter  ett  år  blifvit 
indragen,  emot  det  att  han  efter  sin  död  skulle  lemna  till  collegium 
medicum,  såsom  dess  tillhörighet,  beredningen  och  försäljningen  af  sitt 
allmänt  begagnade  plåster.  Kongl.  Majrt  antog  »med  särdeles  nöje  detta 
anbud  »och  tilldelade  medels  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1781  HjsDrne  en 
årlig  pension  af  200  rdr  sp.  ur  medicinalfonden  ^).  Hans  gamla  betjent 
Nils  Berggren  erhöll  sedermera  genom  k.  brefvet  af  den  '^Ve  1792 
rättighet  att  efter  Hjsernes  död  få  bereda  så  väl  det  s.  k.  Hja3rnes 
plåster  som  »flussdropparna»  och  försälja  dessa  hälsomedel,  likväl  utan 
intrång  i  apotekarenes  rättigheter. 

Mycken  uppmärksamhet  väckte  bergsmannen  Pehr  Henrikssons 
i  Tholskepp,  Wånga  socken,  föregifna  medel  mot  öppna  kräftsår.  I 
collegium  medicum  hade  provinsialläkaren  i  Linköping  J.  O.  Hagström 
redan  1775  anmält,  att  denne  P.  Henriksson  kände  ett  bepröfvadt  medel 
mot  öppna  kräftskador,  hvilket  han  emot  6,000  dal.  kmt  ville  upptäcka, 
men   några  år  senare  meddelade  regementsfältskären   Martin   Stapel- 


*)  njaerne,  som  sjelf  antagit  arkiateratiteln,  h varmed  han  äfven  benämndes  i 
åberopade  k.  brof,  erhöll  pension  genom  A.  F.  Mun  eks  föroi^d.  Enligt  berättelse  blef 
Hjserne,  som  ansågs  ega  kunskaper  i  alkemin,  uppsökt  af  den  tidens  mystici  odi 
guldmakare,  men  inlät  sig  icke  i  närmai'e  förbindelse  med  dem. 

Samme  Hjaorne  har  utgifvit  en  besynnerlig,  med  orimliga  påståenden  uppfylld 
skrift:  *Ei}ie  kiirxe  uud  deiitUche  Amrcisung  seine  Oesundkcit  xu  erkalien^  icorinnen 
dte  inncrlichcii  Haupl-Tlieilc  des  Knrpers  nach  ihrer  Beschafferiheit^  Verbindung  und 
Wirkung  in  einander  vorgestelleU.  S.  1.  et  a.  (1756)  62  sid.  8:o.  —  Öfvereatt  till 
svenskan  under  titel  »Kort  och  enfaldig  undervisning  om  hälsans  bevarande,  grundad 
pä  menniskokännedom,    Sthlm  1786.   8:o. 


PREMIER   FOR    INKÖPTA.   HEMLIOA   LAKEMEDEL.  571 

mohr  och  Hagström  i  ett  bref  af  den  ^Vi  1779,  att  de  icke  ansågo 
honom  förtjena  någon  belöning  »eller  minsta  del  deraf»,  emedan  de  för- 
menade, att  medlet  sannolikt  var  jnerkur  och  han  sannolikt  förvexlat 
syfilis  med  kräfta.  De  hemställde  likväl  att  försök  skulle  anställas  i 
Stockholm,  »på  det  den  okunnige  hopen  måtte  blifva  öfvertygad  om 
äfven  dennes  okunnighet  och  läkare  med  samvete  må  undslippa  beskyll- 
ning af  afund».  Provinsialläkaren  Henrik  Zetterberg,  som  på 
anmodan  af  collegium  medicum  låtit  Henriksson  under  sitt  inseende 
vårda  en  kräftpatient,  uttalade  sig  deremot  gynnsamt  om  medlet  och 
denne  infann  sig  sjelf  i  kollegium  för  att  redogöra  för  sin  metod. 
När  en  gång  körtlarne  i  närheten  af  kräftsår  blifvit  hårda,  sade  han 
sig  icke  kunna  företaga  någon  behandling.  Medlet  användes  i  form 
af  plåster  och  pulver.  Kostnaden  för  person  beräknades  till  omkring 
en  rdr.  Henriksson  förklarade  sig  beredd  att  uppgifva  sitt  medel  för 
15,000  dal.  kmt,  »emedan  han  ville  köpa  sig  en  liten  egendom».  I 
skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^Va  1782  tillstyrkte  kollegium  åt 
honom  en  belöning  af  333  rdr  16  sk.  och  medels  k.  brefvet  af  den  "/^ 
1782  tillförsäkrades  honom  densamma,  så  snart  han  under  kollega  depu- 
terades tillsyn  ådagalagt  »på  verkliga  patienter  i  lasarettet  i  Stockholm 
så  väl  sitt  handalag,  som  värkställigheten  af  de  ingredientier  han  till 
beredande  af  de  medel  mot  öppna  kräftskador  han  uppgifver  sig  känna, 
verkeligen  bevisar».  Statsverket  inbesparade  sig  likväl  denna  utgift, 
ty  kort  derpå  underrättade  Henriksson  kollegium  derom,  att  han 
mot  en  ersättning  af  833  rdr  16  sk.  bortsålt  sitt  kraftmedel  åt  enskild 
person  *). 

Snart  derefter  kora  åter  ett  kraftmedel  i  bruk.  J.  L.  Odhelius 
anmälde  i  kollegium,  att  ryttaren  Troberg  i  Troby,  Digtuna  socken, 
nära  Vesterås  ägde  ett  medel  mot  kräfta.   Kollegium  inköpte  detta  medel 


*)  Jfr  ^Berättelse  cytn  ett  hemligt  medel  mot  öppna  kräftskador*  i  »Weckoskrift 
för  Läkare  och  Naturforskare*  IV  (1783),  s.  6.  —  J.  O.  Hagström  trodde  medlet 
hafva  följande  sammansättning:  Rec.  Mercur.  vivi  J  jv,  solve  in  aqu.  fort.  q.  s.,  Axung. 
porci  5  xvj.  Efter  inkokning  i  ett  väl  glaseradt  stenkäril  vid  lindrig  eld  under  ständig 
omröriDg  med  en  trädspade  till  konsistensen  af  salfva  tillägges  Cokc  flavae  5  jv,  Pulv. 
Mastich.,  rad.  Consolid.  maj;  aa  ^j  M.  f.  Ungv. 


572  PRBMIBB   FÖR   INKÖPTA    HBMUGA   LÄKEMEDEL. 

för  33  rdr  16  sk.  sp.  och  lät  dermod  anställa  försök,  hvilka  ansågos  hafva 
utfallit  lyckligt    Medlot  bestod  af  gallmeja,  biyhvitt  och  arsenik  ^). 

Sedermera  erbjöd  sig  fru  Charlotta  Kjellberg  i  Köping,  född 
von  Segerberg,  1793  att  för  kollegium  upptäcka  sammansättningen  af 
ett  plåster  mot  kräftartade  sår,  om  hon  derför  erhöUe  en  belöning. 
Kollegium  lofvade  dermed  anställa  försök. 

o 

En  f.  d.  spegelfabrikör  Petter  Floding  i  Abo  uppgaf  sig  ega  ett 
medel  mot  kraft-  och  rötsår.  K.  brefvet  af  den  *%  1^94  tillät  Floding, 
förr  än  hans  begäran  om  belöning  kunde  pröfvas,  att  på  serafimerlasa- 
rettet  och  under  C.  Fr.  von  Schulzenheims  tillsyn  göra  dermed 
försök.  Då  h varken  det  af  Floding  använda  medlet  åstadkom  någon 
verklig  förbättring  hos  de  sjuke  eller  han  ville  upptäcka  dess  bestånds- 
delar, förbjöds  han  på  konglig  befallning  den  ^Ve  ^*  ^*  ^^  bland  en 
lättrogen  allmänhet  utbjuda  och  begagna  sitt  medel.  Detta  oaktadt 
sysselsatte  sig  Floding  med  medicinsk  praktik,  men  blef  på  grund  af 
inlupna  klagomål  genom  k.  brefvet  af  den  ^^/j  1795  ytterligare  förbjuden 
vid  20  rdrs  vite  »att  med  läkarevetenskapen  och  sjukes  vårdande  sig 
befatta  utan  läkares  inseende». 

Fru  Maria  Catharina  Lill jes värd,  född  Tornerefelt,  ansökte 
understöd  för  upptäckten  af  ett  ögonvatten,  men  erhöll  i  följd  af  collegii 
medici  yttrande  afslag  i  k.  brefvet  af  den  ^^j^  1783. 

Notarius  publicus  i  Leipzig  Joh.  Gottfr.  Schultz  erbjöd  sig 
att  uppgifva  botemedel  mot  fallandesot,  men  på  grund  af  coUegii  medici 
utlåtande  fann  Kongl.  Maj:t  i  k.  brefvet  af  den  ^/^o  1?^^  Ae\XXi  anbud 
icke  förtjena  något  afseende. 

Kontrollören  B  örin  erhöll  medels  k.  brefvet  af  den  *%  1790  en 
gratifikation  af  33  rdr  16  sk.  ur  medicinalfonden  för  en  salfva  emot 
knölar  i  huden. 

Sergeanten  Bång  ansökte  belöning  för  ett  af  honom  mot  fallandesot 
begagnadt   medel,   men    k.    brefvet   af   den  ^''/^  1792  förklarade  honom 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  'Vii  1782.  —  Så  väl  prof.  J.  Haartman  som 
d:r  Ow  Er.  Haartman  i  Åbo  meddelade  några  fall,  behandlade  med  ifFftgavamide 
medel,  i  ^^ Handlingar  angående  det  inför  k.  Collegium  medicum  upptäckta  botemedlel 
emot  kräftam  (Weckoskrift  för  Läkare  och  Naturforskare),    V.  (1784),  sid.  353. 


PREMIBR  FÖR   INKÖPTA    HEMLIGA   LÄKEMEDEL.  573 

icke  kunna  erhålla  någon  ersättnings  innan  ban  uppgifvit  detta  medel 
och  enligt  coUegii  medici  fordran  uppvisat  derraed  botade  sjuka. 

Löjtnanten  och  kontrolleuren  J.  F.  Savary  anmälde  sig  till  belö- 
ning för  ett  af  honom  upptäckt  läkemedel  mot  frossa,  men  då  k.  brefvet 
af  den  ^Yi  l^^^  fordrade,  att  han  först  skulle  uppgifva  detsamma,  undan- 
drog han  sig  dess  bekantgörande  ^). 

Bergmästaren  Johan  D.  Cbristiernin  anmälde  sig  hafva  sam- 
mansatt en  salfva,  »som  icke  allenast  skulle  freda  kreatur  och  boskap 
för  yrfä,  utan  ock  för  vilda  djur»,  och  förklarade  sig  villig  att  mot 
erhållande  belöning  uppgifva  detta  medel.  Kollegium  intygade  att  medlet 
genom  sin  lukt  kunde  hafva  den  verkan  att  odjur  och  yrfä  skydde 
det,  som  blifvit  med  denna  salfva  bestruket,  »men  att  det  likväl  måste 
genom  erfarenheten  besannas*)».  —  Vid  1809  års  riksdag  inlemnade 
Cbristiernin  den  %  s.  å.  en  ansökan  till  bondeståndet  om  premium 
för  sin  upptäckt,  men  ståndet  fann  lämpligast  råda  honom  att  genom 
subskription  söka  ersättning  å  de  orter,  der  medlet  användts  med 
framgång. 

Assessor  Johan  Lorenz  Odhelius  anmälte  det  han  i  följd  af 
slägtäkap  vunnit  kännedom  om  det  s.  k.  Seger  c  ronska  ögon  vattnets 
sammansättning  och  användande  samt  beslutit  att  till  det  allmännas 
gagn  uppgifva  berörde  ögonvattens  beståndsdelar.  Hans  anhållan  om 
eu  årlig  belöning  under  hans  öfriga  lifstid  afslogs  genom  k.  brefvet  af 
den  */4  1799.  Flera  år  senare  eller  1811  förklarade  sig  Odhelius 
villig  att  låta  detta  ögonvatten  eller  »Decoctum  rutsG  zincatum»,  som 
nära  ett  sekel  varit  i  den  Segercronska  slägten  en  indrägtig  hemlighet, 
ingå  i  den  under  omarbetning  varande  5:te  upplagan  af  farmakop6cn 
under  namn  af  aqua  vitriolica  compositi.  Kollegium  tackade  honom 
högtidligt  för  detta  anbud  och  skulle  anmälan  om  Odhelii  förtjenster 
göras  hos  Kongl.  Maj:t. 


*)  Härom  förekommer  en  notis  i  »Extra  posten^  1799.    N:o  93. 
•)  Collegii  medici  protokoll  den  "/^  1809. 


574  INKÖPET   AF   GUTSKA   HBDLKT  MOT   KBAfTA. 


2.    Inköpet  af  Guyska  medlet  mot  kråflsjukdomar. 

• 

Bland  de  märkvärdigaste  inköp  för  svenska  statens  räkning  af 
hemliga  läkemedel  är  utan  tvifvel  förvärfvandet  af  kirurgen  Richard 
Guy's  i  London  medel  mot  kräfta.  Det  är  visserligen  bekant,  att 
svenska  staten  emot  en  högst  betydlig  summa  inköpt  detta  medel,  men 
de  närmare  omständigheter,  under  hvilka  detta  köp  kom  till  stånd,  och 
de  villkor,  under  hvilka  det  afslöts,  hafva  hittills  icke  varit  kända.  En 
skildring  af  de  närmare  förhållandena  vid  detta  köp  torde  icke  sakna 
sitt  intresse,  då  vi  erinra  om  att  detsamma  kom  till  stånd  under  en  tid, 
då  Sveriges  finansiella  ställning  var  långt  ifrån  god  och  det  svenska 
myntets  vexlande,  ständigt  fallande  värde  väckte  på  alla  håll  oro  och 
bekymmer  i  landet.  Emedan  de  enskilda  detaljerna  vid  uppgörandet 
och  afslutandet  af  detta  köp  framstå  klarast  i  do  urkunder,  hvarpå  föl- 
jande framställning  grundar  sig,  har  författaren  ansett  sig  böra  meddela 
en  del  af  dem  fullständigt^). 

Medan  Pehr  Bjerchén  under  sin  studieresa  vistades  i  England 
1758,  erhöll  han  kännedom  om  ett  af  dervarande  kirurgen  Guy  med 
fördel  begagnadt  medel  mot  kräfta.  Med  detta  namn  betecknade 
man  då  för  tiden  en  mängd  olikartade  svulster,  i  allmänhet  utmärkta 
för  sin  hårdhet  och  sitt  långsamma  förlopp,  hvilka  genom  senare  under- 
sökningar skilts  från  hvarandra,  med  afseende  å  så  väl  deras  finare 
sammansättning  som  deras  större  eller  mindre  betydelse  för  organismen. 
Emedan  de  äldre  läkareno  af  brist  på  kännedom  om  deras  inre  byggnad 
ganska  ofta  sammanförde  så  väl  god-  som  elakartade  svulster  under 
det  gemensamma  namnet  kräfta,  kan  man  förklara,  hvarför  uppgifterna 
öfver  de  använda  läkemedlens  verkningar  utföUo  så  olika.  Med  vexlande 
framgång  användes  än  det  ena,   än  det  andra  medlet     En  hvar  prisade 


*)  Denna  redogörelse  för  inköpet  af  Ouy's  kniftniodel  är  redan  till  en  dol  tryckt 
i  Finska  VetenskaY^ssociotetens  ^Bidrag  till  kännedom  af  Finlands  natur  och  foil>, 
47  haft.  (1888),  men  förf.  har  likväl  ansett  det  v.ai-a  lämpligt  att  för  fullstäudighetons 
skull  och  med  niigra  senare  gjorda  tillägg  här  införa  densamma. 


INKÖPET   AF    QUTSKA    MEDLET   HOT   KRÄFTA.  575 

det  af  honom  begagnade,  sedan  det  skapat  hans  rykte  som  specialist 
Läkarenes  ständiga  jäktande  efter  nya  läkemedel  mot  dittills  som  obot- 
liga ansedda  sjukdomar  ökade  tilli^^a  i  otrolig  grad  mängden  af  de 
farmaceutiska  drogerna  och  underhöll  tron  på  att  en  och  annan  läkare 
haft  lyckan  upptäcka  vissa  af  andra  ännu  icke  kända,  specifika  model, 
dem  han  för  egen  vinning  höll  hemliga. 

Man  kan  icke  undra  om  Bjerchén  under  inflytelse  af  dessa  tidens 
åsikter  och  med  liflig  erinran  af  den  framgång  David  Schultz  (seder- 
mera von  Schulzenheim)  genom  sina  i  England  gjorda  studier  af 
koppympningen  vunnit,  lifligt  anslogs  af  tanken  att  till  fäderneslandet 
kunna  medföra  kännedomen  om  ett  ofelbart  medel  mot  den  fruktade 
kräftsjukdomon.  Härom  skref  Bjerchén  till  arkiater  Abr.  Bäck  frän 
London  den  %^  1758: 

»Det    märkvärdigaste  jag  nu  kan  nämna  och  som  jag  skulle  önska 
at    det    vore   i    min  magt  at  göra  allmänt  bekant,    är  ett  sätt  att  curera 
kräftan,  hvarraed  en  min  granne  här  i  London  vid  namn  Ouy,  chinirgtis, 
gort  ganska  mycket  buller  och  som  förtienar  all  möijelig  uppmärksamhet. 
Herr    Guy    köpte    denna  hemlighet  förliden  vår  af  en  vid  namn  Pl un- 
ket,   som    äi-ft  den  af  sin  fader  och  farfader,  och  som  förtient  sig  stora 
penningar  därmed  i  Irland  och  i  landet  häromkring.     Dess  renommé  har 
oachtadt  i  sådana  olärde  händer  dageligen  tilltagit,  isynnerhet  sedan  Quy 
förbättrat    methodus    applicandi  och  nyligen  gort  helt  oväntade  curer  pä 
åtskilliga  personer  af  rikedom  och  värde,  som  förut  varit  under  de  bästa 
fältskärers  händer  och  öfvergifne,  såsom  incurable,  utom  mänga  andra  af 
fattigt    folk,    som    innan    han   åtagit  sig  deras  cur  af  åtskillige  Doctorer 
och  fältskäror  blifvit  examinerade  och  ärkändo  för  värkeligo  kräft])atienter. 
Jag    har    sedt   åtskilliga    af   lians   fattige  patienter,    som  jag  aldrig  trott 
skulle  stå  at  hielpa,  hvilka  dock  blifvit  fullkomligen  curerade,  utan  minsta 
skärning  och  altid  med  plågans  dageliga  aftagande.     Medicamentet  appli- 
ceras   externe  på  en  cancer  localis,    är  ett  simpelt  vegetabile  i  formo  af 
ett    grönt    pulver,   som  för  mei-a  beqvämlighets  skuld  appliceras  i  formo 
af    iinguent    med    något    allmänt    digestiv,    och  ombytes  hvarannan  eller 
hvar    3:die   dag.     Det    synes    eij  vara  skarpt  eller  frätande  och  angriper 
eij  den  friska  delen,  utan  endast  sielfva  kräftan,  som  eij  suppurcrar  bort, 
utan  småningom  lossar  och  äntoligen  med  alla  sina   rötter  fällor  ut  ef  tor 
4    eller    6    veckors   tid  och  lemnar  ett  godt  friskt  sår  efter  sig,    hvilkot 
anses  som  ett  allmänt  sår  och  läkos  inom  få  dagar^  utan  tilhiolp  af  ch>tta 


576  INKÖPET   AF   GUTSKA   MBDLET   MOT  KRÅFTA. 

medicaraentet.    Jag   har   sedt  curen  gord  på  åtskilliga  ställen,   mäBt  på 
qvinfolks    bröst,    i    pannan,    på   läpparne,    halsen    och    penis  sine  caosa 
venerea.     Dä    han   får  en  patient  med  en  fördold  kräfta,    väntar  han  eij 
på  öpningen,  utan  applicerar  ett  vesicatorium  där  hårdheten  eller  schirhus 
är,  och  i  des  öpning  och  vätska  sedan  pulvret,  som  indrages  genom  sug- 
rören   till   cancer   och  innom  få  dagar  kommer  honom  at  bryta  ut  och  i 
detta  fallet  är  curen  altid  gord  på  kortare  tid.     Det  står  alla  fritt  at  se 
och   examinera  hans    fattiga    patienter   och    såsom    fältskär  vill  han  eij 
blanda  sig  uti  deras  invärtes  skötsel,  utan  om  patientens  tillstånd  fordrar 
en  Doctors  bistånd,    kallar  han  alltid  vid  slutet  af  curen  eller  ock  förut, 
en    medicus   at    förskrifva    hvad    han   finner  tienligt.     Han  tänker  innan 
kort  publicera  några  af  de  märkvärdigaste  casus  med  alla  dess  omständig- 
heter och  där  nämna  personernas  namn  och  boställe  med  deras  tillåtelse. 
Han    åtager    sig   ingen    invärtes   kräfta,    likaledes    har   han  äfven  for  så 
mycket    större    sin    egen  säkerhet  och  credit  i  början  nekat  at  åtaga  sig 
några    få,    som    varit   ganska    långt  gångne,    hvilka  han  dock  eij  aldelos 
tviflat  om  at  kunna  hielpa.     Han  vill  eij  sälga  eller  lämna  medicamentet 
utur    sine    händer,    utan  då  han  behöfver  bistånd,    bnikar  han  Pl unket 
till    liielp    och  åtager  sig  eij  gärna  någon  svår  casus,    utan  att  rådfråga 
honom.     Han  har  några  gånger  nekat  at  åtaga  sig  en  eller  annan  patient, 
som  han  fniktar  vara  osäker,  men  på  Plunkets  försäkran  och  ärfarenhet 
sedermera  antagit  och  lyckligt  curerat.    Han  är  mycket  modest  och  tyst- 
läten man  och  har  inga  naturliga  gåfvor  för  en  qvacksalfvai-e  eller  char- 
latan.    De,   som  mast  siittia  sig  emot  honom  och  äro  hans  ovänner,   äro 
de  fältskärer,  som  haft  hans  patienter  förut,  under  sine  händer,    utan  at 
kunna    liielpa    dera.     Jag   har    eij  ännu  gort  honom  något  tillbud  för  at 
lära  hans  method,  men  tviflar  intet  at  icke  han  ville  lära  mig  det  föiTfin 
jag    lemnar  England,    om  mina  vilkor  tillåta  mig  at  förnöija  honom  der- 
före.    Jag  har  hört  at  han  gifvit  Pl  unket  1,000  pund  sterlings  derföre. 
Att    Belladonna    eij    curcrar    kräftan  invärtes  tagen,    är  jag  ganska 
viss    om.     Det   är    försökt    pä    oändliga    ställen    här,    bäde  i  enskilt  och 
hospitals    praotique.     Vi  hafva  eij  heller  försummat  Belladonna  i  Ijondon 
spital,   h vartill  jag  hör.     Men  med  utvortes  saker,    äro  ännu  inga  försök 
gorde». 

Äfven  med   Nils  Rosén  von  Rosonstein  meddelade  sig  Bjer- 
chén  härom  i  ett  bref  af  den  ^7ii  wämda  år*): 


*)  Karol.  Institutets  samlingar. 


INKÖPET   AF   GDTSKA   MEDLET   MOT   KRÄFTA.  577 

»Emellertid  vill  h varken  Gtnj  eller  Pl unket  yttra  sig  om  summan. 
Jag  har  begärt  svar  härom  till  nästa  post,  men  tviflar  at  jag  kan  få. 
Jag  har  sagt  honom,  at  jag  sielf  ej  äger  pengar,  men  at  jag  har  en 
slägtinge,  som  torde  vilja  assistera  mig,  om  summan  ej  blir  för  stor. 
Saken  synes  ganska  kinkug  och  förtretlig  med  så  svåra  conditioner,  och 
jag  ser  ingen  utväg,  huru  en  sådan  caution  kan  ärhållas.  Jag  har  sielf 
afsky  för  sådant  nostrum-mongleri,  som  synes  vara  obilligt,  ocristeligt 
och  qvacksalfvarlikt,  samt,  om  jag  skulle  på  dessa  conditioner  bli  ägare 
deraf,  säkert  skulle  ådraga  mig  många  menniskors  hat  och  förakt  och 
isynnerhet  chirurgorum  ovänskap.  Ponera  at  curen  är  riktig  och  jag 
blir  mästare  deraf.  Nog  skulle  det  löna  mödan,  men  jag  skulle  ock 
säkert  få  sådant  tillopp  från  hela  landet,  at  jag  ej  skulle  hinna  sköta 
dem  alla  och  ej  få  annat  at  göra.  Då  behöfdes  det  en  eller  flere  till 
min  assistance,  hvilket  jag  enligt  min  förbindelse  ej  kunde  skaffa  mig. 
Om  utaf  en  händelse  medicamentet  skulle  uppfinnas  af  en  annan,  så 
trodde  man  at  det  skedt  genom  mig,  eller  hvem  vill  gå  i  borgen  för  mig 
för  något  ansenligt  värde  och  risqvera  det  på  min  tystlåtenhet?  Utan 
tvifvel  hafva  dessa  conditioner  många  och  stora  olägenheter.  Dessutom 
kan  cancer  eij  altid  cureras  härmed.  Af  Guy's  lista,  som  han  i  dag 
vist  mig,  på  dem  som  kommit  till  honom  att  begära  hans  hielp,  ser 
jag  åtskilliga,  som  han  eij  antagit,  utan  vist  bort  som  incurable,  åtmin- 
stone sådane,  som  han  eij  tordts  antaga  för  sitt  ryckte  skuld.  Han 
tillstår  äfven  sielf,  likaledes  Plunket,  at  somlige  eij  äro  curable,  till 
exemple,  när  kräftan  {ingripit  costa),  gort  dem  carieussB,  hela  adiposa  är 
bortfrätt,  så  at  stora  arterier  och  vonaD  ligga  bara,  alla  glandleme  äro 
mycket  svalde,  fastvuxne  eller  färdige  att  bryta  ut  eller  sielfva  cancer 
sä  fastvuxen  vid  musklerna  och  benen,  at  hon  eij  är  det  minsta  rörlig 
med  mera.  Han  säger  at  läng  experience  torde  med  tiden  göra  äfven 
dessa  casus  curable,  men  emedlertid  vill  han  ej  nu  åtaga  sig  dem,  såsom 
osäkra.  Han  säger,  at  kunskapen  om  sjelfva  medicamentet  eij  gör  till- 
fyllest tiU  curen.  Der  äi'  åtskillige  cauteler  at  märka,  som  genom 
Plunkets  långa  experience  blifvit  inhemtade.  —  Då  patienten  är  rik, 
kallar  han  altid  en  medicus  tillika,  mästadels  d:r  FothergilL». 

Detta  meddelande  till  Ros6n  var  afgörande  för  frågans  bringande 
till  ett  önskadt  slut.  Hans  högt  gällande  förord  stämde  sinnena  för 
inköpet  af  det  dyrbara  medlet.  Särskilda  omständigheter  bidrogo  i  sin 
mån  dertill.  Vid  samma  tid  var  riksrfidet  baron  Karl  Gustaf  Löwen- 
hjelms   maka    Juliana   Gonstantia    under   Roséns   behandling   för 

37 


578  INKÖPET   AF    G  HYSKA    MEDLET    MOT    KRÄFTA. 


kräfta  i  bröstet  (cancer  mammae).  Det  låg  Rosén  om  hjertat  att,  om 
möjligt,  rädda  henne  och  på  samma  gång  öppna  för  staten  tillfälle  att 
till  allmänhetens  tjenst  förvärfva  ett  så  viktigt  läkemedel. 

Sedan  Rosén  fått  kännedora  om  Giiy^s  medel,  skyndade  han  att 
i  ett  bref,  dateradt  Lisiö  den  ^Va  1759,  till  baron  Löwenbjelm  upp- 
mana denne,  som  var  sinnad  att  från  Frankrike  inkalla  en  d:r  Dubois, 
att  hellre  vända  sig  till  Guy.  »Då  hr  d:r  Dubois'  medel  och  methodc 
efter  all  liknelse  än  ej  lärer  kommit  till  den  fullkomlighet,  som  hr 
Ouy's,  synes  det  vara  rådligast  att  hålla  sig  till  den  sednare,  och  som 
hvar  veckas  dröjsmål  kan  sätta  Hennes  Nåde  uti  äfveutyr,  önskade  jag 
att  Eders  Excellence  in  antecessum  ville  befuUmäktiga  d:r  Bjerchén 
att  åtminstone  skaffa  sig  strax  så  mycket  af  pulvret,  som  kunde 
vara  Hennes  Nåde  till  räddning,  h vilket  sedan  kunde  komma  under 
samma  pris,  i  fall  regeringen  skulle  behaga  nådigt  bifalla  detta  mitt 
memorial». 

Från  Frankrike  meddelade  äfven  svenske  ambassadören  Ulrik 
Scheffer  i  bref  till  baron  Löwonhjelra  af  den  ^7*  1759,  att  »han 
låtit  efterhöra  den  bekante  Du  B  o  is,  som  uppgifvit  sig  äga  kännedom 
om  ett  medel  mot  kräfta  och  af  samstämmande  vitnesbörd  funnit  att 
denne  Du  Bois  är  en  charlatan».  Det  af  honom  nyttjade  medlet  skall 
hafva  bestått  i  »sublimerad  mercurius».  Ytterligare  meddelade  Scheffer, 
att  kirurgerne  lofvat  operera,  men  tillrädt  att  det  borde  ske  snart  Der- 
emot  hade  tvenne  läkare  Lorg  och  Mesange r,  h vilka  blifvit  konsul- 
terade, försäkrat  att  fm  Löwenhjelm  kunde  utan  operation  kureras 
och  erbjudit  sig,  att  skriftligen  lemna  uppgift  på  kuren  med  dertill 
hörande  medel.    Härom  skref  Scheffer: 

»Ofelbart  är  det,  att  om  Hennes  Nåde  Fru  Riksrädinnan  kimde 
determinera  sig  att  giöra  operationen  och  ifall  någon  förfaren  fältskärare 
skulle  till  den  ändan  härifrån  åstundas,  så  vore  det  en  sak,  som  pä  tre 
veckor  radicalement  kunde  hjelpas,  men  derutinnan  har  jag  ej  utan  Eder 
Excellences  befallning  velat  någonting  giÖra». 

I  medvetandet  af  att  ega  så  mäktiga  förespråkare  vände  sig  Rosén 
nu   till   ordföranden    i   kongl.    sundhetskommissionen,    riksrådet    Earl 


INKÖPET   AF   aUTSKA   MEDLET   MOT   KRÄFTA.  579 

Fredrik  Scheffer  med   en   sknf velse,   uppläst   i  kommissionen  den 
"/a  1759  af  följande  lydelse : 

»Genom  correspondence  med  herr  doctor  Bierkén,  som  nu  vistas 
i  London,  har  jag  med  mycken  glädje  fådt  veta,  at  en  engelsk  chirurgus 
vid  namn  öuy  af  en  irländsk  herre  vid  namn  Plunket  för  1,000 
X)und  sterling  kiöpt  ett  gammalt  familie  recept  mot  kräftan,  hvilket  den 
förre  nu  nyttjar  många  eländiga  menniskor  till  hjelp.  Doctor  Bjerkén 
berättar,  att  han  tält  med  åtskillige,  hvilka  från  nu  nämnde  sjukdom 
blifvit  af  herr  Gny  fullkommeligen  hulpne,  samt  at  han  äfven  fådt  följa 
honom  till  flere  sjuka,  och  således  äfven  sedt  medicamentets  goda  värkan. 

Som  denna  sjukdom  är  en  bland  de  bedröfligaste,  som  gifves  och 
hittills  intet  säkert  medel  deremot  är  bekant,  dagelig  erfarenhet  äfven 
vijsar  at  den  här  i  landet  är  ganska  gängse,  så  hos  höga  som  låga, 
fördenskull  underställer  Eders  Excellence  jag  underdån.  ödmjukast,  om 
icke  hr  doctor  Bierkén  kunde  få  befullmäktigas,  att  af  hr  Guy  på 
publique  kostnad  få  tillhandla  sig  composition  af  detta  arcanum  och  till 
huru  stor  summa  han  i  den  händelse  kunde  få  gå.  Herr  Guy  hafver 
än  intet  utnämnt  hvad  han  fordrar,  men  nog  ser  jag  att  det  under  3  ä 
4,000  pund  sterling  ej  lärer  kunna  vinnas. 

Eders  Excellences  nitfulla  omsorg  för  det  .ollmonna  och  medlidande 
hjerta  för  dem,  som  i  en  pinsam  och  faselig  sjuka  se  sig  utan  hjelp, 
men  genom  detta  medel  kunna  räddas,  giör  mig  det  säkra  hopp,  att 
Ekiers  Excellence  tager  sig  detta  ömma  och  för  rikets  innevånare  ange- 
lägna ärendet  an  och  utverkar  för  mig  något  vist  beslut,  h varefter  jag 
mig  uti  negociation  med  herr  Guy  med  trygghet  kan  rätta». 

Efter  det  statskontoret  redan  don  ^^1^  afgifvit  yttrande  i  frågan, 
lät  Kongl.  Maj:ts  resolution  icke  länge  vänta  på  sig.  Stindhetskommis- 
sionen  fick  emottaga  fiiljande  k.  bref  af  den  ^j^  1759: 

»Vi  hafva  i  nåder  låtit  oss  föredraga  eder  underdåniga  skrifvelse 
af  den  19  i  nästlidne  månad  angående  det  hos  en  engelsk  chirurgus  i 
London  vid  namn  Guy  varande  pålitelige  recept  emot  kräfvetan,  hvilket 
den  på  sina  utrikes  resor  stadde  s svenske  medicinae  doctoren  dcrstädes 
Bjerchén  fö^^modar  kunna  af  bcmälto  chirurgus  få  lösas  för  3  ä  4,000 
pund  sterling.  Och  som  Wi  i  nåder  godt  funnit  det  samma  recept  må 
af  publique  medel  inlösas,  sä  framt  medic.  doctoren  derstädcs  Bjerchén 
utaf    engelske    medici    och    chirurgi    der  ä   orten,    som  för  vitterhet  och 


580  INKÖPET   AF    GUTSRA    MEDLET   MOT    KRÄFTA. 


erfarenhet  uti  medicinen  allmänt  kända  och  mast  berömda  äro  och  der- 
jemte  följaktige  varit  under  Bjelfva  cui^n,  erhåller  säkra  och  pålitelige 
skriftliga  bevis  att  denna  läkedom  emot  kräfvetan  verkeligen  med  såtlan 
nytta  och  fördel,  som  föregifvcs,  blifvit  i  England  försökt  och  brukad 
jemte  fullständig  kunskap  om  medicamentets  rätta  bnik  och  särskillda 
verkningar  hos  differenta  personer,  som  sig  dcraf  betjent,  med  alla  do 
flere  upplysningar  och  efterrättelser  uti  detta  ämne,  som  förtjena  att 
efterspanas  och  hvarom  I  hafven  att  f()ranstalta,  det  han  af  vederbörande 
närmare  må  varda  underrättad.  Alltså  och  på  det  sedan  detta  behörigen 
bevist  och  utröndt  blifvit,  doctor  Bjerchén  må  vara  i  stånd,  att  om 
priset  för  detta  recept  med  ofvannämnde  Gny  behörigen  betinga:  ty 
beordre  Wi  ock  nu  Wårt  och  riksens  stats  contoir,  att  till  den  ändan 
förskaffa  honom  växel  contoirets  härstädcs  creditiv  till  England,  på  den 
härtill  erforderliga  summan  högst  till  4,000  pound  sterling,  hvarefter  det, 
som  deraf  blifvit  utbctaldt,  sedan  kommer  af  Wårt  stats  contoir  till 
växel  contoiret  efter  då  gångbar  cours  att  härstädes  återbetalas  genom 
förskott,  som  förmodeligcn  eftor  edert  underdåniga  yttrande  lärer  fram- 
deles i  det  mesta  kunna  blifva  ersatt  medelst  gåfvor  af  de  förmögnare, 
som  af  detta  recept  Ix^höfva  sig  botjena  och  dymedelst  hullpne  blifva, 
hvilket  eder  till  bemedlande  öfverlemnas:  haf vande  I  jemväl  hvad  priset 
för  ofvannämnde  recept  angår,  att  behörigen  föranstalta  att  detsamma  må 
varda  betingadt  så  noga,  som  görligen  står  att  winnas». 

Samma  dag  eriiöll  äfvon  statskontoret  befallning  att  »genom  anti- 
cipation  af  slottsbyggningsfonden,  till  dess  samma  förskott  antingen 
medels  Wär  sundhets  commissions  bemedlande  förmodeligcn  framdeles 
kan  varda  ersatt  eller  i  brist  deraf  fyllnadon  af  riksens  ständer  sjelfva 
utses,  till  sundhets  comraissioncn  uppgifva  vederbörligt  creditif  från 
växelcontoiret  härstädes  på  den  härtill  erforderliga  summan  högst  till 
4,000  pund  sterling,  hvarefter  det,  som  deraf  blifvit  utbetaldt,  sedan 
kommer  af  eder  till  växelcontoiret  efter  då  gångbar  cours  att  af  före- 
nämda  medel  återbetalas».  Skrifvelsen  till  statskontoret  blef  under 
konungens  frånvaro  undertecknad  af  Ehrenprous,  Wrangel,  Tessin, 
Ekebladh,  Seth  och  Haniilton. 

Omedelbart  dercfter  underrättade  sundhotskommissionen  i  bref  af 
den  ^Vé  1759  Rosén  om  detta  Kongl.  Maj:ts  beslut: 


INKÖPET    AF    GUYSKA    MEHLET    MOT    KRÄFTA.  581 


»Som  d:r  Bierkén  tillika  koTnmer  att  behörigen  instrueras  om  alla 
de  försigtighetsraått,  som  vid  utrönandet  af  detta  medicamentets  kraft 
och  prisets  betingande  derföre  böra  i  acht  tagas,  så  har  k.  com  missionen 
trott  sig  gå  säkraste  vägen,  dä  densamma  sådant  till  hr  archiatem 
iipdrager,  som  hittills  med  bemälte  Bierkén  härom  corresponderat,  med 
vänlig  anmodan  det  behagade  hr  archiatem  och  riddaren  äfven  nu 
genom  bref  förständiga  honom  om  alla  vid  denna  handel  nödiga  omstän- 
digheters behöriga  iachttagande.  K.  commissionen  öfverlemnar  således 
hela  denna  angelägenhet  till  hr  archiaterns  vanliga  vittra  och  ömma 
åtgiärd». 

I  följd  häraf  kommo  Rosén  och  Bjerchén  i  litlig  brefvexling 
rörande  G  u  y.  Stora  svårigheter  yppade  sig  att  komma  den  efterlängtade 
hemligheten  på  spåren  och  det  pris  Guy  satte  på  sitt  arcanum  var 
oerhördt    Den  ^/^  1759  skref  Bjerchén: 

»För  tvenue  dagar  sedan  hade  jag  den  äran  emottaga  herr  archia- 
terns sista  af  den  1  martii  och  har  i  följe  deraf  i  dag  tält  med  herr 
Guy  om  samma  sak.  Ingenting  skulle  högre  fägna  mig,  än  at  häruti 
kunna  uträtta  något  för  Hans  Excellence  och  flere  vederbörande,  isyn- 
nerhet som  det  är  en  så  öm  och  vigtig  sak.  Men  jag  ser  dock  ännu 
ingen  bättre  och  säkrare  väg  än  den  jag  nämnde  i  mitt  sidsta:  nemligen 
att  Hennes  Nåde  sjelf  kommer  hit,  ty  herr  Guy  vill  på  ingen  condition 
gå  till  Sverget  och  vill  ej  höra  något  ord  eller  proposition  derom.  Han 
kan  ej  lemna  sina  patienter  här.  Han  har  nu  32  och  får  dageligen  fler. 
Hans  vanliga  pris  för  en  cur  är  100  pund  och  han  säger  sig  aldrig 
taga  mindre  än  50,  om  patienten  kan  betala.  Om  det  lyckas  så  väl  för 
honom  hädanefter  som  hittils,  så  tänker  han  att  lemna  det  aldeles  till 
sin  son  inom  5  år  och  sätta  sig  i  ro  på  landet.  Ingen  privat  person  i 
Sverget  kan  betala  honom  tillfyllest,  i  comparaison  till  hvad  han  på 
samma  tid  kan  göra  sig  här  med  största  beqvämlighet.  Han  berättade 
mig  i  dag,  att  då  han  nu  får  in  de  pengar,  som  han  nu  förtienat  på  3 
månader,  vill  det  öfverstiga  1,000  pund  sterling.  Han  står  ej  heller  på 
något  sätt  att  öfvertala  till  att  lemna  medicamentet  ur  sina  händer  för 
fruktan  af  dess  upptäckande.  Han  säger  vidare  att  man  kan  uträtta 
ingenting  af  värde  meil  sjelfva  medicamentets  ägande,  utan  omständlig 
instniktion  af  dess  bruk  och  applicerande.  Men  hvad  ändå  låter  besyn- 
nerligare är  att  han  ej  kan  gifva  methodus  applicandi,  utan  att  tillika 
uptäcka    medicamentet,    hvilket    paradox  han  på  ära  och  heder  försäkrar 


582  INKÖPET    AF    GUY8KA    MEDLET    MOT    KRÄFTA. 

vara  sant.  Han  uppehåller  mig  ännu  med  hopp,  att,  ora  möjeligit  är, 
utan  hans  skada  yppa  alt  sammans  för  mig.  Jag  hade  längesedan  gådt 
härifrån  till  Frankriket,  om  denna  saken  ej  upphollit  mig.  Han  lofvado 
mig  i  dag  att  vidare  tänka  på  utväg  att  med  sin  säkerhet  kunna  yppa 
det  för  mig». 

Under  det  underhandlingarna  med  Guy  fortforo,  erbjöd  sig  en 
person,  som  Bjerchön  ofta  sett  hos  Guy,  att  för  billigt  pris  upptäcka 
dennes  kraftmedel,  om  Bjerchön  ville  följa  med  honom  till  Holland, 
för  att  der  pröfva  dess  verkan,  men  då  Bjerchén  förmodade  att  denne 
stulit  receptet  af  Guy,  misstrodde  han  honom.  I  stället  vände  han  sig 
till  ett  fruntimmer  i  Guy's  hus,  som  äfven  sade  sig  »by  a  stratageme» 
lärt  konsten,  och  erhöll  af  henne  en  mindre  qvantitet  pulver,  fullkomligt 
liknande  det  Guy 'ska.  Dermed  anställde  Bjerchén  jämförande  försök 
med  en  kräftpatient,  som  han  på  sin  bekostnad  underhöll  och  vårdade. 
Vid  underrättelsen  härom  skref  Rosén  den  ^^/^  till  baron  Löwenhjelm, 
att  »om  Guy  är  irraisonable,  så  tycker  jag  att  han  borde  få  tillstånd  att 
kiöpa  receptet  af  henne  för  100  pound  sterling  eller  så  vid  pass». 

Efter  långt  dröjsmål  blef  det  slutligen  öfverenskommet,  att  Bjer- 
chén emot  ett  pris  af  3,000  pund  sterling  skulle,  jämte  muntlig  under- 
rättelse om  medlets  användande,  få  hvar  tredje  månad  eller  så  ofta  han 
behöfde  af  Guy  reqvirera  det  i  fråga  varande  medlet,  men,  hvari  det 
egentligen  bestod,  ville  Guy  icke  upptäcka,  i  hopp  att  parlamentet 
framdeles  skulle  inköpa  detsamma.  Med  liflig  ed  förband  sig  Bjerchén 
att  icke  för  någon  yppa  hemligheten.  Härom  skref  nu  Bjerchén  till 
Rosén  den  ^Vå- 

»Guy  har  samtyckt  till  medicamentets  och  methodens  gif vande  för 
3,000  pund,  utan  at  uptäcka  hvad  det  är.  Han  ger  sin  obligation  och 
lika  stor  säkerhet  af  sin  ägendom,  i  fall  han  eij  fournerar  raig  härmed. 
Alla  praecautioner  äro  af  mig  tagna,  så  at  i  fall  detta  gillas,  så  blir 
förmodeligen  effecten  och  utgången  aldeles  densamma,  som  om  han  hade 
communicerat  hela  saken  till  mig.  I  fall  jag  skulle  dö,  så  kommer  samma 
förmån  till  någon  annan,  antingen  af  mig  eller  af  vederbörande  utnämnd. 
Jag  ser  ingen  skilnad  i  anseende  till  nyttan  emellan  detta  vilkoret  och 
det   förra.     Ty    i    den    förra   händelsen    hade  jag  ändå  varit  bunden  till 


INKÖPET    AF    GUYSKA    MEDLET    MOT    KHAFTA.  583 

tysthet  genom  ed  och  borgen.  Således  har  hr  archiatem  här  slutet  på 
•  denna  affairen,  som  värkeligen  gifvit  mig  mycket  bekymmer.  Jag  har 
gort  därtill  det  bästa,  som  varit  i  min  förmåga  och  hoppas  att  hr 
archiatem  och  höga  vederbörande  äro  någorlunda  nöijda  med  min  com- 
mission.  Det  är  utan  all  tvifvel  hr  archiatem,  som  jag  och  hela  Sverget 
har  att  tacka  för  denna  genereusa  skänken,  som  surprenerade  mig  på 
det  högsta». 

Under  alla  dessa  underhandlingar  och  den  för  Bjerchén  pin- 
samma osäkerheten,  hvad  han  borde  göra,  hade  tiden  förgått.  Fru 
Löwenhjolms  sjukdom,  som  i  väsentlig  män  bidragit  till  det  intresse 
man  i  Sverige  hyste  för  frågan,  liksom  till  sakens  slutliga  afgörando,  hade 
med  oemotståndlig  makt  gripit  sitt  ofler.  Medan  Guy  fortfarande  gjorde 
svårigheter  och  uppställde  villkor,  hvaröfver  Bjerchén  ansåg  sig  böra 
iiihcmta  råd  från  hemlandet,  erhöll  denne  från  Sverige  den  ena  upp- 
maningen efter  den  andra  att  bringa  köpet  till  stånd.  Den  ^7*  1759 
skref  Bjerchén  till  baron  Löwenhjelm: 

>Plunket  är  äfven  sonderad  att  gå  till  Sverget,  men  har  alldeles 
nekat.  Han  står  just  på  resande  fot  till  Irland,  hvarest  lian  har  sin 
famile  och  har  dessutom  aldrig  åtagit  sig  att  curera  någon  cancer  occul- 
tus,  utan  har  altid  väntat  till  dess  de  öpnats  af  sig  sielfva,  om  han  då 
funnit  dem  curable.     Detta  är  en  tilläggning  och  förbättring  af  Guy. 

Plunket  ville  så  m3^cket  mindre  åtaga  sig  denna  cure,  oachtat 
summans  storlek,  som  utgången  var  då  ganska  osäker.  Om  hr  Guy  nu 
gifvit  mig  godt  hopp  om  Hennes  Nådes  cur,  så  hade  jag  säkert  för 
tidens  vinnande  straxt  vågat  at  sluta  med  honom,  ehuru  jag  ej  fått  svar 
på  mitt  sista,  och  derpå  skyndat  mig  hem,  men  nu  har  detta  försatt 
mig  i  otroligt  bekymmer  och  villrådighet,  hvad  jag  skall  göra.  Gud 
gifve  att  jag  snart  hade  svar  på  mitt  sista,  om  då  föreslagna  vilkor 
accepteras.  Jag  ser  nog  med  mycken  oro  at  hvar  enda  dag  och  veckas 
utdrägt  är  af  största  conseqvence  för  Eders  Excellence;  men  huni  olycklig 
vore  icke  jag,  om  jag  komme  hem  med  et  så  dyrbart  medicament  och 
eij  vore  i  stånd  att  hjelpa  den,  som  först  borde  hjelpas  och  för  hvilkens 
skuld  saken  blifvit  genomdrifven  och  så  stor  kostnad  gord.  Ehum 
oskyldig  jag  vore  deruti,  så  fasar  jag  ändå  för  sielfva  åtanken  deraf.  Jag 
har  budit  till  at  förmå  hr  Guy  at  nu  straxt  med  posten  sända  sjelfva 
medicamentet    til    Stockholm    med   direction    om    dess   applicerande    och 


584  INKÖPET   AF   0UY8KA   MEDLET   MOT   KRÄFTA. 

lofvat  at  derpå  straxt  sluta  med  honom,  i  fall  han  ville  samtycka  där- 
till, hvilket  vore  endast  för  tidens  vinnande  och  patientens  räddande. 
Men  han  svarade  at  patienten  eij  därigenom  kunde  räddas  i  dessa  om- 
ständigheter)  utan  det  säkraste  vore  at  först  prseparera  patienten  till 
curen,  hvartill  Ouy  gaf  anvisning,  såsom  vegetabilisk  diet,  åderlåtning, 
lindriga  laxantia,  fontanell  under  bröstet.  Dessutom  kan  intet  uträttas, 
utan  tillbörlig  instruction  och  den  är  af  så  stor  vigt  för  honom,  at  han 
eij  kan  eller  vill  förtro  den  till  pennan,  eller  till  någon  annan  än  den, 
som  på  viss  förbindelse  slutat  med  honom  härom.  Han  vill  på  ed  for- 
binda mig  at  eij  lemna  det  minsta  af  medlcamentet  ur  mina  händer,  ej 
heller  underrätta  någon  annan  om  methoden  af  dess  applioeiande.  — 
Jag  frågade  honom  vidare  huru  lång  tid  jag  skulle  behöfva  till  min  full- 
komliga instruction,  sedan  vi  slutat  köpet.  Han  svarade  at  5  å  6  veckor 
vore  nödvändiga,  om  jag  till  min  egen  satisfaction  ville  se  och  genomgå 
de  märkvärdigaste  casus.  Men  om  jag  ville  lita  på  hans  ord  och  vara 
nöjd  med  hans  muntliga  instruction,  hvilket  han  dock  eij  ville  råda  mig 
till  så  kunde  det  låta  sig  göra  på  några  tinunar.  Detta  är  äfven  en 
sak,  som,  i  anseende  till  tidens  vinnande,  är  af  stor  vigt»  ^). 

Sedan  kontraktet  med  Guy  ändtligen  blifvit  underskrifvet  i  juni 
1759  och  Bjerchén  börjat  regelbundet  följa  med  honom  till  hans 
sjuka,  försvunne  de  tvifvel  Bjerchén  icke  kunnat  undgå  att  hysa  och 
han  blef  sjelf  lifligt  öfvertygad  om  medlets  förträfiflighet.  Den  ^j^  skref 
Bjerchén  till  Rosén,  att  han 

»åtminstone  på  dessa  tre  dagar  blifvit  aldeles  öfvertygad  om  med- 
lets verkan,  sedan  jag  under  min  course  med  Guy  på  denna  korta  tiden 
sedt  huru  mycket  saken  talar  för  sig  sjelf.  Det  bästa  certificat  blir  att 
vid  min  hemkomst  göra  en  eUer  två  curer  och  jag  är  nu  aldeles  öfver- 
tygad om  sakens  riktighet;  önskar  allenast  att  jag  på  kort  tid  kunde 
lära  altsammans.  Jag  har  betalt  honom  2,700  pund  sterling  för  alt  och 
har  Plunkets  borgen  för  5,000  och  Guy'8  för  6,000  pund  sterling, 
i  fall  alla  vUkoren  eij  uppfyllas  på  deras  sida.  Hvaremot  jag  gifvit  lika 
stor  borgen  för  mig  och  mina  slägtingar  och  executorer  med  mera.  Jag 
har  äfven  i  min  magt  att  vid  min  hemkomst  taga  en  assistent,  i  fall 
sjukdom  eller  sådant  skulle  hindra  mig,  hvilken  efter  min  död  är  att 
representera  min  person  i  samma  contract  med  Guy». 


*)  Karol.  Institutets  samlingar. 


INKÖPET    AF   6UYSKA   MEDLET   MOT   KRÄFTA.  585 

Bland  ytterligare  villkor  var  äfven  det,  att  Bjerchén  icke  utan 
Ouy'8  samtycke  finge  yppa  medlet,  i  fall  han  sjelf  upptäckte  det  eller 
ock  något  annat  lika  verksamt.  Vidare  förband  han  sig  att  icke  befatta 
sig  med  vården  af  kräftpatienter  utom  Sverige  eller  att  lorana  medlet 
åt  andra  till  begagnande.  Bjerchén  utlofvade  till  och  med  att  om 
några  år,  i  fall  det  blefve  möjligt,  utbetala  hela  den  i  början  af  Guy 
fordrade  summan  af  5,000  pund  sterling.  Kontraktet  underskrefs  äfven 
af  Plunket,  som  tillika  åtog  sig  ansvarigheten  för  dess  uppfyllande, 
emedan  han  delade  summan  med  Guy. 

Bjerchén  hade  likväl  icke  försummat  att  äfven  inhemta  engelske 
läkares  omdöme,  hvilka  väl  vUle  gifva  muntliga,  men  icke  skriftliga 
rekommendationer.  I  ett  bref  af  den  Ve  1^59  skref  han  till  Rosén 
om  den  berömde  läkaren  John  Fothergills  yttrande  i  frågan: 

»Han  säger  för  öfrigt  att  medicamentet  altid  exstirperar  Schirhus 
och  utan  relapse,  då  det  ej  kommit  för  långt,  isynnerhet  i  ansigtet 
och  läppame.  Men  at  detsamma  kan  giöras  med  knifven  och  at  der 
amputation  ej  hjelper,  detta  ej  heller  vill  hjelpa,  skillnaden  är  allenast 
att  detta  skier  utan  pina  och  blod.  Detta  är  hans  omdöme  i  anledning 
af  de  få  casus  han  sedt». 

Dock  hade  Bjerchén  redan  i  ett  tidigare  bref  till  Rosén  af  den 
^Vé  1759  närmare  omnämnt  de  fall,  i  hvilka  man  af  det  Guy 'ska 
medlet  icke  kunde  hoppas  åsyftad  verkan: 

»Till  slut  viJl  jag  alenast  nämna  i  hvad  casus  Gny  ej  vill  åtaga 
sig  någon  cur,  isynnerhet  nu,  som  han  bör  vara  mast  mon  om  sin  credit. 
Det  är  då  glandulaB  axillares  äro  svalde  till  någon  märkelig  storlek  och 
ömhet  och  aldraminst,  om  de  äro  fixerade.  Om  cancer  är  occultus  eller 
apertus,  så  åtager  han  sig  ändå  eij  curen.  Men  tvärtom,  låt  cancer  vara 
apertus  eller  occultus,  ung  eller  gammal,  stor  eller  liten  m.  m.,  om 
alenast  axillares  eij  äro  inficierade,  så  cureras  de  alla.  Dock  är  han 
mycket  emot  sådana  stora  bröst,  som  väga  många  pund  och  äro  så  fulla 
med  vätskor,  emedan  affiuxus  humorum  där  är  för  stark.  Då  nödgas 
han  bruka  fontaneller,  laxantia  etc.  Små  bröst  äro  de  tjenligaste.  Cancer 
måste  ej  vara  fastvuxen  vid  refbenen  eller  immobilis,  ty  då  äro  benen 
och  intercostales  inficierade.  Om  axillares  ej  äro  mycket  svalda,  så 
åtager  han  sig  dem.    Cancer  kan  altid  och  i  alla  dessa  casus  exstirperas 


586  INKÖPET    AF   GOYSKA    MEDLET    MOT   KHAFTA. 

med  detta  medicamentet,  men  om  glandulse  ftro  mycket  ömme  och  store, 
så  fruktar  han  at  de  bryta  ut,  då  bröstet  är  läkt.  Plunket  har  aldrig 
brytt  sig  om  något  endast  att  curera  sjelfva  cancer,  men  Guy  brukar 
gerna  fontaneller  efter  bröstet  är  läkt.  Alla  kräftor  på  läppame  cureras 
utan  exeption,  största  delen  i  ansigtet,  exept.  då  stora  arterier  äro  angripne. 
Häraf  behagar  hr  archiatern  dömma,  huruvida  detta  är  specificum  eller  ej». 

Under  denna  ovisshet  sökte  Bjerchén  sjolf  utreda  medlets  natur 
och  trodde  sig  hafva  funnit  att  det  var  en  ört,  torkad  och  sönderstött 
till  pulver.  På  grund  af  lukt  och  smak,  men  hufvudsakligen  i  följd  af 
mikroskopisk  undersökning,  ansåg  han  sig  igenkänna  den  växt,  som 
sannolikt  utgjorde  det  6uy'ska  medlet,  och  skref  härom  den  ^Vs  ^^^^ 
till  Rosén: 

»Gud  gifve  att  någon  i  Sverget  kunde  utforska  medicamentet  Herr 
archiatern  nämde  ej  hvad  medicament  det  är,  som  synes  reussera  i 
lazarettet.  Guy  har  sagt  mig  att  hans  medicament  är  ett  vegetabile 
simplex,  som  skulle  göra  promptare  cur,  om  han  tordes  applicera  det 
färskt,  för  fnichtan  af  dess  upptäckande.  Det  är  således  efter  hans 
utsago  ett  fint  pulver  af  en  torkad  planta,  så  är  äfven  det  jag  nu  fått  till 
försök.  Jag  har  sett  honom  taga  det  i  munnen  till  V2  ^vintin  i  sender 
och  tugga  det  för  ^/^  timme,  således  kan  det  intet  vara  viride  acris*. 

Till  någon  klarhet  i  detta  hänseende  kom  Bjerchén  likväl  icke 
och  Guy  vägrade  bestämdt  att  uppgifva  sammansättningen  af  sitt  medel. 
Försök  måste  derför  göras  på  annat  håll.  Den  »»/g  skref  Bjerchén  till 
baron  Löwenhjelm: 

»Af  Herr  Archiater  Roséns  sista  ser  jag  äfven  Eders  Excellences 
nådiga  befallning  at  för  500  £  af  fnmtimret  lära  sielfva  medicamentet 
Jag  har  derför  kommit  öfverens  med  henne  at,  sedan  min  hemkomst  till 
Sverget,  hafva  samma  tillbud  öppet,  i  fall  jag,  efter  gorda  försök,  finner 
den  rätta  och  begärte  värkan  deraf.  Jag  har  derföre  af  henne  fått  till- 
räckeligt  qvantum  däraf.  Likaledes  har  jag  skaffat  mig  öfverflödigt  af 
den  öl  ten,  som  jag  misstänker,  så  at  försök  därmed  på  engång  må 
anställas.  Detta  låter  sig  nu  sä  mycket  säkrare  och  bättre  göra,  som 
jag  af  Guy  lärt  rätta  methoden  at  applicera  det». 

I  Sverige  hade  emellertid  ryktet  om  de  i  England  pågående  under- 
handlingarna  börjat   sprida  sig   och   det  väckte  de  svenske  kirurgemes 


INKÖPET    AF   GUYSKA    MEDLET   MOT   KRÄFTA.  587 

afund,  när  de  sågo  ett  stort  och  inbringande  område  af  sitt  verksam- 
hetsfält öfvergå  i  läkarenes  händer.  Man  kan  åtminstone  draga  denna 
slutsats  ur  följande  Roséns  bref  till  Bjerchén,  dat.  Stockholm  den 
275  1759: 

»Herr  doctorens  af  den  ^^/g  fick  jag  nu.  Skynda  nu  at  sluta  med 
Guy.  Herr  doctorn  har  fullmakt  på  de  bästa  conditioner  han  kan  erhålla. 
H varom  Hans  Excellence  skref  den  ^/g  och  äfven  nu  för  10  dagar  sedan. 
Schutzers  conduite  är  nedrig.  Det  är  ingen  chirurgus,  som  viste  af 
bref  vet  mer  än  han  och  Pfeiffer.  Om  de  stå  pä  knä  natt  och  dag, 
äro  de  ej  capable  at  bringa  ihop  1,000  p.  än  mindre  3,000.  Acrell  och 
alla  de  öfrige  giöra  nu  spe  af  honom  och  lärer  han  bli  alfvarsamt  klämd, 
om  man  kan  få  honom  till  bekännelse.  Societeten  har  ej  1,000  dal. 
kmt.  Köpmannen  känner  ingen  här.  Jag  menar  det  är  ett  dicktat  namn. 
Om  herr  doctorn  kan  af  damen  få  rätta  namnet  på  örten,  säger  Hans 
Excellence  L.,  at  herr  doctorn  gärna  må  ge  henne  500  pund,  utom  de 
3,000,  som  Guy  skall  ha,  i  fall  500  af  honom  ej  kunna  afprutas.  — 
Kom  i  Herrans  namn,  så  snart  mögeligit  är,  men  hel-lärd»  ^). 

Bjerchén  återkom  till  Stockholm  i  september  1759.  Tessin 
skref  i  sin  dagbok:  »Riksrådinnan  Löwenhjelm  dog  den  ^*/9  1759- 
Några  dagar  före  hennes  död  kom  D:r  Bjerchén  från  England,  som 
tillhandlat  sig  på  25  års  tid  den  läkedom  mot  kräftan,  som  i  fall  sjuk- 
domen ej  angriper  kjörtlarne  är  bepröfvad  ofelbar». 

Den,  så  att  säga,  konfidentiela  delen  af  köpet  var  sålunda  af 
Bjerchén  lyckligen  slutförd.  Redovisningen  återstod.  Under  sin  lång- 
variga fördröjda  vistelse  i  England  i  och  för  uppgörandet  af  köpet  med 
Guy  hade  Bjerchén,  utöfver  de  2,700  pund  sterling  dem  han  direkte 
utbetalat  åt  Guy,  blifvit  nödsakad  att  för  egen  räkning  lyfta  frän 
kreditivet  360  pund  till  bestridande  af  utgifter,  nödiga  för  affärens 
lyckliga  afslutande,  och  till  underhålls-  och  reskostnader.  I  bref  till 
Rosén  af  den  */e  skref  Bjerchén: 

»Jag  tillser  mig  dock  af  herr  archiatcrns  vanliga  grace,  att  herr 
archiatern  lärer  söka  bemedla  det  på  något  sätt  med  sundhetskom missionen. 
Herr  archiatern  vet  sjelf  bäst  huru  otillräckligt  mitt  stipendium  är  på  en 


')  Bergianska  brefsainlingon.    X:  206. 


588  INKÖPET    AF   GUYSKA    MEDLET   MOT    KRÄFTA. 

så  åyv  ort  som  London  är  och  isynnerhet  när  jag  förlorade  30  pund  på 
växelcoursen.  Doctor  Schultz  liade  en  dylik  förmån.  Jag  har  för 
donna  commissions  sknll  uppehållit  mig  halfparten  längre  här  än  jag 
eljest  gort,  haft  åtskilliga  omkostnader  m.  m.  Det  kunde  äfven  bli  en 
consideration  att  jag  för  kronan  hesjmrt  1,300  pund  sterling  af  de  4,000, 
som  voro  tillslagna,  oberäknadt  de  1,000  Hans  Excellenoe  Löwenhjelm 
ville  lägga  till,  förutan  de  1,500,  som  skall  återbetalas,  i  fall  parlamentet 
löser  in  det  af  Gu  v». 

Sedan  statskontoret  den  1  och  31  augusti  1759  anmält,  hurusom 
genom  anticipation  af  slottsbyggnadsfonden  en  summa  af  58,140  dal.  smt 
blifvit  i  tvenne  särskilda  terminer  utbetald  till  vexelkoutoret  för  de 
3,060  pund  sterling,  som  doktor  Bjerchén  i  London  lyfta  t,  förklarade 
k.  brefvet  till  sundhetskommissionen  af  den  ^'/lo  s-  å.: 

»Emedan  Wi  i  nåder  finna  godt  att  I  till  Oss  boren  insända  behörig 
räkning  öfver  hela  denna  utbetalning,  på  det  samma  räkning  sedermera 
till  statsoontoiret  må  varda  remitterad,  att  jemte  Wårt  nådiga  bref  af  den 
3  nästlidne  april  anmälas  hos  riksens  ständers  statsdeputation  på  nästa 
riksdag,  i  anseende  till  ersättningen  för  sagde  förskott  till  så  stor  del, 
som  då  kunde  brista,  sedan  hvad  igenom  edert  bemedlande  influtit 
vederbörligen  blifvit  afräknadt,  samt  att  för  öfrigt  den  aqstalt  af  eder 
fogas  må,  att  så  fort  något  härpå  igenom  eder  försorg  inflyter,  sådant 
genast  aflevereras  till  statscontoiret  i  afräkning  på  merberörde  förskott, 
ty  gifve  Wi  eder  det  till  behörig  verkställighet  i  nåder  tillkänna»  ^). 

Hvad  återbetalningen  till  statsverket  af  sjelfva  hufvudsumman 
vidkommer,  så  hade  väl  den  förhoppning  uttalats,  att  åtminstone  för- 
mögna personer,  hvilka  ville  begagna  sig  af  det  inköpta  medlet,  skulle 
medels  gåfvor  till  staten  visa  sin  erkänsla  derför.  Sundhetskommissionen 
förändrade  likväl  snart  sin  åsikt  härom.  I  underdånig  skrifvelse  till 
Kongl.  Maj:t  af  den  ^^3  ^'^60  yttrade  sig  kommissionen: 

»Men  utom  det  att  fä  af  dem,  som  hittills  blifvit  botade,  varit  i 
tillstånd  sådan  skyldighet  fullgöra,  bör  com missionen  till  E.  K.  M. 
nådigste  bepröfvande  underdånigst  hemställa,  huruvida  det  med  E.  K.  31. 


')   Någon   anmälan   hos  ständenia   om  det  med  statsmedel  bestridda  inköpet  af 
Guy's  kraftmedel  synes  likväl  icke  hafva  egt  rum. 


INKÖPET    AF   GUYSKA    MEDLET   MOT    KRÄFTA.  r)89 

höga  värdighet  och  rikets  heder  samt  andra  nationers  efterföljd  må 
kunna  förenas,  att  nndersåtare,  hvilka  till  större  delen  befinna  sig  uti 
knappa  vilkor,  förbindas  till  ersättning  af  de  medel,  som  till  inlösen  af 
ett  recept  för  allmän  nytta  blifvit  använde.  Commissionen  är  försäkrad 
att  med  tiden  en  och  annan  förmögnare  patient  torde  kunna  förmås 
godvilligt  något  till  berörda  ersättning  bidraga». 

Om   dessa   ekonomiska   förhållanden  vinna  vi  nödiga  upplysningar 
ur  k.  brefvet  till  sundhetskommissionen  af  den  ^/g  1760: 

»Uti  underdånigt  svar  af  den  12  nästlidne  martii,  angående  med. 
doctorens  Pehr  Bierchéns  negation  med  engelske  fältskären  Gny  till 
erhållande  af  denne  senares  botemedel  mot  kräftan,  andragen  I  huni 
bemälte  Bjerchon  i  denna  sin  förrättning  brukat  all  möjelig  försiktighet 
och  hushållning,  så  att  han  icke  allenast  fulleligen  länlt  methoden  vid 
racdicamentets  applicerande,  samt  blifvit  försäkrad  om  en  tillräckelig 
qvantitct  deraf  årligen,  utan  ock  i  det  nogaste  betingat  med  Ouy 
till  2,700  £  sterling,  hvilka  i  original  afhandlingen  finnas  qvitterade. 
Härvid  berätten  I  äfven  det  Bi  or ch en  väl  dessutom  disponerat  3G0 
pund  sterling  till  åtskilliga  andra  utgifter  under  de  sju  månader  han  sig 
för  denna  sak  i  London  skall  uppehållit,  men  som  han  icke  är  eller  skall 
vara  i  stånd  de  samma  så  verificeia,  som  uti  cronans  räkenskaper  ske 
bör,  så  hemställen  I,  om  icke  Oss  i  nåder  skulle  täckas  honom,  som  så 
lyckeligen  samma  värf  uträttat,  ifrån  vidare  redogörelse  för  ofvan  nämnde 
3G0  £  sterling  befria.  Ytterligare  anmälen  I  eder  hafva  fogat  den 
anstalt,  att  någon  skickelig  medicus  eller  chirurgus  med  första  skall  vara 
utsedd,  som  enligt  contractets  innehåll  och  för  dödsfall  skull,  tillika  mod 
Bjerchén,  får  fullt  förtroende  om  medicamentet  och  dess  applicerande, 
hemställandes  slutligen,  huruvida  de  till  detta  högtnyttiga  ändamål  af 
slottsbyggnadsfonden  anticiperade  och  utbctalte  58,140  dal.  smt,  hvilka 
Wi  väl  uti  nåd.  skrifvelsen  af  den  ^/^  och  ^Vio  ^^  1^59  godt  funnit, 
böra  till  någon  del  och  efter  handen  ersättas  af  de  patienter,  som  detta 
botemedel  nyttja,  må  på  berörde  sätt  värkställas,  hållandes  I  i  imder- 
dånighet,  i  anseende  till  anförda  skäl  och  omständigheter,  för  betänkeligt 
att  göra  en  sådan  utgift  till  ett  nödvändigt  vilkor  för  dem,  som  af  curen 
sig  vilja  betjena,  utan  ansen  det  för  lämpligare,  om  en  och  annan  för- 
mögnare patient  med  tiden  skulle  kunna  förmås  godvilligt  något  till 
förberördo  summas  ersättande  att  bidraga.  Och  på  det  nu  den  allmänt 
päsyftade  nyttan  af  detta  medicament  måtte  blifva  så  mycket  mohr 
lysande    och   flere    rikets    invånare    få   tillfälle  med  underdånig  vördnad 


590  INKÖPET   AF  OUYSKA    MBDLET   MOT   KRÄFTA. 


erkänna  denna  Wär  nådiga  författning,  hemställen  I  underd&nigst,  om 
icke  uti  pästtidningama  må  införas  det  cronan  inlöst  ett  sådaat  medi- 
cament  mot  kräftan,  och  att  de,  som  uti  sä  svår  sjukdom  sig  befinna, 
derom  kunna  med  d:r  Bierchén  correspondera,  samt  äfvea  samdige 
landshöldingar  anbefallas,  detsamma  i  länen  allmänt  kunnigt  göra. 

Som  Wi  nu  till  allt  detta  godt  funnit  att  lämna  Wårt  nådiga  bifall 
och  samtycke,  så  gifva  Wi  eder  sådant  härmed  till  svar». 

I  sin  praktik  använde  Bjerchén  »med  mycken  framgång»  det 
Gu y 'ska  medlet.  Sin  erfarenhet  nedlade  han  i  sitt  ^hiträdestal  om 
kräftskadarSy  skrofulöse  och  veneriske  sårs  och  svulbiaders  igenkänriamk, 
hållit  for  K,  Collegium  medicum  den  18  oktober- 17  7 U  *),  Stockholm  1772, 
i  hvilket  han  särskildt  framhåller  den  differentiela  diagnostikens  vikt  och 
betydelse  för  bedömandet  af  dessa  sjukliga  tillstånd  och  deras  behandling. 
Denna  hans  praktik  torde  hafva  varit  ganska  betydande,  ty  P.  J.  Bergius 
skref  redan  den  *®/i  1760  till  dr  B.  L.  Zeis,  läkare  i  S:t  Petersburg: 
»Fältskären  Ouy's  cur  mot  kräftan  (cancer)  utöfvas  här  med  största 
succ6s  af  doctor  Bierkeen,  som  liiot  25,000  plåtars  afgift  till  Mr  Guy 
blifvit  depositaire  af  denna  konst». 

Det  af  Bjerchén  hemförda  Guy 'ska  medlet  väckte  naturligtvis 
i  hög  grad  de  svenske  läkarencs  nyfikenhet  Förgäfvcs  ansträngde 
de  sig  att  utforska  den  hemlighet,  som  hvilade  doröfver.  Sedermera 
medicine  professorn  i  Åbo  Johan  Haartman  uttalade  sig  i  flera  bref 
om  Guy'ska  medlet  Redan  den  7ii  1759  skref  Haartman  till 
Abr.  Bäck: 

»Det  är  högst  Ixjklageligt  att  det  till  Sverige  komna  specificiun  mot 
kräftan  ej  skall  få  nyttjas  genom  andra,  än  endast  genom  D.  Bierkrn. 
Hvad  har  riket  för  sin  ansenlige  penningesumma  då  särdeles  vunnit?  I)e 
mäste  sådanc  sjuke  äro  i  landsorterna  och  fattiga  stackare,  som  blifva 
likasom  förr  ohulpne». 

Ytterligare  skref  Haartman  till  Abr.  Bäck  den  *7:,  l'^l- 


*)  Delta  Björkens  tal  finiios  öfversatt  till  tyska  (af  Ad.  Murray)  och  tryckt 
i  Göttingen  1775. 


INKÖPET    AF    OUYSKA    MEDLET   MOT    KRÄFTA.  591 

»Väl  vore  det,  om  vi  nu  kunna  lita  derpå,  att  Linn  se  i  Conium  är 
det  samma,  som  Störckens  Cicuta,  på  det  cancrosi  etc.  uti  Finland 
måtte  få  någon  hjelp!  Men  är  det  ingen  möjlighet,  herr  archiater,  att 
kunna  få  något  af  det  engelska  kräftpulfret  hit  öfver?  Herr  archiatem 
beliagar  föredraga  k.  Collegium  medicum  hosföljande  biskop  Nylanders 
bref,  som  är  i  nöden  stadd  och  på  det  ömmaste  äskar  hjelp  för  så 
pinsam  sjuka,  som  kräftan  i  tungan  är.  Jag  råder  dock  nu,  att  han 
skulle  sjelf  skrifva  derom. 

Jag  fick  af  D.  Hidén  ett  pulfver  han  fådt  af  archiater  Linnseus, 
som  sistnämnde  herre  trodde  vara  detsamma,  som  engelska  kräftpulfret, 
det  försökte  jag  på  en  med  cancer  i  läppen  i  lazarettet,  men  utan  minsta 
effect.  Om  det  var  för  litet  lämnar  jag  derhän,  men  det  hade  dock  bort 
visa  något,  t.  ex.  den  verkan,  som  det  i  början  åstadkommer». 

Ännu  flera  år  senare  frågade  Haartman  i  bref  af  den  **/6  ^^^^ 
Abr.  Bäck  om  det  Guy^ska  medlet.  »Kan  genom  herr  assessor 
Bjerchéns  död  Guy's  arcanum  mot  kräftan  blifva  mer  allmänt  och 
består  det  ej  af  Clematis  flammula?» 

Linné  synes  verkligen,  åtminstone  en  tid,  trott  sig  hafva  funnit 
sammansättningen  af  Guy's  kraftmedel,  alldenstund  han  i  ett  bref  till 
Sau  vages  i  Montpellier  af  den  2%  1761  yttrar  sig  häi^om  på  följande  sätt: 

»Conio  in  extracto  utuntur  multi  nostratium  in  morbis  chronicis  et 
obstnictionibus  glandulanim  cum  accessu  exoptato.  Pulverem  D.  Ouy, 
angli,  contra  carcinomata,  notum  sine  dubio  tibi  habes.  Nostrates  ab  eo 
emebant  pulverem  per  20  annos  usurpandum  pro  5,000  guineis.  At 
arcanum  non  revelabit:  Ego  tamen  indagavi  et  nunc  novi.  Mitto  hic 
inclusum  un  c.  Area  circum  carcinoraa  exorietur  modo  quocumque,  dein 
inspergetur  pulvis  quotidie;  pars  såna  ab  aegra  separatur  et  demum 
excidit  aegra.  Multi  hac  ratione  apud  nos  curati:  Si  plus  pulveris 
desideras,  mittam». 

Hemligheten  af  det  Guy'ska  medlet  bevarades  likväl  troget  af 
Bjerchén.  Han  var  dock  berättigad  att  för  dödsfalls  skull  under 
tysthetslöfte  meddela  sin  kännedom  derom  åt  en  annan  läkare.  Enligt 
coUegii  mcdici  protokoll  den  ^4  1770  anmälde  Bjerchén  på  tillfrågan 
af  kollegium,  »att  han  med  professor  Schulzenheim  communicerat 
sin  kunskap  om  kraftmedlet»  samt  yttrade  för  öfrigt  i  en  skrifvelse  af 
samma  dag: 


592  INKÖPET    AF   GOTS  K  A    MEDLET   MOT   KRÄFTA. 

»Med  det  första  ämnar  jag  äfven  till  det  allmännas  satis&ction 
inlämna  till  k.  Collegiam  en  omständelig  och  uprigtig  berättelse  om 
kraft  remedens  wärkan  här  i  Swerigit,  hwilka  och  huni  många  som 
derigenom  blifvit  hulpna  och  vid  hwad  tillfällen  den  både  lyckats  och 
misslyckats  och  hwad  hinder  som  mött  mig  och  warit  wållande  att  det 
allmänna  hitintills  icke  kunnat  draga  all  den  förmån  och  nytta  af  detta 
läkemedel,  som  dess  beskaffenhet  eljest  medgifver  och  jag  altid  päsyftat 
och  önskat». 

Ouy  torde  mellertid  hafva  dött  kort  derpå,  eftersom  Bjerchén 
enligt  koUegii  medici  protokoll  den  ^^9  l^*^!  ^^^^  nödigt  att  till  d:r 
Henrik  Gahn,  som  den  tiden  vistades  i  London,  öfversända  en  afskrift 
af  sin  öfverenskoraraelse  med  Gny,  för  att  bevaka  sina  rättsanspråk 
hos  arfvingarne.  Sjelfva  originalafhandlingen  synes  Bjerchén  hafva 
senare  i  samma  syfte  sändt  till  Envoyén  von  Nolcken^).  Sjelf  dog 
Bjerchén,  som  1771  blifvit  assessor  i  collegium  medicum  och  adlad 
1773,  redan  den  2»/^  följande  år. 

Några  år  efter  af  Bjerkéns  död  uppstod  i  collegium  medicum  fråga 
om  bekantgörandet  af  Ouy's  kraftmedel.  J.  L.  Odhelius  anmälde 
nämligen,  att  han  af  en  händelse  hos  aflidne  Bjerkén  sett  det  ämne, 
hvaraf  han  beredt  det  engelska  kräftpulvret,  sedan  detsamma  icke  mera 
kunnat  erhållas  från  England  ^).  Mod  anledning  häraf  anmälde  kollegium 
hos  konungen  i  skrifvelse  af  den  ^Yia  1"^^^ 

icke  blott  att  engelske  kirurgen  Gyu's  kraftmedel  genom  ass. 
Bjerchéns,  von  Schulzenheims  och  Oahns  samfälta  försök  blifvit  till 
sammansättningen  bekant,  utan  äfvcn  att,  sedan  Kongl.  Maj:t  och  kronan 
inköpt  hans  applicationssätt  af  detta  roraede  emot  kräftan,  med  förbindelse, 
under  5,000  punds  sterlings  vite,  att  Gny  på  sin  sida  samma  mmede 
sjelfkraft  vid  vissa  utsatta  tider  skulle  hit  till  Stockholm  öfversända  och 
assessor  Bjerchén,  genom  hvilken  detta  köp  skedde,  deremot  eller  de, 
som  -efter  honom  curen  skulle  handhafva,  hvarken  medlets  applicationssätt 
bekant  göra  eller  dess  beståndsdelar  upptäcka,  om  de  än  under  nyttjandet 
skulle    påfinnas,    så    hafva  professor  von  Schulzenheim  samt  assessor 


*)  Collegii  medici  protokoll  don  'V„  1777. 
»)  Collegii  medici  protokoU  den  *7,i  1777. 


INKÖPBT   Ar   OUTSKA.   MBDLET  MOT   KRÅFTA.  5U3 

Gahn,  hrilka  efter  Bjerchéns  död  curen  handhaft,  förklarat  sig  villige 
att  utan  vedergällning  meranämnde  remede  uptäcka,  om  de  befriades 
ifrån  det  vite  af  5,000  pund  sterling,  som  efter  contractet  förbundit  dem, 
att  detsamma  hittills  tyst  hålla.  Då  contractet  blifvit  brutet  på  Guy's 
sida,  i  det  hvarken  han  sjelf  i  lifstiden  eller  hans  arfvingar  sedermera  på 
många  år  å  de  utsatte  terminerne  kräftremedet  hitsändt,  hvarigenom  i 
senaste  tider  intet  annat,  än  det  här  tillverkade,  blifvit  nyttjadt», 

hemställde  GoUegium  det  prof.  Schulzenheim  och  assessor  Gahn 
äfven  å  deras  sida  måtte  befrias  från  kontraktets  uppfyllande  och  utan 
fara  för  det  utsatta  vitet  få  upptäcka  medlet.  Härå  lemnade  Kongl. 
Maj:t  i  bref  af  den  ^^/^^  s.  å.  det  svar,  att 

»då  vid  contractets  af  slutande  ett  vite  för  uptackten  blifvit  utlyst, 
kunna  Wi  icke  därvid  göra  någon  ändring  utan  Guys  arf vingars  kun- 
skåp,  utan  låta  nu  genom  Wår  Envoyé  vid  Angelska  hofvet,  Cammar- 
herren  och  Commendeuren  af  Wår  Nordstjeme  Orden,  Baron  vonNolcken 
dem  förständiga,  att  medicamentet  härstädes  blifvit  fullkomligen  utrönt 
och  uppfunnet,  och  att  de  icke  längre  kunna  fordra  det  ingångna  con- 
tractets fullgörande  af  Bierkéns  executorer,  än  de  sina  ingångna  för- 
bindelser uti  alt,  hvad  pä  dem  ankommer,  uppfyUa». 

Under  årens  lopp  synas  åtminstone  Guy's  arfvingar  icke  hafva 
uppfyllt  do  ingångna  förbindelserna,  alldenstund  Bjerkén  blef  tvungen 
att  börja  rättegång  med  dem.  I  bref  af  den  2%  1773  från  kansli- 
presidenten Ulrik  Scheffer  till  svenska  envoyén  i  London  baron 
Nolcken  uppmanades  denne  att  såsom  förut  bevaka  Bjerkéns  intresse 
i  denna  rättstvist. 

Dessa  förvecklingar  måtte  hafva  fortgått  ganska  länge,  alldenstund, 
sedan  coUegium  medicum  1782  förnyat  sin  begäran  att  Guy's  medel 
finge  bekantgöras,  ett  k.  bref  af  den  *V«  s-  ^  underrättade  kollegium 
derom,  att  ordres  afgått  till  baron  von  Nolcken  »att  söka  bringa 
Guy's  arfvingar  till  uppfyllande  af  det  med  deni  ingångna  contractet, 
angåonde  uppgiften  af  det  engelska  kräftpulvrcts  rätta  composition 
med  mera». 

Ett   ofientliggörande  af  det  Ouy'ska  kraftmedlets  sammansättning 

har   likväl,   författaren    veterligen,   icke   kommit   till  stånd.     Visserligen 

38 


594  CBNSUR   AF   MBDIC1NSKA   SKRIFTER. 


lofvade  D.  v.  Schulzenheim  uppgifva  dess  beståndsdelar,  men  coUegii 
roedici  protokoll  inneh&lla  icke  något  i  detta  afseende^). 

Hvad  var  då  det  Giiy'ska  kraftmedlet,  torde  mången  fråga?  Det 
s.  k.  Plunkets  pulver,  hvilket  till  verkan  och  användningssätt  fullkomligt 
öfverensstämde  med  G  uy 's  kraftmedel,  bestod  af  Ranunculus  (flammula?), 
fenkål,  svafvel  och  hvit  arsenik,  som  med  äggula  gjordes  till  en  deg  och 
lades  på  kräftknölen,  ehuru  det  äfven  kunde  nyttjas  i  torr  form^).  Det 
var  af  kinirgen  Plunket,  som  Guy  köpte  sitt  hemliga  medel  och, 
såsom  af  de  ofvan  meddelade  brefven  framgår,  erhöll  Plunket  hälften 
af  den  summa  Bjerkén  erlade.  Man  måste  derför  draga  den  slut- 
satsen, att  arsenik  utgjorde  hufvudbeståndsdelen  i  det  Guy 'ska  kraft- 
medlet Som  bekant,  har  arsenik  af  de  äldre  läkarene  länge  begagnats 
i  kräftartade  sjukdomar. 


3.    GensuF  af  medleinska  skrifter  oeh  kontrollen  öf?er  areana. 

Med  frågan  om  areana  förbinder  sig  på  det  närmaste  rättigheten 
att  i  tryck  offentligen  tillkännagifva  försäljningen  af  vissa  läkemedel 
eller  som  sådana  utropade  ämnen.  Härmed  sammanhänger  äfven  cen- 
suren af  medicinska  skrifter  öfverhufvud.  Dessa  frågor  kunna  derfor 
behandlas  tillsammans. 

Redan  1683  års  privilegier  och  1688  års  medicinalordning  förbjödo 
qvacksalfvare  att  utbjuda  sina  »bedrägliga  och  högst  skadliga»  till  sam- 
mansättningen hemliga  medel. 

Sedermera  begärde  coUegium  medicum  i  skrifvelse  till  kansli- 
kollegium af  deu  Vi2  1708,  att  »skrifter  in  medicina  et  naturalibus  måtte 
komma  under  collegii  medici  censur,  förr  än  de  till  trycket  befordras». 
Närmaste  anledningen  dertill  var  den  originelle  provinsialläkarens  i  Öster- 
götland  Magnus   Gabriel  von  Block's  yttrande  om  Paracelsus  i 


^)  Collegii   medici  protokoll  den  Vs  1776.    Några  handlingar  rörande  O  ny  ska 
kiäftmedlet  har  förf.  icke  heller  funnit  i  svenska  medicinalstyrelsens  arkiv. 

')  »Veckoskrift  för  läkare  och  naturforskare»  V.    Stockholm  1784,  sid.  855. 


CENSUR    AF   MEDICINSKA   SKUIFTER.  595 

en  hans  skrift  ^Åtskilliga  anmärlmingar  of  ver  dessa  tiders  falska 
astrologiska,  phantasiiska,  enthusiastiska  PrognosUker  m.  m,  link. 
1708.  Medels  skrif velse  af  den  ^/^^  1708  bestämde  kanslikollegium 
att  alla  utkommande  medicinska  skrifter  skulle,  innan  de  utkommo,  af 
collegiura  medicum  granskas.  Då  Block  sedermera  utgaf  :> Åtskilliga 
anmärkningar  öfver  närvarande  pestilentias  beskaffenhet,  motande, 
botande  och  utrotande  uti  OstergöthlandT^ ^liuk.  1711,  tog  sig  coUegium 
medicum  ånyo  anledning  att  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  *Yi 
s.  å.  anmäla,  att,  »sedan  det  som  af  andra  medicomra  skrifter  utdragit 
är,  afsöndrats,  består  det  öfriga  (i  detta  arbete)  som  mästendels  af  idel 
sjelftagit  beröm,  picquer  och  andra  orediga  påfund»,  och  begärde  kolle- 
gium, :»om  icke  mehrbemälte  tractat  till  att  hämma  des  autoris  egen- 
villige  gensträfwighet  och  förekomma  wijdare  oredo,  skulle  förbindas  att 
komma  i  dagsliuset,  till  dess  ogräset  igenom  wederbörande  deruthur 
tilbörligt  finge  ränsas». 

Derefter  förklarade  k.  brefvet  af  den  *^/7  1713,  att  utan  coUegii 
medici  tillstånd  må  medikamenter  icke  till  salu  utbjudas  och  tillhörde 
det  kanslikollegium  att  hålla  hand  deröfver,  att  sådant  icke  utan  veder- 
börligt medgifvande  finge  i  allmänna  tidningar  och  skrifter  införas^). 

Vid  den  ännu  allmänt  rådande  bristen  på  tidningar  blef  det  sed 
att  medels  särskildt  tryckta  tillkännagifvanden,  hvilka  utdelades  i  husen, 
sprida  underrättelse,  när  och  hvar  vissa  läkemedel  stodo  till  köps.  I 
dessa  s.  k.  »advis»  prisas  de  utbjudna  varorna  i  de  mest  öfverdrifna 
uttryck.  Då  kunde  det  någongång  hända,  att  coUegium  medicum  å  sin 
sida  i  en  äfvenledes  tryckt  och  utdelad  »advis»  varnade  allmänheten 
för  dessa  bedrägerier. 

Efter  en  tid  anhöll  collegium  medicum  ånyo  i  skrifvelse  till  kansli- 
kollegium af  den  ^V^  1750,  *att  alla  skrifter,  som  på  något  sätt  röra 
medicinen  och  anmälas  att  tryckas,  borde  hänvisas  till  collegium  medi- 
cum att  öfverses,  utan  att  collegium  dock  vill  vara  medicinska  facul- 
tetema  i  riket  till  något  förfång».  Äfven  klagade  kollegium  deröfver,  att 
»quacksalfware  och   landslöpare   genom   tryckta   sedlar   få  utbjuda  sina 


^)  Se  detta  arbetes  föi'sta  del,  sid.  135. 


506  KONTROLL  ÖFVER  ARGANA. 

bedrägeliga  droguer,  ja  det  går  så  långt  att  uti  gazetterna  och  Weeko- 
bladet  insinuationer  af  sådana  medicamenter  dageligen  finnas».  I  bref 
till  coUegium  medicum  af  den  »Vu  1*^00  biföll  kanslikollegium  dertill 
att  »Censor  regius  icke  må  låta  böcker  i  medicin  utkomma,  innan  de 
af  collegium  medicum  blifvit  gillade  och  att  ingen  kundgörelse  om 
medicamenter  i  gazetterna  eller  eljest  tillätes,  hvilka  af  dem  utbjudas 
som  för  doctores  medicinse  icke  ärkiände  och  antagne  äro,  med  mindre 
Hr  Archiaterns  eller  dens  påskrift,  som  dess  ställe  företräder,  derom 
kan  uppvisas».  På  förslag  af  kammar-,  ekonomi-  och  kommerse  depu- 
tationen  vid  1752  års  riksdag  utfärdades  k.  brefvet  till  collegium  medi- 
cum af  den  ^^/w  1752,  som  stadgade,  att,  »emedan  allehanda  arbeten 
utkommit,  hvilka  innehålla  föreslagna  botemedel  för  sjukdomar,  hvaraf 
dock  somliga  ej  allenast  äro  hjelplösa,  utan  ock  åtskUliga  skadeliga  och 
dödande»,  borde  alla  medicinska  skrifter  af  collegium  medicum  censureras, 
»det  dock  undantagit  hvad  af  faculteterna  vid  academierna  eller  af  wår 
vetenskapsacademie  utgifves,  så  att  I  boren  gemensamt  vara  ansvariga 
för  det,  som  under  eder  censur  utgifwes  i  fall  något  skadeligt  och  emot 
theori  och  praxin  stridande  skulle  hädanefter  utkomma».  Dock  skulle 
dessa  skrifter  ytterligare  genomses  af  censor  regius. 

När  collegium  medicum  ännu  en  gång  gjorde  framställning  om 
censur  af  utkommande  medicinska  skrifter,  biföll  Kongl.  Maj:t  dertill 
i  skrifvelse  till  hofkanslern  af  den  ^5/^  1807  och  skulle  skild  kungörelse 
derom  utfärdas^). 

Beträffande  arcana  var  förhållandet  likväl  icke  rätt  klart  När  d:r 
Johan  Haartman  (i  Åbo)  till  collegii  medici  censur  inlemnade  sin 
sedermera  1759  tryckta  bok  » Utiderräftelse  om  de  mast  gångbara 
sjukdomars  igejikännande  och  motande  genom  lätta  och  enfaldiga 
hiisniedeh,  hade  han  deruti  infört  uppgift  på  raedikamenter,  hvilkas 
sammansättning  icke  var  känd  ^).  I  följd  af  kanslikoUegii  redan  nämnda 
bref  af   den   ^Vii   1^50   var   det   pra)ses   i  collegium  medicum  ensamt 


*)  Se  om  dessa  förhållandea  detta  arbetes  första  del,  sid.  182. 

•)  Vid  collegii  medici  sammanträde  don  ^^^z,,  1765  uppgaf  Haartman  samman- 
sättningen af  de  läkemedel  han  upptagit  i  sitt  hasapotck.  De  apotekare,  som  det 
begärde,  skulle  enligt  Haartmans  önskan  få  del  af  fonnlema. 


KONTROLL   OFVEtt   AROANA.  597 


förbehållet  att  genomse  sädant,  »som  uppgifvarene  vilja  hafva  i  tystnad, 
i  afseende  hvaraf  archiatem  icke  kunde  lämna  collegium  del  af  pro- 
vincialmedici  dr  Haartmans  omtalta  compositioner».  Med  anledning 
häraf  och  »då  samma  bref,  såväl  som  18  §  i  provinciahnedici  instruc- 
tionen,  som  tillåter  provincialläkarene  att  få  bereda  ett  eller  annat  i 
allmänhet  okändt  medicament,  jämväl  kunna  missbrukas,  enär  hela  hus- 
och  reseapothek,  som  innehåUa  många  compositioner,  derunder  begripas^, 
anhöll  collegium  medicum  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^^12  1 '^^'^ 
»till  befordran  af  ett  till  alla  delar  wälbestält  medicinalwärk  det  Eongl. 
Majrt  ville  göra  den  författning,  att  hädanefter  alla  medicamenter  af  hvad 
namn  de  vara  må  och  alt  det,  som  eljest  angår  hälsans  skötsel  och  genom 
tryck  skall  göras  allmänt,  måtte  öfverlemnas  till  coUegii  samfälta  ompröf- 
vande  och  censur,  då  de  s.  k.  compositioner  af  arcana  under  tysthetslöfte 
kunna  förvaras  hos  collegium  och  icke  bortdö  med  hvar  pneses,  som  nu 
sker  samt  ligga  förseglade  med  collegii  och  uppfinnarens  sigiller  och  dessa 
sigiller  ej  brytas,  förrän  det  pröfvades  högst  nödigt».  Medels  k.  brefvet 
af   den    *7io    l^^^S  biföll  Kongl.  Maj:t  denna  collegii  medici  hemställan. 

Enligt  collegii  medici  instruktion  af  den  ^7?  1^74  ålåg  det  kolle- 
gium tillse  att  inga  utländska  arcana  eller  andra  medikamenter  till 
menighetens  bedragande  finge  af  obehöriga  personer  införskrifvas  och 
försäljas.  I  k.  brefvet  af  den  ^/jo  1774  förklarade  likväl  Kongl.  Majrt 
sig  icke  kunna  bifalla  till  det  af  kollegium  begärda  förbudet  emot  inför- 
skrifning  och  försäljning  af  utländska  medikamenter,  emedan  vid  nog- 
grannt  handhafvande  af  redan  derom  utgifna  författningar  allt  missbruk 
och  underslef  i  detta  afseende  kunde  förekommas. 

Börande  taxering  af  läkemedel,  som  en  läkare  ville  för  någon  tid 
hålla  hemliga,  och  apotekarens  förhållande  dervid,  innehöll  medicinaltaxan 
af  den  •/s  l^**^*^  den  föreskriften,  att  apotekaren  på  koUegii  befallning 
egde  insända  kompositionen  förseglad  ^). 

Härvid  förblef  det  under  en  lång  följd  af  år.  Först  den  ^u  1810 
inlemnade  collegium  medicum  förslag  till  omarbetning  af  författningarna 
rörande  »hemligt  hållna  läkemedels  upptäckande  och  deras  innehafvares 


<)  Jfr  här  ofvan  sid.  518. 


596  KONTROLL    OFVER    ARGA  NA. 


uppmuntran,  alldenstund  coUegium  anser  det  vara  en  oryggUg  princip 
för  den  offentliga  helsovården  i  riket,  att  till  allmänheteii  icke  af  någon 
person  får  utbjudas  eller  föi*8äljas  något  hemligt  läkemedel,  utan  att  det 
hos  collegium  blifvit  undersökt  och  tillståudsbref  dertill  i  faststäld  ord- 
ning erhållits^.  I  följd  af  denna  hemställan  anbefallde  k.  brefvet  af 
den  ^72  1^11  kollegium  att  inkomma  med  underdånigt  betänkande, 
huruvida  något  tillägg  kunde  behöfvas  i  nu  gällande  författningar  emot 
qvacksalfveri  och  obehörigt  försäljande  af  s.  k.  arcana,  »men  i  öfrigt 
i  afseende  så  väl  på  tillståndsbref  och  privilegia  exclusiva,  som  belöningar 
för  curmethoder  och  läkemedel  hyse  Wi  till  eder,  utan  någon  ny  före- 
skrift, det  nådiga  förtroende,  att  I  vid  hvatje  särskildt  tillfälle  efter 
förefallaade  omständigheter  iakttagen  hvad  till  befrämjande  af  läkare- 
vården är  nödigt  och  nyttigt». 


XXIV. 


HÄLSOKÄLLOR. 


1.    Brunnsprivilegier. 

Med  synnerlig  förkärlek  vinnlade  sig  under  förra  seklet  Sveriges 
läkare  ora  upptäckandet  af  hälsokällor  eller  surbrunnar,  ordet  härledt 
från  det  tyska  »Sauerbrunnen»,  »Sauerwasser*.  De  enskilde  provinsial- 
läkarene  sökte,  en  hvar  i  sitt  län,  att  finna  sådana  och  det  ansågs  som 
en  stor  förtjenst  att  hafva  kunnat  öka  de  redan  förut  kända  hälsokällornas 
antal  med  nya.  Förutom  den  kemiska  undersökningen  af  vattnets 
beståndsdelar  fordrades  det  att  utröna  dess  hälsobringande  egenskaper 
och  kunna  uppvisa  en  mängd  sjukdomsfall,  der  detsamma  visat  sig  väl- 
görande. Hvarje  ny  upptäckt  hälsokälla  skulle  anmälas  i  collegium 
medicum  och  vinna  dess  godkännande,  innan  den  finge  begagnas  ^). 

Det  var  egentligen  Urban  HjsBrne,  som  först  väckte  ett  allmän- 
nare intresse  för  de  svenska  mineralkällorna.  Genom  talrika  skrifter 
sökte  han  utbreda  kännedom  om  deras  sammansättning  och  egenskaper, 
jämte  det  han  uppmanade  till  fortsatta  undersökningar  öfver  deras  före- 
kommande. Bland  Hja3rnes  hithörande  arbeten  må  här  isynnerhet 
nämnas  de,  hvilka  tjenat  den  följande  tidens  läkare  till  föresyn  och 
vägledt  dem  på  detta  område.    Bland  dera  må  anföras: 


*)  Collegium  medicum  underrättade  den  "/g  1734  ägaren  till  en  ny,  i  tidningarna 
anmäld  surbmnn  i  Härads  socken,  Rödemianland,  nära  Strengnä.s  »det  ingen  publication 
bordt  sko,  innan  vattnet  blifvit  examineradt  och  af  k.  CoIIegio  approberadt,  hvarföre 
det  bör  insändas  till  Collegium,  så  fi*amt  det  skall  erkännas  för  ett  rätt  mineral-  och 
helsovatten». 


(K)2  BKUNNSPKlVlI.EniEK. 


Den  lilla  vattenj)rofvaren,  hvanyenom  ds  rätta  och  helsosamma 
»firbrunnar  ifrån  de  falska  eller  gemeria  Jernvatten,  soni  här  och  der 
i  värt  k\  fädernesland  finnas^  igenkämias  och  åtskiljas.  Stockholm 
1683;  och 

Kort  anledning  till  hälsobrunnars  och  mineralvattns  up^pletande, 
bepröfvande  och  brukande,  efter  gifna  låfren  till  det  högtberlhnmeUge 
Konungarikets  i  Nornge  loflige  inbyggare  stäldt  Stockholm  1707.  Andra 
upplagan.    N3'köping  1760. 

Af  detta  arbete  finnes  en  latinsk  öfversättning  om  72  sid.  och  en 
tysk  öfversättning  om  69  sid.,  begge  tryckta  i  Stockholm,  men  utan  angifna 
tryckningsår. 

Ännu  må  i  sammanhang  härmed  meddelas  utdrag  ur  Urban 
Hjcornes  bref  till  landshöfdingen  Gustaf  Cronhielm,  dateradt  Stock- 
holm den  1%  1701: 

»Jag  war  för  någon  tijd  sedan  med  herr  doctor  Skragge  uthi 
Fläckoboo  och  bcsagh  sampt  proberdde  Sätra  5  bininnar,  af  hvilka  jag 
dhe  3  kallade  Trefaldighetz  brunnar,  befant  afF  särdeles  qvaliteter,  så  at 
jag  hoppas  det  desse  wattn  de  Medewijske  lijtet  lära  efftergifwa,  och  i 
wisse  siukdommar  til  äfventyrs  öfwergå,  som  i  miälte  siiikdommar,  hierte- 
klappningar,  hwijta  flussen,  mensibiis  tam  retentis  quam  nimiis,  in 
arthritide  vaga  scorbutica,  så  wäl  som  alla  scorbuti  generibus,  hwar  om 
nu  wore  för  wijdlöfPtigt  at  bandia.  I  baad  hoppas  jag  at  dhe  mycket 
stöiTo  curer  lära  giöra  än  Medwij,  warandes  aff  mineralier  mycket  rijkare 
än  dhe  förra:  och  ehuru  väl  at  synlige  Victrioli  flores  opp  i  jorden  efflo- 
rescera.  så  äro  de  dock,  som  jag  i  laboratorio  försökt,  så  flychtige  att 
de  ingalunda  ehuru  lindrigt  dhe  hanteras,  til  något  corporaliskt  Yictriolam 
eller  sal  victriolatum  kunna  bringas,  och  det  mig  aldra  mast  behagar, 
at  desse  brunnar  äro  uthi  högwälbome  herr  landzhöfdingens  tijdh  komne 
i  bruuk,  hwilken  heder  ingen  af  dhe  förre  herrar  landzhöfdingar  har 
kunnat  belefwa,  ty  in  ventio  alicujus  acidula)  är  intet  så  ringa  ting,  som 
nian  troor.  1  Tyskland,  Franckrijke  och  Engeland,  enär  sådant  skeer, 
blijr  der  aff  ett  starkt  roop  och  alla  avisor  fulla,  och  dhe  som  dbet 
upf  unnit  eller  i  bruuk  bracht,  med  särdeles  nådetecken  ansedde.  Revera 
är    det    en    särdeles  wälsignelse,    at    dhe   i    herr   landzhöfdingens   tijdh 


BRUNNSPKIYILBGIBK.  603 


upkommit,    förhoppandes   jag   at    dhe    med    tijden    lära   komma   i  större 
renomé  än  man  troor  och  täncker»  ^). 

Hvilken  vikt  man  denna  tid  fäste  vid  dessa  surbrunnar,  ser  man 
deraf,  att  man  sökte  utverka  åt  dem  vissa  af  Kongl.  Maj:t  bekräftade 
privilegier.  Det  äldsta  är  Karl  XI:s  »brunnsplacat»  af  den  ^/g  1681  för 
Medevi,  som  upptäcktes  1677  och  undersöktes  af  Urban  Hjaorne  föl- 
jande år.  Yttermera  utfärdades  för  Medevi  särskilda  ordningsregler, 
hvilka  sedermera  tjenade  till  förebild  för  dem,  som  infördes  och  följdes 
vid  andra  hälsokällor.  Dessa  ordningsregler,  hvilka  klart  afspegla,  huru 
man  den  tiden  tänkte  sig  bäst  kunna  bibehålla  ordning  och  god  sed  vid 
hälsokällorna,  må  här  meddelas: 

»Kongl.  Maj:ts  Råds  förordning  dem  til  rättelse  och  efterlefnad, 
som  wid  Medevii  suurbrunn  sig  uppehålla;  gifven  Stockholm  den  ^^/j 
anno  1707. 

1.  Ho  som  med  wåld  eller  list  sig  intränger  uti  de  rum,  en  annan 
uthi  rattan  tid  tingat  hafwer  och  denippä  undfåt  wederbörandes  tilsägelse, 
skal  bota  tiugu  dahler  smt  och  wara  förpligtig  genast  att  utflytta  för 
rätta  hyresmannen. 

2.  Ingen  skal  lofgifwit  wara,  at  taga  nycklarne  til  något  rum  ifrån 
den,  som  deruthur  utflyttar,  med  mindre  det  sker  med  rätta  husägarens 
eller  des  ombudsmans  samtycke,  icke  eller  bör  någon  sitt  husgeråd  uti 
de  af  en  annan  bebodde  rum,  för  den  sammas  afresa,  inflytta  låta,  wid 
tiugu  dal.  smt,  så  framt  han  icke  med  husägandeu  och  den  utflyttande 
derom  sig  förent,  dock  ware  ingen  förbjudit,  om  han  sjelf  wil,  uti  sina 
hyrda  rum  a  t  intaga  någon  sin  wän,  allenast  att  äganden  derigenom  uti 
des  rätt  intet  förnär  sker. 

3.  De  som  egit  kosthåll  hafwa  måste  sig  åtnöja  med  sådan  beqväm- 
lighet,  som  der  finnes,  skolandes  ingen,  som  icke  desto  manstarkare  i  et 
matlag  är,  wägra  en  annan  at  koka  i  det  samma  kök,  som  han  först  kan 
intagit  hafwa,  skickandes  man  sig  pä  sådan  händelse,  såsom  altid  tilförcne 
brukligit  warit,  at  twå  hushåld  sig  med  et  kiök  och  en  kiällare  uti  enighet 
behielpa,  den  det  icke  efterlofwer  bote  niie  dahler  smt. 


')   Finnes    tryckt   på   ett  enskildt  blad  i  liten  8:o  och  förvaras  bland  Karolinska 
institutets  samlingar. 


604  BRUNN8PRITILB0IER. 


4.  Ingen  fördriste  sig  at  skicka  någon  uppå  landswSgame  och 
upkiöpa  hvad  som  af  almogen  deromkring  kan  til  samteliga  bmnns- 
giästernas  uppeh&lle  tilföras,  uti  upsåt  sedermera  at  wilja  det  stegra  och 
igen  försälja,  wid  straff  af  tijo  dahler  silfvermynt  för  hvar  gång  en  sådan 
derutinnan  beträdea. 

5.  Om  något  oliud  förorsakas  medelst  dryckenskap,  bote  den  som 
brotslig  är  tjugu  dahl.  smt  och  den,  som  dryckerna  sålt  hafver,  tijo 
dal.  smt. 

6.  Alt  öhl,  win  och  brännewins  s9lgning,  buller,  klotkastande, 
gångande,  dantz  och  lek  ware  förbjudet  under  gudstiensten  om  helgedagar 
och  bönestundeme  om  söcknedagar,  så  ock  sedan  klåckan  nije  om  aftonen 
ringt  är,  bryter  någon  deremot  bote  tio  dal.  smt. 

7.  Ingen  eho  han  wara  må,  skal  understa  sig  at  med  ord  eller 
åtbörder  något  at  företaga,  som  kan  gifva  någon  förargelse,  särdeles  uti 
kyrkan,  mindre  någon  i  ringaste  måtto  upsätel:  skämta  och  förtöma,  så 
at  han  deraf  kunde  lida  mehn  och  hinder  i  des  brunnscur.  Den  deremot 
sig  förfar  bote  femtio  dahl.  smt. 

8.  Den  som  befinnes  föra  hundar  med  sig  i  kyrkian  under  Giids- 
tjensten  eller  på  brunnsgården  under  wattudrickandet  skal  bota  hwar 
gäng  en  dahler  smt. 

9.  Emedan  en  hop  onödiga  ceremonier  wid  suurbrunneu  sig  inritat 
hafwa,  såsom  hwar  morgon  at  skicka  i  kring  til  giästerna  och  låta  för- 
nimma om  deras  tillstånd,  hwaraf  de  som  sjuklige  äro  oroas,  ty  skal 
sådant  härmed  aldeles  wara  afskaifat,  dock  ware  ingen  förment  att  låta 
fråga  efter  dens  tilstånd,  som  uti  sjukdom  eller  någon  swår  anstöt 
råka  kan. 

10.  Alla  uti  föregående  puncter  stadgade  böter  gånge  til  de  fattige 
och  den,  som  de  ålagde  böter  intet  förmår  erlägga,  plikte  med  fängelse 
eller  stånde  för  påhlen. 

11.  Emedan  på  de  ställen,  der  vagnar  och  annat  resetyg  förwaras, 
ingen  stängsel  är,  så  att  ofta  händer  att  sådant  blifver  skadat  eller  fÖr- 
derfwat  af  en  hop  löst  och  wanartigt  folk,  ty  skal  den,  som  öfvertygas 
det  giort  hafwa,  med  fängelse  på  watn  och  bröd  straffad  warda  efter  som 
des  brått  större  eller  mindre  befinnes  och  brunnsrätten  skäligt  pröfvar. 
Eho  som  eljest  begår  snatt-  och  tjufweri,  ehuru  litet  det  wara  må,  skal 
plichta  med  några  dagars  fängelse  på  watn  och  bröd,  eller  med  stående 
wid  en  pålile  och  sedan  förvisas  ifrån  brunnen. 

12.  Ingen,  som  af  brunns  intendenten  tiänligen  anmodas  kan,  bör 
utan    laga    förfall    undandraga  sig  att  vara  bisittare,  när  ransakning  och 


BBUNNSPRITILSGIBR.  605 


brunnsrätt  hållas  skal,  och  eho  som  til  böter  fSld  warder,  betale  dem 
willigt.  Men  skulle  någon  sätja  sig  emot  den,  som  af  bruns  intendenten 
förordnad  blifver  at  utkräfva  böterne;  då  bote  den  samma  dubbelt*. 

Så  snart  Medevi  erhållit  sina  ordningsstadgar  fastställda,  begärde 
collegiuni  medicum  i  skrifvelse  af  den  ^/g  1709,  »att  Eders  Kongl.  Maj:t 
ville  de  Medevi  surbrunn  förundta  förordningar  extendera  till  Wårby, 
Eiibla,  Fablun  samt  Norrby  och  Wiksbergs  surbrunnar,  på  det  en  sådan 
välsignelse,  hvarmed  Gud  E.  Kongl.  Maj:ts  rijke  benådat,  måtte  utan 
oskick,  oordning  och  Guds  förtörnelse  bnikad  blifva».  Härtill  biföll 
Kongl.  Majit  den  ^/s  s.  å.  Såsom  prof  på  innehållet  af  dessa  stadfästelse- 
bref  för  enskilda  brunnar,  må  anföras  k.  brefvet  till  collegiuni  medicum 
af  den  »V,  1714: 

»Och  som  collegium  medicum  af  de  vid  detta  vattnet  af  ofvannämnde 
doctor  (Carl  Pel  t)  anstälte  prof  och  försök  ej  annat  kunnat  finna  än 
att  berörde  mineralkiälla  (Björkby  i  Hille  socken,  Gestrikland)  är  en  stor 
Guds  gåfva  och  innehåUer  alt  hvad  som  af  sädana  helsovatn  plägar 
erfordras,  heraställandes  fördenskull  wärt  gottfinnande  och  välbehag,  om 
icke  mer  bemälte  Björkeby  mineralbrun  med  de  samma  förmåner  och 
friheter  och  privilegier,  som  androm  bninnom  förunt  är,  kunde  benådas 
till  vederbörandes  desto  bättre  nytta  och  gagn;  Så  hafvo  Wi  för  desse 
anförda  skäls  skull  welat  under  Kongl.  Maj:ts  approbation  dertill  gifva 
wårt  bifall  och  samtycke,  förordnandes  härmed  det  ofvannämnde  Björkeby 
mineral  bnm  skall  åtnjuta  alla  de  förmåner,  friheter  och  privilegier  och 
förordningar,  som  andre  shika  helsovattn  tid  efter  annan  gifne  och 
förunte  äro». 

Under  den  tid  Johan  van  Hoorn  förestod  Norrmalms  brunn,  utfär- 
dade öfverståthållareembetet  i  Stockholm  den  ^/e  1'716  för  denna  brunn 
ordningsregler,  hvilka  sedermera  tjenade  till  föredöme  för  en  mängd  andra 
hälsokällor.  Man  fäste  likväl  synnerlig  vikt  dervid,  att  Kongl.  Maj:t  be- 
kräftade brunnarnes  privilegier.  I  bref  af  den  V4  1715  hänvistes  collegium 
medicum  att  vända  sig  till  konungen  sjelf,  :»som  nu  är  så  nära  att  man 
i  kortare  tid  Hans  Kongl.  Maj:ts  egen  nådigste  utlåtelse  kan  erhålla»,  när 
fråga  uppstod  att  för  Lindals  vid  Jönköpingaf  dr  Jakob  Sjöberg  upptäckta 


GOfi  BRITNNSPRIYILEGIBR. 


»surbrunn»  vinna  samma  förmåner  och  privilegier,  som  förunnats  andra 
sådana. 

En  mängd  af  Sveriges  hälsokällor  blefvo  på  detta  sätt  med  k.  pri- 
vilegier försedda^).  Småningom  upphörde  dock  denna  sed,  åtminstone 
hvad  ordningsreglernas  stadfästande  af  Kongl.  Maj:t  vidkom.  Enligt 
§  11  i  sin  instruktion  insände  collegium  medicura  ett  förslag  till  brunns- 
regler, antagne  af  brunnssällskapct  vid  Haralds  källa  i  Lotskäls  socken 
och  Elfsborgs  län.  Dessa  godkändes  tills  vidare  medels  k.  brefvet  af 
den  'Vs  1777.  Men  då  ett  nytt  förslag  insändes  följande  år,  förklarade 
Kongl.  Maj:t  i  bref  till  collegium  medicum  af  den  ^j^  1778  ärendet  icke 
vara  af  den  vikt,  att  »det  förtjenar  Kongl.  Maj:ts  åtgärd,  utan  att  ord- 
ningen vid  en  brunn  kan  tillräckeligen  bibehållas  genom  öfverenskom- 
melse  brunnsgästerna  och  intendenten  emellan». 

Emellertid  utfärdade  Kongl.  Maj:t  den  ^Yj  1781  samma  privilegier 
för  Wåhlberga  hälsokälla  i  Lysviks  socken  af  Karlstads  län,  »som  Loka 
och  Medevi  helsobrunnar  blifvit  förundtO/,  äfvensom  privilegier  för  Ijanna- 
skeda  och  Näfvelsjö  mincralbrunnar  (i  Jönköpings  län)  den  ^^j^  s.  å. 
Slutligen  utfärdade  Kongl.  Maj:t  ännu  den  *7io  1^06  nådigt  privilegium 
för  den  nära  Örebro  stad  belägna  Adolfsbergs  hälsobrunn,  hvarutom  :^en 
brunnsläkare,  hvilken  åligger  att  hafva  närmaste  tillsyn  med  hvad  som 
angår  lagarne  och  läkarevärden  samt  tillika  såsom  brunnsintendent  del- 
taga uti  brunnens  styrelse,  bör  tillförordnas».  Källan  anses  hafva  blifvit 
upptäckt  på  1760-talet  och  uppkallades  senare  efter  landshöfd ingen  gi-efve 
Adolf  Mörner. 

Alla  privilegier  och  ordningsregler  oaktadt  föreföUo  dock  stundom 
oordningar  vid  hälsobrunnarno.  Bland  dem  må  omtalas  de  klagomål 
A.  Magn.  Wahl  in  anförde  öfver  »hvarjehanda  olägenheter  vid  inten- 
dentskapet  vid  Medevi  brunn».     >>Dä  enligt  författningarna  collegium  bor 


*)  Rörande  Sveriges  och  Finlands  Imlsokällor  finnas  upplysningar  i  Abr. 
Hiilphers  arbete  ^Kort  berättelse  med  förteckning  ujtpä  de  vid  närrarande  tid  i 
Sverige  uptagne  och  miUi  bekante  mincralbrunnar^  landskapsris  anförde^.  AVest»*ras 
1770.  1  denna  förteckning  uppräknas  mor  än  300  s.  k.  surbrunnar  d.  v.  8.  källor, 
suni  innohöllu  fri  kolsyra  och  dorigenojn  upplöst  jerukarbouat. 


BIlUNNSPBIYILBGIEn.  G07 


öfver  allt  hvad  som  i  någon  måtto  kan  röra  hälsobrunnar»,  äga  inseende, 
beslöt  coUegium  medicum  den  ^j^  1789  anhålla  hos  Kongl.  Majit  det  »måtte 
de  förut  för  denna  bmnn  utfärdade  placater  varda  förnyade  och  att  brunns- 
intendenten måtte  näst  coUegium  äga  direktion  och  inseendet  öfver  alla 
dervid  varande  inrättningar,  hvarförutan  en  god  ordning  icke  lärer  kunna 
vinnas».  När  anmälan  gjordes  om  »åtskilliga  oredor»  vid  Näfvelsjö  och 
Lannaskeda  hälsobrunnar,  anmodades  landshöfdingen,  som  enligt  de  för 
brunnen  gällande  1781  utfärdade  privilegierna  ägde  en  ostridig  befattning 
med  tillsättandet  af  en  skicklig  brunnsläkare,  att  genom  sin  åtgärd 
befordra  verkställigheten  deraf  och  införa  ordning  vid  brunnen  *). 

Vid  den  vikt  man  under  förra  seklet  lade  på  de  inhemska  hälso- 
källorna var  coUegium  medicum  mycket  angeläget  om  deras  tid  efter 
annan  skeende  undei-sökning.  Pehr  Zetzell  anmälde  till  och  med  i 
koUegium  sig  vara  sinnad  att  utarbeta  en  historia  naturalis  aquarum 
mineralium  Svecise  och  erhöll  140  dal.  kmt  till  understöd  för  att  besöka 
en  del  svenska  hälsokällor^).  Detta  arbete  har  likväl  icke  utkommit. 
Sedermera  uppmanade  kollegium  i  cirkulär  af  den  Ys  ^^^^  ^Ua  brunns- 
läkare att  »med  hälso vatten  anställa  vederbörliga  prof  och  försök»,  hvilka 
skulle  till  coUegium  insändas^). 

Kollegium  sjelft  beslöt  den  ^Vs  1*^^^  ^tt  undersöka  beskaffenheten 
af  surbrunnarne  omkring  Stockholm,  sedan  stadsfysikus,  assessorn  i 
kollegium  Jonas  Böckman  inlemnat  skarpa  anmärkningar  emot  Sabbats- 
bergs brunn  *).    Efter  häftiga  debatter  medgaf  kollegium  den  '^2  1769, 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  7i  1797. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  *7i  1755. 

^  Till  underlättande  af  sådana  *prof»  erhöll  assessor  R  o  t  h  m  a  n  i  iippdi*ag  att 
författa  en  fullständig  handledning  med  afseende  på  allt,  som  vid  undersökningen  af 
en  mineralkälla  boi-de  iakttagas  (collegii  medici  protokoll  den  **/,  1777),  men  emedan 
prof.  T.  Bergman  var  sinnad  utgifva  en  af  handling  i  detta  ämne  fick  Rothmans 
arbete  hvila.  Hans  t*  Utkast  till  kalla  mineralkällors  undersökande  ock  heskrifning^ 
finnes  infördt  i  »Weckoskrift  för  lak.  och  Nata^fo^8karo^,  VI  (1785)  s.  30—53. 

^)  I  tidningen  »Nytt  och  Gammalt»  17(58  N:o  60  finnes  inföixlt  collegii  medici 
»protokoll  öfver  archiaterns  och  stadsphysici  hr  dr  Böckmans  ingif ne  dictamen  ad 
pi-otocollum  rörande  Rabbatsbergs  brunn,  belägen  strax  här  vid  staden».  Böckman  fiir- 
kastade  vattnet  såsom  grumligt  och  icke  motsvarande  Urban  H  j  le  r  u  e  s  loixlringar  i 


608  BRUNNSPRITILBGIBR. 


att  densamma  kimde  användas  som  surbrunn.  Saken  torde  likväl  förfallit, 
ty  först  efter  en  tid  anmodades  dr  Johan  Adolf  Léwen  att  företaga 
en  kemisk  undersökning  af  hälsokällorna  invid  Stockholm  ^).  Senare 
blef  J.  Berzelius  anmodad  att  anställa  kemisk  undersökning  af  de  i 
och  omkring  Stockholm  varande  hälsobrunname  samt  dennd  tillika  lemna 
ungdomen  tillfälle  till  undervisning^). 

Under  de  senare  åren  hade  flera  hälsokällor  blifvit  af  deras  ägare 
annonserade  och  till  allmänhetens  tjenst  utbjudna,  utan  att  collegii 
medici  yttrande  öfver  deras  användbarhet  blifvit  inhemtadt  Assessor 
Hedin  påpekade  i  kollegium  den  *%o  1801  den  olägenheten,  att  ägarene 
till  jord,  hvari  mineralbrunnar  voro  belägna,  genom  lofprisande  af  deras 
egenskaper  förledde  allmänheten  att  försöka  dessa  vatten  framför  öfriga 
godkända  och  med  läkare  samt  nödiga  inrättningar  försedda  hälsobrunnar. 
Följden  deraf  hade  blifvit,  att  do  ypperliga  inrättningar,  som  riket  ägde 
vid  Medevi,  Ramlösa,  Loka,  Sätra,  St  Ragnild,  Evedal  m.  fl.  af  ålder 
godkända  surbrunnar,  slutligen  allt  mindre  och  mindre  besöktes  och  de 
till  vård  af  fattiga  sjuklingar  vid  dessa  brunnar  varande  lasarett  genom 
minskning  i  inkomsterna  förföllo.  Då  författningarna  stadgade,  att  colle- 
gium  medicum  borde  godkänna  do  hälsobrunnar,  som  till  allmänhetens 
begagnande    upptogos,   föreslog   Hedin  ett  vite  af  100  rdr  att  erläggas 


»Lilla  Wattuprofvarcn».  Bmnnon  har  sitt  namn  af  källarmästaren  Valentin  Sabbat 
som  17(M)  inuohade  don  of^endom,  li varpa  killian  är  bolagen.  Sjolfva  källan  upptogs 
1734  af  apotekaren  J  o  h.  Jul.  S  a  I  b  e  r  g  Ett  lasarettt,  öppet  under  bninnstiden  i 
juni  o<3h  juli  månader  för  sådana  pei-sonor,  hvilka  af  svårare  sjukdomar  hindrades  att 
från  längre  af  stånd  besöka  killian,  inrättades  på  initiativ  af  prof.  O  a  d  e  I  i  u  8,  som  löCNi 
insamlade  de  föi-sta  bidragen.  Inrättningen  ägde  1818  en  behåUuing  af  1,491  rdr. 
Den  ^/„  1812  gaf  Sabbatsborgs  fattigluisdirektion  fön-a  brunnsmästArebostäUet  att 
begagnas  som  lasarett.  För  intagning  i  lasarettet  erlades  icke  någon  afgift,  men  endast 
sjuka  fnin  Stockholm  blefvo  der  emottagna. 

')  Collegii  medici  protokoU  den  »V^  1781  och  «V„  1784.  frukten  af  detta  arbete 
nedlade  Léwen  i  en  uppsats  ^Om  miueralFattnet  rid  Sabbatsberff*,  inföixi  i  *Wecko- 
sknft  för  liik.  och  Naturforskare»,  \\\^  s.  70. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  ''V^,  1808.  —  En  sällsynt  skrift  må  här  anföras, 
•Pdminfielse  för  deni^  som  snrhrunnen  jhI  Södermalm  bruka  riJja*.  Af  (.*  h  r. 
11  or 03 US,  s.  1.  1G80.  8:o  min.  (Karol.  inst.  bibi.)  Finnes  omtryckt  i  ^Weckoskrifi 
för  Läkare  och  Naturfoi-skaie*,  VI,  sidd.  214—220. 


ANTAGANDET  AF  BR0NN6LÄKABB.  609 

af  den  ägare,  som  utan  vederbörlig  prof  ning  och  erhållna  privilegier  läte 
verkställa  drickning  eller  vattenhemtning  ur  en  mineralkälla.  Collegium 
medicum  godkände  förslaget  i  hufvudsak,  men  i  skrifvelse  af  den  ^^^ 
1802  afböjde  KongL  Maj:t  detsamma,  »helst  collegium  enligt  medicinal- 
ordningarna  och  instruktion  äger  rätt  förbjuda  skadliga  källors  nyttjande 
inom  riket». 


I    Antagandet  af  brunnsläkare. 

Hvem  antagandet  af  brunnsläkare  tillkom,  var  i  princip  oafgjordt. 
När  förvaltarene  af  Vårby  egendom  i  Huddinge  socken,  å  hvars  mark 
Vårby  brunn  var  belägen,  anhöllo,  att  kollegium  ville  »förordna  och 
befulimächtiga  någon  medicum,  som  der  alt  stadigt  kunde  vara  bruns- 
medicus,  reserverandes  de  sig  i  vidrigt  fall  att  willja  för  alt  ansvar 
frie  och  otilltalte  wara,  om  denna  af  Collegio  adproberade  och  sedermera 
af  Kongl.  Maj:t  privilegierade  suurbrun  komme  att  läggas  öde»,  beslöt 
kollegium,  »som  aldrig  tillförende  sig  åtagit  eller  hädanefter  åtager  sig 
något  jus  fundi,  der  surbrunnar  finnas»,  den  ^6 1714  att  lemna  »Curatorerne 
wid  Wårby  suurbrun  uthi  sin  friihet  at  söka  sig  sjelf  en  medicum,  den 
Collegium  sedan  will  adprobera,  så  framt  han  dertill  finnes  skickelig»  ^). 

I  början  synes  kollegium  likväl  icke  hafva  hållit  så  strängt  på  att 
föreståndaren  för  en  hälsobrunn  borde  vara  läkare.  Sedan  amiralitets- 
och  stadsapotekaren  Johan  Eberhard  Ferber  i  Karlskrona,  tillika 
med  amiralitetsläkaren  Johan  Gottschalk  TranaBus,  1706  upptagit 
Ronneby  källa  och  amiralitetsläkaren  L.  Braunersköld  sedermera 
1725  tilldelat  honom  sin  rätt  att  vara  brunnsintendent  derstädes  samt 
öfveramiralen  grefve  Claes  Spärr e  dertill  samtyckt,  blef  han  »i 
anseende  till  de  af  collegium  medicum  andragna  omständigheter»  den 
*%  1726  af  Eongl.  Maj:t  förordnad  att  såsom  brunnsmedicus  hafva 
inseende  vid  Ronneby  hälsobrunn  med  nådig  befallning  »att  dervid  visa 


")  CoUegii  niedioi  protokoll  den  7^  1714. 

39 


610  ANTAGANDET  AF  BRDNNSLAKaBE. 


all  flit  och  trohet  samt  noga  iakttaga  att  en  accurat  journal  öfver  brunns- 
giästernas  sjukdomar  hålles,  jänibwähl  wid  svårare  tillfällen  sig  med 
amiralitets  doctoren  förfråga  och  utan  dess  sammanråd  icke  något  före- 
taga, hörandes  dock  detta  i  framtiden  intet  lända  (dåvarande  amiralitets- 
läkaren)  Braunerschiölds  successor  eller  den,  som  efter  honom  blifver 
amiralitets  doctor,  till  någon  pra^judice,  så  fi-amt  den  samme  af  ofvan- 
nämbda  brunn  sig  sjelf  skulle  willja  inseendet  åtaga»  ^). 

Sedan  Magnus  von  Bromell  på  k.  befallning  undersökt  Loka 
brunn  1725,  erhöll  d:r  Erik  Victorin  medels  k.  brefvet  af  den  ^Vs 
1726  k.  »konstitutorium»  att  vara  brunnsintendent  och  läkare  vid  Loka, 
samt  bekräftades  ytterligare  genom  k.  brefvet  af  den  Vs  1735  »vid  inten- 
dencen  öfver  bemälde  helsobrunn»,  ehuru  en  del  af  Vermlands  adel 
och  brukspatroner  genom  landshöfdingen  baron  Erik  Wrangel  den 
Vs  1734  hos  Kongl.  Maj:t  ansökt,  att  assessor  Johan  Hesselius 
måtte  allena  få  dispostition  af  densamma.  Anmärkningsvärdt  är,  att 
Linné  skref  till  Abr.  Bäck  den  V9  1746:  »Jag  har  besichtigat  Loka 
kiälla,  den  jag  tror  att  ingen  tillförene  förstådt  sig  på».  Här  må  äfven 
införas  nedanstående  bref  af  J.  O.  Hagström  till  Abr.  Bäck,  dat  Lin- 
köping den  'Ve  1754: 


^)  Detta  förordnande  gaf  i  framtiden  anledning  till  tvist  Amiralitetslakarene 
F  a  X  e  och  fl  j  o  r  t  z  b  e  r  g  besvärade  sig  hos  Kongl.  Maj:t  derof ver,  att  landshöfdingen 
den  *®/i  1776  tillerkänt  provinsialläkaren  i  Blekinge  Johan  Lindvall  i  denna  egen- 
skap bättre  rätt  till  föreståndarebefattningen  vid  Ronneby  hälsobrunn.  Kongl.  Maj:t 
förklarade  likväl  den  "/»  1^70  att,  ehuru  k  resolutionen  af  den  *•/»  1726  förbehållit 
aniiralitetsläkaren  intendentskapet  vid  Ronneby  brunn,  hade  k.  brefvet  af  den  "*/,  1759, 
sedan  flere  läkare  i  länet  tillkommit,  än  den  ende  vid  amiralitetet,  förordnat,  »att  det 
på  "Wår  befallningsh  af  vandes  i  orten  och  vederbörandes  pröfvande  bör  ankomma  att 
dermed  efter  omständigheterna  och  vanlig  praxis  förfara.  Och  då  i  §  11  i  vår  nådiga 
instruktion  till  eder  omsorg  och  föranstaltande  bli f vit  lagdt,  att  inga  andra  än  skickelige 
och  erfarne  medicinie  doctorer  till  intendenter  vid  hälsobrunnarae  i  riket  warda  antagna, 
hvilka  böra  vara  försedde  antingen  med  Wår  fullmagt  eller  edert  constitutorial,  sä 
anse  AV  i  med  begge  författningarna  vara  öfverensstämmande  att  nppå  landshöfdingens 
anmälan  I  boren  till  detta  intendentskap  vid  Runneby  helsobrunn  forordna  den,  som 
dortill  skickelig  finnes,  h vilken  egenskap  icke  lärer  kunna  förnekas  en  provincialmedieus, 
när  han  undfått  doctoi-sgradeu  och  af  eder  biifvit  pröfvad  kunna  skota  en  province  vid 
förekommande  sjukdomar». 


ANTAGANDET  AF  BRUNNSLAKARE.  611 

»Recoi-dor  saepius  magnum  et  sempitema  memoria  dignissimnm 
nostmm  LinnsBum,  praeeaptorem  meum,  si  quis  alius,  Meiissimum.  Ib 
priinum  orbi  detexit  fontem  medicatam,  quae  Loka  dicitur,  purissimana 
scatiiriginem  aqua)  perpetim  salientis  frigidis8ima3  esse,  vulgo  Kallkjälla, 
qiiales  reperiuntur  ssepissime  jiixta  Alpes  Lapponicas,  quas  etiam  sa?pc 
observavi  ipse  in  itinere  Lapponico  atque  Jemtlandico  anno  1749.  Hujus 
naturae  est  fons  Flistadiensis,  unicum  tantum  milliare  Lincopia  distans, 
qno  summo  cnm  fnictu  per  plures  annos  iisi  fuere  ineolae  hujus  provincise. 
Est  fons  aqua3  dulcis,  purissima},  frigidissimic,  absque  omni  martiali, 
acido  et  sulphure.  Examini  enim  aquarum  consveto,  ad  methodum 
excellentissimi  principis  botanicoruin  atque  entomologorum  magni  Lin- 
naöi,  accurato  subjeci  hasce  aquas  Flistadienses.  Dolendum  vero  domicilia 
opportuna  aliaque  comraoda  lieic  desiderari.  Mundus  regitur  opinionibus, 
quapropter  hane  fontem  non  esse  meram  puramque  simplicem  aquam 
dicere  ausus  sum,  sed  ut  imaginationi  satisfiat,  balsamica  vi  gaudere  dixi. 
Aqua  pura  fi-igidiuscula  est  summum  resolvens,  diureticum,  purificans, 
corroborans,  in  rerum  natura  hucusque  cognitum:  sunt  verba  immortalis 
Boerhav  i  i.  Mirum  sane  alios  tribuisse  sali  vires  medicatas  fontium, 
alios  vitriolo  partiali,  alios  itenim  sulphuro  embryonato  subtilissimo, 
aliosque  acido  universal!  has  vires  aquarum  adscribunt.  Sit  sua  cuique 
sententia.     Sola  Linnaei  mihi  instar  omnium  est»  ^). 

Efter  en  tid  ingick  likväl  collegium  medicuni  till  Kongl.  Maj:t  den 
^/^2  ^'^33  ^^^  ^^  framställning  derom^  att  de  läkare,  hvilka  :^söka  att 
förestå  brunnscurerne^,  borde  inför  kollegium  »wijsa  prof  af  sina  gjorde 
framsteg  i  den  oundgängeligen  erfordrade  grundliga  wettenskapen  om 
mineral  vattnens  halt  och  egenskap  samt  af  den  högstnödige  widh  brun- 


*)  Sitt  egentliga  anseende  erhöll  likväl  liOka  i  följd  af  konung  Adolf  Fredriks 
vistelse  derstädes  under  åren  17(il  och  1762,  då  han  behandlades  af  Nils  Rosén  von 
Rosonstein.  Genom  k.  brefvet  af  den  Vio  ^^'^^  afsöndi*ades  bninnen  för  kronans 
rakning  och  konungen  förbehöll  sig  i'ätt  att  sjelf  utnämna  bmnnsprest  och  läkare,  b  vilken 
såsom  intendent  ägde  besörja  ekonomin. 

I  Sackléns  uppgift  om  P.  J.  B  e  r  gi  u  s'  skrifter  saknas  den  tyska  öfversättningen 
af  hans  i  k.  vetenskapsakademin  den  7ii  1763  hållna  prsesidiital,  som  utkom  några  är 
senare  under  titel :  9Peter  Jonas  Be  rgius,  Abkandlung  von  denen  kaUen  Bädem 
aberhaupt  und  von  dem  Baden  in  Loka  insonderheit.  Aus  dem  ScJuveilischen  iibers. 
von  J.  G.  Georgi.  Mit  Anmerkungen  versehen  von  J.  J.  R  ha  des.  Stettin  170G, 
125  sid.  8:0. 


()i2  ANTAGANDET   AF   BRUNNSLÄKARE. 

narne  förekommande  hwarjehanda  swåra,  besynnerliga  och  äfventyrliga 
sjukdomars  kiännedom  och  skjötsel,  hvarefter  vattnets  nyttiande,  så  io- 
som  uthwärtes  nödwändigt  bör  lämpas  och  inrättas».  Kollegium  anhöll 
derför,  »att  såsom  ingen  doctor  medicus  får  tillträda  någon  provincial- 
mcdici  beställning,  förr  än  den  undergått  examen,  så  må  ock  ingen 
fiirdrista  sig  att  förestå  någon  brunnscur,  förr  än  han  är  uthi  Collegro 
medico  wederbörligen  examinerad  worden  och  till  brunnsgiästemes  så 
mycket  större  säker-  och  trygghet  aflagt  den  af  E.  Kongl.  Maj:t  sitt 
Collegio  medico  i  nåd.  anbefallte  trohets-  och  embetseden».  Denna 
framställning  biföll  Kongl.  Maj:t  den  "/i  1734. 

Från  denna  författning  måste  dock  snart  undantag  göras.  I  skrif- 
velse  af  den  ^7i  1^34  hade  collegium  medicum  underrättat  medicine 
adjunkten  i  Upsala  Nils  Kosén,  att  »der  han  framdeles  vill  förrätta 
någon  brunnsmedici  syssla,  bör  han  infinna  sig  i  k.  collegio  att  undergå 
examen  och  det  äfwenwähl  i  anledning  af  k.  medicinalförordningens 
innehäld».  Rosén  svarade  kollegium  i  bref  af  den  *72  1734  och  för- 
menade sig  på  grund  af  medicinalförordningarnas  §  1  vara  befriad  från 
examen,  emedan  han  af  Kongl.  Maj:t  är  förordnad  att  vara  vicarius  i 
professor  Kudbecks  ställe.  Härtill  anmärkes  i  kollegii  protokoll  den  Vs 
1734,  att  Rosén  »bör  anses  som  adjunctus  och  icke  som  professor».  I  sin 
examensifver  hade  collegium  medicum  dock  missräknat  sig.  Rosén  utver- 
kade k.  brefvet  af  den  ^•/s  s.  å.,  som  förklarade,  att  »Doctores  medicina?, 
som  äro  docentes  vid  academierne  och  där  aflagt  embets-  samt  trohets- 
och  huldhetseden  måga  ifrån  denna  examen  frikallas».  Denna  examen 
inför  collegium  medicum  för  erhållande  af  brunnsföreståndarebefattningar 
bibehölls  derefter  en  tid,  men  synes  sedan  småningom  råkat  i  glömska. 

När  d:r  Claes  8o  hl  berg  hos  Kongl.  Maj:t  anhöll  att  blifva  stad- 
fäst vid  intendentskapet  öfver  Leka  hälsokälla,  hemställde  collegium 
medicum  i  ett  den  ^7?  ^^^^  lemnadt  utlåtande,  huruvida  So  hl  berg, 
som  blifvit  vid  utländskt  universitet  promoverad,  borde  befrias  från 
examen  eller  icke.  Kongl.  Maj:t  beviljade  likväl  dispens  den  ^'/e  s-  å- 
När  Johan  Herman  Ekman  1773  lemnade  brunnsintendentskapet  vid 
Loka  och  dertill  föreslog  stadsläkaren  i  Kristinehamn  Gustaf  Jonas 
Hjertzell,   anmälde  collegium  medicum  hos  Kongl.  Maj:t  härom  »lik- 


ANTAOA.NDBT  AF   BRUMNSLAkARK.  618 

mätigt  sin  1763  utfärdade  instruction,  emedan  KongL  Maj:t  såsom 
possessor  fundi  nådigast  plägar  stadfästelse  på  samma  syssla  utfärda». 
Afsked  för  Ekman  och  fullmakt  för  Hjertzell  utföUo  den  "/g  1774. 

Vid  Sätra  brunn  var  förhållandet  ett  annat.  Antagandet  af  läkare 
dervid  tillhörde  medicinska  fakulteten  i  Upsala.  Om  denna  brunn,  förut 
kallad  Eila  och  Fläckebobrunn,  må  nämnas,  att  dess  förste  läkare 
Samuel  Skragge  och  Peter  Elfving  1701,  1703  och  1708  utgåfvo 
berättelser  om  dervid  förekomna  »lyckliga  curer».  Sätra  brunn  ägdes 
sedermera  af  d;r  Wallentin  Wolff  och  inköptes  1744  af  biskop 
Anders  Ealsenius  för  24,000  dal.  kmt.  Denne  testamenterade  1748 
brunnen  till  XJpsala  akademi  och  skänkte  derjämte  90,000  dal.  kmt, 
hvaraf  räntan  på  ett  kapital  af  20,000  da),  skulle  anslås  till  en  lasaretts- 
inrättning,  30  fattiges  underhåll  och  afiöning  af  en  läkare.  Enligt  testa- 
tors förordnande  af  den  ^/g  1755  tillsattes  brunnsintendenten  på  medi- 
cinska fakultetens  förslag  af  akademiska  konsistoriet,  hvilket  val  dock 
skulle  af  kanslern  stadfästas^). 

I  skrifvelse  till  KongL  Maj:t  af  den  ^4  1797  föreslog  collegium 
medicum,  att  inseendet  öfver  Djurgårdsbninn,  som  enligt  riksmar- 
skalksembetets  resolution  af  den  7?  17^1  tillkommit  Abr.  Bäck 
eller  den  han  velat  i  sitt  ställe  antaga,  men  efter  enskild  öfverenskom- 
melse  öfvertagits  af  lifmedikus  J.  G.  Hallman,  nu  vid  dennes  frånfälle 
skulle,  såsom  dittills,  öfverlemnas  åt  kollegii  dåvarande.  prsBses,  arkiater 
Heidenstam.  Med  anledning  häraf  underrättade  d.  v.  riksmarskalken 
Johan  Gabriel  Oxenstjerna  statssekreteraren  derom,  att  denna  syssla 
icke  varit  förenad  med  prsBsesbefattningen  i  collegium  medicum  och 
alltid  blifvit  af  riksmarskalksembetet  på  befallning  af  konungen,  såsom 
högste  ägare  af  djurgården,  tillsatt  samt  att  lifmedikus  J.  G.  Hallman 
nu  efter  sin  fader  dertiU  förordnats  % 


')  I  ett  »Fägnetal  på  konung  Adolf  Fredriks  höga  namnsdag  den  ^'^ 
1769  jemte  historiska  anmärkningar  öfver  Sätra  brunn» ^  TVesterås  1770,  har  Abr. 
Hulphers  loninat  UQden'ättelser  om  denna  bmnns  äldre  öden,  liksom  C.  J.  F. 
Forssenias  i  sin  akadoniiäka  afbaudliug  »Om  Sätra  brunna.    Upsala  1849. 

•)  *0m  de  på  k,  Djurgården  rarande  Helsokällor*  finnes  en  uppsats  af  C.  Rib- 
ben  i  »Läk.   och   Naturforekaren»,  VIII  s.  230.  —  Djurgårdsbninn  bildades  af  tvenno 


G14  AKTAOANDBT  AF  BRUNNSLÄKARB. 


Under  senare  tid  fordrade  likväl  icke  coUegium  medicum  medicinsk 
grad  såsom  ett  oeftergifligt  villkor  för  kompetens  till  en  brunnsintendent- 
syssla.  Sålunda  förordnade  coUegium  medicum  1775  till  och  med  en 
sqvadronskirurg  Erik  Theodor  Björnlund  att  vara  brunnsmedikus 
i  Söderköping,  i  bvilken  egenskap  denne  äfven  stadfästes  medels 
k.  brefvet  af  den  ^Ys  l^*^^!  '»utan  att  något  constitutorial  under  Kongl. 
Maj:ts  namn  må  utfärdas».  Måhända  var  det  en  reminiscens  af  k.  brefvet 
den  Vi2  1752,  i  h vilket  coUegium  medicum  anbefalldes  att  »förse  helso- 
bnmnarna  i  riket  med  sådana  medicina?  studiosis,  hvUka  derjemte  förstå 
att  göra  ohirurgiska  operationer,  på  det,  när  slika  händelser  förefalla, 
tillgång  då  måtte  vara  till  sådana  personer,  som  dyUka  operationer 
kunna  anställa». 

När  koUegium  den  ^j^  1786  förbjöd  medicine  studiosus  Daniel 
Rudberg  att  utan  samråd  med  provinsialläkaren  befatta  sig  med  medi- 
cinsk praktik  och  att  förestå  Gillberga  hälsobrunn  i  Vermlands  län, 
besvärade  sig  en  mängd  »i  Wärmeland  och  Dahl»  bosatta  personer  öfver 
denna  åtgärd.  Sedan  upplyst  blifvit,  att  ägarinnan  fru  Amalia  Velin 
kallat  Rudberg  till  intendent  och  endast  i  fall  han  fick  förestå  denna 
befattning  ville  lomna  brunnen  tiU  allmänhetens  begagnande,  hemstäUde 
kollegium  ärendet  till  Kongl.  Maj:t.  I  skrifvelse  af  den  ^1^  s.  å. 
till  coUegium  medicum  tillät  Kongl.  Maj:t  med  afseende  å  »hvad  I 
archiater  Bäck  särskildt  eder  utlåtit»,  Rudberg  att  allt  vidare  som 
dittiUs   obehindradt   icke   allenast  biträda  dem,  som  honom  om  råd  och 


källor.  Den  äldre  svagare  hade  varit  bekant  redan  från  äldre  tider,  men  blef  först 
1690  upptagen  af  Urban  HjdBrno.  Den  starkare  källan  anträffades  1750  af 
lifmcdikus  Mårten  Reef  och  apotekaren  Hindr.  8chultz.  Sonen  Henrik 
S  c  h  u  1 1  z  inrättade  en  badanstait  vid  Djurgårdsbrunn  med  tillfälle  till  begagnande  af 
mineralvatten  och  liOka  gj'^ttja,  hvartill  han  erhöll  tillstånd  genom  k.  resolution  af  den 
Vt  1781.  I  collegii  medici  protokoll  don  7?  1782  förekommer  ett  förmånligt  yttrande 
om  denna  badinrättning,  »den  enda  i  hufvudstaden»,  och  der  kalla  bad  serverades  med 
vatten  från  minemlkällan.  Såväl  baden  berömdes  som  mineral  vattnets  bruk  i  öfrigt, 
hvai-s  goda  verkan  jänmställdes  med  de  biista  andra  mineralvattens.  Mot  slutet  af 
seklet  hade  en  byggnad  blifvit  uppförd  i  närbeten  af  källan,  der  medellösa  patienter 
kunde  intagas.  —  På  gnmd  af  »in  instruktion  af  den  *Ve  I'' 96  var  »stadsfysikus»  i 
Stockholm  intendent  vid  Norrmalms  hälsobrunn. 


ANTAGANDBT  AF  BRUMMSLÅKABB.  015 

hjelp  ville  anlita,  utan  ock  att  såsom  brunnsintendent  fortfara  med 
inseendet  och  vården  vid  Gillberga  hälsobrunn. 

Under  den  tid  Nils  Almroth  1790  var  förhindrad  att  bestrida  sin 
brunnsintendentsyssla  vid  St  Ragnilds  källa,  förordnades  visserligen  stads- 
fältskären C.  6.  Mulack  i  Söderköping  i  hans  ställe,  men  kollegium  medgaf 
detta  »blott  i  anseende  till  bristen  på  erfarne  promoverade  doctores)>  *)- 
Då  Mulack  senare  sökte  denna  befattning,  förklarade  kollegium  honom 
vara  inkompetent,  emedan  han  icke  enligt  författningarna  var  medicine 
doktor.  Eongl.  Maj:t  beviljade  likväl  den  Vs  ^'^^^  ^^^  undantag  från 
koUegii  instruktion,  att  »chirurgus  Mulack  må  efter  brunnsdirektionens 
önskan  med  coUegii  fullmakt  på  denna  brunnsintendentsyssla  förses». 
I  brist  på  andra  sökande  blef  äfven  kirurgie  magister  Johan  Kix 
brunnsintendent  i  Söderköping  1795 — 1796,  men,  emedan  han  antogs 
blott  af  sådan  anledning,  förordnades  licentiaten  Samuel  £  inman - 
son  1797  att  bestrida  brunnsintendentsysslan  derstädes,  då  han  till 
denna  befattning  anmälde  sig.  Brunnsdirektionen  begärde  nu  i  coUegium 
medicum  att  blifva  hörd  vid  tillsättandet  af  brunnsintendent  och  kolle- 
gium förklarade  att,  »om  direktionen  föreslår  lämplig  person,  skall  colle- 
gium  icke  underlåta  att  dera  fästa  allt  det  afseende,  som  med  författ- 
ningarna öfverensstämmer»  ^). 

Hvad  St.  Ragnilds  källa  vidkommer,  som  redan  länge  varit  i  bruk, 
hemställde  collegium  medicum  den  'Vn  1773^  att  denna  källa  måtte 
hugnas  med  samma  privilegier  och  rättigheter  som  Medovi  och  »att 
brunnssällskapet  enligt  begäran  må  till  brunnens  upphjelpande  och  sina 
beqvämligheter  använda  de  medel,  som  af  detsamma  dertiU  kunna  sam- 
manskjutas,  erbjudande  sällskapet  sig  att  till  Söderköpings  stad  årligen 
betala  en  billig  afgift  för  den  stadens  tomt,  hvarpå  brunnen  är  belägen, 
hvilken  afgift  af  Kongl.  Majits  befallningshafvande  i  orten  fastställes». 
Härtill    biföll   Kongl.    Maj:t   den    "/,  1774.    Sedermera  finner  man,  att 


*)  Collegii  medici  piotokoU  den  »/^  1790. 
')  Collegii  medici  pi*otokoll  don  7i  1798. 


6t6  ANTAGANDET  AF  BRUNNSlAKAKE. 

direktörernes  för  St  Ragnilds  hälsobrunn  ingifna  bolagsregler  stadfästes 
af  Kongl.  Maj:t  den  »V12  1811  ^). 

Här  kan  anmärkas,  att  efter  koUegii  instruktion  af  år  1774  »inga 
andre  än  skickelige  och  erfame  promoverade  doctores  medicinse  mi  till 
brunnsintendenter  antagas»,  men  enligt  instruktion  af  den  ^Vio  l'^*^ 
kunde  jämväl  »andre  skicklige  läkare»  dertill  förordnas. 

Äfven  landshöfdingarne  ansågo  sig  berättigade  att  i  vissa  fall  för- 
ordna brunnsläkare.  Provinsialläkaren  Nils  Betzius  hade  1741  af 
arkiater  Eilian  Stobseus  erhållit  dispositionen  öfver  Ramlösa  brunn. 
Men  landsböfdingen  i  Malmöhus  län  Carl  Oeorg  Sjöblad  underrättade 
sundhetskommissionen  i  bref  af  den  ^7^  1746,  »att  som  Ramlösa  brunn 
finnes  inrättad  på  cronans  grund  och  mig  som  konungens  befallnings- 
hafvande  i  orten  åligger  efter  instruction  och  kongl.  förordningar  förordna 
af  hvem  bemälte  brunn  hädanefter  bör  disponeras,  så  har  jag,  aldeustund 
dr  Retzius  äger  sitt  hemvist  uti  Christianstad  och  där  uti  länet  visser- 
ligen hafver  tillräcklige  sysslor,  funnit  nödigt  att  förse  stadsphysicus  här 
i  Malmö  dr  Kilian  StobsBus,  som  förklarat  sig  villig  till  tjenst  så  för 
det  allmänna,  som  att  åtaga  sig  mödan  med  directionen  vid  ofvannämnde 
Ramlösa  brunn,  med  behörigt  constitutorial  till  directions  förande  vid 
denna  brunn».  K.  brefvet  af  den  7ii  1*'^^^  ^^^  collegium  medicum 
godkände  denna  åtgärd. 

Derefter  hemställde  dåvarande  landshöfdingen,  fältmarskalken  baron 
Stael  von  Holstein,  »om  icke  utan  afseende  på  ofvannämda  k.  bref 
intendentskapet  vid  Ramlösa  endast  och  framgent  må  tillkomma  den 
i  länet  förordnade  provincialmedicus».  I  sitt  deröfver  infordrade  betän- 
kande yttrade  collegium  medicum  den  -  *%  1757,  att  om  Kongl.  Majrt 
ville  bestämma  possessor  fundi,  »så  torde  tvisten  bäst  kunna  häfvas, 
emedan  collegium  intet  annat  förordnande  till  brunnsintendentens  an- 
tagande känner,  än  att  rättigheten  dertill  endast  tillhör  possessor  fundi». 


')  Bland  de  första  meddelandeti  om  denna  källa  förf.  funnit  är  ^Nolifieaiion 
angående  Sötbrtins-Gureti  vid  St.  Ragnilds  källor  i  Söderköping  stad  för  innevarande 
år  1719^  Stockhobn,  2  bl.  4:o  (underteckn.  af  M.  (j.  Block)  Ytterligare  finnes  en 
*Kort  berättelse  om  St.  Ragnilds  kiälla  vid  Söderköping*.   Stockholm  1766  4:o. 


AKTAQANBST   AF   BBUNNSLÅKARB.  617 

K.  brefvet  af  den  %2  1757  förklarade,  »att  som  framlcdne  amiralen  och 
landshöfdingen  baron  Sjöblad  i  stöd  deraf  att  Ramlösa  brunn  är  belägen 
å  cronones  grund  blifvit  tillåtit  att  om  intendentskapet  vid  bemälde 
brunn  draga  nödig  föisorg  till  deras  bästa,  som  af  detta  helsovatten  sig 
betjena  och  förenämnde  herr  fältmarskalk  och  landshöfding,  såsom 
dess  efterträdare  i  embetet,  är  cronones  närmaste  man,  hvilken  följakte- 
ligen  nu  deröfver  äger  hafva  uppsickt,  så  finna  Wi  i  nåder  skäligt,  det 
han  jemväl  bör  äga  rättighet  att  om  merbemälte  intendentskap  disponera». 

Landshöfdingen  öfverlemnade  vården  om  brunnen  åt  dåvarande 
provinsialläkaren  i  Malmö  Johan  Lindhult.  Denne  qvarstod  dervid 
endast  till  1759  och  sedan  hans  efterträdare  Johan  Borg  ett  år  förestått 
densamma,  vardt  professor  Eberhard  Rosenblad  läkare  vid  Ram- 
lösa brunn  under  åren  1760 — 1796.  Under  hans  tid  vann  Ramlösa 
anseende  som  en  af  Sveriges  förnämsta  hälsokällor.  Sedermera  utnämndes 
af  Kongl.  Maj;t  f.  d.  provinsialläkaren  P.  Unge  till  brunnsintendent  i 
Ramlösa  den  ^U  1796  *)  och  erhöll  på  begäran  af  sked  den  Vg  1808, 
hvarefter  prof.  Eberhard  Z.  Munck  af  Rosenschöld  på  förslag  af 
hofmarskalken  Achates  Carl  von  Plåten  konstituerades  af  Kongl. 
Maj:t  till  brunnsintendent  den  ^Vs  s.  å.  Utom  i  Ramlösa  blef  han 
tillika  läkare  och  intendent  vid  de  nära  Helsingborg  befintliga  hälso- 
källorna och  badinrättningarna  1810. 

Ännu  kan  nämnas,  att  Ramlösa  hälsobrunn  öfvertogs  af  ett 
aktiebolag,  hvars  stadgar  bekräftades  af  Kongl.  Majrt  den  ^Vg  1798. 
Aktieteckningen,  hvarje  aktie  upptagen  till  33  V»  rdr  specie  i  riksgälds- 
sedlar, hade  inbringat  16,833  rdr  16  sk.  sp.,  inberäknade  de  1,000  rdr, 
med  hvilka  Kongl.  Maj:t  förklarat  sig  å  kronans  vägnar  vilja  såsom 
aktieägare  deltaga.  Arrendekontraktet  emellan  von  Plåten  och  bolaget 
för  Ramlösa  hälsobrunn  stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  Ve  1808. 

I  tvisten  emellan  provinsialläkaren  Nils  Skragge  och  provinsial- 
läkaren Johan  Herman  Ekman  om  intendentsbefattningen  vid  Wahl- 
berga   hälsobrunn    fann   Kongl.   Majrt   i  bref  till  collegium  medicum  af 


*)  1  »Läkai-en  och  Naturforekaren»  XV:  177  har  Unge  infört  tmdorriittelser  om 
Ramlösa  brunn. 


618  AHTAGANDKT   AF   BHUN1I8LÄKAIIB. 

den  ^2  1782,  »att  den  ansökning  lifmediciis  Skragge  i  detta  ämne 
ut^ifvit  och  hvilken  I  ej  haft  betänkande  vid  att  med  edert  underdåniga 
förord  beledsaga  blifvit  hel  och  hållen  byggd  på  oriktiga  grunder  och 
falska  uppgifter,  men  att  deremot  assessor  Ekman,  utom  många  andra 
skäl,  igenom  den  bilagde  d:r  Skragges  ovilkorliga  afsägelseskrift, 
öfverflödigt  styrkt  hans  ofog  och  sin  rätt  till  öfverinseendet  och  värden 
om  Wåhlberga  brunn,  hvarvid  altså  bemälde  assessor  kommer  att  bibe- 
hållas och  ostörd  åtnjuta  de  rättigheter  dess  innehaf vande  provincial- 
medici  syssla,  dess  uptäckt  af  brunnen  och  allmänhetens  förtroende 
böra  medföra». 

Mer  och  mer  hade  sålunda  den  grundsats  gjort  sig  gällande,  att 
ägaren  af  en  hälsokälla  ägde  rätt  att  till  brunnsintendent  kalla  den,  till 
hvilken  han  hyste  förtroende.  CoUegium  medicum  hyllade  dock  fort- 
farande den  åsikten  att  detta  val  borde  bero  på  koUegii  pröfning.  När 
öfversten  baron  Fr.  Silfverhjelm  hade  antagit  d:r  Jonas  Gustaf 
Forsskåhl  till  intendent  vid  Medevi,  påminde  kollegium  honom  i 
skrifvelso  af  den  ^V?  1777,  att  Kongl.  Maj:t  och  kollegium  ensamt  till- 
kom rättighet  att  antaga  och  förordna  brunnsintendenter.  Såsom  af  det 
föregående  framgår,  var  dock  frågan  ännu  länge  sväfvande. 

Sedan  10  §  af  collegii  medici  instruktion  1797  stadgat,  »att  brunns- 
intendenterna förses  antingen  med  k.  fullmakt  eller  collegii  konstitu- 
torial»,  förklarade  slutligen  k.  brefvet  af  den  ^\i  1808,  »att  ägaren  till 
brunnen  (i  förevarande  fall  Medevi)  må  i  underdånighet  föreslå  en 
skickelig  person,  hvarefter  Kongl.  Majrt,  sedan  collegium  medicum  blifvit 
hördt,  förordnar  till  brunnsintendent  antingen  den  föreslagne  eller 
någon  annan^  i  fall  Wi  så  för  godt  finne».  Ännu  må  nämnas,  att  om 
en  brunnsintendent  var  i  behof  af  tjenstlodighet  för  en  tid,  han  ägde 
derom  anmäla  i  collegium  medicum  och  föreslå  en  annan  i  sitt  ställe, 
som  derefter  af  kollegium  erhöll  förordnande. 


BRUNNSLÄKARSS   SÄRSKILDA    ÅLIGGANDEN.  619 


3.   BFunnslåkaFes  särskilda  åligganden. 

Bland  åligganden,  som  enligt  äldre  författningar  tillhörde  brunns- 
läkarene,  var  utöfvandet  af  en  viss  inskränkt  domsrätt  Härom  inne- 
håller Göta  hofrätts  bref  af  den  Ve  1706  till  Magnus  Gabriel  Block: 

»Såsom  Eongl.  Maj:t8  til  justitiena  administrerande  förordnade  och 
liefullmägtigade  hrr  grefvar  och  rådh,  uppå  denna  kongl.  rättens  under- 
dåniga relation  of  ver  den  emellan  hr  doctoren  och  häradshöfdingen  Carl 
von  Eudbeck  såsom  ordinarie  domare  uti  Aska  härad,  hvarest  Medewj 
surbrunn  är  belägen,  yppade  tvist  och  stridighet  om  foro  och  juris- 
dictionen  til  de  vid  Medewj  förefallande  criminalmålens  uptagande  och 
afstrailande  under  påstående  brunnscurstiden,  hafwa  behagat  genom 
ankommen  skrifvelse  af  den  ^^j^  sistl.  lemna  kongl.  rätten  det  svar,  at, 
när  några  sådana  måhl,  som  äro  utaf  någon  vikt  och  til  ordinarie  dom- 
stohlen  hörer,  wid  brunnen  förefalla,  måste  då  strax  wid  brunnen  den 
anstalt  förfogas  at  deliquenten,  der  saken  så  beskaffad  är,  må  häftas  och 
i  förvar  hållas  samt  häradshöfdingen  derom  notificeras,  som  strax  har  at 
stämma  extraordinarie  ting  der  å  orten  och  slika  saker  upptaga  samt 
med  egen  dom  afhjelpa;  men  andra  mål,  som  icke  äro  af  någon  vigt 
eller  hvad  eljest  till  oeconomien  och  en  god  ordnings  bibehållande  hörer, 
lemnas  till  doctorens  befrämjande,  såwida  Eongl.  Majits  bruns  placat  af 
den  %  ^^Öl  gifwer  dertiU  anledning;  Altså,  har  Kongl.  rätten  icke 
velat  eller  bordt  underlåta  sådant  hr  doctoren  härigenom  at  notificera 
och  kundgöra,  på  det  wid  förefallande  händelser  detsamma  må  behörigen 
blifwa  efterlefwat  och  fullgjordt». 

När  sedermera  doktor  Claes  Sohlberg  (intendent  sedan  1751)  i 
kollegium  begärde  för  Loka  samma  privilegier  och  stadgar,  som  andra 
hälsobrunnar  i  riket  åtnjöto,  beslöt  kollegium,  som  icke  kände,  att  någon 
annan  brunn  i  riket  än  Medevi  hade  rätt  att  lagligen  afdöma  vid 
brunnarne  förefallande  oordentligheter,  den  *73  l^^^  hemställa  hos 
Kongl.  Maj:t  det  en  sådan  förordning  blefve  utfärdad,  »hvad  åtlydnad 
vid  alla  brunnar  i  riket  bör  noga  iakttagas  samt  att  de  med  enahanda 
privilegier  blifva  försedde». 


620  UNDERSTÖD   FÖR   HÅLSOBRDMNAR. 

Medels  k.  brefvot  af  den  ^Ve  1751  anbefalldes  colleginm  nicdieum 
att  besörja  det  förteckningar  öfver  de  personer,  bvilka  begagnat  sig  af 
hälsokällorna  i  riket,  årligen  upprättas  och  att  derefter  på  grund  af  dem 
»göra  ett  sammandrag  uppå  de  sjukdomar,  som  ibland  gemene  man 
mest  äro  gängse,  hvad  wärkan  brunnsvattnen  åstadkomma  vid  vissa  sjuk- 
domar, samt  hvad  kraft  ilere  års  brunnsdrickning  dervid  haft^  hvilket 
sammandrag  I  sedan  årligen  hafven  att  inlemna  till  det  seraphimer- 
ordens  kapitlet,  som  om  måndagen  näst  före  adventet  blifver  hållet*. 
Detta  stadgande  torde  likväl  snart  bafva  fallit  i  glömska. 


i   Understöd  för  hälsobrunnar.    Brunnslasarelt. 

När  begagnandet  af  landets  hälsokällor  blef  allmännare  och  man 
började  från  dem  försända  vatten  till  sjukhusen  och  de  s.  k.  j^irunns- 
fattige»,  beslöt  collegium  medicum  den  ^Vs  1757,  på  förslag  af  provinsial- 
läkaren Johan  Gabriel  Geringius  (brunnsintendent  i  Medevi),  att  hos 
Kongl.  Maj:t  göra  framställning  derom,  att  en  viss  afgift  skulle  i  detta 
afseende  erläggas,  nämligen  6  ä  9  dal.  af  förmögnare  och  3  dal.  kmt 
»af  de  ringare»  samt  att  denna  afgift  borde  emot  läkarens  tillstånds- 
bevis betalas  förr  än  vattenhemtningen  vidtog.  Sjelf  insände  Gerin- 
gius till  collegium  medicum  förteckning  på  de  i  brunnslasarettet  vid 
Medevi  under  åren  1754  och  1755  intagna  sjuke,  det  första  sjukförslag, 
som  författaren  sett  på  detta  område  afgifvet.  ^ 

Å  andra  sidan  erhöllo  några  brunnar  offentligt  understöd.  8:t 
Ragnilds  hälsobrunn  vid  Söderköping,  som  medels  k.  brefvet  af  den  **/i 
1774  mot  en  viss  afgift  till  staden  i  tomthyra  erhållit  samma  privilegier 
som  Medevi  1681,  begärde  ett  sådant  Kongl.  Maj:t  infordrade  den  *Vg 
1780  serafimerordensgillets  utlåtande,  huruvida  någon  tillgång  till  under- 
stöd åt  fattige  sjuke  vid  St.  Ragnilds  hälsobrunn  fanns  af  ortens  hospitals- 
spannmål. Den  ^^9  ^-  ^'  förklarade  gillet  sig  icke  »emot  flere  stadgar 
och  förordningar  kunna  förorda  hospitals  spanmälens  användning  för 
Söderköpings  helsobrunn»,  men  hemställde,  om  icke  Kongl.  Maj:t  »skulle 


BRUNNSLASARETT.  621 


täckas  fömnna  denna  brunn  en  lika  nåd  och  förmån,  som  Medevi  brunn 
åtnjuter,  nemligen  en  donation  af  20  tunnor  spanmål,  som  för  cronan 
torde  vara  mindre  afsaknad,  men  för  de  fattige  mycket  betydelig  och 
hngsv ålande».  Med  afseende  å  statsverkets  mångfaldiga  behof  af  krono- 
tionde spannmålen,  afslog  Kongl.  Maj:t  den  'Vio  l^^^O  denna  gillets 
hemställan. 

Rörande  Medevi  hälsobrunn  beslöts  på  uppmaning  af  riksrådet 
C.  F.  Scheffer  vid  ett  den  »V^  1780  hållet  .sammanträde,  att  antalet 
fattige,  som  af  brunnslasarettet  ville  begagna  sig,  icke  borde  öfverstiga 
200,  hvaraf  130  under  första  och  70  under  andra  terminen,  hvardera 
beräknad  till  tre  veckor  och  att  en  brunnskirurg  skulle  läkaren  till 
biträde  antagas  emot  300  dal.  kmts  arfvode.  Kostnaden  till  mat  och 
medikamenter  för  200  fattige  vid  Medevi  lasarett  beräknades  ä  6  dal  kmt 
i  veckan  till  3,600  dal.  och  öfriga  utgifter  för  ekonomin  uppskattades  till 
700  dal.  kmt  Härtill  voro  disponibla  mntan  på  lasarettets  kapital  5,637 
dal.  a  5  7o  ^^^^  281  dal.  4  öre  och  värdet  af  en  af  enkedrottningen  Hedvig 
Eleonoras  1707  till  de  fattiges  understöd  beviljad  donation  af  20  t:r 
korn  från  Vadstena  slotts  afradsspanmål  å  33  dal.  eller  660  dal.,  bristen 
hoppades  man  kunna  betäcka  genom  frivilliga  bidrag  af  brunnsgästerne. 
De  kostpenningar,  som  för  tillåtliga  spel  vanligtvis  erlades  med  6  dal. 
kmt,  förhöjdes  till  9  dal.  samma  mynt  och  den  uppkommande  behållningen 
anslogs  till  lasarettsfonden,  till  dess  man,  efter  öfversten  baron  Silfver- 
hjelms  afflyttning  från  Medevi  egendom,  hoppades  kunna  låta  kosthåll- 
ningen vid  brunnen  bestridas  för  lasarettets  räkning  och  lemna  hela 
vinsten  deraf  till  dess  understöd.  Denna  af  brunnssällskapet  ingångna 
öfverenskomraelse  rörande  det  derstädes  för  fattige  sjuke  inrättade  lasa- 
rettet stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  "/é  1781.  Sedan  en  k.  resolution 
angående  vissa  Medevi  brunn  rörande  angelägenheter  utfärdats  den  Vs 
1798,  stadfäste  Kongl.  Maj:t  ytterligare  särskilda  bestämningar  derom 
den  **/ii  1801.  Bland  annat  blefvo  de  församlingar,  som  till  Medevi 
sände  sjuka  personer,  ålagde  att  för  hvar  och  en  af  dem  erlägga  16  sk. 
till  lasarettskassan. 

Efter  en  tid  anhöll  brunnssällskapet  vid  Medevi  ånyo  hos  Kongl. 
Majrt   att  till   understöd  för  lasarettet  undfå  20  tunnor  råg  af  indragen 


022  BRUMMSLASARBTT. 


vederlagsspannmål.  Då  serafimerordensgillet  afstyrkte  att  på  läns  och 
kronolasarettens  bekostnad,  hvilkas  tillgångar  voro  mycket  inskränkta, 
lemna  ett  sådant  understöd,  afslogs  denna  anhållan  af  Kongl.  Maj:t  den 
7,  1803.  Sven  Anders  Hedin,  som  den  ^/g  1798  blifvit  förordnad 
till  brunnsintendent  vid  Medevi  och  derstädes  utvidgat  lasarettsinrätt- 
ningen samt  emottagit  en  Inängd  personer  med  iliaartade,  till  en  del 
veneriska  sår,  förmådde  likväl  collegium  medicum  att  ånyo  hos  Kongl. 
Maj:t  anhålla  om  understöd  i  spannmål.  Detta  beviljades  slutligen  i 
k.  brefvet  af  den  Vi  1807  till  serafimerordensgillet: 

»Som  Wi  i  nåder  beviljat  lasaretts  inrättningen  vid  Medevi  brunn 
ett  ytterligare  understöd  af  tio  tunnor  råg,  hvilka  Wi  af  den  under  eder 
disposition  stående  hospitals-  och  lasarettsfonden  sä  mycket  hellre  an»^ 
utgå,  som  berörde  lasarettsinrättning  och  isynnerhet  de  dermed  förenade 
anstalter  till  veneriske  sjukes  värdande  ostridigt  äga  en  verksam  infly- 
telse på  lasaretterna  i  riket  och  länder  dem  till  särdeles  lättnad,  så  vele 
Wi  härmed  hafva  anbefalt  eder,  att  om  utbetalandet  af  dessa  10  tunnor 
råg  besörja»  *). 

Emedan  ägaren  af  Medevi  senare  vägrade  att  der  emottaga  vene- 
riske sjuke,  blef  detta  understöd  indraget  genom  k.  brefvet  af  den 
»Va  1814. 

Till  beredande  af  nödig  sjukvård  vid  landets  hälsobrunnar  inlem- 
nade  Hedin  ytterligare  1806  underdånig  ansökning  derom,  att  coUe^um 
medicum  kunde  tillåtas  ålägga  vederbörande  att  såväl  vid  alla  hälso- 
brunnar i  mån  af  folkmängden  underhålla  ett  brunnslasarett,  som  ock 
att  afgifva  redovisning  för  de  medel,  hvilka  af  brunnsgästerne  till  fattigas 
understöd  sammanskjötos.  Kongl.  Maj:t  öfverlemnade  medels  skrifvelse 
af  den  Vi  1^07  frågan  till  »Lagkommissionen»,  som  erhållit  befallning 
att  öfverse  författningarna  rörande  landets  hälsobrunnar  och  deröfver 
inkomma  med  förslag  %   Vid  omorganisationen  af  Vadstena  kurhus  väckte 


^)   Om  Medevi  lasarett  finnas  utförliga  meddelanden  i  G.  von  Duben,    Mederi 
Helsobrunn  och  Bad.    Stockholm  1867,  s.  197  ff. 

*)   Collegium  medicum,   som  redan  den  74  1800  af  samtlige  brunnsläkare  infor- 
drat underrattelBe  om  mineralkällomas  art  och  beskaffenhet  med  hvad  mera  i  ett  eller 


BRUNNSLASAKBTT.  023 


Hedin  ytterligare  1809  förslag  derom,  att  hela  senare  brunnsterniinen 
vid  Medevi  måtte  förbehållas  åt  patienter  från  detta  lasarett,  och  emedan 
en  stor  del  af  de  sjuke,  som  tillfrisknat  vid  militärlasaretterna,  behöfde 
begagna  mineralvatten  och  bad,  hemställde  han,  att  intendenterne  måtte 
åläggas  göra  redo  för  brunnslasaretternas  fonder  och  föreslå  för  dem  nödiga 
tillskott.  Äfven  detta  förslag  hänsköt  Kongl.  Maj:t  den  ^^4  s.  å.  till 
lagkommissionen.  Emedan  ägaren  af  Medevi  brunn  afböjde  denna 
framställning,  anbefalldes  coUegium  medicum  i  k.  brefvet  af  den  Va 
1810  att  med  ägaren  af  Porla  källa,  grefve  Wachtmeister,  inleda  under- 
handlingar härom  och  efterhöra  villkoren  derför. 

Hvad  Medevi  angår  öfven-askades  coUegium  medicum  af  en  oför- 
modad gåfva.  Jämte  förteckning  på  de  vid  Medevi  vistande  brunns- 
gästerne  till  ett  antal  af  82,  insände  brunnens  ägare,  kammarherren 
M.  Odencrantz  1789  till  kollegium  41  rdr  med  tillkännagifvande  derom, 
att  han  ämnade  hädanefter  till  arkiater  Bäck  öfverlemna  utnämnandet 
af  brunnsintendent.  Dessa  medel  lades  tacksamt  till  kollegii  enskilda 
kassa.  Äfven  under  de  följande  åren  (1790—1792)  öfverlemnade  Oden- 
crantz till  kollegium  en  sådan  afgift.  Kollegium  anslog  då  dessa  pen- 
ningar till  medikamenter  för  sjuke  vid  Strandbergska  inrättningen. 

För  nödiga  hus  och  byggnader  vid  Loka  hälsobrunn  beviljades 
genom  k.  brefvet  af  den  •/*  1799  ur  allmänna  hospitals-,  barnhus-  och 
lasarettsfonden  ett  understöd  af  300  rdr  om  året  i  tre  års  tid,  hvarjämte 
ett  vid  Loka  brunn  inrättadt  lasarett  medels  k.  brefvet  af  den  ''/i  1^^^ 
erhöll  ett  anslag  af  högst  100  rdr  af  de  under  serafimerordensgillets 
förvaltning  stående  fonder. 


annat  afseende  kunde  angå  detta  ämne  och  ytterligare  den  ^/,o  1801  derom  påmint, 
uppmanades  af  lagkommissionen  att  insända  alla  de  bmnusstadgar  ocli  föi*fattningar, 
som  vid  de  särskilda  hälsokällorna  voix)  gällande.  Om  ^I^gkommissiouen»  verkligen 
utarbetat  och  inlemnat  nytt  förslag  rörande  rikets  hälsobrunnar,  känner  föi'fattaren  icke. 


624  UTLÄNDSKA   MINBRALTATTEN. 


5.   Utländska  mineralvatten. 

Begagnandet  af  utländskt  till  landet  inhemtadt  mineralvatten  blef 
i  medlet  af  förra  seklet  ganska  allmänt  De  vanligaste  bland  dessa 
utländska  importerade  vatten  synas  den  tiden  hafva  varit  Spaa  och  Pyr- 
monter.  Det  år  från  år  tiUtagande  bruket  af  utländska  mineralvatten 
gaf  coUegium  medicum  anledning  att  deraf  bereda  sig  en  nog  behöflig 
och  icke  obetydlig  inkomst.  Genom  det  privilegium  exclusivum  att 
införskrifva  utländska  mineralvatten  och  försälja  dem,  som  beviljades 
coUogium  medicum  1752,  uppkom  den  första  fond,  som  stod  under 
koUegii  disposition  och  hvarur  det  kunde  betäcka  sina  utgifter.  Närmare 
meddelanden  härom  förekomma  i  kapitlet  om  medicinalfonderna. 

Inom  landet  började  äfven  mineralvatten  att  tillverkas,  sedan 
Torbern  Bergman  offentliggjort  sina  noggranna  undersökningar  om 
deras  beredning.  Hans  ^  Af  handling  mn  Bitter- ,  Selxer-,  Spa-  ock 
Pyrinontervatten^  1775  samt  hans  uppsats  i>Hwu  samma  vatten  kunna 
genom  konst  tillredas^  i  Vetensk.  Akad.  Handl.  s.  å.  \  äfvensom  hans 
afhandling  T>Om  varma  Helsovattens  tillrednings  1778,  hafva  icke  blott 
vunnit  ett  stort  erkännande,  utan  äfven  banat  vägen  för  den  artificiella 
vattenberedningen  i  Sverige  och  Finland.  Bland  de  förste,  som  beredde 
konstgjorda  mineralvatten,  må  nämnas  apotekaren  Heinrich  Bark 
(i  Stockholm),  hvars  tillverkning  coUegium  medicum  1782  förklarade 
vara  utförd  enligt  konstens  regler,  och  d:r  Joh.  Lor.  Westberg,  som 
beredde  artificielt  Spaa  och  Seltersvatten  1784.  Derefter  anmälde  assessor 
Carl  Ribben  och  prof.  Nils  Almroth  i  kollegium  1798,  att  de  voro 
sysselsatte  att  tillreda  artificiella  hälsovatten  efter  senare  förbättrade 
metoder.    Äfven  vaktmästaren  vid  vetenskapsakademin  Wicklund  upp- 


*)    Redan    följande! år  utkom  ^Åfhmidling  om  Bitter-,   Selxer-,    Spa-  och  Pyr- 
montervattens  rätta  halt  och  tillverkning  genom  konst.    Öfversedd  och  tillöki.    (Jpsala 
1770.   8:o.  —  Dessa  afhandlingar  ingå  äfven  under  titel  »Z>e  aquis  medicaiis  frigidis 
arte  parandis»   och   »Z>e  aquis  medieatis  calidis^   arte  paratidis»  i  T.  Bergman 
Optiscula  physica  et  chemica.   Vol.  1.  Holmiae  1779  pagg.  185—228,   22Ö — ^250. 


ARTIFICIELLA    IIINERALBAP.  625 


visade  i  kollegium  samma  år  prof  på  af  honom  tillredda  mineralvatten, 
hvilka  godkändes.  Dock  beslöt  kollegium  att  hos  öfverståthållaren 
anhålla  om  förbud,  att  ingen  utan  föregången  anmälan  och  vederbörlig 
auktorisation  finge  i  Stockholm  försälja  artificiella  vatten  *). 

Det  stöi-sta  företag  i  detta  afseende  var  dock  kirurgie  magistern 
Lars  Gabriel  Werners  inrättning.  Han  erhöll  don  */»  1801  privile- 
gium att  bereda  artificiella  mineralvatten  »så  väl  till  brunnsdrickning  pä 
stället,  som  till  annan  försäljning»  mot  villkor,  att  till  coUegii  medici 
bibliotekskassa  ärligen  inbetala  16  rdr  32  sk.  till  nyttiga  kemiska  böckers 
och  instrumenters  anskaffande  samt  att  åt  ett  visst  antal  fattige  utan 
betalning  lemna  dessa  konstgjorda  mineralvatten.  Denna  inrättning,  för 
hvilken  Kongl.  Maj:t  utsåg  tvenne  af  Stockholms  läkare  till  styresmän, 
nödgades  af  brist  på  understöd  upphöra  vid  1806  års  slut,  ehuru  J. 
Ber^elius  för  att  väcka  allmänhetens  intresse  för  densamma  utgifvit 
:» Några  underrättelser  om  artificiella  mineralvatten:»,  Stockholm  1803, 
8:o.  Prisen  voro  åtminstone  i  början  för  7s  ^'^^  Pyrmonter  9  sk., 
Seltersvatten  5  sk.,  Spaa  vatten  6  sk.,  Wildunger  vatten  5  sk.,  aereradt 
alkaliskt  vatten  8  och  vanligt  aereradt  vatten  4,  ordinärt  Bittervatten 
6  sk.  m.  m. 


6.    Artifieiella  mineralbad. 

Beredningen  och  användandet  af  artificiella  mineralbad  var  en 
tanke,  som  en  tid  mycket  sysselsatte  Urban  Hjserne.  Han  torde  ansett 
sig  hafva  funnit  lämpliga  metoder  att  efter  olika  behof  sammansätta 
sådana  bad,  eftersom  han  i  en,  gemensamt  med  Oustaf  Lohreman 
författad,  inför  Karl  XI  den  *%,  1692  föredragen  böneskrift  anhöll  om 
särskilda  privilegier  på  deras  tillverkning^).    I  det  föregående  har  redan 


')  Collegii  medici  protokoll  den  "A  1798. 
*)  I  riksarkivet.    Se  ofvan  sid.  f>57. 

40 


i]2i5  ARTIFICIELLA    MINEUALBAD. 


nämnts,   att  denna  anhållan  jämte  Urban  Hjsernes  begäran  om  privi- 
legium för  ett  »dispensatorium  arcanorum:^  beviljades  af  konungen. 

»De  helsosamme  och  högstnyttige  mineralvatn,  hwarmed  den  högste 
Gud    "wårt    k.    fädernesland    tächtes    wälsigna,    har  gifwit  oss  anledning 
med    all    omsorg   efter    warma    watn   och  bad  för  dess  nödvändighet  at 
sökia.     Men    ehuru    högt    wij    oss   derom  bemöde,    och  alsingen  kostnat 
eller  fliit  welat  spara,  så  hafwe  wij  doch  icke  det  ringaste  ännu  kunnat 
utspana.     Icke    des   mindi-e  såsom  Gud  och  naturen  detta  Eders  KongL 
Maij estetts    rijke    fast    mer  än  andra  länder  med  mineralier  och  metaller 
wälsignat,  så  hafwe  wij  fördenskull  med  myckin  arbete  och  tiids  använ- 
dande sökt  sådane  helsosamme  bergarter  at  uplösa,  och  dess  kraft  medelst 
vissa  handgrep  utdraga  och  med  h varjehanda  watn  förblanda,  kunnandes 
derigenom    tillwäga    bringa  allehanda  artificiella  bad,    såsom  wij  det  och 
oftare    i   wärcket   stält,    Gudi    lofiF,    lyckligen  och  med  äthskillige  siukes 
wederfång,  så  at  hvad  naturen  oss  häi*till  försakar,  man  det  genom  kon- 
sten   temligen    kan  ersättia.     Altså  hafwe  wij  oss  föresatt  sådane  högst- 
nödige thermer  och  bad  i  bruk  till  patienternas  cur  använda  och  iempte 
desse,  särskilte  lustbad  til  helsans  conservation  opsättia  på  ett  beiiuämligt 
ställe.     Men    såsom    wij    dertill    temlige  medel  hafwe  anlagt,    och  änna 
wijdare  uthläggiandes  warde,  befruchte  wij  oss  at  sedan  det  eengång  bliir 
gängse  och  inventionen  kunnig,  een  eller  annan,  som  tillf  orene  ähr  händt 
sökia  at  kladda  och  härma  derefter,  således  bringande  een  så  nyttig  ting 
i    wanwördnat    till    allgemena    bästas    skada    och  wår  stora  nachdel:  Ty 
supplicera   wij  allerunderdånigst  Eders  Kongl.  May.t  tecktes  allernådigst 
detta   wårt  förehafwande  privilegera,    at  ingen  på  10  åhrs  tijd  må  efter- 
låtas    något   sådant    wärck    begynna,    med    mindre    lian   för  owälde  och 
förståndige    domare    kan    bewijsa    sig  samme  vetenskap  med  större  full- 
komlighet på  banan  bringa». 


FINLANDS    MINRHAT.KÄLLOR.  627 


Finland, 

I  vårt  land  blefvo  der  förekommande  mineralkänor  Icke  föremål 
för  den  noggranna  omvårdnad  från  läkarenes  sida  som  i  Sverige.  De 
vnnno  i  följd  deraf  icke  heller  det  anseende  och  erkännande  som  de 
svenska.  Visserligen  bemödade  sig  flere  läkare  äfven  i  Finland  att 
uppsöka  användbara  mineralkäUor  i  närheten  af  deras  verkningskrets 
och  tillvinna  sådana  af  dem  »uppfunna  surbrunnar»  allmänhetens 
uppmärksamhet,  men  sällan  förmådde  dessa  hälsokällor  längre  tid 
bibehålla  sig  i  allmänhetens  förtroende.  Sålunda  kommo  efter  hand 
i  bruk  Kuppis,  Nådendals,  Raumo,  Wasa,  Uleåborgs,  S:t  Michels  och 
Euopio  hälsokällor  samt  de  på  sin  tid  mycket  anlitade  mineral- 
brunnarne  i  Esbo,  Pojo,  Kangasala,  Kangasniemi,  Orivesi,  Idensalmi 
m.  fl.  Orsakerna  att  dessa  längre  eller  kortare  tid  begagnade  mineral- 
brunnar helt  och  hållet  råkat  i  glömska  lemna  vi  derhän,  men  att  i 
flera  fall  försummelse  och  likgiltighet  från  såväl  vederbörande  myndig- 
hets som  läkares  sida  att  taga  vara  på  landets  egna  hälsokällor  ägt 
rum,  torde  icke  kunna  bestridas.  Isynnerhet  har  bristen  på  noggrann 
kännedom  om  de  finska  mineralbrunnarnes  kemiska  sammansättning 
varit  kanske  den  viktigaste  orsaken  till  deras  åsidosättande. 

Vid  den  tillämnade  undersökningen  af  de  svenska  mineralkäUorna 
var  det  äfven  fråga  om  att  göra  de  finska  till  föremål  för  närmare 
granskning.  Denna  plan  blef  likväl  icke  fullföljd  hvarken  med  afseende 
å  Sverige  eller  Finland.  Härom  skref  P.  Zetzell  den  ^V?  1755  till 
Abr.  Bäck  fi^ån  Ystad: 

»Om  herr  archiatem  och  coUegium  medicum  täcktes  anmoda  herrar 
provincialmedici  uti  Finland  och  österbottn  at  examinera  sina  både 
mineral-  och  kallkällor  med  reagentia  samt  evaporera  en  viss  quantité 
af  de  vatn,  som  märkas  äga  något  salinum  eUer  calcareum  och  annotera 
quantiteten  och  proportion  af  contenta,  så  vore  det  artigt  at  man  kunde 
tillika  få  underrättelse  i  de  finska  vatn». 


028  KIJPPIS   HÄLSOKÄLLA. 


Endast  få  af  de  finska  roineralkällorna  omnämnas  i  tillgängliga 
handlingar.  Hvad  författaren  härvid  funnit,  må  här  meddelas.  Den 
första  mineralbrunn,   som,  såvidt  kändt  är,  blifvit  allmännare  begagnad, 

o 

är  S:t  Henriks  källa  vid  Kuppis  invid  Åbo  *).  Det  var  medicine  pro- 
fessorn Elias  Tillandz,  som  på  1680-talet  först  väckte  uppmärksam- 
heten på  denna  rikligt  flödande  källa,  och  det  blef  häfd  att  betrakta 
medicine  professorn,  såsom  den,  hvilken  vården  om  densamma  närmast 
tillhörde.  Om  läkarebefattningen  vid  Kuppis  brunn  lemnat  dess  före- 
ståndare en  större  vinst  eller  ökat  hans  praktik,  är  vanskligt  att  säga, 
men,  när  förslaget  att  anställa  en  stadsläkare  i  Åbo  framställdes,  upptog 
magistraten  äfven  Kuppis  brunn  som  en  inkomstkälla  för  den  blifvande 
stadsläkaren.  Frågan  om  denna  befattning  och  rättigheten  att  bestämma 
öfver  brunnen  blef  nu  ett  tvisteämne  emellan  Haartman  och  hans 
medtäflare  Wasström*).  Den  förre  åberopade  sig  derpå,  att  medi- 
cine professorn  alltid  betraktats  såsom  den,  hvilken  vården  om  källan 
närmast  tillkom,  och  att  äfven  konsistorium  academicum  den  Vi  1755 
uttalat  sig  derhän,  att  inseendet  öfver  Kuppis  hälsokälla  måtte  öfver- 
lemnas  åt  Haartman  i  professorns  ställe,  »dock  medicinska  facultetens 
rätt  framdeles  dermed  oförkränkt».  För  alt  yttermera  vara  försäkrad 
i  framtiden  om  denna  af  konsistorium  honom  gifna  öfverlåtelse  var 
Haartman  betänkt  på  att  söka  stadfästelse  derpå  hos  landshöfdingen 
och  coUegium  medicum. 

Huru  långt  denna  misshällighet  emellan  Haartman  och  Wasströra 
gick,  kan  man  se  deraf,  att  Haartman  den  ^^/s  s.  å.  skref  i  ett  bref 
till  sin  vän  Abr.  Bäck:  »Önskan  går  emellertid  nu  så  långt,  att  en 
fru,  som  nu  druckit  detta  brunnsvattnet  snart  14  dagar,  ej  ännu  kunnat 
få  nyckelen  af  Wasström  till  brunnshuset,  för  det  jag  betjenar  henne, 
utan  måste  taga  det  utanföre  ifrån  rännan».  Emellertid  förklarade 
Kongl.    Maj:t   i   skrifvelse   af   den  ^Va  1756,    »hvad  intendentskapet  vid 


')  Ed  del  af  de  här  meddelado  histoiiska  uppIysDingama  om  Kuppis  brunn  finnes 
äfven  i  författarens  uppsats  ^Kupiitaan  lähteestä»  införd  i  VestfiDska  afdelningons 
festskrift  >Ttll  Unirersitetels  250  års  minne*.   Hifors  1890,  s.  15 — 22. 

^)  Se  detta  arbetes  andra  del,  s.  175. 


KUPPis  hAlsokälla.  629 


Kuppis  surbrunn  beträffar,  det  Kongl.  Maj:t  funnit  billigt  och  enligt  med 
det,  som  på  andra  ställen  vanligt  är,  att  den,  som  är  rätter  ägare  till 
den  jord  och  ägor,  hvarpå  brunnen  är  belägen,  honom  tillkommer  ock 
att  förse  brunnen  med  en  ojäfvig  medicus,  samt  Kuppis  surbrunn  är 
ostridigt  belägen  på  stadsens  mark,  ty  skulle  det  ock  tillhöra  magistraten 
att  härom  förordna».  När  nu  frågan  om  skild  stadsläkare  förföll  med 
Wasströms  död,  öfvergick  brunnsläkarebefattningen  vid  Kuppis  obestridt 
till  Haartman,  hvilken,  såsom  han  i  ett  enskildt  bref  meddelade, 
»somliga  år  skall  importera  tre  till  fem  hundra  daler,  som  vill  vara 
vackert  nog  i  Åbo». 

Det  odelade  förtroende  och  den  vidsträckta  praktik  Haartman 
småningom  tillvann  sig,  samlade  brunnsgäster  till  Kuppis  från  när  och 
fjärran.  Sannolikt  var  den  tid,  då  Haartman  hade  inseende  öfver 
Kuppis  hälsokälla,  dess  mest  glänsande  period.  På  1760 — 1770-talet 
uppgifvas  100  ä  150  personer  hafva  årligen  besökt  brunnen.  Han  var 
äfven  sinnad  att  offentliggöra  sina  iakttagelser  öfver  Kuppis  brunn  som 
hälso vatten  och  skref  redan  1757:  »Jema  såge  jag  att  få  åtminstone  en 
sommar  fullfölja  mina  prof  och  observationer  vid  Kuppis,  då  jag  sedan 
jemto  en  beskrifning  om  brun  med  dess  prof  vill  upptäcka  sättet  att 
göra  artificiela  brunnar  starkare  och  svagare».  I  coUegii  medici  riksdags- 
relation 1765  finnas  införda  Haartmans  med  Kuppis  vattnet  anställda 
prof.  Hans  föregående,  för  tiden  ovanliga  kemiska  studier  föranledde 
honom  i  öfrigt  att  mer  än  mången  annan  läkare  använda  och  föreskrifva 
mineralvatten,  hvarom  äfven  hans  i  svenska  vetenskapsakademins  hand- 
lingar 1765  införda  uppsats  »om  artificiela  mineralvattens  bruk  och 
verkan»  bär  vittne. 

Ännu  engång  upplågade  striden  om  intendentskapet  vid  Kuppis 
emellan  den  nyss  utnämnde  stadsläkaren  Nils  Avellan  och  provinsial- 
läkaren J.  6.  Bergman.  Åbo  hade  ändtligen  erhållit  en  stadsläkare  och 
Nils  Avellan  blifvit  den  ^j^  1776  dertill  nämnd.  Omedelbart  derpå 
anmälde  han  sig  i  coUegium  medicum  till  erhållande  af  förordnande  att  vara 
brunnsläkare  vid  Kuppis  och  kollegium  utfärdade  enligt  sin  instruktion 
konstitutorial  för  denna  befattning  den  Vs  1777.  Magistraten  i  Åbo 
hade  mellertid  den  */6  s.  ä.  i  enlighet  med  provinsialläkaren  Bergmans 


f)30  KUPPIS   HÄLSOKÄLLA. 


förslag  ansett  billigt,  att  provinsialläkaren  borde  hvartannat  är  »alternera 
med  stadsphysicus  om  intendontskapet  vid  brunnen»,  och  beshitit  härom 
anmäla  i  coUcgium  medicuni  med  anhållan  om  konstitutorial  för 
hvardora  att  vexelvis  öfvertaga  vården  om  Euppis  brunn.  Häröfver 
besvärade  sig  Åvellan  hos  landshöfdingen,  medan  Bergman  å  sin 
sida  den  ^7io  s.  å.  begärde,  att  magistratens  beslut  måtte  godkännas. 
Tjandshöfdingen  tillstyrkte  äfven  den  ^^/^  1778,  att  collegium  medicum 
nu  ville  förena  sig  om  magistratens  beslut.  Kollegium  upptog  ånyo 
frågan  om  Kuppis  brunn  och  olika  meningar  gjorde  sig  under  dessa 
omständigheter  gällande.  Huru  saken  behandlats,  kan  icke  utredas, 
emedan  sjelfva  omröstningsprotokollet  för  den  %,  då  ärendet  förekom, 
befinnes  ofullständigt.  För  Avel  lan  utfärdades  dock  af  kollegium  den 
'^2/5  följande  förordnande:  »I  följd  af  detta  vårt  öppna  constitutorial 
hafva  vi  härmedelst  velat  antaga  och  förordna  anatomise  professorn  dr 
Avellan,  så  länge  han  sin  stadsphysici  syssla  innehafver,  ensam  förestå 
och  oaf brutet  intendontskapet  vid  Kuppis  brunn  bestrida j*.  Redan  den 
74  s.  å.  utnämnd  att  jämte  bibehållande  af  stadsläkaresysslan  vara  e.  c 
anatomie  professor,  ansökte  Avellan  hos  Kongl.  Maj:t  om  stadfästelse  af 
detta  coUegii  medici  förordnande  med  följande  ord: 

»men  för  att  ännu  desto  mer  blifva  tryggad  vid  denna  rättighet 
och  snart  sagdt  enda  fördel,  som  utom  50  rdrs  årlig  lön  åtföljer  stads- 
physici sysslan,  den  E.  Kongl.  Maj:t  täckts  allemådigst  lörena  med 
anatomi 33  profession  till  dess  bestånd,  utan  någon  gravation  för  stats- 
verket, vågar  jag  underd.  härmedelst  anhålla  det  E.  Kongl.  Maj:t  aller- 
nådigst  värdes  confirmera  coUegii  medici  förenämnde  mig  nieddelte 
förordnande  uppå  intendentskapet  vid  Kuppis  brunn  eller  ock  lika  nådigt 
dera  för  mig  utfärda  sådan  särskild  fullmakt,  som  uti  §  11  af  E.  Kongl. 
Maj:ts  nåd.  instruktion  för  collegium  medicum  daterad  den  ^y^  1774 
finnes  vara  omför  mald». 

Denna  ansökan  beviljades  af  konungen  den  ^7?  1778  och  derraed 
hade  »Kuppisf rågan»  sista  gången  varit  »till  kungs».  Vid  Avellans 
oförmodade  död  1780  förordnades  Bergman  den  ^s  s.  å.  »i  anseende 
till  stadsphysici  sysslans  i  Åbo  ledig  varande»  att  under  tiden  bandhafva 
intendentskapet  vid  Kuppis. 


KUPFIS   HÄLSOKÄLLA.  631 


Från  denna  tid  kan  man  förutsätta,  att  brunnsläkarobefattningen 
tillkom  stadsläkaren,  men  hvad  som  tillgjorts  för  stadgandet  och  bibehål- 
landet af  brunnens  anseende  som  hälsokälla  kan  författaren  icke  uppgifva. 
Ett  egendomligt  naturfenomen  inträffade  i  början  af  juni  1780.  Källans 
djup,  som  alltid  varit  2  7^  alnar,  minskades  plötsligt  till  1  V*  aln  och 
dess  temperatur,  som  både  vinter  och  sommar  varit  +  6  ä  7°  C,  höjde 
sig  oförmodadt  till  -f-  10®.  Omkring  250  alnar  från  källan  i  OSO  upp- 
stod tillika  plötsligt  en  ny  källa,  hvars  nivå  likväl  var  1  aln  8  tum  lägre 
än  den  ursprungliga  källans.  Dess  temperatur  -f-  8®  C.  Efter  en  tid 
höjde  sig  vattnet  i  den  gamla  källan  till  ungefär  samma  höjd  som  förut 
och  gaf  36  kannor  i  minuten^). 

I  början  af  detta  sekel  anställde  doktor  Math.  Baeck,  sedermera 
1829  död  som  fÄtläkare  i  rysk  tjenst  under  turkiska  kriget,  kemisk 
undersökning  af  Euppis  vattnet,  hvilken  han  meddelade  1818  i  en  akade- 
misk afhandling  »de  aqtm  medicata  Kuppisensi^.  Af  hans  undei-sökning 
framgår,  att  vattnet  är  rikt  på  järn-  och  magnesiumkarbonat  samt 
dessutom  innehåller  saliniska  beståndsdelar,  nämligen  förutom  klorna- 
trium  äfven  natrium-  och  magnesiumsulfat  i  icke  alldeles  obetydliga 
mängder.  Om  vattnets  inverkan  yttrar  han:  »imprimis  vero  in  malis 
dyspepticis  et  in  affectibus  rheumaticis  et  arthriticis  quin  etiam  febribus 
intermittentibus,  s8Bpe  medeatur». 

1  medlet  af  förra  seklet  kom  den  s.  k.  »Esbo-brunn»  i  rop.  Biks- 
rådet  och  generalguvernören  von  Rosen  hade  1751  anmält  hos  Kongl. 
Majit,  att  en  surbrunn  i  Esbo  socken  efter  skedd  undersökning  af  doktor 
Zandt  befunnits  »vara  god  och  tjenlig  för  det  vid  fästningsarbetet 
varande  sjuka  manskapet  och  med  den  förmån  brukad,  att  135  sjuke 
soldater,  som  i  förleden  sommar  deraf  druckit,  erhållit  full  förbättring 
till  hälsan,  i  anseende  h vartill  han  vore  sinnad  att  låta  den  omstänga». 
Med  anledning  häraf  utfärdades  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af 
den  ^Vio  1751: 

»Och    som    denna  hälsobrunn  således  kan  vani  högstnyttig  i  fram- 
tiden   för    det   pä    fästningsarbetet  kommenderade  manskapet,  såväl  som 


')  Åbo  tidningar  1783  N:o  26. 


632  FINLANDS   HÄLSOKÄLLOR. 


andra  sjuka,  hvilka  kunna  l^höfva  sig  deraf  betjena,  så  är  till  eder  Wår 
nådiga  befallning  att  I  fogen  den  anstalt  det  vid  denna  hälsobrunn 
samma  ordning  och  inrättning  blifver  i  akt  tagen,  som  till  följe  af  Wår 
eder  meddelte  instruktion  vid  de  öfrige  surbrunnarne  förordnat  är>. 

Gollegium  medicum  infordrade  nu  af  »gouvemementsmedicus»  Zandt 
medels  skrif velse  af  den  ^^/\2  1751  närmare  »beskrifning  på  de  prof,  som 
med  vattnet  i  Esbo  brunn  blifvit  anställda,  samt  andra  omständigheter, 
som  till  dess  naturs  upptäckande  tjena  kunna,  såsom  ock  en  omständlig 
berättelse  om  de  personers  sjukdomar,  ålder,  constitution  m.  m.,  hvilka 
genom  detta  brunnsvattnets  drickande  blifvit  till  helsan  återställdes. 
Efter  erhållandet  af  dessa  upplysningar  anhöll  kollegium  sedermera  hos 
generalguvernören  von  Rosen  i  bref  af  den  ^V*  1752,  att  han  ville 
låta  uppgräfva,  öfvcrbygga  och  iståndsätta  brunnen,*' så  att  den  kunde 
till  privilegier  föreslås  *).  Derefter  hör  man  icke  något  vidare  om  ifråga- 
varande mineralkälla,  förrän  provinsialläkaren  i  Helsingfors  Paul  Bånge 
begärde,  att  collegium  medicum  på  grund  af  §  11  i  dess  instruktion 
ville  förordna  honom  till  intendent  vid  brunnen  i  Esbo.  Detta  beviljades, 
men  Bånge  ålades  att  insända  förslag  till  reglemente  och  berättelse  om 
vattnets  sammansättning  och  egenskaper.  Efter  Bånges  död  förordnades 
Wänman  till  brunnsintendent  och  bestämdes,  att  reglemente  för  brunnen 
borde  af  brunnssällskapet  sjelft  uppsättas  och  med  kollegium  sedan 
kommuniceras.  Från  denna  tid  finnes  ett  protokoll  vid  brunnsgästernes 
sammanträde  den  ^7?  1779,  dervid  en  brunnsrätt  tillförordnades.  Lands- 
höfding  A.  de  Bruco  stadfäste  tillika  samma  dag  vissa  regler  för 
användningen  af  de  sammanskott  brunnssällskapet  ombesörjt.  Allt  detta 
torde  likväl  fallit  i  glömska,  alldenstund  Wänman  senare  ånyo  anhöll,  att 
collegium  medicum  ville  utverka  något  offentligt  understöd  för  brunnen 
och  utfärda  reglemente  för  densamma.  Kollegium  beslöt  anmoda  lands- 
höfdingen  att  söka  förmå  allmogen  till  frivilliga  sammanskott  och  anmo- 
dade  Wänman    att   sjelf   uppsätta   project   till    reglemente,  som  efter 


^)  Abr.  Hiilphers  berättar  i  anföi^a  arbete  s.  47,  att  Esbo  brunn,  som  vari 
bruk  redan  1740,  blifvit  onigräfd  »och  en  vattenkonst  inrättad,  som  genom  7  pipor  eller 
spiror,  likt  en  crona,  kastar  420  kannor  i  timmen*. 


FINLANDS    HÅLSOKAlLOR.  633 


kollegii  granskning  kunde  af  landshöfdingen  antagas.  Esbo  »brunn» 
begagnades  flitigt  långt  in  i  detta  sekel.  Förteckning  på  personer,  som 
voro  inskrifna  vid  densamma,  infördes  i  tidningarna  ^). 

Medan  allmogen  i  Sverige  fortfarande  talrikt  begagnar  vissa  af 
landets  hälsokällor,  har  den  finska  allmogen,  redan  i  äldre  tider,  för- 
hållit sig  fullkomligt  likgiltig  mot  de  s.  k.  surbrunname.  Den  enda  af 
landets  mineralkällor,  som  ända  till  senaste  tid  bibehållit  sitt  anseende 
och  flitigt  anlitats  af  den  närgränsande  traktens  befolkning,  är  den  s.  k. 
Gregorii  hälsokällan  i  Kiuruvesi  socken,  uppkallad  till  minne  af  öfverste- 
löjtnanten  vid  k.  Savolaksregementet  Gregori  Aminoff.  Redan  af 
älder  har  den  åtnjutit  folkets  förtroende.  Landshöfdingen  i  Kuopio 
begärde  derför  i  skrifvelse  till  coUegium  medicum  af  den  ^^l^i  1781,  att 
kollegium  ville  hos  Kongl.  Maj:t  utverka  vissa  förmåner  för  nämnda 
hälsobrunn,  hvartill  äfven  kollegium  samtyckte.  Om  några  åtgärder  i 
följd  deraf  vidtagits,  känner  författaren  likväl  icke.  Provinsialläkaren  i 
Kuopio  Anders  Johan  Ståhl  utarbetade  kort  efter  sin  ankomst  till 
Kuopio  en  brunnsstadga,  som  af  landshöfdingen  stadfästes  den  '^,5  1792. 
På  grund  häraf  och  brunnsrättens  beslut  den  ^7?  s*  ä-  borde  allmogen 
betala  till  brunnshusets  underhåll,  de  fattige  och  brunnsmästaren  inalles 
32  sk.  Ståndspersoner  betalte  samma  afgift,  men  erlade  åt  de  fattige 
en  frivillig  gåfva.  Sedan  Ståhl  under  fem  år  bestridt  läkaregöromålen 
vid  ifrågavarande  källa,  förordnades  han  den  ^7?  ^797  till  brunns- 
intendent derstädes  och  ägde  enligt  coUegii  medici  föreskrift  »att  full- 
göra hvad  medicinalordningarna  kunna  i  thy  fall  föreskrifva  samt  do 
särskilda  författningar,  hvilka  antingen  redan  äro  antagne  eller  hädan- 
efter kunna   anses  nödvändiga  att  vid  samma  helsobrunn  låta  vidtiiga». 

Rörande  en  i  närheten  af  Björneborgs  stad  belägen  hälsokälla,  den 
s.  k.  »Lill  Raumo»  brunn,  upptagen  af  B.  Björn  lund,  finnes  ett  med- 
delande af  honom.     Han  skref  till  Abr.  Bäck  den  ^^/^  1787: 

»Hos  herr  archiatem  och  riddaren  tar  jag  mig  friheten  at  ödmjukast 
anhålla  om  herr  archiatems  och  kongl.  collegii  medici  höggunstige  reconi- 


o 

*)   T.   ex.   i   Åbo  Tidningar  171)3:  44.    Sådana  förteckningar  infördes  äfven  från 
andra  källor,  såsom  Ruovesi,  Kangasala,  Kangasnienn^  m.  m. 


(^1  FINLANDS  HÄLSOKÄLLOR. 


mendation  ocli  underdåniga  anhållan  för  mig  hos  Hans  Kong!.  Maj:t  at 
undfå  nådigt  privilegium  å  Björneborgs  surbrunn  här  utom  staden  jenite 
stiidfästelse  tlierå,  såsom  i  11  §  af  Kongl.  Maj:ts  nådiga  instruktion  för 
thess  Collegium  medicum  nådigt  lofvadt  är. 

Jag  wågar  mig  ej  ännu,  at  hos  höglofl.  kongl.  collegium  medicum 
härom  göra  skriftelig  ansökning,  förr  än  jag  blir  underrättad  hvad  afgifter 
här  vid  förestå  och  hvad  et  sådunt  kongl.  privilegii  bref  kostar.  Emed- 
lertid  recommenderar  jag  mig  herr  archiaterns  ocli  riddarens  gunstiga 
åtanka  härvid  och  anhåller  Ödmjukast  om  jag  får  understa  mig  dertil, 
herr  archiaterns  och  riddarens  höggunstiga  underrättelse  liärom,  til  min 
efterrättelse. 

Thenna  brunn  har  jag  nu  i  24  är  förestådt  och  med  ägarenes  af 
marken,  LiU  Raumo  byes  åboers,  goda  minne  och  samtycke  fådt  dispo- 
nera marken  til  brunnshus  upbyggande  öfver  brunnen,  med  andra 
beqvämligheter  för  brunnsgästerne  på  et  arealinnehåll  af  et  hälft  tunne- 
lands widd  eländig  och  sandartig  mark,  som  denne  brunn  ligger,  såsom 
ock  källan  af  en  sandbacke  framkommer,  h varemot  någon  erkänsla  med 
fattigmedels  insamlande  för  Lill  Raumo  byes  fattige  årligen  skedt  af 
brunnsgästerne,  och  som  gädt  til  2  ä  3  rdr  om  året,  jemto  det  byens 
äboer  ej  betalt  afgifter  vid  brunnen,  allenast  nödige  medicamenter  på- 
kostats, om  någon  brunnsgäst  derifrån  sig  instäldt. 

Nu  äntel.,  och  som  nyss  händt  under  brunnsdrickningen,  påstå 
Lill  Raurao  byes  åboer,  at  såsom  denne  brunn  ej  har  Kongl.  privilegier 
at  de  med  den  samma  kunna  efter  godtycke  förfara,  tilsluta  brunnen 
och  förmena  allmänheten  all  åtkomst  dertil  samt  om  den  tillätes,  det 
ankommer  på  deras  behag,  huru  länge  bruket  deraf  får  ske,  eller  den 
hällas  öpen.  Dock  hafva  de  tillätit  dess  bnik  och  nyttjande  på  behaglig 
tid,  nemligen  då  sex  rdr  årligen  erlägges  i  hyra  fÖr  marken  wid  Juli 
månads  slut  af  mig,  antingen  få  ell:r  flere  brunnsgäster  sig  dervid 
infinna;  doch  för  i  år,  såsom  första  gången,  betalas  allenast  hälften  eller 
3  rdr,  men  sedan  6,  såsom  nämndt  är,  så  länge  de  finna  sig  wid  at 
tillåta  dess  bruk. 

At  få  medla  med  dem  om  denna  sak,  desto  bättre,  blir  nödvändigt 
at  brunnen  först  blir  med  KongL  privilegium  försedd  til  fritt  och  säkert 
nyttjande  för  allmänheten,  dä  sedan  det  andra  kan  regieras.  Detta  är  så 
mycket  nödigare,  som  Björneborgs  stad  ej  har  någon  annan  surbrunn, 
än  denna  och  af  mig  för  24  år  sedan  upfundne,  å  Lill  Raumo  b^^es  ägor». 

På   magistratens   i  Raumo  bogäran  förordnade  collegium  medicum 
den    23^^    1799    f    j     regenientsfältskären,   assessor  Lars  Hedberg  till 


FINLANDS    HÄLSOKÄLLOR.  635 


intendent  vid  Raumo  brunn.  Denne  insände  följande  är  berättelse  om 
brunnens  tillstånd  och  brunnsdrickningen  derstädes. 

I  det  föregående  är  redan  den  strid  omnämnd,  som  uppkom  emellan 
provinsialläkaren  i  Uleåborg  Carger  och  stadsfysikus  derstädes  Dahl- 
gren angående  intendentskapet  vid  Uleåborgs  hälsokälla*).  Denna  skall 
redan  omkring  1730  blifvit  upptagen  af  en  fältskär  S.  Billin  g  och 
sedermera  från  1760-talet  varit  i  bruk,  närmast  i  följd  af  stadskirurgen 
P.  Saland  ers  åtgärder.  Kongl.  Maj:t  afgjorde  striden  till  Dahlgrens 
förmån  och  förklarade  i  k.  brefvet  af  den  *7ia  1787,  att  intendentskapet 
öfver  stadens  hälsobrunn  bör  vara  med  stadsläkaresvsslan  förenad. 
Apotekaren  Julin  s  undei*sökning  af  Uleåborgs  hälsokälla  blef  af  colle- 
gium  medicum  granskad  och  ansågs  källan  kunna  begagnas  i  samma 
sjukdomar,  »som  de  bättre  inhemska  mineralkällorna»  *). 

Nådendals  af  ålder  kända  hälsokälla  upptogs  ånyo  af  professor 
P.  Elfving  1723  och  begärde  han  i  bref  till  collegium  medicum  af 
den  V^  s.  å.  att  erhålla  »privilegier  för  Nådendals  nyss  upfundne  helso- 
brunn». Kollegium  infordrade  likväl  uppgift  på  de  anställda  vatten- 
profven  ^).  Mot  slutet  af  seklet  insände  regementsfältskäreu  Fåhrée 
ånyo  prof  deraf  till  collegium  medicum  och  uppgaf,  att  källan  efter  dess 
återupptagande  blifvit  begagnad  af  50  sjuka  under  hvartdera  af  åren 
1797  och  1798.  Kollegium,  som  utnämnde  Fåhrée  till  brunnsintendent, 
förklarade  Nådendals  brunn  vara  tjenlig  »isynnerhet  för  svag  mage, 
skörbjugg,  gikt  och  andra  krämpor,  som  vid  våra  inhemska  surbrunnar 
vanligen  finna  kraftig  hjelp»  *). 

Om  Fåhrée  och  hans  bemödanden  att  upphjelpa  Nådendals  brunn 
skref  G.  Porthan  till  H.  Calonius  den  "A  1797: 

Dr  Fåhro,  som  var  anställare  til  åtskilliga  artiga  lustbarhctor,  til 
at  roa  de  förnäma  (hrkas  medicus  han  derföre  naturligtvis  är),  har  nu 
samlat  en  betydlig  skara,  förnämligast  af  dem  (och  nägrc  ur  lägsta  dassen, 


^)  Se  detta  arbetes  andra  del,  sid.  187. 

•)  ColJegii  medici  protokoll  don  "/g  1795. 

')  Collegii  modici  protokoll  den  *7o  ^l^  "/lo  l''^^- 

*)  CoUegii  modici  protokoll  den  »/jo  1798. 


036  FINLANDS    HÄLSOKÄLLOR. 


som  inga  pi^tensioner  äga),  til  Nätlendals-brunn,  hvarest  han  gjort  och 
förmätt  staden  at  göra,  livarjeh.  dertil  nödiga  inrättningar;  också  berömma 
de  förnäma  högel,  huru  artigt,  oixlentligt  och  förträffel.  allting  tillgått 
Jag  hoppas  vi  skole  få  läsa  något  derom  i  AUm.  Tidningame.  Mian 
säger,  at  han  ibland  annat,  pryder  brunnssalen  mod  alla  de  Herrskapers 
famille- vapen  som  nyttjat  (eller  besökt?)  brunnen.  Sådant  kan  ej  annat 
än  uphjelpa  hälsan!  men  för  det  stackars  små  folkets  pitsker,  lär  ej 
något  i*um  vara  utsedt.  Bror  ser,  at  den  mannen  har  talanger  at  skaffa 
sig  pratique !»  *) 

Slutligen  må  nämnas,  att  provinsialläkaren  Gabriel  Stark  insiindc 
till  kollegium  beskrifning  på  en  mineralkälla  i  Kangasniemi  socken  och 
resultatet  af  den  dermed  anställda  undersökningen  ^). 

Frän  Kuopio  insände  provinsialläkaren  Glasberg  beskrifning  pä 
en  der  i  trakten  upptäckt  hälsobrunn,  kallad  »Murue»  källa.  Vid  i 
Stockholm  skedd  undersökning  af  dess  beståndsdelar  uppgaf  professor 
Nils  Almroth  densamma  innehålla  mycket  kolsyra,  jämte  »jern,  kalk 
och  alcali,  samt  sålunda  vara  nyttig  i  olika  sjukdomar»  ^).  Collegium 
medicum  utfärdade  den  *7a  1^01  ett  förord  för  dess  begagnande  och 
utnämnde  Glasberg  till  intendent. 

Äfven  från  »Calax  by  i  Nerpes»  blef  prof  på  vatten  i  en  der 
befintlig  källa  insändt  till  collegium  medicum.  Berzelius  förklarade 
det  innehålla  lika  mycket  järn  som  Medevi  *). 

Blaud  mineralkällor  må  ytterligare  anföras  Jakobstads  källa,  upp- 
tagen 1777,  hvarutom  på  Perillö  hemmans  ägor  en  half  mil  från  staden 
fanns  en  surbrunn,  kallad  »konung  Eriks  källa».  B^dan  1738  skall  d:r 
Benjamin  Hunter  i  Stockholm  undersökt  dessa  vatten.  Läkarevården 
bestreds  af  en  stadsfältskär,  om  hvilken  det  heter,  att  »en  klemigare 
uppfostran  och  en  ny  verld  hafva  dock  mer  än  förut  gjort  honom  nödig*  *)■ 


')  n.  G.  Porthans  Bief  till  M.  Calonius.    II.    IlelsiDgfoi-s  1886.  sid.  401. 

^)  Collegii  medici  protokoll  den  7^  1798. 

'•")  Collegii  medici  protokoll  den  ^/„  1800  och  »%  1801. 

*)  Collegii  medici  protokoU  den  ^/,  1804. 

*)  Åbo  Tidniugar  1783  N:o  29. 


LITTERATUR    RÖRANDE   FINLANDi^    IlÄLSOKÄLLOII.  G37 


Wasa  surbrunn  uppgifves  vara  upptagen  1750.  Orivesi  1755  och  don 
i  Kristinestad  1768.  —  I  Nykarleby  begagnades  en  hälsokälla  på  Ny- 
gårds hemmans  ägor  1784.  —  Surbrunnen  i  S:t  Michels  kyrkoby,  upp- 
tagen af  fältskären  Geisse  1764,  uppgifves  deremot  1784  vara  förstörd 
och  obrukbar.  —  Lovisa  surbrunn  blef  upptagen  1761  af  provinsialläkaren 
J.  G.  Colliander. 

litteraturen  öfver  Finlands  hälsokällor  är  mycket  torftig.  Deraf 
må  omnämnas: 

Herm.  Died.  Spöring,  Observatio  de  Elephantiasi  aqua  fnartiali 
Fontis  Kuppis  prope  Aboam  curata  (i  Acta  Litteraria  &  Scient  Svec. 
Vol.  II). 

Joh.  £kelund,  Examen  chymico-medicum  fontis  soterii  Kup- 
pisensis.     Diss.  acad.  prroside  H.  D.  Spöring.  AbooB  1741. 

De  af  Haartman  verkställda  prof  ven  med  hälsovattnet  vid  Kuppis 
och  i  Idensalmi  socken  finnas  införda  i  coUegii  medici  riksdagsrelation 
1765,  s.  45. 

Om  Chregorii  helsobrunn  (i  Idensalmi  socken  och  Kiuruvesi  kapell) 
underrättelser  af  A.  J.  Stå  hl  i  Läk.  och  Naturf.  XI  (1794),  164. 

J.  Julin,  Uleåborgs  tnineralkälla  beskrifven  och  chemice  under- 
sökt.   (I  Sv.  Vetensk.  Akad.  Handl.  1795:  167). 

J.  A.  Dahlgren,  Beskrifning  om  Uleåborgs  hälsovattens  halt 
och  brunnens  öfriga  läge  m,  m,  (I  Läk.  och  Naturf.  XII:  86).  I 
samma  band  finnes  tillika  »Extract  af  Uleåborgs  brunns  journal 
1795—1796  med  anmärkningar  vid  vattnets  nyttjande»  sid. 373— 377. 

Om  verkan  af  hehovattnet  i  Kuppis  brunn.  Åbo  Tidn.  1798 
N:o  23,   1801  N:o  47. 

Joh.  Fr.  Fåhrée,  Underrättelse  om  Nådendals  brunn  (i  Åbo 
Tidningar  1799:  2,  3). 

S.  Bergman,  Undersökning  af  watten  och  gyttja  från  Nåden- 
dals  helsobrunn.     (I  Läk.  och  Naturf.  XIII:  131). 

Matth.  Baeck,  De  aqna  medieata  Kuppisensi.  Diss.  Acad.  Abo8B 
1818.  4:o. 

P.  A.  v.  Bonsdorff,  Bidrag  till  närmare  kännedom  af  Finlands 
mineralkällor.    Ak.  afh.  1.  2.     Åbo  1827. 


038  LITTEBATDR   HÖRANDE    FINLANDS    HÄLSOKÄLLOR. 


Om  artificiella  mineralvatten  hade  redan  Haartman  skrifvit  i 
Vet  Akad.  Handl.  1765  och  P.  A,  Gadd  utgifvit  en  akademisk 
afhandling  »  Om  kalla  artificiella  mineralvattens  tillredning  och  nyttan, 
Åbo  1780.  På  1780-talet  till  salu  höllos  i  Åbo  artificiella  Pyrmonter, 
Spaa-,  Seltei-s-  och  Bittervatten  »uppriktigt  tillredde  efter  de  af  prof. 
Bergman  upgifna  grunder  af  chem.  adj.  Holmberg»^).  Senare 
bereddes  i  Åbo  artificiella  mineralvatten  enligt  annons  i  Åbo  Tidningar 
1812  N:o  50. 

I    »Åbo   Tidningar»    finnas    följande    underrättelser   om    Finlands 
mineralkällor:    om   Esbo   källa    1772    N:o   26;  om  Gamlakarleby  hälso- 
brunn   1782    N:o    37;    om    Nykarleby    surbrunn    1784    N:o  5;    om   S:t 
Michels   surbrunn    1784    N:o   42;    om    Kristinestads   surbrunn    (funnen 
1768)    1785    N:o  17;  om  Pojo  hälsobrunn  1791:  33.     1795:  33.     1797 
39.    1799:    37.    1800:    37;    om  Gustafs  hälsokälla  vid  Wasa  stad  1791 
39;    om    Puruvesi    hälsokälla  1792:  52;  om  Eangasala  hälsokälla  1793 
34.     1794:    33.    1800:    21.     1804:  81.     1807.  1810;  om  Ruovesi  hälso- 
källa 1793:  44;  om  Murue  hälsokälla  vid  Euopio  1802:  36;  om  Raumo 
hälsokälla  1805  och  om  Kangasniemi  hälsobrunn  1807:  34. 


*)  Abo  Tidningar  1782  N:o  19.    I  samma  tidning  1812  N:o  75  finnes  en  uppsats 
>»om  tullfri  iaföi'sel  af  mineiul vatten». 


XXV. 


MEDICINALVERKETS  FONDER. 


1.    Collegii  mediei  bemödanden  att  erhålla  en  egen  fond. 
Mineralvattenfonden,  bildad  vid  1751—1752  års  riksdag. 

Det  har  redan  flera  gånger  i  det  föregående  blifvit  antjdt,  att 
collegium  medicum  nästan  under  hela  det  första  århundradet  efter  sin 
stiftelse  saknade  hvarje  offentligt  penninganslag  till  befordrande  och 
understödjande  af  sin  verksamhet.  Kollegiets  enda  inkomster  voro  de 
afgifter  läkare  och  apotekare  erlade  vid  undergående  af  examen  och 
inskrifning  i  koUegium.  Vid  de  ökade  anspråk  samhället  började  ställa 
på  collegii  mediei  verksamhet  framträdde  allt  mer  nödvändigheten  för 
detsamma  att  äga  en  fond  till  bestridande  af  nödiga  utgifter.  Svårig- 
heten var  att  finna  de  rätta  källorna  till  bildande  af  en  sådan,  utan 
att  nödgas  af  riksstånden  begära  direkta  anslag.  En  sådan  källa  trodde  sig 
kollegium  upptäcka  i  de  utländska  mineralvatten,  hvilka  numera  börjat 
införas  äfven  i  Sverige.  Det  intresse  för  landets  egna  mineralkällor,  som 
i  början  af  seklet  gaf  sig  tillkänna  i  deras  undersökning  och  flitiga 
begagnande,  hade  småningom  förslappats  och  användningen  af  utländska 
mineralvatten  kommit  allt  mer  i  bruk.  Isynnerhet  sedan  fältskärerne  i 
sin  praktik  börjat  förordna  sådana  hälsovatten  och  sjelfve  hålla  dem  till 
afsalu  hade  införseln  deraf  betydligt  ökats.  Den  vinst  de  så  väl  som 
öfriga  handlande  derpå  skördade  var  icke  obetydlig. 

I   skrifvelse   till   Kongl.   Maj:t  af  den  V12  l^^^O  begärde  coUegium 

medicum,   att,  »liksom  vetenskapsakademien  fått  privilegium  exclusivum 

på  almanackan»,  äfven  kollegium  måtte  hugnas  med  uteslutande  rättighet 

att  införskrifva    utländska   mineralvatten,   hvaraf   vinsten    kunde  tillfalla 

41 


C42  MINERALVATTENFONPEN. 


dess  fiscus,  som  hittills  saknat  hvarje  anslag  af  staten,  ehuru  »hvar  och 
en  eftertänksam  läror  förundra  sig  hvadan  det  kommer,  att  lön  blifvit 
tildelt  det  CoUegium,  som  med  gamla  dödas  handlingar  (riksarkivet) 
omgås,  när  det,  som  står  i  ansvar  för  de  lefvande  undersåtarenes  hälsa^ 
måste  se  sig  förglömt». 

Bland  sina  behof  uppräknar  kollegium  en  samling  i  materia  medica, 
»hvarefter  apothekare  och  det  allmänna  kunde  rätta  sig  vid  förekommande 
tvifvel  på  samma  sätt,  som  i  rådhuset  hänger  alnen  och  skålpundswichtea»^ 
en  samling  :»af  utvalda  böcker  i  medicin,  physik  och  historia  naturalis 
samt  veterinärmedicin»,  äfvensom  »ett  beqvämt  theatrum  anatomicum 
med  ett  rum  för  prosectoren  och  ett  rum  för  dem,  som  för  öfning  dis- 
sequera.  Skulle  coUegium  genom  E,  Kongl.  Maj:ts  nåd  få  vid  detta 
tillfället  undfå  inkomst,  så  kunde  dcraf  lön  tilslås  för  en  anatomia>  pro- 
fessor till  anatomiens  och  chirurgiska  operationers  demonstrerande».  Af 
samma  medel  kunde  äfven  aflönas  »någon  skickelig  botanicus,  som 
inrättar  en  hortum  botanicum,  ther  alla  örter,  som  brukas  uti  medicine, 
hushåldning  och  färgerier  skulle  skiötas  och  visas  för  unge  medioi, 
apothekare,  chirurgi,  manufacturister  och  hushållare,  så  att  collegium  ej, 
såsom  hittills  skiedt,  nödgades  ofta  vid  apothekare  examina  och  apothe- 
quens  visitation  sakna  then  färdighet  uti  medicinal  örternas  urskiljande, 
som  till  medicaraenternas  composition  är  nödvändig». 

Som  man  ser,  hyste  collegium  medicum  stora  förhoppningar  om 
hvad  allt  med  den  nya  fonden  kunde  vinnas.  »Medicinens  öden»,  yttrade 
kollegium  vidare,  »så  väl  som  riksens  lycka,  hafva  alltid  fölgdt  wetten- 
skapemas  stigande  eller  fallande  och  de  för  witterlek  bäst  frägdade 
nationer  hafva  icke  spart  möda  och  kostnad  att  befordra  dera,  E.  Kongl. 
Maj:ts  collegium  medicum  beder  i  underdånighet  att  residence  staden 
Stockholm  ej  måtte  i  thetta  målet  eftergifva  andra». 

För  bildandet  af  en  medicinalfond  anhöll  kollegium  om  privilegium 
och  frihet  »att  fournera  alla  provincierna  med  alla  slags  utländska 
mineralvatten  samt  förbud  för  deras  införskrifvande  af  privata  personer. 
Collegium  medicum  förband  sig  tillika  att  i  rikets  förnämsta  sjöstäder 
»hålla  lager  af  väl  förvarade  uprichtiga  mineralvatten». 


MINERALVATTENFONDEN.  643 


Vid  föredragning  i  rådet  af  detta  ärende  resolverades  den  ^2  1751, 
»att  hvar  på  sätt,  som  hittills  skett,  må  äga  frihet  att  införskrifva  utländska 
mineralvatten,  men  om  coUegium  raedicum  önskade  privilegium  på  för- 
säljning af  inländska  helsovatten,  så  väl  till  deras  behof,  hvilka  icke 
kunde  komma  till  sielfva  brunnarna,  som  till  af  sättning  utomlands,  skulle 
sådant  dem  icke  förvägras». 

Collegium  medicum  inlemnade  likväl  till  ständerna  1751  ett  betän- 
kande, hvamti  kollegium  framhöll,  att  handlande  icke  borde  äga  mer 
frihet  att  drifva  handel  med  mineralvatten,  än  med  de  medicinalier,  som 
apotekare  allena  få  införskrifva.  Priset  hoppades  kollegium  äfven  kunna 
nedsätta  i  det  att  Spaavatten,  som  kostat  9  a  10  dal.  kmt,  borde  kunna 
säljas  till  6  ä  7  dal,  Pyrmonter  och  Seltersvatten,  som  kostat  7  ä  8  dal., 
borde  erhållas  för  6  dal.  och  derunder.  I  sin  till  ständerna  ingifna  ansök- 
ning betonade  collegium  medicum  tillika,  att  den  föreslagna  medicinal- 
fonden  kunde  nämiast  blifva  af  stor  betydelse  för  den  allmänna  sjuk- 
vårdens omedelbara  behof.  Denna  synpunkt  torde  i  icke  ringa  mån 
bafva  bidragit  dertill,  att  kammar-,  ekonomi-  och  kommerse-deputationen 
1752  hos  ständerna  förordade  förelaget  att  ställa  en  särskild  fond  under 
collegii  medici  disposition.  Fonden  kunde  bildas  antingen  genom  ett 
coUegium  medicum  tilldelad  t  privilegium  exclusivum  att  införskrifva 
utländska  mineralvatten  eller,  om  ett  sådant  privilegium  vore  betänkligt, 
genom  att  pålägga  hvarje  flaska  sådant  vatten,  som  införskrefs  till  Sverige 
och  Finland,  en  afgift  af  en  dal.  kmt,  som  vid  tullens  erläggande  kunde 
betalas  och  tillfalla  nämnda  fond  ^). 

Medels  k.  brefvet  af  den  ^o/,^  1752  medgafs  åt  kollegium  till  nästa 
riksdag  det  begärda  privilegiet  att  införskrifva  utländska  mineralvatten 
för  att  af  den  sålunda  bildade  fonden  kunna  a)  vid  behof  sända  läkare 
till  hjelp  ät  provinsialläkarene  i  landsorterna,  b)  förse  provinsialläkarene 
med  respenningar  i  och  för  apotekens  visitation  eller  ock  skicka  en 
förfaren    medikus   i   samma   ändamål,   c)    låta    den,   som    omhänderhar 


*)  För  vicepresidenten  baron  Sten  Bjelke  uttalade  coUegium  medicum  sitt 
tack  för  det  han  i  ständenitskottet  verksamt  befordrat  kollegiets  ansökning  om  privile- 
gium på  mineralvatten  (collegii  medici  protokoll  den  ^^e  1753). 


644  MINEHALVATTENFONDEN. 


barnmorskeundervisningen,  årligen  göra  resor  till  några  provinser,  för  att 
efterhöra  huru  de  göra  sin  skyldighet  och  undervisa  dem  i  det  de  glömt 
d)  kringsprida  skrifter  om  herskande  sjukdomars  förekommande  och 
hämmande,  e)  aflöna  den  af  ledaraöteme,  som  för  protokollet  och  upp- 
sätter koUegii  bref,  samt  f)  befrämja  allehanda  nyttiga  medicinska  inrätt- 
ningar, understödja  och  uppmuntra  skickliga  ämnen  samt  inrätta  ett  nytt 
apotekaredispensatorium. 

Man  väntade  således  ganska  mycket  af  denna  fond. 

Redan  1751  gaf  handelsmannen  Magnus  Pettersson  Qvast, 
hvars  handel  med  utländska  mineralvatten  collegium  medicum  befordrat, 
till  tecken  af  sin  tacksamhet  800  dal.  kmt  till  kollegii  fiscus  och  följande 
år  ytterligare  1,000  dal.  kmt.  Sedan  kollegium  erhållit  rättighet  att 
införskrifva  och  försälja  utländska  hälsovatten,  öfverlemnade  koUegiöm 
denna  rättighet  åt  Qvast  för  6,000  dal,  kmt  om  året  Under  de  när- 
mast följande  åren  1753 — 1756  inflöt  denna  afgift  oförminskad  till 
kollegii  kassa. 

Om  collegium  medicum  ändtligen  fått  inkomster,  voro  ock  behofven 
många.  På  sundhetskommissionens  framställning  erinrades  kollegium 
redan  i  k.  bref\'et  af  den  '/s  1753  derom,  att  af  mineralfonden  bidrag 
borde  leranas  till  "förekommande  och  botande  af  smittosamma  sjukdomar. 
Sundhetskommissionen  synes  äfven  fortfarande  hyst  önskan  att  raed 
colleffium  medicum  dela  den  nva  fonden.  I  infordradt  utlåtande  af  den 
2*/n  1753  upplyste  kollegium,  att  detsamma  visserligen  af  det  erhållna 
privilegium  väntade  sig  en  inkomst  af  2,000  dal.  smt,  men  att,  utom 
kostnader  för  den  allmänna  sjukvårdens  behof,  utgifvandet  af  skrifter 
rörande  sjukdomars  och  farsoters  förekommande  och  botande  erfordrade 
betydliga  medel,  att  till  aflönande  af  kollegii  syndikus  utanordnats  300 
dal.  smt,  att  med  Kongl.  Maj:ts  tillstånd  600  dal.  smt  årligen  anslagits 
till  arfvode  åt  den,  som  ville  åtaga  sig  ungdomens  undervisning  i  anatomi 
och  kirurgi,  och  att  medicinska  böcker  och  journaler  blifvit  köpta  for 
400  dal.  smt.  Kollegium  hemställde  derför,  »om  icke  det  kunde  lända 
till  undei-såtarencs  snarare  undsättning,  när  directe  frän  Collegium 
besörjcs,  hvad  som  till  farsoten  och  svåra  sjukdomars  förekommande 
och  botande  erfordras,  än  om  det  skall  gå  den  vidlyftigare  vägen  genom 


MINSRAL7ATTENF0NDEN.  645 


anmälande  bos  sundhetskommissionen».  Denna  hemställan  biföll  Kongl. 
Maj:t  den  ^s/.^  1754  Tillika  nödgades  kollegium  klaga  deröfver  att  de 
utländske  ministrarae  införskrefvo  mineralvatten  för  flere  af  sina  vänner 
och  sålunda  bröto  mot  kollegii  privilegium  *). 

Det  ekonomiska  bestyr  collegium  medicum  åtagit  sig  med  de 
utländska  mineralvattnens  införskrifvande  beredde  likväl  kollegium  led- 
samheter och  obehag  af  mångahanda  slag.  Från  flera  håll  fick  kollegium 
höra  skarpa  anmärkningar  om  det  sätt,  hvarpå  vattenafiären  bedrefs. 
Sålunda  skref  Pehr  Zetzell  den  ^V^  1755  till  Åbr.  Bäck: 

»Utländska  vatn  klagas  öfver  alt  här  på  orten  öfver,  at  de  få  dem 
intet  in  i  rattan  tid,  och  när  det  då  kommer,  så  är  det  i  så  liten  quan- 
tité  at  det  ej  förslår.  Här  var  folk,  som  hade  i  rattan  tid  efter  gazetterne 
betingat  om  vatn  och  ännu  voro  inga  vatn  i  Skåne  ankomne,  der  de 
likväl  sade  sig  haft  vatn  förr  i  god  tid  och  för  bättre  köp  innan  colle- 
gium medicum  feck  vatnhandeln ;  så  at  det  altså  synes  som  vid  riksdagen 
häruti  lärer  blifva  något  klander.  Jag  bed  emellertid  til  at  underrätta 
dera  til  det  bästa  uti  denna  sak». 


2.    Minepalvattenfonden  vid  piksdagaFne  1756,  1761  oeh  1765. 

Snart  hotades  dock  den  nya  fonden  med  indragning.  Vid  1756 
ars  riksdag  begärde  ständernas  borgerskap,  att  coUegii  medici  privilegium 
att  införskrifva  utländska  mineralvatten  måtte  upphäfvas  och  denna  handel 
ånyo  leninas  ät  köpmännen.  I  en  till  ständernas  handels-  och  manufak- 
turdeputation  ställd  skrift  af  den  ^5  1756  föreslog  collegium  medicum, 
att  det  gerna  kunde  vara  handlande  medgifvet  att  införskrifva  och  för- 
sälja  hälsovatten,  allenast  hvarje  krus  belades  med  en  afgift  af  en  dtil. 
kmt  att  med  tullen  uppbäras  och  till  kollegium  aflemnas.  Tillika  begärde 
kollegium  att  få  till  fondens  förökande  införskrifva  och  sälja  6,000  flaskor 
mineralvatten  utan  tull  och  konsumtionsafgift. 


*)  CoUegii  modici  protokoll  den  Y^  1754. 


646  MINERALVATTENFONDEN. 


Frågan  fick  likväl  en  gynnsammare  utgång  än  man  hade  väntat 
Handeln  med  utländska  mineralvatten  blef  visserligen  på  grund  af  sekreta 
utskottets  framställning  fiigifven  mot  erläggande  af  vissa  afgifter  enligt 
»den  nya  manufakturtaxan»,  men  åt  oollegium  medicum  beviljades  medels 
k.  brefvet  af  den  Vio  1*7 56  ett  årligt  anslag  af  3,000  dal.  smt  ur  manufak- 
turfonden i  följande  ord:  »på  det  I  ej  magen  sakna  nödiga  medel  till  ett 
så  nyttigt  ändamål,  som  är  att  bispringa  fattiga  sjuka  med  medioamenter, 
så  låta  Wi  nu  våra  nådige  ordres  till  riks.  ständers  manufaetur  contoir 
afgå  att  till  eder  årligen  betala  en  summa  af  tre  tusende  dal.  smt,  ehvad 
mer  eller  mindre  uti  afgift  för  inkoramande  mineralvatten  inflyter,  hvar- 
emot  eder  åligger  att  bispringa  de  fattiga  med  nödiga  läkemedel,  när  de 
derom  anhålla  och  sådant  ej  allenast  i  och  omkring  Stockholm,  utan 
jemväl  i  landsorterna».  Dessutom  medgafs  åt  coUegium  medicum  i 
k.  brefvet  af  den  ^7i  1758,  sedan  sundhetskommissioneo,  deröfver  hörd, 
i  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af  den  ^s/^  1757  förordat  bifall,  rättighet  att 
införskrifva  2,000  buteljer  utländska  mineralvatten  utan  erläggande  af 
stadgade  afgifter  »så  väl  i  anseende  till  de  fattigares  undsättning  med 
berörde  helsovattn  för  lindrigaste  pris  och  efter  omständigheterna  jemväl 
utan  betalning,  som  ock  till  förekommande  af  desse  wattens  oskiäliga 
stegring  för  allmänheten»  ^). 

Vid  1761 — 1762  års  riksdag  hade  coUegium  medicum  ånyo  att 
frukta  förändringar  i  anordningen  af  mineralvattenfonden  och  anhöll 
derför  hos  Kongl.  Majrt  i  maj  1762,  att  detta  anslag  ur  manufakturfonden 
finge    fortfarande    utgå.     Dcrvid  upplyste  kollegium,  att  af  fonden  utbe- 


*)  För  rättigheten  att  sälja  dessa  2,000  buteljer  erbjöd  sig  handelsmannen  Q  väst 
att  betala  3,000  dal.  kmt.  Dock  skulle  coUegium  medicum  bestämma  priset  For 
PyrmonteiTutten  fastställdes  C  dal.  kmt  per  krus,  för  Seltere  7  dal.,  för  Spaa  6  dal.  och 
för  Bittervatten  12  dal.  kmt.  Äfven  kollegii  syndikus  Lars  Balk  erbjöd  sig  att  betala 
samma  summa,  som  Q  väst,  om  han  finge  föi-sälja  vattnen.  Dertill  biföll  visscrligon 
kollegium,  dock  skulle  Balk  öfverenskomma  med  Q  väst,  att  denne,  som  hittills,  tog».' 
del  i  deras  inföi-skrifning  (protok.  den  "/„  1758).  Q  v  as  t  blef  dock  ensam  om  f«»r- 
siilj ningen  och  skulle  icke  behöfva  betala  mer  än  2,625  dal.  kmt  om  året  (coUegii  nuniici 
protokoll  den  '*/«  1759).  Senare  befinnes  Q  väst  hafva  erlagt  endast  2,000  dal.  kmt 
iprotokoU  den  "/g  17(31  och  »7,^  1703),  men  1776  åter  2,400  dal.  kmt,  hvilka  tillföUo 
professor  Roland  Martin. 


MINEB  A  LY ÄTTEN  FONDEN .  647 


talats  till  hämmande  af  farsoter  omkring  2,100  dal.  kmt,  till  prof. 
Martins  lön  3,600  dal.  kmt,  till  assessor  Darelius'  lön  1,800,  till 
koUegii  syndikus  900  och  till  aktuarien  600  dal.  kmt.  Fondens  tillgångar 
förblefvo  orubbade. 

Under  ständermötet  1765  infordrade  handels-  och  manafaktur- 
deputationen  den  ^[^  s.  å.  utredning  af  coUegium  medicum,  huru  de 
medel,  som  influtit  för  de  tullfritt  medgifna  2,000  buteljerna  utländska 
mineralvatten,  blifvit  använda.  Kollegium  lemnade  den  upplysning,  att 
denna  fond,  uppgående  till  2,000  dal.  kmt,  numera  blifvit  helt  och 
hållet  använd  till  förhöjning  af  anatomie  och  kirurgie  professorns  lön. 
Den  af  collegium  medicum  äskade  utredningen  öfver  mineralvatten- 
fondens förvaltning  förmådde  äfven  ständerna  att  fortfarande  bevilja 
ifrågavarande  anslag.  I  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^^j^  1766  till- 
styrkte sekreta  utskottet,  att  de  ur  manufakturfonden  den  */io  1756  åt 
kollegium  utanordnade  9,000  dal.  kmt,  äfvensom  den  medgifna  afgifts- 
fria  införseln  af  2,000  buteljer  mineralvatten  årligen  måtte  utgå  »intill 
dess  någon  annan  utväg  framdeles  kan  vara  att  tillgå,  dock  åligger 
collegium  att  med  fria  medicamenter  understödja  de  fattige  och  isynnerhet 
fabriques  arbetare,  som  derom  anlita».  Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  den 
^Vio  1766.  Ännu  må  tilläggas  att  denna  senare  tullfrihet  upphörde  först 
1777  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^7/^^  g.  å,,  men  collegium  medicum 
erhöll  i  stället  »en  viss  årlig  summa  efter  ett  taget  medium,  h vartill 
nämnda  tullfrihet  under  den  förflutna  tiden  befinnes  hafva  stigit». 

Genom  inrättandet  af  raineralvattenfonden  hade  collegium  medicum 
sålunda  vunnit  ett  länge  närdt  önskniugsmål.  Dess  verksamhet  hade 
blifvit  erkänd  såsom  värd  statsmakternas  uppmärksamhet  och  förtjent  af 
deras  understöd.  Det  ansvar,  som  förvaltningen  af  offentliga  medel 
innebär,  pålade  visserligen  collegium  medicum  ökade  förbindelser,  men 
gaf  detsamma  tillika  berättigade  anspråk  på  omvårdnad  och  deltagande 
från  det  allmännas  sida. 


648  ANSLAG    VID    KIKSDAGAnNE    1756   OCH    1761 — 1762. 


3.    Anslag  beviljade  vid  riksdagarae  1756  oeh  1761 — 176Z 

Riksdagen  1756  egnade  medicinalverket  en  ännu  mera  välvillig 
uppmärksamhet  och  omtanke.  I  ett  vidlyftigt  betänkande  af  den  ^Vio 
s.  å.  uttalade  sig  ständerna  icke  blott  öfver  en  mängd  för  medicinal- 
verket viktiga  åtgärder,  utan  beviljade  äfven  15,000  dal.  smt  årligen  till 
en  »medicinalf ond».  Dermed  var  en  säker  grund  lagd  för  medicinal- 
verkets bestånd  och  ostörda  utveckling.  Här  kunna  vi  dock  förbigå  en 
närmare  skildring  af  denna  riksdag  och.  dess  åtgöranden  med  afseende 
å  medicinalförvaltningen,  emedan  den  redan  influtit  i  framställningen  af 
coUegii  medici  verksamhet^). 

Ehuru  1756  års  riksdag,  såsom  redan  förut  blifvit  anmärkt,  helt 
och  hållet  (de  simplici  et  piano)  till  Eongl.  Maj:t  öfverlemnat  afgörandet 
af  medicinalverkets  angelägenheter,  väcktes  särskildt  med  afseende  å 
medicinalfondens  användning  stridiga  anspråk.  I  en  till  hksdägen 
1761 — 1762  ställd  besvärsskrift  åberopade  sig  kirurgiska  societen  derpä, 
att  ständemas  plena  vid  riksdagen  1756  icke  i  allo  godkänt  sekreta 
utskottets  förslag.  Borgareståndet  hade  den  ^^/^^  gjort  det  förbehåll,  att 
den  föreslagna  fonden  af  15,000  dal.  smt  borde  till  hälften  användas 
till  aflönande  af  provinsialläkare  med  300  dal.  smts  årlig  lön  och  100 
dal.  smt  i  respenningar,  men  den  andra  hälften  till  förordnande  af 
provinsialfältskärer  i  landsorterna  emot  200  dal.  smt  årlig  lön  och  100 
dal.  smt  i  respenningar,  »så  långt  dessa  medel  kunde  tillsträcka».  Härom 
hade  äfven  bondeståndet  den  *7io  förenat  sig.  Deremot  hade  preste- 
ståndet  den  *Vio  godkänt  sekreta  utskottets  förslag  och  ridderskapet  och 
adeln  den  ^Vi»  i^^^  motsatt  sig  detsamma. 

Kirurgiska  societetens  länge  fortsatta  ifriga  bemödanden  att  för  sina 
syften  dela  med  coUcgiura  medicum  medicinalfonden  förblefvo  mellertid 
fruktlösa.  Denna  fond  kom  väl  till  stånd,  men  utföll  icke  till  det  belopp 
ständerna  ursprungligen  bestämt.  I  skrifvelser  af  den  Va  och  ^7ii  ^^^^ 
underrättade    den    tillförordnade   statskomraissionen    coUegium  medicum 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  158  fif. 


ANSLAG   YID   RIKSUAOAKNB    1756   OCH    1761  — 1762.  649 

derom,  att  den  beviljade  summan  af  15,000  dal.  smt  i  anseende  till 
statsverkets  inskränkta  tillgångar  icke  kunde  för  det  närvarande  upp- 
tagas högre  än  till  5,000  dal.  om  året,  »kommande  coUegium  att  derefter 
lämpa  och  inskränka  anstalterna  vid  medicinalverket».  Fonden  blef  icke 
heller  ställd  under  collegii  medici  förvaltning,  utan  förklarade  Kongl. 
Maj:t  medels  bref  af  den  Vs  1758  »att  hvad  dispositionen  af  medicinal- 
fonden    angår,  så  kommer  den  att  förblifva  hos  Oss». 

Collegium  medicum  fick  länge  vänta  på  utbetalningen  af  medicinal- 
fondens  hela  belopp.  Först  den  ^V?  1762  infordrade  Kongl.  Maj:t 
statskontorets  utlåtande,  »huru  den  vid  1756  års  riksdag  beviljade  medi-' 
cinalfonden  må  numera  till  hela  dess  belopp  kunna  utgå  och  komma 
till  godo  åt  werket,  så  väl  till  löners  anslående  för  bemälte  CoUegio, 
som  till  flere  angelägenheters  besörjande».  Med  år  1764  kom  ändtligen 
den  utlofvade  medicinalfonden  fullt  till  stånd  och  först  från  denna  tid 
kan  det  egentligen  blifva  fråga  om  en  årlig  medicinalbudget.  Vid  denna 
tid  hade  collegium  medicum  att  för  medicinalverkets  behof  påräkna  och 
förvalta  följande  anslag: 

l:o.  Af  manufakturfonden  årligen  3,000  dal.  smt  enligt  k.  brefvet 
af  den  ^/jq  1756.  Dessa  medel  voro  bestämda  till  farsoters  hämmande  i 
landsortoma,  hvilket  ytterligare  inskärptes  i  k.  brefvet  af  den  "/^o  1766. 

2:o.  Af  statsmedel  1,000  dal.  smt  till  underhållande  af  amme- 
skaffningskontoret  enligt  k.  brefvet  af  den  ^/j  1757. 

3:o.  Af  serafimerlasarettets  fond  årligen  1,800  dal.  smt  enligt 
k.  brefvet  af  den  *7io  1757.  Af  detta  anslag  användes  900  dal.  smt  till 
aflöning  af  tre  fattigläkare  i  Stockholm  och  återstoden  till  fria  medi- 
kamenter. 

4:o.  På  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1758  åtnjöt  kollegium  tull- 
frihet för  2,000  buteljer  utländskt  mineralvatten.  För  denna  förmån 
erlade  grosshandlanden  Magnus  Pettersson  Qvast  6662/3  dal.  smt 
åt  kollegium,  som  i  början  använde  denna  inkomst  till  aflönande  af  sin 
betjening  till  dess  kollegii  stat  reglerades  1763.  Derefter  gafs  don  som 
tillökning  i  anatomie  och  kirurgie  professorns  lön. 

5:o.  Den  egentliga  medicinalfonden,  som  från  och  med  1764 
utgjorde  15,000  dal.  smt  om  året.    Ur  denna  fond,  som  nästan  helt  och 


650  A19SL^G   TID    1766   1R8   RIK8PÅ6. 

hållet  användes  till  aflöningar,  blefvo  800  dal.  snit  anordnade  åt  P.  Zetzell 
på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^V,  1757  och  kort  deipå  anslogos  enligt  k. 
brefvet  af  den  ^^/^o  s.  å.  åt  barnraoi-skeläraren  500  dal.  och  till  resestipen- 
dier åt  tvenne  kirurgie  studiosi  1,000  dal.  Derefter  gafs  den  •/,  1758  ett 
anslag  af  1,300  dal.  smt  som  lönetillökning  åt  18  provinsialläkare  eller 
100  dal.  åt  en  hvar  och  1,400  dal.  smt  som  lönebidrag  tiU  7  nya 
provinsialläkaretjenster.  Slutligen  blef  genom  k.  brefvet  af  den  *Vg  1763 
återstoden  eller  10,000  dal.  smt  anslagen  till  löner  åt  koilegii  asse^orer 
och  tjenstemän  samt  till  expenser. 


4.    Anslag  vid  1766  års  riksdag. 

Vid  1766  års  riksdag  fastställde  ständerna  den  'Vio?  »tt  ^en  afgift 
af  ett  öre  smt  må  påläggas  och  ikring  hela  riket  uppbäras  af  hvar 
kanna  svenskt  brännvin,  som  på  krogar,  värdshus  och  gästgifvaregärdar 
i  städerne  och  på  landet  försäljes,  hvilken  afgift  medicinalwärket  till 
dess  underhållande  och  ytterligare  utvidgande  tilfalla  bör,  jemte  hwad 
detsamma  af  manufacturfonden  anslagit  är.  I  stället  borde  de  summor, 
hvilka  förut  varit  till  medicinalverket  anordnade  dels  af  statskassan,  dels 
annorstädes  ifrån,  nu  återgå  till  de  behof,  hvartill  de  i  början  varit 
anslagna».  Ständerna  beviljade  i  öfrigt  flera  utgiftsposter,  h varom  redan 
förut  vid  skildringen  af  coUegium  medicum  blifvit  omnämndt  Härom 
utfärdades  den  ^7n  1^66  Kongl.  Maj:ts  kungörelse  ^angående  en  viss 
afgift  af  svenskt  brännvins  försälgniug  till  medicinalverkets  upprätt- 
hållande». 

Ständerna  hade  likväl  missräknat  sig  på  beloppet  af  de  inflytande 
brännvinsmedlen.  Den  7*  1^67  anmälde  statskommissionen,  att  medi- 
cinalstaten  måste  tills  vidare  komma  att  förblifva  sådan  den  på  rikets 
ordinarie  och  extra  ordinarie  stat  hittills  varit  uppförd,  »emedan  den 
tillgäng  eller  fond,  som  riksens  st-änder  vid  sistl.  riksdag  utsedt  till 
bestridande  af  medicinalverkets  utgifter  enligt  skrifvelse  af  den  *V,i 
1766  är  ganska  otillräcklig».  Då  de  dertill  erforderliga  medlen  anslogos 
af    den    allmänna    statskassan,    borde    den    till    en    nog    ringa    summa 


ANSLAG    YID    1769    ÅKS   RIKSDAG.  651 


belöpande  mediciDalfonden  af  ett  öre  srats  afgift  för  hvar  kanna  bränn- 
vin, som  i  minut  försåldes,  tillfalla  statsverket,  men  do  3,000  dal.  smt, 
som  af  manufakturfonden  årligen  betalades  samt  de  2,000  dal.  kmt, 
som  inflöto  för  inkommande  mineralvatten,  blifva  under  kollegii  dispo- 
sition. Af  dessa  medel  ägde  kollegium  godtgöra  provinsialläkarenes  resor 
vid  farsoter  och  bekosta  medikamenter  åt  fattige  sjuke.  Medels  k. 
brefvet  af  den  Via  1768  förordnades,  att  »den  till  en  nog  ringa  summa 
belöpande  medicinalfonden  af  ett  öre  smts  afgift.  för  hvarje  i  minut  såld 
kanna  brännvin  bör  tillfalla  statsverket»,  emot  det  att  de  till  medicinal- 
verket erforderliga  medlen  skulle  utgå  ur  »den  allmänna  statskassan». 
Här  må  tillläggas,  att  under  år  1767  denna  brännvinsskatt  besteg  sig 
till  1,449  dal.  10  2/3  öre  smt,  år  1768  till  2,100  dal.  22  öre  och  inemot 
slutet  af  år  1769  till  5,460  dal.  2  Ye  öre  eller  inalles  under  närmare  tre 
är  till  8,979  dal.  35  Vj  öre  smt. 


5.    Anslag  vid  1769  åFS  riksdag.    Olika  tolkning  af 

riksdagens  beslut 

När  collegii  medici  yttrande  öfver  medicinalfondons  tillstånd 
infordrades  af  sekreta  utskottets  mindre  deputation  vid  1769  års  riks- 
möte, hemställde  kollegium  om  införande  af  personel  beskattning  för 
medicinalverkets  behof  och  föreslog  en  afgift  af  2  öre  smt  för  hvarje 
ståndsperson  och  %  öre  för  allmogen.  Till  bestridande  af  så  väl  aflöningar 
som  resekostnader  och  andra  utgifter  ansågs  en  summa  af  minst  150,000 
dal.  kmt  vara  behöflig  *). 

Med  stor  beredvillighet  gick  deputationen  collegii  medici  fram- 
ställning till  mötes  och  förklarade  sig  i  skrifvelsc  till  ständerna  af  den 
2/j  1770  hysa  det  hopp,  att  .sedan  man  blifvit  öfvertygad  om  den  san- 
ningen, att  ett  lands  fcirnämsta  rikedom  och  redbaraste  förmögenhet 
består    uti    många    och    friska    innevånare,    riksens    högloflige    ständer 


»)  CoUegii  medici  protokoll  don  »y,  1769. 


652  OLIKA    TOLKNING    AF    niKSnAGENS    BESLUT. 


ej  lära  undandraga  sig  att  med  ofvannämnda  summa  medicinalverket 
undei-stödja,  hvilken  summa  då  hon  delas  på  hvarje  person  i  riket,  blir 
så  ganska  ringa,  att  bon  ej  kan  medföra  någon  den  minsta  olägenhet 
och  kiänning».  I  och  för  vidtagande  af  »nyttiga  åtgärder  vid  förefallande 
farsoter  och  smittosamma  sjukdomar  i  landsorterna,  isynnerhet  till  de 
fattigare  städernas  invånares  samt  allmogens  betjening,  med  fria  medi- 
camenter  och  annan  skötseb,  vore  nämligen  en  summa  af  50  å  60  tnsen 
dal.  smt  nödig,  till  hvars  hopbringande  en  afgift  af  2  öre  smt  borde 
erläggas  af  hvarje  ståndsperson  och  Va  öre  af  allmogen. 

Sekreta  utskottets  betänkande  upplästes  i  ridderskapet  och  adeln 
den  Vi  och  *7i  1 '^'^0  samt  bifölls  med  det  villkor,  att  kirurgiska  societeten 
äfven  finge  åtnjuta  understöd  ur  denna  fond  samt  att  de  inflytande 
medlen  blefve  innestående  i  k.  statskontoret,  som  efter  Kongl.  Majrts 
anordningar  ägde  verkställa  alla  utbetalningar  så  väl  till  de  medicinska 
som  kirurgiska  behofven.  Presteständet  deremot  biföll  utskottets  hem- 
ställan den  7i  s-  ^'  Borgareståndet  åter  beslöt  den  */i  ^ch  ^Vi  *»tt 
handlande  och  andre  witterligen  förmögne  borgare  erlägga  2  öre  och 
mindre  förmögne  ett  öre  smt,  samt  att  städemes  arbetskarlar  jemte 
deras  vederlikar,  alla  bevisligen  fattiga  härifrån  undantagna,  betala  lika 
med  allmogen  ^/^  öre,  allt  smt,  hvaremot  det  frivilliga  sammanskott  en 
del  af  städer  och  landsorter  till  egne  samt  provincialmedicorum  aflönande 
sig  för  detta  åtagit  aldeles  kommer  att  upphöra  och  deras  löner  af 
denna  nu  beviljade  fond,  efter  hvad  de  förut  af  städerna  i  lön  undfått, 
jemte  fria  raedikamenter  för  de  fattiga  att  bestridas».  Bondeståndet 
deremot  undandrog  sig  vid  sammanträdena  den  ^*/i  ^^h  ^Vi  1*^70  helt 
och  hållet  den  föreslagna  afgiften  för  medicinalverkets  behof. 

Borgareståndets  vid  bevillningens  åtagande  fastade  villkor  finnes 
likväl  icke  framhållet  i  sekreta  utskottets  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af 
den  2^1  1770.  Deraf  tog  sig  borgareståndets  kanslideputation  anledning 
att  den  23^2  1^^®  ^^11  Kongl.  Majrt  inlemna  en  skrift,  hvaruti  deputationen 
hemställde,  »i  fall  berörde  bevillning  i  nåder  pröfvas  böra  gå  i  verk- 
ställighet, om  och  huruvida  de  rikets  städer,  som  sjelfwe  förut  löna  sina 
egne  stadsphysici  och  chirurgi,  och  jemväl  på  en  del  orter  gemensamt 
bidraga    till    provincialmedicorum    aflönande,    kunn?.    och    böra  besväras 


ANSLAG   TID    1772    ÅRS    RIKSDAG.  653 

med  någon  ny  afgift^  emot  hvad  borgareståndet  i  den  delen  såsom  ett 
uttryckeligt  wilkor  sig  tydligen  förbehållit».  Härom  innehåller  rådets 
protokoll  den  ^Vs  s*  ^*  »Men  som  någon  granskning  eller  förändring  i 
sekreta  utskottets  ankommande  skrifvelser  och  tillstyrkanden  emot  bok- 
stafveliga  innehållet  deraf  i  Eongl.  Maj:ts  rådkammare  icke  äger  ram,  så 
kunde  ej  heller  på  förberörde  af  borgareståndets  cancelliedirection  gjorda 
anmärkning  i  förevarande  ämne  något  afseende  hafvas:».  Derefter  utfär- 
dades den  ^^/a  1^^®  Kongl.  Maj:ts  kungörelse  angående  en  af  ridderskapet 
och  adeln  samt  preste-  och  borgarestånden  beviljad  afgift  till  ytter- 
ligare fond  för  medicinalverket. 


6.    Anslag  vid  1772  års  riksdag. 

Ännu  engång  skalle  medicinal fonden  få  bidrag  ur  brännvinsmedlen. 
Vid  1772  års  riksdag  samtyckte  ständerna  icke  blott  att  den  afgift  af 
ett  öre  smt  för  hvarje  kanna  salubrännvin,  som  beviljats  enligt  Eongl. 
Maj:ts  kungörelse  af  don  *7ii  1766,  hädanefter  skulle  erläggas  af  sjelfva 
tillverkaren  och  beräknas  efter  tolf  kannor  af  hvarje  tunna  spannmål, 
utan  ock  »att  alla  utländska  och  här  i  riket  till  försäljning  qvarblifvande 
brännviner  och  viner  äfven  för  hvarje  kanna  må  beläggas  med  ett  öre 
snits  skatt,  samt  hvarje  skålpund  inkommande  kaffe  med  ett  tredjedels 
öre  smts  afgift,  hvilken  vid  tullclareringen  kommer  att  uppbäras  och 
sedan  som  medicinalfond  till  k.  statskontorets  disposition  att  öfverlemnas». 
Här  må  näranas,  att  då  i  följd  af  förbudet  emot  all  enskild  husbehofs- 
bränning  den  derför  åtagna  brännvinsbevillningen  genom  k.  kungörelsen 
af  den  ^/^  1775  eftergafs^  utlofvades  visserligen  i  k.  brefvet  af  den 
^^/g  1777  åt  medicinalfonden  från  de  regala  brännvinsbrännerierna  en 
ersättning  af  12,000  dal.  smt  (=  2,000  rdr)  om  året,  hvilken  likväl 
icke  utföll. 

Äfvenledes  erbjödo  sig  ridderskapet  och  adeln  samt  preste-  och 
borgarestånden    att   fortfarande    erlägga    den   vid    1769   års  riksdag  på- 


QTA  ÅN8LAQ    Yin    1772    ÅRS    ItIK8DAG. 


budna  personliga  afgiften  till  medicinalverket  Äfven  bondeståndet  åtog 
sig  nu  att  till  medicinalfonden  erlägga  ett  ^/s  dels  öre  smt  årligen  för 
hvarje  husbonde,  dess  hustru  och  mantalsskrifvet  barn,  dock  med  det 
uttryckliga  förbehåll  att  njuta  befrielse  från  de  särskilda  hittills  af  all- 
mogen till  provinsialläkarenes  ailöning  gjorda  sammanskott.  Stånds- 
personer af  militär-  och  civilstaterna,  utom  frälseståndet,  skulle  lika- 
ledes betala  en  af  gift  af  ett  öre  smt  årligen  för  hvarje  husbonde,  dess 
hustru  och  mantalsskrifvet  barn.  Dessutom  borde  af  samtliga  stånden  och 
nämnda  ståndspersoner  erläggas  för  hvarje  mantalsskrifvet  tjenstehjon 
Va  öre  smt^). 

Ständerna  förbehöllo  sig  dock,  att  den  tillgång,  som  genom  före- 
nämnda  pei*sonliga  afgift  vinnes  till  medicinalverkets  understöd,  först 
och  främst  måtte  användas  »att  med  tillräckliga  löner  föi-se  de  i  länen 
erforderliga  provincialmedici,  samt  don  i  södra  orterna  nödig  funne 
läraren  i  medicinal-  och  jordgummevetenskapen,  hvilken  sistnämnde 
emellertid,  så  länge  denna  tillgång  brister,  undfår  dess  lön  af  manu- 
fakturmedlen, samt  att,  innan  detta  ändamål  af  löner  för  provincialmedici 
och  bemälte  lärare  vunnits,  ej  något  af  den  nu  till  medicinalverkets 
förbättring  anslagna  fonden,  må  för  de  öfrige  dervid  tillgörande  för- 
fattningar och  inrättningar  disponeras»  *). 

Det  har  sitt  intresse  att  se,  på  hvilka  beräkningar  ständerna  grun- 
dade den  vid  1772  års  riksdag  uppgjorda  medicinalstaten.  De  voro 
följande: 


')  Denna  af  ständerna  åtagna  pereonliga  bevillning  foitfor  länge  att  gälla  i  Fin- 
land, emedan  den  niedgafs  äfven  vid  landtdagen  i  Borgå  den  '7:  1801).  Af  ridderskajM^t 
och  adeln  samt  prosteståndot  erlades  för  hvarje  mantalsskrifven  pereon,  sä  väl  man 
som  qvinna,  1  V?  kopek  (=:  (3  p:i),  af  andra  ständspereoner  %  (—  3  p:i)i  af  handlaode 
och  veterligen  förmögne  liörando  till  borgai*eståndet  1  V»  kop.,  af  städemas  arbetskarlar 
och  dei-as  vederlikar  V^  kop.  (=  2  p:i)  samt  af  bondeståndet  och  alla  tjenstehjon  i  stad 
och  på  landet  \/^  kop.  {^r^  1  p:i\  Medicinalfondens  inkomst  utgjorde  18ö0  icke  mera 
än  l,iMi5  rubel  54  V»  kop.  eller  7,862  mark  18  p:i,  erlagd  af  641,617  personer.  Enligt 
stiindernas  vid  1863-1804  äi*ens  landtdag  uttalade  önskan  upphörde  denna  bevillnings- 
afgift  på  giund  af  kojs.  förordningen  af  den  ^/,  18C5. 

')  Svea  rikes  ständei-s  bevillning  till  allmän  contribution  den  ^9  1772. 


ANSLAG    VID    1772    Å«S    RIKSDAG.  655 

Dal.  smt.  Ore. 

»1.  Ordinarie  statsmedel  till  medicorum  aflöning    .     .  6,500:  — 

2.  Löner  af  andra  kassor 500:  — 

3.  Tullfrihet  å  mineralvatten 800:  — 

4.  Åfgift  af  manufacturfonden  för  mineralvattens  inför- 

skrifning 3,000:  — 

5.  Afgift  för   20,000   t:r    spannmåls    salabränning    i 

Stockholm   efter   12  k:r  på  tunnan  och  ett  öre 

smts  afgift  pr  kanna 7,500:  — 

6.  Afgift   för   1,800    t:rs   salubränning  i  Norrköping, 

Götheborg  och  Carlskrona 675: 

7.  Afgift  för  1,860  t:r  i  rikets  öfriga  städer  ....  697:  16. 

8.  Afgift  för  3,556  t:r  efter  angifning  på  landet    .     .  1,333:  16. 

9.  Afgift  för  758  åmar  eller  45,480  kannor  importeradt 

utrikes  brännvin 1,421:     8. 

10.  Beviljade  2  öre  smts  afgiften  för  h varje  mantals- 

skrifven  person  af  högl.  ridderskapet  och  adeln^ 
som  vid  bröUopsgiärdens  betalande  år  1766 
utgjorde  ett  antal  af  37,995  personer  ....      2,374:  22. 

11.  Beviljade    2    öre   smt   för   hvarje  mantalsskrifven 

person  af  högvördiga  presteständet,  som  utgjorde 

32,389  personer  och  således  bestiger  sig  till     .      2,024:  18. 

12.  Beviljade  2  öre  smt  af  handlande  och  wetterligen 

förmögna,  1  öre  af  mindre  förmögna  och  V3 
öre  af  arbetskarlar  och  deras  vederlikar  af 
borgareståndet,  som  äro  mantalsskrifna,  hvilka 
tillsammans  utgjorde  112,566  personer,  hvaraf 
Vi  tages  för  välmående  och  förmögna  och  skulle 
således   28,141    personer  gifva  2  öre  smt,  som 

stiger  till 1,758:  26. 

hälften  eller  56,283  personer  a  1  öre     1,758:  26. 

V4  del  eller  28,142  personer  ä  2/3  öre     1,172:  18.      4^690:  -- 


Transport     31,516:  16. 


656  1773  Ars  medicinalstat. 

Dal.  smt.    Ore. 

Transport    31,516:  16. 

13.  Beviljade    Va   ö^'®   smt  för  hvarje  mantalsskrifven 

person  af  bondeståndet,  som  utgjorde  1,588,854 

personer,  hvilkas  afgift  skulle  belöpa  sig  till    .     16,550:  18. 

14.  Afgiften    till    1  öre  snit  af  hvarje  mantalsskrifven 

ståndsperson,  som  utgjorde  ett  antal  af  78,967 

personer,  stiger  till 2,467:  23. 

15.  Beviljade   1    öre   smt   för  hvarje  kanna  förtidladt 

vin,  som  kan  per  medium  med  säkerhet  räknas 

efter  ^Vm  åmar  eller  «»7™  k:r  och  utgör     .     .     18,750: 

16.  Beviljade  Va  öre  smt  för  hvarje  S"  caffe  bönor  och 

äro  theraf  år  1770  förtullade  ^^Vm  U  som  gifver      5,208:  10  Vs- 


Summa    74,493:    3  Va». 


7.    1773  års  medieinalstat. 

Om  dessa  beräkningar  slagit  in  och  collegium  medicum  fått 
oafkortadt  använda  de  till  medicinalfondeu  inflytande  medlen  i  och  för 
de  ändamål,  för  bvilka  de  beviljats,  hade  medicinalverkets  ostörda 
utveckling  säkerligen  varit  betryggad.  Men  under  den  följande  tiden 
påfördes  fonden  utgifter,  med  hvilka  den  icke  bort  belastas,  och  Gustaf 
III  förlorade  mer  och  mer  minnet  deraf,  att  den  egentligen  utgjordes  af 
bevillningsmedel.  Den  ^7?  l'*^'*^^  utfärdade  han  ny  stat  för  provinsial- 
läkarene  och  upptog  i  den  tillika  anslag  för  vissa  på  dem  ankommande 
tjenstegöromål  ^med  befallning  att  härutinnan  icke  för  det  tillkommande 
tillstyrka  någon  tillökning  eller  hvad  annan  ändring  det  vara  må». 
De  större  länen  erhöllo  två  provinsialläkare  och  deras  antal  blef  nu  40 
eller  32  för  Sverige  och  8  för  Finland  med  angifven  stationsort  Aflö- 
ningen  ökades  till  600  dal.  smt  om  året  (eller  100  rdr).  Derjämte 
bildades  fem  särskilda  fonder,  en  hvar  med  sitt  anslag,  såsom  en  medi- 
kamentsfond  ä  12,600  dal.,  en  koppympningsfond  å  4,200  dal.,  en  fond 
till  veneriska  smittans  hämmande  4,000  och  till  provinsialläkarenes  resor 


1773  AKS  mbdicinalståt.  657 


och  dagtraktamente  5^100,  samt  en  fond  till  aflönande  af  provinsial- 
läkarenes  medhjälpare  ä  8,000  dal.  Dessa  anslag  voro  på  olika  sätt 
fördelade  emellan  länen,  men  ett  läns  större  behof  under  året  kunde 
besörjas  af  besparingarna  för  ett  annat,  »der  nöden  sådant  fordrade». 
Hela  staten  utgjorde  inalles  57,900  dal.  smt. 

Särskilda  föreskrifter  för  förvaltningen  af  medicinalstaten,  utfärdade 
af  konungen  den  ^^a  och  den  ^»/^  1774,  stadgade,  att  kollegium,  som 
vid  april  månads  början  hvaije  år  ägde  af  statskontoret  få  uppgift  till 
h vilket  belopp  medicinalf onden,  inberäknadt  de  ur  manufakturmedlen 
utgående  3,000  dal.  smt,  det  året  belöpte  sig,  borde  fördela  denna  summa 
på  nämnda  fem  fonder  och  derom  meddela  provinsialläkarene  under- 
rättelse. På  grund  häraf  kunde  provinsialläkarene  finna  huru  mycket 
de  hade  att  påräkna  under  året  för  sina  distrikt  och  derefter  ställa  sina 
åtgärder^  alldenstund  det  allmänna  årsanslaget  stundom  kunde  nedgå 
med  omkring  50  %  ^).  Kollegium  tillkom  att  bokföra  hvarje  fond 
särskildt  och  upptaga  möjliga  öfverskott  som  besparing  för  kommande 
behof,  »blif vande  det  coUegii  skyldighet  att  tillse  det  att  dessa  medel 
icke  annorlunda  än  nu  sagdt  är  användas,  emedan  inga  gravationer  för 
rikets  statsverk  deröfver  få  projecteras». 

Sådan  är  i  sina  hufvuddrag  Qustaf  III:s  så  mycket  omordade 
medicinalstat.  Om  de  grunder,  på  hvilka  den  var  byggd,  fortfarande 
blifvit  följda  och  de  enskilda  fondernas  ringa  belopp  icke  hindrat  deras 
syfte,  hade  derigenom  säkert  reda  och  ordning  i  medicinalverket  upp- 
kommit. Men  hvarken  kom  den  af  ständerna  åtagna  bevillningen 
niedicinalfonden  fullt  till  godo  eller  fick  fonden  enligt  löfte  uppbära  den 
redan  nämnda  ersättningen  frän  de  regala  brännvinsraedlen.  Härmed  var 
det  icke  nog.  Till  och  med  det  årliga  öfverskott,  som,  oaktadt  de  njuggt 
medgifna  anslagen,  någongång  uppstod  i  fonden,  stannade  i  statskassan 
och  kollegium  fick  reda  sig  så  godt  det  kunde.  Kollegium  synes  icke 
engång  af  statskontoret,  dit  landshöfdingarne  insände  sina  räkningar 
öfver  i  länet  influtna  afgifter,  fått  emottaga  årlig  specificerad  redovisning 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  "/j,^  1774  och  7^  1775. 

42 


658  1773    ÅRS   MBDICINÄLSTAT. 

öfver  medicinalfondens  ställning.  Blott  på  grund  af  vanligen  för  till- 
fället lemnad  underrättelse  om  tillgång  i  fonden  fick  kollegium  tidtals 
uppbära  mindre  summor  i  sender.  Atf  förhållandet  varit  sådant  torde 
man  kunna  sluta  af  coUegii  medici  skrifvelse  till  Eongl.  Majrt  af  den 
^/3  1786,  hvaruti  collegium  medicum  uppgaf  sig  äga  en  summa  af  12,329 
rdr  45  skill.  6  rst  innestående  i  statskontoret,  »äfvensom  de  2,000  rdr 
sp.,  hvilka  efter  E.  Kongl.  Majits  bref  af  den  "/g  1777  till  ersättning 
för  genom  förbudet  emot  brännvinsbränningen  bortmist  inkomst  medi- 
einalfonden  skulle  undfå  ifrån  den  lista  januari  1778  af  de  vid  regale 
bräniieriinrättningen  inflytande  medel,  men  hvilka  aldrig  till  Collegium 
inlemnats,  ehuru  k.  statskontoret  torde  hafva  dem  emottagit  och  i  medi- 
cinalfonden  beräknat.  Collegium  förmenar  sig  af  dessa  skäl  och  då 
fonden  redan  1774  gaf  ett  årligt  öfverskott  af  cirka  5,000  rdr,  hafva  i 
statskontoret  en  betydlig  summa  innestående  och  som  lärer  vara  den  i 
modicinalförfattningarna  omnämnda  besparingsfond»  ^). 

Af  brist  på  andra  källor  kunna  vi  just  ur  nyss  åberopade  skrifvelse 
hemta  viktiga  upplysningar  om  medicinalverkets  inkomster  och  utgifter 
under  åron  1774 — 1784  och  finna  tillika  i  den  en  förklaring  pä  kollegii 
upprepade  gånger  förut  gjorda  anmälanden  om  medicinalfondens  otill- 
räcklighet och  omöjligheten  att  dermed  kunna  bestrida  de  behof,  för 
hvilka  den  afsetts  2). 

På  grund  af  statskontorets  uppgifter  för  åren  1780 — 1784  beräknade 
kollegium : 


*)  Hedan  den  "/lo  1775  beslöt  kollegium  begära  att  riksens  ständers  bevillDiog 
af  ett  öre  smt  för  h varje  kanna  salubiiinnvin  ni.^tte  tillfalla  niedicinalfonden  och  den 
7io  1787  ingick  kollegium  ånvo  till  Kongl.  Maj:t  med  anhållan,  att  bevillningen  för 
salubrännvin,  räknad  efter  12  k:r  pr  tunna,  måtte  foiifarande  komma  medicinalfoDdeD 
till  godo,  >hälst  som  förenämnde  riksens  ständei's  bevillning  ännu  till  alla  sina  moincDt?r 
vid  senare  riksdagar,  utan  en  skillings  afdrag  fortfai**. 

*)  T  medicinalstyrelsens  arkiv  har  fih-fattaron  icke  kunnat  finna  några  räkenskaper 
från  denna  eller  närmast  fcUjande  tid.  Äfven  i  kammararkivet  förvaras  sådana  först 
från  1797.  I(;ke  heller  har  det  varit  mcijligt  att  med  stöd  af  statskontorets  huf\Tidbiik 
vinna  en  tillfredsställande  öfverblick  af  medicinalfondens  inkomster  och  utgifter. 


1773  Irs  hboicinalstat. 


659 


Stat 


1780 
1781 
1782 
1783 

1784 


Bdr. 

sk. 

r. 

9,010: 

24: 

10. 

4,370: 

20: 

8. 

2,000; 

2,574: 

2,185. 

S:a  20,139; 

;  45: 

6. 

Utbetaldta  medel 

Rdr. 

1,500. 
1,000. 
2,000. 
1,125. 
2,185. 

7,810. 


Innest&ende. 

Rdr.       »i.      r. 

7,510:  24:  10. 
3,370:  20:     8. 


1,449:  —    — 


12,329:  45:     6. 


Collegii    medici    egon   redovisning   för   inkomst   och    utgift  under 
åren  1774—1784  var  följande: 

Inkamst, 


iDflatna  medel 

Influtna  medel  af 

af  statskontoret 

kom  mersekollegium 

Rdr. 

sk. 

Rdr. 

1774     1775 

6,333; 

16. 

1,000. 

1776 

2,666; 

32. 

500. 

• 

1777 

1,500: 

500. 

1778 

500. 

1779 

3,555; 

:  16. 

500. 

1780 

1,500; 



500. 

1781 

1,000; 

I 

500. 

1782 

2,000; 

500. 

1783 

1,125: 

500. 

1784 

2,185' 

500. 

Summa. 


21,865 


16. 


5,500. 


Bdr. 

sk. 

7,333: 

16. 

3,166: 

32. 

2,000: 

500: 



4,055; 

:  16. 

2,000; 

1,500; 

2,500; 

1,625 

2,685 

27,365 

:  16. 

660 


1773   ÅRS   MEDICtNALSTAT. 


08 

s 

B 

cg 


CD 


»O 

C 
O 


(N 


-O 
fl 
O 


S) 

.a 

!0 

ca 
-«1 


S   *-?  ^  -S 


a 

i, 


o. 


c8 
.14 


o     o 


^  SF-S 

Ä     fl 

g  i3 


O)    'Ö 

o 

a 

e9 


QQ     ±3 


^    .ig   »08    S 
fl       S     n     2   ^ 


Ä    =3    2   ® 


00 


I 

O. 
O. 

fl 

o      »-, 
pH     P 


t)0  ^ 

fl     <D 

s  * 


fl 
a 


I 

o     • 

•SJ  i 

ig  -  t: 

(H       O) 


l>*HlOQ0e0iO<O»-«lörH 


C3  CO  I-H  CO  W  rH 


Ö  ds  rji  Ö  »^ 
t»  »Q  »r*  i-H  CO 


OS  l>-  I>- 


00  i>  o 

r»  00  00 

Cl  t^  »c 


i-i  1-1  ca  cvi  urs  00  00 


I    I    I    I    I  8  3  S  S  S 


I    I    I    I    I 


sa  ö  ä  s  a 

^  00  00  CO  00 


SS  ^  5S  SS  ^ 

CO  CD  C£>  CD  CD 


C»  ""i* 


00  CO  -^ 


CD  t- 

oa  00 


s 


CD  CD  tH  04 
(M  (N  <N  00 


i 


CD 


^  CD 


lOCO-^C^THOCOrHOOO 


»O 


CDO00i-Hi0C3"^00 
00     CO     tH     CM 


X     ÖS     •-•     (N 
!>>    04     »Q     I> 

CO     00     CO     CO 


00   CO   ö«    o 

Q     os     (N     § 
^     rt<     t*     "^ 


00     CO 


(N 


"^     rH     -^ 


QOS  CQCDTfiiHOQr- 

^rH  COrHCNiJNCOCO 


CSCOÖÄOO-^ÄiO 

t»    th  ca 


CVJ 


oo»OrH»oooO"^asi>os 


iOiOi-tOOOOOO(MOD»CO 
^CMCM  rH00COC?5cO 


^iPHr-ii-iCSlrH-^^^iOiO 


COiOCD5<IOO"^i-IOCD— ' 


iO(M^05i-iO"^00000 
i-Hf-H00i-H(N^«— icocooo 


I-*  »o  »o  lO  Tj<  CO  Ä  <N 
»O  »-<  CD  ^  1^  lO  O  O 
1-HDl  (?«(NCvi^(NOO 


CD  ri 


I  I  I 


^ 


I  I  I  I 


1—1 
C4 

00 
»o 

^ 

i 

oo 

00  CD  — 

f-H 

00 

00 

kA 

00 

r- 

o 

f-l 

\6 

•  ■ 

^  ^  ^ 

•  *     •  •     •  • 

58 

•  • 

CD 

■  • 

*  • 

-^ 

• 

1-1 
•  • 

•  • 

•  ■ 

00 

1-1 

00 


(M  Ö  I>-  l>  iC5  »o 

O  O  I>  1-1  O  lO 
lO      00  N  "»i^  ^ 


OS  Q 
OS  c>- 


(M 


lO 


r-1 

i 


cDt-ooosorrjgjco:* 
t>-i>i>-i>-aDaoooooQO 


00 


os 

CO 


CO 


CD 


oo 


iC 


00 


os 

O 


g 


CD 
CO 


CVI 


00 


os 

00 


CVI 


CM 

CD 


1773   ÅRS  JIBDICINALSTAT.  661 


Statskontoret,  häröfver  hördt,  medgaf  att  medicinalfonden  vid  1782 
års  slut  ägde  den  i  koUegii  skrifvelse  upptagna  fordran,  ehuru  endast 
till  ett  belopp  af  12,041  rdr  31  sk.  8  rst,  hvilka  influtit  under  de  före- 
gående åren,  men  att  Kongl.  Maj:t  den  ^Vs  ^^^^  befalt  upptaga  den 
bland  statsverkets  tillgångar  »att  framdeles  ersättas  fonden».  Stats- 
kontoret hemställde,  att  3,000  rdr  finge  i  afräkning  å  denna  fordran 
anordnas  för  år  1786  och  sedermera,  utöfver  den  löpande  årliga  summan 
af  ungefär  2,000  rdr,  som  kollegium  vanligen  bekommit,  1,000  rdr  om 
året  till  dess  hela  summan  vore  betald.  Härtill  biföll  Eongl.  Maj:t  den 
"/4  1787. 

Af  den  nu  lemnade  speciella  framställningen  af  sättet  för  utanord- 
nandet  af  1772  års  bevillningsmedel  och  tillämpningen  af  1773  års 
derpå  grundade  medicinalstat  torde  mer  än  klart  framgå,  huru  obetyd- 
liga, osäkra  och  vexlande  de  tillgångar  voro,  öfver  hvilka  kollegium 
kunde  disponera  och  med  hvilka  det  borde  tillgodose  medicinalverkets 
årliga  behof.  Härtill  kom  att  Gustaf  III  lät  ur  medicinalfonden 
utanordna  opåräknade  löner  och  extra  anslag  åt  sina  hofläkare  ^).  Mer 
än  en  gång  uttalade  kollegium  sitt  bekymmer  öfver  de  ledsamheter  och 
förvecklingar,  som  deraf  voro  en  följd.  Den  godtyckliga  användningen 
af  medicinalfonden  upphörde  mellertid  icke.  CoUegium  medicum  nödgades 
slutligen  1793  hos  förmyndareregeringen  anmäla,  att,  medan  de  enligt 
särskilda  nådiga  befallningar  utgående  utgifterna  stego  till  7,460  rdr, 
kollegium  allt  sedan  1787  icke  ägt  mera  än  1,400  rdr  om  året  »att 
användas  till  de  angelägna  och  rätta  föremålen  för  1772  års  ständers  sig 
till  medicinalfond  åtagna  personelle  beskattning».  Nu  anbefallde  Eongl. 
Maj:t  genom  skrifvelse  af  den  ^^/g  1793  statskontoret  att  »af  statsmedel 
låta  fylla  hvad  som  brister  och  dymedelst  befria  medicinalfonden  från  alla 
extra  utbetalningar,  hvarjemte  Wi  förordnat  att  det  återstående  beloppet 
af  berörde  stat,  sedan  aflöningarna  m.  m.  afgått,  bör  årligen  på  stat 
oafkortadt  uppföras,  för  att  af  collegium  medicum  disponeras  i  enlighet 
med  1773  års  medicinalstat». 


')  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  103. 


662  ANSLAG   TID   RIKSDAOARNS   1810   OCH    1812. 


8.    1797  års  medieinalstat; 

I  sammanhang  med  den  förändrade  organisation  collegium  medicum 
erhöll  genom  k.  brefvet  af  den  ^/i^  1797  fick  äfven  medicinalverket  ny, 
förökad  stat  Till  farsoters  och  smittosamma  sjukdomars  botande,  fria 
medikamenter  i  landsorterna,  res-  och  dagtraktamentspenningar  samt 
underhåll  af  Vadstena  kurhus  anslogos  7,000  rdr,  till  fria  medikamenter 
åt  fattige  sjuke  i  Stockholm  samt  kuiiiusinrättningen  derstädes  utanord- 
nades  1,500  rdr,  hvarutom  lönen  för  kollegii  prsBses  höjdes  med  133  Vs 
ixlr,  för  vice  prseses  med  83  ^/s,  för  hvarje  assessor  med  33  Vs  rdr  m.  m., 
hvarigenom  kollegii  stat  steg  till  2,620  rdr. 


9.    Anslag  vid  riksdagaFne  1810  oeh  1812. 

Till  åstadkommande  af  en  förbättrad  läkarevård  i  riket  föreslog 
biskop  Carl  Gustaf  Nordin  vid  1809—1810  års  riksdag  en  förhöjning 
af  den  personella  medicinalaf giften,  hvilket  förslag  likväl  förföll.  Genom 
införandet  af  1810  års  bevil Iningsstadga  upphörde  helt  och  hållet  till 
och  med  den  1772  åtagna  medicinalafgiften  och  ständerna  anvisade 
andra  medel  till  medicinalverkets  understöd.  Den  »Vj  1810  föreslog 
stats-  och  bevillningsutskottet,  utöfver  hvad  redan  å  stat  blifvit  uppfördt 
för  medicinalverket  eller  17,175  rdr,  ytterligare  till  befrämjande  af  en 
mera  allmän  och  utbredd  läkarevård  en  bevillning  af  12,825  rdr  eller 
tillsammans  30,000  rdr.  Af  detta  anslag  skulle  5,000  rdr  användas  till 
femtio  stipendier  å  100  rdr  för  sådane  ynglingar  vid  rikets  universiteter, 
hvilka  ämnade  blifva  prester  och  tillika  ville  inhemta  nödiga  kunskaper 
i  läkarevetenskapen,  3,000  rdr  till  inrättande  af  ett  institut,  för  att 
dy  medels  dana  sådane  ynglingar  att  i  en  lägre  verkningskrets  kunna 
blifva  det  allmänna  nyttige,  hvilka  icke  hafvä  råd  att  begagna  den 
med  större  kostnader  förenade  akademiska  undervisningen,  1,825  rdr 
till    garnisonssjukhusets    förening    med    ofvannämnda   institut    och   till 


ANSLAG    VID    UIKSDAGARNB    1810    OCH    1812.  663 

fria  medikamenter  för  fattige  och  behöfvande  sjuke  3,000  rdr^).  Stän- 
derna godkände  förslaget  Alla  besparingar,  som  å  medicinalstatea 
kunde  uppkomma,  borde  användas  till  hälsovårdens  förbättrande  och  till 
bestridande  af  möjliga  större  utgifter  ett  följande  år  i  följd  af  farsoter 
och  veneriska  smittans  tilltagande. 

Vid  1812  års  riksdag  ökade  ständerna  ånyo  i  skrifvelse  af  den 
^"Vs  s.  å.  medicinalstaten  med  10,000  rdr.  Lönen  för  kollegii  praoses 
förklarade  riksstånden  böra  blifva  af  lika  belopp  med  vice  presidents 
lönen  i  de  öfriga  kollegierna  och  således  933  rdr  16  sk.,  kollegii  sekre- 
terarens lön  höjas  till  500  rdr  och  provinsialläkarenes  till  200  rdr  i 
stället  för  133  rdr  16  sk.  Medhjelparelönerna  skulle  indragas,  men 
åtta  sådane  löner  till  44  rdr  21  sk.  4  rst.  uppföras  pä  stat  till  kollegii 
disposition  för  temporära  behof.  Särskildt  önskade  man  en  förbättring 
af  militärläkarenes  löner.  1  ridderskapet  och  adeln  hade  nämligen  C.  E. 
von  Weigel  den  '-^Vs  l^^'^  framställt  nödvändigheten  att  öka  militär- 
läkarenes antal  och  förbättra  deras  ställning.  Han  sökte  ådagalägga  att 
för  en  armé  af  40,000  man  och  nödig  besättning  å  flottan  erfordrades 
168  öfver-  och  underläkare  utom  dom,  hvilka  regementcrna  underhöllo 
i  fredstid.  Underläkarenes  lön  borde  vara  minst  150  rdr  och  öfver- 
läkarenes  300  rdr.  Ständerna  beviljade  nu  ät  militärunderläkarene 
150  rdr  i  lön  »och  böra,  efter  riksens  ständers  tanka,  de  underläkare 
som  framdeles  utöfver  regemcnternas  behof  i  fredstid  komma  att  till- 
sättas och  med  löner  föi'ses,  fördelas  pä  provincerna  efter  do  grunder, 
som  dervid  pröfvas  tjenliga,  samt  ställas  under  provinsial  läka  renas 
inseende,  för  att  betjena  ortens  innevånare  och  biträda  vid  nödiga 
förrättningar».  Äfven  förklarade  riksens  ständer,  att  den  beviljade  anslags- 
summan skulle  för  sitt  bestämda  ändamål  hållas  oförryckt,  så  att  bespa- 
ringen det  ena  året  kunde  föi'  större  utgift  det  påföljande  året  användas. 


En    öfversikt   af   svenska   statens    utgifter  för  medicinalverket  och 
dertill  hörande  inrättningar  lemnar  slutligen  följande  tabell. 


')  Bondeståndets  protokoller  vid  riksdagen  i  Stockholm  18Ut) — 1810.  X.  Stockholm 
1877,  sid.  124. 


664 


ÖFYERSIKT   AF   MEDICINALTERKETS   MED  STATS-  OCfl 


Öfversikt   af   medicinalverkets   med   stats-  och 


Collegium  medicum. 

Pneses    CoUegii    (utom  lön   på  hof- 

staten) 

Vice  pneses 

Oi-dinarie  assessorer 

Svndikus 

1760. 

1765. 

1770. 

1775. 

1780. 

Stats- 
medel. 

Stats- 
medel. 

Stats- 
medel. 

Stats- 
medel. 

stats- 
medel. 

Medicinalf  ond 

(bcvillnings- 

medel). 

Dal. 
smt. 

öre. 

Dal.  smt. 

1,000 

6,000 
800 

300 
150 
150 
400 

1 

• 

Dal. 
smt. 

1,000 

5,000 

500 

300 
150 

150 
4o0 

öro. 

Dal. 

smt. 

1.000 

6,000 
500 

300 
150 
150 
400 

öre. 

Rdr. 

166 

1,000 
83 

50 
25 
25 
ij6 

sk. 

32  c) 
16 

32 

Bdr. 

it 

Kamrorare 

Notarie 

Aktuarie 

BetieniDfT 

Till  skrifiiiaterialier  och  ljus      ... 
Till  böcker  och  andra  behof     .    .    . 
Ved 

Hyresmedel 

Summa 

För  undervisnings  ändamål. 

Anatomie  och  kirui^je  professorn 

ADatomie  prosektorn 

Betjening  vid  anatomiska  inrättningen 
Professorn    i    barnförlossningskonsten 
Adjunkt  i  samma  vetenskap      .    .    . 
HjTesmedel  åt   professorn  i  barnför- 
lossningskonsten     

Professorn   i  naturalhistoria  och  far- 
maci    

8,800 

1,200 

500  g) 

500 
300 



7,500 

1,200 
800 

rm 

300 

— 

8,500 

1,200 
800 

500 
300 

1,410 

333 
13.3 

S3 
50 

32 

16 
16 

16 

33 

— 
83 

166 
76 

1 

IH 

It; 

82 
18- 

Botanices  demonstratorn 

Till  utensilier  vid  kemiskt-farmaceu- 
tiska    laboratorium   (emot   redovis- 
ning)   

Barn  morskeläraren  i  Skåne  .... 

Adjunkt  vid  veterinärskolan  i  Skara  . 

Summa 



2,500 

2,800 

2,S00   - 

600 

:fö9   i    3*1 

91 

►9:  :«'/• 

,     » 

a)  Tablån  är  uppgjord  på  gnind  af  de  för  respektive  åren  budget4Hvis  förekommande  uppgifterna  i  ^ 
lollegium  medicum  redovisade.  Här|>å  beror  att  anförda  siffror  i  några  punkter  af  vika  fmn  de  afslutair 
leras  aflöning  till  större  delen  var  af  indelt  natur,  ooh  laijarotten,  hvilka  underhöUos  genom  inkomster  in  natun 
Loppympningshuset  underhöUos  af  sina  enskilda  fonder. 

b)  Pei-sonalstaten  för  1805  fanns  icke  tillgänglig  i  statskontoi-et  år  1889.    Från  1806  äro  åtminstone  en<^; 

c)  d)  Så.som    konungens   arkiater   åtnjöt   kollegii    pnx^ses    1780   i   lön   355    rdr   26   sk.   8   rst.,  år  1?^ 

e)  Enligt  k.    brefvet   af  den  '/e  ^813  erhöll  vice  pra?ses  från  samma  månads  början  i  årlig  lön  ;Vi">" 

f)  Införda  numera  under  8:de  hufvud titeln. 

g)  Såsom  tillökning  i  den  på  Stockholms  slotts  extraodinära  stat  upptagna  lönen  af  300  dal.  smt 
h)  Dessutom  af  accouchementsfonden  166  rdr  32  sk. 


tBDlCINALFOHDBKS   1 


I    BESTRIDDA    UTOIFTEll    1760 — 1813. 


ftedicinalfondens  medel  bestridda  utgifter  1760^1813  a). 


-     17Ö5. 

1790. 

1 

StatH- 
medel. 

Mffliici- 
nallnnd 

Stata- 
mctel 

Modipinal- 
fond  (be- 
viUniBgs- 
model). 

^- 

st 

Rdr. 

sk 

Bdr. 

Bk. 

ROr. 

ek. 

im 

32 

IGO 

33 

833 
133 

"06 

3a 

a'j3 

133 

16 
16 

66 

32 

50 
2ö 

tjti 

32 

-_ 

1 

25 
25 
66 

32 

~ 

1 

2ä 
(i6 
■10 

32 

i    ■» 

- 

(     m 

- 

1      555  f) 
150 

- 

'S 

- 

300 

_ 

m 

rta 

1300 

- 

««  »2 

1,673 

IS 

3,820 

" 

2,1m 

33 

3,475 

' 

b,m 

1, 

let 

«32. 

1,3» 

»:  33. 

Sä3 

u. 

- 

- 

333 

n 

z 

- 

3^3 
IIM 

16 

3;« 

K» 

16 

H:t3 

KXI 

16 

3.13 
KXI 

16 

444 

133 

21  V-, 
16' 

133 

\r 

3.^ 

]fi 

164 

;i2  11 

E 

z 

■V.',.i 
6( 

16 
32 

333 

m 

16 

:t2 

333 
06 

16 
32 

66 

16 
32 

444 
88 

21  ■/, 

4-'  7,, 

- 

- 

- 

- 

- 

66 

32 

66 

1)2 

44 

-'1  '/. 

44 

21  V, 

44 

21  'J, 

s: 

II 

83 

11! 

83 

16 

50 

32 

166 

:i2 

166 

32 

333 
WO 

10 

tu 

133 

21 

10 

HM 

32 

7_ 

- 

m 

:i2 

16{. 

32 

llkl 

32 

166 

32 

100 
166 

32 

100 
10* 

32 

h. 

II. 

2>*:{|i6 

71t 

:W 

il-A 

_. 

i,2n;( 

1« 

1.2N3 

l« 

i,:(iMt 

B'.; 

1,K22 

37',, 

3,0ift 

*7  Vj 

si. 

»66 

32. 

lunaLstalou,  Nom  fiirvaiff<  i  k.  stittMkontorot,  ouh  otiifntt.iv  r^ 
luiiin.  1  (loiLiin  tfthlft  iiro  icko  ii|>|ilii!.'iin  liolliikamni-,  sividr  di' 
douatioam' ^  <ji'li   j^nfvur,    inun    i    ulliiiauliot  k'ki!  iitiijittu  niislag 


'ntli;:u>i  il'i  allmilnnn  iiii-dol,  för  hvilka 
in;.':i  i  hofslnti-ii,  jiiilitiirliikaivn",  omnhin 
r  statsmudul.     liftniliiirdsinriittniiisuii  oih 


■I  hlitvil  iMfciiiannlråd,  4<1<1  rdr. 


1 


ÖrVBBBIKT   AF   ICKDICIHALTBRIBTS   HKD  Sim-  (•< 


t  k,  brefvet  af  den  "/,'  IRW  och  "/:  1811. 


I  beTilL- 


villoiligs- 

medal). 


'"'.'""' I  "^.'.T'"'  I  Medicinalätat.  I    Mediciralstot.    |  MedbiDsbUt.  | 


HW.a2    166|33    166  < 


i»8[l6 1,700 


1%)  16    I.KS3  1« 


-  [-!  -  l-l  -  I  -  I  -  I  -  I 


ÖFTIR9IKT    AF    HBDICIRALTMKBT8   VBD   8TATS-  Oa 


X 


SBinmanskjiita  cd  tika  stor  summa 
binebidrag  ät  C.  Fr,  Zandt  .... 
Enligt  medtciuaLstateii  af  don  "/,  1773 

ocli    "/j    1774  ät  rikets  proviusial- 

Medlijuliiareatluaing  (mot  redovisniDg) 
FlyttoijigKliiuln  Ht  |)roviiisialliikareD  i 
.  Tomeii  dr  .1.  (irjsseliiw  .  .  .  . 
At  dr  Johan  Nyandor  (beiöning)  .    . 

Sumina 


Utgifte'    för   andra  medicinalverketB 
b«hof. 

Ammeskaffninjrskontoret  oiiligt  k.  bref- 
vot  af  den  "/,  1757 

Fijr  liikunifdel  till  barnbiirdsanstaltcn 
'Vro  ™tiia> 

Titl  »ledikanienter  ät  fattiga  sjuka  i 
Stw.-kliolui 

Till  fiia  inedikatncuter  fur  fattiga  och 
bohnfvande  fJJi'slagsvis 

Fattigliiliaro  i  Stockholi» 

Till  kuppympniugon  i  Österhotton 
„  aiiiliulatomka  sjukhus  .  .  ,  . 
„  veneriska  kurhuKot  i  Rtockbolm  . 
„  dagtraktaiiientäii,  resekoRtuader, 
koii|ijrmpnii)g,  vf  lu-rrKka  qjukdomena 
iH'h  faniotcrN  häinnmndu  i  provin- 
nyma  m.  m.  uiiligt  1774  är»  tbkIo- 
nivntc,  Kcnftiv  äfven  kurhuset  i 
VndstL-na  (mot  redovisning)  nii.     , 

Till    vai'(;iiiatioriiins     befiämjaodo     i 
Stockholm 

Till  karatitJuisiniiittningon  i  Känsö 

„    liofritnijnndo  af  en  mera  allmän 

ocli    utvidgad     liikarevAnl    i    rikot 

(L'mi)t  bulioiig  rciiiivisnint,')     .     .     , 

Trans|iort 


ni(  Hithörande    ulgiftitr    voila 
Ti)  I  17S0  iin*  perwmnlstat    lim 
ilii;i'n  af  rugnlo  iiränneri-fiiiJäiljnint.-s    inodleH   detta   är   ijfverskjutpr,  kommer  till  Collepi  Diedici  disposiB^ 
o)  Af  medicinalf  onde  DS   behållning  vid    I7S2  års  slut  deasutoin   hvaije  år,  till  dees  denoa  Ä«~ 


■UICINALFOMDINS   UBDBL    BESTRIDDA    CTGIPTIB    1760 — 1813. 


medel. 

(beTjii- 

medel. 

"^aim- 

B4r. 

>k 

4,200 
33 

100 

SAt. 

tk. 

4,200 
33 

16 
10 

z 

= 

60 
200 

2,610 

le 

z 

z 

60 
500 

200 
i, 8*6 

Si 

16  i> 

- 

2,770 

- 

- 

- 

2,6ö3 

IG 

13,182il6i     8,760    \-\     <J,(m    \-  j   17,015    1    2vjll,953i    2 '/J 

'  3idt  belopp  i  .personalstaten». 
Ina  medicioatfonden  samt  de  efter  Eongl.  Maj:ts   bref  af  den  "/,  1777  till  medictn&lfoDd  aaHlftgua  2,000  rdr 
aå  fort  fonden  blifver  att  tillgå,  att  anonJDas». 
tgitt,  1,000  rdr.  , 


nedel. 

3 

medel. 

lODQ    (De- 

viUninRB- 
medel). 

aieoTC 

iiai-|  jnCTLeinai-  ]  Medidnalatat,   |     Medicinalstot.    |Medicinalstat.] 

32 

Bdr. 
2,]70 

sk 

JUt. 

'•T 

■t. 
32 

Rdr. 
a,6f>3 

16 

1 

i 

B 

5" 

-2,770 

1,027 

32 

2,653 

16 

18,W2 

16 

13,810 

U,098 

16 

22,048 

18  Y 

4K,3n 

18 'A 

:  3-2. 

7,6S1:  - 

— 

»^^1- 

;.S44|  le   |9,]20|  - 

»,056 

16 

26,746     S2 

27,791 

»'/» 

ää,112 

40 

71,291 

4Ö 

» 

■:  - 

itt,4t( 

4:  16 

es  lönetUlökningeQ  för  collegii  medici  prfeses  c«b  sekreterare  samt  provinsiaUäkarui 


KORTA  BIOGRAFISKA  NOTISER  ÖFVER  PERSONER, 
HVILKA  BLIFVIT 1  DETTA  ARBETE  OMNÄMNDA. 


*  e>£^Sf^»  *^ 


43 


1.    Svenska  oeh  finska  läkare  ^). 


Acharius,  Erik,  f.  1757,  med.  d:r 
i  Lund  1782,  provins.  läk.  i  Östergöt- 
land 1789  och  1795  förordnad  till 
läkare  och  föreståndare  vid  kurhus- 
inrättningen  i  Vadstena,  f  1809.  Var 
en  utmärkt  och  erkänd  forskare  i 
Lichenologien. 

Acrel»  Johan  Gustaf,  f.  1741,  efter 
examen  aflagd  inför  kirurgiska  socie- 
teten  regementsfältskär  17()3,  meri. 
d:r  i  Uppsala  1765,  med.  adjunkt  der- 
städes  17G7,  chirurgus  nosocomii  aca- 
demici  1770,  medicinao  practicae  pro- 
fessor 1788,  t  1801. 

af  Acrcl,  Olof,  f.  1717,  öfvade  sig 
i  kirurgi  i  Stockholm  under  hand- 
ledning af  stadsfältskären  Gerhard 
Boltenhagen  1735—1738,  företog 
en  utländsk  studieresa  till  Tyskland, 
Italien  och  Frankrike  1740—1744, 
tjenstgjorde  som  militärläkare  vid  fran- 


ska arméen  i  Rhen-trakten  1743- 
1744,  blef  1745  medlem  af  kirurgiska 
societeten,  öfverfältskär  vid  serafimer- 
hisarettet  1752,  erhöll  professors 
namn  1755,  ledamot  i  sundhetskora- 
missionen  17()0,  med.  d:r  i  Upsala 
s.  å.,  genordldirektör  öfver  lasaretten 
i  riket  1776,  adlad  1780,  tog  afsked 
som  generaldirektör  och  öfverfältskär 
1800,  t  1806.  Var  Sveriges  förnämste 
kirurg  under  förra  seklet  och  har  för- 
värfvat  sig  namnen  »Sveriges  Desault^ 
och  »Svenska  kirurgins  fader».  Som 
författare  och  lärare  har  han  inlagt 
stora  förtjenster  om  dess  studium  i 
Sverige. 

Aejmelée,  Christer,  f.  1765,  med. 
d:r  i  Upsala  1788,  fältläkare  i  Fin- 
land 1789,  regementsläkare  vid  Öster- 
bottens regemente  1791,  brigadläkare 
under    1808—1809    års   krig,    läkare 


^)  I  anseende  till  det  omfång  arbetet  redan  erhållit,  nödgas  föif.  inskränka  sig  till 
att  meddela  endast  några  de  viktigaste  data  ur  de  i)ei'sonpi-s  lif,  hvilka  i  detsamma  up|)- 
taga.s,  närma.st  med  nfseende  på  den  verksamhet,  i  anledning  hvaraf  de  finnas  nämada. 
Ännu  mindre  kan  något  omdönie  om  d(»ras  betydelse  i  vetenskapligt,  administrativt  och 
niedlx)rgerligt  afseende  här  komma  i  fråga.  Det  torde  i  öfrigt  vara  öfverflödigt  erinra 
att  migon  egentlig  foi-skniug  icke  ligger  till  ginmd  för  dessa  biografiska  meddelanden. 
Föif.  vill  ännu  påpeka  att  i  registret  rättats  inkonseqvenser  och  felaktigheter,  hvilka 
insmugit  sig  vid  anförandet  af  en  del  personei-s  namn  och  initialer,  härrörande  dessa  fel 
dols  af  misstag  i  sjelfva  originalakterna,  dels  af  det  vacklande  skrifsättet  Ufven  i  fråga 
om  ^M.^rsonei-s  namn,  dels  af  skrif-  och  tryckfel.  A  andra  sidan  äro  fiei"stiides  i  arbetet 
med  ledning  af  originalkällor  rättade  siirskilda  i  litteraturen  fiirekom mande  oriktiga  upp- 
f^ifter.   I  fråga  om  pei^sonalnotiser  torde  liisaren  derför  närmast  anlita  registret. 

För  en  miingd  vähilligt  lemnade  biografiska  upplysningar  riirande  svenska  förhål- 
landen står  förf.  i  tacksam  fruhindelftO  till  hr  arkiyarien  E.  V.  Bergman,  kamreraren 
K.  F.  Werner,  protokoilssekreteraren  L.  M.  V.  Örn  berg,  bibliotekarien  Cl.  Anner- 
ö t e d t ,  amanuensen,  dokt.  gref ve  Eug.  Lewenhaupt  m.  11. 


676 


BIOGRAFISKA   N0TI8ES. 


vid  kronohäktet  i  Wasa  1812,  erhöU 
afsked  1826,  jubeldoktor  i  Helsingfors 
1840  och  i  Upsala  1841,  f  1848. 

von  Afzelius,  Pehr,  f.  1760,  med. 
d:r  i  Upsala  1785,  företog  en  utländsk 
y^^tenskaplig  resa  till  Frankrike  och 
England  1784—1786,  med.  adjunkt 
i  Upsala  1786,  chirurgus  nosocomii 
1788,  regementsläkare  vid  Svea  lif- 
gardet  1788  och  åtföljde  detsamma  till 
Finland,  konstituerades  till  fält-  och 
stabsläkare  vid  arméen  1789  och  för- 
ordnades s.  å.  att  såsom  öfverdirektör 
hafva  inseende  öfver  arméens  medi- 
cinalverk i  Finland,  undfick  1790  n.  h. 
o.  v.  af  öfverdirektör  för  kinirgin  i 
riket,  medicinae  theoreticae  och  prac- 
ticae  prof.  i  Upsala  1801,  utnämnd 
till  arkiater  och  till  kronprinsen  Karl 
Johans  förste  tjenstgörande  lifmedikus 
1812,  adlad  1816,  konungens  förste 
arkiater  1818,  afsked  som  professor 
emeritus  1820,  jubeldoktor  1835, 
t  1843. 

Albom,  Sven  Erik,  f.  1777  i  Karl- 
stad, med.  kand.  i  Abo  1808  och  med. 
lic.  derstädes  1810,  aflade  inför  coUe- 
gium  medicum  sedvanligt  colloquium 
familiare  och  erhöll  med.  d:rs  diplom 
1811,  regementsläkare  vid  andra  lif- 
grenadierregementet,  f  1820. 

Allgulin,  Johan  Magnus,  f.  1785) 
me<l.  lic.  1810,  kir.  mag.  1811,  rege- 
mentsläkare vid  södra  Skånska  in- 
fanterii-egementet  1812,  f  1819. 

Alm,  Jakob,  f.  1754,  med.  d:r  i 
Uj)8ala  1780,  artis  obstetriciae  adjunkt 
i  Stockholm  1781  och  professor  1782, 
assessor  i  collegium  medicum  1810 
och  i  sundhetskollegium  1813,  f  1821. 

Almroth,  Nils,  f.  1761,  med.  d:r  i 
Upsala  1788,  kir.  mag.  1792,  andre  re- 
gementsläkare vid  Svea  lifgardet  1792, 
anatomie  prosoktor  1793,  erhöll  pro- 
fessors namn  och  värdighet,  tog  afsked 
från  dessa  befattningar  och  utnämndes 


till  stadsfysikus  i  Stockholm  1795  med 
säte  och  stämma  i  collegium  medicum, 
1813  tillika  intendent  vid  fältläkare- 
kontoret,  undfick  medicinalråds  värdig- 
het 1823,  t  1832. 

Apelbaum,  Nils,  f.  1740,  med.  d:r 
i  Upsala  1780,  stadsfysikus  i  Gefle 
s.  å.,  provins,  läk.  i  Södermanland  (Ny- 
köping)   1783,   afsked    1796,  f  1809. 

Alstrin,  Karl,  f.  1686,  med.  drr  i 
Rheims  1724,  assessor  i  collegium  me- 
dicum 1725,  hofmedikus  1734,  lifmedi- 
kus 1741,  t  1750. 

Aurivillius,  Samuel,  f.  1721^  med. 
d:r  i  Göttingen  1750,  bibliotekarie  i 
Upsala,  erhöll  lifmedici  namn  och  vär- 
dighet^ ingick  med  sin  svärfader  arkia- 
tern  Nils  Rosén  von  Rosenstein 
tjensteutbyte  och  blef  anatomiae  och 
medicinse  practicae  professor  i  UpsaU 
1756,  t  1767. 

Avellan,  Nils,  f.  1769  i  Tenala, 
med.  d:r  i  Upsala  1793,  stadsfysibis 
i  Sala  1794,  med.  adjunkt  och  anatomie 
prosektor  i  Åbo  1795,  f  1800. 

Avellan,  Nils,  f.  1749  i  Nousis,  fM. 
mag.  i  Åbo  1772,  med.  d:r  i  UpsaU 
1775,  stadsfysikus  i  Åbo  1776  och 
intendent  vid  Kuppis  hälsobnmn  1 778, 
medicine  adjunkt  och  anatomie  pro- 
sektor i  Åbo  1777,  extraord.  anatomie 
professor  i  Åbo  1778,  f  1780. 

Baeck,  Mathias,   f.  1792,  med.  d:r 

i  Åbo  1817,  t  1829  som  fältläkare  i 
rysk  tjenst. 

Baeckner,  Mikael,  f.  1778,  med.  d:r 
i  Upsala  1758,  sjukhusläkare  under 
kriget  i  Pommern  1757,  f  1759. 

Balk,  Lars,  f.  1726,  med.  lic.  1751, 
med.  d:r  i  Upsala  1754,  sekreterare  i 
colleg.  med.  1758— 1760,  provins.  läL 
i  Stockholms  län  1774,  f  1790. 

Behm,  läkare  i  Riga  i  början  af 
18:de  seklet. 


LÄKARE. 


077 


Beijer,  Gottfrid,  f.  1772,  kir.  mag. 
1794,  regementsläkare  vid  Wendes 
artilleri  's.  å.  och  tillika  stadsfältskär 
i  Malmö  1796,  med.  d:r  i  Lund  1797, 
jämte  sin  regementsläkaretjenst  stads- 
fysikus  i  Malmö  1807,  f  1816. 

Below,  Bernhard,  f.  161 L  kom 
omkr.  1639  som  med.  d:r  till  Sverige, 
drottning  Christinas  lifmedikus,  Karl 
Gastafs  och  drottning  Hedvig  Eleo- 
noras arkiater,  praeses  i  coUegium 
medicum,  f  1692. 

Below,  Jacob  Fredrik,  f.  1669,  med. 
d:r  i  Utrecht  1691,  med.  professor  i 
Dorpat  1695  och  i  Lund  1697,  kallades 
af  Earl  XII  till  svenska  arméen  i 
Saxen  1706,  fånge  vid  Pultava  1709 
och  dog  i  Moskwa  1716. 

Below,  Kari  Fredrik,  f.  1673,  med. 
d:r  i  Rostock  1699,  bergslagsläkare 
och  tillika  stadsfysikus  i  Falun  1701, 
t   1709. 

Benedicks,  Nathanael,  kir.  mag., 
colleg.  med.  membrum  1808  och  dog 
8.  å.  som  sjukhusläkare  på  Marieberg 
invid  Stockholm. 


r,  Lars  Petter,  f.  1777,  med. 
d:r  i  Upsala  1804,  vikarierande  pro- 
vins, läk.  i  Dalarna  och  tillika  stads- 
kirurg i  Hedemora  1803,  f  1805. 

Berg,  Sven  Petter,  f.  1779  i  Asker- 
8und,  Si.  mag.  i  Greifswald  1802,  mod. 
d:r  i  Helmstedt  1806,  sjukhus-  och 
fältläkare  i  Öster-  och  Vesterbotten 
1808—1809,  stadsfysikus  i  Gamla- 
karleby  1813  och  därjemte  provins. 
läk.  därstädes  sedan  1815,  pensionerad 
1838,  t  1855. 

Berger,  Alexander  Malachias,  f. 
1737,  med.  d:r  i  Greifswald  1760, 
stadsfysikus  i  Åmål  1763,  erhöll  pä 
e.  b.  af  sked  från  stads-  osh  bergsläkare 
sysslan  1767,  f  1804. 

Bergius,  Petter  Jonas,  f.  1730, 
med.  d:r  i  Upsala  1754,  historiae  na- 


turalis-  och  pharmaciae  professor  i 
Stockholm  1761,  assessor  i  colleg. 
med.  1766,  t  1790. 

Bei^iman,  Johan,  f.  1771  i  Ingå 
socken,  student  i  Åbo  1786,  med.  lic. 
i  Upsala  1799,  med.  d:r  derstädes 
1803,  provins,  läk.  i  Tavastehus  län 
1805  och  s.  å.  på  Åland,  der  han 
1808  tillika  tjenstgjorde  som  fältläkare, 
t  1814. 

Bei^iman,  Johan  Gabriel,  f.  1732, 
fil.  mag.  i  Åbo  1757,  provins,  läk.  i 
Åbo  1766,  med.  d:r  i  Upsala  1768, 
t  1793. 

Bergstral,  Johan,  f.  1715,  med.  d:r 
i  Upsala  1747,  amiralitetsläkare  i 
Stockholm  1752 — 1765,  assessor  i 
colleg.  med.  1754,  f  1795. 

Bemegau,  Hieronymus,  f.  1713, 
med.  d:r  i  Halle  1733,  assessor  i 
colleg.  med.  1735,  amiralitetsläkare  i 
Stockholm  1741,  f  1742. 

Berzelius,  Jakob,  f.  1779,  medi- 
cinae  och  pharmaciae  adjunkt  i  Stock- 
holm 1802,  med.  d:r  i  Upsala  1804, 
medicinae  och  pharmaciae  professor  i 
Stockholm  och  sedan  vid  Karolinska 
institutet  1809 — 1831,  ledamot  i  colleg. 
med.  1810  och  sedan  i  sundhetskolle- 
gium, adlad  1818,  sekreterare  i  sven- 
ska vetenskapsakademin  s.  å.,  friherre 
1835,  t  1848. 

Beyersten,  Johan  Georg,  f.  1717, 
med.  d:r  i  Upsala  1754,  provins,  läk. 
i  Nylands-  och  Tavastehus  län  1754, 
tog  af  sked  1777,  f  1804. 

af  Bjerkén,  Pehr  d.  ä.,  f.  1731, 
med.  d:r  i  Upsala  1757,  stadsfysikus 
i  Stockholm  1762—1764,  assessor  i 
colleg.  med.  1771,  adlad  1773,  t  1774. 

af  Bjerkén,  Pehr  d.  y.,  f.  1765, 
sjukhusläkare  vid  arméen  i  Finland 
1789—1790,  med.  lic.  1792,  med.  d:r 
1793,  studerade  i  London  och  Paris 
1793—1796,   kir.    mag.    1798,    erhöll 


H78 


BI00RAFI9KA    NOTISER. 


förste  Ii  fined  ici  namn  och  värdighet 
1802,  förste  fältläkare  vid  finska  arméon 
1808,  öfverfältskär  vid  serafimer  lasa- 
rettet 1809,  assessor  i  colleg.  med. 
1810,  t   1818. 

Björklund,  Svante,  f.  1702,  sjuk- 
hnsläkare  vid  annéens  hospital  i  Lo- 
visa 1789,  med.  lic.  i  Åbo  1793,  pro- 
vins, läk.  i  Kynimenegårds  län  1798, 
med.  d:r  i  Åbo  1802,  provins,  läk.  i 
Gestrikland  1800,  fältläkare  \nd  ar- 
méens sjukhus  i  Getle  1808,  f  1809. 

Bjömlund,  Hengt,  f.  1732,  fält- 
la såret tsläkare  i  Stralsund  1758,  med. 
d:r  i  Lund  1759,  provins,  läk.  i  Björne- 
borgs län  17G2    -1812,  f  1815. 

Bjuur,  Jakob,  f.  1732.  med.  d:r  i 
Uj>sala  1703,  provins,  läk.  i  Vestman- 
land  1704,  f  1773. 

Blad,  Anders,  f.  i  Wasa  1748,  fat- 
tigläkare i  Stockholm  1774,  med.  d:r 
i  Upsala  1775,  fältmedikus  i  Karls- 
krona 1789,  läkare  vid  Strandbergska 
inrättningen  1799,  medlem  af  k.  vitt. 
hist.  och  antiqv.  akad.  1811,  erhöll 
professors  namn  1813,  jubeldoktor 
1827,  t  1834. 

von  Block,  Magnus  Gabriel,  f.  1GG9, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1701,  provins, 
läk.  i  Östergötland  1704,  adlad  1719, 
såsom  kännare  af  13  språk  förordna- 
des han  till  rikstranslator  mod  kansli- 
råds värdighet  1720,  f  1722. 

Blom,  Karl  Mtignus,  f.  1737,  med. 
d:ri  Upsala  1703,  läkare  i  Östra  Borgs- 
lagen 17G4  och  1774  tillika  provins, 
läk.  i  Iledemora,  jubeldoktor  1813, 
t  1815. 

Blumenberg,  Karl  Ferdinand,  f. 
1704,  dels  bataljons-,  dels  t.  f.  rege- 
mentsläkare i  Finland  1788—1790, 
med.  d:r  i  Upsala  1793,  grufmedikus 
i  Falun  1808,  f  1818. 


Boechler,  Kristian  Ernst,  f.  1742, 
med.  d:r  i  Upsala  1774,  stadsfysikus 
därstädes  s.  ä.,  f  1800. 

Boethius,  Jacob,  f.  1690,  med.  d:r 
i  Harderwijk  1724,  stadsfysikus  i 
Göteborg  och  2>''ovins.  läk.  derstädes 
1725,  t   1748. 

von  Bonsdorffy  Gabriel,  f.  1702. 
med.  d:r  i  UpsiUa  1785,  prof.  i  natu- 
ralliistoria  och  veterinärvetenskap  i 
Åbo  1780,  men  flyttades  1794  till 
med.  fak.  såsom  prof.  i  anatomi,  ki- 
rurgi och  veterinärmedicin,  arkiater 
1817,  adlad  1819,  prof.  emeritus  1n23, 
t  1831. 

Borg,  Johan,  f.  1731,  med.  d:r  i 
Lund  1750,  stadsfysikus  i  Malmö 
1757  och  provins,  läk  därstädes  1759. 
t  1703. 

Boucht,  Adolf  Reinhold,  f.  17^Jn, 
med.  lic.  i  A  bo  1805,  provins.  läk.  i 
Tavastehus  län  1800,  läkare  vid  aceou- 
chements inrättningen  i  Abo  1810,  uk^L 
d:r  1817,  hufvudstadsläkare  1819. 
t  1820. 

Boxström,  Anders,  f.  170G,  läkare 
vid  arméens  lasarett  i  Abo  1788 — 
1790,  med.  lic.  1792,  fattigläJiare  i 
Stockholm  179G— 1797,  med.  d:r  i 
Abo  1802,  e.  o.  med.  adj.  i  Abo  18i>0, 
lasarettsläkare  1811,  erhöll  professors 
namn  1813,  f  1849. 

Boy,  Nils,  f.  1G83,  med.  d:r  i  Har- 
derwijk 1709,  stabsläkare  i  Skåne  rK-h 
assessor  i  colleg.  med.  1719,  stads- 
fysikus i  Stockholm  1724,  assessor  i 
colleg.  med.  samt  1737  tillika  amirali- 
tetsmedikus  i  Stockholm,  f  1739. 

Brandelius,  Lars,  f.  1748,  med.  d:r 
i  Upsala  1780,  fattigläkare  i  Stock- 
holm 1779,  artis  obst^triciae  adj.  i 
Stockholm  1781,  eloqu.  lektor  i  Skara 
1782,  t.  f,  provins,  läk.  i  Skaraborgs 
län  1791,  t  1811. 


LÄKARE. 


679 


Brandt,  Johan  Nils,  f.  1760,  med. 
d:r  i  Lnnd  1790,  fattigläkare  i  Stock- 
holm 1792,  generaldirektör  för  fattig- 
vården och  därmed  i  sammanhang 
stående  inrättningar  i  Stockholm  1811 
—1813,  t  1822. 

Brantström,  Pehr  Johan,  f.  1779. 
kir.  mag.  1807,  med.  d:r  i  Lund  s.  ä., 
fattigläkare  i  Stockholm  1808,  stads- 
fysikus    i   Norrköping  1809,    f  1818. 

Braunersköld,  Lars,  f.  1(557,  nied. 
d:r  i  Utrecht  1G89,  med.  prof.  i  Åbo 
1693,  i  Dorpat  1698  och  i  Pernau 
1704,  fältläkare  vid  arméen  i  Skåne 
1710,  amiralitotsläkare  i  Karlskrona 
1719,  adlad  s.  å.,  f  I "30. 

Bremer,  Hans  Erland,  f.  1720,  med. 
d:r  i  Limd  1760,  provins,  läk.  i  Ta- 
vastehiis  län  s.  å.,  i  Helsingland  1766 
och  i  Eksjö  1775,  t  1779. 

Brodd,  Sven,  f.  1722,  med.  d:r  i 
Upsala  1752,  provins,  läk.  i  Elfsborgs 
liln  1753  och  i  Skaraborgs  län  1758, 
logi  CCS  och  physices  lektor  i  Skara 
1767,  t  1773. 

Bromelius,  Olof,  f.  1639,  med.  d:r 
i  Leyden  1673,  stadsfvsikus  i  Göte- 
borg 1691,  t  1705. 

von  Brotnell,  Magnus,  f.  1679, 
mod.  d:r  i  Rheims  1703,  med.  adj.  i 
Upsala  1713,  förordnades  tiU  anat  om  ie 
prof.  i  Stockholm  1716,  assessor  i 
colleg.  med.  1719  och  tillika  assessor 
i  bergskollegium  1720,  arkiater  och 
praeses  i  colleg.  med.  1724,  adlad 
1726,  t  173L 

Bure,  Olof,  f.  1578,  med.  d:r  i  Ba- 
sel 1611,  lifmedikus  hos  Gustaf  II 
Adolf,  adlad  1621,  borgmästare  i 
Stockholm  1622,  vice  president  i  Abo 
hofrätt  1033—1640,  f  lö55. 

Bånge,  Paul,  f.  1746,  med.  lic.  i 
Lnnd  1768,  stadsfysikus  i  Landskrona 
1770,   med.  d:r  i  Lund  1771,    stiids- 


fysikus  i  Helsingfors  1776  och  tillika 
provins,  läk.  i  Nylands  län  1777,  f 
1778. 

Bäck,  Abraham,  f.  1713,  med.  d:r 
i  Upsala  1740;  besökte  i  vetenskapligt 
afseende  Holland,  England,  Frankrike 
och  Tyskland,  assessor  i  colleg.  med. 
1745,  anatomie  professor  i  Stockholm 
1749,  men  af  sade  sig  denna  tjenst  och 
blef  lifmedikus  s.  å.,  öfverläkare  vid 
serafimerlasarettot  1752 — 1753,  arkia- 
ter och  praeses  i  colleg.  med.  s.  å., 
t  1795. 

Böcker,  Hugo  Herman,  f.  1778, 
med.  d:r  i  Upsala  1806,  prosektor  i 
Stockholm  1811,  Öfverläkare  vid  sera- 
timerlasarettet  1813,  erhöll  professors 
namn  1814,  f  1823. 

Böcktnan,  Jonas,  f.  1716,  med.  d:r 
i  Upsala  1744,  med.  prof.  och  stads- 
fysikus i  Greifswald  1747,  stadsfysi- 
kus i  Stockholm  1764  och  assessor  i 
colleg.  med.  1767,  f  den  Va  1770. 
Uppgiften  att  han  skulle  dött  under 
en  häftig  tvist  vid  ett  coUegii  medici 
sammanträde  den  2*/^  g.  å.  är  icke 
riktig. 

Carelberg,  Erik,  med.  d:r  i  Harder- 
wijk  1721,  provins,  läk.  i  Östergötland 
1722,  död  några  år  därefter. 

Carger,  Kristian  Herman,  f.  i  Greifs- 
wald  1734,  med.  d:r  därstädes  1762, 
provins,  läk.  i  Uleåborg  1?74,  fält- 
medikus  vid  arméen  i  trakten  af  Uleå- 
borg 1788—1790,  t  1817. 

Carger,  Johan  Herman,  f.  1776, 
med.  d:r  i  Greifswald  1801,  stadsfält- 
skär i  Uleåborg  1804,  tillika  läkare 
vid  lasarettet  1806  och  s.  ä.  utnämnd 
till  regementsläkare  vid  Kajana  batal- 
jon, efter  arra6ens  reträtt  tiU  Vester- 
botten  läkare  vid  arméens  sjukhus  i 
Uleåborg  1808—1809,  qvarstod  fort- 
farande som  stadsfysikus  och  lasaretts- 
läkare  i  Uleåborg,  f  1832. 


680 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


Carlander,  Kristoffer,  f.  1759,  med. 
d:r  i  Upsala  1788,  artis  obstetriciae 
adj.  i  Stockholm  s.  å.,  fältläkare  vid 
arméens  sjukhus  i  Helsingfora  1789 — 
1790,  stadsfysikus  i  Göteborg  1793— 
1812,  assessor  i  coUeg.  med.  1817, 
jubeldoktor  1841,  f  1848. 

Carlstén,  Anders  Johan,  f.  1782, 
med.  d:r  i  Upsala  1806,  provins,  läk. 
i  Karelen  s.  å.,  men  följde  med  finska 
arméen  till  Vesterbotten  och  var  en 
tid  läkare  vid  sjukhuset  i  Råneå  1809. 
provins,  läk.  i  Umeå  s.  å.,  f  1823. 

Cederschiöld,  Pehr  Gustaf,  f.  1782, 
med.  d:r  i  Lund  1809.  anatomie  pro- 
sektor  i  Lund  1811,  lärare  i  pastoral- 
medicin därstädes  1812—1813,  flyt- 
tade till  Stockholm  och  sysselsatte  sig 
några  år  mycket  med  den  animala 
magnetismen,  prof.  i  bamförlossnings- 
konst  vid  karolinska  institutet  1817 
och  ordinarie  professor  samt  direktör 
vid  barnbördshuset  1822,  f  1848. 

Christophersson,  f.  1750,  med.  d:r 
i  Lund  1780,  andre  lifmedikus  1782, 
assessor  i  colleg.  med.  1797,  f  1804. 

Colliander,  Johan  Georg,  f.  1728, 
med.  lic.  i  Upsala  1756,  provins,  läk. 
i  Kymmenegärds  län  1757,  me<l.  d:r 
i  Upsala  1758,  lektor  och  provins,  läk. 
i  Vexiö  1771—1795,  f  1796. 

Colliander,  Zacharias,  f.  1768,  med. 
d:r  i  Upsala  1793,  botanices  demon- 
strator  i  Stockholm  s.  å.,  provins,  läk. 
i  Kalmar  1794,  f  1820. 

Constantius,  Josef,  f.  i  Rom,  med. 
d:r  i  Leyden  1677,  kom  till  Sverige 
på  1680-tiilet,  examinerades  i  colleg. 
med.  1692  såsom  »st{uls])hysicus», 
provins,  läk.  i  Jönköping  och  Krono- 
bergs län  1692,  t  1698. 

Costerus,  Severin,  provins,  läk.  i 
Halland  1728. 


Cronholm,  Joachim,  f.  1751,  med. 
d:r  i  Lund  1778,  provins,  läk.  pä 
Åland  1780,  f  1788. 

Cutnenius,  Jakob  Niklas,  f.  1792, 
med.  d:r  i  Abo  1817,  provins,  läk.  i 
Nystad  1817—1859,  f  1866. 

von  Coelln,  Johan,  f.  1725  i  Tysk- 
land, militärläkare  i  Pommern,  med. 
d:r  i  Greifswald  1773,  efter  aflagdt 
colloquium  famil.  provins,  läkare  i 
Skaraborgs  län,  f  1808. 

Daalhemius,  Daniel,  studerade  i 
Upsala,  med.  d:r  i  Utrecht  1670,  ami- 
ralitetsläkare i  Stockholm  1675,  f 
1679. 

Dahlgren,  Johan  Adolf,  f.  1744, 
med.  d:r  i  Upsala  1775,  utnämnd  till 
provins,  läk.  i  Savolaks  och  S:t  Mi- 
chels  socken  1774,  men  erhöll  pä  be- 
gäran afsked  1776,  stadsfysikus  i  Uleä- 
borg  1787,  f  1797. 

Dahlgren,  Carl  Adolf,  f.  1779,  kir. 
mag.  1801,  vice  provins,  läk.  i  Tor- 
neå  distrikt  1802—1806,  verkställde 
venerisk  besiktning  i  Savolaks  och 
Karelen  1807,  sjukhusläkare  och  fält- 
läkare vid  finska  armoen  1808—1809, 
regementsläkare  vid  Elfsborgs  regemente 
1826,  t  1844. 

Dalberg,  Nils,  f.  1736,  med.  d:r  i 
Upsala  1763,  kronprins  Gustafs  lif- 
medikus 1768,  konungens  förste  tjenst- 
görande  lifmedikus  och  vice  praeses  i 
colleg.  med.  1773 — 1781.  t.  f.  ber^- 
råd    1781,  jubeldoktor  1813,  f   1820. 

af  Darelli  (Darelius),  Johan  An- 
ders, f.  1718,  med.  d:r  i  Upsiila  1749, 
assessor  i  colleg.  med.  1755,  öfver- 
läkare  vid  serafimerlasarettet  175S — 
1772,  adlad  1770,  f  1780. 

Depkin,  läkare  i  Riga,  promoverad 
i  Padua,  cxamin.  i  colleg.  med.  1707. 

t  1710. 

Detterberg,  Magnus,  f.  1663,  lod- 
ces  och  physices  lektor  i  Skara  1G!)5, 


LÄKARE. 


681 


disputerade  i  Upsala  1697  för  medi- 
cine doktors  grad,  men  promotion  verk- 
ställdes icke,  förste  teolog,  lektor  i 
Skara  1709,  f  1724. 

Deutsch,  Henrik,  f.  i  Abo  1772? 
underläkare  vid  arméen  i  Finland  1789 
— 1790,  membrum  i  colieg.  rae<l.  1797, 
provins,    läkare  i  Torneå  s.  å.  och  pä 

Åland  1799,  med.  d:r  1802  och  flyt- 
tade 1805  tillbaka  som  provins,  läk. 
till  Torneå,  f  1838. 

Djupenström,  Peter,  f.  1758,  mod. 
lic.  1784,  t  s.  å. 

Drossander,  Anders,  f.  1648,  med. 
d:r  i  Rheims  1683,  med.  prof.  i  Up- 
sala s.  å.,  t  1696. 

Dubb,  Pehr,  f.  1750,  med.  d:r  i 
Upsala  1777,  amirahtets  medikus  i 
Göteborg  1781—1812,  förste  läkare 
och  styresman  vid  Sahlgrenska  sjukhu- 
set   1782,    jubeldoktor  1827,  f  1832. 

Dubois,  Gottfrid,  f.  1725,  med.  d:r 
i  Upsala  1749,  provins,  läk.  i  Stock- 
holms län  1757—1780,  f  1790. 

Du  Rietz,  Gregoire  Franc^ois,  f. 
1607  i  Ärras,  med.  d:r  i  Salamanca, 
Ludvig  XIII:s  lifmedikus,  inkallades 
till  Sverige  1642  genom  sedermera 
riksrådet  och  presidenten  Bengt 
Skytte,  lifmedikus  hos  drottning 
Christina  1642  -  1651, natural. svensk 
adelsman  1651,  Karl  X  Gustafs 
arkiater  1655,  f  1682. 

von  Döbeln  (Döbelius),  Johan 
Jakob,  f.  i  Rostock  1674,  med.  d:r 
därstädes  1695,  provins,  läk.  i  Bohus 
och  Göteborga  län  1697  och  i  Skåne 
1G99,  med.  prof.  i  Lund  1710,  adlad 
1717,  t  1743. 

Eklgren,  Jakob,  f.  1764  i  Ganila- 
karleby,  efter  slutiule  ined.  studier  i 
Upsala  fältmodikus  vid  lasarettet  i 
Lovisa  1788,  regementsläkare  vid 
Stackelbergska  värfvadc  regementet 


1789,  kir.  mag.  1802,  med.  d:r  i  Ibo 
s.  å.,  andre  fältläkare  vid  hnska  ar- 
méen  under  kriget  1808 — 1809,  rege- 
mentsläkare vid  Svea  lifgardet  1811  och 
vid  Jönköpings  regemente  1812,  bevi- 
stade kriget  i  Tyskland  och  Norge  1813 
—  1814,  t  1825. 

Edgren,  Johan,  f.  i  Gamlakarleby 
1782,  studerade  medicin  i  Åbo,  be- 
stridde  regementsläkaretjensten  vid 
Björneborgs  regemente  1808  och  sjuk- 
husläkaregöromålen  i  Räneä  1809,  af- 
lade  examina  inför  med.  fak.  i  Åbo 
s.  å.,  provins,  läk.  i  Kymmenegårds 
län  och  Lovisa  distrikt  1810,  med.  d:r 
i  Åbo  1817,  t  1837. 

af  Edholm,  Erik,  f.  1777,  med. 
lic.  i  Upsala  1807,  kir.  mag.  1810, 
med.  d:r  s.  ä.,  lifmedikus  hos  kron- 
prinsen Karl  Johan  och  prins  Oskar 
1812,  fältläkare  under  fälttagen  i  Tysk- 
land, Frankrike  och  Norge  1813 — 
1814,  adlad  1821,  ordförande  i  sund- 
hetskolleg.  1841—1849,  Karl  XIV 
Johans  förste  arkiater  1842  och  ko- 
nung Oskars  samt  enkedrottningens 
förste  arkiater  1844,  f  1856. 

Ehrström,  Karl  Robert,  f.  1803, 
med.  och  kir.  d:r  i  Helsingfors  1840, 
provins,  läk.  i  Torneå  1839  och  i 
Brahestad  1855-   1871,  t  1881. 

Ekelund,  Johan,  f.  i  Österbotten, 
erhöll  af  fakulteten  i  Åbo  med.  dok- 
tors diplom  Vio  1743,  nödgades  följa 
med  ryska  armoen  till  S:t  Petersburg 
samt  der  förestå  ett  sjukhus  och  dog 
kort  därpå. 

Ekelund,  Johan  Martin,  f.  1763, 
bestridde  regcmentsläk.  tjensten  vid 
Jämtlands  i-egemonte  under  kriget  i 
Finland  1789—1790,  provins,  läk.  i 
Torneä  distrikt  1791  och  i  Nyköping 
1797,  med.  d:r  1793,  f  1818. 

Ekman,  Johan  Herman,  f.  1734, 
uied.   d:r  i  Lund  1762,  stadsfysikus  i 


682 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Karlstad  1763  och  brunnsintendent  i 
lioka  17G0— 1778,  provinH.  lak.  i  Karl- 
stad 8.  ä.,  t   1800. 

Ekmark,  Karl  Daniel,  f.  1734,  med. 
d:r  i  Ui)sala  17(53,  provins,  läk.  i  Lo- 
visa 1772— 17S9,  andre  fiiltläk.  vid 
armoons  hospitiil  därsttldos  1788,  f 
1789. 

Ekströmer,  Carl  Johan,  f.  1793, 
kir.  nuig.  181  T),  med.  d:r  i  Upsala 
1817,  med.  thooretic.  adj.  vid  karolin- 
ska institutet  1810,  öfverkirurg  vid 
serafi mer  lasarettet  1821,  med.  och  chir. 
theoret.  prof.  vid  karol.  inst.  1827,  ad- 
lad 183G,  ord.  kir.  prof.  s.  ä.,  gene- 
raldirektör öfver  lasaretten,  hospitalen 
och  kurhusen  1837,  ordförande  i  sund- 
hetskolleg.  1849- 18G0,  f  sistnämnda 
är. 

Elif,  Erik,  f.  1718,  med.  d:r  i  Up- 
sala 1749,  »informator  föi'  barnmor- 
skorna» 1750  oc^h  tillika  assessor  i 
colleg.  med.,  ofverläkaro  vid  serafimer- 
lawii-ettet  1753  --175S,  f  1701. 

Elfvenberg,  Emanuel,  f.  1750  i 
Ijängelmäki,  efter  aflagda  examina  pro- 
vins, läk.  i  Kuopio  1778,  med.  d:r  i 
Äbo  1782,  t   1790. 

Elfving,  Petter,  f.  1077,  med.  d:r 
i  Utrecht  1702,  provins,  med.  i  Vest- 
manland  1704,  med.  2)rof.  i  Abo  1720, 
t  1720. 

Enitzel,  läkare  i  Re  v  al  i  början  af 
lS:de  seklet. 

Engelhart,  Johan  Henrik,  f.  1759, 
med.  d:r  i  Lund  1780,  anatomie  pro- 
sektor  och  med.  adj.  i  Lund  1784,  me- 
dicinte  practicae  prof.  1788  — 1810, 
erhöll  föi*ste  lifniedici  namn  0(»h  värdig- 
het 1793,  kyrkoherde  i  Fellingsbro 
pastorat  18HJ,  f   1S32. 

Fagraeus,  Jonas  Tlioodor,  f.  1729, 
mod.  d:r  i  Ui)sala  1758,  stadsfysikus 
i  Ahngsas  1759.  f  1797. 


Faxe,  Arvid,  f.  1733,  med.  lic.  i 
Ltmd  1 750  och  anatomie  prosektor,  lä- 
kare vid  flottan  1757 — 1759,  med.  d:r 
1700,  sUidsfvsikus  i  Vestervik  1762, 
provins,  läk.  i  Blekinge  1771,  amlre 
amiralitetsläkai*e  i  Karlskrona  1774  och 
förste  läkare  1779,  f   1793. 

Faxe,  Karl  Arvid,  f.  1766,  fältme- 
dikus  i  Karlskrona  1789,  med.  d:r  i 
Lund  1791.  stadsfysikus  i  Karlskrona 
1792,  andre  amiralitets  medikus  1793 
och  försto  1808,  öfverfältläkiire  vid  ör- 
logsflottau  1812,  t   1821. 

Fjellström,  Johan,  f.  1099,  stude- 
rade medicin  i  Lund,  hofrättsläkare  i 
Jönköping  1734,  med.  d:r  i  Lund  1735, 
amiralitetsläkare  i  Karlskrona  1737, 
+  1700. 

Flodin,  Karl  Klemens,  f.  1752,  m»xl. 
d:r  i  Lund  1780,  provins,  läk.  i  Bonis 
s.  ä.,  tillika  lasarettsläkare  därstadtis 
1782-1792,  t  1822. 

Florman,  Arvid  Henrik,  f.  1701, 
anatomie  prosektor  i  Lund  1787,  tjenst- 
gjorde  som  läkare  vid  tlottiin  i  Karls- 
krona 1788  — 1790  och  undervisade  de 
yngre  lasarettskirurgerno  i  anatomi, 
med.  d:r  1791,  pi*of.  i  anatomi,  ki- 
rurgi och  veterinärvetenskap  i  Lund 
1801—1831,  t  1840. 

Forsskåhl,  Jonas  Gustaf,  f.  1727, 
med.  d:r  i  Upsala  1758,  intendent  vid 
Med e vi  hälsobrunn  1700 — 1707  och 
1772,  t  1783. 

Frank,  Johan,  f.  1590,  medicine 
och  botanices  prof.  i  Upsala  1028  — 
1001,  t  s.  ä. 

Friderici,  Antoa,  f.  i  Hamburg  1042, 
med.  d:r  i  Levden  1005,  arkiater  och 
praeses    i  colleg.  med.  1088,  t   1090. 

Friderici,  Reinhold,  f.  1074,  metl. 
d:r  i  Rheims  1098,  lefde  i  Hamburg. 

Fröberger,  Fredrik,  f.  1702,  kir. 
mag.    1788.    stadskinirg   i    Stockholm 


LÄKARE. 


683 


1793—1812,  erhöll  med.  doktors  di- 
plom i  AIm)  1798  och  professors  namn 
1802,  fattigläkare  i  Stockholm  1812, 
t   1824. 

Frölich,  Samuel,  f,  1771,  med.  d:r 
i  Upsala  1797,  kir.  ma^.  1798,  ana- 
tomie  prosektor  i  Stockholm  1799,  öf- 
verfiUtläkare  vid  flottorna  1808,  as- 
sessor i  colleg.  med.  ISlO,  öfverkirurg 
vid  serafimerlasarettot   1818,  j  1821. 

Fåhrée,  Johan,  f.  1708  i^l  Gott- 
land,  med.  d:r  i  Upsala  17S8,  fältlä- 
kare J  Finland  1789-  1790,  ivg.  läk. 
vid  Abo  läns  regemente  1795,  nndro 
fältläkare  i  Tommern  1805  1807, 
filltläkare  vid  finska  arméen  1808  och 
tjenstgjorde  vid  sjukhusen  i  Umeå 
lcS08— 1809,  tog  afskcd  frän  svensk 
tjenst  1810,  f  1829  i  S:t  Marie  soc- 
ken nära  A1)0. 

Gadelius,  Erik,  f.  1778,  med.  d:r 
i  Abo  1802,  anatomie  prosektor  i 
Stoc^kholm  1805,  medicinne  theoreticae 
prof.  vid  karol.  inst.  1811,  f   1827. 

Gahn,  Henrik,  f.  1747,  med.  d:r  i 
Upsala  1772,  förste  amiralitetsläkare 
vid  arméens  flottas  eskader  i  Stock- 
liolm  1772—1789,  assessor  i  colleg. 
med.  1777--1790,  f  181G. 

Galléen,  Olof,  f.  1705,  sjukhus- och 
fältläkai-e  under  krigc^t  i  Finland  1788 
— 1790,  med.  d:r  i  Upsala  1793,  fri- 
Btadsläkare  i  Evskilstuna  1798 --1 81 0 
och  tillika  provins,  läk.  i  lifgedins^et  nf 
Södermanland  1795—1808,  öfvergick 
sedermera  till  affärsverksamhet  och  er- 
höll kommerseråds  värdighet  1815, 
t   1838. 

Gedner,  Kristoffer,  f.  1730,  med. 
d:r  i  Upsala  1758,  provins,  läk.  i 
Karlstad  1704,  f  1773. 

Geringius,  Jolian  Gabriel,  f.  1704, 
med.  d:r  i  Ilalle  1730,  assessor  i  col- 
leg. med.  1730,  provins,  läk.  i  Öster- 
götland 1737  —  1753  och  i  Nerike  1753 


— 1707,     bninnsintendent     i     Medevi 
1738,  1748-1700,  f  1770. 

Gersdorff,  Ljirs  Adolf,  f.  1748, 
med.  d:r  i  Upsala  1770,  amiralitets- 
läkare vid  orlogsflottan  1783—1808, 
t   1814. 

Gevalin,  Johan  Erik,  f.  1702,  med. 
d:r  i  Ui)sala   1788,  f  s.  å. 

Gissler,  Nils,  f.  1715,  med.  d:r  i 
U[)sala  1744,  logices  och  physices  lek- 
tor i  llernösand  1743,  förordnad  1702 
att  tillika  vara  provinsialläkare  i  Ve- 
sternorrland,  f   1771. 

Gistrén,  Jonas  Henrik,  f.  1707, 
med.  d:r  i  Lund  1794,  artis.  obste- 
triciae  adj.  i  Stockholm  1793-1805, 
erhöll  professors  namn  1798,  f  1847. 

Gistren,  Lars,  f.  1718,  stiidsfysikus 
i  Karlshamn  1757,  med.  d:r  i  Lund 
1700,  t   1780. 

Glasberg,  Johan  Fredrik,  f.  1770  i 
Wasa,  tjenstgjorde  vid  arméens  fält- 
lasai-ett  i  Abo  1790,  fil.  mag.  1795, 
med.  lic.  1793,  provins,  läk.  i  Kuo- 
pio  1798,  med.  d:r  i  Abo  1802,  f 
1809. 

Gravander,  Lars  Fredrik,  f.  1778, 
med.  d:r  i  Upsala  1804,  provins,  läk. 
i  Falun  1805  och  tillika  stadsfysikus 
därstädes  1800,  f   l^'^!'^^- 

Grim,  Herman  Niclas,  f.  1041  i 
Visby,  studerade  i  Holland,  gjorde 
vidsträckta  resor  i  Ostindien  1071  — 
1079,  assessor  i  colleg.  med.  omkr. 
1705,  t   1"11. 

Grufberg,  Isaak  Olof,  f.  1730,  med. 
d:r  i  Upsala  1700,  sf.^kreterare  i  colleg. 
med.  s.  ä.,  f  1704. 

Gruvius,  Johan  Fi-edrik,  f.  i  Er- 
furt,  med.  d:r  därstädes  1092,  fältme- 
dikus  i  svenska  arméen  1700,  f  1703. 

Grysselius,  Johan,  f.  1738,  med. 
d:r  i  Upsala  1708,  provins,  läk.  i  Ve- 


684 


BIOGRAFISKA   N0TI8BR. 


sterbotten    1775    ovh   i   Torneä  1781, 

t  1788. 

Gråberg,  Johan  Martin,  f.  1741, 
med.  doktor  i  Upsala  1768,  andre 
stadsläkare  i  Göteborg  1767—1798, 
f  s.  å. 

Gröndahl,  Karl  Fredrik,  f.  i  Åbo 
1760,  kir.  kand.  1787,  sjukhusläkare 
vid  arraéen  i  Finland  1789—1790, 
lifinedikus  hos  hertig  Fredrik  Adolf 
1800,  erhöll  doktors  diplom  af  med. 
fjik.  i  Åbo  s.  å.,  t  ^^16. 

Gutnaelius,  Lars,  f.  1727,  med. 
d:r  i  Greifswald  1753,  provins,  läk.  i 
Kymmenegårds  län  1755,  f  1757. 

von  Haartman,  Oabriel  Erik,  f. 
1757,  med.  lic.  1779,  medic.  adj.  och 
prosektor  1781  samt  tillika  stadsfysi- 
kus  i  Abo  1782,  med.  d:ri  Åbo  1781, 
anatomiae,  chirurgiae  och  artis.  obste- 
triciae  prof.  1784,  medicinae  practicae 
prof.  1789,  adlad  1811,  ledamot  af 
regeringskonseljen  för  Finland  s.  å. 
och  statsråd,  f  1815. 

Haartman,  Johan,  f,  1725,  med. 
d:r  i  Upsala  1754,  provins,  läkare  i 
Åbo    län    s.    å.,    med.    prof.    1765,    f 

1787. 

Haartman,  Johan  Kristian,  f.  1760, 
regem en ts fältskär  vid  arm('en8  flottas 
eskader  i  Stockholm  1790,  erhöll  efter 
undergångna  examina  med.  doktors  di- 
plom af  med.  fak.  i  Abo  1796  och 
professors  namn  1800,  f  1802. 

Hagen,  Achatius,  f.  1634  i  Ham- 
burg, med.  d:r,  hofrättsmodikus  i  Jön- 
köping 1667,  provins,  läk.  i  Småland 
och  Vestergötland  1677,  assessor  i 
(iöUi  hofrätt  s.  ä.,  t  1089. 

Hagströmer,  Anders  Johan,  f.  1753, 
kir.  mag.  1776,  erhöll  doktors  diplom 
af  med.  fak.  i  Abo  1781,  anatomie 
professor  i  Stockholm  1793—1823, 
öfverd  i  rektor    i    kirurgi  ska    societeten 


1795  och  ledamot  i  colleg.  med.  1796, 
generaldirektör     öfver      länslasaretten 

1808,  adlad  1812,  f  1830. 

Hagström,  Johan  Otto,  f.  1716, 
med.  d:r  i  Upsala  1749,  provins,  läk. 
i  Östergötland  1754—1785,  f  1792. 

Hagström,  Pehr  Guldbrand,  f.  1767, 
med.  d:r  i  Lnnd  1797,  kir.  mag.  1798, 
lasarettsläkare  i  Kristianstad  1803— 
1824,  t  1840. 

Halenius,  Jonas  Petri,  f.  1727, 
med.  d:r  i  Upsala  1758,  provins,  läk. 
i  Upland  1759—1797,  f  1810. 

Hall,  Birger  Martin,  f.  1741,  med. 
d:r  i  Upsala  1768,  provins,  läk.  i 
Vestmanland  1773-1793,  f  1814. 

Hallenberg,  öeoi^,  f.  1746,  med. 
d:r  i  Upsala  1775,  anatomie  prosektor 
i  Stockholm  1780,  bei*gslagsläkare  i 
Norberg  1782,  f  1814. 

Hallman,  Johan  Gustaf  d.  ä.,  f. 
1726,  med.  d:r  i  Padua  1750,  andre 
lifmedikus  1756,  assessor  i  colleg. 
med.  1773,  f  1797. 

Hallman,  Johan  Gustaf,  d.  y..  t 
1769,  med.  d:r  i  Upsala  1788,  tjen st- 
görande  lifmedikus  1792,  förste  fait- 
medikus  i  Pommern  1805 — 1807,  för- 
ste tjenstgörande  lifmeilikus  och  vice 
praeses   i   colleg.   med.    1807  till  ^^/^ 

1809,  chef  för  fältläkarekåren   1808— 

1810,  t  1814. 

Hamnerin,  Pehr,  f.  1712,  inskrefs 
först  såsom  elev  i  kirurgi  hos  stad^ 
fältskären  Bo  1  ten  hagen  i  Stockholm, 
med.  d:r  i  Upsala  1738,  provins.  läL 
i  Vermland  1738—1764,  f  l"^^**- 
Hans  disputation  »Vires  medica?  plan- 
tarum (luarundanira  indigenaruni»  1737, 
4:o  saknas  hos  Liden. 

Happel,  Johan  Henrici,  läkaro  i  Re- 
val  på  1690-talet. 

Hardtman,  Johan,  f.  1758,  pro- 
vins, kirurg  i  Stockholms  län  1781 — 


LÄKABB. 


685 


1785,  med.  d:r  i  Lund  1783,  stabs- 
läkare vid  arméen  i  Finland  1788,  men 
råkade  i  rysk  fångenskap  och  qvar- 
hölls  i  den  till  krigets  slut,  assessor 
i  colleg.  med.  1791,  förste  läkare  vid 
koppympnings-  och  vaccinationshuset 
i  Stockholm  1803  och  efter  dess  för- 
ändring till  veneriskt  kurhus  ftfven 
läkare  dervid  till  1813,  tjenstfri  s.  å., 
t  1825. 

Harmens,  Gustaf,  f.  1699,  med. 
d:r  i  Harderwijk  1731,  prof.  i  medicin 
och  philosophia  experimentalis  i  Lund 
1735—1771,  t  1774. 

Harwood,  William,  stadsläkare  i 
Ekenäs  på  1790-talet. 

Hast,  Barthold  Rudolf,  f.  1724, 
med.  d:r  i  Upsala  1747,  guvemements- 
medikus  i  Helsingfors  1747,  provins. 
läk.  i  Österbotten  1749—1783,  f  1784. 

Hast,  Herman  Rudolf,  f.  1756,  pro- 
vins, läk.  i  Wasa  län  1785,  med.  d:r 
i  Upsala  1788,  f  1821. 

Hedenberg,  Andei*s,  f.  1737,  med. 
d:r  i  Upsala  1760,  lifmedikus  hos  her- 
tig Karl  1770,  assessor  i  colleg.  med. 
1793,  t  1798. 

Hedin,  Sven  Anders,  f.  1750,  med. 
d:r  i  Upsala  1775,  assessor  i  colleg. 
med.  1781,  förste  tjenstgörande  hof- 
rae<likus  1785,  provins,  läkare  i  Svart- 
sjö- och  Drottningholms  län  1792 — 
1810,  intendent  vid  Medevi  1798- 
1808,  medicinalråd  1813,  f  1821. 

Hegardt,  Comelius,  f.  1715,  med. 
d:r  i  Upsala  1744,  stadsfysikus  i  Gefle 
1754,  t  1772. 

von  Heidenstam,  Johan  Kristian 
Petter,  f.  1739,  med.  d:r  i  Greifswald 
1763,  undergick  colloqu.  famil.  1773, 
t  1774. 

von  Heidenstam,  Ei-nest  Joachim, 
f.  1745,  med.  d:r  i  Upsala  1772,  för- 
ste   tjenstgömnde  lifmedikus  hos  Qu- 


staf  m  1782—1787,  praeses  i  colleg. 
med.  1795,  f  1803. 

Heiligtag,  Johan  Benjamin,  f.  1716, 
med.  d:r  i  Lund  1751,  provins,  läk.  i 
Tavastehus  län  1752  och  i  Blekinge 
1753,  t  1"71. 

Hellenius  (von  Hellens),  Karl 
Niklas,  f.  1745  i  HoUola,  mag.  1769, 
docent  i  kemi,  ekonomi  och  zoologi  i 
Åbo  1773,  med.  d:r  i  Upsala  1780, 
professor  i  ekonomi  (och  naturalhi- 
storia)  i  Åbo  1793—1816,  adlad  1816, 
t  1820. 

Heraeus,  Kristian,  f.  i  Gustrow 
(Mecklenburg),  erhöll  1670  rättighet 
att  vid  Norrbro  anlägga  ett  nytt  apo- 
tek, som  sedan  flyttades  och  nu  bär 
namn  af  »Morianen»,  med.  d:r  i  Ley- 
den  1679  och  blef  enkedrottningens 
hofmedikus,  f  1691. 

Herbst,  Kristian  Fredrik,  f.  1721, 
med.  d:r  i  Greifswald  1757,  stadsfy- 
sikus i  Malmö,  f  1767. 

Hertell,  Herman,  provins,  läk.  i 
Östergötland,  f  1737. 

Hesselius,  Anders,  f.  1759,  med. 
d:r  i  Upsala  1785,  stidsfysikus  i  Hel- 
singfors 1786,  tillika  fältläkare  under 
kriget  vid  annéens  sjukhus  1788  — 
1790,  bergslagsläk.  och  stadsmedikus 
i  Sala  1792,  provins,  läk.  i  Stockholms 
län  1794—1800,  f  1818. 

Hesselius,  Johan,  f.  1687,  provins, 
läk.  i  Vestergötland  1715,  med.  d:r  i 
Harderwijk  1721,  provins,  läk.  i  Ne- 
rike  och  Vermland  1728,  f  1752. 

Heyn  (Nordenheim),  Johan  Kri- 
stoffer, f.  1681,  med.  d:r  i  Harderwijk 
1704,  fältmedikus  vid  svenska  annéen 
i  Kurland  1706,  assessor  i  colleg.  med. 
1707,  adlad  1719,  lifmedikus  1731, 
t  1740. 

Hidén,  Jacob,  f.  1731  i  Kauha- 
joki,  med.  d:r  i  Upsala  1700,  provins, 
läk.   i  Björneborgs  län  s.  å.,  men  till- 


086 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


trädde    icke    tjensten,    utan   blef  b.  ä. 
stadsfysikiis  i  Norrköping,  f   17G9. 

Hjaeme,  Trban,  f.  1641,  garnisons- 
läkai-e  i  Riga  och  inspektör  öfver  fält- 
barberarene  i  Liffland  1608,  med.  d:r 
i  Ångers  1670,  assessor  i  borgskolle- 
gium 1G88,  Karl  XI:s  lifmedikns 
1684,  adlad  1689,  ark ia ter  och  praeses 
i  colleg.  med.  1696 — 1712,  vice  pre- 
sident i  bergskolleg.  1713,  af  sked 
med   landshöfdingetitel  1720,  f  1724. 

Hjaeme,  Kristian  Henrik,  f.  1709, 
blef  efter  en  hingvarig  utrikes  resa 
hofmedikus  hos  drottning  Ulrika 
Eleonora,  f  1794. 

Hjaeme,  Ulrik  Leonhard,  f.  1712, 
provins,  lälc.  i  Vesterbotten  1705,  f 
1758. 

Hjelm,  Petter,  f.  1670,  med.  d:r  i 
Greifswald  1697,  med.  prof.  i  Åbo 
1705  och  tjenstgjorde  tillika  som  fält- 
medikus  i  Finland,  men  blef  17 14  till- 
fångatagen på  Åland  af  ryssarne  och 
bortförd  i  fångenskap,  f  1715. 

Hjertzell,  Gustaf  Jonas,  f.  1744, 
med.  d:r  i  Lund  1768,  intendent  vid 
Loka  1774—1782,  stadsläkare  i  Kri- 
stinehamn 1785—1808,  t  1815, 

Hjorth,  Johan,  f.  1729,  sjukhuslä- 
kare under  kriget  i  Pommern  1758, 
provins,  läk.  på  Gottland  1759,  med. 
d:r  i  Upsala  1760,  f  1804. 

Hjortzberg,  Ijars,  f.  1727,  med. 
d:r  i  Upsala  1754,  expeditionsmedikus 
på  Örlogsflottan  vid  krigets  början 
1757,  amiralitetsmedikus  1762,  f  1789. 

Hjortzberg,  Nils,  med.  d:r  i  Lund 
1783,  död  på  1780-talet. 

Hoffman,  Anton,  f.  1789,  med.  d:r 
i  Upsala  1765,  sekreterare  i  colleg. 
med.  1 764,  enkedrottning  Lovisa 
Ulrikas  lifmedikus  1773,  ledamot  i 
coUeg.*  med.  1779,  konungens  förste 
tjenstgörande  lifmedikus  och  vice  prae- 
ses i  colleg   med.  1781,  f  1782. 


Hofivenius,  Pehr,  f.  1G30,  med 
d:r  i  Ijeyden  1660,  med.  prof.  i  Up- 
sala 1661,  t  1682. 

Holmudd,  Benjamin,  f.  1770,  stads- 
fysikus    i    Uleåborg    1798,  med.  d:r  i 

Åbo  1802,  t  s.  å. 

Holstén,  Gabriel,  f.  1680,  med.  d:r 
i  Gröningen  1702,  ägde  omkring  1718 
Sätra  brunn  och  var  äfven  dess  inten- 
dent, provins,  läk.  i  Yestmanland  1724, 
t  1736. 

Holstén,  Olof,  praktiserande  läkare 
\)ii  Gottland  på  1740-talet,  undergick 
coUocpi.  faniiliare  i  colleg.  med.  1739, 
dödsåret  okändt. 

van  der  Hoom,  Johan,  f.  1662  i 
Stockholm  af  holländska  föräldrar,  med. 
d:r  i  I^yden  1690,  assessor  i  colleg. 
med.  1692,  stadsfysikus  i  Stockholm 
1708,  lifmedikus  i  719,  arkiater  och 
vice  praeses  i  colleg.  med.  1723,  "f 
1724. 

Hornborg,  Alexander  Jakob,  f.  1 792, 
provins,  läk.  i  Karelen  1812  och  i  Kuo- 
pio  från  den  ^Vs  till  »V^  1813,  an- 
ställd vid  ryska  krigsdepart.  1813 — 
1815,  provins,  läk.  i  Wiborg  1817,  f 
1831. 

Homstedt,  Klas  Fredrik,  f.  175S, 
gjorde  en  längre  vetenskaplig  resa  till 
södra  Afrika,  Batavia  m.  m.  1783 — 
1785,  med.  d:r  i  Greifswald  1786, 
historiae  natural.  lektor  vid  Linköpings 
gymnasium  1787,  fältläkare  vid  ar^ 
nioens  sjukhus  under  kriget  1788 — 
1790,  amiralitetsläkare  vid  arméens 
flottas  eskader  på  Sveaborg  1796.  för- 
des vid  fästningens  kapitulation  180S 
som  krigsfånge  till  Ryssland,  öfvergici, 
därifrån  återkommen,  i  rysk  tjenst 
och  dog  i  Helsingfors   1809. 

Hunter,  Benjamin,  f.  i  Danzig  om- 
kring 1705,  kom  till  Sverige  1722, 
med.  d:r  i  Rheims  1733,  intendent  vid 
Medevi  brunn  1745—1747,  f  1785. 


LÄKARE. 


687 


Huss,  Magnus,  f.  1807,  med.  d:r  i 
Upsala  1835,  adj.  i  medicin  och  ki- 
rurgi vid  karol.  inst.  1835,  biträdande 
öfverläkare  vid  serafimerlasarettet  1839, 
öfverläkare  1840  och  med.  prof.  i 
karol.  inst.  184 G,  ordförande  i  snnd- 
hetskolleg.  1 800— 1804,  generaldirek- 
tör ofver  hospitalen  1806—1870,  f 
1890. 

Inberg,  Herman  Erik,  f.  1781,  mag. 
1805,  med.  lic.  och  stadsläkare  i  Björ- 
neborg, t  1813. 

Jacchus,  Paulus  Florianus,  läkarc  i 
Reval  på  1090-talet. 

Jeifcott,  Johan,  f.  i  Skottland  1740, 
var  redan  med.  d:r  när  han  1788  blef 
fältläkare  vid  arraoen  i  Finland,  pro- 
vins, läk.  i  Mariestad  1791— 1795,  er- 
höll professors  namn  1791,  men  öfver- 
flyttade  senare  till  England,  dödsåret 
okändt. 

Kallström,  Karl,  f.  1775,  kir.  mag. 
1803,  med.  d:r  i  Upsala  1804,  andre 
amiralitetsmedikus  och  fältläkare  i 
Karlskrona  1808,  öfverfältläkare  vid 
örlogsflottan  1821,  f  1834. 

Kalmeter,  Olof,  f.  1712,  med.  d:r 
i  Upsala  1739,  grufläkare  i  Falun  1743 
och  tillika  provins,  läk.  i  orten  1743 
—1703,  t  1700. 

Kammecker,  William,  f.  1097,  med. 
d:r  i  Rheims  1733,  assessor  i  colleg. 
med.    1734  —  1775,    colleg.    syndikus 

1748—1758,  t  1778. 

Kinmansson,  Samuel  f.  1771,  med. 
cl:r  i  Upsala  1797,  kir.  mag.  1798, 
regementsläkare  vid  Dalregementet  s.  å., 
stadsfysikus  i  Säther  1812,  f  1830. 

Kjellman,  Gustaf  Fredrik,  f.  1755, 
me<l.  d:r  i  Philadelphia  1781,  stads- 
och  bergslagsläkare  i  Nora  1785,  fält- 
medikus  i  Finland  1789,  f  l'^92. 

Kjemander,  Jonas,  f.  1721,  med. 
d:r  i  Upsala  1749,  provins,  läk.  i  Ve- 


stergötland  1749—1755,  erhöll  lifrae- 
dici  namn  1751,  läkare  vid  amme- 
skaifningskontoret  i  Stockholm  1757 — 
1705,  t  l'^78. 

Klase,  Lars  Magnus,  f.  1722,  med. 
d:r  i  Upsala  1749,  provins,  läk.  i  Jön- 
köping s.  å.,  delade  sedermera  1750 
med  And.  Magn.  Wåhlin  distriktet, 
så  att  denne  fick  Jönköpings  och  Klase 
erhöll  Eksjö  distriktet,  f  1700. 

Koulas,  David  Samuel,  f.  1699  i 
Ober-Iiausitz,  studerade  i  Lund  och 
Upsala,  med.  d:r  i  Halle  1731,  stads- 
fysikus i  Malmö  1733,  f  1743. 

Kraak,  Johan,  f.  1745,  med.  d:r  i 
Lund  1778,  adj.  i  obstetrik  i  Stock- 
holm 1777,  artis  obstetriciae  professor 
och  direktör  vid  allmänna  barnbörds- 
an  st^ilten  1778,  tog  afsked  1781,  f 
1810. 

Krieg,  David,  läkare  i  Riga  i  bör- 
jan af  förra  seklet. 

Krey,  Fredrik  Georg,  f.  1772,  med. 
d:r  i  Erfurt  1797,  hofmedikus  1799, 
lifmedikus  hos  Karl  XIII  1808—1811, 
t   1847. 

KUhn,  Georg  Fredrik,  f.  i  Tysk- 
land, regementsfältskär  vid  Söderman- 
lands regemente  1712,  med.  d:r  i 
Hardei^wijk  1733,  f  s.  å. 

Kähler,  Mårten,  f.  1728,  med.  d:r 
i  Upsala  1752,  verkställde  en  natural- 
historisk   resa  i  södra  Europa  1753  — 

1757,  expeditions-medikus  på  örlogs- 
flottcin  1758,  amiralitetsmedikus  1700, 
t   1773. 

Köllner,    Johan    Fredrik    d.    y.,  f. 

1758,  sjukhusläkare  i  Fredriksliall 
1789,  expeditionsmed ikus  vid  örlogs- 
flottan  1790,  med.  d:r  i  Lund  1791, 
t  1801. 

Laurell,  Axel  Fredrik,  f.  1700,  fil. 
mag.  1789,  sjukhusläkare  vid  arméens 
sjukhus  i  Åbo  1789 — 1790,  kir.  mag, 
1793,    regementsläkare    vid    Savolaks 


688 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


infanteriregemente  8.  å,,  tillika  lasa- 
rettsläkare i  Kiiopio  s.  å.,  med.  d:r  i 
Åbo  1802,  brigadläkare  under  fälttåget 
1808—1809,  t.  f.  provins,  läk.  i  Kuo- 
pio  1810—1813  och  ånyo  1813— 
1815  samt  tillika  stads-  och  lasaretts- 
läkare till  1819,  tog  afsked  frän  sina 
befattningar,  f  1823. 

Lieche,  Johan,  f.  1704,  anatomie 
prosektor  i  Lund  1735,  provins,  läk. 
i  Skaraborgs  län  1740,  med.  d:r  i 
Lund  s.  å.,  med.  prof.  i  Åbo  1748,  f 
1764. 

Leetström,  Pehr,  f.  1712,  med. 
d:r  i  Ilarderv^rijk  1733,  assessor  i 
colleg.  med.  1739,  f  1748. 

Lenngren,  Pehr  Fredrik,  f.  1747, 
mästerfältskär  1773,  regementsf  alts  kär 
vid  andra  gardet  1783 — 1788,  med. 
d:r  i  Greifswald  1791,  fattigläkare  i 
Stockholm  1799  och  läkare  vid  Wer- 
nerska  brunnsinrättningen  i  Stock- 
holm 1800,  t  1805. 

Leuren,  Jakob,  f.  1784,  med.  d:r  i 
Upsala  1810,  kir.  mag.  1811,  guver- 
nemcnts-  och  garnisonsläkare  i  S:t 
Barthelemy  s.  å.,  f  1841. 

Lewén,  Johan  Adolf,  f.  1752,  med. 
d:r  i  Upsala  1775,  fattigläkare  i  Stock- 
holm 1778,  andre  sekreterare  i  colleg. 
med.  1779,  hofmedikus  1781,  provins, 
läk.  i  Uddevalla  1787  och  tillika  stads- 
fysikus  därstädes,  f  1809. 

Liljewalch,  Kari  Fredrik,  f.  1770, 
med.  d:r  i  Lund  1794,  anatomie  pro- 
sektor i  Lund  1801  och  med.  adjunkt 
1806,  professor  i  obstetrik  1810,  der- 
jämte  förordnad  1812  att  undervisa  i 
kirurgi  och  förenade  med  sin  prof. 
tillika  bammorskelärarebefattningen  i 
Lunds  stift  1821,  prof.  emeritus  1843, 
t   1844. 

Liljewalch,  Peter  Olof,  f.  1807, 
med.  d:r  i  Lund  1836,  docent  i  obste- 
trik    1837,     lifmedikus     hos    konung 


Oskar  I  1847,  lifmedikus  hos  Karl 
XV  1859,  regementsläkare  vid  Svea 
lifgarde  1848—1872,  t.  f.  medicinal- 
råd 1864—1872,  t  1877. 

Lille»  Anders  Johan,  f.  1775,  med. 
lic.  1806  i  Åbo,  provins,  läk.  i  Hei- 
nola  s.  å.  och  tillika  lasarettslä- 
kare därstädes,  med.  d:r  i  Åbo  1817, 
t  1839. 

Lindebäck,  Jakob,  f.  1765  i  (jam- 
lakarleby,  fil.  mag.  1789,  siukhusla- 
kare  vid  arni6ens  sjukhus  i  Abo  17S9 
—1790,  med.  lic.  1793,  t  f.  lasaretts- 
läkare i  Uleåborg  1792,  regementsläk. 
vid  Björneborgs  regemente  1798,  med. 
d:r  1802,  råkade  i  rysk  fångenskap  i 
Borgå  1808  och  användes  som  fältlä- 
kare vid  ryska  sjukhusen  i  Finland, 
provins,  läk.  i  Björneborgs  län  181.S. 
t  1820. 

Lindecrantz,  Erik  Magnus,  f.  1729, 
med.  d:r  i  Upsala  1757,  andre  fålt- 
medikus  i  Pommern  s.  å.,  provins, 
läk.  i  Vesternorrland  1783,  f  178S. 

Lindelius  (adlad  Lindeblad),  Da- 
niel, med.  d:r  i  Rheims,  provins.  läL 
på  Gottland  och  tillika  häradshöfdinsr 
dcrstädes  1089,  adlad  1692,  f  1694. 
Uppgiften  att  Daniel  Lindeblad  va- 
rit »logices  et  physices»  lektor  i  Vexio 
(I:  497)  torde  icke  vara  riktig.  Uvera 
innehafvaren  af  denna  befattning  i  bör- 
jan af  1690-talet  varit,  är  ännu  out- 
redt  (se  P.  Wieselgren,  Ny  Små- 
lands beskrifn.  II:  665). 

Lindelius,  Johan,  f.  1663,  mo«l. 
cl:r  i  Utrecht  1690,  assessor  i  collear. 
med.  1692,  provins,  läk.  i  VestenrOt- 
land  1694  och  i  Vexiö  1704,  f  ITl'^- 

Lindenbaum,  Ijars  Gustaf,  me<i. 
d:r  i  Halle  1728,  provins.  läk.  i  Ska- 
raborga län  s.  å.,  t  1730. 

Linder  (Lindestolpe),  Johan.  f. 
1678,  med.  d:r  i  Harderwijk  17ot;. 
läkare  på  svenska  flottan  1709 — 1711». 


LÄKARE. 


689 


erhöll  assessors  namn  1719,  adlad  s.  ä., 
t  1723. 

Linderholm,  Herman,  f.  1751,  med. 
d:r  i  Greifswald  1777,  stadsfältskär  i 
Ystad  1777—1784,  lasarettsläkare  i 
Kristianstad  1790—1797,  stadsfysikus 
i  Ystad  1802,  f  1828. 

Lindeivall,  Daniel,  med.  d:r  i  Har- 
derwijk  1725,  provins,  läk.  i  Blekinge 
s.  å.  samt  tillika  amii-alitetsläkare  i 
Karlskrona  1728,  f  s.  å. 

Lindhult,  Johan,  f.  1718,  med.  d:r 
i  Upsala  1752,  företog  en  resa  till 
Paris,  för  att  vinna  kännedom  om  för- 
färdigandet af  bråckband  1754 — 1755, 
provins,  läk.  i  Malmöhus  län  och  til- 
lika intendent  vid  Eamlösa  brunn  1755 
— 1759,  andre  stadsfysikus  i  Stock- 
holm och  tillika  assessor  i  colleg.  med. 
1762,  t  1770. 

Lindvall,  Johan,  f.  1743,  med.  d:r 
i  Upsala  1772,  provins,  läk.  i  Blekinge 
1774,  tillika  stadsfysikus  i  Karlskrona 
1787,  t  1796. 

von  Linné,  Carl,  f.  1707,  med.  d:r 
i  Harderwijk  1735,  amiralitetsläkare  i 
Stockholm  1739,  medicinae  theoreticae 
och  practicae  prof.  i  Upsala  1741,  men 
genom  tjenstebyte  med  Nils  Rosén 
(von  Rosenstein)  följande  år  me- 
dicinae och  botanices  prof.,  arkiater 
1748,  adlad  1757,  f  1778. 

von  Linné,  Carl  (sonen),  f.  1741, 
botanices  demonstrator  i  Upsala  1759, 
erhöll  redan  1763  survivance  på  bo- 
taniska professionen,  med.  d:r  1765, 
utnämnd  till  historiae  naturalis,  ma- 
teriae  medicae  och  diaetetices  professor 
i   Upsala  1778,  f  1783. 

Lithén,  Måii^n,  f.  1706,  med.  d:r 
i  Altdorf  1735,  förestod  Sabbatsbergs 
brunn  1750 — 1761,  erhöll  professors 
namn  1763,  f  1771. 


Lodin,  Johan  Gustaf,  f.  1755,  med. 
d:r  i  Upsala  1785,  provins,  läk.  i  Lin- 
köping s.  å.,  stadsfysikus  i  Linköping 
1800,  t  1815. 

Lohreman,  Gustaf,  f.  1640,  med. 
d:r  i  Leyden  1666,  ledamot  i  colleg.  med. 
1672,  stadsfysikus  i  Stockholm  1677, 
lifmedikus  hos  Karl  XI  1675  och 
hos  drottning  Hedvig  Eleonora 
1680,  adlad  1689,  arkiater  och  prae- 
ses  i  colleg.  med.  1691,  f  1694. 

Lundberg,  Petter,  med.  d:r  i  Up- 
sala 1740,  assessor  i  colleg.  med. 
1742,  t.  f.  amiralitetsläkare  i  Stock- 
holm 1743,  t  s.  å. 

Lunddahl,  David,  f.  1763,  med. 
d:r  i  Upsala  1788,  fattigläkare  i  Stock- 
holm s.  å.,  tjenstgjorde  i  Karlskrona 
som  sjukhusläkare  1789 — 1790,  pro- 
vins, läk.  i  Norrtelje  1790—1794,  t 
sistnämnda  år. 

Lundelius,  Anders,  f.  1659,  med. 
d:r  i  Leyden  1696,  prov.  läk.  i  Jön- 
köping och  tillika  Göta  hofrättsmedi- 
kus  1698,  stadsfysikus  i  Göteborg 
1707,  t  1720. 

Lundman,  Petter,  f.  1689,  med.  d:r 
i  Harderwijk  1727,  provins,  läk.  i 
Kristianstad  och  Malmöhus  län  1730, 
t  1738. 

Lundmark,  Pehr,  f.  1762,  med. 
d:r  i  Upsala  1793,  provins,  läk.  i  Fi- 
lipstad 1801 — 1811,  historiae  natural. 
och  medicinae  lektor  vid  Strengnäs 
gymnasium  1811—1827,  f  1844. 

Lunell,  Gustaf,  f.  1781,  med.  lic 
1805,  provins,  med.  i  Stockholms  län 
och  läkare  vid  kurhuset  i  Norrtelje 
1807,  med.  d:r  1806,  kir.  mag.  1811, 
matheseosoch  medicinae  lektor  i  Her- 
nösand  1812,  f  1838. 

LUbeck,  David  Fredrik,  f.  1775  i 
Stralsund,  med.  d:r  1810  i  Frankfurt 
an  der  Öder,  bataljonsläkare  vid  Kongl. 
Maj:ts  flotta  i  Göteborg  1824,  f  1847. 

44 


090 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Lyman,  Johan,  f.  1734,  med.  (l:r 
i  Lund  17G1,  provins,  läk.  i  Vester- 
botten  8.  å.  och  i  (h^ebro  län  1767, 
t  1790. 

Lönnberg,  Erik  Gustaf,  f.  1764, 
med.  d:r  i  Uj)sala  1797,  läkare  vid 
Tumba  pappersbruk,  äfvensom  vid  fat  • 
tig-  och  sjukhusinrättningen  i  Bot- 
kyrka socken  1800,  f  1808. 

Lönroth,  Nils  Anders,  f.  1708  i 
Eksjö,  underläkare  vid  arm^ens  sjuk- 
hus i  Finland  1790,  med.  lic.  i  Abo, 
provins,  läkare  i  Tavastehus  1795, 
med.  d:r  i  Abo  1802,  regem.  läk.  vid 
Nylands  regera.  1804,  sjukhusläk.  vid 
arméens  flyttande  sjukhus  1808,  men 
föll  i  Österbotten  i  rysk  fångenskap 
s.  å.,  af  sked  från  svensk  tjenat  1810, 
provins,  läk.  i  Tammerfors  distrikt 
1812—1828,  t  1841. 

Marin,  Fredrik,  f.  1772,  med.  lic. 
i  Lund  1795,  provins,  läk.  i  Ström- 
stads distrikt  s.  ä.,  med.  d:r  i  Lund 
1797,  tillika  kurhusläkare  1803  och 
lasaretts  läk.  i  Strömstad  1806,  prov. 
läk.  i  Uddevalla  1809,  därstädes  tillika 
stadsfysikus,  f  1834. 

Martin,  Pehr,  f.  1687,  med.  d:r  i 
Leyden  1710,  provins,  läk.  i  Söder- 
manland, med.  adj.  i  Upsala  1719, 
t  1727. 

Martin,  Roland,  f.  1720,  med.  d:r 
i  Fpsala  1751,  provins,  läk.  i  Halland 
1752,  studerade  i  Paris  1754—1756, 
anatomie  och  kirurgie  professor  i  Stock- 
holm 1756,  assessor  i  colleg.  med. 
1766,  afsked  1779,  f  1788. 

Mentzen,  Eilerdt,  stadsläk.  i  Hel- 
singfors i  början  af  lS:do  seklet. 

Micrander    (Lilljestolpe),     Lars, 

med.  d:r  i  Dorpat  1685,  med.  prof.  i 
Dorpat  1685 — 1694,  stadsfysikus  och 
assessor    i    colleg.  med.  s.  å.,  lifmedi- 


och   antog  namnet  Lilljestolpe,  t 
1706. 

Montin,  Lars,  f.  1723,  med.  d:r  i 
Lund  1751.  prov.  läk.  i  Halland  1756, 
t  1785. 

Moraeus,  Johan,  f.  1672,  med.  d:r 
i  Kheims  1705,  provins,  med.  i  Ska- 
raborgs län  1704,  bergslagsläkare  i 
Falun  1708  och  stadsfvsikus  därstä- 
des 1709,  t  1742. 

Munck  af  Rosenschöld,  Eberhanl 

Zacharias,  f.  1775,  med.  d:r  i  Lund 
1794,  med.  adj.  i  Lund  s.  å.,  kir. 
mag.  1800,  införde  vaccinationen  i 
Sverige  1801,  med.  theoreticae  prof.  i 
Lund  1805,  tjenstledig  sedan  1832, 
t  1840. 

Munkthelius  (Lagercrona),  Jo- 
han, f.  1618,  med.  d:r  i  Leyden  1049, 
lifmedikus  hos  prins  Karl  Gustaf 
1650  och  sedan  hos  drottning  Chri- 
stina 1652,  adlad  1653,  e.  o.  asses- 
sor i  Svea  hofrätt  1654,  häradshöf- 
ding  1658,  t  1674. 

Murray,  Adolf,  f.  1751,  t.  f.  pro- 
sektor  i  Stockholm  1768,  med.  d:r  i 
Upsala  1772,  prof.  i  anatomi  och  ki- 
rurgi i  Upsala  1774,  f  1803. 

Mylius,  Johan  Jakob,  läkare  i  Re- 
val  i  början  af  18:de  seklet. 

Naezén,  Daniel,  f.  1752,  med.  lic, 
i  T"psala  1782,  provins,  läk.  i  Vester- 
botten  s.  ä.  och  tillika  läkare  vid  lasa- 
i*ettet  i  Umeå  1785,  under  finska  kri- 
get läkare  vid  ett  af  arméens  sjukhus 
i  Umeå  1808,  f  s.  å. 

Nathorst,  Theophilus  Erdman,  f.  i 
Breslau,  broder  till  regementsfäitskä- 
ren  J.  Th.  Nathorst,  med.  d:r  i  Tysk- 
land, praktiserande  kirurg  i  Stock- 
holm, t  1804. 

Nauclér,  Samuel,  f.  1724,  med.  d:r 
kus  hos  Karl  XH  1701,  adlad  1705 1 i  Upsala  1750,   provins,  läk.  på  Gott- 


LÅXARB. 


()91 


land    1758—1759    och    i    Uddevalla 

1759,  t  1770. 

Neuman,  Mathaeus,  f.  i  Lausitz, 
var  den  förste,  som  undergick  medi- 
cinsk promotion  i  Lund  d.  */i2  1689, 
stadsfysikus  i  Kalmar,  drklsäret  okändt. 

Nordblad,  Carl,  f.  1778,  med.  d:r 
i  Lund  1800,  provins,  läkare  i  Tor- 
neä  s.  å.  och  i  Helsingland  (Söder- 
hamn) 1801—1830,  stadsläkare  i  Gefle 
1830,  t  1855. 

Nordblad,  Erik,  f.  1739,  med.  d:r 
i  Upsala  1765,  provins,  läk.  i  Gestrik- 
land  1768,  bytte  tjenst  med  provins, 
läk.  Svante  Björklund  i  Kymme- 
negärds  län  1806,  men  erhöll  s.  å. 
af  sked  från  denna  syssla,  f  1810. 

Noreus,  Johan,  f.  1769,  sjukhus- 
läkare under  finska  kriget  1789—1790, 
med.  d:r  i  Upsala  1793,  provins,  läk. 
i  Vestemorrland  (Sundsvall)  1794,  fält- 
läkare vid  arméens  sjukhus  i  Sunds- 
vaU  1808—1809,  f  1814. 

Njrander,  Johan  Karl,  f.  1734,  med. 
d:r  i  Qreifswald  1760,  provins,  läk.  i 
Vimmerby  1766,  f  1814. 

Odhelius  (Odelstjema),  Eiik,  f. 
1661,  med.  d:r  i  Rheims  1687,  berg- 
mästare 1688,  assessor  i  bergskolleg. 
1695,  adlad  1698,  f  1704. 

Odhelius,  Erik,  f.  1760,  med.  d:r 
i  Upsala  1785,  regementsläk.  vid  Ska- 
raborgs regemente  1786—1812,  fält- 
läkare vid  arméens  sjukhus  i  Lovisa 
1789—1790,  t  1834. 

Odhelius,  Johan  Lorenz,  f.  1737, 
Bjukhusläkare  under  Pommerska  kri- 
get   1758—1760,    med.   d:r  i  Upsala 

1760,  biträdande  öfverläkare  vid  sera- 
f] morlasarettet  1763 — 1772  och  ordi- 
narie 1772 — 1813,  assessor  i  colleg. 
med.  1772,  jubeldoktor  1810,  medi- 
cinalräd  1813,  f  1816. 


Olin,  Johan  Henrik,  f.  1769,  med. 
d:r  i  Upsala  1797,  provins,  läk.  i 
Eksjö  1802  och  i  Vexiö  1815,  erhöll 
prof.  namn  1812,  f  1824. 

Orrström,  Anders  Johan,  f.  1774, 
med.  d:r  i  Åbo  1802,  läkare  vid  Ha- 
paniemi  krigsskola  1803 — 1808,  pro- 
vins, läk.  i  Helsingfors  1812—1828, 
t.  f.  läkare  vid  länekurhuset  1819— 
1839,  t  1847. 

Palmer,  Isak  Nilsson,  f.  1735, 
sjukhusläk.  under  kriget  i  Pommern 
1758—1762,  med.  d:r  i  Upsala  1760, 
praktiserande  läkare  i  Stockholm  1762, 
t  1787. 

Pelt,  Karl,  med.  d:r  i  Harderwijk 
1706,  stadsfysikuB  i  Gefle  1709— 
1743,  betjente  tillika  som  provins, 
läk.  omkringliggande  landsort,  f  1756. 

Petersen  (von  Heidenstam),  Pe- 
ter, f.  1708  i  Heide  i  Norra  Dit- 
marschen,  med.  d:r  i  Frankfurt  au 
der  Öder  1736,  prof.  och  stadsfysi- 
kus  i  Kiel  1744—1747,  kronprins 
Adolf  Fredriks  lifraedikus  1748, 
arkiater  1752,  adlad  1770,  f  1783. 

PfeifFer,  Johan,  f.  1731,  med.  d:r 
i  Gi-eifswald  1757,  sjukhusläkare  un- 
der kriget  i  Pommern  1758—1763, 
amiralitets  läk.  i  Stockholm  1765,  as- 
sessor i  colleg.  med.  1770 — 1772, 
stadsfysikus  i  Gefle  1772—1773,  öf- 
vertog  direktör  Mommas  boktryckeri 
1773  och  dref  detsamma  till  1802, 
t  1806. 

Philipsson»  Lorenz  Munter,  f.  1766, 
med.  d:r  i  Lund  1790,  sjukhusläkare 
i  Karlskrona  1789—1790,  medicine 
docens  i  Lund  1791,  prof.  och  lärare  i 
anatomi  vid  akademin  för  de  fria  kon- 
sterna 1792,  sekreterare  i  coUeg.  med. 
1806—1835,  publicist,  f  1851. 

Pihl,  Johan,  f.  1683,  provins,  läk. 
på  Gottland  1714—1751,  med.  d:r  i 
Harderwijk  1721,  f  1751. 


692 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


Pilgren,  Johan,  f.  1735,  med.  d.r 
i  Upsala  1768,  läkare  för  fabriksarbe- 
tarene  i  Stockholm  1767,  f  1782. 

Pipping  (Pippingsköld),  Josef,  f. 
1760,  med.  d:r  i  Upsala  1785,  med. 
adj.  och  anatomie  prosektor  i  Åbo 
1784—1795,  stadsfysikus  i  Åbo  1785, 
regementsfältskär  vid  lifdragonrege- 
mentet  1786,  fältläkare  1788—1790, 
e.  o.  med.  prof.  1789,  adlad  1812, 
prof.  i  kirurgi  och  baniförlossnings- 
konst  1812,  t  1815. 

Platin,  Peter,  förestod  apoteket  i  Ve- 
xiö  1717—1726,  apotekare  därstädes 
1726—1730,  erhöll  doktors  diplom  i 
Rostock  1726,  godkändes  vid  förhöret 
i  coUegium  medicum  1729  »cum  severa 
admonitione»,  provins,  läk.  i  Jönkö- 
pings län  1735—1749,  f  1750. 

af  Pontin,  Magnus  Martin,  f.  1781, 
kir.  mag.  1806,  med.  d:r  i  Upsala 
s.  å.,  farraacie  adj.  i  Stockholm  1807 
— 1813,  lifmedikus  1809,  assessor  i 
sundhetskollegium  1813,  adlad  1817, 
medicinalråd  1841—1852,  f  1858. 

Preutz,  Elias,  f.  1696,  idkade  me- 
dicinska studier  i  Upsala  och  Åbo, 
provins,  läk.  i  Skaraborgs  län  1732, 
t  1739. 

Printz,  Jakob,  f.  1740,  med.  d:r  i 
Upsala  1768,  provins,  läk.  i  Helsing- 
land  s.  å.,  stadsfysikus  i  Gefle  1773, 
t  1779. 

Pryss,  Ulrik,  f.  1767  i  Åbo,  fil. 
mag.  1789,  sjukhusläk.  vid  arméens 
fälthospital  i  Åbo  1789—1790,  med. 
lic,  t  1791. 

Qvensely  Konrad,  f.  1767,  med.  d:r 
i  Upsala  1797,  lärare  i  kemi  och 
naturalhistoria  vid  krigsakademin  på 
Karlberg  1799,  historise  naturalis  och 
pharmacisD  proifessor  i  Stockholm  1805, 
t  1806. 

Radloff»  Fredrik  Wilhelm,  f.  1766 
i  Mouhijärvi,  med.  d:r  i  Upsala  1788, 


provins,  läk.  pä  Åland  1789  och  i 
Norrtelje  1799,  sekreterare  i  finska 
hushållningssällskapet  1 805— 1 81 3, 
med.  adjunkt  och  botanices  demon- 
strator  i  Åbo  1806—1809,  referen- 
dariesekreterare  i  regeringskonseljen  i 
Finland  1809—1811,  öfverflyttade  till 
Norrtelje,  f  1838. 

Ramströtn,  Christian  Ludvig,  f. 
1740,  sjnkhusläkare  under  kriget  i 
Pommern  1760—1762,  med.  d:r  i 
Greifswald  1763,  inrättade  bambörds- 
anstalten  Pro  patria  1774,  assessor  i 
colleg.  med.  1775,  f  1782. 

Reef,  Mårten,  f.  1710,  med.  d:r  i 
Lund  1744,  lifmedikus  1749,  läkare 
vid  Djurgårdsbrunn  1750 — 1757,  as- 
sessor i  colleg.  med.  s.  å.,  -f-  1764. 

Reftelius,  Johan  Martin,  f.  1740, 
med.  d:r  i  Upsala  1772,  sekreterare  i 
colleg.  med.  1777—1797,  f  1799. 

Retzius,  Anders  Jahan,  f.  1742, 
aflade  apotekareexamen  1761,  fil.  mag. 
1766,  docent  i  kemi  s.  å.  och  i  natu- 
ralhistoria 1767  i  Lund,  historias  na- 
turalis adj.  och  botanices  demonstrator 
1771,  e.  o.  professor  1777,  ordinarie 
professor  1795,  mångsidigt  lärd,  hans 
profession  omfattade  icke  blott  na- 
turalhistoria, utan  äfven  kemi  och  eko- 
nomi, tjenstled.  1812,  f  1821. 

Retzius,  Nils,  f.  1712,  med.  adjunkt 
i  Lund  1735,  med.  d:r  därstädes  1738, 
provins,   läk.  i  Skåne  1740,   f  1757. 

Ribben,  Carl,  son  till  arkiater  Ev. 
Ribe,  f.  1738,  med.  d:r  i  Upsala  1765, 
studerade  utrikes  1765 — 1769,  adjunkt 
i  obstetrik  i  Stockholm  1767,  assessor 
i  colleg.  med.  och  förste  läkare  vid 
allmänna  koppympningshuset  i  Stock- 
holm 1776,  t  1803. 

Ribben,  Evald,  son  till  arkiater  Ev. 
Ribe,  f.  1730,  studerade  i  Berlin  och 
Paris,  anatomie  prosektor  i  Stockholm 
mot   slutet  af  1750-talet,   men  afsade 


LÅKARB. 


683 


8ig  snart  tjensten  och  vistades  sedan 
i  London  till  1768,  med.  d:r  i  öreifs- 
vald  s.  å.  och  praktiserande  läkare  i 
Göteborg  1769—1782,  f  1790. 

Ribe,  Evald,  son  till  öfverdirektören 
Evald  Ribe,  f.  1701,  med.  d:ri  Rheims 
1725,  hofmedikus  1726,  lifmedikus  och 
assessor  i  colleg.  med.  1731,  arkia- 
ter  och  praeses  i  colleg.  med.  1740, 
adlad  1746  (hans  barn  introducerades 
först  1772),  t  1752. 

Ribe  (Riben),  Mathias,  son  till 
Mathias  Ripper  och  bror  till  öfver- 
direktören Evald  Ribe,  f.  1675,  med. 
d:r  utrikes  1698,  assessor  i  colleg. 
med.  1702,  lifmedikus  hos  drottning 
Hedvig  Eleonora  1704  och  hos 
Karl  Xn  1705,  praeses  i  colleg.  med. 
Vio  1712,  adlad  1713,  arkiater,  f  1722. 

Roberg,  Lars,  f.  1664,  med.  d:r  i 
Leyden  1689  (enl.  Acrels  uppgift, 
men  hans  doktorsdiplom  var  utfärdadt 
den  '/7  1693),  med.  practica?  professor 
i  Upsala  1697,  f  1742. 

Romanson,  Henrik  Vilhelm,  f.  1776 
i  Puumala  (Finland),  med.  d:r  i  Upsala 
1804,  anatomie  prosektor  och  kirurg 
vid  akad.  sjukhuset  1805,  med.  ad- 
junkt 1821,  anatomie  och  kirurgie  pro- 
fessor 1830—1844,  t  1853. 

Roos»  Samuel,  f.  1792,  med.  licen- 
tiat i  Åbo  1821,  med.  d:r  i  Helsing- 
fors 1832,  provins,  läk.  i  Kajana  1823 
och  i  Karelen  1832,  pensionerad  1840, 
t  1878. 

Rooth,  Göran,  f.  1760,  tjenstgjorde 
under  kriget  i  Finland  1788—1790, 
amiralitetsmedikus  vid  arméens  flottas 
eskader  i  Stockholm  1790—1808,  med. 
d:r  i  Lund  1791,  assessor  i  colleg. 
med.  1792  och  i  sundhetskollegium 
1813  samt  medicinalråd  1821—1838, 
t  1840. 

Rosén  (Rosenblad),  Eberhard,  f. 
1714,  med.  d:r  i  Upsala  1741,   medi- 


cine prof.  i  Lund  1744 — 1784,  inten- 
dent vid  Ramlösa  hälsobrunn  1760  — 
1796,  adlad  1770,  f  1796. 

Rosén  von  Rosenstein,  Nils,  f. 
1706,  med.  adjunkt  i  Upsala  1728, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1730,  prof.  i  ana- 
tomi och  botanik  i  Upsala  1740, 
hvilken  senare  vetenskap  Hkväl  1742 
öfvertogs  af  Linné  i  utbyte  mot  prak- 
tisk medicin,  Fredrik  den  Irstes  hf- 
medikus  1735,  öfverlemnade  1756  pro- 
fessionen åt  sin  svärson  Samuel 
Aurivillius  och  öfvertog  bibliote- 
karietjensten,  erhöll  tjenstfrihet  med 
bibehållande  af  lön  och  öfriga  förmåner 
1757,  adlad  1762,  f  1773. 

Rosenström,  Olof  Berndt,  f.  1763 
i  HoUola,  studerade  medicin  i  Åbo, 
sjukhusläkare  i  Helsingfors  under  kri- 
get 1790,  stadsfysikus  i  Helsingfors 
1791,  med.  d:r  i  Åbo  1802,  regements- 
läkare vid  f.  d.  Adlercreutzska  rege- 
mentet 1804,  blef  vid  Sveaborgs  öfver- 
gäng  1808  rysk  krigsfånge,  erhöll 
1812  af  sked  från  svensk  tjenst,  pro- 
vinsialläkare i  Helsingfors  1813,  f 
1819. 

Roslin,  Hans,  med.  d:r  i  Kiel  1705, 
provinsialläkare  i  Skåne  1713,  amirali- 
tetsläkare i  Karlskrona  1730,  f  1737. 

Rossi,  Frans  Joseph  Anton,  f.  1774, 
tjenstgjorde  under  kriget  i  Finland 
1789—1790,  kir.  mag.  1795,  med.  d:r 
i  Jena  1800,  fattigläkare  i  Stockholm 
1801  och  anatomie  prosektor  1802, 
lifmedikus  1807—1810,  f  1854. 

Rothman,  Johan,  studerade  i  Up- 
sala^ aflade  medicinska  examina  och 
utgaf  medicinska  theser  1670,  men  lät 
icke  promovera  sig,  amiralitetsmedikus 
i  Karlskrona  1679—1691,  f  1695. 

Rothman,  Johan  Stensson,  f.  1684, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1713,  provins- 
läk.  i  Kronoborgs  län    1714  samt   till 


694 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


lika    logices    och    phvsioes     lektor    i 
Vexiö  1719,  t  1763/ 

Rothman,  Georg  (icke  Göran),  f. 
1738,  företog  en  i-esa  i  naturalhisto- 
riskt  syfte  till  Tripolis  och  norra  Afrika 
1773 — 1776,  extra  assessor  i  coUeg. 
med.  1776,  t  1778. 

Rudbeck,  Olof,  d.  ä.,  f.  1630,  e.  o. 
prof.  i  Upsala  1658,  medicine  profes- 
sor 1660,  t  1702. 

Rudbeck,  Olof,  d.  y.,  f.  1660,  med. 
d:r  i  Utrecht  1690,  medicine  adjunkt 
i  Upsala  1686,  med.  och  botanices  pro- 
fessor i  survivance  efter  sin  fader 
1692,  t  1740. 

Rudberg,  Daniel,  studerade  i  Up- 
sala medicin  och  naturalhistoria,  prak- 
tiserande läkare  på  Dalsland,  upptog 
en  ny  källa  vid  öilberga  hälsobrunn 
1758,  t  1797. 

Rudberg,  Jakob,  f.  1725,  med.  d:r 
i  Upsala  1751,  provins,  läk.  i  Nylands 
och  Tavastehus  län  s.  å.  och  i  Skara- 
borgs län  1755 — 1757,  stadsfysikus  i 
Norrköping  1757—1761,  f  1778. 

Rudolphi,  Jakob  Vilhelm,  f.  1786, 
studerade  medicin  i  Åbo,  t.  f.  rege- 
mentsläkare vid  Åbo  läns  regemente 
1808  och  sedan  brigadläkare  under 
kriget,  medicine  licentiat  i  Åbo  1810, 
och  erhöll  tillika  doktorsdiplom,  kir. 
mag.  1811,  regementsläkare  vid  Vest- 
göta  Dals  regemente  1815,  hospitals- 
och  lasarettsläkare  i  Vennersborg  1819, 
t  1820. 

Rung,  Johan  Daniel,  f.  1763,  lif- 
kirarg  1787,  mästerfältskär  s.  å.,  med. 
d:r  i  Upsala  1788,  följde  med  konung 
Gustaf  III  till  Finland  under  kriget 
1788—1790,  förste  lifmedikus  1790 
och  tillika  regementsläkare  vid  Svea 
lifgarde,  vice  praeses  i  colleg.  med. 
1795,  t  1806. 

Rutström,  Carl  Birger,  f.  1758, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1793,  med.  ad- 


junkt och  botanices  deraonstrator  i 
Åbo  1794—1798,  sekreterarel  i  sven- 
ska landtbruksakademien  1812,  s.  å. 
en  af  de  aderton,  erhöll  medicinalråds 
titel  1814,  sekreterare  i  vitt.,  histor. 
och  antiqvitets  akad.  samt  riksanti- 
kvarie 1820,  t  1826. 

Rydbeck,  Erik  Olof,  f.  1732,  med. 
d:r  i  Upsala  1765,  provins,  läk.  i 
Vadstena  1774—1789,  f  1795. 

Rönnow,  Gasten,  f.  1700  i  Karls- 
hamn, med.  d:r  i  Rheims  1730,  lif- 
medikus hos  konung  Stanislaus  af 
Polen  och  arkiater  1735,  följde  med  ko- 
nungen till  Lothringen  och  utnämndes 
1737  till  »Conseiller  intime»  och  att 
hafva  öfverinseende  öfver  hela  medi- 
cinalväsendet  i  hertigdömet,  en  be- 
fattning, som  han  bibehöll  till  1767, 
t  1787. 

Sacklén,  Johan  Fredrik,  f.  1763  i 
Björneborg,  studerade  i  Åbo  och  Up- 
sala, med.  lic.  och  kir.  mag.  1786, 
med.  d:r  i  Upsala  1788,  regements- 
läkare vid  Södermanlands  i'egemente 
1788—1809  och  bevistade  finska  kri- 
get 1788—1790,  erhöll  medidnairäds 
titel  1833,  jubeldoktor  1841,  f  1851. 
Författare  till  »Sveriges  läkare-historias 
och  till  »Sveriges  apotekare-historia^', 
hvilka  innehållsrika  arbeten  äfven  af 
författaren  flitigt  anlitats  med  afseende 
å  biografiska  uppgifter. 

Salberg,  Johan,  f.  1741,  med.  d:r  i 
Upsala  1768,  vistades  1773  på  Svea- 
boi^g  med  anledning  af  derstädes  ut- 
bruten svår  farsot,  utnämnd  stadsfysi- 
kus i  Åbo  1774,  men  emottog  icke 
tjensten,  provins,  läk.  i  Vestermanland 
8.  å.,  logices  och  physices  lektor  vid 
Hernösands  gymnasium  1783,  tillika 
lasarettsläkare  i  Hernösand  1788  och 
provins,  läk.  i  Ångermanland  1798 — 
1802,  t  1810. 

Salomon,  Elias,  f.  1751,  mäster- 
fältskär   1782,    regementsfältskär    vid 


lAkabb. 


695 


Svea  garde  1783,  följde  med  konung 
Gustaf  111  till  Finland  s.  å.  och  vår- 
dade hans  armbrott  vid  Parola,  förste 
lifmedikus  1784,  erhöll  doktorsdiplom 
i  Upsala  1785,  tjenstgörande  förste 
lifmedikus  och  uppvaktade  konungen 
under  kriget  i  Finland  1788—1789, 
vice  praescs  i  colleg.  med.  med  arkia- 
tci-s  namn  och  värdighet  1803 — 1807, 
t   1808. 

Salomon,  Ernst  Diedrich,  f.  174G, 
mästerfältskär  1771,  regementsfältskllr 
vid  gardet  1773,  med.  d:r  i  Upsala 
1775,  förste  fältmedikus  i  Finland 
1788--1790,  t  1790. 

Sauer,  Carl,  f.  1742,  med.  d:r  i 
Lund  1772,  regementsli&are  vid  ko- 
nungens eget  värfvade  regemente  177G, 
proNins.  läk.  i  Christianstads  län  1783 
—1795,  t  1816. 

Schagerström,  Nils  Olof,  f.  1785, 
kir.  stud.  1805,  underläkare  vid 
Vestmanlands  regemente  och  tjcnst- 
gjoitle  i  Pommern  1806 — 1807  och  i 
Finland  1808,  sjukhusläkare  i  Umeå 
1809,  med.  licentiat  i  Lund  1813  och 
med.  d:r  1825,  stadsläkare  i  Lands- 
krona 1814  och  tillika  extra  provins. 
läk.  i  Skåne  1832,  ordinarie  provins. 
läk.  1845,  t  1«'>1. 

Scallenis  (Gripenflycht),  Petter, 
med.  d:r  i  Ångers  1649,  amiralitets- 
läkaro  i  Stockholm  1650,  adlad  1675, 
t  1676. 

Schmidty  Henrik  Joachim,  f.  1654 
i  Gustrow  (Mecklenburg),  med.  d:r  i 
Ångers  1678,  assessor  i  colleg.  med. 
1690—1719,  adlad  1692,  f  1732. 

Schobenis»  Gottlob,  läkai-e  i  Reval 
mot  slutet  af  17:de  seklet,  assessor  i 
colleg.  med.  1702  och  deltog,  sedan 
lian  aflagt  ed  den  ^^/^j  s,  å.,  en  tid  i 
collegii  raedici  sammanträden  och  exa- 


mina, men  öfverflyttade  kort  derpå  till 
Reval. 

Schulz  von  Schulzenheim,  Da- 
vid, f.  1732,  med.  d:r  i  Upsala  1754, 
anträdde  en  resa  till  England,  för  att 
studera  koppympningen,  och  till  Frank- 
rike 1754 — 1756,  professor  i  obstetrik 
i  Stockholm  1761,  assessor  i  colleg. 
med.  1766,  adlad  1769,  inrättade  all- 
männa barnbördshuset  i  Stockholm 
1775,  ansökte  af  sked  fi*ån  alla  sina 
befattningar  1778  och  egnade  sig  ät 
bearbetningen  af  statsekonom  i  ska  och 
finansiella  ämnen  samt  deltog  verk- 
samt i  riksdagsgöromålen  under  åren 
1789—1817,  praeses  i  colleg.  med. 
1809 — 1822,  konungens  förste  arkiater 
1809,  t   1823. 

Schulzen,  Fredrik,  f.  1770,  med. 
d:r  i  Upsala  1797,  vistades  i  veten- 
skapligt syfte  utrikes  1797 — 1804, 
läkare  vid  KänsC)  karantänsinrättning 
1804,  andre  stadsläkare  i  Göteborg 
1812—1835,  t  1849. 

Schulzen.  Mathias  Gottlieb,  f.  1727, 
med.  d:r  i  Upsala  1758,  vice  lektor  i 
matematik,  fysik  och  naturalhistoria 
vid  Vesteräs  gymnasium  1758,  stads- 
fysikus  i  Göteborg  1764,  f  1800. 

Schulzenheim,  Carl  Fredrik,  f. 
1745,  mästerfältskär  1769,  med.  d:r  i 
Greifswald  1770,  biträdande  öfver- 
fältskär  vid  serafimerlasarettet  1772 — 
1806,  derefter  ensam  till  sin  död,  as- 
sessor i  colleg.  med.  1780,  adlad  1782 
pä  sin  äldste  broders  nummer,  gene- 
raldirektör öfver  lasaretten  1800,  f 
1808. 

Segerstedt,  Albrecht  Julius,  f.  1763, 
med.  d:r  i  Upsala  1788,  historiae 
naturalis  och  medicine  lektor  i  Strong- 
näs  1795 — 1810,  kyrkoherde  i  Losbo 
församling  1810,  f  1^15. 


696 


BIOGRAFISKA   NOTISEB. 


Sidren,  Jonas,  f.  1723,  med.  d:r  i 
Upsala  1751,  med.  adjunkt  1750,  in- 
tendent vid  Sätra  brunn  1753—1767, 
anatomiae  och  medicinae  practicae  pro- 
fessor i  Upsala  1767,  behöll  endast 
den  senare  lärostolen,  när  professionen 
i  anatomi  inrättades  1774,  tog  afsked 
1788,  t  1799. 

Siefvert,  Johan  Yiktor,  d.  y.,  f. 
1738,  läkare  vid  arméens  sjukhus  i 
Pommern  1761—1762,  med.  d:r  i 
Greifswald  1762,  provins,  läk.  i  Skara- 
borgs län  1768,  t  1791. 

Sjöberg,  Jakob,  med.  d:r  i  Utrecht 
1704,  provins,  läk.  i  Jönköpings  län 
1707,  men  lemnade  efter  en  tid  sin 
tjenst,  t  1734. 

Sjöström,  Johan  Elias,  f.  1735, 
med.  d:r  i  Greifswald  1761,    f  1762. 

Skragge,  Nils,  f.  1738,  med.  d:r  i 
Upsala  1765,  hofmedikus  med  lifmedici 
namn,  provins,  läk.  i  Filipstads  distrikt 
1773   och  i  Bohuslän  1782,    f  1787. 

Skragge  (Skraggenstjema),  Sa- 
muel, f.  1660,  med.  d:r  i  Franecker 
1684,  prov.  läk.  i  Yestmanland  1685, 
Karl  XII:8  lifmedikus  1706  och  följde 
med  konungen  till  Turkiet,  der  han 
tillbragte  fem  år,  adlad,  f  1718. 

Soem,  Constantin,  med.  d:r  i  Har- 
derwijk  1721,  assessor  i  colleg.  med. 
1723—1744,  hofmedikus  1739,  stads- 
fysikus  i  Stockholm  1739,  f  1748. 

Sohlberg,  Claes,  f.  1711,  med.  d:r 
i  Leyden  1735,  stadsfysikus  och  bergs- 
lagsläkare i  Filipstad  1746,  intendent 
vid  Loka  hälsokälla  1750—1766,  f 
1773. 

Sparrman,  Anders,  f.  1748,  reste 
i  naturalhistoriskt  syfte  1765—1767 
till  Ostindien  och  1772—1776  till 
södra  Afrika  samt  södra  polartrakterna, 
med.  d:r  i  Upsala  1775,  historiae  na- 


turalis  och  pharmaciae  professor  i 
Stockhohn  1790—1803,  tillika  assessor 
i  colleg.  med.,  f  1820. 

Sparrman  (Palmkron),  Anders 
Nils,  f.  1609,  med.  d:r  i  Ley- 
den 1637,  lifmedikus  hos  drottning 
Christina  1641,  adlad  1647,  stads- 
fysikus  i  Stockholm  1652,  lifmedikus 
hos  konung  Karl  Gustaf  1654,  f 
1 658. 

Sparachuch,  Hemik,  f.  1742,  med. 
d:r  1768,  sekreterare  i  coll^.  med. 
1773  och  assessor  1776,  t  1786. 

Spöring,  Herman  Diedrich,  f.  1701, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1726,  med. 
prof.  i  Åbo  1728,  f  1747. 

Stallhoff,  Gerhard,  f.  1622  i  Dan- 
mark, med.  d:r  1648,  grufmedikus  i 
Falun  1662—1669,  1677—1683,  f 
s.  å. 

Stark,  Gabriel,  L  1764  i  Borgå, 
sjukhusläkare  i  Lovisa  under  kriget 
1789—1790,  med.  Hc.  i  Åbo  1791, 
provins,  läk.  i  Heinola  distrikt  1795, 
med.  d:r  1802,  f  1806. 

Staudinger,  Johan  Georg,  f.  1780 
i  Tyskland,  med.  d:r  derstädes,  stads- 
fältskär  i  Gamlakarieby  1805,  hospi- 
talsläkare i  Kronoby  1811,  f  1836. 

Stickman,  Olof,  studerade  medicin 
i  Upsala,  sjukhusläkare  i  Pommern 
1758—1762,  med.  d:r  i  Upsala  1760, 
läkare  i  Yestra  Bergslagen  1764—1784, 
t  1798. 

Stobaeus,  Kilian,  d.  ä.,  f.  1690, 
med.  d:r  i  Lund  1721,  stadsfysikns  i 
Göteborg  1724—1725,  e.  o.  philoso- 
phiae  naturalis  och  physices  experi- 
mentalis  professor  i  Lund  1728,  erhöll 
arkiaters  namn  1732,  historiarum  pro- 
fessor i  Lund  s.  å.,  f  1742. 

Stobaeus,  Kilian,  d.  y.,  f.  1717, 
anatomie  prosektor  i  Lund  1743^ 
stadsfysikus  i  Malmö  1744,    med.  d:r 


lAkabe. 


Ö97 


i  Lund  1745,  brunnsintendent  i  Ram- 
lösa 1746—1756,  provins,  läk.  i  Kri- 
stianstad 1757,  lärare  i  bammorske- 
konsten  1778,  artis  obstetriciae  pro- 
fessor  i  Lund  1783—1792,    f  1793. 

Strandbei^,  Zacharias,  f.  1712, 
med.  d:r  i  Upsala  1741,  amiralitets- 
läkare vid  galereskadern  1742,  asses- 
sor i  colleg.  med.  1744 — 1776,  stads- 
fysikus  i  Stockholm  1748—1764  och 
tillika  läkare  vid  stora  barnhuRet  1757, 
t  1792. 

Strandman,  Petter,  f.  1743,  bota- 
nices  demonstrator  i  Stockholm  1766, 
med.  d:r  i  Lund  1768,  f  1779. 

Ström,  Christian  Michaelsson,  f. 
1679,  med.  d:r  i  Harderwijk  1707, 
provins,  läkare  i  Nerike  och  Vermland 
1708,  t  1710. 

Ström,  Gabriel  Tobias,  f.  1770, 
underläkare  i  finska  kriget  1790,  med. 
licentiat  1800,  med.  d:r  i  Upsala  1804, 
provins,  läk.  i  Hedemora  1808—1835, 
t  1840. 

Ståhl,  Anders  Johan,  f.  1767  i 
Skåne,  med.  licentiat  i  Lund  1789, 
med.  d:r  1791,  provins,  läk.  i  Kuopio 
s.  å.  till  den  ^'^  \  1798  och  därjämte 
lasarettsläkare  1794,  bnmnsintendent 
vid  Gregorii  hälsokälla  i  Kiuruvesi 
1797,  lasarottsläkare  i  Uleåborg  1802 
och  tillika  stadsfysikus  derstädes  1803, 
erhöll  professors  namn  1802;  när  kri- 
get 1808  allt  mer  och  mer  närmade 
sig  Uleåborg,  lemnade  han  orten 
och  nedsatte  sig  i  Sverige,  k.  veten- 
skaps akademins  bibliotekarie  1831, 
t  1844. 

Sundberg,  Petter,  f.  1770,  hofme- 
dikus  1799,  med.  lic.  1800,  provins. 
läkare  i  Karlstad  1801—1830,  med. 
d:r  i  Upsala  1810,  undfick  professors 
namn  1816,  f  l^^^öO. 

Sundius,  Jakob,  f.  1772  i  Skåne, 
med.  d:r  1794,   provins,  läk.  i  Wing- 


åkers  distrikt  i  Södermanland  1795 — 
1800  och  i  Helsingfors  1800—1812, 
sekreterare  i  fiuBka  colleg.  medicum 
1812  -1813,  med.  adjunkt  1813,  erhöll 
professors  namn  1823,  provins,  läk.  i 
Saarijärvi  1830,  f  1838. 

Sundius,  Petter,  f.  1725,  med.  d:r 
i  Upsala  1754,  flyttade  tiU  Norge  1755 
och  blef  stadsfysikus  i  Kristiania, 
senare  öden  okända. 

Svensson,  Isak,  f.  1726,  med.  d:r 
1763,  stadsfysikus  i  Stockholm  och 
assessor   i    colleg.   med.  1770 — 1795, 

f  s.  å. 

Sönnerberg,  Jakob,  f.  1770,  kir. 
mag.  1800,  med.  d:r  i  Lund  s.  å., 
tillträdde  lasarettsläkaretjensten  der- 
städes 1807  och  blef  tillika  medicine 
adjunkt  1810  samt  1812  derjämte 
föreståndare  för  det  s.  å.  i  Lund  in- 
rättade och  med  lasarettet  förenade 
kliniska  institutet,  medicinae  practicae 
professor  1818,  f  1847. 

Tengmalm»  Pehr  Gustaf,  f.  1754, 
med.  d:r  i  Upsala  1785,  provins,  läk.  i 
Vestmanland  1793,  f  1803. 

Thunberg,  Cari  Petter,  f.  1743, 
med.  lic.  1770,  företog  en  resa  till 
södra  Afrika,  Batavia  och  Japan  1772 
—1779,  med.  d:r  i  Upsala  1772,  me- 
dicinae och  botanices  professor  1784 
—1828,  t  8.  å. 

Tillandz,  Elias,  f.  1640,  efter  att 
hafva  studerat  i  Åbo  och  Upsala  med. 
d:r  i  Leyden  1670,  medicine  professor 
i  Åbo  s.  å.,  t  1693. 

Tillaeus,  Pehr  Cornelius,  f.  1747, 
med.  d:r  i  Upsala  1772,  provins,  läk. 
i  Helsingland  1773  och  genom  tjenstc- 
byte  provins,  läk.  i  Tomeå  distrikt 
1801,  från  h vilken  tjenst  han  tog  af- 
sked  följande  år,  under  finska  kriget 
fältläkare  på  Åland  1808  och  sedan 
vid  norra  arméen  med  station  i  Gefle 
1809-  -1810,  jubeldoktor  1822,  f  1827. 


698 


BIOGRAFISKA   N0TI8BB. 


Tingstadius»  Lars  Christian,  f. 
1750,  aflade  sina  medicinska  examina 
i  Lund  1774,  anatomie  prosektor  i 
Stockholm  s.  å,,  intendent  vid  Medcvi 
1776,  1778—1783,  anatomie  och  ki- 
rurgie  professor  i  Stockholm  1779, 
men  tog  för  sjuklighet  af  sked  179H 
och  flyttade  frän  Stockholm  1810, 
t  1832. 

Topelius,  Zacharias,  f.  1781,  stu- 
derade i  Åbo  och  Stockholui,  t.  f. 
stadsläkare  i  Nykarleby  1806—1807, 
kir.  mag.  1808,  aflade  medicinska  exa- 
mina i  rpsala  1811,  med.  d:r  i  Up- 
sala  1813,  stadsläkare  i  Nykarleby 
1811  och  tillika  provins,  läk.  i  samma 
distrikt  1812,  f  1831. 

Trafvenfelt»  Erik  Karl,  f.  1774, 
med.  d:r  i  Upsala  1797,  sekreterare  i 
collog.  med.  1797 — 1801,  erhöll  pro- 
fessors namn  s.  å.,  assessor  i  sundhets- 
kollegium 1813,  medicinalråd  1832, 
t  1835. 

TranaeuSt  Johan  Gottschalk,  med. 
d:r  i  Rheims  1685,  assessor  i  colleg. 
med.  1692,  amiralitetsläkaie  i  Karls- 
krona 1691,  t  ^'^^^' 

Trendelenburg,  Casi)er,  f.  1755, 
med.  d:r  i  Lund  1778,  artis  obstetri- 
ciae  adjunkt  i  Stockholm  s.  å.,  stiids- 
fysikus  i  Karlshamn  1781,  undfick  pro- 
fessors namn  1786,  lärare  i  barnmorske- 
konsten i  Malmö  1787—1820,  f  1820. 

Tömgren,  Johan  Agapetus,  f.  1772, 
med.  licentiat  1800,  mod.  adjunkt  och 
anatomie  prosektor  i  Abo  1802,  med. 
d:r  8.  å.,  regementsläkare  vid  Nylands 
dragonkår  18U5  med  bibehållande  af 
sin  adjunktsbefattning,  hvarför  han  icke 
bivistade  kriget  1808  —  1809,  sttids- 
fysikus  i  Åbo  1811,  prof.  i  kirurgi 
och  bamförlossningskonst  1816,  adlad 
1826,  t.  f.  generaldirektör  för  medicinal- 
verket 1829 — 1833,  professor  emeritus 
1833,   erhöll  arkiaters  namn,  f  1859. 


Uddman,  Isak,  f.  1731  i  Kristine- 
stad,  med.  d:r  i  Upsala  1765,  prakti- 
serande läkare  i  Upsala,  f  1781. 

Unge,  Petter,  f.  1734,  med.  d:r 
1762  i  Lund.  provins,  läk.  i  Malmö- 
hus län.  1764— 1796,  intendent  vid 
Ramlösa  brunn  1796—1808,   f  1812. 

Wadsberg,  Anders  Magnus,  f.  1757, 
med.  d:r  i  Upsala  1788,  läkare  vid 
Strandbergska  läkareinrättningen  i 
Stockholm  1792,  f  1798. 

Wadström,  Johan  Adolf,  f.  174s, 
studerade  en  tid  i  Upsala,  med.  d:r  i 
Lund  1771,  provins,  läk.  i  Elfsborgs 
län  1774  och  i  Eksjö  distrikt  af  Jön- 
köpings län  1779—1801,  en  kort  tid 
andre  fältläkare  under  kriget  i  Finland 

1789,  apotekare  i  Örebro  1801— 1806, 
t  1809. 

Wahlbom,  Johan  Gustaf,  f.  1724, 
med.  d:r  i  Upsala  1751,  provins,  läk. 
i  Kalmar  län  1753-1794,  jubeldoktor 
1804,  t  1807. 

Wahlenberg,  Georg,  f.  1780,  med. 
d:r  i  Upsala  1806,  botanices  demon- 
strator  i  Upsala  1814,  medicinae  et 
botanices  professor  i  Upsala  1829, 
t  1851. 

Vallant  (Odendal),  Anders,  f. 
1655  i  Amsterdam,  med.  d:r  i  Ut- 
recht  1677,  assessor  i  colleg.  meå.  i 
Stockholm  1686  och  praktiserande  lä- 
kare derstädes,  -j-  1704. 

Wallberg,  Gustaf,  f.  1776,  med. 
d:r  i  Lund  1800,  pro\in8.  läk.  pä 
Gottland  1806—1812,  intendent  vid 
S:t    Ragnilds    källa    1818—1823,    + 

1826. 

Wallenius,  Johan  Fredrik,  f.  1765, 
med.  licentiat  1785,  provins,  läk.  i 
Tavastehus  län  1786—1794  och  i  Xv- 
lands  län  1794 — 1799,  med.  d:r  i  Abo 

1790,  sekreterare  i  linska  hushållnings- 
sällskapet 1799 — 1805,    botanices  de- 


lAkare. 


699 


monstrator  1800,  eloqventiae  professor 
(efter  H.  G.  Porthan)  1805—1826, 
t  1836. 

Wallerius,  Johan  Gottschalk,  f. 
1709,  med.  adjunkt  i  Lund  1733, 
med.  d:r  i  Lund  1735,  med.  adjunkt 
i  Upsala  1741,  kemie,  metallurgie 
och  farmacie  professor  1750  —  1767, 
t  1785. 

Wallerius,  Nils,  f.  1666,  med.  d:r 
i  Utrecht  1699,  med.  prof.  i  Åbo  1700, 
t  1704. 

Wasström,  Niklas,  studerade  me- 
dicin i  Åbo  och  utgaf  1749  under  C. 
F.  Mennanders  praesidium  en  dispu- 
tation »Om  Abo  stad»  samt  undergick 
äfven  medicine  licentiatexamen,  men 
blef  hvarken  legitimerad  eller  promo- 
verad, f  1757. 

Wattrangy  Zacharias,  f.  1620,  med. 
d:r  i  Ångers  1650,  stiidsfysikus  och 
grufläkare  i  Falun  1651,  stadsfysikus 
i  Stockholm  1660,  lifmedikus  1671, 
adlad  1673  och  praeses  i  colleg.  med. 
1682,  t  1C87. 

Wedenberg,  Adolf  Fredrik,  f.  1743, 
med.  d:r  i  ITpsala  1772,  läkare  och 
föreståndare  för  barnbördshuset  Pro 
]>atria  1779,  lifmedikus  hos  Hertig 
Fredrik  Adolf  1786—1795  och  hos 
enkedrottning  Sofia  ^lagdalena  1795 
—1813,  jubeldoktor  1822,  f  1828. 

von  Weigel,  Christian  Ernfrid,  f. 
1776,  med.  d:r  i  Jena  1798,  assessor 
i  Pommerska  collegium  medicum  1802, 
imdergick  collegium  familiare  i  Stock- 
holm 1808,  tjenstgörande  förste  lif- 
medikus hos  Karl  XIII  och  vice 
praeses  i  collegium  medicum  1809, 
tjenstgörande  arkiater  1812,  konungens 
förste  arkiater  1818,  ordförande  i  sund- 
hetskollegium 1822—1841,  friherre 
1837,  t  1848. 

Weltzin,  Karl  Fredrik,  f.  1778  i 
Stockholm,    med.  d:r  i  Abo  1802,  kir. 


mag.  1808,  förste  fältläkare  vid  Verm- 
ländska  fördelningen  af  vestra  armcen 
1809,  provins,  läk.  i  Vennersborgs  län 
1810 — 1815,  raedicinae  practicao  pro- 
fessor vid  Karolinska  institutet  och 
öfverfältläkaro  vid  garnisonen  i  Stock- 
holm 1811—1815,  läkare  vid  Sahl- 
grenska sjukhuset  i  Göteborg  1815, 
regementsläkare  vid  Göta  artillerirege- 
mente 1821,  t  1828. 

WertmtiUer,  Kari  Henrik,  f.  1752, 
med.  d:r  i  Göttingen  1779,  provins, 
läk.  i  Stockholms  län  1782—1794. 
öfvertog  sin  faders  apotek  »Ijcjonet»,  i 
Stockholm  1794—1798,  f  1829. 

Weser,  Daniel  Ludvig,  f.  1743, 
med.  d:r  i  Upsala  1768,  regements- 
fältskär  vid  Svea  lifgarde  och  med- 
lem af  kirurgiska  societeten  1772,  med- 
lem af  collegium  medicum  1774,  (hvar- 
uti  någon  regeraentsfältskär  förut  icke 
blifvit  upptagen),  assessor  i  colleg. 
med.  1778,  f  1784. 

Westberg,  Johan  Lorenz,  f.  1759 
i  Stockholm,  filos.  kand.  i  Åbo  1781. 
med.  d:r  i  Lund  1 784,  kir.  mag.  s.  ä., 
provins,  läk.  i  Halland  1785—1834, 
medicinalråds  namn  1829,  f  1846. 

Westman,  Johan,  f.  1714,  med. 
d:r  i  Upsala  1743,  amiralitetsläkare  i 
Stockholm  1749,  provins,  läk.  i  Vest- 
manland  1750,  stadsfysikus  i  Göteborg 
1/54 — 1764,-  gymnas.  adj.  i  Vesteräs 
1764,  mateseos  lektor  derstädes  1766 
-1781,  t  1785. 

Westring,  Johan  Petter,  f.  1753, 
med.  d:r  i  T.^psala  1780,  praktiserande 
läkare  i  Norrköping,  erhöll  försto  lif- 
medici  namn  och  värdighet  1809,  adlad 
1822.  t  1^33.  Känd  för  sina  arlxjtcn 
öfver  lafvarnes  färgämnen. 

Wickelgren,  Pehr,  f.  1720,  anato- 
mie  prosektor  i  Lund  1750,  me<l.  d:r 
1751,    logices  och  physices  lektor  vid 


700 


BIOaRAFISKA  N0TI8BR. 


Vexiö  gymnasium  och  tillika  provins, 
läk.  i  Kronobergs  län  17  65.   f  1771. 

Wikman,  Daniel,  f.  1741,  notarie 
i  colleg.  med.  och  botanices  demon- 
strator  i  Stockholm  1776,  med.  d:r  i 
Upsala  1780,  andre  fältraedikus  under 
finska  kriget  1789 — 1790,  provins, 
läk.  i  Filipstad  1792,  f  1800. 

Victoritiy  Erik,  studerade  i  Upsala, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1723,  inten- 
dent vid  Loka  brunn  1726—1746, 
assessor  i  colleg.  med.  1729 — 1749, 
t  1755. 

VigeliuSf  med.  studerande,  stads- 
fysikus  i  Landskrona,  föreslagen  till 
provins,  läk.  i  Kristianstad  (1738). 

Winchenback,  Wilhelm  Henrik,  f. 
i  Tyskland,  kom  som  öfverläkare  med 
franska  armoen  till  Svenska  Pommern, 
men  gick  efter  fredsslutet  1809  i 
svensk  tjenst,  blef  kirurgie  mag.  och 
regementsläkare  vid  Engelbrechtska 
regementet  samt  återvände  1812  till 
Frankrike. 

Winge,  Johan  Olai,  studerade  i 
Upsala,  med.  d:r  i  Utrecht  1696,  as- 
sessor i  colleg.  med.  1697,  stadsfysi- 
kus  i  Stockholm  1701,  f  1708. 

Wistrand,  Alfred  Hilarion,  f.  1819, 
kir.  mag.  1845,  med.  d:r  i  Upsala 
1846,  lärare  i  medicina  legalis  vid 
karolinska  institutet  1850,  e.  o.  prof. 
i  denna  vetenskap  1861,  medicinalråd 
1806,  t  1874. 

Wittkoph,  Johan  Christian,  f.  1739, 
efter  vidlyftiga  utrikesresor  med.  d:r  i 
Greifswald  1773,  undfick  professors 
namn  1780,  regementsläkare  vid  Öst- 
göta kavalleri  1781—1802  (tjenstfri), 
t  1820. 

Voigtlender,  Gustaf  B\edrik,  f. 
1711,  mod.  d:r  i  Upsala  1739,  stads- 
fysikus  i  Gefle  1743,  f  1754. 


Wolff,  Valentin,  t  1704  i  Stock- 
holm, med.  d:r  i  Tyskland,  provins, 
läk.  i  Vestmanland  1737—1750,  1754 
—1764,  läkare  vid  Sätra  brunn  1739 
— 1749,  amiralitetsmedikus  i  Stock- 
holm 1750—1754,  stadsfysikus  i  Sala 
1764—1767,  t  1770. 

WoUuhn,  Johan  Henrik,  f.  1681  i 
Norrköping,  med.  d:r  i  Harderwijk 
1710,  lifmedikus  1723,  praeses  i 
colleg.  med.  1731,  f  1740. 

Wåhlin,  Anders  Magnus,  f.  1731, 
provins,  läk.  i  Jönköping  och  hofrätts- 
medikus  1757,  med.  d:r  i  Upsala  s.  ä., 
tillika  läkare  vid  länslasarettet  i  Jön- 
köping 1776,  intendent  vid  Medevi 
brunn  1773,  1775,  1784—1787,  f 
1797. 

Wänman,  Carl  Henrik,  f.  1733, 
med.  d:r  i  Upsala  1768,  provins,  läk. 
i  Nylands  län  1779  och  tillika  lasa- 
rettsläkare i  Helsingfors  1780,  fält- 
medikus  vid  sjukhusen  i  och  omkring 
Helsingfors  1788,  provins,  läk.  i  Åbo 
1794,  t  1797. 

Zandt,  Carl  Fredrik,  f.  1722,  med. 
d:r  i  Greifswald  1748,  gu vememen ts- 
medikus  i  Helsingfors  1749—1763, 
provins,  läk,  i  Helsingland  1763 — 
1766,  och  i  Tavastehus  län  1766 — 
1786,  t  1803. 

Zenius,  Lars,  f.  1768,  såsom  med. 
kand.  intendent  vid  S:t  Ragnilds  brunn 
i  Söderköping  1794,  med.  lioent.  1795, 
kir.  mag.  1796,  med.  d:r  i  Upsala 
1797,  t  1801. 

Zethermän,  Karl  Niclas,  f.  1774, 
kir.  mag.  1796,  med.  d:r  i  Jena  1799, 
regementsläkare  vid  Vestmanlands  re- 
gemente 1805,  fältläkare  i  Väster- 
botten 1809  och  i  Tyskland  samt 
Norge  1813—1814,  f  1821. 

Zetterberg,  Henrik,  f.  1726,  med. 
d:r  i  Greifswald  1756,  provins,  läk.  i 
Södermanland    1764—1783,    f    1^85. 


fAltskArbr. 


701 


ZetterstrOm,  Carl,  f.  1767,  med. 
d:r  i  Upsala  1797,  med.  adjunkt  1802, 
medicinae  theoreticae  et  practicae  pro- 
fessor 1820—1829,  t  1Ö29. 

Zetzell,  Pehr,  f.  1724,  med.  d:r  i 
Upsala  1754,  företog  en  utländsk  resa 
till  Tyskland  och  Frankrike  1755— 
1757,  förste  fältmedikus  i  Pommern 
1757  och  utnämnd  tiU  en  sådan  tjenst 
med  årlig  lön  1758,  e.  o.  assessor  i 
colleg.  med.  17G3  och  tillika  garnisons- 
läkare i  Stockholm  1765,  afsked  från 
colleg.  med.  1774,  flyttade  från  Stock- 
holm 1784,  t  1802. 

Ziervogel  (RothlOben),  Joh.  Mar- 
tin, f.  1657,  med.  d:r  i  Leyden 
1679,  lifmedikus  hos  Karl  XI  1693, 
adlad  1698,  f  1701. 

Zimmerman,  Gustaf,  f.  1703,  med. 
d:r  i  Harderwijk  1734,  assessor  i  col- 
leg. med.  1737,  provins,  läk.  i  Skara- 
borgs län  1741,  stadsfysikus  i  Göte- 
borg 1748,  t  1754. 

Åkerberg,  Math.,  f.  i  Ystad  1750, 
med.  d:r  i  Lund  1782,  fältmedikus  i 
Lovisa  under  finska  kriget  1789,  pro- 
vins, läk.  i  Eymmenegårds  län  s.  å. 
och  i  Åbo  1798—1829,  f  1831. 


Åkerman»  Jakob,  f.  1770,  tjenst- 
gjorde  vid  arméens  sjukhus  i  Savolaks 
och  Lovisa  1789 — 1790,  med.  d:r  i 
Upsala  1793,  anatomie  prosektor  der- 
städes  s.  å.,  läkare  vid  länslasarettet 
1799,  anatomie  och  kirurgie  professor 
1805,  t  1829. 

Åkerman,  Nils,  f.  1777,  med.  d:r 
i  Upstda  1810,  kir.  mag.  1812,  anato- 
mie prosektor  i  Stockholm  1812 — 1824 
och  tillika  med.  adjunkt  vid  karolinska 
institutet  1812 — 1816,  grundlade  orto- 
pediska institutet  i  Stockholm  1827,  f 
1850. 

Åman,  Nils,  f.  1731,  med.  d:r  i 
Upsala  1760,  sjukhusläkare  i  Pommern 
1758 — 1761,  anatomie  prosektor  i 
Stockholm  1767,  logices  och  physices 
lektor  vid  Hernösands  gymnasium 
1773,  t  1783. 

österman,  Magnus  Gabriel,  f.  1730, 
med.  d:r  i  Upsala  1760,  provins,  läk. 
i  lifgedinget  af  Södermanland  1765 
och  tillika  medicinae  och  historiae  na- 
turalis  lektor  vid  Strengnäs  gymnasium 
1767,  t  1794. 


2.    Fåltskärer. 


Alén,  Johan  Gustaf,  underläkare  i 
kriget  1808—1809. 

Ammilon,  Anders  Petter,  f.  1761 
i  Malmö,  lasarettsläkare  i  Finland  1788, 
fältläkare  1789,  brigadläkare  1790, 
regementsläkare  vid  Tavastehus  rege- 
mente 1796—1810,  t  1832. 

Barthéels,  Johan  Fredrik,  f.  i 
Lauenburg  1718,  mästei-fältskär  i 
Stockholm,  regementsfältskär  vid  Ta- 
vastehus   regemente    1722,    -f-    1736. 


Berg,  Henrik,  fältskär  i  Björneborg 
på  1750-talet. 

Bergström,  Johan  Gustaf,  f.  i  Wis- 
mar,  regementsfältskär  vid  Åbo  läns 
regemente  1741  och  s.  ä.  vid  Svea 
Ufgarde,  f  1769. 

Berzelius,  Johan  Gustaf,  f.  1773, 
kir.  mag.  1798,  regementsfältskär  vid 
Vesterbottens  regemente  s.  å.,  sjukhus- 


702 


BI00RAFI8KA   NOTISER. 


läkare    vid   arraéons    sjukhus   i  Umeå 
1808—1809,  t  1811. 

Billing,  S.,  stadsfältskär  i  TTleåborg, 
t  17«8. 

Billroth,  Johan  Gottfrid,  hofkirnrg 
1788,  åtföljde  hofstaten  till  Finland 
1788,  f  i  Helsingfors  s.  å. 

Bjömlund,  Erik  Theodor,  f.  1728, 
lasarettskirurg  i  Pommern  1759 — 1702, 
intendent  vid  S:t  Ragnilds  brunn  1775 
— 1788,    sjukhusläkare    i    Karlskrona 

1788—1790,  t  1790. 

Bjömlund,  Pehr,  studerade  en 
tid  medicin  och  kirurgi  samt  vista- 
des i  detta  syfte  några  år  utrikes, 
var  derefter  husläkare  i  olika  adliga 
familjer  på  landsbygden,  f  1811. 

Boltenhagen,  Paul,  f.  i  Stettin  1620, 
regementsbarberare  vid  k.  Uplands  re- 
gemente 1G4G,  ålderman  för  barberare- 
embetet  1G7G,  f  1^82.  Var  en  för 
sin  tid  skicklig  och  anlitad  kirurg. 

Bosell,  Martin,  provinsialkirurg  i 
Jönköping,  praktiserade  i  Ekenäs  på 
1760-talet  och  blef  1770  regements- 
fältskär  vid  den  i  Borgå  stationerade 
finska  lätta  dragonkåren,  h vari  från  han 
fick  afsked  följande  är,  f  1775. 

Brandenburg,  Joachim  Wilhelm, 
f.  i  Stralsund,  mästerfältskär  1760, 
förste  amiralitetskirurg  1775,  afsked 
1793,  t  1804. 

Brandt,  Johan  Daniel,  f.  i  Savo- 
laks,  stadsfältskär  i  Borgå  på  1760- 
talet,  regementsfältskär  vid  finska  lätta 
dragonkären  1771,  f  1781  i  Enköping, 
dit  denna  tinipp  blifvit  förlagd. 

Brunow,  Heiman  Berndt,  f.  1772, 
underläkare  vid  arméens  sjukhus  1788 
— 1790,  underläkare  vid  Savolaks  jä- 
gjireregemente  1792,  kirurgie  magister 
1795,  regementsläkare  vid  Karelska 
jägarene  1808  och  tillika  sjukhus- 
läkare i  Råneå,  slotts-  och  lasaretts- 
läkare i  Wiborg  1823—1826,  t  1850. 


Biyckner,    Johan,    militärftltskär  i 

början  af  17:de  seklet. 

Bylangh,  Filip,  militärfältskär  i 
Wiborg  mot  slutet  af  16:de  seklet. 

Bökman,  Gustaf  Adolf,  kompani- 
fältskär  i  Heinola  i  början  af  inne- 
varande sekel. 

Cederstedt,  Johan  Fredrik,  f.  i 
Österbotten,  kompanikinirg  vid  <)ster- 
bottens  regemente  under  Pommerska 
kriget  1757—1761,  stadsfältskär  i 
Kristinestad,  f  1784. 

Claesson,  Olof,  fältskär  på  17G0- 
talet. 

Cubé,  Fredrik,  f.  1762  i  Pommern, 
lasarettsfältskär  1789—1790  i  Term- 
land  och  Finland,  bataljonsläkai'e  vid 
Savolaks  fältjägareregemente  1792  oc-h 
tillika  fältskär  vid  Haapaniemi  kiigs- 
skola  1798,  tjenst^orde  som  rege- 
mentsläkare vid  Savolaks  fältjägarene 
1808—1809,  samt  följde  med  öfver- 
lefvoma  af  finska  arméen  till  Vester- 
botten,  fältläkare  vid  Oottlands  natio- 
nalbeväring 1815,  t  1833. 

Dahm,  Hans  Georg,  mästerfältskär 
1695,  fältskär  vid  Danviks  hospital 
8.  å.  och  1707  stadsfältskär  i  Stock- 
holm 1707,  t  1711. 

Danelli,  underläkare  i  finska  kriget 
1808—1809. 

Deneke,  Carl  Henrik,  f.  1735  i 
Stralsund,  idkade  studier  i  Stockholm. 
Upsala,  Tyskland,  Frankrike  och  Eng- 
land, ledamot  i  kirur^ska  societeten 
1766,  regementsfältskär  på  Sveaborg 
1768 — 1772  och  sysselsatte  sig  äfven 
med  oftalmologi,  åter  militärläkam  i 
Finland  1789—1790,  t  1803. 

Ebeling,  Johan  Ludvig,  f.  i  Boc- 
kenburg  (Westphalen)  1763,  kir.  mag. 
i  Stockholm  1791,  lasaretts-  och  stads- 
kirurg i  Wasa  samt  tillika  lasaretts- 
läkare derstädes  1791—1823,  blef 
1823    läkare  vid  Wasa  bataljon,   efter 


FÄLTSKÅREB. 


703 


hvars  upplösning    1829  han  erhöll  af- 
sked,  t  1835. 

Eberhardt,  Hartraan  Ellias,  provin- 
sialkirurg  i  WeBterbotten  1728,  rege- 
nicntsfiUtskär  vid  samma  orts  rege- 
mente 1738,  bivistade  kriget  i  Finland 
1741-1743,  t  1758. 

Eberstein,  Jakob  Dettlob,  f.  1723 
i  Wiborg,  mästerfältskär  1754,  stads- 
kirurg i  Hernösand  1754—1797, 
tjänstgjorde  vid  fältlasarettet  i  Kuopio 
1788-1790,  t  1799. 

Emmerich,  Walentin,  f.  1GG5,  mä- 
sterfältskär 1693,  hoflaltskär  och  kam- 
martjenare  hos  Karl  XI  och  Karl  XII, 
t   1703. 

Engelhart,  Carl  Didrik,  f.  1722, 
mästerfältskär  174G,  stadskirurg  i 
Goteborg  1754,  erhöll  lifmedici  namn 
och  värdighet  17G2,  f  1812. 

Engström,  Johan,  f.  1744  i  Ner- 
pes  socken,  mästerfältskär  1775,  rege- 
raentsfältskär  vid  enkedrottningens  re- 
gemente på  Sveaborg  s.  ä,  och  vid 
armeens  flottas  eskader  1782,  f  1819. 

Erhardt,  Johan  Christian  Josef,  f. 
1729  i  Weimar,  stadsfältskär  i  Marie- 
stad 1758,  regeraentsfältskär  vid  Yest- 
göta  liniedragonregementet  1760 — 
1789,  t  1804. 

Ericsson,  Adolf,  f.  1759,  mäster- 
fältskär 1782,  lasarettsläkare  i  Tavaste- 
hiis  s.  ä.,  stadsfysikus  i  Marstrand 
1787,  stadskirurg  och  lasarettsläkare  i 
Norrköping  1802,  f  1827. 

Fettler,  fältskär  på  Sveaborg  1789. 

Fischer,  Dionysius,  inspektor  öfver 
fältkimrgerna  i  Lifland  1G49. 

Flyth,  Johan,  praktiserande  fältskär 
i  Stockholm  med  hofkirurgs  titel,  f 
1798. 

Frensel,  Johan  Christoffer,  f.  1740, 
stadsfältskär  i  Tavastehus  1766,  rege- 


mentsfältskär    vid     Tavastehus    rege- 
mente 1768—1795,  t  1799. 

Fuchs,  Herman,  f.  i  Hamburg  1620, 
mästerfältskär  vid  amiralitetet  i  Stock- 
holm 1654,  valdes  1665  till  ålderman 
för  barberareembetet  i  Stockholm  och 
fick  1674  tillika  öfverinseendet  öfver 
alla  militärkirurger,  f  omkr.  1676. 

Förster,  Daniel,  f.  1639,  mäster- 
fältskär 1680,  t  1710. 

Geisse,  Johan  Fredrik,  provinsial- 
kirurg  i  Kymmenegårds  län,  »uppfann» 
1704  en  niineralbrunn  i  S:t  Michels 
socken  och  var  från  1774  en  tid 
framåt  intendent  vid  Gregörii  hälso- 
brunn i  Kiuruvesi  socken,  f  1799. 

Geitel,  Henrik  Levin,  f.  1679,  rege- 
mentsfältskär  vid  lifdragonerne  1716 
—  1760,  t  8.  ä. 

Gericke,  Balthasar  Siegfried,  f.  i 
Stralsund  1755,  regementsfältskär  vid 
enkedrottningens  lif regemente  pä  Svea- 
borg 1784,  vid  fästningens  öfvergång 
1808  rysk  fånge,  af  sked  från  svensk 
tjenst  1810,  f  1826  i  Borgå. 

Gestrich,  Jonas,  f.  1756,  mäster- 
fältskär 1782,  regementsläkare  vid 
Jämtlands  regemente  1782 — 1816, 
1818—1822,  t  1834. 

Granbom,  Isak,  f.  1718,  rege- 
mentsfältskär vid  Kalmar  regemente 
1747—1779,  t  1780. 

Grundel,  Georg  Wilhelm,  f.  1776, 
sjukhusläkare  under  finska  kriget  1808 
och  sedermera  anställd  vid  Ahlviks 
sjukhus  i  Luleå  socken,  bataljons-  och 
slottsläkare  på  Carlstens  fästning  1826, 
t  1839. 

Giöhle,  Gottfried,  f.  i  Fredrikshamn 
1726,  stadskinirg  i  Linköping  1762, 
t  1789. 

Göhle,  Israel,  f.  i  Fi^rikshamn 
1735,  mästerfältskär  1761,  garnisons- 


704 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


fältskär  i  Lovisca  1704  och  tillika  fält- 
skär vid  Karelska  sqvadronen,  f  1779. 

Göhle,  Johan  Daniel,  f.  i  F^redriks- 
hamn  1723,  mästerfältskär  1749,  stads- 
fältskär  i  Norrköping,  regemontsfältskär 
vid  Östgöta  infanteri  1770—1787,  f 
1797. 

Haibmeijer,  Frans,  mästerfältskär 
1743,  stadsfältskär  i  Jönköping,  flyt- 
tade till  Göteborg  1765,  f  1789. 

Halbmeijer,  Frans  Paul,  master- 
fältskär  1777,  lasarettsläkare  i  Jön- 
köping 1777—1779,  t.  f.  regemonts- 
fältskär vid  Smålands  kavalleri  1789, 
läkare  vid  krigsakademin  på  Carlberg, 
t  1801. 

Hast,  Herman  Henrik,  f.  i  West- 
phalen,  examinerad  fältskär  i  Stockholm 
1721,  provinsialkirurg  i  Österbotten 
8.  ä.  och  tillika  regemontsfältskär  vid 
Österbottens  regemente  1733 — 1741, 
t  1749. 

Haudemeyer,  fältskär  på  1770- 
talet. 

Hedberg,  Lars,  f.  1742,  bataljons- 
fältskär  vid  Nylands  infanteri  på  1770- 
talet  och  praktiserade  tillika  som  lä- 
kare i  Ekenäs,  examinerad  kirurg  1784, 
regementsfältskär  vid  Björneborgs  re- 
gemente 1787 — 1798,  brunnsintendent 
i  Raumo  1799,  t  1805. 

Hedin,  Magnus,  f.  1725,  ledamot  af 
kirurgiska  societoten  175G,  anatomie 
prosektor  i  Stockholm  17  03,   f  1766. 

Heiligtag,  Henrik  Mathias,  f.  i  Ro- 
stock, mästerfältskär  i  Stockholm  1716, 
förste  amiralitetsfältskär  i  Karlskrona 
1740,  t  1761. 

Heman,  Carl  Magnus,  f.  1772, 
kirurgie  studerande,  underläkare  vid 
Åbo  läns  regemente  1800,  brigad-  och 
sjukhusläkare  under  finska  krig:t  1808 
— 1809,  sjukhusläkare  i  Råneå  och 
Umeå,  död  som  bataljonsläkare  vid 
Uplands  regemente  1831. 


Herbst,  Emanuel  Jakob,  lasaretts- 
fältskär  vid  arméens  hospitaler  i  Hel- 
singfors 1789—1790,  t  1806. 

Hjertzeel,  Johan  Gustaf,  regements- 
fältskär vid  Svea  artilleriregemente 
1754,  t  1761. 

Hodders,  Rudolf,  f.  i  Oldenburg, 
medlem  af  kirurgiska  societeten  1090, 
regementsfältskär  vid  k.  gardet,  + 
1703. 

Hoffman,  Hans  Mikael,  f.  i  P£iltz, 
medlem  i  barberaresocieteten  1678, 
t  1702. 

Holmborg,  Otto  Fredrik,  under- 
läkare under  finska  kriget  1808—1809. 

Holmer,  Carl  Magnus,  f.  1782,  kir. 
kand.  1802,  t.  f.  provins,  läkai^  på 
Åland  1803—1805,  kir.  mag.  1806, 
lasarett^läkare  i  Borås  1807,  derjämte 
stadsläkare  sedan  1809,  f  1848. 

Holmer,  Lars  Johan,  f.  1776,  kir, 
studiosus  1794,  t.  f.  provins,  läkare 
på  iland  1801,  kir.  mag.  1803,  stads- 
kirurg i  Uddevalla  1806,  f  1834. 

Holmström,  underläkai'e  under  fin- 
ska kriget  1808—1809. 

Jahn,  Johan  Niklas,  regementsfålt- 
skär  vid  Åbo  och  Bjömeboi-gs  läns 
regemente  1717  och  vid  Nyslotts  och 
Kymmenegärds  läns  dragoner  1724. 

Kantzau,  Johan  Ernst,  f.  1732, 
underläkare  vid  arméen  i  Pommern 
1757—1760,  fältskär  vid  lasarettet  i 
Wasa  1769,  f  1787. 

Kjellman,  Carl  Axel,  f.  1718,  kom- 
panikirurg vid  Savolaks  och  Nyslotts 
infanteriregemente  1742,  användes  vid 
särskilda  tillfållen  som  läkare  i  Fin- 
land 1747 — 1750,  regementsfältskär 
vid  Jönköpings  regemente  1753,  + 
1787. 

Klinkow,  Joachim  Fredrik,  fältskär 
i  Halmstad  på  1730-talet. 


pAltskärer. 


705 


Krahnert,  Georg  Henrik,  född  i 
Tyskland  (Luneburg),  mästerfältskär 
1713,  primarie  kinirg  vid  amiralitetet 
i  Stockholm  1727—1745,  f  17G3. 

Krahnert,  Johan,  f.  i  Ei-fiirt,  mä- 
stci-fältskär  i  Stockholm  1677,  f  1714. 

Krey,  Fredrik,  t  1732,  mästerfält- 
skär 1758,  assessor  i  coUeg.  med. 
1797—1813,  t  1821. 

Kringförs,  Abraham,  studerade  i 
utlandet,    medlem    af    kir.    societeten 

1738,  regementsfältskär  vid  k.  gardet 

1739,  t  1741. 

Kyhl,  David  Gustaf,  f.  i  Wismar 
1703,  regementsfältskär  vid  Tavastehus 
regemente  173G  och  bivistade  kriget 
1741—1742,  anställd  vid  Savolaks 
regemente  174G,  men  flyttade  1755 
tillbaka  till  sin  tjenst  vid  Tavastehus 
regemente,  +  i  Helsingfors  1776. 

Kyhn,  Johan  Georg,  f.  i  Magde- 
burg  1758,  hof kirurg  utiin  att  hafva 
undergått  några  examina  1789,  andre 
regementsfältskär  vid  Göta  gardet 
1791—1795,  t  1803. 

Köllner,  Johan  Fredrik,  f.  1718  i 
Kiel,  kompanifältskär  vid  Kronobergs 
i-egemente  1739  och  sedermera  roge- 
nrients fältskär  1750,  tjenstgjonle  i  sla- 
get vid  Villmanstrand  1741  och  un- 
der hela  Pommerska  kriget  1757 — 
1762,  t  1784. 

Lange,  Johan  Jakob,  f.  1772,  kir. 
mag.  1800,  stadskirurg  i  Luleå  1802, 
tjenstgjorde  såsom  sjukhusläkare  vid 
armt^ns  sjukhus  i  Luleå  1808—1809, 
t  1818. 

Leopold,  Johan  Wilhelm,  rege- 
mentsfältskär i  Finland  pä  1730-talet. 

Lilljenvaldh,  Tuvid  Christian,  f. 
1727,  mästerfältskär  1756,  vice  rege- 
mentsfältskär vid  lif regementet  1757 
— 1772  och  bivistade  kriget  i  Pom- 
mern 1757—1762,  t  1806. 


Lindbei^  (alias  Lenberg),  Fredrik, 
f.  1733,  mästerfältskär  1757,  bataljons- 
fältskär vid  finska  artilleriet  1759, 
regementsfältskär  vid  Svea  artilleri- 
regemente, f  1779. 

Lindh,  Carl,  riksdrotset  grefve  P. 
Brahes  d.  y.  hoffältskär. 

Lindström,  Karl  Olof,  kir.  stude- 
rande, anställd  vid  sjukhuset  i  Umeå 
under  kriget  1808—1809. 

Littorin,  Mårten,  bataljonsfältskär 
vid  Vesterbottens  regemente  1788 — 
1789,  stadsfältskär  i  Torneå,  dod  i 
början  af  innevarande  sekel. 

Littorin,  Olof,  stadsfältskär  i  Umeå 
och  tillika  landsfältskär  i  Vesterbotten, 

t  1788. 

Ljungberg,  Petter,  extra  amiralitets- 
kirurg 1743,  stadskirurg  i  Kristianstad 
1750,  t  1778. 

Ljungqvist,  Magnus,  f.  1745,  mä- 
sterfältskär 1783,  lasarettskirurg  i  Lin- 
köping s.  å.,  t  1798. 

Lundmark,  Anders  Magnus,  stads- 
fältskär i  Jakobstad  1793,  af  sade  sig 
sin  tjenst  1814. 

Lundström,  Eggert,  f.  1747,  mä- 
sterfältskär 1770,  regementsfältskär 
vid  Jämtlands  regemente  1773  och  vid 
f.  d.  enkedrottningens  lifregemente  pä 
Sveaborg  1782,  f  1784. 

Luuth,  Johan  Leonhard,  f.  1741, 
mästerfältskär  1763,  stadskinirgi  Norr- 
köping 1772—1784,  t  1794. 

Mahler,  badareälderman  i  Stockholm 
på  1770-  och  1780-talen. 

Malmberg,  Mathias,  f.  1763,  lasa- 
rettskinirg  under  kriget  i  Finland  1789 
— 1790,  kir.  mag.  1791,  bruksläkare 
vid  Leufsta,  f  IBOO. 

Mangelson,  Johan  Fredrik,  f.  1763, 
kir.  ytud.  1782,  sjukhusläkare  vid 
fältlasaretterna  i  Umeå  1S08— 1809, 
bruksläkare  vid  Ilargs  bruk  i  Rosla- 
gen, t  1836. 

45 


706 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Markau,  Mårten  Fredrik,  f.  1725, 
kompanifältskär  vid  Nylands  infanteri 
1752,  mästerfältskär  1755,  regeinents- 
fältskfir  vid  Savolaks  lätta  infanteri- 
regemente 8.  å.,  f  1777. 

Martinau,  Johan  Chrysostomus,  f. 
1733,  oliinirgien  major  i  fransk  tjenst 
under  1756  års  krig,  regementsfält- 
skär  vid  k.  lifgardet  1766  och  vid 
k.  lifregementet  1772,  med.  d:r  i  Lund 
1774,  konungens  förste  tjenstgörande 
lif kirurg  1782,  generalkonsul  i  Kristia- 
nia 1787,  t  1792. 

Mattens,  Johan  Henrik,  f.  1708  i 
Mec.klenburg,  regementsfältskär  vid 
Nylands  dragoner  1742—1783,  mä- 
sterfältskär 1743,  t  å  Hindsby  gåixl 
1789. 

Meijer,  Magnus  Thoodor  ChristofiFer, 
f.  1757,  kompanikirurg  vid  k.  lifgardet 
1777  och  följde  med  regementet  till 
Finland  1788,  råkade  1789  i  rysk 
fångenskap,  under  hvilken  han  fick  i 
Oranienbaum  vårda  svenska  och  finska 
sjuke  och  sårade,  stadskirurg  i  Marie- 
stad 1817,  dödsåret  okändt. 

Morter,  Diedrich,  mästerfältskär 
1701,  regements-  och  stadsfältskär  i 
Göteborg. 

Mosell,  Mathias,  med.  studerande, 
underläkare  vid  Holsinge  regemente 
under  finska  kriget  1808 — 1809,  sjuk- 
husläkaro  vid  Råneå  sjukhus,  afsked 
som  extra  bataljonsläkare  vid  nämnda 
regemente  1823,  f  1843. 

Mulack,  Cari  öottleben,  f.  1750  i 
Wollin,  kir.  mag.  1784,  stadskinirg  i 
Söderköping  s.  å.,  f  1827. 

Muller,  Berndt  Henrik,  f.  1718,  re- 
gementsfältskär vid  Lantinghausens 
värfvade  regemente  i  Göteborg  1751, 
erhöll  assessors  namn  1786,  f  1789 
på  Sveaborg. 


Muller,  Ernst  Fredrik,  f.  i  Schle- 
sien,  sqvadronfältskär  vid  lifregementet 
1722,  mästerfältskär  i  Stockholm  1728, 
t  1741. 

Muller,  Gottfrid  E.,  f.  1762  i  Ueck- 
lenburg,  lasarettsfältskär  och  läkare 
undor  kriget  i  Finland  1788—1790, 
regementsläkare  vid  finska  artilleri- 
rogementet  1792,  läkare  vid  Thölö 
lasarett  1808,  men  fördes  som  krigs- 
fåitge  till  Ryssland,  efter  freden  åter- 
tog han  tjenstgöringen  vid  återstoden 
af  finska  artilleriregementet  i  Sverige 
1809—1811  och  sedan  vid  Vendes 
artilleriregemente  1811  —1815.  Efter 
erhållet  afsked  flyttade  han  till  Fin- 
land och  dog  som  spinnhusläkare  i 
Willmanstrand  1821. 

Nass,  Herman  Barthold,  f.  i  Stral- 
sund  1744,  mästerfältskär  1778,  rege- 
mentsfältskär vid  Savolaks  fältjägare- 
kår 1778—1781,  1793-1810  och  vid 
Karelska  dragonerna  1781  -  1810,  slag- 
rörd vid  finska  krigets  början  1808 
deltog  han  icke  i  detsamma,  afeked 
från  svensk  tjenst  1810,  f  1811. 

Nathorst,  Johan  Theophil,  f.  1760, 
provinsialkinirg  i  Stockholms  län  1786, 
efter  Öfverdirektör  Theels  af  resa  om 
hösten  1788  föronlnad  att  bestrida 
öfverkirurgbefattningen  vid  arméen  i 
Finland  och,  sedan  P.  von  Afzelius 
öfvertagit  densamma  1789,  erhöll  han 
inseendet  öfver  ambulatoriska  sjuk- 
husen längs  Kymmene  elf,  kir.  mag. 
8.  å.,  regementsläkare  vid  Smålands 
kavaUeri  1790,  t  1798. 

Neuman,  Melchior,  f.  i  Preussen, 
regementsfältskär  vid  grefve  Spens' 
regemente  1699,  »hoffältskär»  och  kam- 
martjenare  1703  hos  konung  Karl 
Xn,  som  han  följde  till  Turkiet,  er- 
höll direktörs  namn  1716  och  afsked 
1718,  t  1742. 

Nisser,  Dan.,  f.  1720,  kompanifålt- 
skär   vid  Nerike  och  Vermlands  r^e- 


KÄLTSKÄRER. 


707 


mente  undor  finska  kriget  1741,  rege- 
mentsfältskär  vid  Nerikes  regemente 
1749,  t  1771. 

Nordberg,  Johan  Petter,  kirurgie 
studerande,  sjukhusläkare  vid  finska  ar- 
méen  i  Österbotten,  först  vid  förpost- 
kedjan och  sedan  i  Tomeå  1809,  f  1823. 

Oldeknecht,  Christian,  inspektör 
of  ver  militärfältskärerne  i  Svealand, 
Öster-  och  Vestergötland  samt  Dalarne 
på  1650-talet. 

Oldenburg,  Frans  Kristian,  batal- 
jonsfältfikär  vid  arméens  flottas  eska- 
der i  Kristina  (Finland)  omkr.  1800, 
dog  sinnessjuk  på  Danviks  hospital  1 
Stockholm. 

Osbeck,  Carl  Gustaf,  f.  1766,  batal- 
jonsfältskär under  kriget  i  Finland 
1790,  kir.  mag.  1793,  andre  läkare  vid 
veneriska  sjukhuset  i  Vadstena  1800, 
läkare  vid  Stockholms  läns  och  stads 
kurhus  1813,  f  1841. 

Palander,  Lars  Adolf,  f.  1758,  kir. 
mag.  1786,  förste  amiralitetsfältskär  i 
Karlskrona  1793—1827,  tillika  läkare 
vid  länslasarettet  derstädes  från  dess 
inrättning  1797  in  pä  1830-talet,  f 
1840. 

Petri,  Gottfrid  Ernst,  f.  i  Ham- 
burg, regementsfältskär  vid  Nylands 
infanteri  1721,  f  1731. 

Pfeiffer,  Carl  Fredrik,  f.  i  Stock- 
holm, mästerfältskär  1757,  regements- 
fältskär  vid  k.  gardet  1758,    f  1761. 

Pihl,  Carl  Fredrik,  f.  1745,  bruks- 
kirurg  vid  Avestad  1782,  derjämte 
öfverlät  Stora  Kopparbergslaget  1782 
åt  honom  apoteksinrättningen  vid  Ave- 
stad, t  1798. 

Pilo,  Carl  Gustaf,  fältskär  vid  Gu- 
stafs- och  Karlsbergs  kopparverk  i 
Jämtland,  provinsialmedici  medhjelpare 
på  1790-talet. 

Ramström,  Nils  Mathias,  f.  1701, 
efter  resor  och  tjenstgöring  i  utlandet 


mästerfältskär  vid  k.  gardet  1757, 
öfverdirektör  för  kirurgin  i  riket  1767 
—1772,  t  1772. 

Rano,  Carl,  underläkare  under  fin- 
ska kriget  1789—1790,  bataljonsläkare 
vid  arm(»ens  flottas  eskader  i  Åbo 
1792,  brigadläkare  vid  finska  arméen 
1808,  sjukhusläkare  vid  allmänna 
sjukhusen  i  Råneå,  efter  kapitulationen 
i  Seivis  vårdade  han  de  sjuke  af  fin- 
ska arméen,  som  qvarlenmats  på  sjuk- 
husen i  och  omkring  Tomeå,  +  1809. 

Reimarus,  Johan  Christian,  f.  1720 
i  Pommern,  tjenstgjorde  på  örlogs- 
flottan 1741—1743,  regementsfältskär 
vid  det  s.  k.  Hamiltonska  värfvade 
regementet  1750,  f  P^  Sveaborg  1768. 

Ribe,  Carl  Fredrik,  öfverdir.  Ev. 
Ribes  son,  f.  1708,  regementsfältskär 
vid  lifregementet  1735—1741,  hof- 
kirurg  s.  ä.,  skicklig  ögonläkare,  f 
1764. 

Ribe,  Evald,  son  till  Math.  Rip- 
per,  f.  1669,  medlem  af  kirurgiska 
societeten  1696,  hofkirurg  hos  Karl 
XII,  öfverdirektör  i  kinirgiska  socie- 
teten (barberareembetet)  1715,  f  1753. 

Ripper,  Mathias  Bernhard,  f.  1625 
i  Mecklenburg,  medlem  af  barberare- 
embetet 1666,  direktör  i  kirurgiska 
societeten,  f  1696. 

Rix,  Johan,  f.  1770,  bi  vistade  som 
sqvadronkirurg  fälttåget  i  Finland 
1790,  mästerfältskär  1795,  intendent 
vid  S:t  Ragnilds  källa  1795—1796, 
med.  d:r  i  Lund  1800,  stadskirurg  i 
Malmö  1808,  f  1810. 

Romberg,  Johan  Fredrik,  f.  1771, 
sjukhuskinirg  i  Finland  1789-1790, 
kir.  mag.  1812,  f  1814. 

Roth,  Johan  Gottleben,  f.  1754  i 
Danzig,  stadsfältskär  i  Lovisa  1786, 
fältlasarettskirurg  1788,  öfverkirurg 
1789—1790  under  kriget,  tillika  kirurg 
vid  artilleriet  i  Lovisa  1792,  f  1802, 


708 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Rudolphiy  Johan  Jakob,  f.  1744  i 
Pommern,  lasarettB-  och  hospitalsläkare 
i  Nyköjnng  1775,  samt  stadskirurg 
dorstädes  1786— 181G,  f  l^^^^^- 

Rugerody  Johan  Henrik,  fältskär 
vid  Karelska  di-agonerna  1690  och  rå- 
kade i  rysk  fångenskap  1704. 

Rtltze,  Carl,  f.  1717  i  Stralsund, 
regementsfältskär  vid  Zanderska  väH- 
vaile  regemente  i  Göteborg  1742,  f  1765. 

Rönnow,  Johan  Lorenz,  f.  1679, 
8 tidsfältskär  i  Göteborg  1710  och 
tillika  kirurg  vid  artilleriet  1716  — 
1738,  t  1741. 

Salander,  Petter,  f.  i  Uleåborg 
orakr.  1737,  kompanikirurg  vid  Öster- 
bottens regemente  i  Pommern  1757, 
stadsfältskär  i  Uleåborg  1769  och 
intendent  vid  dervarande  mineralbrunn, 
t  1783. 

Salingre,  Isak,  f.  1765  i  Mecklen- 
burg, antogs  till  lasarettskirurg  under 
finska  kriget  1788  och  tjenstgjorde  i 
Borgå,  stads-  och  gymnasiifältskär  i 
Borgå  1791  och  tillika  bataljonsfält- 
skär vid  Adlercreutzska  regementet, 
t  1809. 

Salinus,  Baltzar,  hemma  från  Dan- 
zig, drottning  Christinas  lifbarbe- 
rare  1633  och  ålderman  för  fältskä- 
rerno  i  Stockholm,  f  1660. 

Salinus,  Carl,  f.  i  Stockholm,  med- 
lem af  barl:)ei"areembetet  1061,  enke- 
drottning  Hedvig  Eleonoras  liof- 
fältskär,  utnämnd  till  direktör  för  bar- 
berareembetet  1680,  f  1C82. 

Salinus,  Magnus  Baltzar,  var  äfven 
drottning  Hedvig  Eleonoras  hof- 
fältskär  och  jämte  brödren  direktör  för 
barberareembetet  till  hvars  utveckling 
han  mycket  bidrog,  f  1692. 

Schantzberg,  Anton,  f.  1728,  stads- 
fältskär i  Mariestad  1770—1772,  sedan 
praktiserande  fältskär  i  Stockholm,  f 
1777. 


Schaumkel,  Christian  H.,  kinirgie 
studerande  i  Stockholm  på  1790-talet 

Schenbom,  Carl  Gustaf,  regements- 
fältskär vid  Adelsfanan  1742,  f  1750. 

Schierfbäck,  Sven  Mathias,  f.  17(jl 
i  Öhr  socken  (Småland),  examinerad 
kirurg  1783,  tjenstgjorde  under  kriget 
1788—1790,  regementsfältskär  vid 
Nylands  infanteriregemente  1789— 
1804,  lasarettsläkare  i  Tavastelius 
1804—1820,  provinsialläkare  i  Eke- 
näs  distrikt  1820,  t  1^43. 

Schmidt»  lasiirettsfältskär  på  Svea- 
borg 1789. 

Schmiedt,  Michael  Freij,  provinsial- 
kirurg  i  Jönköping  på  1670-talet. 

Schreck,  Georg  Wilhelm,  bataljons- 
fältskär  vid  Tavastehus  regemente  un- 
der finska  kriget  1808—1809. 

Schultz  (alias  Schylt),  Hans,  meil- 
lem  af  barberareembetet  1607,  stads- 
fältskär i  Stockholm  1669  och  direktör 
öfver  barberarene  1696,  +  1707. 

Schultz,  Jakob,  f.  1681  i  Königs- 
berg-Löbenicht,  undei^ck  kirurgisk 
examen  i  Stockholm  1707  och  var 
regementsfältskär  vid  Dalregementet 
1707—1744,  i  rysk  fångenskap  i  Si- 
birien 1709—1718,  t  1766. 

Schwabitz,  Andei*s,  f.  1780  i  Polen, 
studerade  och  aflade  kunskapsprof  vid 
mediko-kirurgiska  akademin  i  S:t  Pe- 
tersburg, läkare  vid  Siewska  regemen- 
tet, med  hvilket  han  bi  vistade  finska 
kriget  1808—1809  och  föll  i  svensk 
fångenskap,  konstituerades  till  sjukhns- 
läkare  vid  svensk-finska  arméen,  legi- 
timerade sig  som  svensk  läkare  1810 
och  1812,  regementsläkare  vid  Verra- 
lands  regemente  s.  å.,  f  1855. 

SchUtzer  (Schlltzercrantz),  Her- 
rajin,  f.  1713,  studerade  utrikes  1735S 
—1742,  mästerfältskär  1742,  reg^ 
mentsfältskär   vid    lifgardet    s.    å.  till 


FÄLTSKÄRBR. 


709 


1743,  lifkinirg  hos  konungen  s.  å.  och 
hos  kronprins  Adolf  Fredrik  1744, 
arkiater  1753,  öfverdirektör  öfver  »ki- 
rurgin i  riket»  1758—1767,  stadsfalt- 
skär  i  Stockholm  1759—1762,  erhöll 
medicine  doktorsdiplom  i  Lund  1768, 
adlad  1769,  f   ^802. 

Schtltzer,  Salomon,  f.  1676  i  Dan- 
zig, medlem  af  kirurgiska  societeten 
1715,  stadskirurg  i  Stockholm  1727 — 
1759,  öfverdirektör  i  kirurgiska  socie- 
teten 1754—1757,  t  1759. 

Schtltzhalter»  Johan,  f.  i  Tyskland, 
examinerad  kirurg  i  Stockholm  1715, 
t  i  Vesterås  1746. 

Sewotsky,  Georg  Fredrik,  fältskär 
i  Kuopio  på  1780-talet. 

Siefvert,  Johan  Gustaf,  f.  1729, 
följde  som  bataljonskirurg  en  kommen- 
dering  af  Södermanknds  regemente 
till  Sveaborg  1751  och  blef  efter  der- 
städos  undergången  examen  utnämnd 
till  regementsfältskär  vid  nämnda  rege- 
mente 1752 — 1788,  bivistade  Pom- 
merska kriget  1757—1762,  med.  d:r 
i  Greifswald  1760,  f  1^14. 

Siefvert,  Johan  Victor,  d.  ä.,  f.  i 
Qvedlinburg,  stadsfältskär  i  Linköping 
1 724,  regementsfältskär  vid  Söderman- 
lands regemente  1734—1739,  1749 
—1751,  t  1763. 

Sirelius,  Clemens,  fältskär  i  Kare- 
len på  1790-talot,  bataljonskirurg  vid 
Karelska  dragonerna. 

Soem,  Christian,  mästerfältskär 
1726  i  Stockholm  och  medlem  af  ki- 
rurgiska societeten,  tillika  läkai-e  vid 
Danviks  hospital  1739,  j  17 lo, 

Soem,  Constantin,  i^egementsfältskär 
vid  en  del  af  Österbottens  regemente 
under  Danska  kriget  1675,  vistades 
länge  utrikes  och  återkom  till  Stock- 
holm 1704,  fältskär  vid  Danviks  hos- 
pital   1707,   stadsfältskär  i  Stockholm 


1711    och    var   tillika  primarie  kirurg 
vid  amiralitetet  i  Stockholm,   f  1727. 

Springer,  Paul,  ankom  till  Stock- 
holm 1653,  medlem  af  kirurgiska  so- 
cieteten 1662,  t  1692. 

Stapelmohr,  Martin,  f.  1710,  rege- 
mentsfältskär vid  Östgöta  kavalleri 
1735,  bivistade  finska  kriget  1741 — 
1742,  erhöll  lifmedici  namn  1762  och 
afsked  1781,  f  1797. 

Stenbäck,  bataljonsfältskär  i  Öster- 
botten på  1790-talet. 

Sttitzer,  Martin  Christian  Wilhelm, 
f.  1727  i  Oranienburg  (Preussen), 
underfältskär  vid  grefve  Hamiltons 
regemente  i  Finland  1753,  mästerfält- 
skär 1760  och  medlem  af  kirurgiska 
societeten  1760—1797,  f  1806. 

Sundberg,  Adam,  medlem  af  kirur- 
giska societeten  1760,  f  1773. 

Sundbäck,  fältskär  på  Iland  under 
1770-  och  1780-talen. 

Svedberg,  Adam,  fältskär  i  Stock- 
holm på  1760-talet. 

Söderberg,  Abraliam,  f.  1728,  rege- 
mentsfältskär vid  Uplands  regemente 
1760—1787,  t  1803. 

Söderberg,  Johan,  f.  i  Torp  (Vest- 
manland)  1769,  underläkare  under  fin- 
ska kriget  1789—1790,  kir.  mag.  1804, 
stadskirurg  i  Brahestad  1805,  provin- 
sialläkare derstädes  1811,  f  1815. 

Theel,  Daniel,  f.  1744,  studerade 
utrikes  1764 — 1767,  med.  d:r  i  Rheims 
1767,  modlem  af  kirurgiska  societeten 
8.  å.  och  öfverdirektör  1772,  regements- 
fältskär vid  lifdrabantkårcn  1769 — 
1792,  vid  krigets  utbrott  1788  förste 
fält  kirurg  i  Finland,  men  återvände 
mot  slutet  af  året,  f  1795. 

Thodén,  Lars,  fältskär  i  Jakobstad 
på  1780-talet,  f  1790.  Hans  enka 
Susanna    Christina    Gallenius 


710 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


lät    genom    sin    broder,    prestmannen 
O  a  1 1  e  n  i  u  s    verkställa    koppympning. 

Tömbom,  Johan  Fredrik,  f.  1743, 
regementsfältskär  vid  Vestnianlands 
regemente  1787  —  1805  och  bi  vistade 
finska  kriget  1788—1790,  f  1815. 

Töming,  Johan  Christian,  stads- 
fältskär i  Arboga  1690,  f  1730. 

Utterström,  Anders,  f.  1771,  lands- 
fältskär  i  Vesterbotten  1796,  bi  vistade 
finska  kriget  1808—1809,  var  der- 
under   sjukhusläkare  i  Piteå,    f  1819. 

Wahlbom,  Karl  Emanuel,  rege- 
mentsfältskär vid  Karelska  jägarene  på 
1790-talet. 

Wallcnius,  Erik  Göran,  f.  1758, 
examinerdd  kirurg  1785,  lasarettsläkaro 
i  Örebro  s.  å.,  regementsläkare  vid 
Nerike  och  Vermlands  regemente  1790, 
t   1803. 

Werner,  Lars  Gabriel,  f.  1770, 
lasarettskirurg  under  finska  kriget 
1790  och  tjenstgjorde  vid^ fältlasaretten 
på  Sveaborg,  i  Thölö  och  Abo,  kir.  mag. 
1797,  fattigläkare  i  Stockholm  1798, 
inrättade  1799  en  mineralvattenfabrik 
i  Stockholm,  hvilken  upphörde  1806, 
collegii  niedici  ombudsman  1811,  f 
1817. 

Wettervik,  Nils,  landsfältskär  i 
Jönköpings  län  på  1750-talet. 

Wiener,  Joh.  G.,  militärfältskäi*  i 
början  af  innevarande  sekel. 

Wikman,  stadsfältskär  i  Brahestad 
pä  1780-talet. 

Wilsnach,  Johan  Christian,  f.  1753 
i  Tyskland,  examinerad  kirurg  i  Stock- 
holm 1791,  stads-  och  bergslagskirurg 
i  Nom  1792—1799,  stadskirurg  i  Lo- 


visa 1802  och  var  1808  vid  krigets 
utbrott  öfverkinirg  på  Svartholms  fäst- 
ning samt  föll  i  rysk  fångenskap,  men 
tilläts   återvända  till  Lovisa,    f  1814. 

Voigtlender,  Jolian  Eberhaixl,  i 
1698,    examinerad  kinirg  i  Stockholm 

1724,  stadsfältskär    i    Upsala    sedan 

1725,  fältskär  vid  Uplands  regemente 
1729,  kommenderades  tiU  Finland 
1739  och  bivistade  finska  kriget  1741 
—1743,  med.  d:r  i  Greifswald  1760, 
f  s.  å. 

WulfF,  Christian,  regementsWtskär 
vid  Uplands  regemente  1719 — 1729, 
stads^ältskär  i  Gefle  1729,  f  1761. 

Wänerberg,  Jonas  Efraim,  f.  i  Fin- 
land, lasarettskinirg  i  Savolaks  under 
finska  kriget  1788—1791,  bataljons- 
fältskär vid  Savolaks  infanterirege- 
mente, läkare  vid  arméens  flottas  eska- 
der i  Varkaus  1802,  f  1805. 

ÅstrOm,  Gustaf,  kirurg  på  Dalarö 
skans  1785,  lasarettsfältskär  i  Lovisa 
1788,  t  1789. 

öm,  Jolian,  mästerfåltskär  1754 
och  stadsfältskär  i  Vestervik  1762 — 
1705,  provinsialkirui^g  i  Stockholms 
län  1765—1768,  f  1770. 

österdam,  Abraham,  f.  1745,  efter 
afiagda  kirurgiska  examina  liflciruig 
1775,  t  1776. 


Alexandrowitsch,  Anders;  Beiig- 
bom;  Callström;  Dullkopf;  Egd- 
roth;  Gafche;  Holzendorff;  Jost, 
Maschalk ;  Kilpetsky ;  Pettersson ; 
Stämmer,  Påffvell;  Tovell;  Zart 
Andr, 


APOTEKARE. 


711 


3.    Apotekare. 


von  Åken,  Frans  Mikael,  f.  i  Ro- 
stock, erhöll  privilegier  på  apoteket  i 
Örebro  1728,  likaså  privilegium  1732 
att  ensam  hålla  apotek  i  Vermland, 
till  följd  hvaraf  han  s.  å.  inrättade 
apotek  i  Karlstad,  1756  anlade  han 
.apotek  i  Kristinehamn  och  1757  vid 
Loka.  Erhöll  1744  fullmakt  som  »hof- 
medicus»,  f  1760. 

Allmacher,  Jakob  Leonhard,  f.  1652, 
apotekare  i  Stockholm  (Markattan) 
1682—1705,  t  1724. 

Avellan,  Noel,  f.  1780,  apotekare 
i  Kuopio  1807—1819,  f  1832. 

Avén,  Pehr,  f.  1760,  apotekare  i 
Knopio  1795,  f  1808. 

Balk,  Christian,  f.  1761,  apotekare 
i  Falun  1786—1806,  f  1B20. 

Bark,  Henrik,  f.  1750,  apotekare  i 
Stockholm  (Markattan)  1776—1784, 
t  1810. 

Bauch,  Martin  Anders,  f.  1693, 
apotekare  i  Göteborg  (Enhörningen) 
1726—1765,  t  1766. 

Berchelt,  Simon,  slottsapotokare 
under  Johan  lUis  tid. 

Berchenmeijer,  Bengt  Niclas,  f. 
1736,  apotekare  i  Helsingborg  1767, 
t  1822. 

Berchenmeijer,  Herman,  f.  1771, 
fältapotekare  i  Skåne  1804,  erhöll 
slutligen  tillstånd  att  hålla  medika- 
menter  till  salu  i  Helsingborg,  f  1823. 

Berendtz,  Johan,  inrättade  efter 
erhållet  privilegium  apoteket  »Kvita 
Björn*  i  Stockholm  1692,  f  1725. 

Berg,  Abraham,  f.  1763,  apotekare 
i  Göteborg  (lejonet)  1794—1817,  f 
1840. 


Bergh,  Carl  Fredrik,  f.  1741,  apo- 
tekare i  Ystad   1707—1796,    t  1798. 

Bergius,  Sven,  f.  1763,  apotekare 
i  Uddovalla  1789—1812,  f  1821. 

Bergström,  Johan  Gustaf,  f.  1733 
i  Karlstad,  apotekare  i  Borgå  1756, 
sålde  apoteket  1805  och  flyttade  till 
sin  gård  Karlsberg  invid  Borgå,  hvar- 
est  han  aflcd  1809. 

Bertelman,  Georg,  apotekare  i  Ma- 
riestad på  1740-talet. 

Berzelius,  Daniel,  f.  1752,  apote- 
kare i  Jönköping  1790,  f  1807. 

Bjugg,  Lorenz  Johan,  köpte  apote- 
kai-en  Svahns  apotek  i  Tavastehus 
1800. 

Bloum,  Daniel  Fredrik,  f.  1757, 
apotekare   i  Jakobstad  1785,  f  1813. 

Bonge,  Carl  Magnus,  apotekare  i 
Stockholm  (Gripen)  1760,  f  1770. 

Brandt,  Jurgen,  erhöll  1674  privi- 
legium å  apotek  på  Södermalm,  sedan 
kalladt  Örnen,  afträdde  apoteket  1692, 
t  1718. 

Bräsch,  Fredrik,  f.  1744,  apotekare 
i  Karlskrona  1786—1810,  f  1814. 

Brodin,  Jonas,  f.  1750,  apotekai-e  i 
Piteå  1781—1822,  f  1H29. 

Bunneister,  S.,  provisor. 

Buschman,  Johan  Henrik,  apote- 
kare i  Uddevalla  1720—1734. 

Bäck,  Kari,  f.  1779,  apotekare  i 
Borgå  1805,  t  1813. 

Bäcker,  Karl,  f.  1771  i  Karis, 
apotekare  i  Ekenäs  1797,  f  1831. 

Bottiger,  Daniel  Wilhelm,  apotekare 
i  Upsala  1739—1764,  f  1777. 


712 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Camin,  Lars  Mikael,  f.  1767,  apo- 
tekare i  Stockholm  (Morianen)  1797 — 
1820,  t  1829. 

Cederhvarf,  apotekare  i  Mariestad 
i  början  af  innevarande  sekel  (saknas 
hos  Sacklén). 

Claesson,  Adam,  apotekare  i  Ea- 
jana  1805,  f  1810. 

Collin,  Lars,  f.  1731,  apotekare  i 
Stockholm  (Engeln)  17G4— 1810,  f 
s.  å. 

Dahl,  Abraham,  f.  1708,  fältapoto- 
kare  under  finska  kriget  1741 — 1743, 
t  1773. 

Dahm,  Sven,  f.  i  Örebro,  a])otekare 
i  Helsingfors  17GG,  f  1709. 

Daurer,  Georg  Christian,  f.  1618, 
apotekare  i  Stockholm  (Markattan) 
1646,  t  1664. 

von  Dohren,  Nicolaus,  apotekare  i 
Helsingborg  1717,  t  1750. 

Ekenberg,  Gabriel,  f.  i  Ekenäs, 
apotekare  i  Eskilstuna  1790—1806, 
t  1815. 

Elg,  Anders,  f.  1727,  apotekai-e  i 
Umeå  1755-1767,  i  Nora  1779- 
1783,  t  1Ö07. 

Elg,  Wilhelm,  f.  i  Örebro,  apotekare 
i  Helsingfors  1770—1813,  f  1823. 

Falck,  Elias,  f.  1774,  apotekare 
i  Heinola  1798,  f  1^13. 

Fastberg,  Anton,  f.  1703,  apote- 
kare i  Ystad  1796—1805,  f  1816. 

Ferber,  Johan  El)erhard,  apotekare 
i  Karlskrona  1701—1740,  f  l'?Gl. 

Ferber,  Johan  Henrik,  f.  1703, 
apotekare  i  Karlskrona  1740 — 1780, 
t  1781. 

Fichtelius,  Gottlieb,  apotekare  i 
Stockholm  (Korpen)  1692,  f  1721. 

Fock,  Reinhold  Otto,  f.  1770  i 
Stockholm,  f  derstiidos  1827.  Apo- 
tekare i  Brahostad   1811  —  1817. 


Podin,  Anders,  apotekare  i  Udde- 
valla 1734—1738,  dödsåret  okändt 

Freudenthal,  Gabriel,  f.  1772  i 
Karlstad,  apotekare  i  Åbo  1803,  men 
sålde  apoteket  1814,  f  1846  på  Pic- 
kala  egendom  i  Sjundeå. 

Friedenreich,  Julius  Fredrik,  f. 
1643,  apotekare  i  Stockholm  (Svanen) 
1672—1691,  drottning  Ulrika  Eleo- 
noras hofapotekare,  f  1691. 

Gadd,  Anders  Gustaf,  f.  1781  i 
Lempälä,  apotekare  i  Borgå  1811,  f 
1842. 

Galenius,  Jean,  apotekare  i  Brahe- 
stad  1793—1804  och  sedan  i  Visbv 
1806—1814, 

Garvolius,  Reinhold,  f.  1778  i  Ny- 
karleby,  apotekare  i  Falun  1806—1809. 

Georgii,  Georg  Eberhard,  f.  1755, 
apotekare  i  Stockholm  (Kronan)  1781 
—1804,  t  1816. 

Georgii,  Johan  Christian,  f.  1722, 
provisor  å  sin  modei*8  apotek  (Kix>nan) 
i  Stockholm  1753,  apotekare  17G8,  f 
1781. 

Georgii,  Petter  Eberhaitl,  f.  i  Ham- 
burg, apotekare  i  Stockholm  (Kronan) 
1715—1725,  drottning  Ulrika  Eleo- 
noras hofapotekare,  f  1725. 

Gillberg,  Pehr,  f.  1753,  apotekare 
i  Stockholm  (Korpen)  1782  —  1825. 
t  1829. 

Gottfred,  Petter,  apotekare  i  Up&ila 
1663—1687. 

Gottfred,  Petter,  den  forros  son» 
erhöll  1689  rättighet  att  ini-ät.ta  ai^- 
tek  i  Viborg,  kallas  1694  tillika  >landt- 
medikns»  derstädes. 

Grapengieser,  Jakob  Henrik,  f. 
1706  i  Sachsen,  apotekare  i  Jönköping 
1737—1790,  t  s.  ä. 

Görges,  Fredrik  David,  f.  1741, 
apotekare  i  Stockholm  (Svanen)  1774 
-  1805,  t  1818- 


APOTEKARE. 


713 


Hseckens,  Paul,  innehade  apotek  i 
Kristinestad,  men  försålde  detsamma 
1804. 

Haggaeus,  Lorenz,  apotekare  i 
Gefle  1720,  f  1724. 

Hagstedt,  Anders  Benedikt,  f.  1696, 
apotekare  i  Umeå  1726,  f  1754. 

Hahr,  Gottfrid,  apotekare  i  Stock- 
holm (Hjorten)  1760—1778,    f  1785. 

Hammar,  Christian,  f.  1747,  apo- 
tekai-e  i  Vadstena  1779—1796,  f 
1827. 

Harder,  Hans  Henrik,  f.  1754,  fält- 
apotekare  i  Finland  1788—1790,  apo- 
tekare i  L-psala  1792—1809,  f  1821. 

Ithimaeus,  Arvid,  f.  1743,  apote- 
kare i  Stockholm  (Gripen)  1772—1808, 
t  1811. 

Julin,  Johan,  f.  i  Vesteräs  1752, 
apotekare  i  Nykarleby  1782,  försålde 
detsamma  redan  följande  år  och  köpte 
apoteket  i  Uleåborg  s.  ä.  samt^  seder- 
mera 1814  l:sta  apoteket  i  Abo,  f 
1820.  Var  en  skicklig  naturforskare 
och  har  skrifvit  en  mängd  vetenskap- 
liga uppsatser. 

Julin  (von  Julin),  Johan  Jakob, 
f.  1787  i  Uleåborg,  öfvertog  1811 
förvaltningen  af  universitetsapoteket 
i  Åbo  och  flyttade  det  till  Helsingfors 
1828  samt  innehade  detsamma  ännu 
följande  är,  inköpte  Fiskars  bruk  1822, 
flyttade  till  Pojo  1829,  erhöll  bergs- 
rådstitel 1835  och  adlades  1849,  t  i 
Helsingfors    1853. 

Kantzau,  Ehrenfrid,  f.  1765  i  Wasa, 
apotekare  i  Nykarleby  1804,   f  1818. 

Kantzau,  Joakim  Kristian,  f.  1732 
i  Stralsund,  kallad  att  förestå  apoteket 
i  Wasa  1759,  hvarå  han  erhöll  privi- 
legium 1763,  försålde  apoteket  efter 
Wasa  stads  plundring  1808,    f  1819. 

Kantzau,  Johan  Kristian,  f.  1774  i 
Wasa,  apotekare  derstädes  1808,  sålde 


apoteket  1822  och  flyttade  till  Sverige, 
blef  sedermera  ägare  af  apoteket  Hjor- 
ten i  Stockholm  och  dog  i  Karlstad 
1855. 

Karberg,  Jakob,  f.  i  Sibbo  1728, 
apotekare  i  Uleåborg  1762,  f  1782. 

Kehler,  Daniel  Fredrik,  f.  1707, 
med.  d:r  i  Harderwijk  1733,  med. 
adjunkt  i  Lund  1742,  examinerades 
till  akademi  apotekare  1746  (apoteket 
Svanen),  hvilket  han  innehade  till  sin 
död  1779  och  enkan  till  1786. 

Kemisch,  Johan,  amiralitetsapote- 
kare i  Karlskrona  1664 — 1665,  gene- 
ralguvernöi-ens  apotekare  i  Abo  1667. 

Kihlgren,  Anders,  f.  1754  i  Upsala, 
apotekare  i  Nykarleby  1783,   f  1801. 

Kjellström,  Petter  Magnus,  f.  1725, 
apotekare  i  Malmö  (Fläckta  öm)  1756, 
t  1803. 

Kollt>erg,  Jonas,  f.  1762  i  Lands- 
krona, apotekare  i  Torneå  1788,  f  1802. 

Könich  (Lilljecrona),  Casper,  f. 
1586  i  Tyskland,  hofapotekare  1609, 
Gustaf  II  Adolfs  både  kammartje- 
nare  och  hofapotekare,  krigskommis- 
sarie i  Tyskland  1631,  adlad  1637, 
t  1646. 

Lambert,  Johan,  konung  Karl  XII:s 
fältapotekare,  apotekare  i  Upsala  1720, 
t  1738. 

Libeck,  Gustaf,  f.  1776  i  Kronoby, 
apotekare  i  Gamlakarleby,  f  1848. 

Lilius,  Johan,  f.  1756  i  Finland, 
apotekare  i  Lindesberg  (icke  i  Öi-ebro, 
såsom  colleg.  med.  protok.  ^^/^  1793 
upptager)  1780,  f  1798. 

Lindebäck,  Johan  Henrik,  f.  i 
Björneborg  1799,  apotekare  i  Wasa 
1822,  t  1858. 

Lindstedt,  Petter,  apotekare  i  Vim- 
merby  1760—1771,  f  1789. 

Ljungdahl,  Gustaf,  f.  1748,  apote- 
kare i  Ekenäs,  f  1820. 

45  • 


714 


BIOGRAFISKA  NOTISER. 


1 


Lokk,  Christian  Ludvig,  apotekare 
i    Upsala   (Uplands    Vapen)    175G,    f 

1800, 

Lydeman,  Jakob  Johan,  f.  1729  i 
Åbo,  apotekare  i  Åbo  1762—1796, 
t  1814. 

Långhjelm,  Johan  Henrik,  f.  1748 
i  Ruovesi,  apotekare  i  Kuopio  1777 — 
1795  samt  erhöll  privilegium  på  apo- 
tek i  Tammerfors  1800,  f  1831. 

Malmen,  Samuel,  apotekare  i  Stock- 
holm (Hvita  Björn)  1726—1734. 

Mannercrantz,  Fredrik  Wilhelm, 
f.  1755,  medikofilosofie  kandidat  1782, 
apotekare  i  Enköping  1785  och  i  Sig- 
tuna 1792,  t  1796. 

von  MeU,  Lars  Henrik,  f.  1722, 
apotekare  i  Borgå  1754  och  derefter 
i  Åbo  1755,  t  1791. 

Minell,  Johan,  f.  1743,  apotekare  i 
Ekenäs  1774,  dödsåret  okändt. 

Mjödh,  Anders  Abraham,  f.  1751 
i  Nagu,  apotekare  i  Åbo  1796,  men 
flyttade  kort  derefter  på  landet  som 
jordbrukare,  apoteket  förestods  mel- 
lortid  af  Gabriel  Freudenthal, 
som  1803  blef  ägare  af  detsamma, 
t  1811. 

Molitor,  Christoffer,  ägare  af  apo- 
teket »Engelen»  i  Stockholm,   f  1698. 

Nauman,  Justus  Henrik,  apotekare 
i  Norrköping  1720—1758,  f  1770. 

Nervänder,  Johan,  f.  1772  i  Björne- 
borg, apotekare  i  Nystad,  f  1810. 

Neuman,  Johan  Christian,  apote- 
kare i  Visby  på  1730— 1760-talen. 

Nolleroth,  Svante  Johan,  f.  1760, 
apotekare  på  Drottningholm  1794  — 
1802.  i  Varberg  1805—1811  och  i 
Sölvesborg  1812,  f  s.  å. 

Norbin,  Samuel,  f.  1740,  apotekare 
i  Hernösand  1768—1797,  f  l«lo. 


Nordvik,  Johan  Alexander,  f.  1785 
i  Kangasniemi,  inskrefs  som  elev  vid 
apoteket  i  Kuopio  1804  och  1807  som 
fältskäreelev  vid  Savolaks  infanteri- 
regemente, farm.  stud.  1807,  åtföljde 
regementet  under  flnska  kriget  180S 
— 1809  i  egenskap  af  underläkare, 
tjenstgjorde  å  apotek  i  S:t  Petersburg 
1810 — 1813,  aflade  apotekareexamen  i 
Abo  1814  och  inrättade  efter  erhållet 
privilegium  apotek  i  Fredrikshamn 
1815,  t  1849. 

Norrman,  Kristian  Henrik,  f.  1757, 
kir.  mag.  1790,  regementsläkare  vid 
Göta  gardet  1791  —  1796,  apotekare  i 
Söderköping  1813—1825,  f  1836. 

Nyman,  Lars,  f.  1730,  apotekare  i 
Enköping  1761,  f  1785. 

Pettersson,  Joachim  Bernhard,  apo- 
tekai-e  i  Halmstad  1749,  f  1771. 

Philippi,  Mathias,  f.  1741  i  Stor- 
kyro,  apotekare  i  Jakobstad  1781,  f 
1785. 

Pipon,  Gustaf,  f.  1779,  apotekare  i 

Torneå  1806—1827,  f  1849. 

Pladecius,  Carl  Christian,  f.  1718, 
apotekare  i  Strengnäs  1746—1764,  + 
1766. 

Plagemann,  Carl  Fredrik,  f.  1779, 
inrättade  på  grund  af  erhållet  privile- 
gium instruktionsapoteket  Nordstjernan 
1817,  hvilket  han  försålde  1852,  f 
1864.  Anmodades  af  konsistorium 
academicum  i  Åbo  1814  att  uppgifva 
plan  till  ett  kemiskt  laboratorium  vid 
universitetet  och  anskaffa  alla  dertill 
hörande  apparater,  hvilket  äfven  verk- 
ställdes s.  å.  Var  föreslagen  till  ad- 
junkt i  kemi  vid  akademin  i  Åbo 
1815.  Salpetersjuderidirektör  i  Norr- 
land 1843-1858. 

Rachel,  Johan  Samuel,  apoteknre  i 
Kristianstad  1697,  f  P^  1720-talet 

Relau,  Johan  Albrecht,  f.  i  Ham- 
burg,  apotekare   i   Åbo   1689,    flydde 


APOTBKABB. 


715 


1718    undan    ryssarne  till  Stockholm, 
död   som  apotekare  i  Linköping  1737. 

Roberg,  Daniel,  hofapotekare  med 
lön  på  stat  1662  och  flyttade  apoteket 
»Lejonet»  till  Norrmalm  1675,  f  1693. 

Rot>ertsonu8  å  Struan,  Jakob, 
lifmedikns  hos  Gustaf  II  Adolf 
1614,  erhöll  privilegium  att  anlägga 
apoteket  »Markattan»  vid  Stora  Ny- 
gatan (Kungsgatan),  adlad  1630  med 
namnet  Robertson,  drottning  Chri- 
stinas lifmedikus  1645,  f  1652. 

RothschtktZ;  Jakob  Martin,  apote- 
kare i  Nyköping  1709-1735,  f  1740. 

Runneblad,  Samuel  Johan,  f.  1713, 
apotekare   i  Mariestad  1749,    f  1784. 

Rydell,  Carl  Magnus,  f.  1756,  apo- 
tekare i  Eksjö    1790—1830,    t  1835. 

Salberg,  Gasten  Julius,  f.  1723, 
apotekare  i  Stockholm  (Morianen)  1753, 
t   1792. 

Salberg,  Johan  Julius,  f.  1680,  le- 
dam.  af  Sv.  vetensk.  akad.^  apotekare 
i   Stockholm  (Morianen)  1710,  f  1753. 

Salbom,  Johan,  apotekare  i  Ny- 
köping 1698,  t  1709. 

Sandberg,  A.  J.,  apotekare  i  Eke- 
näs  1794—1797. 

Sandberg,  Lars,  erhöll  privilegiimi 
pä  apoteket  Ugglan  i  Stockholm  1760, 
t   1761. 

Scharenberg,  Fredrik  Wilhelm, 
apotekare  i  Landskrona  1733,  f  1756. 

Scheele,  Carl  Wilhelm,  f.  1742, 
apotekare  i  Köping  1777,  kemist,  en  af 
Sveriges  ryktbaraste  naturforskare,  f 
1786. 

Schmidt,  Philip  Magnus,  f.  1696, 
hofapotekare,  flyttade  slottsapoteket 
(det  sedermera  s.  k.  »Lejonets)  till 
Stortorget  1625,  f  1652. 

Schmieder,  Johan  Gottlieben,  f. 
1687  i  Torgau,    erhöll  privilegium  på 


apotek  i  Helsingfors  1723,  men  inrät- 
tade icke  detsamma,  utan  qvarstannade 
i  Sverige,  död  som  apotekare  i  Falun 
1748. 

Schultz,  Henrik  Henriksson,  f.  1743, 
apotekare  i  Stockholm    (»Hvita  Björn») 

1768—1808,  t  1808. 

Schultz,  Henrik  Lorenzson,  f.  1703, 
apotekare  i  Stockholm  (Hvita  Björn) 
1735—1768,  t  1773. 

Schulzen,  Pehr  ChristofTer,  f.  1736, 
apotekare  i  Stockholm  (Ugglan)  1761 
—1791,  t  1822.  Var  broder  till  för- 
ste arkiatem  och  ordföranden  i  sund- 
hetskollegium, presidenten  Dan.  von 
Schulzenheim. 

Schwinger,  Bernhard  Mathias,  f. 
1697  i  Rostock,  apotekare  i  Yarberg 
1732,  t  1768. 

Schön,  Johan  Daniel,  apotekare  i 
Borgå  1745,  f  17pO. 

SjOquist,  Petter,  apotekare  i  Lands- 
krona 1775,  t  1808. 

Stahre,  Johan  Sven  Nilsson,  f.  1780 
i  Enköping,  apotekare  i  Brahestad  1804 
—1811,  t  1852  i  Stockholm  efter  att 
hafva  flyttat  till  Sverige  och  derst&des 
innehaft  apotek. 

Stengrund,  Mårten,  f.  1745  i  Kumo, 
apotekare  i  Björneborg  1780,  f  1795. 

Stier,  Sebastian,  apotekare  i  Hel- 
singfors 1735  inpå  1740-talet. 

Strobell,  Georg  Fredrik,  erhöll  pri- 
vilegium på  apotek  i  Stockholm  (En- 
hörningen) 1694,  t  1714. 

Svahn,  Anders,  f.  1730  i  Stock- 
holm, apotekare  i  Tavastehus  1756 — 
1800,  t  1803. 

Svahn,  Johan,  f.  1775  i  Muhos, 
apotekare  i  Kajana  1803 — 1805,  -ji 
1852  i  Nvkarlebv. 

Synnerberg,  Jonas,  f.  i  Österbotten, 
apotekare  i  Äbo  1725—1762,  död  der- 
städes  1775. 


716 


BIOOR^riSKA   NOTISER. 


Tanck,  Henrik  Johan,  f.  1734«  apo- 
tekare i  Piteå  1765—1781,    f  1782. 

Thodén,  Ijslts  Gustaf,  f.  1779  i 
Jakobstad,  apotekare  i  Kristinestad 
1802—1832,  t  1832. 

Tillqvist,  Petter  Olof,  f.  1752,  apo- 
tekare i  Mariestad  1784—1800,  f  1819. 

Tingelund,  Johan  Magnus,  anlade 
apotek  i  Helsingfors  1744,  f  1765. 

Warmholtz,  Johan  Conrad,  f.  1673, 
apotekare  i  Stockholm  (Markattan) 
1705,  t  1745. 

Wasserfuhr,  Johan  Christian,  till- 
trädde apoteket  i  Viramerby  1753  och 
ägde  detsamma  till  1760. 

Wennerbcrg,  Lars  Robert,  apote- 
kare i  Skara  1804—1812,  f  1823. 

Wennersten,  Petter,  f.  1748  i 
Karlstad,  apotekare  i  Oamlakarleby 
1778,  t  1798. 

Werner,  Mårten,  amiralitetsapote- 
kare i  Karlskrona  1680  med  lön  på  stat, 
men    dömdes  1696   tjensten  förlustig. 

Wertmttller,  Johan  Ulrik,  stude- 
rade medicin  i  Upsala,  biträdde  som 
läkare  under  pestens  härjande  i  Stock- 
holm 1710  och  öfvertog  apoteket  »Le- 
jonet» 1710,  t  1712. 

Wichland,  Gustaf  Amund,  apote- 
kare i  Borås  1720  —  1727,  i  Venners- 
borg  1727—1745  och  i  Alingsås  1748, 
t  1750. 

Wichmann,  Karl,  f,  1792  i  Brahe- 
stad, apotekare  derstädes  1817,  f  1856. 

V/ijkblad,  Samuel  Henrik,  f.  1782, 
apotekare  i  UddevaUa   1812,    f  1835. 

Wirrwachs,  Johan  Mikael,  f.  1701 
i  Brieg,  apotekare  i  Stockholm  (En- 
hörningen) 1740—1782,  t  1783. 

Wirzén,  Johan  Jakob,  f.  1783, 
apotekare  i  Björneborg  1810,  f  1844. 

WoUhart,  Jean  Jakob,  apotekare  i 
Eksjö  1737,  t  1755. 


WoUuhn,  Christian,  varsedan  1679 
apotekare  i  Norrköping  och  inrättade 
äfven  apotek  i  Nyköping  1681—1692, 
+  i  början  af  förra  seklet. 

Wulff,  Gudmund,  f.  1777,  apote- 
kare i  Norrköping  1808—1825,  f  182S. 

Yckenberg,  Johan  Albrecht,  apote- 
kare i  Engelbolm  1810—1841,  f  1842. 

Ziervogel,  Casper.  f.  1663,  hof-  och 
fältapotekare  hos  Karl  XII,  apotekare 
i  Stockholm  (Kronan)  1693—1701, 
t  1701. 

Ziervogel,  Samuel,  f.  1669,  hof- 
och  fältapotekare  i  Stockholm  (Moria- 
nen)  1691—1710,  föll  i  rysk  fången- 
skap vid  Pultava  1709,  men  inlöste 
under  tiden  apoteket  Svanen  1710, 
hvilket  förvaltades  genom  provisorer, 
t  1721  i  Moskva. 

Zimmerman,  Christian,  »stadsapo- 
tekare» i  Åbo  1637. 

Zimmerman,  Erik,  d.  ä.,  apotekare 
i  Vesterås  1701,  f  1721. 

Åberg,  Anders  Fredrik,  f.  1762, 
apotekare  i  Lovisa  1799,  f  1820. 

Åberg,  Gustaf,  f.  1717  i  Stockholm, 
apotekare  i  Borgå  1750  och  flyttade 
apoteket  till  Lovisa  1754,  f  1808. 

Åkerman,  Kristian,  f.  i  Österbotten, 
apotekare  i   Åbo  1792,  f  1810. 


Alphusius;  Brändes;  Dieterich, 
Jakob;  Elfenbein,  Helena;  Kihlgren, 
Anna  Helena;  Koilberg,  Barbro; 
Ludvig,  Christoffer;  Nyberg,  Gustaf; 
Norring,  Jeanette  Charlotte;  Pehle; 
Rosing,  Anders;  Rothfeldt,  Henning; 
Sacklén,  Anna  Margareta  (apot.  Sten- 
grunds fru);  Svahn,  Anna;  Thun- 
mark,  Nils;  Tingelund,  Gertrud 
Johanna;  Tollet,  Arvid  Anders; 
Wahlqvist,  Daniel  Petter;  Waste- 
nius;  Wickman. 


ÖOONLÅXARB.   —  TBTSRI5ÅRER. 


717 


4.    Ögonläkare. 


Cyrus,  Christian  Gottlieb;  Hillmer; 
Ostermeyer,  Bernhard,  (kallade  sig 
sedermera  Hvitfelt);  Pelliers  (brö- 
der);    Rainery,   Joseph;     Schrader, 


Johan  Hindrich;  Taylor,  John,  f. 
1708,  hans  dödsår  uppgifves  olika 
1760,  17 02,  1772;  Willem,  Jakob; 
v.  Oitken. 


5.   VeteFinårer. 


Dahlman,  Carl  Eskilsson.  Benäm- 
nes 1743  »Informator»  och  började  då 
utgifva  »Svenska  landthushållningen», 
1745  kallas  han  (i  Benzelstjernas 
oensorsjoumal),  »docens  i  svenska 
landthushållningen  vid  IJpsala  aca- 
demi»,  men  finnes  icke  upptagen  i 
universitetets  tjenstemannalängder  (en- 
ligt benägen  uppgift  af  K.  F.  Werner). 
Senare  1754  benämnes  han  »Ekonomie 
lektor».  Närmare  upplysningar  om 
honom  och  hans  lefnadsöden  hafva 
icke  kunnat  vinnas. 

Forssell,  Nils  Edvard,  f.  1821, 
foreståndare  för  Skara  veterinärinrätt- 
ning  1858,  f  1883. 

Hemqvist,  Petter,  f.  1726,  mag.  i 
Greifswald  1763,  studerade  veterinär- 
vetenskapen i  Frankrike  1763—1769, 
mateseos  lektor  i  Skam  1772  och  in- 
rättade under  de  följande  åren  veteri- 
närskolan i  Skara,  erhöll  professors 
namn  1778  och  dog  1808. 

Norling,  Sven  Adolf,  f.  1786, 
adjunkt  vid  veterinärinrältningen  i 
Skara    1807,    föreståndare    och    lektor 


derstädes  1813,  förordnad  att  anlägga 
en  veterinärinrättning  i  Stockholm 
1821,  öfverdirektör  och  chef  för  vete- 
rinärinstitutet s.  å.,  f  1858. 

Thunberg,  Anders,  f.  1755,  mag.  i 
Greifswald  1787,  med.  doktor  i  Lund 
1794,  artis  veterinarise  adjunkt  i  Skara 
s.  å.,  konrektor  vid  trivialskolan  der- 
städes 1797,  t  1816. 

Tiden,  Lars,  f.  1777,  kir.  mag. 
1810,  andre  lärare  vid  veterinärinrätt- 
ningen i  Skara  1813,  f  1847. 

Tursen,  Erland  Zacharias,  f.  1723, 
stnderdde  i  Lund  1742  och  i  Upsala 
1743,  disputerade  under  Linnés  presi- 
dium den  *Yi2  1745  »de  anandria», 
t  1777. 


Palander,  Håkan  Sven ;  Fuchs, 
Anders;  Lenbom  (Linbom,  Lind- 
bom) Gustaf;  Meusel;  Ringh,  C.  G.; 
Rohm,  H.  G.;  Roth,  Carl;  Swede.- 
rus,  Carl;    Unbeck,  N. 


718 


BIOGRAFISKA   NOTISBIL 


6.   TandläkaFe. 


Ehrenreich;     Scarpeta,    Anton  Yalentinus;     Scarpeta,    Dominicus;     de 
Sesard. 


7.    Bapnmopskop. 


Siegemundin,  Justine,  född  Ditt- 
rich,  berömd  barnmorska  i  17:de 
seklet,  först  i  Liegnitz  och  sedan  i 
Berlin,  utgaf  ett  anmärkningsvärdt 
sjelfständigt  arbete:  »Die  Chur-Bran- 
denburgischo  Hoff-Wehe-Mutter»  1690. 


Arents,  hustni;  Dalin,  Hedvig; 
Eriksdotter,  Karin;  Pumerie,  Sara; 
Mahlheim,  Catarina  Helena;  Mörk, 
Christina;  Renée,  fru;  Risbei^ 
Catharina;  Wcnt,  Catharina, 


8.    Kipupgiska  instpumentmakape. 


Broling,  Gustaf,  f.  170(),  auskul- 
tant  i  l)ergskollegium,  inrättiide  1793 
vid  Karis(lal8  bruk  i  Vermland  gjuteri 
för  finare  järnarbeten,  bergsproberarc 
1795,  ledamot  af  vetenskapsakademin 
1797,  anlade  1801  en  verkstad  för 
kimrgiska  instrumenter,  uppgjorde 
1813  modell  till  en  portatif  bataljons- 
instrumentkista,  föreståndare  för  bergs- 
kollogiets  laboratorium  och  mineral- 
kabinett 1814—1836,  t  1838. 


Ponsbach,  Carl  Fredrik,  f.  i  Stock- 
holm 1779,  hade  sin  kirurgiska  instni- 
mentverkstad  i  Karolinska  institutet, 
t  1834. 


Becklin ;  Bergström,  Reinhold ; 
Carsberg,  G.  N.;  Ketscher,  Is.  Didr.; 
Lönnblad ;  Scharp ;  Sommer ; 
Wahlbom;     WaUin,  Math. 


9.    Bandagistep. 


Ditzinger,  handskmakare ;  Frö- 
berg, Freilr.  (fältskär,  ne  ofvan) ;  Lind- 
hult,  Johan  (läkai-e,  so  ofvan);  Nord- 


blad, Erik  (läkarc,  se  ofvan) ;  Pilliot; 
Warodell,  vaktmästare ;  österman, 
Abraham  (läkare,  se  ofvan). 


MBDIEAHENT8FÖBSÅLJARE. 


719 


10.    OvaeksallVaFe  OGh  raedikaraentsförsåljare. 


ir,  Haqvin,  handlande  i  Malinö, 
f.  1710,  t  1782. 

Christiemin,  Johan  Daniel,  berg- 
in£lstare,  f.  1741. 

Ehrenström,  Anders,  öfverjägmä- 
stare  i  Jonköpings  län,  f.  1716. 

Haij,  Hedvig  Maria,  f.  Mnnster- 
hjelm  1704,  gift  1739  me(i  öfver- 
stelöjtnanten  Carl  Henrik  Haij. 

Hedersköld»  Isak.  kammarherre, 
kanslist  vid  inrikes  civilexpeditionen, 
f.   1694,  t  1771. 

Hjserne,  Christian  Henrik,  son  af 
ark.  Urban  Hjaerne,  f.  1709,  hof- 
medikiis  hos  drottning  Ulrika  Eleo- 
nora, f  1794. 

Kjellborg,  Charlotta,  f,  von  Seger- 
berg 1721,  gift  med  qvarterraästaren 
Adam  Lovis  Kjellborg. 

Lilljesvärd,  Maria  Catharina,  f. 
Tornerefelt  1735,  gift  1706  med 
sergeanten  Magnus  Gabriel  Lillje- 
8  värd. 

Mannercrantz,  Karl  Gustaf,  tull- 
fiskal,  f.  1721,  t  1794. 

Stjemflycht,  Johanna  Catharina,  f. 
De  Geer  1706,  gift  1729  med  kap- 
ten Nils  Stjemflycht. 


Adolphi,  Christ;  Amelung,  fält- 
skär. 

Berggren,  Nils,  betjent ;  Beutman, 
Joh.  Georg,  tysk  öfverstelöjtnant;  Bo- 
rin,  kontrollör;  Brandt,  M. ;  Burr- 
hus.  Fr.  Jos.;  Bång,  sergeant. 

Carlström,  Maria;    Coblentz. 

Deut,  mamsell. 

Ellgren,    köpjnan;     Ertz,    Anders. 


Floding,  Petter,  fabrikant  i  Åbo; 
Forselles,  Josef  Bengt,  ingeniör;  Fri- 
berg, kamrerai-e. 

Gent  Eva  Christina  (Dom in.  Scar- 
petas  hustru);  Guy,  Richard,  fält- 
skär i  London. 

Hagman;  Heinrich,  Diedr.;  Hen- 
riksson, Pehr,  bergsman;  Hultman, 
Johan,  sjöman;  Hundertmarck,  Fr.; 
Hörling,  Elisabeth  (hustru). 

Jacobi,  Johan  Cyriac;  Jönsson, 
Pehr,  bonde;  Karvinen,  Olof,  bonde 
och  hans  hiistru  Maria  Margareta 
A  pri  kan;  Kettig,  Niclas. 

Läder,  Daniel;  Liber,  Hedvig, 
jungfru. 

Meuricoster,  doktor. 

Plunket,  fältskär  i  London. 

Raat,  Christina,  hustni,  Arboga; 
Rehnberg,  sämskmakare  i  Söderkö- 
ping och  hans  dotter  Beata  Ulrika; 
Roberg,  landsfiskal;  Rose,  Hans  Ni- 
kolai ;    Rosenfels. 

Samstedt,  Math.;  Savary,  J.  F., 
löjtnant;  Schmidt,  Hans  Anders; 
Schultz,  Joh.  Gottfr.,  notarie  i  Leip- 
zig; Sch^vertz,  sekreterare  i  Altona; 
Segercronska  ögonvattnet ;  Seurgen; 
Sluger,  Sven;  Steinhausen,  Hein- 
rich ;  Svan,  Gustaf  va,  hustru  ;  Sön- 
nergren,  kryddkråmare. 

Tollet,  Karl  Gustaf,  kornett  vid  lif- 
dragonerna;  Tollet,  Gabr.  Joh.,  ser- 
geant; Troberg,  ryttare;  Tömgren, 
hustru  (»finska  doktorinnan»). 

Weili,  fru;  Wennerling,  fru; 
Wennersand,  Maria  Brita,  f.  Wallo- 
nius;  Wickman,  J.  C,  student; 
Winroth,  hustru;  Wänerberg,  Joh.; 

Ziewer  (frän  Finland). 


720 


BIOOBAFISKA   N0TI8SB. 


11.    Svenska  oeh  finska  vetenskapsman,  föpfaltape  m.  m. 


Afzelius,  Johan,  f.  1758,  kemie 
donens  i  Upsala  1777,  kemie  adjunkt 
1780  och  professor  i  kemi  1784,  f 
1837. 

Alopseus,  Magnus  Jakob.  f.  1743, 
matoseos  lektor  i  Borgå  1770,  teologie 
lektor  1785,  domprost  1794,  biskop 
1809,  t  1818. 

Amnell,  Johan,  f.  1718,  professor 
i  grekiska  i  Upsala  1747,  theol.  pi-of. 
1701,  riksdagsman  1765—1706,  prof. 
emeritus  1785,  f  1789. 

Bergman,  Torbern,  f.  1735,  profes- 
sor i  kemi  i  Upsala  1767,  t  1784. 

Berch,  Carl  Reinhold,  f.  1706, 
sekreterare  i  antiqvitets  arkivet  1750, 
kansliråd  1755,  f  1777. 

Biberg,  Nils  Fredrik,  f.  1776,  pro- 
fessor i  praktisk  filosofi  1810,  f  1827. 

von  Bonsdorff,  Pehr  Adolf,  f.  1791, 
docent  i  kemi  i  Abo  1816,  kemie 
adjunkt  1818,  professor  i  kemi  1823, 
t  1839. 

Calonius,  Mathias,  f.  1738,  docens 
i  ekonomi  1764,  professor  i  juridik 
1778,  ledamot  af  högsta  domstolen 
1793—1800,  prokurator  1809,  f  1817. 

Celsius,  Nils  Magnus,  f.  1621, 
prof.  i  matematik  i  Upsala  1668,  f 
1679. 

Ekholm,  Erik,  f.  1716,  notarie  vid 
bokauktionskam  mai*en  i  Stockholm, 
publicist   och   språkforskare,    f    1784. 

Elvius,  Pehr,  f.  1710,  svenska  ve- 
tenskapsakademins sekreterare  1746, 
t  1749. 

Falk,  Johan  Petter,  f.  1733,  pro- 
fessor i  botanik  vid  collegium  medi- 
cum  och  intendent  öfver  apotekare- 
trädgåi-den  i  S:t  Petei-sburg  1765,  f 
1773. 


Fermer,  Bengt,  f.  1724,  astrono- 
misk observatör  i  Upsala,  informator 
för  kronprinsen  Gustaf,  f  1802. 

Flachsenius,  Jakob,  f.  i  Abo  1683, 
log.  et  physices  lektor  i  Vexiö  1714, 
eloqv.  lektor  1719,  andre  teol.  lektor 
1721,  kyrkohei-de  i  Rydaholm  172.^>, 
t  1733. 

Freund,  Marc.,  almanacksutgifvare 
1653—1667,  1669,  1670,  1673  och 
1674,  kallas  omvexlande  astrophilus, 
den  ädla  astrologiska  konstens  mästare, 
miraculorum  Dei  admirator  et  cultor 
(K.  F.  Werner). 

Fuhrman,  Steph.,  almanacksutgif- 
vare 1654,  1656—1678,  1680-1682, 
kejserlig  krönt  poet  och  pastor  i  Lipp- 
stad,  t  1683. 

Gadd,  Pehr  Adrian,  f.  ^1727,  do- 
cent i  naturalhistoria  i  Abo  1749, 
sal petorsjuderidi rektor  1755,  prof.  i 
kemi  1761,  f  1797. 

Haggren,  Lars  Christoffer,  f.  1751, 
lektor  Serenianus  i  Strengnäs  1781, 
eloqu.  lektor  1795,  f  1809. 

Hellant,  Anders,  f.  1717,  auskul- 
tant  i  kommersekollegium  1737,  oko- 
nomiedirektör  i  Lappmarken  1756,  j 
1789. 

Hjelm,  Jonas,  f.  i  Småland  1710. 
matheseos  lektor  i  Vexiö  1744,  erhöll 
1745  hofsekreterare  namn,  -f-  1776. 
Utgaf  almanackor  1744  och  174,5. 

Hjorter,  Olof,  f.  1696,  docent  i 
astronomi  i  Upsala  och  observatör 
1746,  t  1750. 

Holmberg,  Mikael,  f.  1745,  e.  o. 
kemie  professor  i  Abo  1793,  en  tid 
hofapotekare  i  Gatschina,  f  1813. 

Jörlin,  Engelbert,  f.  1733,  docent  i 
naturalhistoria   i    Lund    1769,    rektor 


SVBNSKA   OCH   7INSKA   VBTeNSKAPSMÅN. 


721 


vid    Trivialskolan    i    Göteborg    1784, 
t   1810. 

Kalm,  Pehr,  f.  1716,  docent  i  na- 
tnralhistoria  och  ekonomi  1746,  första 
ekonomie  professor  i  Åbo  1747,  före- 
tog en  resa  till  Amerika  1747 — 1751, 
t   1779. 

Klingenberg,  Carl,  f.  170..,  docent 
i  Lund  1736,  fil.  adjunkt  1745,  sekre- 
terare vid  Upsala  akademi  1747,  f 
1757. 

LfdguSy  Anders  Johan,  f.  1775,  do- 
cent i  grekiska  litteraturen  1796,  filo- 
sofie professor  i  Abo  1805,  teologie  pro- 
fessor 1824,  t  1831. 

Lidbeck,  Erik  Gustaf,  f.  1724,  pro- 
fessor i  naturalliistoria  i  Lund  och 
direktör  öfver  pljintagerna  i  Skåne 
1756,  t  1803. 

Lfidén,  Johan  Henrik,  f.  1741,  ad- 
junkt i  historia  i  Lund  1770—1777, 
tvungen  dertill  af  fortfarande  sjuklig- 
het lefdc  sedermera  som  privatlärd  i 
Norrköping,  f  1793. 

Lfiljeblady  Samuel,  f.  1761,  profes- 
sor Borgs trömianus  (i  praktisk  eko- 
nomi) i  Upsala  1802,  f  1815. 

Lundgren,  Erik,  har  infört  en  sta- 
tistisk uppsats  i  vctensk.  akad.  handl. 
1760. 

Lrunell,  Kristian,  mag.  i  Lund  1745, 
rektor  vid  Kristianstads  skola  1752, 
erhöll  direktörs  namn  med  lika  heder 
och  rang  som  borgmästare,  erhöll  1772 
professors  titel  och  kallas  i  fullmakten 
juris  doktor,  f  1792. 

Malmgrehn,  Simon  (skref  sig  äf ven 
Malmgren),  magister,  extra  kanslist  i 
utrikes  expeditionen,  utgaf  »Läsning 
för  fnintimmer*  1800—1801. 

March,  Casper  Math.,  professor  i 
Grcifswald  1648,  med.  professor  i  Ro- 
stock 1655  och  i  Kiel   1665,    lifmedi- 


kus    hos   kurfursten    af    Brandenburg 
1673. 

Modeer,  Adolf,  f.  1739,  landtmär 
tare  1755 — 1776,  sekreterare  i  patrio- 
tiska sällskapet  1770,  f  1799. 

Nicander,  Henrik,  f.  1744,  astro- 
nomie  docent  i  Upsala  1770,  veten- 
skapsakademins sekreterare  1784,  f 
1812. 

Orrelius,  Magnus,  f.  i  Norrland, 
bokhållare  i  Alingsås,  student  i  Upsala 
på  1740-talet,  flitig  författare  i  ekono- 
miska ämnen  under  medlet  och  mot 
slutet  af  förra  seklet 

Palmberg,  Johan,  efter  i  Abo 
grundlagda  studier  physices  lektor  i 
Strengnäs  1674,  tillika  kyrkoherde 
och  prest  i  Turinge  församling  1688, 
t  169L 

Porthan,  Henrik  Gabriel,  f.  1739, 
eloquentisD  professor  i  Åbo  1777,  kan- 
sliråd 1802,  t  1804. 

Quensel,  Conrad,  f.  1676,  fil.  mag. 
i  Åbo  1694,  universitets  adjunkt  der- 
städes  1702,  matheseos  professor  i 
Lund  1712,  f  1732. 

Rolander,  Daniel,  informator  för 
Linnés  son  1751 — 1754,  föreståndare 
för  botaniska  trädgäi-den  i  Stockholm 
1757 — 1761,  blef  sinnessjuk  och  dog 
i  största  armod  i  Lund  1793. 

Ross,  Wilhelm,  f.  1718,  docent  i 
Åbo  1746,  kapollan  i  Åbo  finska  för- 
samling 1745,  orientalist,  f  pä  väg 
till  Damaskus  under  en  resa  till  Jeru- 
salem 1766. 

Rothman,  Jakob  Gabriel,  f.  1721, 
anatoraie  prosektor  i  Upsala  den  '/^ 
1747.  Emedan  hans  lefnadsöden  äro 
till  en  dol  okända,  må  nämnas,  att  lian 
kort  efter  sin  utnämning  reste  utrikes, 
men  återkom  icke  1751,  oaktadt  fakul- 
tetens påminnelser,  och  erhöll  af  kan- 
sler förlängdt  resetillstånd  till  följande 
år;    då   han   likväl    fortfarande  förblef 

46 


722 


BIOGRAFISKA   NOTISEK. 


borta,  afsattes  han  genom  kanslers- 
brefvet  af  den  '-'Vn  1755  från  sin 
tjensty  vistades  sedan  länge  i  England 
och  gjorde  sig  efter  sin  återkomst  till 
Sverige  omkr.  1760  känd  som  politisk 
skriftställare,  f  1772. 

Salander,  Erik,  »öfvcrcommissarius», 
författare  i  landtbriik  och  nationaleko- 
nomi, ledamot  af  vetenskapsakademin 
1742,  t  1764, 

Salvius,  Lars,  f.  1706,  boktryckare 
och  bokhandlare,  författare  och  utgif- 
vare,  erhöll  assessors  titel,  f  1773. 

Schönberg,  Andei-s,  f.  1737,  riks- 
historiegraf  1761  och  riksheraldiker 
1773,  t  1811. 

Solander,  Daniel,  f.  1735  i  Piteå, 
bibliotekarie  vid  British  museum  1771, 

t  1782. 

Spole,  Anders,  f.  1630,  niatheseos 
professor  i  Lund  1667-1676  och  i 
Upsala  1679,  f  1699. 

Stagnell,  Johan,  f.  1711,  mag.  i 
Lund  1741,  eloqv.  loktor  i  Kalmar 
1756  och  lin  g  v.  oriental,  lektor  1771, 
erhöll  1779  på  begäran  ständig  tjen st- 
ledighet,  t  1795. 

Stechau,  Johan  Adolf,  iippgifves 
vara  född  1746,  blef  amanuens  i  ant. 
colleg.  1770,  hans  dödsår  är  icke  med 
säkerhet  kändt.     Öfversättare. 

Stecksenius,  Jakob,  f.  1725,  mag. 
i  Upsala  1752,  skoli-ektor  i  Umeå,  f 
1779. 

Swartz,  Olof,  f.  1760,  mecL  d:r  i 
Upsala  1785,  bereste  i  vetenskapligt 
syfte  norra  Amerika  och  Vestindien 
1783 — 1786,  professor  i  Bergianska 
trädgården  1791  och  intendent  vid 
vetenskapsakademin  1807,  tillika  bota- 
nices  och  historisö  naturalis  professor 
vid  Karolinska  institutet  1813,  svenska 
vetenskapsakademins  sekreterare  1811 
—1818,  t  1818. 


Tammelin,  I^ars,  f.  1669  i  Aba 
lektor  vid  Åbo  skola  1695,  matheseos 
professor  1698 — 1717,  biskop  i  Åbo 
1728,  t  1733. 

Thorild,  Thomas,  f.  1759,  littera- 
turkritiker, filosof,  professor  och  bib- 
lio  ekarie  i  Greifswald  1795,  f  ISOS. 

Thuronius,  Anders,  f.  1632,   pro- 

fessor  i  logik  och  metafysik  i  Abo 
1656  och  derjämte  äfven  i  fysik  166<X 
t   1665. 

Triewald,  Mårten,  f.  1691,  meka- 
niker, en  af  svenska  vetenskapsakade- 
mins stiftare  1739,  f  1747. 

Trozelius,  Claes  Blechert,  f.  1719, 
professor  i  ekonomi  vid  universitetet 
i  Lund  1758—1786,  f  1794. 

Tuvén,  Erik,  vice  aktuarie  i  coUe- 
gium  medicum,  började  1754  hålla 
offentliga  föreläsningar  i  naturalhistoha 
i  Stockholm  och  anställa  botaniska 
exkursioner,  botanices  demonstrator 
1761,  t  1766. 

Wargentin,  Petter  Wilhelm,  f.  1717, 
astronomie  docent  i  Upsala  1746, 
vetenskapsakademins  sekreterare  1749, 
t  1783. 

Westerdahl,  Frans,  f.  1734,  stu- 
dent i  Upsala  1751,  filos.  mag.  1761. 
räntmästare  vid  Upsala  akademi  1775, 

t  1797. 

WUcke,  Johan  Carl,  f.  1732,  Th«- 
misk  lektor  i  Stockholm  1759,  veten- 
skapsakademins sekreterare  1784,  y 
1796. 

Voigt,  Johan  Heinrich,  t  1613  i 
Rudolstadt,  skollärare  i  Stade  1650, 
almanacksutgifvare  1667—1672,  1674 
— 1700,  kongl.  svensk  matematiker, 
t  1691. 

ödman,  Samuel  Lorenz,  f.  175*J, 
theologia)  professor  i  Upsab  1799, 
t  1829. 


UTLÄND8KA    VBTBN^<KA^SMÄN.    lAkARK    M.    M 


723 


12.    Utländska  vetenskapsmän,  läkare,  författare  m.  m. 


Abildgaard,  Petter  Christian,  f. 
1740,  stiftare  och  föreståndare  för  en 
veterinärskola  invid  Köpenhamn  1773, 
t   1801. 

Alibert,  Jean  Louis,  f.  1766,  läkai^ 
vid  S:t  Louis'  sjukhus  i  Paris  1803, 
lifmcdikus  1818  och  prof.  i  medicin- 
ska fakulteten  1821,  f  1837. 

Archer,  Edvard,  f.  1718,  med.  d:r 
i  Ijeyden  1746,  läkare  vid  »Sraall-pox 
hospitalet  i  London,  verksam  för 
koppympningens  spridande  inom  de 
fattigare  klassenia,  f  1789. 

Ameman,  Justus,  f.  1763,  med. 
professor  i  Göttingen  1787—1803, 
senare  läkare  i  Hamburg,  f  1806. 

Astruc,  Jean,  f.  1684,  med.  profes- 
sor i  Paris  1731,  t  1766. 

Bång,  Fredrik  Ludvig,  f.  1747, 
öfverläkare  vid  k.  Fredrikshospitalet  i 
Köi)enhamn  1775 — 1780,  med.  pro- 
fessor 1800,  t  1820. 

Banks,  Josef,  f.  1743,  naturforskare, 
deltog  jämte  svenska  botanisten  Se- 
lander i  Cooks  första  verldsomseg- 
ling  1768—1771,  f  1820. 

Barthez,  Paul  Josef,  f.  1734,  med. 
professor  i  Montpellier  1761 — 1778, 
ånyo  professor  derstädes  1801,  »guver- 
nementsmedikus»  1802—1805,  f  1806. 

Begue  de  Presle,  Achilles  Guil- 
laume  de,  med.  d:r  i  Paris  1760,  för- 
fattare till  särskilda  populära  veten- 
skapliga arbeten,  f  1807. 

Be3mon,  Elias,  tysk  läkare  i  Mer- 
gentheim,  lefde  under  senare  hälften 
af  17:de  seklet. 

Boerhaave,  Herman,  f.  1668,  med. 
professor  i  Leyden  1701,  f  1738. 


Bouiigelat,  Claude,  f.  1712,  inrät- 
tade veterinärskolan  i  Lyon  1762,  den 
första  i  Europa,  f  1779. 

Brown,  John,  f.  1735  eller  1736, 
studerade  i  Edinburg  och  blef  doktor 
i  S:t  Andrews  1779,  stiftare  af  det 
s.  k.  Bro wn ska  eller  excitabilitets 
systemet,  f  i  London  1788. 

Buchan,  William,  f.  1729,  läkare  i 
Edinburg,  f  1805. 

Buchholz,  Wilhelm  Henrik  Seba- 
stian, tysk  läkare,  f.  1734,  skref  rätts- 
medicinska, farmaceutiska  och  kemiska 
skrifter,  f  i  Weimar  1798. 

Cadogan,  William,  f.  1711,  praktisk 
läkare  i  London  omkr.  1750,  f  1797. 

Cartheuser,  Johan  Fredrik,  f.  1704, 
professor  i  Frankfurt  an  der  Öder  i 
medicin,  botanik  och  farmakologi,  f 
1777. 

Casaubonus,  Isak,  f.  i  Geneve 
1559,  lärd  kritiker  af  klassisk  littera- 
tur, f  i  London  1614. 

Celsus,  Aulus  Comelius,  romersk 
författare  under  Tiberii  tid,  har  efter- 
lemnat  en  medicinsk  encyclopedi. 

Chais,  P.,  f.  i  Geneve  1701,  refor- 
mert prest,  utgaf  »Discours  apologetique 
sur  rinoculation  de  la  petite  verole», 
Haag  1754,  f  1785. 

Chrestien,  Jean  André,  f.  1758, 
gjorde  sig  känd  som  befordrare  af 
vaccinationen  i  Frankrike  och  genom 
användningen  af  guldpreparater  i  syfi- 
listerapin,  f  1840. 

Condamine,  Christ.  Mar.  de  la,  f. 
1701,  skref  1754  en  anmärkningsvärd 
uppsats  öfver  smittkoppympningen, 
t  1774. 


724 


BIOGRAFISKA    NOTISER. 


Cook,  James,  f.  1728,  verldsom- 
seglare  1768—1771  och  1772—1775, 
t  1779. 

Dimsdale,  Thomas,  f.  1712,  läkare 
i  London  1734,  hans  första  arbete  bär 
titeln:  »The  present  method  of  inocu- 
lating  for  the  smallpox»  London  1766, 
t  1800. 

Doxneier,  William,  f.  i  Hannover 
omkr.  1763,  med.  d:r  i  Göttingen 
1784,  »Licentiate  of  the  College  of 
Physicians»  1809,  läkare  hos  hertigen 
af  Sussex,  f  1815. 

Drelincourt,  Carl,  f.  1633,  med. 
professor  i  Leyden  1668,  f  1697. 

Dubois,  P.  Violette,  chinirgien  de 
Paris,  medicinsk  författare  på  1730- 
talet. 

Dumas,  Carl  Ludvig,  f.  1765,  pro- 
fessor i  f^rsiologi  i  Montpellier  1795, 
t  1813. 

Eenhom  von  Geiss,  Antonius, 
tysk  astronom  och  utgifvare  af  alma- 
nackor 1674—1676,  1678  för  Sverige. 

Erxleben,  Johan  Christian  Polycar- 
pus,  f.  1744,  författare  i  veterinär- 
medicin, t  1777. 

Fages,  Josef,  f.  1764,  öfverkirurg 
och  klinisk  lärare  vid  sjukhuset  Hotel 
Dieu  i  Montpellier,  f  1824. 

Fajre,  Georges  de  la,  f.  1699,  mili- 
tärkirurg, demonstrator  i  kirurgiska 
operationer  i  Paris  1742,  f  1781.  Af 
hans  »Principes  de  Chirurgie»  utkom 
första  upplagan  1739  och  derefter  i 
en  mängd  upplagor  samt  öfversattes 
till  tyska,  italienska,  spanska  och  sven- 
ska språken. 

Ferrein,  Antoine,  f.  1692,  prof.  i 
medicin  och  kirurgi  i  Paris  1742, f  1769. 

Fothergill,  John,  f.  1712,  praktisk 
läkare  i  London,  f  1780. 

Francke»  August  Herman,  f.  1663, 
oleotgie  professor  i  Halle  1698,   barn- 


husets   i    Halle    och   dermed  förenade 
anstalters  grundläggare,  f  1737. 

Fried,  Johan  Jakob,  f.  1689,  lärare 
i  barnmorskekonsten  i  Strassburg 
1728,  t  1769. 

Galeazzi,  Dom.  Mar.  Gusmaii,  lä- 
kare i  Bologna,  lefde  1686 — 1775. 

Gäll,  Frans  Josef,  f.  1753,  frenolo- 
gins grundläggare,  sedan  1807  bosatt 
i  Paris,  f  1828. 

Garbo,  Peder  Severin,  f.  1711  i 
Veirum  och  Vibe  stift  (Danmark),  vice 
borgmästare  i  Bergen  1745 — 1751, 
med.  d:r  i  Halle  och  Anhalt-Bem- 
burgskt  hofråd,  död  som  praktiserande 
läkare  i  Köpenhamn  1771. 

Gatti,  Angelo,  med.  professor  i  I^sa^ 
flyttade  till  Paris  1761  och  befordrade 
smittkoppympningen  i  Frankrike. 

Georgi,  Johan  Gottlieb,  f.  1729,  ke- 
mist, medlem  af  k.  ryska  vet.  akad.. 
t  i  S:t  Petersburg  1802. 

Gorter,  David  de,  f.  1717,  professor 
i  medicin  och  botanik  i  Harderwijk 
1746—1754,  t  1783. 

Gorcy,  Pierre  Christophe,  t  175S, 
militärläkare  under  Napoleons  krig. 
slutligen  professor  vid  militärunder- 
visningssjukhuset  i  Metz,  f  1826, 
Hans  apparat  till  drunknades  räddning 
finnes  beskrifven  i  Journal  gen.  de  me- 
dicine 1789. 

Gruner,  Chr.  Gottfr.,  f.  1744,  med. 
professor  i  Jena,  f  1815. 

Guglielmini,  Giuseppe  Ferdinand»», 
f.  1698,  professor  i  fysiologi  i  Bologna. 
t  1773. 

Gu3^on  de  Morveau,  Louis  Ber- 
nard, f.  1737,  professor  i  kemi  i  Dij^^n 
1774—1787  och  vid  Ecole  polytech- 
nique  i  Paris  1794—1805,  f  181«. 

von  Haen,  Anton,  f.  1704,  pro- 
fessor i  medicinsk  klinik  i  Wien,  ^ 
1776. 


UTLÄNDSKA    VBTENSKAPSUÄN,    LÄKAUE,   M.    M 


725 


Haken,  Johan  Karl,  f.  1756  i  Stral- 
sund,  med.  och  kir.  d:r  i  Göttingen 
1781,  assessor  i  coUeg.  med.  i  Greifs- 
wald  1790,  erhöll  lifmedici  namn  och 
värdighet  1799,  provinsialläkare  i  Pom- 
mern och  Rågen  1807,  adlad  1815, 
f  s.  å. 

Hales,  Stephan,  f.  1677,  växtfysio- 
log,  pastor  i  Teddington  vid  Twicken- 
ham  piiddlesex)  1710,  f  1761. 

von  Haller,  Albrecht,  f.  1708,  pro- 
fessor i  anatomi,  kirurgi  och  botanik  i 
Göttingen  1736 — 1753,  sedermera  bo- 
satt i  sin  födelsestad  Bern,  f  1777. 

Hawkins,  Ca&sar,  kirurg  vid  S:t 
Georges  hospital  i  London  1735 — 
1774. 

Hebenstreit,  Johan  Ernst,  f.  1703, 
med.  professor  i  Leipzig,  f  1757. 

Hecker,  August  Fredrik,  f.  1763, 
med.  professor  i  Berlin  1805,  f  1811. 

Heistcr,  Elias  Fredrik,  f.  1715, 
med.  doktor  1738,  f  1740. 

Heistcr,  Lorenz,  f.  1683,  professor 
i  kirurgi  i  Helmstädt  1720  och  dess- 
utom prof.  i  botanik  derstädes  1730, 
t   1758. 

Henke,  Adolf  Kristian  Henrik,  f. 
1775;  med.  professor  i  Erlangen  1805, 
prof.  i  patologi  och  rättsmedicin  samt 
direktor  för  den  kliniska  inrättningen 
derstädes  1806,  f  1843. 

Henning,  Fredrik,  f.  1767,  assessor 
i  kollegium  i  Greifswald,  f  omkr. 
1840. 

Hensler,  Philip  Gabriel,  f.  1733, 
fysikus  i  Al  tona  och  Pinneberg  1709, 
professor  i  Kiel  1789,  f  1805. 

Herholdt,  Johan  Daniel,  f.  1764, 
med.  professor  i  Köpenhamn  1805, 
t  1836. 

Hippocrates,  den  grekiska  läke- 
konstens berömde  författare,  död  sanno- 
likt 377. 


Hufeland,  Wilhelm,  f.  1762,  direk- 
tor för  collegium  medioo-chirurgicum 
i  Berlin  1800  och  professor  i  Berlin 
1810,  t  1836. 

Jenner,  Edvard,  f.  1749,  läkare  i 
Berkeley  (Gloucestershire),  verkställde 
den  första  vaccinationen  ^Vs  1796, 
t  1823. 

Kletten,  Georg  Enist,  f.  i  Wien 
1759,  gjorde  fältläkaretjenst  i  Finland 
1789—1790,  med.  professor  i  Greifs- 
wald 1794  och  i  Wittenberg  1805, 
sedan  i  Halle,  tog  afsked  1816,  f 
1827. 

Krammer,  Johan  Georg,  ungersk 
läkare,  fysikus  i  Temesvar,  författare 
af  militärmedicinska  arbeten,    f  1742. 

Lafosse,  Jean,  f.  1742,  med.  d:r  i 
Montpellier  1764,  medicinsk  författare, 
t  1775. 

Lapeyronie,  Fran(,'oi8  de,  f.  1678, 
grundläggare  af  »Academie  royale  de 
chirurgie»  1731,  Ludvig  XV:s  lifkirurg, 
t  1747. 

Lefebure  de  Villebrune,  Jean 
Baptiste,  f.  1732,  med.  doktor,  känd 
för  sin  språkkunskap,  en  tid  bibliote- 
karie, vid  nationalbiblioteket  i  Paris, 
sist  professor  i  Angouleme,  f  der- 
städes 1809. 

von  Lieibnitz,  Gottfried  Wilhelm, 
f.  1646,  lärd  och  statsman,  bibliote- 
karie i  Hannover,  f  1716. 

Levison,  Georg,  f.  i  Berlin,  inrät- 
tade i  London  en  klinik  för  fattige 
sjuke  och  senare  en  likartad  anstalt 
under  sin  vistelse  i  Hamburg,  läkare 
vid  svenska  ambassaden  i  Hamburg, 
t  1797. 

Levret,  André,  f.  a  1703,  professor  i 
barnförlossningskonstj^ Paris,  f  1780. 

Lind,  James,  f.  1736,  läkare  vid 
engelska  marinen,  senare  i  Windsor, 
f  1794.  Hans  arbeto^7»A  treatise  on 
the    scuriy»    utkom  i  Edinburg  1752. 


726 


BIOORAPISKA    NOTISER. 


Lobstein,  Johan  Fredrik,  f.  1736, 
anatomie  och  kirurgie  professor  i 
Strassbnrg  1778,  f  1784. 

Loder,  Justus  Christian,  f.  1753, 
professor  i  anatomi,  kirurgi  och  barn- 
föriossningskonst  i  Jcna  1778,  i  Halle 
1803,  sjukhusdirektor  i  Moskwa  1813 
— 1817  och  föreläste  anatomi  derstä- 
des,  t  1832. 

Louis,  Antoine,  f.  1723,  »Maitre  en 
chinirgie»  1749,  föreläste  under  40  år 
fysiologi  i  Paris,  kirurg  vid  Charitén 
1757  och  vid  Rhenarraéen  1700,  stän- 
dig sekreterare  i  Acad.  royale  de  chi- 
nirgie 1764—1792,  t  1792. 

LiOwitz,  Johan  Tobias,  f.  1759, 
direktor  för  k.  hofapoteket  i  St.  Pe- 
tersburg, f  1804. 

Ludvig,  Daniel,  f.  1625,  stads-  och 
kretsfysikus  i  Gotha  1662,  lifraedikus 
1666,"^  t  1Ö80.  Hans  arbete  »Tractät- 
lein  von  Feldkrankheiten»,  utkom  i 
Gotha  1664. 

Magirus,  Johan,  med.  d:r,  professor 
i  fysik  i  Marburg,  författade  länge 
begagnade  läroböcker  i  fysiologi  och 
medicin,  f  1596. 

Mathias,  Andreas,  lif-  och  hofkirurg 
hos  drottningen  af  England,  läkare 
vid  Westminster  Lying  Hospital  m.  m. 
Skref  »Use  of  Mercury»  1810,  8:o. 

Meckel,  Johan  Fredrik,  f.  1714, 
professor  i  anatomi,  barn  förlossnings- 
konst och  botanik  i  Berlin  1751,  f  1774. 

Menadie,  Johan  Petter,  promoverad 
medicine  doktor  af  medicinska  fakul- 
teten i  Greifswald  1774. 

Menuret  de  Chambaud,  Jean 
Jacques,  f.  1733,  uied.  d:r  i  Montpol- 
lier  1758,  hofläkare  hos  Ludvig  XVI, 
medicinsk  författare  under  åi-en  1768 
—1810,  t  1815  i  Paris. 

Metzger,  Johan  Daniel,  f.  1739, 
professor  i  medicin  i  Königsberg  1777, 
författare  i  rättsmedicin,  f  1805. 


Montesquieu,  Charles,  f.  1689, 
filosof,  rättslärare,  f  1755. 

Murray,  Johan  Anders,  f.  1740  i 
Stockholm,  med.  professor  och  direktor 
för  botaniska  trädgården  i  Gottingen 
1769,  t  1797. 

Oeder,  Georg  Christian,  f.  172S, 
med.  d:r  i  Göttingen  1749,  kallad 
1752  att  anlägga  botanisk  trädgård  i 
Köpenhamn  och  blef  dess  direktor,  an- 
vändes mycket  i  nationalekonomiska 
ärenden,  f  1791. 

Paletta,  Giovanni  Battista,  f.  1747, 
anatom  och  kirui-g  i  Milano,    +  1832. 

Petit,  Antoine,  f.  1718,  föreläste 
anatomi,  kiinirgi,  medicin  och  bamfur- 
lossningskonst  i  Paris  1746 — 17  TU, 
t  1794. 

von  Plenck,  Joseph  Jakob,  f.  1738, 
först  professor  i  Ofen,  sedan  prof.  i 
kemi  och  botanik  vid  raediko-kirurgiska 
Josefs  akademin  i  Wien,  flitig  medi- 
cinsk skriftställare,  f  1807. 

Paracelsus  ab  Hohenheim,  Theo- 
phrastus  Bombastus,  f.  1491.  var  en 
tid  stadsläkare  i  Basel,  uppträdde  som 
reformator  af  medicinska  vetenskapen 
och  införde  begagnandet  af  en  mängd 
kemiska  läkemedel,  f  1541. 

Ploucquet»  Wilhelm  Gottfrie<i,  t 
1744,  med.  d:r  i  TUbingen  1766,  me- 
dicine professor  derstädes  1782,  me- 
dicinsk bibliograf  och  införde  1782  i 
rättsmedicinen  det  efter  honom  be- 
nämnda lungprofvet.  f  1814, 

Portal,  Paul,  accoucheur  i  Mont- 
pellier,  f  1703. 

Pringle,  John,  f.  1707,  benmid 
engelsk  fältläkare  och  författare  i  mili- 
tärhygien, t  1782. 

Rafn,  Kari  Gottlieb,  f.  1769,  pnv 
fessor    i     Köpenhamn,     botaniker,    -^ 

1808. 


UTLÅND8KA    VETENSKAPSMÄN,    LÄKARE    M.    M. 


727 


Rehfeld,  Carl  Fredrik,  f.  1735, 
professor  i  medicin  i  Greifswald,  ord- 
ISrande  i  dervarande  »coUegium  sani- 
atis»,  t  1794. 

Ross,    David,    med.    d:r    i    Rheims 
L726,  läkare  vid  S:t  George'8  Hospital 
London  1733,  f   1757  eller  i  början 
if  1758. 

Rudolphi,  Karl  Asmund,  f.  1771  i 
Stockholm,  professor  vid  veterinär- 
nstitiitet  i  Greifswald  1801,  medicine 
>rofessor  derstädes  1808—1810,  prof. 
anatomi  och  direktor  för  anatomiska 
nstitntet  i  Berlin  1810,  f  1832. 

Sandifoit,  Edvai-d,  f.  1742,  profes- 
.or  i  anatomi  och  kirurgi  i  Ijoyden 
.771—1813,  t  1814. 

Sauvages,  Fran(,ois  Boissier,  f. 
70G,  lärare  vid  medicinska  fakulteten 
Montpellier  1734  och  i  botanik  1740, 

>rofe8sor  1751,    nosologisk  systemati- 

:cr,  t  1767. 

Scaliger,  Josef  Justus,  f.  1540,  be- 
5md  filolog,  studerade  äfven  anatomi 
ch  botanik,  f  i  Ijcyden  1609. 

Senac,  Johan  Baptiste,  f.  1693, 
iudvig  XV:8  lifmedikus,  f  1770. 

Shaiv,  Petter,  läkare  vid  engelska 
of  vet,  skref  kemiska  och  medicinska 
rbeten,  f  1763. 

Smellie,  William,  berömd  accou- 
heiir  i  London  och  gaf  derstädes 
bstetricisk  undervisning,  f  1763. 

Stahl,  Oeorg  Ernst,  f.  1660,  med. 
rofessor  i  Halle  1694,  lifmedikus  hos 
3nungen  af  Preusen,  den  aniraistiska 
colans  grundläggare,  f  1734. 

von  Störck,  Anton,   f.  1731,  medi- 

nska  fakultetens  i  Wien  pra3ses  och 

irektor    1771,    författare  i    farmako- 
yrnamik,  f  1803. 

Sutherland,  Alexander,  läkare  i 
ondon,  medicinsk  författare  pä  1750- 
5h  17  60- talen. 


Sutton,  Robert,  engelsk  fältskär, 
införde  koppympningsmetoden  medels 
lancette  i  stället  för  de  dittills  vanliga 
vesicatorierna,  +  1788. 

Sutton,  Samuel,  engelsk  fysiker, 
inföixle  1740  en  metod  att  ventilera 
fartyg  medelst  rör,  kommunicerande 
med  eldstäderna. 

von  Swieten,  Gerard,  f.  1700, 
Maria  Theresias  lifmedikus  1745, 
inspektor  öfver  medicinska  undervis- 
ningen i  Österrike,  f  1772. 

Thiery,  Franvois,  med.  d:r  i  Paris 
omkr.  1740,  medicinsk  författare,  död 
mot  slutet  af  seklet. 

Timoni,  Emanuel,  grekisk  läkare, 
gaf  i  ett  till  d:r  Woodward  of- 
fenth*ggjordt  bref  från  Konstantino- 
pel, dateradt  i  december  1713,  en 
noggrann  beskrifning  på  den  i  Kau- 
kasusländerna  sedan  äldre  tider  bnik- 
liga  metoden  att  ympa  koppor  medels 
inskärning  i  huden  med  i  koppgift 
doppade  nålar. 

Tissot,  Simon  André,  f.  1728,  lä- 
kare i  Ijausanne,  med.  professor  i  Pa- 
ris 1780—1783,  t  1797. 

de  Toumefort,  Josef  Pitton,  f. 
1656,  professor  i  botanik  i  Paris  1683, 
t  1708. 

Wattson,  William,  f.  1715,  ur- 
sprungligen apotekare,  sysselsatte  sig 
med  botanik  och  elektricitetslära,  seder- 
mera läkare  vid  hittebarnshuset  i  Lon- 
don 1762,  t  1787.  Det  i  andra  ban- 
det s.  401  antydda  arbetets  titel  var 
»Account  of  a  series  of  experiments 
instituted  with  a  view  of  ascertainiug 
the  most  succesful  method  of  inocula- 
ting  the  Smallpox»,  London  1768. 

Ventura,  Giacomo,  abbo,  matemati- 
ker och  mekaniker  vid  arsenalen  i 
Venedig,  f  1775. 


728 


BIOGRAFISKA   NOTISBR. 


Wcstphal,  Andreas,  f.  1720,  med. 
professor    i    Greifswald    1743 — 1777, 

t  1787. 

Vicq  d'  Azyr,  Felix,  f.  1748,  ana- 
tom,  ständig  sekreterare  i  »Société 
royale  de  medicine»  och  känd  för  sina 
»Eloges^  t  1794. 

Willdenow,  Karl  Ludvig,  f.  1765, 
professor  i  Berlin,  botaniker,    f  1812. 

Winsloew,  Fredrik  Kristian,  f.  1752, 
öfverkinirg  vid  Fredriks  hospital  i  Kö- 
penhamn 1781 — 1795,  professor  vid 
kirurgiska  akademin  1785  —  1811.  f 
1811. 

Vitet,  Louis,  f.  1736,  läkare  i  Lyon, 
skref  ett  HtCm-Q  arbete  i  veterinär  me- 
dicin, t  ^Ö<>9- 

Vogel,  Rudolf  Augustin,  f.  1724, 
med.  professor  i  Göttingen  1753,  f 
1774. 

Voltaire,  Franr^^ois  Marie  Arouet  de, 
f.  1694,  t  1778.  Sjuttonhundratalets 
mest  inflytelserika  skriftställare. 


Wortley — Montague,  Äfcuy,  en- 
gelska gesandtens  i  Konstantinopel  fra, 
lät  derstädes  i  början  af  18:de  seklet 
med  framgång  koppympa  sin  son  ocii 
sedermera  efter  sin  återkomst  till  Eng- 
land sin  dotter  under  en  i  London 
1727  härjande  svår  koppfarsot. 


L*Aubry,  Jacques  Ambroiso; 
de;  Becker,  Uf^nrik  Valentin; 
naloli;  Bämstein,  Henrik;  De 
Gruiani;  Drosten,  Joh.  H. ;  Duke, 
Valentin;  d'£spine;  Ettennan,  Is- 
rael; GauUard;  GufFer,  Joh.;  Hen- 
kel;  Jönsson,  Alexander;  Kopp,  Chr. 
E.;  Lorg;  Maler,  Fr.  W.;  Mar- 
quardt;  Masson;  Mathisen;  Me- 
sånger;  Midleton;  Pardan;  Poppe, 
J.  H.  M.;  Rhades,  J.;  Spangenbeig, 
A.  G.;  Stenken;  Weber,  Joh.  Carl; 
Wilkenson,  Johan;  Wynantz. 


13.    Ppestmån. 


Backman,  Daniel,  f.  1732,  filos, 
mag.  1754.  pastor  i  Finström  17G3, 
teol.  doktor  1779,  f  1784. 

Bselter,  Sven,  f.  1713,  e.  o.  hof- 
predikant  1744,  kyrkohenle  i  Sköfde 
174G,  domprost  i  Vexiö  1750,  f  17G0. 

Benzelius,  Erik  d.  y.,  f.  1G75, 
bibliotckario  i  Upsala  1702,  teol.  pro- 
fessor 1723,  biskop  i  Göteborg  172G 
och  i  Linköping  1731,  erkebiskop 
1742,  t  1743. 

Bergendal,  Jonas,  f.  1773,  kommi- 
nister i  Lungsund  (Kroppa  pastorat) 
1809,  kyrkoheixle  i  Ölme  socken  1828, 
t  1835. 


Beronius,  Magnus  Olai,  f.  1092, 
teol.  adjunkt  i  Upsala  1727,  teol.  pn>- 
fessor  1737,  biskop  i  Kalmar  174."k 
orkebiskop  17G4,  f  1"75. 

Björklöf,  Simon,  f.  1772,  predikant 

i  Rautio  kapell,  f  1815. 

Brandstén,  G.  M.,  prest,  men  under- 
gick examen  i  kinu^gi. 

Breding,  Jonas,  f.  1725,  e.  o.  oska- 
dronspredikant  vid  lif regementet  »x^h 
bivistade  kriget  i  Pommern,  v.  pastor 
i  Synnerby  (Skara  stift)  1703,  kyrko- 
hei-de  i  Söderköping  och  Skonlienra 
17G5,  t  1784. 


prbstmAn. 


729 


Cajanus»  Abraham,  f.  1777,  pastor 
i  Sodankylfi  1808  och  i  Ostenuark 
1811,  med.  doktor  1817,  f  1828. 

Cajanus,  Gustaf  Johannes,  f.  1731, 
Bockneadjunkt  1  Toholampi  1755  och 
i  Lochteä  1766,  kapellan  i  Toholampi 
1775,  t  1785. 

Chydenius,  Anders,  f.  1729,  ka- 
pellan  i  Nedervetil  1753,  pastor  i 
Oamlakarleby  1770,  bekant  ekonomisk 
författare,  f  1803. 

Chydenius,  Jakob,  f.  1703,  kapel- 
lan  i  Sotkamo  1727,  pastor  i  Kuusamo 
1734  och  i  Oamlakarleby  1746,  f 
1766. 

Cumenius,  Erik  Johan,  f.  1781, 
prestvigd  1806,  med.  doktor  1817, 
kyrkoherde  i  Nystad  och  Nykyrka 
pastorat  1834,  f  1853. 

Degerman,  Anders,  f.  1672^  rektor 
vid  skolan  i  Åbo  1721,  pastor  i  Pe- 
dersöre  1729,  t  1752. 

Drysén»  Petter  Samuel,  f.  1760, 
hofpredikant  1787,  kyrkoherde  i  Adolf 
Fredriks  föi-samling  1788,  pastor  pri- 
marius  vid  Storkyrkan  1812,  f  1818. 

Ericius,  Johannes,  sockneadjunkt  i 
S:t  Marie  1691,  regementsprest  1694, 
pastor  i  Birkala  1702,  f  1704. 

Fabrell,  Johan,  kapellan  i  Luvia 
1733  och  i  Töfsala  1742,  f  1774. 

Forslin,  Mikael,  f.  1745,  kapellans- 
adjunkt  i  Lochteä  1773,  kapellan  i 
Evijärvi  1783,  f  1804. 

Forssenius,  Anders  Henrik,  f. 
1706,  logices  och  metaphysices  lek- 
tor i  Skara  1747,  förste  teol.  lektor 
och  pastor  i  Götene  1757,  biskop 
1767,  t  1788. 

Portelms,  Johannes,  f.  1662,  mag. 
i  Åbo  1688,  kyrkoheide  i  Arboga  1698, 
t  1707. 


Frostenis,  Jakob,  f.  1764,  kapellan 
i  Euhmoniemi  1793  och  i  Piilkkila 
1805,  t  1821. 

Gallenius,  Zachris,  f.  1763,  predi- 
kant i  Kaskö  1798,  sockneadjunkt  i 
Larsmo  1807  och  i  Solf  1811,  f  1826. 

Ganander,  Christfrid,  f.  1741,  ma- 
gister 1766,  kapellan  i  Frantsila  1775, 
t  1790. 

Grevillius,  Carl  Johan,  f.  i  Helsing- 
fors 1777,  fil.  mag.  i  Åbo  1798,  rege- 
mentspastor vid  Adlercreutzska 
regementet  1808,  krigsfånge  till  Ryss- 
land s.  å.,  kyrkoherde  i  Kalf  (Göte- 
borgs stift)  1811,  t  1838. 

Grunnenis,  Johan,  f.  1715,  pastor 
i  Hammarland  1750,  erhöll  Of verhofpre- 
dikants  namn  1762,  riksdagsman  1762, 
1765  och  1769,  f  1787. 

Göransson,  Johan,  f.  1712,  magi- 
ster 1745,  kyrkoherde  i  Oilberga  (Karl- 
stads stift)  1754,  t  1769.  Arkeolo- 
gisk och  historisk  skriftställare. 

Hallström,  Sven,  kyrkoherde  i  ösmo 
1741,  t  1773. 

Hedren,  Johan  Jakob,  f.  1775, 
oecon.  practic.  adjunkt  i  Upsala  1802, 
hofpredikant  1807,  kyrkoherde  i  S:t  Ja- 
kobs och  Johannes  församlingar  1810, 
biskop  i  Earlstad  1829  och  i  Linkö- 
ping 1833,  t  1861. 

Hellstenius,  Anders,  f.  1741,  mag. 
1767,  kyrkoherde  i  Tunhems  pastorat 
1782,  t  1793. 

Hjortberg,  Gustaf  Fredrik,  f.  1724, 
kyrkoherde  i  Valda  (Göteborgs  stift) 
1754,  t  1776.  FUtig  författare  i  eko- 
nomiska och  naturhistoriska  ämnen. 

Hjorth,  David,  f.  1713,  erhöll  Hul- 
terstads  pastorat  1746.  kyrkoherde  i 
Thorsås  1760,  f  1767. 

Holmbom,  Petrus  N.,  f.  1705, 
mag.  1737,  piest  och  missionär  i  Lapp- 
marken 1741,   lektor  i  matematik  vid 

46* 


780 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


gymnasiuTn  i  Hernösand  1743,  teologie 
lektor  1752.  kyrkoherde  i  Själevad 
(Hemösands  stift)  1763,  f  8.  å. 

Juslenius,  Daniel,  f.  1676,  magister 
i  Åbo  1703,  professor  i  orientaliska 
språk  1712,  teologie  professor  1727, 
biskop  i  Borgå  1734  och  i  Skara  1744, 
t  1752. 

Kalsenius,  Anders,  f.  1688,  pastor 
vid  Dalregementet  1716,  e.  o.  hof pre- 
dikant 1720,  öfverhofpredikant  1728, 
pastor  primarius  1730,  biskop  i  Ve- 
sterås  1733,  f  1750. 

Kjörning,  Olof,  f.  1704,  kommini- 
ster vid  franska  församlingen  i  Stock- 
holm 1732,  pastor  derstådes  1737, 
kyrkoherde  i  S:t  Jakobs  och  Johannis 
församlingar  i  Stockholm  1742,  super- 
intendent i  Hernösand  1746,  biskop 
1772,  t  1778. 

Lang,  Lars  Erik,  f.  1711,  mag. 
1737,  rektor  scholae  i  S:t  Clara  1746, 
regementspastor  vid  k.  lifgardesrege- 
mentet  i  Stockholm  1749,  kyrkoherde 
i  Luleå  1758,  f  1772. 

Leinberg,  Gustaf  Adolf,  f.  1778, 
student  1797,  prestvigd  1805,  sockne- 
adjunkt i  Willnäs  1808,  f  1811. 

Lemberg,  Carl  Henrik,  f.  1746, 
kapellan  i  Korpo  1788,  f  1809. 

Lidiin,  Olof,  f.  1778,  prestvigd 
1805,  med.  d:r  i  Upsala  1809,  e.  o. 
hof  predikant  1812,  kir.  mag.  1813, 
tjenstgjorde  vid  hofvet  som  predikant, 
t  1816. 

Lindh,  Daniel,  f.  1796,  lektor  i 
filosofi  och  naturalhistoria  vid  Borgå 
gymnasium  1827,  medicine  doktor 
1832,  domprost  1852,  f  1876. 

Lithzenius,  Johan,  f.  1708.  mag. 
1737,  lektor  i  grekiska  vid  Linköpings 
gymnasium  1747,  kyrkoherde  i  Lofta 
och  Loftahammar  1755,  f  1766. 


Lixander,  Olof,  f.  1767,  v.  pastor 
i  lÄrbro  (Gottland)  1811—1813,  k. 
hof  predikant  1816,  kyrkoherde  i  Öst^- 
garn  1820,  i  Vall  1831,  f  1833. 

Manquer,  Jakob,  kyrkoherde  i  Miinfiö 
1729,  riksdagsman  1747,  1755  och 
1761,  t  1762. 

Martin,  Pehr  Anton,  f.  1724,  ad- 
junkt vid  S:t  Catharina  församling  i 
Stockholm,  kyrkoherde  i  Östra  Ryd 
(Roslagen)  1758,  f  1765. 

Matenius,  Abraham,  f.  1768,  pa- 
storsadjunkt i  Kyrkslätt  1796,  kapellan 
i  Pyhäjärvi  1811  och  i  Kyrkslätt  1813, 
t  1819. 

Medén,  Olof,  f.  1784,  pastorsadjunkt 
i  Fleckebro  1809,  undergick  kinirgie 
studiosi  examen  1811,  komminister  i 
Vestra  Schedvi  1812,  kyrkoherde  i 
Säma  1828,  afsatt  frän  prestembetet 
1834,  t  i  Norge  1838. 

Mendelin,  Mathias,  f.  1765,  sockne- 
adjunkt i  S:t  Marie  1793,  f  1809. 

Mennander,  Carl^  Fredrik,  f.  1712, 
professor  i  fysik  i  Åbo  1746,  biskop 
derstädes  1757,  erkebiskop  i  Upsala 
1775,  t  1786. 

Murray,  Gustaf,  f.  1747,  k.  hol- 
predikant  1774,  kyrkohei*de  i  S:t  Jakobs 
och  Johannis  församlingar  1780,  or^ 
densbiskop  1809,  biskop  i  Vesterås 
1811,  t  1825. 

Möller,  Johan,  f.  1738,  kyrkoherde 
i  Vesterhanninge  (Södermanland)  1776, 
teol.  prof.  1785,  biskop  i  Visby  1796, 

t  1805. 

Nordin,  Cari  Gustaf,  f.  1749,  elo- 
quentisB  och  poeseos  lektor  i  Hernö- 
sand 1774,  biskop  i  Hernösand  1805, 

t  1812. 

Noring,  Carl,  f.  1717,  blef  STensk 
pastor  i  London  1748,  tog  afsked 
1760,  t  1786. 


prestmIn. 


781 


Nyländer,  Johan,  f.  1698,  filos. 
lektor  i  Borgå  1726,  teologie  lektor 
1728,   biskop  i  Borgå  1745,  f  1761. 

Rosberg,  Anders  Ambrosms,  f.  1773, 
prestvigd  1798,  kapellan  i  Heinävesi 
1812  och  i  Jaakimvaara  1822,  f  1823. 

Rutström,  Anders  Carl,  f.  1721, 
kyrkoherde  i  Hedvig  Eleonora  försam- 
ling i  Stockholmr  1758,  jagad  i  lands- 
flykt för  sin  gudsfruktan  1767,  åter- 
kallad 1769,  t  1772. 

Sellman,  Sven  Nils,  f.  1777  i 
Sverige,  studerade  i  Åbo,  verkställde 
vaccination  i  Nyland  1803,  med.  kand. 
och  licent.  i  Åbo  1806,  prestvigd  1808, 
kapellan  i  Dörarp  (Vexiö  stift)  1822, 
t  1839. 

Serenius,  Jakob,  f.  1700,  pastor 
vid  Lutherska  församlingen  i  London 
1723,  kyrkoherde  i  Nyköpings  östi*a 
församling  1735,  biskop  i  Strengnäs 
1763,  t  1776. 

Simelius,  Jakob,  f.  1755,  kapellan 
i  Kaustby  1783,  pastor  i  Kalajoki  1798, 
t  1806. 

Sijring,  kyrkoherde  i  S:t  Jakob  i 
Stockholm  i  början  af  fön*a  seklet. 

Snellman,  Gerhard,  f.  1724,  kapel- 
lan i  Tervola  1748,  f  1771. 

Stenbäck,  Carl  Fredrik,  kapellan  i 
Alahärmä  1790,  kyrkoherde  i  Wörå 
1823,  t  1838. 

Stenhagen,  Fredrik,  kapellan  i 
Gamlakarleby  1781,  pastor  derstädes 
1806,  t  1814. 

Ståhl,  David,  f.  1717,  kyrkoherde 
i  Yemamo,  kontraktsprost,  riksdags- 
man 1766,  t  1789. 

Sundelius,  Hans  Olof,  f.  1764, 
koraminister  i  (Rök  och)  Heda  1801, 
af  satt  från  prestembetet  1810,  v.  col- 
lega  i  Skenninge  1812,  sedermera 
landtbo  och  praktiserade  som  läkare, 
t  1821. 


Sundelius,  Salomon  Martin,  f.  1759, 
magister  1782,  vice  pastor  i  Visnum 
1786,  e.  o.  k.  hofpredikant  1795, 
komminister  i  Holm  1800,  kyrkoherde 
1813,  t  1829. 

Svedberg,  Jesper,  f.  1653,  pastor 
vid  lifregementet  1684,  kyrkoherde  i 
Vingåker  1690,  teol.  professor  i  Upsala 
1692,  domprost  1694,  biskop  i  Skara 
1702,  t  1735. 

Tengström,  Jakob,  f.  1755,  teol. 
professor  1790,  biskop  i  Åbo  stift 
1803,  erkebiskop  1817,  f  1832. 

Thorwöste,  Johan,  professor  i  fysik 
i  Åbo  1720—1736,  pastor  i  Töfsala 
1736,  t  1750. 

Thunberg,  Nils,  f.  1721,  student  i 
Åbo  1746,  mag.  1754,  kyrkoherde  i 
Ryda  (Skara  stift)  1763,  f  1787. 

Tingberg,  Bengt  Didrik,  f.  1711, 
magister  1737,  eloquentiae  lektor  i 
Karlstad  1745,  kyrkoherde  i  Hammarö 
1763,  t  1787. 

Toppelius,  Johan  Gabriel,  f.  1765, 
predikant  i  Nykarleby  1791,  kapellan 
i  Ilmola  1802,  f  1808. 

TurdfjäU,  Jakob,  f.  1732,  kommi- 
nister i  Norra  Torne  1775,  utnämnd 
till  kyrkohei-de  i  Östra  Torne  1784,  f 
1785. 

Wallensteen,  Johan,  f.  1750,  kyrko- 
herde i  Banderyd  och  Lidingön  1781, 
i  Kuddby  1800,  f  1820. 

Wassenius,  Torsten  J.,  f.  1692, 
komminister  i  Wassända  1721 — 1765, 
f  s.  å. 

Wegelius,  Jakob  Esaiae,  f.  1779, 
filos.  mag.  1802,  anställde  vaccination 
i  Österbotten  1803,  prestvigd  1805, 
medic.  licentiat  1807,  sjukhusläkaro 
under  kriget  i  Finland  1808  och  i 
Umeå  1809,  kapellan  i  Oravais  1809, 
kyrkohei-de  i  Malax  1832,  f  1861. 


732 


BI0GRAFI8KA   N0TI8BB. 


Werandcr,  Carl  Gustaf,  f.  i  Lapp- 
fjärd  1705,  mag.  i  Åbo  1726,  kyrko- 
herde i  Gamlakarleby  1735  och  i  Sim- 
tuna  och  Altona  (Upland)  1743,  vid 
finska  församlingen  i  Stockholm  1750, 
t  1771. 

Wirzén,  Johan  Ernst  Adhemar,  f. 
1812,  mag.  1832,  t.  1  stabsläkare  vid 
första  finska  sjöekipaget  1839,  med. 
adjunkt  och  botanices  demonstrator 
1839,  med.  och  kirurg,  doktor  1840, 
prestvigd  1854,  f  1857. 


Wistrand,  Per  Fredrik,  f.  1780, 
fil.  mag.  i  Lund  1802,  teol.  kand.  1806, 
prestvigd  1807,  teol.  licent.,  med.  d:r 
i  Lund  1811,  kyrkoherde  i  Hjorteds 
pastorat  i  Linköpings  stift  1812,  f 
s.  å. 

Zschotzcher,  bataljonspredikant  i 
Vexiö  på  1770-talet 


Johannes  (magister);  Klosterberig; 
Lundholm. 


14.   Embetsmån. 


Adelcrantz,  Carl  Fredrik,  f.  1716. 
öfverintendent   1757—1795,    f    1796. 

Adelborg,  Erik  Otto,  f.  1741,  for- 
tifikationsofficer, adlad   1772,  f  1787. 

Adelsvärd,  Johan,  f.  1718,  friherre 
1770,  landshöfdinge  n.  h.  o.  v.  1779, 
t  1785. 

Adlerberg,  Olof  J.,  f.  1704,  e.  o. 
kanslist  i  kongl.  kansliet,  sekreterare  i 
sundhetskom missionen  1739,   f  1741. 

Adlercreutz,  Carl  Johan,  f.  1757 
på  Eiala  gård  nära  Borgå,  brigadchef 
under  finska  kriget  1808—1809,  fri- 
herre 1808,  generallöjtnant  1809,  stats- 
råd 1810,  grefve  1814,  f  1815. 

Adlerfelt,  Cari,  f.  1719,  landshöf- 
ding  i  Malmöhus  län  1764,  f  ^y^ 
1769. 

Adlerstedt,  Lars  Jacob,  f.  1699, 
assessor  i  kommersekollegium  1734, 
t  1756. 

Adlersten  (Pihlman),  Göran,  lands- 
höfding  i  Blekinge  1706.  adlad  1681, 
friherre  1707,  f  1713. 


Alströmer,  Claes,  f.  1736,  assessor 
i  kommersekollegium  1770,  associe  i 
Sahlgrenska  handelsfirman  i  Gröte- 
borg 1771,  friherre  1778,  f  1794. 

Aminofi^  Gr^ori,  kapten  vid  8a- 
volaks  regemente,  öfverstelöjtnant,  f 
1795. 

AminolF,  Zacharias  Wilhelm,  f.  1747. 
kapten  vid  Savolaks  fotjfigaieregemente 
1789,  major  1796,  afsked  1806,  f 
1829. 

Anckarcrantz,  Hans,  f.  1690,  ami- 
ralitetskapten 1737,  schoutbynacht 
1753,  vice  amiral  1754  och  dief  för 
amiralitetet  i  Stockholm,  f  1768. 

Anckarsvard,  Mikael,  f.  1742, 
öfvei*ste  och  chef  för  finska  eskadern 
af  arméens  flotta  1784,  generallöjtnant 
och  grefve  1809,  tog  afsked  från  sina 
embeten  1810,  f  1838. 

Appelbom,  Harald,  I.  1711,  kan- 
slist vid  krigaexpeditionen,  sekreterare 
i  sundhetskommissionen  1737 — 1740, 
erhöll  kansliråds  fullmakt,  f  1783. 


KMBBT8MÅN. 


738 


Appelxnan»  Jakob,  inspektor  öfver 
mått,  mål  och  vikt  i  Stockholm  1705 
—1722,  f  B.  L 

Archenholtz,  Johan,  f.  i  Helsing- 
fors 1695,  studerade  först  i  Åbo,  bi- 
bliotekarie och  hofråd  hos  landtgrefven 
af  Hessen-Eassel  (Fredrik  I  af  Sve- 
rige), t  1777. 

Armfelt,  Gustaf  Mauritz,  f.  1757, 
5fyerstäthållare  i  Stockholm  1792, 
president  i  krigskollegium,  ordförande 
i  komitén  för  finska  ärendena  i  S:t 
Petersburg  1811,  finsk  grefve  1812, 
t  1814. 

Amelly  Axel,  f.  1721,  kanslist  vid 
justitieexpeditionen  1741,  kansliråd 
1762,  Svea  rikes  råd  1772,  entledigad 
8.  å.,  t  1777. 

ArrheniuSy  Jakob^  f.  1721,  kanslers- 
sekreterare Tid  Upsala  akademi  1753, 
protokollssekreterare  1758,  af  sked  1768, 
t  1791. 

von  Ascheberg,  Rutger,  f.  1621, 
fältmarskalk  1678,  guvernör  öfver 
Skåne  och  Halland  samt  Oöteborgs 
och  Bohus  län  1680,  kongl.  rådj.681, 
grefve  1687,  f  1693. 

von  Axelsson,  Axel,  f.  1719,  fålt- 
sekreterare  vid  arméen  i  Pommern 
1757,  slottsfogde  i  Stockholm  1760, 
adlad  s.  å.,  underståthållare  i  Stock- 
holm 1762,  friherre  1772,  vice  lands- 
höfding  i  Stockholms  län  1782,  f 
1790. 

von  Bahr,  Johan  Christian,  f.  1682, 
kansliråd  1737,  f  1745. 

Barck,  Samuel  f.  1662,  adJad  1705, 
statssekreterare  vid  utrikes  expeditio- 
nen 1714  och  vid  inrikes  civilexpedi- 
tionen 1719,  friherre  1719,  grefve 
1731,   riksråd    1727—1739,    f  1743. 

Bamekow,  Christian,  f.  1694,  lands- 
hOfding  i  Kristianstads  län  1745  — 
1761,  t  1762. 


von  Bauman,  Niclas  Diedrik,  öfver- 
ste,  t  1779. 

von  Becker,  Johan  Wilhelm,  f. 
1655  i  Lifland,  generalmajor  och  chef 
för  Yestgöta  infanteri,  afsked  1721, 
t  1733. 

Beckfriis,  Joachim,  f.  1722,  riksråd 
1769,  friherre  1770,  grefve  1771, 
ledamot  af  rikets  allmänna  beredning 
1789,  t  1797. 

Beckmarck  (Fredenstam),  Johan 
Julius,  f.  1764,  förste  expeditionsse- 
kreterare i  krigsexpeditionen  1805,  till- 
lika kanslerssekreterare  vid  Upsala 
akademi  1806,  erhöll  kansliråds  full- 
makt 1809,  adlad  1815,  f  1847. 

Benzelstjema,  Gustaf,  f.  1687, 
kanslist  i  kanslikollegium  1719,  aktu- 
arie  i  riksarkivet  1725,  bibliotekarie 
vid  k.  biblioteket  i  Stockholm  1732 
och  censor  librorum  1737,  f  1746. 

Benzelsljema,  Mathias,  f.  1713, 
öfverpostdirektör  1759  och  tiUika  stats- 
sekreterare 8.  å.,  f  1791. 

Bergstedt,  Erik,  f.  1760,  kansliråd 
1799,  statssekreterare   1812,    f  1829. 

Bestusjew — Rjumin»  Mikael,  f. 
1686,  rysk  minister  i  Stockholm  1721, 
återkallad  1725,  ånyo  minister  i  Stock- 
holm 1732—1741,  t  1760. 

Bjelke,  Nils  Adam,  f.  1724,  lands- 
höfding  i  Södermanland  1761—1769, 
president  i  bergskollegium,  f  1792. 

Bjelke,  Sten  Cari,  f.  1709,  hof rätta- 
råd  i  Åbo  hofrätt  1740,  erhöll  vice 
presidentsfullmakt  1746,  f  1753. 

Bjelke,  Thure  Gabriel,  f.  1684,  riks- 
råd 1727—1729,  t  1763. 

af  Bjerkén,  Johan,  f.  1763,  kanslist 
vid  inrikes  expeditionen  1783,  fält- 
sekreterare 1808,  t  1823. 

Blixensljema,  Thomas,  f.  1661, 
revisionssekreterare    1702,    statosekre- 


734 


BIOOB^FIBKA   NOT18EB. 


terare   vid   handelsexpeditionen    1714, 
t  1715. 

Boije,  Göran,  Ofveretebefallningsman 
i  Kexholm  1580,  i  Wiborg  och  Ny- 
slott  1584,  riksråd  1602,  f  1615. 

Boije,  Hans  Henrik,  f.  1716,  lands- 
höfding  i  Nylands  och  Tavastehus  län 
1761—1772,  friherre  1771,  president 
i  statskontoret  1772,  f  1781. 

Boijc,  Otto  Ernst,  f.  1719,  lands- 
hOfding  i  Savolaks  och  Karelens  län 
1774—1781,  t  1781. 

von  Boismant  Gustaf  Adrian,  f. 
1745,  Ofverstelöjtnant  vid  finska  artil- 
leriregementet 1794,  öfverste  1796, 
adlad  1808,  f  s.  ä. 

Bonde»  Gustaf,  f.  1682,  president 
i  bergskoU^um  1721,  riks-  och  kan- 
sliråd 1727,  Upsala  akademikansler 
1737,  t  1764. 

Boneausköld,  Gustaf,  f.  1683,  se- 
kreterare vid  inrikes  civilexpeditionen 
1719,  adlad  s.  å.,  kansliråd  1727, 
statssekreterare  vid  inrikes  civilexpe- 
ditionen 1739,  t  1754. 

Brag»  Arvid  Andreas,  f.  1743,  mag. 
i  Lund  1768,  sekreterare  i  ostindiska 
kompaniet  1775,  f  1784. 

Brahe,  Magnus  Fredrik,  f.  1756, 
kaptenlöjtnant  vid  lifdrabantema  och 
finska  kompaniet  1780,  serafimerriddare 
1794,  landtmarskalk  vid  riksdagen  i 
Norrköping  1800.  f  1826. 

Brahe  d.  ä.,  Pehr,  f.  1520,  grefve 
1561,  riksdrots  och  ståthållare  öfver 
Norrland  1569,  f  1590. 

Brahe  d.  y.,  Pehr,  f.  1602,  riks- 
råd 1630,  generalguvernör  i  Finland 
1637,  riksdrots  1641,  f  1080. 

Broman,  Carl,  f.  1 703,  landshöfding 
i  Elfsborgs  län  1749  och  i  Stockholms 
län  1751,  t  1784. 


Broman,  Erland,  f.  1704,  president 
i  kommersekoUcgium  1747,  friherre 
s.  å.,  t  1757. 

Broman,  Lars,  f.  1615,  borggrefve 
i  Malmö  och  assistensråd  vid  Skånska 
generalguvernementet    1658,   +   1667. 

Bruce  de,  Anders,  f.  1723,  lands- 
höfding i  Nylands  och  Tavastehus  län 
1777,  t  1787. 

Bniseen,  Johan,  kommerseråd  1762, 
död  sannolikt  1767. 

von  Buddenbrock,  Henrik  Magnus, 
f.  1685,  öfverste  för  Nerike  och  Verm- 
lands  regemente  1738,  generallöjtnant 
1740,  t  1743. 

Bunge,  Sven,  t  1731,  kommissions- 
sekreterare i  Paris  1750,  k.  sekrete- 
rare 1756,  riksråd  1773—1789,  grefve 
1782,  t  1801. 

Bungencrona,  Earl  Gustaf,  f.  1700, 
assessor  i  kommersekollegium  1751, 
kommerseråd  1756,  t  1761. 

(Lobe)  Burensköld,  Fåle  Henrik, 
f.  1739,  kammarherre  1762,    f  1779. 

Bisrensköld,  Jakob,  f.  1655,  gene- 
rallöjtnant och  guvernör  i  Skåne  1710, 
t.  f.  ståthållare  i  Stockholm  nnder 
pesttiden  s.  å.,  kommenderande  gmeral 
i  Bohus  län  1711,  afsked  1716.  t 
1738. 

Carleson,  Edvard,  f.  1704,  adlad 
1743,  kansliråd  1752,  president  i  kom- 
mersekollegium, f  1767. 

von  Carlsson,  Johan  Gustaf,  L 
1743,  statssekreterare  vid  krigsexpe- 
ditionen 1781,  president  i  Wasa  hof- 
rätt  1792—1794,  f  1801. 

Carlsberg,  Johan  Eberhardt,  kap- 
ten, stadsarkitekt  i  Stockholm  ännu 
1765. 

Carpelan,  Johan  Fredrik,  f.  1745, 
landshöfding    i    Uleåborgs   och  Kajana 


ehbbtsmAn. 


735 


län  1785—1800,  friherre  1790,  lands- 
höldingi  Göteborg  1800— 1808,  f  8.å. 

Carpelan,  Wilhelm,  f.  1778,  expe- 
ditionssekreterare vid  krigsexpeditio- 
nen,  öfverpostdirektör  1812,   f  1829. 

Cederbjelke,  Johan,  f.  1677,  lands- 
höfding  i  Vesterås  län  1736—1747, 
t  1752. 

Cederhjelm,  Germund,  f.  1661, 
landshöfding  i  Södermanland  1714 — 
1723,  president  i  Göta  hoMtt  1723, 
t  1741. 

Cedcrström,  Olof,  f.  1679,  stats- 
sekreterare vid  inrikes  expeditionen 
1728,  riksråd  1739,  Åbo  akademie- 
kansler och  president  i  lagkommissio- 
nen 8.  å.,  f  1745. 

Celsing,  Gustaf,  f.  1679,  kansliråd 
1728,  statssekreterare  vid  utrikes  ex- 
peditionen 1739,  t  1743. 

Clerck»  Hans,  f.  1639,  landshöfding 
i  Veslerbotten  och  Lappmarkerna  1680 
— 1683,  kongl.  råd  samt  president  i 
Göta  hofrätt  1710,  f  1711. 

Clerck»  Lorenz,  f.  1653,  landshöf- 
ding i  Österbotten  1706,  generallöjt- 
nant 1720,  f  s.  L 

Coijet,  Gustaf  Wilhelm,  f.  1678, 
vice  landshöfding  på  Gottland  1711, 
öfverste  för  Uplands  regemente  1712, 
generalmajor  1719,  f  1730. 

Creutz»  Ernst  Johan,  f.  1675,  riks- 
råd 1727—1739,  Åbo  akademikansler 
1735,  t  1742. 

Creutz,  Gustaf,  f.  1683,  landshöf- 
ding i  Österbotten  1739,  f  1746. 

Creutz,  Gustaf  Philip,  f.  1731,  en- 
voyé till  franska  hofvet  1766,  ambas- 
sadör 1772,  riksråd  och  kanslipresident 
1783,  t  1785. 

Creutz,  Lorenz,  f.  1646,  landshöf- 
ding i  Åbo  och  Björneborgs  län  1683, 
t   1698. 


Cronfelt,  Joachim,  f.  1669,  advokat- 
fiskal  i  kammarkollegium  1699,  sekre- 
terare i  nämnda  kollegium,  kammar- 
råd, t  1723. 

Cronhjelm,  Gustaf,  f.  1664,  lands- 
höfding i  Vestmanland  1698,  grefve 
1712,  president  i  kanslikollegium  1719, 
Upsala  akademikansler  s.  å.,    f  1737. 

Cronhjelm*  Salomon,  f.  1666,  om- 
budsråd i  handelsexpeditionen  1714, 
riksråd  1719,  grefve  s.  ä.,  f  1724. 

Cronhjort,  Abraham,  f.  1634,  öfver- 
ste för  Kronobergs  regemente  1678, 
landshöfding  i  Nylands  och  Tavastehus 
län  1696,  friherre  s.  å.,  general  1700, 
t  1703. 

von  Cronsköld»  Brynte,  f.  1646, 
generaltullförvaltare  vid  stora  sjötul- 
larna i  Sverige  och  Finland  1676,  til- 
lika kammarråd  1685,  f  1688. 

Cronstedty  Carl  Johan,  f.  1709, 
öfverintendent  1743,  president  i  kam- 
maikollegium  1769,  f  1779. 

Cronstedt,  Cari  Olof,  f.  1756,  öf- 
verstelöjtnant  vid  arméens  flotta  1788, 
kommendant  på  Sveaborg  1801,  h vil- 
ken fästning  han  sedermera  öfverlem- 
nade  åt  ryssarne  1808,  t  1820. 

Cronstedt,  Johan  Adam,  f.  1749, 
chef  för  Savolaks  brigaden  och  öfver- 
ste för  Savolaks  infanteriregemente 
1806,  t.  f.  landshöfding  i  Östergöt- 
land 1810-  1817,  t  1836. 

Dahlberg,  Erik,  f.  1625,  landshöf- 
ding i  Jönköpings  län  1687,  general- 
guvernör i  Liiland  1696  samt  kansler 
för  akademierna  i  Dorpat  och  Pemau, 
t  1703. 

Dahlström,  kronoinspektor  (på 
1790-talet). 

Dalberg,  Cari  Gustaf,  gick  på  1740- 
talet  i  Holländsk  tjenst,  gifte  sig  rikt 
och  blef  stor  jordägare  i  Surinam,  där- 
ifrån han  korresponderade  med  Linné, 
öfverstelöjtnant,  dog  sannolikt  1783. 


736 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


De  Geer,  Otto  Wilhelm,  f.  1710, 
landshöfding  i  Eymmenegårds  och  Sa- 
volaks  lan  1757,  riksråd  1765,  f 
1769. 

De  la  Gardie,  Axel  Julitis,  f.  1637, 
generalguvernör  öfver  Estland  1687  — 
1705,  t  1710. 

De  la  Gardie,  tfagnus  Gabriel,  f. 
1622,  Upsala  akademikansler  1654, 
riksdrots  och  president  i  Svea  Hofrätt 
1680,  t  1686. 

De  la  Gardie,  Pontus  Fi^rik,  f. 
1630,  öfverste  för  Uplands  kavalleri- 
regemente, riksråd  1666,  pi^dent  i 
Dorpats  hofrätt  1679,  f  1692. 

Diederichs,  Carl  Gabriel,  f.  1777, 
medicine  kandidat,,  musices  direktor 
vid  Borgå  gymnasium  1803.  tillika 
organist,  f  i  Åbo  1804. 

af  Donner,  Johan  Gustaf,  f.  1730, 
öfverstelöjtnant  i  arméen  1771,  adlad 
1772,  öfverste  vid  Vesterbottens  rege- 
mente, landshöfding  i  Vesterbottens 
lÄn  1789,  afsked  1795,  f  1808. 

von  Drake,  Anders,  f.  1682,  un- 
derståthållare i  Stockholm  1728,  pre- 
sident i  kommersekollegium  1741,  f 
1744. 

von  DUben,  Joachim,  f.  1708,  as- 
sessor i  kommersekollegium  1739, 
kommerseråd  1753,  riksråd  1766— 
1769,  ånyo  riksråd  1772  och  pi^sident 
i  kanslikollegium  s.  å..  entledigad  från 
alla  sina  embefen  s.  å.,  f  1786. 

von  DUring,  Johan  Christoffer,  f. 
1695,  fältmarskalk  1751,  grefve  s.  å., 
öfverståthållare  1753,  f  1759. 

Edelcrantz  (Clewberg),  Abraham 
Niklas,  f.  1754  i  Åbo,  akademibiblio- 
tekarie i  Åbo  1780  m.  m.,  adlad  1789, 
öfverintendent  1805,  president  i  kom- 
mersekollegium 1813,  friherre  1815, 
t  1821. 

Edelcreutz  (Ahlberg),  Daniel,  f. 
1761,    öfverauditör   under   finska  kri- 


get 1788,  underståthållare  i  Stock- 
holm 1802,  landshöfding  i  Stockholms 
län  1810,  friherre  1816,  f  1828. 

Ehrengranat,  Claes  Adam,  f.  1781, 
understallmästaiie  vid  kongl.  hofvet 
1809,  stallmästare  hos  konungen  och 
chef  för  Flyinge  stuteri  1817,  f  1842. 

Ehrenmalm,  Lare  Johan,  L  1688 
i  Wiborg,  lagman  i  norra  Finne  lag- 
saga 1736,  landshöfding  i  Åbo  o.  Björ- 
neborgs län  1744,  afsked  1749,  f 
1774. 

Ehrenpreus,  Carl  Diedrik,  f.  1692, 
riksråd  1739,  friherre  1747,  Upsala 
akademikansler  1751,  grefve  s.  å., 
t  1760. 

Ehrensköld»  Johan  Nilsson,  f.  i 
Finland  på  1630-talet,  adlad  1666, 
kamman*åd  1677,  landshöfding  i  Öster- 
botten 1694,  t  1706. 

Ehrenstéen  (Philipsson),  Edvard, 

f.  1620,  kongl.  sekreterare  vid  atnkes 
ärendena  1655,  adlad  1657,  e.  o.  am- 
bassadör vid  mediations  verket  emel- 
lan Frankrike,  England  och  Holland 
1672,  t  1686. 

Ehrenstrahl  (GerdesX  Frans  Joa- 
chim, f.  1670,  registrator  i  k.  kan- 
sliet 1698,  adlad  s.  å.,  landshöMing  i 
Stockholms  län  1727  och  i  Skaraborgs 
län  173.%  friherre  1731,  f  1735. 

Ehrensvärd,  Augustin,  f.  1710, 
öfverste  1749,  generallöjtnant  1759, 
general  en  chef  för  arméen  i  Pommeia 
1761,  friherre  1764  och  grefve  1771. 
fältmarskalk  1772,  f  s.  å.  på  öfverste- 
bostället  Saris  i  Wirmo  (Elnland). 

Ekeblad,  Claes,  f.  1708,  riksiåd 
1746,  serafimerriddare  1748,  öfverste- 
marekalk  1751,  kanslipresident  1761, 
Åbo  akademikansler  s.  å.,  afsked  från 
råds-  och  presidentembetena  1765, 
men  återkallad  till  dessa  embeten  1769, 
t  1771. 


EHDETSMÄN. 


737 


Ekelund,  Johan  Leven,  stallmästare 
vid  Upsala  univereitet  1744,  riddare 
af  k.  svärdsorden,  födelse-  och  dödsår 
okända.  A  universitetsbiblioteket  i 
Upsala  finnas  af  E.  några  arbeten  i 
manuskript  rörande  ridkonst  och  hä- 
star. 

Ekman,    Anders   Severin,    f.  1735, 

o 

borgmästare  i  Åmål,  riksdagsfullmäktig 
17C5,  t  1794. 

Elers,  Johan,  f.  1730,  expeditions- 
sekreterare 1772,  kansliråd,  ledamot  af 
rikets  allmänna  ärenders  beredning 
1789,  t  1813. 

von  Engeström,  Lars,  f.  1751, 
kanslipresident  1809,  statsminister  för 
utrikes  ärendena  s.  å..  Lunds  akademi- 
kansler 1810,  grefvc  1813,  af  sked  1824, 
t  1826. 

Engman,  Carl  Fredrik,  f.  1745, 
rådman  i  Uleäborg,  f  1795. 

von  Essen,  Hans  Henrik,  f.  1755, 
öfverståthållare  i  Stockholm  1795 — 
1797,  generalguvernör  i  Pommern  1800 
— 1809,  statsråd  och  grefve  s.  å.,  fält- 
marskalk 1811,  riksståthållare  i  Norge, 
riksmarskalk  1816,  f  1824. 

von  Essen,  Reinhold  Wilhelm,  f. 
1669,  öfverste  för  Abo  läns  regemente 
1713,  friherre  1719,  landshöfding  i 
Österbotten  1720,  f  1732  i  Uleåborg. 

Estenberg,  Olof,  f.  1680,  kansliråd 
1739,  t  1752. 

Fagerström,  Carl  Johan,  f.  1751, 
filos.  mag.  1769,  borgmästare  i  Wasa 
1779-1788  och  i  Uleåborg  1788— 
1789,  slutligen  revisionssekreterare  i 
Stockholm,  der  han  dog  1799. 

Faggot,  Jakob,  f.  1699,  landtmäteri- 
direktor  1747,  f  1"71. 

Fahlman,  Adam,  kommissarie,  ut- 
gifvare  af  »Konsten  att  lära  skrifva 
utan  muntelig  undervisning»,  »Beskrif- 
ning  på  Lifspusten:»  m.  m.,  f  i  början 
af  1840-talet. 


Fahlström,  Ludvig,  f.  1655,  gene- 
ralauditör  1682,  adlad  1685,  krigsråd 
1697,  ombudsråd  1714,  friherre  s.  å., 
president  i  Wismarska  tribunalet  1721, 
f  8.  å. 

Falkenberg,  Gabriel,  f.  1646,  pre- 
sident i  Åbo  hofrätt  1693,  friherre 
1687  och  grefve  1693,  president  i 
Svea  hofrätt  1703,  Abo  akademiekan- 
sler 1704,  t  1714. 

Falkenberg,  Gabriel,  f.  1716,  lands- 
höfding i  Skaraborgs  län  1748  och  i 
Vesterås   län    1761,    afsked    1763,    f 

1782. 

Falkengren,  Germund  Abraham,  f. 
1713,  hof rättsråd  i  Göta  hofrätt,  vice 
president  1761,  landshöfding  i  Norr- 
lands län  1769—1778,  friherre  1771, 
t  1785. 

Faltzburg,  Carl  Gustaf,  f.  1691, 
kapten  vid  lifdragonerna  1712,  general- 
adjutant 1720,  ryttmästare  vid  S. 
Skånska  kavalleriet,  f  1753. 

Fehman,  Thomas,  f.  1665,  justitie- 
kansler  1723—1728,  f  1733. 

von  Fersen,  Hans  AxeL  f.  1755, 
generalmajor  1792,  en  af  rikets  herrar 
1799,  Upsala  akademikansler  s.  å., 
riksmarskalk  1801,  f  1810. 

Fleetwood,  öfveretelieutenant,  tjente 
på  Sveaborg  1789. 

Fleetwood,  Cari  Mårten,  f.  1705, 
landshöfding  i  Halland  1745  och  i 
Södermanland  1750,  f  1751. 

Fleetwood,  Georg  Wilhelm,  f.  1669, 
generalmajor  1717,  landshöfding  i  Kal- 
mar län  och  på  Öland  1721,  f  1728. 

Forsell  (af  Forselles),  Jakob,  f. 
1696,  borgmästare  i  Lovisa  1747 — 
1765,  kommerseråd,  adlad  1767.  f 
1768. 

Franc,  Johan  Reinhold,  f.  1752, 
öfverste  i  arméen  1802,  f  1804. 

47 


738 


BIOGRAFISKA    NOTISEIt. 


Fredenhjelm  (Grau),  Petrus,  f. 
1634,  häradshöfding,  adlad  1679,  drott- 
ning Hedvig  Eleonoras  lagman  i 
lifgedinget  och  Vadstena  län,    f  1707. 

Fredensköld,  Nils,  f.  1766,  kapten 
vid  Karelska  jägarne  1791,  major 
1797,  ofverstelöjtnant,  af  sked  1809, 
t  1819. 

von  FriescndorfF,  Fredrik,  f.  1707, 
landshöfding  i  Vestcrås  län  1747,  riks- 
råd 1761,  kansliråd  1765,  president  i 
lagkommissionen  1767,  afsked  1769, 
t  1770. 

von  FriescndorfF,  Fredrik  Ulrik, 
f.  1740,  kammarherre,  kommissions- 
sekreterare vid  franska  hofvet,  hofmar- 
skalk,  t  1793. 

Frisenheim  (Frisius),  Jakob  Hen- 
rik, f.  i  Nyenskantz,  handelsman  der- 
städes,  öfverkrigskommissarie  1710, 
krigsråd  1716,  adlad  s.  å.,  landshöf- 
ding i  Ny  slotts  och  Kym  menegårds 
län  1721,'  friherre  1727,  f  1737  i 
Willmanstrand. 

Frölich,  Carl  Gustaf,  generalmajor 
1693,  tillika  landshöfding  i  Vester- 
Norrland,  Jemtland  och  Heijeådalen 
s.  ä.,  guvernör  i  Riga  1700,  kungligt 
råd  1705,  grefve  1706,  f  1714. 

Frölich,  David  Gustaf,  f.  1757, 
öfverstelöjtnant  vid  Smålands  lätta 
dragoner  1795,  hof  stall  mästare,  f  1825. 

Fuchs,  Rutger,  f.  1682,  öfverste 
för  Södermanlands  regemente  1715. 
generalmajor  1719,  friherre  s.  å.,  öfver- 
ståthållare  i  Stockholm  1739,  f  1753. 

Funck,  Gustaf,  f.  1670,  landshöf- 
ding i  Yestmanlands  län  1720,  friherre 
1723,  t  1736. 

Funck,  Johan,  f.  1703,  vice  lands- 
höfding i  Vestmanland  1757,  lands- 
höfding i  Vesterbotten  1759  och  i 
Upsala  län  1762,  f  1773. 


Gammal  (Ehrencrona),  Olof,  as- 
sessor i  Göta  hof  rätt  1662,  adlad 
1675,  t  1676. 

von  Ganschou,  Joachim  Georg, 
öfverstelöjtnant  vid  Österbottens  rege- 
mente 1728,  öfverste  1739,  general- 
majors afsked,  f  1760. 

Gcjtel,  Adolf  Johan,  f.  1751,  audi- 
tör,  bodde  i  Asikkala,  dödsåret  okändt 

Georgi,  Johan  Hubert,  sbidsfiskal  i 
Stockholm  1764,  rådman  1766. 

Gother,  Engelbrecht,  f.  1708,  borg- 
mästare i  Stockholm,  -j-  1775. 

Grill,  ClaOs,  f.  1750,  köpman  i  Lon- 
don och  svensk  generalkonsul  derstä- 
des,  erhöll  kansliråds  titel,  f  1816. 

Gripenberg,  Adolf  Magnus,  f.  1751, 
fänrik  vid  Björneborgs  regemente  1774, 
kapten  1784,  afsked  1790,  sjukhus- 
intendent    vid  finska  arméen  1808,    f 

1828. 

Gripenbei^,  Carl  Constantin,  f. 
1771,  fänrik  vid  Björneborgs  rege- 
mente, kapten  1804,  majors  afsked 
1810,  t  1821. 

Gripenberg,  Hans  Henrik,  f.  1754, 
öfverste  för  Tavastehus  regemente 
1794,  generalmajor  1808,  afsked  1812, 
t  i  Stockholm  1813. 

Gripenhjelm,  Edmund,  f.  1622, 
historiarum  professor  i  Upsala  16.j0, 
informator  för  Karl  XI  1660,  riks- 
och  kanslirad  1673,  friherre  s.  å,  härads- 
höfding i   Österbotten  1674,    f  1675. 

von  Grooth,  Carl,  f.  1684,  lands- 
höfding i  Upsala  län  1743,  friherre 
1751,    president  i  kommersekolleginm 

1757,  t  1758. 

Gustafssköld  (Hellichius),  Abra- 
ham, f.  1723,  kapten  1759,  öfverste  i 
arméen  1772,  adlad  s.  å.,  kommendant 
i  Christianstad  1773,  generallöjtnant 
1792,  t  8.  ä. 


BMBETSMÅM. 


739 


Gyldenstolpe,  Nils,  1  1642  i  Åbo, 
kongligt  råd  och  kansliråd  samt  prins 
Karls  (Kari  Xlirs)  guvernör  1690, 
grefve  s.  å.,  Lunds  akademikansler 
8.  å.,  kanslipresident  1705,  f  1709. 

Gyllenborg,  Carl,  f.  1679,  hofka.i- 
sler  1720,  president  i  sundhetskolle- 
gium 1721,  riksråd  1723,  Lunds  aka- 
demikansler 1728,  president  i  kansli- 
kollegium 1739,  Upsala  akademikan- 
sler 8.  å.,  f  1740, 

Gyllenborg,  Carl  Johan,  f.  1741, 
k.  kammarherre  1763,  president  i  Wasa 
hofrätt  1788—1791,  president  i  kam- 
marrätten 1809,  t  1811. 

Gyllenborg,  Gustaf  Samuel,  f.  1695, 
landshöfding  i  Nylands-  och  Tavaste- 
hus  län  1746,  f  1756. 

Gyllenborg,  Jacob  Johan,  f.  1721, 
landshöfding  i  Stockholms  län  1770, 
t  1788. 

Gyllenborg,  Johan,  f.  1682,  riksråd 
1741,  Lunds  akademikansler  1742, 
t   1752. 

Gyllengrip,  Gabriel,  f.  1687,  asses- 
sor i  Åbo  hofrätt  1717  och  i  Svea 
hofrätt  1718,  landshöfding  i  Vester- 
bottens  län  1733,  friherre  1735,  f 
1753. 

Gyllenhammar,  Johan  Gustaf,  f. 
1718,  kapten  vid  amiralitetet  1756, 
kommendörkapten  1767,  f  1772. 

Gyllenpistol,  Carl,  f.  1641,  öfverste 
för  Blekingska  regementet  1680  och 
senare  för  S.  Skånska  kavalleriet,  fri- 
herre 1692,  landshöfding  öfver  Kalmar 
län  och  Öland,  f  1695. 

Gyllenstjema,  Christoffer,  f.  1647, 
kongl.  råd  1681,  öfverståthållai-e  i 
Stockholm  1687,  grefve  s.  å.,  f  1705. 

Gyllenstjema,  Gustaf  Johan,  f. 
1709,  kanslist  i  kansliexpeditionen 
1736,  t  1764. 

Gtlnzel,  Carl  von,  guvernör  i  Wi- 
borg  1789. 


Göös,  Lorenz  Johan,  f.  1710,  lands- 
höfding i  Österbotten  1763,  friherre 
1771,  t  1774. 

Hagert,  Gabriel,  f.  1704,  borgmä- 
stare i  Borgå  1742,  stadens  riksdags- 
man 1746,  1751,  1755,  1760  och  1762, 
t  1774. 

Hagström,  Cari  Petter,  f.  1743, 
krigsråd,  t  1807. 

Hamilton,  Cari  Otto,  f.  1704,  riks- 
råd 1755,  kansliråd  1761,  entledigad 
af  riksens  ständer  1765,  åter  riksråd 
1769,  t  1770. 

Hamilton,  Fredrik  Ulrik,  f.  1735, 
landshöfding  i  Jönköpings  län  1778 — 
1795,  t  1797. 

von  Hauswolff,  Bernhard  Rein- 
hold, f.  1700,  landshöfding  i  Koppar- 
bergs län  1756—1763,  f  1776. 

Hegardt,  Petter  Fredrik,  f.  1716, 
assessor  i  Göta  hofrätt  1752,  revisions- 
sekretemre  1756,  statssekreterare  1762, 
friherre  1771,  f  1780. 

Heidenfelt  (Heideman),  Gustaf 
Eriksson,  öfverste  för  Kronobergs  rege- 
mente 1696,  afsked  1703,  dödsåret 
okänd  t. 

Heinricius,  Johan,  1  1735  i  S:t 
Michel,  kommission slandtmätare,  f  der- 
städes  sannolikt  1807. 

von  Heland,  Gustaf,  f.  1680,  regi- 
strator  i  inrikes  civilexpeditionen  1719, 
bondeståndets  sekreterare  1726,  adlad 
1727,  expeditionssekreterare  i  nämnda 
expedition  s.  å.,  erhöll  kansliråds  titel 
1747,  t  1759. 

von  Heland,  Johan,  f.  1713,  kan- 
sliråd 1760,  statsseki-eterare,   t  1786. 

Helleday,  Welam,  f.  1674,  rådman 

i  Stockholm,  f  1727. 

von  Henell,  Anders  Joachim,  f. 
1688,  kommendant  på  Arensburgs 
slott  1720  och  på  Malmö  citadell 
1737,  t  1744. 


740 


BIOORAVISKA    NOTISER. 


Henriksson  (Tavast),  Arvid,  f. 
omkr.  1540,  var  1575  och  de  följande 
åren  ståthållare  i  Nyslott,  sedermera 
tidtals  i  Wiborg,  af  rättad  1599,  emé- 
daji  han  slutit  sig  till  Sigismunds 
parti. 

Hermelin  (Skragge),  Olof  Nilsson, 
f.  1658,  eloqu.  och  poeseos  professor 
vid  akademin  i  Dorpat  1688,  juris 
romani  et  sveoici  prof.  derstädes 
1691,  sekreterare  i  utrikes  expeditio- 
nen 1701,  adlad  1703,  kansliråd  och 
statssekreterare  1705,  f  i  rysk  fången- 
skap efter  slaget  vid  Pultava. 

Hildebrand,  David  Henrik,  f.  1712, 
ryttmästare  vid  Vestgöta  kavalleri, 
afsked  1739,  f  1791  i  Stockholm. 
Var  en  af  Sveriges  rikaste  män  på 
sin  tid. 

Hisinger,  Mikael,  f.  1758,  rytt- 
mästare  vid  Adelsfanan,  friherre  1819, 
t  1829. 

Hjelm,  Petter  Jakob,  f.  1746,  pro- 
berare  vid  myntet  1782  och  raynt- 
guardien  1794,  f  1813. 

Hjäme,  Gustaf  Adolf,  f.  1715,  riks- 
råd 1761,  friherre  1762,  Lunds  aka- 
demikansler 1768,  gi-efve  1770,  ned- 
lade sina  embeten  1772,  ånyo  riksråd 
1772—1789,  t  1805. 

von  Hofsten,  BPiigt,  f.  1689,  as- 
sessor i  kommersekollegium  1729, 
kommerseråd  1741,  +  1752. 

HoUer,  Christian  Ludvig,  e.  o.  kan- 
slist i  inrikes  civilexpeditionen  1731, 
sekreterare  i  kommersekollegium  ännu 
1769,  t  troligen  s.  å. 

Holmcreutz  (Holmer),  Lars,  f. 
1698,  landssekreterare  i  Örebro  län 
1730,  slottsfogde  i  Stockholm  1745, 
adlad  1756,  underståthållare  i  Stock- 
holm 1759,  afsked  1762,  f  1770. 

Hom,  Adam,  f.  1717,  riksråd  1761, 
öfverstemarskalk  s.  å.,  entledigad  1769, 


återkallad  1771,  tillika  riksstallmästare 
1772,  t  1778. 

Hom,  Henning  Rudolph,  general- 
major af  infanteriet  och  öfverkomraen- 
dant  på  alla  fästningar  i  Ingermanland 
1695,  friherre  1701,  riksråd  1719, 
grefve  s.  å.,  f  1730. 

von  Hyltéen,  Samuel,  f.  1672, 
landshöfding  i  Christianstad  1719,  fri- 
herre s.  å..  t  1738. 

Hårleman,  Cari,  f.  1707.  hofinten- 
dent  1728,  öfverintendent  öfver  kongl. 
maj:ts  slott  och  trädgårdar  1741,  fri- 
herre 1747,  t  1753. 

von  Hökerstedt,  Jacob,  f.  168G, 
assessor  i  kommersekollegium  1717. 
adlad  1719,  konimei-seråd  1729,  lands- 
höfding  på  Gottland  1738,  t  1757. 

von  Höpken,  Anders  Johan,  f. 
1712,  riksråd  1746,  president  i  kansli- 
kollegium 1752—1761,  Upsala  akade- 
mikansler 1760—1764,  grefve  1761, 
ånyo  riksråd  1773—1780,  f  1789. 

Iggström,  Anders  Fredrik,  lands- 
kamrerai^  i  Linköping,  erhöll  assesson» 
titel  1755. 

Jägerhom,  Carl  Magnus,  f.  173<>, 
landshöfding  i  Uleåborg  1775,  f  1782. 

Jöransson,  Israel,  f.  1703,  rådman 
i  Stockholm,  f  1739. 

Kalling,  Mårten,  f.  1705,  amirali- 
tetskapten  1745,  friherre  1751,  kom- 
mendör vid  amiralitetet  1756,  schout- 
bynacht  (kontreamiral),  landshöfding 
på  Gottland   1763,  f  1765. 

von  Kaulbars,  Lars  Fredrik,  f. 
1734,  öfverstelöjtnant  vid  Östgöta 
infanteriregemente  1773,  vice  lands- 
höfding i  Kalmar  1781,  för  begångna 
felaktigheter  dömd  att  arkebuseras, 
men  benådades  med  afsked  1790,  + 
1815. 

Kempe,  militär,  löjtnant  under  fin- 
ska kriget  1808—1809. 


EMBBT8MÅN. 


741 


af  Klercker,  Carl  Nathanael,  f. 
1734,  generallöjtnant  1805,  tidtals 
generalbefälhafvare  vid  finska  arméen 
1808—1809,  general  af  infanteriet 
1809,  friherre  8.  å.,  f  1817  i  Stock- 
holm. 

Klingspor,  Wilhelm,  f.  1747,  gene- 
rallöjtnant och  general  en  chef  för 
finska  arméen  1790,  president  i  krigs- 
kollegium 1792,  ånyo  general  en  chef 
i  Finland  1793,  serafimerriddare  179G, 
grefve  1799,  generalinspektör  öfver 
trupperna  i  Finland  1802,  fältmarskalk 
1808,  generalbefälhafvare  under  kriget 
1808—1809,  öfverstäthällare  i  Stock- 
holm 1809—1810,  t  1814. 

Klingstedt,  Gustaf  Fredrik,  f.  1771, 
adjutant  vid  generalkrigskommissariatet 

1808,  chef   för    ekonomin    vid    den  i 
Umeå  förlagda  delen  af  finska  arméen 

1809,  chef   för    norra    tulldistriktet    i 
Sverige  1820—1828,  f  1851. 

Klinkowström,  Leonard,  f.  1685, 
kansliråd  1739,  tillika  postdirektör 
1743,  friherre  1759,  afsked  p.  å.,  f 
1759. 

von  Kothen,  Magnus  Adolf,  f.  1704, 
krigsråd  1747,  landshöfding  i  Vester- 
bottens  län  1769,  friherre  1771,  f 
1775. 

Kåhre,  Gudmund,  f.  1634,  kanslist, 
donerade  1684  (eller  enl.  annan  upp- 
gift 1689)  en  stipendiefond  till  Upsala 
universitet. 

Ladau,  Otto  Reinhold,  f.^  1683  i 
Lifland,  adlad  1718,  öfverste  för  Savo- 
laks  och  Nyslotts  läns  regemente  1741, 
tillika  vice  landshöfding  i  Nylands- 
och  Tavastehus  län   1743,  f  1746. 

Lagerberg,  Adam  Otto,  f.  1726, 
vice  landshöfding  i  Skaraborgs  län 
1759,  landshöfding  1778,  f  1798. 

Lagerbjelke,  Adolf,  f.  1780,  kapten 
vid    lifgardet   1806,    öfveradjutant  och 


major  i  arméen  1812,  öfverste  i  gene- 
ralstaben, t  1821. 

Lagerbjelke,  Axel,  f.  1703,  schout- 
bynacht  (kontreamiral)  1756,  tillika 
amiralitetsråd,  vice  amiral  1758,  riks- 
råd 1765,  friherre  1766,  entledigad 
1769,  återkallad  1771  och  1772,  men 
undanbad  sig  embetet,  f  1782. 

Lagerbring,  Gustaf  Olof,  f.  1769, 
öfverste  i  arméen  1809,  generaladju- 
tant B.  å.,  friherre  1815,  generallöjt- 
nant 1826,  afsked  1844,  f  1847. 

Lagerfelt,  Gustaf  Adolf,  f.  1693, 
landshöfding  i  Östergötland  1748 — 
1769,  friherre  1766,  f  1769. 

Lragerflycht,  Johan,  f.  1701,  hof- 
rättsråd  i  Svea  hofrätt  1744,  vice  pre- 
sident 1747,  president  i  Åbo  hofrätt 
1768,  friherre  1771,  f  1774. 

Lagerheim,  Cari  Erik,  f.  1742, 
assessor  i  kommersekollegium  1772, 
adlad  s.  å.,  kommerseråd  1792,  presi- 
dent i  statskontoret  1805,  friherre 
1807,  t  1813. 

Lagerstråle,  Pehr  Gustaf,  f.  1765, 
kontreamiral  1809,  varfsamiral  1816, 
friherre  1817,  vice  amiral  s.  å.,  afsked 
1824,  t  1840. 

Lange,  Daniel,  burggrefve  i  Göte- 
borg, t  1653. 

Lange,  Jakob  Daniel,  f.  1758,  ma- 
jor i  arméen  1803,  öfverstelöjtnant, 
landshöfding  i  Uleåborg  1805,  f  1818. 

Larsson,  Matts,  befallningsman  i 
Wiborg  mot  slutet  af  16:de  seklet. 

von  Lantingshausen,  Jakob  Al- 
brecht,  f.  1699,  brigadmajor  och  öfver- 
ste i  Frankrike  1743,  brigadier  1745, 
afsked  ur  fransk  tjenst  1746,  öfver- 
ståthållare]  i  Stockholm  1759-1766, 
friherre  1760,  ledamot  af  lasaretts- 
direktionen  1766,  t  1769. 


742 


DIOGRAFISKA    NOTISEK. 


Leijonstedt,  Anders,  f.  1C49,  »ko- 
nungens högste  ombudsman»  1714,  fri- 
herre 17 IG,  riksrJuL  president  i  kammar- 
revisionen samt  giefve  1719,  +  1726. 

Leijonstedt,  Olof,  f.  1C91,  lands- 
höfding  i  Vosterbotten  1755,  f  1759. 

af  Leopold,  Carl  Gusfcjf,  f.  1757, 
kansliråd  1799,  ledamot  af  kanslisty- 
relsen 1809,  adlad  1809,  statssekrete- 
rare n.  h.  o.  v.,  -f*  1829. 

Lewenhaupt,  Adam  Ludvig,  f.  1059, 
guvernör  öfver  Riga  och  om  kringlig- 
gande fästningar  1706,  riksråd  1708, 
f  1719  i  rysk  fångenskap. 

Lewenhaupt,  Charles  Emil,  f.  1691, 
öfverbcfälhafvare  under  kriget  i  Fin- 
land 1741—1743,  t  1743. 

Lidijn,  Anders,  postmästare  i  Stock- 
holm ännu  1769. 

Liljensparre,  Henrik,  f.  1738,  polis- 
mästai-e  i  Stockholm  1776,  sekreterare 
i  slottskansliet  1781,  adlad  1786, 
underståthållare  i  Stockholm  1792, 
erhöll  af  sked  1793,  ledamot  i  tull- 
direktionen 1799,  t   1814. 

Lilljenberg,  Johan  Georg,  f.  1713, 
landshöfding  i  Åbo  och  Björneborgs 
län  1749  och  i  Upsala  län  1757,  pre- 
sident i  bergskollegium  1762,  friherre 
1766  och  grefve  1778,  afsked  1782, 
t  1798. 

Lilljenstedt  (Paulinus),  Johan,  f. 
1655  i  Björneborg,  utnämnd  juris  pro- 
fessor i  Abo  1686,  men  undanbad  sig 
tjenston,  revisionssekreterare  och  leda- 
mot i  lagkommissionen  1698,  lands- 
höfding i  Linköpings  län  1710,  friherre 
1713,  riksråd  1719,  kansliråd  och 
grefve  s.  ä.,  president  i  Wisniarska 
tribunalet  1727,  f  l'^32. 

Lilljestråle,  Joachim  Wilhelm,  f. 
1721,  justitiekansler  1772,  afsked 
1779,  t  1^07. 

Lindhjelm,  Mårten  Örelsson,  f. 
1638,  landshöfding  i  Nylands  och  Ta- 


vastehus  län  1695  och  i  Jönköpings 
län  1696,  friherre  1692,  afsked  1716, 
t  1720. 

von  Lingen,  Reinhold  Johan,  f. 
1708,  landshöfding  i  Kristianstads 
län  1763  och  i  Malmöhus  län  1772, 
afsked  s.  å.,  f  1785. 

Lode,  Jolian  Herman,  f.  1739,  se- 
kund  major  vid  Abo  låns  regemente 
1777,  lagman  i  Åbo  och  Björneborgs 
lagsaga  1783,  landshöfding  i  Kym- 
menegårds  län  (Heinola)  1793,  afsked 
1810,  t  1817. 

Lönroth,  borgmästare  i  Askei*snnd, 
riksdagsfullmäktig  1751. 

Löwenhjelm,  Carl  Gustaf,  f.  1701, 
justitiekansler  1747,  friherre  s.  ä.,  pre- 
sident i  Göta  hofrätt  1750,  riksråd 
1751,  Lunds  akadomikansler  1762, 
grefve  1762,  kanslipresident  1705. 
+  1768.  Han  hade  i  sitt  tredje  gifte 
Juliana  Constantia  Simzon,  t 
1713,  t  *V9  1759. 

Löwenhjelm,  Carl  Gustaf,  f.  1732, 
kammarhen-e  1758,  öfverste  for  S. 
Skånska  kavalleriet  1772,  afsked  1773, 

t  1788. 

Löwenström,  Gustaf  Adolf,  f.  1764, 
ryttmästare  vid  Adelsfanan  1786,  af- 
sked 1805,  t  1813-  Broder  till  ko- 
nungamördaren Jakob  Johan  Anekar- 
ström,  hvarför  slägten  senare  fick  till- 
stånd att  kalla  sig  Löwenström. 

Mannerskantz,  Nils  Fredrik,  f. 
1738,  adjutant  hos  Jakob  Magnus 
Sprengtporten  1772,  adlad  s.  å-, 
öfverstelöjtnant  1777,  öfverste  för  fin- 
ska brigaden  1780,  t.  f.  kommendant 
på  Sveaborg  1785,  kommendant  1789, 
genera  1  q  va  i'ter  raästa  re  1791,  general 
1809,  +  sistnämnda  år. 

Mareks  von  WOrtemberg,  Nils 
Wilhelm,  f.  1743,  revisionssekreterare 
1773,  ledamot  af  rikets  allmänna  aren- 


BMDBTSMÄN. 


743 


dera  beredning  1793,  jastitieräd  1810, 
t  1817. 

Martin,  Per,  f.  17G0,  kommendant 
på  Vaxholm,  f  1827. 

Melart,  Gabriel,  kronofogde  i  öfra 
Sääksmäki  härad,  synes  ha  bott  på 
Laidikkalai  Pälkäne  i  början  af  1730- 
talet. 

Mentzer,  Johan,  f.  1671,  landshöf- 
ding  i  Jönköping  1728—1746,  f  11 , , 

Mollin,  Jonas,  smålänning,  student 
i  Åbo  1687,  magister  1694,  härads- 
höfding  i  södra  Österbottens  domsaga 
1708,  t  1735. 

Mollin,  Jonas,  f.  1703,  borgmästare 
i  ITleåborg  1740,  stadens  riksdagsman 
1746  och  1760,  erhöll  afsked  1760, 
t  1765. 

Motnma,  Petter,  f.  1711,  anlade 
boktryckeri  förenadt  med  stilgjuteri, 
det  första  i  Sverige,  erhöll  direktörs 
titel  och  var  kommissarie  för  bankens 
pappersbruk,  f  1772. 

Morin,  Erland  Magnus,  fortifika- 
tionssekreterare, donator  till  Strand- 
bergska läkareinrättningen  och  till  stora 
barnhuset,  f  1816  eller  1817. 

Munck,  Adolf  Fredrik,  f.  1749  i 
S:t  Michels  socken,  major  vid  adels- 
fanan 1776  och  tillika  konungens  för- 
ste hofstallmästare,  friherre  1778,  pre- 
sident i  kammarrevisionen  1788,  grefve 
8.  å.,  förlustig  alla  sina  embeten  1792, 
-f-  1831  i  Massa-Carrara  (Italien). 

Munck,  Johan  Henrik,  f.  1748, 
öfverstelöjtnant  1785,  öfverste  1790, 
landshöfding  i  Nylands  och  Tavastehus 
län  8.  å.,  afsked  1810,  f  1817. 

Mörner,  Adolf,  f.  1705,  landshöf- 
ding i  Stockholms  län  1750,  i  Elfs- 
borgs län  1751  och  i  Nerike  med 
Vermland  1756,  f  1766. 

Mörner,  Cari  Stellan,  f.  1761, 
landshöfding  i  Kronobergs  län  1793 — 
1827,  t  1834. 


Nieroth,  Magnus,  landshöfding  i 
Kexholms  *län,  f  1641. 

von  Nolcken,  Erik  Mathias,  f. 
1694,  e.  o.  envoyé  till  ryska  hofvet 
1738,  statssekreterare  1744,  friherre 
1747,  president  i  Göta  hofrätt  1750, 
t  1755. 

von  Nolcken,  Gustaf  Adolf,  f.  1733, 
envoyé  extra  ordinarie  vid  engelska 
hofvet  1763,  president  i  Göta  hofrätt, 
hvilket  embete  han  dock  undanbad  sig, 
+  1814  i  London. 

Nordensköld  (Nordenberg),  An- 
ders Johan,  f.  1696,  fortifikationskapten 
1735,  ledamot  af  svenska  vetenskaps- 
akademin 1739,  major  vid  fortifika- 
tionen i  Finland  1742,  adlad  1751, 
vice  landshöfding  i  Savolaks  och  Kym- 
menegärds  län  1752,  ordinarie  lands- 
höfding derstädes  1753,  landshöfding 
i  Nylands  och  Tavastehus  län  1756, 
afsked  1761,  f  1763. 

Nordensköld,  Otto  Henrik,  f.  1747, 
öfverstelöjtnant  vid  amiralitetet  1781, 
flottiins  adjutant  1784,  flaggkapten  hos 
Hertig  Karl  1789,  kontreamiral  s.  å., 
vice  amiral  1790,  friherre  1815,  f 
1832. 

von  Numers,  Gustaf,  f.  1752, 
öfveretelöjtnant  1785,  vic«  landshöf- 
ding i  Uleäborg  Va— »^^7  1786,  öfver- 
ste  för  Österbottens  regemente  1794, 
generalmajor  1809,  afsked  1810,  f 
1826. 

Nyländer,  Johan,  f.  1742,  hand- 
lande i  Uleåborg,  brukspatron  på  Nyby 
glasbruk  i  Ijo,  hofråd  (under  svenska 
tiden),  lefde  ännu  1807. 

Odelström,  Cari  Casten,  f.  1713, 
kopist  vid  inrikes  expeditionen,  sekre- 
terare i  sundhetskommissionen,  f  1756. 

Odelström,  Erik,  f.  1684,  öfverste- 
löjtnant 1710,  adlad  1711,  afsked  som 
öfverste  1721,  landshöfding  i  Vester- 
Norrland  1739—1749,  f  1753. 


744 


BIOGIUFISKA    NOTISER. 


Odencrantz,  Biathias,  f.  1780,  hof- 
jnnkai*e  1756,  kammarherre*  1761,  "f" 
1796. 

von  Oelreich,  Niclas,  f.  1699,  cen- 
sor libronim  1746,  e.  o.  kansliråd 
1749,  adlad  s.  å.,  hofkansler  1766, 
president  i  kommersekollegium  1767^ 
t  1770. 

von  Otter,  Carl,  f.  1766,  major  vid 
Österbottens  regemente  1799,  öfverste 
i  arraéen,  öfverstelöjtnant  vid  Elfs- 
borgs regemente  1810,  i*  1813. 

von  Otter,  Salomon,  f.  1647,  öfver- 
kommissarie  vid  amiralitetet  1693, 
landshöfding  i  Blekinge  1719,  friherre 
8.  ä.,  t  1732. 

von  Otter,  Salomon,  f.  1693,  kan- 
sUråd  1741,  riddarhusdirektör  1744, 
t  1745. 

von  Otter,  Salomon,  f.  1733,  lands- 
höfding i  Halland  1776,  f  1781. 

Oxe,  Harald,  f.  1628,  landshöfding 
i  Åbo  och  Björneborgs  län  1667 — 
1682,  t  1690. 

Oxenstjema,  Axel,  f.  1583,  riks- 
kansler 1612,  t  1654. 

Oxenstjema,  Johan  Gabriel,  f.  1750, 
riksmarskalk  1792—1801,  f  1818. 

von  Palmenberg,  Justus,  f.  i  Riga, 
vice  president  i  Dorpats  hofrätt  1698, 
adlad  1697,  landshöfding  i  Åbo  och 
Björneborgs  län  1706,  friherre  s.  å., 
t  1714. 

Palmfelt,  August  Fredrik,  f.  1767, 
öfverste  och  chef  för  Åbo  läns  rege- 
mente 1796,  brigadchef  under  Pom- 
mereka  kriget  1807,  chef  för  försbi 
brigaden  af  finska  armoen  1808  —  1809 
intill  dess  den  af  honom  under  gene- 
ralmajor H.  H.  Gripenbergs  öfver- 
befäl  uppgjorda  krigskonventionen  af- 
slöts  i  Seivis  nära  Kalix  den  ^^/j 
1809,  afsked  ur  svensk  Ijenst  1810, 
inspektör  öfver  den  i  Blnland  uppsatta 


milicen  och  ledamot  i  regeringskonsel- 
jen 1812,  t  1814. 

Palmfelt,  Gustaf,  f.  1680,  lands- 
höfding i  Skaraborgs  län  1729—17.33, 
friherre  1731,  riksråd  och  kansliråd 
1742,  t  1744. 

Palmroth,  Petter,  hofsekreterare  i 
slottskansliet  på  1720  —  1730  talen, 
notarie  i  sundhetskollegium  1722,  + 
1749. 

Palmstiema,  Nils,  f.  1696,  riksråd 
1746-1761,    friherre  1747,    f  1766. 

Pechlin,  Cari  Fredrik,  f.  1720, 
öfverstelöjtnant  vid  Kalmarregemente 
1751,  naturaliserad  svensk  adelsman 
8.  å.,  öfverste  i  arméen  1760,  gene- 
ralmajor 1770,  afsked  1773,    f  1790. 

Peijron,  Ludvig  Bartholomé,  f.  1766, 
befälhafvare  för  svenska  militären  pä 
Åland  1809,  öfverste  och  generaladju- 
tant, t  1840. 

Pfeiffer,  slottskonduktör  i  tjenst 
hos  sei-afimerordensgillet  i  början  af 
detta  sekel. 

Piper,  Cari,  f.  1647,  kongligt  råd 
och  statsråd  1697,  friherre  och  grefve 
1698,  Upsala  akademikansler  1702, 
öfverste  marskalk  1705,  -f-  1716  i 
rysk  fångenskap  på  fåstningen  Schlus- 
selburg. 

Piper,  Christina,  enkegrefvinna,  L 
1673,  stiftade  1719  ett  stipendium  vid 
Upsala  universitet,  f  1752. 

Piper,  Gustaf  Abraham,  f.  1692, 
landshöfding  i  Österbotten  1746 — 1761. 
t  1761. 

von  Plåten,  Achates  Carl,  f.  1752, 
hof marskalk  1797,  generalkrigskommis- 
sarie  i  Pommern  1805,  friherre  1815, 
t  1832. 

von  Plåten,  Gustaf  Bogislaf,  f. 
1753,  öfverstelöjtnant  vid  Tavastehas 
regemente  1794  och  öfverste  1796, 
t  1830. 


svbbtsvAn. 


745 


Pohl,  Michel,  verdien  på  myntet 
i  Stockholm  1728. 

Polus,  Thomas,  f.  1634,  registrator 
i  k.  kansliet  1665,  statssekreterare  och 
kansliråd  1693,  statsråd  1697,  f  1708. 

Polviander,  Johan,  f.  1730,  härads- 
höfding  i  Österbottens  non'a  domsaga 
från  1762,  f  1804. 

Poppelman,  Nils,  stadsnotarie  i 
Stockholm  1729,  rådman  1735. 

Posse,  Arvid,  f.  1689,  riksråd  1739. 
t  1754. 

Posse,  Knut,  f.  på  1640-talet,  ge- 
nerallöjtnant 1703,  kongl.  råd  samt 
öfverståthållare  i  Stockholm,  grefve 
1706,  t  1714. 

Posse,  Manritz,  f.  1712,  öfverste 
för  ett  värfvadt  regemente  1749,  en- 
voyé extra  ord.  till  ryska  hofvet  1752 
— 1762,  öfverste  för  Savolaks  rege- 
mente 1760,  riksråd  1769,  grefve  1771, 
t  1787. 

von  Psilander,  Pehr,  f.  1702, 
landshöfding  i  Kronobergs  län  1758 — 
1763,  t  1776. 

Palman,  Otto  Fredrik,  f.  1785, 
löjtnant  1803,  riddarhusdirektör  1810, 
öfverste  i  arméen  och  t.  f.  landshöf- 
ding  i  Liinköpings  län  1822,    f  s.  å. 

Qveckfelt,  Erik  Gustaf,  f.  1688, 
öfverste  för  Jönköpings  regemente 
1747,  generallöjtnant  1759,  af  sked 
1761,  t  1776. 

Rajalin,  Thomas  Johansson,  f.  1673 
i  Finland,  vice  amiral  1741,  adlad  s.  å., 
ohef  för  den  från  Garlskrona  s.  å.  ut- 
gående eskadern,  f  s.  å. 

Ramsay,  Anders  Henrik,  f.  1707, 
landshöfding  i  Savolaks  och  Kymmene- 
gårds  län  1765,  generallöjtnant  och 
öfverkommendant  i  Lovisa  1772,  lands- 
höfding i  Nylands  och  Tavastehus  län 
1774,  afsked  1776,  f  1783. 


Ramsay,  Anders  Johan,  f.  1744, 
landshöfding  i  Savolaks  och  Karelen 
1791—1803,  t  1811. 

Rappe,  Carl,  f.  1721,  landshöfding 
i  Kalmar  1774,  tjenstfri  1781,  t  1790. 

Rappe,  Christoffer  Johan,  f.  1719, 
hofrättsråd  i  Åbo  1756,  landshöfding 
i  Åbo   1769,    friherre  1771,    f  1776. 

Rath,  Gustaf  Johan,  borgmästare  i 
Stockholm,  f  1763. 

Reenstjema,  Fredrik  Ulrik,  f.  1722, 
landshöfding  i  Östergötland  1775,  f 
1783. 

Reftelius,  Carl,  f.  1698,  kommis- 
sionssekreterare i  Algier,  sedan  sekre- 
terare i  iasarettslotteriet,  f  1758. 

Reuterholm,  Esbjörn  Christian,  f. 
1710,  riksråd  1765—1769,  1771— 
1772,  t  1773  på  Svedja  i  Sjundeå 
socken  (Finland). 

Reuterholm,  Gustaf  Qottfrid,  f. 
1721,  auskultant  i  bergskollegium 
1737,  erhöll  lagmanstitel  1762  och 
landshöfdingetitel  1794,  f  1803. 

Reuterholm,  Nils,  f.  1676,  lands- 
höfding i  Stora  Kopparbergs  län  (Öre- 
bro) 1732  och  i  Nerike  med  Verm- 
land  1739,    tog  afsked   1756,    f  s.  å. 

Reutersköld,  Casimir,  f.  1770, 
öfverste  och  öfveradjutant  1810,  gene- 
rallöjtnant 1836,  afsked  1840,  f  1848. 

Rhensköld,  Cari  Oustaf,  f.  1651, 
generallöjtnant  och  guvernör  i  Skåne 
1698,  kongl.  råd  1705,  fältmarskalk 
och  grefve  1706,  f  1722. 

Ribbing,  Bengt,  f.  1686,  landshöf- 
ding och  öfverkommendant  i  Göteborg 
1730,  friherre  1731,  f  1741. 

Riddercreutz,  Gustaf,  f.  1724, 
landshöfding  i  Kymmenegårds  län 
1774,  t  1783. 

Ridderstolpe,  Fredrik  Wilhelm,  f. 
1 1730,    kammarherre   1753,   öfverkam- 

47* 


746 


BTOORAriSICA    flOTISBR. 


marherre  1766,  riksr&d  1787,  preei- 
dent  i  bergskollegium  1789,  grefve 
1800,  t  1816. 

Ridderståhl,  Adolf,  f.  1761,  löjt- 
nant, t  i  Borgå  1805. 

von  Rosen,  Fredrik  Ulrik,  f.  1731, 
landshöfding  i  Åbo  1776—1781,  riks- 
råd 1788—1789,  t  1793. 

von  Rosen,  Gustaf  Fredrik,  f.  1688, 
riksråd  1739,  generalguvernör  i  Fin- 
land 1747—1752,  grefve  1751,  gene- 
ral en  chef  i  Pommern  1757  —  1758, 
t  1769. 

Rosenblad,  Mathias,  f.  1758,  stats- 
sekreterare vid  inrikes  civilexpeditio- 
nen 1792,  friherre  1805,  statsråd  1809, 
en  af  rikets  herrar  1810,  grefve  1815, 
justitie  statsminister  1829 — 1840,  f 
1847. 

Rosenhane,  Schering,  f.  1609, 
öfverståthållare  i  Stockholm  1652,  fri- 
herre 8.  å.,  lagman  i  Södermanland 
1654,  t  1663. 

von  Rosenheim,  Johan,  f.  1725, 
öfverstelöjtnant  vid  Jämtlands  rege- 
mente 1775,  vice  landshöfding  i  Ve- 
ster-Norrlands  län  ett  hälft  år  1776, 
afsked  ur  krigstjensten  med  Öfverste 
rang  1781,  f  1803. 

von  Rosenstein,  Nils  f.  1752, 
statssekreterare  1809—1822,  f  1824. 

Rothman,  sjukhusdirektör  i  Umeå 
under  kriget  1808—1809. 

Roxendorff,  Cari  Gustaf,  f.  1697, 
öfverste  för  Kalmar  regemente  1747, 
landshöfding  i  Kalmar  län  och  Öland 
1757,  friherre  1762,  afsked  1774,  f 
1784. 

Rudbeck,  Thure  Gustaf,  f.  1714, 
öfverstelöjtnant  vid  Uplands  regemente 
1748,  öfverste  vid  Björneborgs  rege- 
mente 1758,  öfverståthållare  i  Stock- 
holm 1772,  friherre  1771,  landshöfding 
i  Upsala  län  1773-1782,  f  1786. 


RudenskOld,  Carl,  f.  1698  i  Åbo, 
statsseki-eteiare  vid  utrikes  expeditio- 
nen 1747,  friherre  s.  å.,  sekreteimre 
vid  alla  kongL  majits  ordnar  1748, 
riksråd  1761—1766,  1709—1772, 
grefve  1770,  Upsala  akademikansler 
1771,  t  1783. 

Rudensköld,  Ulrik,  f.  1704,  asses- 
sor i  kommersekollegium  1746,  kom- 
merseråd, f  1765. 

Runeberg,  Edvard  Fi*edrik,  inspek- 
tor öfver  mått,  mål  och  vikt,  s^ler- 
mera  Stockholms  stadssekreterare,  + 
1802. 

Ruth,  en  Gustaf  Ruth  var  ami- 
ralitetskapten   1735    och   hade  vistats 

utrikes. 

Råfelt,  Johan,  f.  1702,  landshöfding 
i  Elfsborgs  län  1756,  t  1763. 

Rålamb,  Claös,  f.  1759,  konungens 
förste  hofstallmästare  1796,  serafimer- 
riddare  1809,    öfverhofstallmästare,    -h 

1820. 

Rålamb,  Claes  Gustaf,  f.  1705, 
landshöfding  i  Södermanland  1751, 
president  i  statskontoret  1762,  f  1765. 

Rålamb,  Hans  Gustaf,  L  1716. 
kammarherre  1744,  hofmarskalk  1761, 
t  1790. 

Sacklén,  Lars,  f.  1724,  kommerse- 
råd, borgmästare  i  Björneborg,  f 
1795. 

Sahlgren,  Niolas,  f.  1701,  gross- 
handlande i  Göteborg  1729,  direktör  i 
ostindiska  kompaniet  1733 — 1768,  f 
1776. 

von  Saltza,  Jacob  Ludvig,  f.  1685, 
landshöfding  i  Jönköpings  län  1751 — 
1762,  friherre  1755,  f  1763. 

Sandels,  Johan  August,  f.  1764« 
major  vid  Karelska  regementet  1787, 
chef  för  Savolaks  lältjägareregemente 
1803,  befälhafvare  för  5:te  brigaden 
under  kriget  1808—1809,  grefve  1815 


mmbetsmAn. 


747 


riksBtåtMllare   i   Noige    1819—1827, 
fältmarskalk  1824,  f  1831. 

Sandersköld  (OsanderX  Pehr  Olof, 
f.  1784,  kanslist  i  justitierevisions-expe- 
ditionea  1756,  sekreterare  i  riksens 
ständers  sekreta  deputation  1760,  hof- 
rättsråd  i  Göta  hofrätt  1764,  f  1805. 

von  Schaar,  Axel,  f.  1641,  lands- 
höfding  i  Vester-Norrlands  lån  och 
Jämtland  1699,  friherre  s.  å.,  f  1702. 

Schcffer,  Carl  Fredrik,  f.  1715, 
riksråd  1751 — 1765,  serafimerriddare 
1752,  grefve  1766,  f  1786. 

SchefTer»  Ulrik,  i  1716,  minister 
plenipotentiaire  i  Paris  1752  och  am- 
bassadör 1761,  riksråd  1769—1772, 
grefve  1771,  ånyo  inkallad  i  rådet 
och  kanslipresident  1772,  Åbo  aka- 
demikansler s.  å.,  nedlade  sina  em  be- 
ten 1783,  t  1799. 

Schenbom,  Erik  Adolf,  f.  1757, 
landshöfding  i  Stockholms  län  1808, 
adlad  1801,  f  1811. 

Schening,  Johan,  f.  1700,  rådman 
i  Stockholm  1737,  embets-  och  bygg- 
nadsborgmästare 1747,  f  1754. 

Schmedeman,  Johan,  f.  i  Wiborg 
1652  eller  1653,  auskultant  i  Åbo 
hofrätt  1672,  aktuarie  i  riksarkivet 
1678,  adlad  1686,  öfverpostdirektör 
1702,  kansliråd  och  statssekreterare 
1710,  t  1713.  Utgifvit  en  mängd 
f5rfattningssam]ingar. 

Schröderstjema,  Paul,  f.  1769, 
öfveradjutant  1808,  major  och  tyg- 
mästare  vid  finska  artilleriregementet 
8.  å.,  ofverstelöjtnant  i  arraéen  1809, 
fälttygmästare  och  ledamot  i  krigs- 
kollegium 1821 — 1830,  generalmajor 
1829,  t  1838. 

Sebaldt,  Cari  Fredrik,  f.  1713, 
embets-  och  byggnadsborgmästare  i 
Stockholm  1764,  justitieborgmästare 
1777,  adlad  1778,  afsked  1783,  f 
1792. 


von  Seth,  Gabriel,  i  1690,  riksråd 
1747 — 1765,  friherre  s.  å.,  serafimer^ 
riddare    1748,   grefve  1762,   f  1774. 

Silfverhjelm,  Fredrik,  f.  1726, 
öfverste  vid  infanteriet,  innehade  Me- 
devi  gods  och  brunn  på  arrende,  + 
1783. 

Silfversköld,  Nils,  f.  1674,  lands- 
höfding i  Kristianstad  1739—1741, 
t  1753. 

Sinclair,  Fredrik  Cari.  f.  1723,  fän- 
rik vid  Åbo  läns  r^mente  1741, 
kapten  i  fransk  tjenst  1746,  öfverste 
i  arméen  1762,  friherre  1766,  riksråd 
1769,  grefve  1771,  generalguvernör  i 
Pommern  och  Greifswalds  akademi- 
kansler 1772,  t  1776. 

Sjöblad,  Cari  Georg,  f.  1683,  lands- 
höfding och  öfverkommendant  i  Malmö- 
hus län  1740,  t  1754. 

Sjöblad,  Erik,  f.  1647,  guvernör  i 
Göteborgs  och  Bohuslän  1700,  f  1725. 

Skjöldebrand,  Anders  Fredrik,  f. 
1757,  t.  f.  öfverståthållare  i  Stockholm 
1810—1812,  statsråd  1815—1828, 
grefve  1819,  f  1834. 

Sjöstjema,  Aron,  f.  1684,  vice 
amiral,  f  1746. 

Skytte,  Johan,  f.  1577,  riksråd 
1617,  Upsala  akademikansler  1622, 
president  i  Göta  hofrätt  1634,  f  1645. 

Slöge,  stadsfiskal  i  Uleåborg  mot 
slutet  af  förra  seklet 

Snoilski,  Georg  Fredrik,  f.  1647, 
hofkansler,  f  1705. 

Soth,  Georg,  borgmästare  i  bygg- 
nads- och  embetskollegium  i  Stock- 
holm, ledamot  af  sundhetskommissio- 
nen,  f  1761. 

Sparfvenfelt,  Johan  Henrik,  f.  1698, 
hof marskalk,  hofstallmästam,   f  1768. 

Sparre,  Carl,  f.  1723,  landshöfding 
i  Österbotten  1763,  i  Gefleborgs  län 
8.  å.,  öfverståthållare  i  Stockholm  1773 


74B 


BIOGRAFISKA   NOTISER. 


—1791,     riksråd    1775—1789,     Åbo 
akademikansler  1782,  f  1791. 

Sparre,  Carl  Q-ustaf,  f.  1688,  en- 
voyé extraordinarie  till  engelska  hof- 
vet  1719—1735,  landshöfding  i  Söder- 
manland 1737,  riksråd  1739,  ledamot 
i  sundhetskommissionen  1739,  f  1741. 

Sparre,  Claes,  f.  1673,  Öfveramiral 
1715,  riksråd  samt  president  i  amira- 
litetskollegium i  Karlskrona  1719, 
grefve  s.  å.,  f  1733. 

Sparre,  Fredrik  Wilhelm,  f.  1794, 
landshöfding  i  Vester-Norrlands  län 
1757  och  i  Österbotten  1763,  f  1764. 

Sparre,  Gabriel,  f.  1726,  landshöf- 
ding i  Kristianstad  1776—1786,  f  1804. 

Sparre,  Johan,  f.  1715,  general- 
major och  kommendant  på  Sveaborg 
1772—1780,  t  1791. 

Sparre,  Peder  Larsson,  f.  1628, 
e.  o.  legat  till  Frankrike  och  media- 
tions verket  1672,  e.  o.  legat  till  freds- 
kongressen 1672,  ambassadör  extra- 
ordinaire  tiU  engelska  och  franska  liof- 
ven  1675,  fransk  grefve  s.  å.,  -f-  1692. 

Sprengtporten,  Jakob  Magnus,  f. 
1727,  friherre  1766,  ö^erste  för  Ny- 
lands och  Tavastehus  läns  dragonrege- 
mente jämte  Karelska  sqvadronen  1769, 
generallöjtnant  1772,  tog  afsked  1774, 
t  1786. 

Stackelberg,  Berndt  Otto,  f.  1703, 
öfverste  vid  Åbo  läns  kavalleri  1759, 
general  en  chef  i  Finland,  fältmarskalk, 
t  1786. 

Stael  von  Holstein,  Georg  Bo- 
gislaf,  f.  1685,  friherre  1731,  lands- 
höfding i  Kalmar  län  1734—1754, 
landshöfding  och  öfverkommendant  i 
Malmöhus  län  1754—1763,  fältmar- 
skalk 1756,  t  1763. 

Standaerhjelm,  Hans  Fredrik,  f. 
1676,  sekreterare  i  slottskansliet,  adlad 
1720,  underståthållare  i  Stockholm 
1741,  t  1759. 


Starbus*  Petter,  f.  1711,  kamreiare 
i  lasarettslotteriet,  f  1762. 

von  Stenhagen,  Fredrik,  f.  1689, 
expeditionssekreterare  vid  utrikes  ex- 
peditionen 1740,  kansliråd  1748,  stats- 
sekreterare 1757,  t  1759. 

von  Stenhagen,  Fredrik,  f.  1732, 
landshöfding  i  Vesterbottens  län  1782 
—1789,  t  1816. 

Stierwald,  Reinhold  Wilhelm,  f. 
1760,  filos.  mag.  1782,  landssekrete- 
rare i  Kymmenegårds  län  1791,  refe- 
rendariesekreterare  i  regeringsl^onsel- 
jen  för  Finland  1809  och  kallad  till 
ledamot  i  konseljen  1812,  f  1815. 

Stjemcrantz,  Petter,  f.  1681,  lands- 
höfding i  Nylands  och  Tavastehus  lån 
1719,  friherre  1720,  f  1737. 

Stjernecreutz  (Kniber^,  Zacharias, 

f.  1739,  häradshöfding  i  Bohus  län  1773, 
adlad  1775,  erhöll  hofrättsråds  titel,  t 
1814. 

Stjerneld,  Samuel  Gustaf,  i  1700, 
löjtnant  vid  svenska  lifgardet  1737, 
friherre  1751,  general  1772,  ^tmar- 
skalk  1773,  f  1775. 

Stjernsvärd,  Cari  Georg,  f.  1767. 
ryttmästare  i  arméen  1798,  major  1805, 
afsked  1811,  f  1825. 

Stockenström,  Erik,  f.  1703,  as- 
sessor i  bergskollegium  1747,  adlad 
1751,  justitiekansler  1758,  riksråd 
1769,  friherre  1770  och  grefve  1771, 
Åbo  akademikansler  1771,  nedlade 
sina  embeten  1772,  ånyo  riksråd  1772 
-  1789,  t  1790. 

Ström,  Erik,  f.  1686,  borgmästare 
i  Stockholm,  f  1760. 

Strömberg,  öfverste  1694. 

Strömfelt,  Carl  Harald,  f.  1709, 
assessor  i  Göta  hofrätt  1733,  hofrätts- 
råd  1737,  landshöfding  i  Blekinge  1752 
och  i  Östergötland  1769,  f  1775. 


KMBXT8MÅK. 


749 


Stålarm,  Axel,  f.  1630,  landshöf- 
ding  i  Nylands  och  Tavastehas  län 
1668,  i  Östergötland  1687,  president 
i  Göta  hofrätt  s.  å.,  baron  och  grefve 
8.  ä.,  t  1702. 

van  Suchtelen,  Joliaii  Peter,  f.  1751 
i  (Graves  (Brabant),  ingeniör  och  t.  f. 
professor  i  matematik  i  Leyden,  anställd 
i  Ryssland  1783,  generalqvartermästare 
under  finska  kriget  1808,  rysk  ambas- 
sadör i  Stockholm  1810,  f  i  Stock- 
holm 1836. 

Svedenheim,  Adolf,  f.  1722,  kom- 
missarie i  riksens  ständers  manu^- 
turkontor,  f  1765. 

Sylvius,  David,  f.  1663,  extra  kom- 
merseråd 1719,  ordinarie  kommerseråd 
1.720,  t  1732. 

Tandefclt,  Adolf  f.  1747,  lands- 
höfding  i  Uleåborgs  län  1782  och  i 
Wasa  län  1785,  entledigad  1794,  leda- 
mot i  konungens  högsta  domstol  1800 
—1806,  president  i  Åbo  hofrätt  1805, 
ledamot  i  regeringskonseljen  för  Fin- 
land 1809,  friherre  s.  å.,  f  1822. 

Taube,  Gustaf  Adam,  f.  1673,  öfirer- 
ståthållare  i  Stockholm  1716,  riksråd 
1718,  grefve  1719  f  1732. 

Taube»  Otto  Reinhold,  friherre, 
landshöfding,  lefde  mot  slutet  af  IGOO- 
talet. 

Tempelman,  Olof,  f.  1745,  hof- 
arkitekt,  f  1816. 

Tessin,  Cari  Gustaf,  f.  1695,  riks- 
råd 1741,  rikskansliråd  1742,  Åbo 
akademikansler  1745,  kanslipresident 
1747  —  1752,  nedlade  alla  sina  embeten 
1761,  t  1770. 

Thott,  Tage,  f.  1739,  landshöfding 
i  Malmöhus  län  1776,  tillika  öfverkom- 
mendant  1788,  tog  afsked  1794,  fri- 
herre 1778,  grefve  1807,  f  1824. 

af  Tibell,  Gustaf  Wilhelm,  f.  1772, 
generaladjutant  och  Öfverste  i  arméen 
1804,  adlad  1805,  generalmajor  1808, 


president   i   krigskollegium   1824,  fri- 
heiTe  1827,  f  1Ö32. 

Toll,  Johan  Kristoffer,  f.  1743,  ge- 
neralguvernör i  Skåne  1801—1809, 
fältmarskalk  1807,  grefve  1814,  f  1817. 

Tollstorp,  Georg,  borgmästare  i 
Borås,  från  1760-talet  till  1803,  er- 
höll   assessors-titel,    f  sistnämnda  år. 

TorpadiuSy  Elias,  f.  1680,  rådman 
i  Stockholm  1725,  politieborgmästare 
1739  och  handelsborgmästare  1745, 
sekreterare  i  borgareståndet  1734,  riks- 
dagsman 1738—1740,  1742,  f  1747. 

Torpadius,  Johan  Israel,  f.  1722, 
rådman  i  Stockholm  1756,  f  1760. 

Torpadius,  Samuel,  f.  1714,  lands- 
sekreterare i  Linköping,  assessor,  f 
1786. 

Tott,  Claes,  f.  1630,  grefve  1652, 
riksi-åd  1653,  öfverståthållare  i  Stock- 
holm 1664,  fältmarskalk  1665,  gene- 
ralguvernör i  Lifland  s.  å.,  f  1674. 

von  Troil,  Knut,  f.  1760,  lands- 
höfding i  Åbo  och  Björneborgs  län 
1806—1816,  friherre  1809,  ledamot  i 
regeringskonseljen  för  Finland  1811, 
ordförande  i  komitén  för  finska  ärcnder 
i  S:t  Petersburg  1814—1821,  gehei- 
meråd  1816,  t  1825. 

af  TroUe,  Henrik,  f.  1730,  öfverste 
vid  arméens  flotta  1772  och  tilhka 
öfverste  för  Nylands  infonteriregemente 
1775—1780,  generalamiral  1780,  f 
1784. 

Trolle-Wachtméister,  Carl  Axel, 
f.  1754,  justitiekansler  1779,  riksdrots 
1787,  Lunds  akademikansler  1789, 
justitiestatsminister  1809,  f  1810. 

TroUe-Wacbtmeister,  Hans  Ga- 
briel, f.  1782,  justitiekansler  1809— 
1817,  t  1871. 

Tungenfelt,  Anders,  f.  1682,  lands- 
höfding i  Jönköpings  mn  1746,  f  1751. 


750 


BIOGUAFISCA   NOTISER 


von  Törne,  Carl  öusfaf,  f.  1749, 
korporal,  afsked  1803  sora  löjtnant,  f 
1811  i  LoppiB  sockea  (Finland). 

von  Törne,  Peter,  f.  1690,  adlad 
1731,  öfverste  för  Tavastehus  rege- 
mente 1752,  generalmajor  17G4,  afsked 
1765,  t  1768. 

Törnflycht,  Mikael,  f.  1683,  lands- 
höfding  i  Södermanland  1727,  grefve 
1731,  öfverståthållare  i  Stockholm  1732, 
t  1738. 

Törnstedt,  Olof,  häradsliöfding  i 
Österbottens  norra  domsaga,  lefde  ännu 
1735.     Hans  enka  dog  1768. 

Ubman,  Pehr,  riksdagsman  1755 
— 1756,  borgmästare  i  Öregrnnd  1761, 
hofsekreterare. 

Uggla,  Sven  Fredrik,  f.  1728,  kap- 
ten, t  1808. 

af  Ugglas,  Samuel,  f.  1750,  lands- 
höfding  i  Stockholms  län  1788,  fri- 
herre 1796  och  grefve  1799,  öfver- 
ståthållare i  Stockholm  1800,  president 
i  kammarkollegium  1801,  f  1812. 

Ulfsparre,  Fabian,  f.  1767,  lands- 
höfding  i  Nyköpings  län  1806—1815, 
t  1842. 

Wachtmeister,  Carl  Adam,  f.  1740, 
Öfverste  marskalk  hos  enkedrottning 
Sofia  Magdalena  och  en  af  rikets 
Herrar  1792,  Åbo  akademiekansler 
1793,  serafimerriddare  1794,  grefve 
1799,  t  1820. 

Wachtmeister,  Claes  Adam,f.  1755, 
chef  för  amiralitetet  1799,  afsked  1804, 

t   1828. 

Wachtmeister,  Hans,  f.  1641,  ami- 
ralgeneral 1681,  kongl.  råd  s.  å.,  grefve 
1687.  t  1714. 

Wallén,  Jeremias,  f.  1693,  assessor 
i  Åbo  hofrätl  1737,  adlad  1743,  lag- 
man i  karelska  lagsagan  1744,  lands- 
höfding  i  Abo  och  Björneborgs  län 
1757,  i  Nyköpings  län  1769  och  s.  å. 


i    Vester-Norrlands    län,   alsked  8.  ä., 
t  1772. 

Wallens,  Josef,  f.  i  Lovisa  1765, 
tjente  som  löjtnant  vid  Pielis  bataljon, 
tog  afsked  1788,  någon  tid  t  f.  lands- 
sekreterare i  Kymmenegårds  län,  gick 
äter  i  militärtjänst  och  dog  1813  eller 
1814. 

von  Vegesach,  Eberhard  Ernst 
Gotthaixl,  f.  1763,  öfverste  och  chef 
för  Karelska  dragonerna  jämte  Savo- 
laks  och  Karelska  jägareregementena 
eller  den  s.  k.  Savolakska  brigaden 
1800,  friherre  1802,  öfverste  och  chef 
för  Elfsborgs  regemente  1806,  general- 
major i  arraéen  s.  å.  och  generallöjt- 
nant 1812,  t  1818. 

Wetter,  Abraham,  öfveraaditör  vid 
artilleriet,  borgmästare  i  Helsingfors 
1722,  stadens  riksdagsman  1723,  f 
1738. 

Wetterhofif,  Otto  Fredrik,  f.  1755, 
öfverstelöjtnant  vid  Tavasteliiis  rege- 
mente, t  1808. 

Wetterman,  Anders,  sekreterare  i 
bergskollegium,  f  1780. 

af  Wibeli  CWibelius),  Olof,  f.  1752, 
landshöfding  i  Savolaks  och  Karelen 
1803,  adlad  1808,  landshöfding  i 
Vermland  1809—1813,  f  1823. 

Widegren»  Emanuel,  f.  1754,  stati»- 
kommissarie,  f  1818. 

von  Willebrand,  Ernst  Gustaf,  f. 
1751,  landshöfding  i  Åbo  1790—1806, 
friherre  s.  å.,  f  1809. 

Wrangel,  Anton  Johan,  f.  1679, 
riksråd  1740,'  friherre^  1747,  grefve 
1751,  t  1763.' 

Wrangel,  Diederik,  f.  1637,  presi- 
dent i  bergskollegiumj;1693,  grefve  & 
å.,  t  1706. 

Wrangel,  Erik,  f.  1686,  kansliråd 
1720,   landshöfding    i    Skaraboiigs  lin 


SNSKILDil    PERSONER, 


751 


1727  och  i  Nerike  med  VermJand  1729, 
riksråd  1739-^1743,  f  17C5. 

Wrede,  Fabian,  f.  1641,  president 
i  bergskolleginm  1685—1694  och  till- 
lika i  kammar-  och  kommersekollegium 
samt  statskontoret  1687,  grefve  s.  å., 
afsked  1697,  t  1712. 

Wåhlin,  Anders,  1  1745,  hofrätts- 
råd  1794,  justitieråd  1809,  f  s.  ä. 

YxkuU,  Otto  Reinhold,  f.  1670, 
landshöfding  i  Åbo  1722,  friherre  1730, 
t  1746. 

ödla,  Udde,  f.  1617,  underståthål- 
lare på  Stockholms  slott  1 657— 1666, 
Inndshnfding  i  Nylands  och  Tavastehus 
län  s.  å.,  t  1668. 


örnsköld,  Pehr  Abraham,  f.  1720, 
landshöfding  i  Medelpad,  Ångennanland 
och  Jämtland  1762,  i  Södermanland 
1769,  friherre  1771,  f  1791, 


Brun,  Lars  Petter,  collegii  niedici 
fiskal  1779;  Duraeus,  Christoffer, 
colleg.  med.  registrator  1702;  Georgi, 
Johan,  colleg.  med.  fiskal  1746;  Keli- 
man,  colleg.  med.  fiskal  1787;  Lang, 
borgmästare;  Ramel,  colleg.  ined. 
fiskal  1740;  Royer,  myntare  1718; 
Spåån,  Jöns,  colleg.  med.  registrator 
1705;  Waldius,  Johan,  colleg.  med. 
fiskal  1741. 


15.   Enskilda  personer. 


Ahlman,  Johan,  f.  1767,  student  i 
Abo  1787,  studerade  me<licin,  senare 
lefnadsöden  okända  ^). 

Alopseus,  Adam  Henriksson,  f.  1744, 
student  1765,  landtbrukare,  riksdags- 
man 1789,    1792  och  1800,    t  1815. 

Badin  (Couschi),  Ad.  Ludv.  Qust. 
Fredr.  Alb.,  neger  vid  Adolf  Fredriks 
hof,  f.  omkr.  1747,  f  1822. 

Bäckerström,  Emerentia  Brita  Ma- 
ria, f.  Hoppenstedt  1745,  gift  1770 
med  kyrkoheixlen  i  Ljungby  (Kalmar 
stift)  Anders  Bäckerström,  inrät- 
tade ett  sjukhus  och  gjorde  särskilda 
donationer,  f  1817. 


De  Geer,  Catharina  Charlotta,  f. 
Ribbing  1720,  hofmarskalken  baron 
Charles  de  Geers  fru,  f  1787. 

Franzén,  Maria  Helena  Rosina,  f. 
1800,  gift  1818  med  sedennera 
generaldirektören  Carl  Daniel  von 
Ilaartman,  f  1840. 

Geijer,  Kari  Fredrik,  f.  1726,  auskul- 
tant  i  bergskollegium  1744,  brukspa- 
tron, t  1813. 

Groen,  Warner,  f.  1724,  vin-  och 
grosshandlande  i  Stockholm,  bruks- 
patron, ägare  af  Wellinge  egendom. 

Nyström,  Cari  Magnus,  f.  1724, 
grosshandlande  i  Stockholm,    f  1792. 


*)  För  särskilda  biogi'afiHka  upplysningar  rörande  Finnar  står  föri.  i  tacksam  för- 
bindelse hos  hr  lektor  K.  A.  Bergbolm,  statsrådet  W.  Lagas  och  d:r  H.  A. 
BenvalL 


752 


BI0GRAFI9KA    NOTISER. 


Rislacki,  Gustaf  Adrian,  f.  1785, 
student  i  Åbo  1801  och  i  Upsala  1803, 
senare  lefnadsöden  okända. 

Rosnell,  Israel,  f.  1774,  handlande 
i  Björneborg,  f  1814. 

Sabbat,  Valentin,  källarmästare  och 
vinh^ndlande  i  Stockholm,  ägde  vid 
sin  död  1720  Sabbatsberg. 

Strandberg,  Catharina,  f.  Zohn- 
ström  1729,  gift  medborgaren  Erik 
Strandberg  i  Björneborg,  anmälde 
sig  sinnad  att  i  Stockholm  inhemta 
bamförlossiiingskonsten,  f  1762. 

Trapp,  Christian,  f.  omkr.  1712, 
köpman  i  Åbo,  riksdagsman  1756,  f 
1762. 

Uggl%  Cari  Ulrik,  f.  1724,  bruks- 
patron i  Nerike,  f  1781. 

Uggla,  Leonhard  Magnus,  f.  1722, 
bnikspatron  ä  Dal,  f  1794. 

Wattrang,  Jakob,  f.  1778,  egen- 
domsinnehafvare,  f  1818. 

Wilcke,  Oustaf  Daniel,  f.  omkr. 
1776,  grosshandlande  i  Stockholm, 
riksdagsman  1812,  innehade  Berg- 
sunds  gjuteri   och  verkstad,    f  1863. 


Aspegren,  Johan,  klockare  i  Muhos. 

Bergman,  Samuel,  farmac.  stud.; 
Borin;  Brandt,  N.;  Brusell,  kapten, 
bosatt  på  Mäckylä  i  Esbo  socken. 

CarlstrOm,  trädgårdsmästare  i  Stock- 
holm; CoUander,  Hans  P.,  öfversät- 
tare;  Cres,  handlande  i  Stockholm; 
Christerson,  underlöjtnant. 

Donner,  Nils  Gustaf,  bokhållare  vid 
kronolagerkällaren  i  Stockholm  och  hans 
hustni  Elisabeth  Salomon. 

Falck,  botanist  i  Stockholm;  Fors- 
sell, Erik,  klockare  i  Åbo;  Försti, 
Simon  Andersson,  bonde  i  Kortesjärvi. 


Grill;  GrOnqvist,  kartasigillata  om- 
budsman; HagstrOm,  Jakob,  bniks- 
inspektor  på  Länna  bruk  i  I^änna  soc- 
ken (Södermanland);  Hansson,  Joset 
bondeståndets  talman  vid  riksdagen 
1766. 

Jakobsson,  Thomas,  nämndeman ; 
Jäderberg,  fabrikant. 

Kadau,  Gottfrid,  bokbindare  i  Stock- 
holm;   Krantz,  fru,  Göteborg. 

Lampe,  Johan  Fredrik,  borgare  i 
Stockholm;  Lange,  Lorenz,  handels- 
man i  Visby;  Langenberg,  källar- 
mästare i  Stockholm;  Lundmark, 
Johan,  brukspatron ;  Löfström,  Johan, 
frälseinspektor  (Kymmenegårds  län). 

Mantzing,  »vinskänk»  i  Örebro; 
Marcklin,  hofdestillatör;  Månsdot- 
ter, Anna,  Matts  Sunesons  hustni 
(Kalmar  län). 

Norrback,  Greta  Henriksdotter, 
Lappfjärd;  Norston,  fru,  Norrkö- 
ping. 

Odhelius,  ti^gårdsmästare  i  Stock- 
holm; Olsson,  Otto,  bonde,  riksdags- 
man 1755—1756. 

Phaeton,  neger;    Pärsson,  Johan. 

Qvast,  Magnus  Pettersson,  gross- 
liandlande  i  Stockholm. 

Rosenberg,  Erik,  hemmansägare 
och  hans  hustru  Maria  Balan  der  i 
Gryt  socken  (Södermanland);  Roslin, 
Bengt,  skrifvare;  Rusworm,  Johan 
Henrik,  bokhandlare  i  Stockholm;  Ryd- 
berg, M.,  viktualiehandlande. 

Salomon,  C  G.,  badai^e ;  Salomon» 
Elisabeth,  född  Schiller,  badareälder- 
mannen  Ernst  Dieder.  Salomons 
hustru;  Schtltz,  enkeborgmästarinna, 
Göteborg;  Siberg,  Lars,  k.  sekreterare: 
Spåndahl,  skrifvare;  Stäng,  källai^ 
mästare   i   Stockholm;    Steinhausen, 


TILLÄGG. 


753 


handlande;    Streng,  skrifvare;  Sune- 
son, Mathias,  bonde. 

Tillseus,     O.;      Trafware,     And. 
Pehrsson. 

Udén,  Claes. 

Welin,    Amalia,     fru;     Weman, 
Anna   Brita,    f.  Stare,   prosten  i  Ki- 


mito  Carl  Gustaf  Wemans  fru; 
Wicklund,  vattenfabrikant  1  Stock- 
holm; Winding,  jagtlöjtnant,  Udde- 
valla. 

Yhlen,  grosshandlande  i  Stockholm. 

Åkerman,  Jakob,  kofferdiloipten. 


TILLÄGG. 


1.    Lftkare. 


Leijonmarck,  Johan  Jakob,  f.  1729, 
med.  d:r  i  Lund  1771,  erhöll  lifmedici 
fullmakt  1769,  provinsialläkare  i  Göte- 
borgs och  Bohus  län  1771—1782,  f 
1818. 

Sundius,  Jakob,  var  1808  fältläkare 
vid    finska  armén    så    länge   den  var 


inom  Nylands  och  Tavastehus  län, 
hvarvid  han  i  ordning  ställde  fältlasa- 
rett i  Tölö  (Helsingfors)  och  Tavastehus. 


Fischer,  d:r;  Zeis,  B.  L.,  läkare  i 
S:t  Petersburg. 


3.    FMtsk&rer. 


Gottsman,  Johan,  f.  i  Borgå  1759, 
student  i  Åbo  sannolikt  1778,  fältskär 
i  Gamlakarleby  1787,  lasarettsläkare  i 
Lovisa  under  kriget  1788—1790, 
jämte  sin  förra  syssla  regementsfält- 
skär  vid  Eajana  bataljon  1797,  f  i 
Gamlakarleby  1805. 

Htytif  Mikael,  f.  i  Königsberg,  med- 
lem af  kirurgiska  societeten  1681,  lif- 
och  hofbarberare  i  Stockholm  1684, 
f  i  Stockholm  17  . . 

Lö^we,  Carl,  f.  1768,  sqvadrons- 
fältskär  i  Finland  1788—1790,  master- 
fältskär    1793,    regementsfältskär   vid 


Kalmar  regemente  1798 — 1803  och  vid 
Skånska  husarregementet  1805 — 1813, 
t  1813. 

Rolfer,  Martin,  f.  i  Oldenburg,  mä- 
sterfältskär  i  Sverige  1690,  bivistade 
såsom  regementsfältskär  vid  Uplands 
regemente  Karl  XII-.s  krig  i  Ryss- 
land och  dog  som  krigsfånge  derstädes. 

Ståhlbom,  Gustaf  Erik,  f.  1739, 
brukskirurg  vid  Atvedabergs  koppar- 
verk i  Östergötland  1783,  f  1800. 


Boisneau,    Pierre  de;   Jakob,  mä- 
ster.;   Kasthenn  (Carsten  Hower). 


48 


754  TILLÄGG. 


3.    Apotekare. 

Åhman,    Olof,   apotekare   i  Örebro    1704—1725,   f    1725, 


Boman,  pro  visor;   Gynterhake,  pro  visor;    Lukas,  mäster. 


10.    Qraeksalf^are  och  medlkamentsfOrsSljare. 

von  Lieven,  grefve;    Wilhelmi;    Wildegansen,  Zachar. 


RÄTTELSER 


Står: 

Lfts: 

I.  Sid. 

5 

1681 

1581. 

n 

66 

A.  Metzger 

Johan  Daniel  Metzger. 

n 

67 

Ohretien 

Chrestien. 

n 

129 

D.  von  Cöln 

Johan  von  Coelln. 

n 

222 

Udde  ödler 

Udde  Ödla. 

» 

283 

Joachim  Q.  Billix)th 

Johan  Gottfnd  Billroth. 

w 

315 

A.  H.  Georgi. 

Johan  Hubert  Georgi. 

Ti 

350 

G.  Hegardt 

Petter  Fredrik  Hegardt. 

n 

w 

G.  Seth 

G.  Soth. 

n 

497 

rad  11:  »Daniel  Lindeblad  — 
men  dog  redan  1694:». 

bör  utgå. 

v 

» 

Johan  Flachsenius 

Jakob  Flachsenius. 

?» 

512 

Pehr  Anton  Björnland 

Pehr  Björnlund. 

n 

526 

Stjemcreutz 

Stjemecreutz. 

I.  r 

58 

Fredrik  Henrik  Sparre 

Fredrik  Wilhelm  Sparre. 

5? 

124 

Johan  GummeniH 

Johan  Grunnerus. 

J1 

133 

Daniel  Lang 

Daniel  Lange. 

Jl 

144 

HanR  Elerk 

Hans  Glerck. 

n 

210 

rad  31 :  »utkommo  så  populäras 

>  utkommo  popul&ra. 

n 

234 

Garboe 

Gaibo. 

n 

239 

Lewisson 

Levison. 

*) 

239 

Johan  Anders  Stechau 

Johan  Adolf  Stechau. 

n 

300 

David  Silvius 

David  Sylvius. 

n 

« 

Wilhelm  Helledaij 

Welam  Helleday. 

w 

396 

JOransson 

Göransson. 

n 

435 

Magnus  Isaac  Alopaeus 

Magnus  Jakob  Alopasus. 

756 

BÅTTELSER 

1* 

Står: 

Läs: 

II.  Sid 

.461 

Sven  Nidas  Snellman 

Sven  Niclas  Seliman. 

n 

464 

And.  Joh.  Geiteli 

And.  Joh.  Geitel. 

III.  „ 

46 

Tollstrup 

Tollstorp. 

» 

222 

Kronhjort 

Cronhjort 

n 

278 

Johan  Georg  Grundel 

Georg  Wilhelm  Grundel. 

n 

n 

BöGkman 

Bökman. 

15 

286 

A.  J.  Palmfelt 

A.  F.  Palmfelt 

» 

337 

»Svinholt  socken  och» 

bör  utgå. 

n 

444 

Justitiekanslern,  grefve 

M. 

M. 

Jnstitiekanslem  m.  m.,  grefre. 

n 

470 

Lorenz  Clerck 

Lorenz  Clerck. 

Yl 

474 

Johan  Mollin 

Jonas  Mollin. 

n 

483 

JonaR  Brodén 

Jonas  Brodin. 

n 

485 

Elias  Falk 

Elias  Falck. 

ft 

571 

719  Troberg. 

Fröberg. 

w 

51 

Digtuna 

Sigtuna. 

» 

590 

Åd.  Murray 

J.  A.  Murray. 

1) 

711 

Scharenberg 

Scharenweber. 

NAMNREGISTER. 


Abilgaard,  Peder  Christian,  uti.  vet. ') 
II:  263. 

Acharhis,  Erik,  läk.  II:  346—348, 
354,  363. 

Acrel,  Johan  Gustaf,  läk.  I:  323, 
447,  449.  II:  217,  218,  364.  Hl: 
67,  139. 

af  Acrel,  Olof,  läk.  I:  34,  59,  141, 
257,  268,  270,  271,  281,  311,  315,  317 
—319,350,  354,  355,  373,  377,  453, 
489,  495,  526,  559.  H:  109,  279, 
346,  353,  401.  lU:  22,  26,  42,  63, 
96,  100,  105,  122,  231,  232,  239, 
342,  345,  564,  587. 

Adclborg,  Erik  Otto,  emb.    I:  550. 

Adelerantx,  Cari  Fredrik,  emb.  I: 
307.     Ill:  550. 

Adelswärd,  Johan,  emb.     II :  351. 
III:  55. 

Adlerherg,  Olof  J.,  emb.     I:  350. 

AdlercretUx,  Cari  Johan,  emb.  III: 
192,  252,  261,  288,  289,  309. 

AdkrfeU,  Cari,  emb.     III:  56. 

Adlersted^.,  Lars  Jakob,  emb.    I:  350. 

Adlersten  (PUdynan),  Göran,  emb. 
ni:  424. 

Adolphi, Christian, medik.förs.  1: 131. 


Aepnelée,  Christer,  läk.  III :  275, 278. 

Afzeliiis,  Johan,  läk.     I:  68. 

Afxdius    ton,  Pehr,    läk.     I:    68, 

278,    283—285,  310,  314,  355,  447, 

513,   516—518.  521,   522,  524.     II: 

205,   363.     ni:  159,  220,  245,  249, 
270—274. 

Ahlberg,  se  Edelereutz. 

Ahlman,  Johan,  ensk.  p.    H:  90. 

Åken  von,  Frans  Mikael,  apot.  II: 
233,  234,  262,  277.  IH:  368,  403, 
404,  413,  534,  559. 

AJbrni,  Sven  Erik,  läk.     I:  129. 

Alen,  Johan  Gustaf,  fältsk.  III: 
278,  283. 

ÄlexandrowUsch,    rysk    fältsk.     Ill: 

278. 

Alibert,  Jean  Louis,  uti.  vet.  I:  66. 

AUgidin,  Johan  Magnus,  läk.  I:  412. 

AUniacIier,  Jakob  Leonhard,  apot. 
ni:  417. 

Alm,  Jakob,  läk.  I:  66,  322.  II: 
488,  489,  511,  527,  529.    IH:  261. 

Almroth,  Nils,  läk.  I:  254,  411, 
412.  Il:  411,  441.  UI:  127,  261, 
411,  615,  624,  636. 


M  Samtliga  i  registret  upptagna  personer  åtei*finnas  i  nå^n  af  de  grupper,  hvari  de 
biografiska  notiserna  i  föregående  afdelning  blifvit  ordnade.  De  olika  grupj)ema  beteck- 
nas med  lätt  tolkade  förkortningar,  så.soin  t.  ex.  vet.  =  svensk  eller  imsk  vetenskaps- 
man, uti.  vet.  =  utländsk  vetenskapsman,  emb.  =  embetsman,  barnm.  =  bammorsKa, 
veter.  =  veterinär,  qvacks.  =:  qvacksalfvare,  medik.  förs.  =  medikamentförsäljare,  ensk.  p. 
=:  enskild  person. 


760 


NAMNREGISTER. 


Alopc^us,  Adam,  ensk.  p.  II:  121.      | 

Ahp(JBus,  Magnus  Jakob,  vet.  II :  435. 

Alpkusius,  apot.     III:  462,  463. 

Alslnn,  Carl,  läk.  I:  53,  54, 195,  371. 
H:  475,   476,  478—481.     III:  491. 

Alströmer,  Claes,  emb.     III:  71. 

Amelung,  medik.  förs.  III:  564. 

Aminoff,  Gregori,  emb.     III:  633. 

Aminoff,    Zacharias    Wilheli.,    emb. 
H:  464. 

Ammilon,  Anders  Petter,  fältsk.  III: 
275,  278. 

AmneU,  Johan,  vet.     I:  478. 

Anckarcrantz,  Hans,  emb.   III:  166. 

Anckorsvärd,  Mikael,  emb.    III:  268. 

Anders,  fältsk.     U:  193. 

Apelbaum,  Nils,  läk.     II:  126. 

Appelbom,  Harald,  emb.     I:  350. 

Appdman,  Jakob,  emb.  Hl :  438, 439. 

Ar(^ienhoUz,  Johan,  emb.     I:  6. 

Archer,  Edward,  eng.  läk.  II :  398, 410. 

Arentx,  bamm.     II:  496. 

Armfdt,    Gustaf  Mauritz,  emb.    III: 
446. 

AmeU,  Axel,  emb.     I:  350. 

Ameman,  Justus,  uti.  vet.    III:  249. 

Arrhenms,  Jakob,  emb.    I:  347,  350. 

II:  418. 

Asckeberg  von,  Rutger,  emb.   I:  336, 
338. 

Aspegren,  Johan,  ensk.  p.    II:   435. 

Astruc,  Jean,  uti.  vet.     III:  341. 

L^Auhry,L  Ambrosius,  uti.  läk.  I:  68. 

Aurivillius,    Samuel,    läk.     I:    447? 
II:  481. 

Al  ellon,    Nils,  läk.   (e.  o.  professor), 
H:  115,  179,  180.     III:  629,  630. 

AveUan,  Nils,  läk.,  (prosektor  och  ad- 
junkt), H:  83,  91. 

AveUan,  Noel,  apot.     III:  481. 


Avén,  Pehr,  apot  H:  387.  IH:  480. 

Axelsson  voti,  Axel,  emb.     I:  349. 

Backman,  Daniel,  prest.     II:  124. 

Badin  (Couschi),  Ad.  L.  G.  F.,  neger, 
ensk.  p.     II:  465. 

Baeck,  Mathias,  läk.   Hl:   631,  637. 

Baeckner,  Mikael,  läk.  I:  492.  lU: 
137,  156. 

BaeUer,  Sven,  prestm.  I:  391.  U: 
393. 

Boer,  de,  uti.  vet.     U:  561. 

Bager,  Haqv.,  med.  förs.     IH:  566. 

Bahr  von,  Johan  Christian,  emb.  I: 
349. 

Balk,  Christian,  apot.    IH:  380. 

Balk,  Lars,  läk.  I:  58,  68,  69,  179, 
388—390,  400,  401,  547.  II:  262. 
ni:  166,  398,  436,  646. 

Bång,  Fredrik  Ludvig,  uti.  vet,  11: 
365. 

Banks,  Joseph,  uti.  vet     I:  440. 

Barck,  Samuel,  emb.  I:  78,  349.  II: 
200. 

Bark,  Henrik,  apot  II:  153.  lU:  624. 

Bamekaiv,  Chiistian,  emb.  H:  554, 
557. 

Barthéels,  Johan  Fredrik,  fältsk.  lU: 
192. 

Barthez,  Paul  Joseph,  uti.  vet  I:  67. 

Bauch,  Martin,  apot    UI:  425,  426. 

Bauman  von,  Niklas  Diedrik,  emb. 
Hl:  466. 

Becker,  Henrik  Valentin,  uti.  låL 
I:  67. 

Becker  von,  Johan  Wilhelm,  emb. 
Hl:  179. 

Beckfriis,  Joachim,  emb.  I:  354.  U: 
338.     ni:  81,  103. 

Beckltn,  Kr.,  instr.  mak.    lU:  240. 

Beckmarck  (Fredenstam),  Johan  Ju- 
lius, emb.    ni:  250. 


NA1CNBSGI8TER, 


761 


Begtie  de  Fresk,  AchiU.  Guill.,  ntl. 
vet.     lU:  218. 

Behm,  läk.    I:  263. 

Beyer,  Gottfrid,  läk.    II:  440,  441. 

Below,  Bernhard,  läk.  I:  8.  III:  149. 

Behwy  Carl  Fredrik,  läk.  I:  108, 
109. 

BelmiJ,  Jakob  Fredrik,  läk.  I:  166, 
190.    UI:  367. 

Befiedicks,  Nathanael,  läk.   I:  129. 

BenxeliMs,  Erik,  d.  y.,  prestm.  II: 
265. 

Benxdstjema,  Onstaf,  emb.    I:  344. 

Benzelstjema,  Mathlas,  emb.  If:  214. 

Bereh,  Carl  Reinhold,  vet.    II:  519. 

BercheU,  Simon,  apot.    II:  224. 

Berckenmeyer,  Bengt  Niklas,  apot. 
III:  366,  536. 

Berckenmeyer,  Herman,  apot.  Hl: 
366,  367. 

Berendtx,  Johan,  apot.  III:  359,  401. 

Berg,  Abraham,  apot.    III:  369. 

Berg,  Henrik,  tältsk.    II:  184,  185. 

Berg,  Lars  Petter,  läk.    II:  142. 

Berg,  Sven  Petter,  I:  129.  III: 
277,  278. 

Bergbom,  fältsk.    UI:  279. 

Bergendahl,  Jonas,  prestm.   II:  448. 

Berger,  Alexander  Malachias,  läk.  H: 
140. 

Berggren,  Nils,  med.  förs.  III:  570. 

Bergh,  Cari  Fredrik,  apot  IH:  541. 

Bergkis,  Peter  Jonas,  läk.  I:  55, 
56,  57,  59,  61,  62,  207,  299,  428—434, 
436,  440,  494,  547.  II:  115,  157, 
181,  236,  246,  393,  401,  407,  410, 
415,  416,  491,  561,  584,  613.  Hl: 
147,  246,  496, 498, 500, 534,  541,  546 
—553,  563,  590,  610. 

Bergius,  Sven,  apot.     III:  542. 

Bergman,  Johan,  läk.   II;  83,  125. 


Bergman,  Johan  Gabriel,  läk.  II: 
90,  108,  179,  285,  286,  436,  537,  538, 
615.    ni:  94,  95,  97,  629,  630. 

Berfftnan,  Samuel,  ensk.  p.  1:  434. 
UI:  637. 

Bergman,  Torbern,  vet  \ll\  497, 
499,  607,  624,  638. 

Bergstedt,  Erik,  emb.     I:  519. 

Bergstrahl,  Johan,  läk.  I:  102,  206, 
385—389,  392,  483.  U:  65,  209, 
262,  396,  480.     III:  206. 

Bergström,  Johan  Gustaf,  &ltsk.  I: 
492. 

Bergströfn,  Johan  Gustaf,  apot  UI: 
462,  469,  470. 

Bergström,  Beinhold,  kir.  instr.mak. 

lU:  240. 

« 

Bemegau,  Hieronymus,  läk.  I:  54. 
ni:  165. 

Beronius,  Magnus  Olai,  prestm.  I: 
551.  III:  339.  Hans  dotter  Elisabeth 
Christina^  I:  551. 

Bertehnan,  Georg,  apot     IH:  383. 

Berxeltus,  Daniel,  apot  UI:  541, 
553. 

Berxelius,  Jakob,  läk.  I:  66,  70, 
181,  438,  439,  513.  U:  251.  UI: 
251,  261,  411,  523,  608,  625,  636. 

Berxelius,  Johan  Gustaf,  fältsk.  lU: 
300. 

Bestusjew-Rjumin,  Mikael,  emb.  lU: 
464. 

Beviman  von,  Joh.  Georg,  med.  förs. 
UI:  14,  559. 

Beyersten,  Johan  Georg,  läk.  U: 
69—74,  75,  78,  80,  561.  UI:  263, 
265. 

Beynon,  Elias,  uti.  vet    U:  233. 

Biberg,  Nils  Fi-edrik,  vet    II:  364. 

BiUing,  S.,  fältek.  U;  427.  UI; 
635. 


762 


NAMN  REGISTER. 


BUlroih,  Johan  Gottfiid,  fältsk.  I: 
283. 

BjelJce,  Nils  Adam,  emb.     I:  506. 

Bj'€lke,  Sten  Carl,  emb.    III:  643. 

Bjeike,  Thure  Gabriel,  emb.  I:  349. 

af  Bjerké7i,  Johan,  emb.    III :  75. 

af  Bjerkmy  Pehr,  d.  ft.  I:  49,  59. 
UI:  198,  574—576,  578—594. 

af  Bjerkériy  Pehr,  d.  y.  1:  41,  66, 
198,  199,  283—285.  H:  334-336, 
362.  III:  26,  127,  191,  233,  261, 
275,  277,  278,  284,  287,  288,  302, 
—305,  307—309,  312,  313. 

2^W(7^,  Lorenz  Johan,  apot.  III:  473. 

Bjuur,  Jakob,  läk.     I:  410. 

Björklund,  Svante,  Iftk.  II:  90,  100, 
346.     ni:  275,  469. 

Björklöf,  Simon,  prestm.    II:  435. 

Bjömlujid,  Bengt,  läk.  II:  9,  31, 
90,  91,  107—109, 185,  376,  433,  434, 
436,  561.     III:  94,  157,  220,  033. 

Björnlund,  Erik  Theodor,  fältsk.  Ill : 
614. 

Bjömlund,  Pehr,  fältsk.     I:  512. 

Blad,  Anders,  läk.  II:  115,  281. 
lU:  245. 

Blirensijema,  Thomas,  emb.  I:  189. 

Blofk  van,  Magnus  Gabriel,  läk.  I: 
52,  190,  204,  332,  464.  II:  23,301. 
III:  217,  594,  595,   616,  619. 

Bh7n,  Cari  Magnus,  läk.  I:  42,48, 

474,    524,    545,    548.     II:  34,    148, 

149,    210,    230,    235,  237,  238,  246, 
314,  498,  567,  568. 

Bhum,  Daniel  Fredrik,  apot.  III: 
483. 

Blumenberg,  Cari  Fredrik,  läk.  II: 
183. 

Boechkr,  Christian  Ernst,  läk.  III: 
420. 

Boerhaave,  Herman,  uti.  vet.  III: 
249,  561. 


Boethius,  Jakob,  läk.  II:  7,  50.  III: 
426. 

Boije,  Göran,  emb.     II:  131. 

Boije,    Hans   Henrik,  emb.    H:  79, 
284,  372. 

Boije,  Otto  Ernst,  emb.  H:  104, 118. 

Boisman   von,    Gustaf  Adrian,  emb. 
ni:  297. 

Boisneau,     Pierre     de,    uti.    Mtsk. 
U:  94. 

Bolienhagm,  Paul,  fältsk.   I:  363. 

Boman,  provisor,  UI:  428. 

Bonaloli,  uti.  läk.     I:  385. 

Bonde,  Gustaf,  emb.     I:  471. 

Boneausköld,   Gustaf,  emb.    I:  349. 

Bonge,  Carl  Magnus, apot  UI:  363. 

Bonsdorff  von,  Gabriel,  läk.  U:  605, 
606. 

Bonsdorff  von,  Pehr  Adolf.  vet.  III: 
637. 

Borg,  Johan,  läk.    III:  421,  617. 

Borin,  ensk.  p.     I:  187. 

Borin,  med.  förs.     lU:  572. 

Bosell,  Martin,  fältsk.     I:  334. 

Boucht,  Adolf  Reinhold,  läk.  U :  S3. 

Bourgelat,  Claude,  uti.  vet.  II:  566, 
569,  570,  572—577,  579,  588. 

Boxströniy  Anders,  läk.  II:  90,  91. 
UI:  97,  275. 

Boy,  Nils,  läk.  I:  54,  79,  83,  111. 
196,  350,  371.  II:  227,  472,  475. 
III:  3,  165,  210. 

Brag,  Arvid  Andreas,  emb.  III :  423- 

Brahe,  Magnus  Fredrik,  emb.  1 :  357. 
lU:  76. 

Brahe,  d.  ä.,  Pehr,  emb.    I:  5. 

Brahe  d.  y.,  Pehr,  emb.     I:  233. 

Branddiu^,  Lars,  läk.   UI :  247,  4Chi, 

Bf-afidenburg,  Joachim  Wilhelm,  fältsk. 
lU:  145,  249. 

Branden,  apot.    IH:  462,  463. 


NAMNBEGISTER. 


763 


Brcmdstén,  G.  M.,  prestm.   I:  526. 

Brandt,  Johan  Daniel, fältsk.  I:  269. 
H:  435. 

Brandt,  Johan  Nils,  Iftk.  H:  120, 
167,  168,  169. 

Brandi,  Jurgen,  apot.  III:  354. 

Brandt,  M.,  medik.  föraftlj.  I:  136. 

Brandi,  N.,  ensk.  p.  IL:  245. 

Brantström,  Pehi*  Johan,  läk.  III: 
182. 

Bräsch,  Fredrik,  apot.  El:  146, 147, 
163,  164,  446,  541. 

Braunersköld,  Lars,  läk.  II:  278. 
ni:    165,  186,  609,  610. 

Breding,  Jonas,  prest.  II:  417,  418. 

Brehmer,  Hans  Erland,  Iftk.  II:  79, 
81,  82. 

Brodd,  Sven,  läk.  II:  21,  38,  40, 
48.  in:  36,  516. 

Brodin,  Jonas,  apotek.    IQ:  483. 

Broling,  Gust,  kir.  instr.  mak.  II: 
251.    ni:  240. 

Broman,  Carl,  emb.   II:  57. 

Broman,  Erland,  emb.  III:  20. 

Broman,  Lars,  emb.  I:  336. 

Bronielius,  Olof,  läk.  I:  17,  465, 
466.     ni:  527. 

BromeU  von,  Magnus,  läk.  I:  48, 
79,  83,  93,  166,  191,  195,  368— 
372,  376,  377,  390,  413.  U:  57. 
IH:     344,  440,  610. 

Brofwn,  John,  uti.  läk.     I:  524. 

Brun,  Lars  Petter,  emb.  I:  71. 

Brunow,  Herman  Berndt,  fältsk.  Hl: 

278,  297. 

Bruseen,  Johan,  emb.  I:  350. 

Bruseli,  ensk.  p.  II:  607. 

Bryckner,  JohATi^fBAisk.  I:  216,217. 

Budum,  William,  uti.  vet  U:  235- 

Buehholz,  Wilhelm  Henrik  Sebastian, 
uti.  vet.  II:  263. 


Buddenbrock  von,  Henrik  Magnus, 
emb.  ni:  141. 

Bunge,  Sven,  emb.  H:  400. 

Bungencrona,  Karl  Gustaf,  emb.  I: 
350. 

Bure,  Olof,  läk.   H:  4. 

(Lohe)  Burensköld,  Fåle  Henrik,  emb. 
m:  535. 

Burensköld,  Jakob,  emb.    II:  6. 

Burmeister,  S.,  pro  vis.  Hl:  427. 

Burrhus,  Frans  Jos.,  medik.  förs. 
ni:  559. 

Buschman,  Johan  Henrik,  apot.  IH: 
426. 

Bylangh,  Filip,  fältsk.    III:  132. 

Bång,  med.  förs.  IH:  572. 

Bånge,  Paul,  läk.  11:  72,180—182. 
ni:  632. 

Bäck,  Abraham,  läk.  I:  48,  57,  74, 
80,  137,  167,  170—172,  178,  196, 
197,  206,  208,  264,  276,  290,  294, 
312,  350,  374-376,  378,  379,  383 
—388,  390—392,  394,  399,  410,  475, 
477,  481,  483,  491,  492,  495,  505, 
507,  537,  540,  543,  548,  549,  561, 
562.  II:  17,  21,  26,  27,  29,  31,  37, 
38,  40,  43,  45,  48,  49,  55,  65,  84, 
85,  87—89,  95,  98,  99,  108,  137, 
139,  156,  188—190,  209,  210,  212, 
217,  226,  236,  237,  240,  248,  249, 
257,  267,  269,  270,  310,  311,  373, 
376,  397,  399,  401,  403,  408,  425, 
430-433,  555,  568,  575,  579,  580, 
584,  588—592,  594—598.  lU:  14, 
21,  22,  26,  109,  147,  213,  332,  444, 
472—475,  493—495,  497—499,  542, 
5^1,  664,  569,  591,  610,  613,  628, 
633. 

Bäck,  Karl,  apot.  Hl:  470. 

Bäckar,  Karl,  apot.  Ill:  482, 

BäckerstrÖm,  Emerentia  Brita  Maria, 
ensk.  p.    ni:  74. 

Bämstem,  Heinr.,  uti.  förf.  Il:  225. 


764 


NAMNRKOISTER. 


Böcker,  Hugo  Herman,  läk.  I:  412. 

Böckwan,  Jonas,  läk.  I:  61,  62, 
475,  485.     Ilf:  607. 

Bökman,  Gustaf  Adolf,  fftltsk.  Hl: 
114,  278. 

BötHger,  Daniel  Wilhelm,  apot.  III: 

420. 

Gadogan,  William,  uti.  vet.  II:  263. 

Cajanus,  Abraham,  prest  II:  278. 
ni:  284. 

Cajmms,  Gustaf  Johannes,  prest.  II: 
428. 

CMström,  fältsk.  II:  188. 

Galonius,  Mathias,  vet  H:  90.  III: 
635. 

Gamin,  Lars  Mikael,  apot.  II:   170. 

Qxrelberg,  Erik,  läk.  I:  53,  122. 

Curger,  Christian  Herman,  läk.  I: 
129.  II:  114,  125,  128,  187—190, 
378—380,  431—433,  536.  Hl:  106, 
107,  109,  110,  275,  323,  474,  476, 
477,  484,  635. 

Carger,  Johan  Herman.  I:  129.  II: 
191.  IH:  112,  285,  278,  297,  305, 
306. 

Carlander,  Christopher,  läk.  I:  314, 
322,  464.  H:  365,  523,  527.  Hl: 
233,  234,  271,  275,  426. 

OirfcÄm,  Edvard,  emb.  II:  268,413. 

Carlsberg,  Joh.  Eberh.,  emb.    II :  202. 

Carlsson  von,  Johan  Gustaf,  emb. 
I:  265. 

Carlstén,  Anders  Johan,  läk.  II: 
123,  124.    ni:  278,  297,  300,  307. 

Carlström,  ensk.  p.   Hl:  547. 

Carlström,  Maria,  med.  förs.  IH :  409. 

Carpelan,  Johan  Fredrik,  emb.  II: 
189,  379,  429.    IH:  477. 

Carpelan,  Wilhelm,  emb.    I:  40. 

Carsberg,  G.  N.,  kir.  instr.  mak.  IH : 
239. 

Parström^  kir.  instr.  mak,    II ;  129, 


Oarlheuser,   Johan  Fredrik,  uti.  vet 
I:  387. 

Oasaubonus,  Isak,  uti.  vet.  U:  404. 

Gederljelke,  Johan,  emb.  U:  207.  III: 
330. 

Cederkjekn,  Ctermund,  emb.   U:  7. 

Gederhvarf,  apot    Hl:  388. 

Cedersckiöld,  Pehr  Gustaf,  läL  U: 
356,  363. 

Cederstedi,  Johan  Fredrik,  fåltsL  II: 
427. 

Cedersiröm,  Olof,  emb.   I:  46. 

Cdsing,  Gustaf,  emb.    I:  349. 

Celsws,  Nils  Magnus,  vet  II:  224, 
225. 

Celsus,  Aulus  Gomellus,  uti.  vet 
m:  497. 

Ghais,  P.,  uti.  vet    n:  410. 

CkresHen,  Jean  André,  uti.  vet  I: 
67.    n:  363. 

Christerson,  ensk.  p.    I:  146. 

Christiemin,  Johan  Daniel,  med. 
förs.    m:  573. 

Christopherssun,  Anders,  läk.  I:  104, 
434.     m:  245. 

Chydmvus,  Anders,  prest    n:  427, 

428. 

Chydenms,  Jakob,  prest    II:  427. 
Claesson,    Adam,    apot     HL:    48^ 
486. 

Claesson,  Olof,  fältsk.   I:  250,  251. 
Clerck,  Hans,  emb.    n:  144. 
Clerck,  Lorenz,  emb.    lU:  470. 
Cohlenx,  qvacks.    I:  464. 
Coettn  von,  Johan,  läk.     I:  129. 
Coijet,  Gustaf  Wilhelm,  emb.   D:  5. 
CoUander,  Hans  P.,en8k.  p.  U:  239. 

CoUiander,  Johan  Georg,  I&k.  I: 
168,  497.  II:  100,  103,  422.  ID: 
247,  637, 


NAMNREGISTER. 


765 


(MHander,    Zacharias,  läk.    I:  435. 
II:  210. 

CoUm,  Lars,  apot  I:  434.  UI:  443. 

Condamtne,  Charles  Marie  de  la,  uti. 
vet.     II:  402—404,  410. 

Qmstantius,  Josef,  Iftk.   I:  119,  120. 
II:  4,  21. 

(yook,  James,  uti.  vet.    HT:  217. 

Casterus,  Severin,  läk.    II:  52. 

Öres,  ensk.  p.    I:  93. 

Oreuiz,  Ernst  Johan,  emb.     I:  125. 

Creutx,  Gustaf,  emb.    II:  272,  608, 
610. 

Oreuiz,  Gustaf  Philip,  emb.  II:  579. 

Oreuiz,  Lorenz,  emb.    III:  452. 

OronfeU,  Joachim,  emb.     I:  92. 

Oronhjelm,    Gustaf,    emb.     I:    125. 
in:  602. 

Oronhjehn,  Salomon,  emb.    I:  45. 

Oronhjort,  Abraham^  emb.    III:  222. 

CVowÄo/w,  Joachim,  lÄk.  II:  125,276. 

Oronsköld  von,  Brynte,  emb.  III:  370. 

Oronatedi,  Carl  Johan,  emb.   1 :  307, 
415. 

Oronatedi,  Carl  Olof,  emb.  III:  248. 

Oronstedi,    Johan   Adam,  emb.    III: 
191,  286,  298. 

Oubé,  Fredrik,  Oltsk.    U:  105.    Hl: 

278,  297. 

Owffienius,   Erik   Johan,    preet    II: 
278. 

C^9it€nfE»,  Jakob  Niklas,  läk.  U:  462. 

Oi/rus,  Christian  Gottlieb,  ögonläk. 
I:   138. 

DaaJhemius,   Daniel,  läk.    Hl:  160. 

2>a^,  Abraham,  apot.   III:  226,363. 

Dahlberg,  Erik,  emb.    I:  119. 

Dahlgren,  Cari  Adolf,  Iftk.  II:  126, 
385.  lU:  276—278,  294,  295,  301 
—  303,  306,  310,  314. 


Dahlgren,  Johan  Adolf,  l&k.  II: 
114—117,  186—188,  190,  191. 
ni:  109,  110,  477,  478,  484,  635, 
637. 

Dahlman,  Earl  Eskilsson,  veter.  II : 
567,  559,  560,  562—564. 

Dahlström,  emb.    II:  37. 

Dahm,  Hans  Georg,  fältsk.  I:  368, 
369. 

Dahm,  Sven,  apot.    III:  466. 

Dalberg,  Carl  Gustaf,  emb.   III :  545. 

Dalberg,  Nils,  Iftk,  I:  48,  49,  65, 
68,  84,  482,  483.  II:  69,  172,  181, 
236,  405,  486,  514,  515,  516,  519— 
521,  537. 

DaHn,  Hedvig,  bamm.     II:  493. 

DaneUi,  fältsk.     Hl:  278. 

af  Darelli  (Darelius),  Johan  Anders, 
läk.  I:  56,  57,  100,  390,  483.  II:  166, 
172,  231,  232,  257,  262.  Hl:  26, 
362,  562,  647. 

Dofurer,  Georg  Kristian,  apot  III: 
355. 

De  Bruce,  Anders,  emb.  II:  72, 
539.     lU:  98,  632. 

De  Oeer,  Catharina  Charlotta,  född 
Ribbing,  ensk.  p.     II:  407. 

De  Oeer,  Otto  Wilhelm,  emb.  II: 
101,  102,  274,  275. 

De  la  Oardie,  Axel  Julius,  emb.  I: 
121. 

De  la  Oardie,  Magnus  Gabriel,  emb. 
I:  9. 

De  la  Oardie,  Pontus  Fredrik,  emb. 
I:  6. 

De  Ouiani,  uti.  läk.     III:  565. 

Degerman,  Anders,  prest.     II:  370. 

Deneke,  Cari  Henrik,  fältsk.  I:  407. 

Depkm,  läk.     I:  121. 

Detterberg,  Magnus,  läk.     I:  471. 

Deut,  med.  försäljereka.     III:  5G9. 


706 


MAMM  REGISTER. 


Deuiseh,  Henrik,  läk.  U :  83,  125, 
126. 

Diedericks,  Carl  Gfabriel,  emb.  II:  461. 

Dieterich,  Jakob,  apot.     III:  367. 

Dinisdale,  Thomas,  uti.  vot.  II:  401, 
409—411,  430,  433. 

Diixinger,  bandag.     III:  239. 

Djnpenström,  Petter,  läk.     II:  32. 

Dohren  von,  Nicolaus,  apot.  III: 
424. 

Domeyer,  William,  uti.  läk.  m :  233, 
234. 

af  Donner,  Johan  Qustaf,  emb.  II: 
146.     III:  63. 

Donner,  Nils  Gustaf,  och  hans  hustru 
Elisabeth  Sahmon^  ensk.  personer.  II: 
153. 

Lh-ake  von,  Anders,  emb.     I:  349. 

Drelmcourt,   Carl,  uti.  vet.     I:  466. 

Drossander,  Anders,  läk.     I:  465. 

Brosten,  Johan  H.,  uti.  läk.    I:  67. 

Drysén,  Peter  Samuel,  prest.   I:  41. 

Dubb,  Pehr,  läk.  I:  68,  140.  II: 
205,  365.     III:  61,  71,  72. 

Dubais,  Gottfrid,  läk.  I:  58,  59, 
61.     II:  57,  480. 

Du  Bois,  P.  Yiolette,  uti.  läk.  Hl: 
578. 

Duke,  Valentin,  uti.  läk.     I:  67. 

DuUkopf,  fältsk.     I:  544. 

Dumas,  Carl  Ludvig,  uti.  vet.  I:  67. 

Duraeus,  ChristofFer,  emb.  1:71, 143. 

Du  Rietz,  Gregoire  Fran9ois,  läk. 
I:  5,  6,  8,  46,  528,  529,  533. 

Duben  von,  Joachim,  emb.     I:  350. 

DiiHng  von,  Johan  Christoffer,  emb. 
I:  349.     III:  411. 

Döbeln  von  (DÖbelius),  Johan  Jakob, 
läk.  I:  50,  112,  166,  447,  470,  547. 
III:  425,  440. 


Ebeling,  Johan  Ludvig,  fi&ltsL  III: 
103,  278. 

Eberhardi,  Hartman  Elias,  filtsk.  II: 
544,  608. 

Eberstein,  Jakob  Dettlof,  föltsk.  III: 
275. 

Edelcrantz,  Abraham  Niklas,  emb* 
II:  250. 

Edelcreutx,  Daniel,  emb.  I:  99.  II: 
229. 

Edgren,  Jakob,  läk.  II:  100,  451. 
ni:  275,  278,  285,  288,  296,  305, 
310. 

Edgren,  Johan,  läk.  H:  100.  III: 
278,  283. 

af  Edholm,  Erik,  läk.     II :  365. 

Eenhom  von  Oeiss,  Antonius,  uti. 
vet.     II:  225. 

Egdroth,  Erik,  fältsk.     I:  204. 

Ehrengranat,  Claes  Adam,  emb.  II: 
606. 

Ekrenmalm,    Lars  Johan,  emb.    II: 

608. 

Ekrenpreuss,  Carl  Didrik,  emb.  Hl: 
580. 

Ehrenreich,  tandläk.     I:  142. 

Ehrensköld,  Johan  Nilsson,  emb.  II: 
109. 

Ehrenstéen,  Edvard,  emb.     I:  465. 

Eltrensirahl,  Frans  Joachim,  emb. 
H:  8. 

Ehrenström,  Anders,  med.  förs.  TU: 
560,  561. 

Ehrensvärd,  Augustin,  emb.  I:  59. 
Il:  96.  III:  157,  158,  205,  207,  216. 

Ehrström,  Karl  Robert,  läk.   U:  614. 

Ekeblad,  Claes,  emb.  I:  415,  450. 
U:  581,  583.     Hl:  580. 

Ekelund,  Johan,  läk,  II:  68.  Hl: 
637. 

Ekdund,  Johan  Leven,  erah.  II: 
554. 


NAMNREGISTER. 


767 


Ekelund,  Johan  Martin,  läk.  II:  126, 
210,  441. 

Ekenberg,  Gabriel,  apot.     III:  424. 

Ekliolm,  Erik,  vet.     I:  206. 

Ehnany  Anders  Severin,  emb.  I:  300. 
II:  60. 

Ekfnan,  Johan  Herman,  läk.  I:  541, 
545.  II:  211.  III:  612,  613,  617, 
618. 

Ekmark,  Kari  Daniel,  läk.  I:  547. 
II:  100,  182,  275,  380,  381,  407, 
536.     III:  274,  469. 

Ekströnier,  Carl  Johan^  läk.    I:  355. 

Elers,  Johan,  emb.     I:  549. 

Elfenbein,  Helena,  fru,  apot.  III: 
466. 

Elff,  Erik,  läk.  I:  73,  139,  197, 
387,  389,  392.  II:  157,  395,  480— 
483,  493,  535,  538.     III:  26. 

Elfvenherg,  Emanuel,  läk.  II:  118, 
119. 

Elfving,  Petter,  läk.  I:  78,  79.  II: 
233,  537.  ni:  321,  368,  506,  613, 
635. 

Elg,  Anders,  apotek.  11:  145.  III: 
368,  379,  380. 

Elg,  Wilhelm,  apot.     Hl:  442,466. 

EUgrcn,  med.  förs.     III:  569. 

Elvins,  Pehr,  vet.  I:  267.  II: 
267—269. 

Emmerich,  Walentin,  fältsk.    1:327. 

Engelkart,  Cari  Didrik,  fältsk.  I: 
311.   H:  407. 

Engelhart,  Johan  Henrik,  läk.  I: 
515,  517.     III:  245. 

Engeström  von,  Lars,  emb.  III:  51, 
57,  58,  83. 

Engnian,  Carl  Fredrik,  emb.  II:  188. 
ni:  110. 

Engström,  Johan,  fältsk.  III:  269, 
275. 

Enitxel,  läk.     I:  121,  531. 


Erliardt,  Johan  Christian  Josef,  fältsk. 
III:  135,  517. 

EricJisdotter,  Carin,  barnm.    II:  469. 

Ericiiis,  Johannes,  prest.     II:  278. 

Ericsson,  Adolf,  fältsk.  II:  143,183. 

Ertx,  Anders,  qvacks.     I:  137. 

Erxlehen,  Johan  Kristian  Polycarpns, 
uti.  vet.     II:  613. 

UEspine,  uti.  läk.     I:  67. 

Essen   von,   Hans  Henrik,  emb.     I: 

486. 

Essen  von,  Reinhold  Wilhelm,  emb. 
H:  110,  369. 

Estenberg,  Olof,  emb.     I:  350. 

Etterman,  Israel,  uti.  vet.    II:  233. 

Fahrell,  Johan,  prest.     II:  370. 

Fagerström,  Carl  Johan,  emb.  II: 
432. 

Fages,  Josef,  uti.  läk.     I:  67. 

Faggot,  Jakob,    II:    268,  413.     III: 

439. 

Fagrcms,    Jonas    Theodor,   VSk,     II: 

567.  III:  218. 

Fahlman,  Adam,  emb.  II:  249,  250. 
Fahlström,  Ludvig,  emb.    I:  45,  77. 

Falander,    Håkan    Sven,   veter.     II: 

568,  571—574. 

Falck,  ensk.  p.     III:  528. 

Falek,  Elias,  apot.     III:  485. 

Falk,    Johan    Petter,    vet.     II:  567 

Falkenbejg,  Gabriel,  emb.  I:  187, 
188. 

Falkenberg,  Gabriel,  emb.     II:  547. 

Falkengren,  Germund  Abraham,  emb. 
ni:  40. 

Faltxburg,  Carl  Gustaf,  emb.  1 :  526. 

Fastberg,  Anton,  apot.     III:  541. 

Faa:€,  Arvid,  läk.  II:  136—139, 
210,  234,  407,  408.  Hl:  145,  147, 
201,  217,  218,  244,  498,  610. 


768 


NAMNREGISTER. 


Fbxe,  Carl  Arvid,  läk.  I:  452.  III: 
172. 

Faye,  Georges  de  la,  uti.  vet.  1 :  275. 

Fehman,  Thomas,  emb.  Hl:  441. 

Ferber,  Johan  Eberhard,  apot.  III: 
163,  541,  609. 

th-ber,  Johan  Henrik,  apot.  III :  493. 

Fbrrein,   Antoine,  uti.  vet.     I:  268. 

Fermer,  Bengt,  vet.    III:  215. 

Fersen  von,  Hans  Axel,  emb.  1: 173. 

FeUler,  fiUtsk.     Hl:  269. 

Fichidius,  Gottlieb,  apot.     I:  22. 

Fisoher,  d:r.  I:  24. 

Fischer,  Dionysius,  fältsk.   IH:  149. 

FjeUström,  Johan,  läk.  I:  55,  107, 
108,  125,  536.  ni:  136,  165,  170, 
214. 

Machsenius,  Jakob,  vet     I:  497. 

Fleetwood,  emb.     Hl:  267. 

Fleehcood,  Carl  Mårten,  emb.  H: 
421. 

Fkeitvood,  Georg  Wilhelm,  emb.  I: 
108.     U:  54. 

Flodin,  Carl  Clemens,  läk.    Hl:  46. 

Flodmg,  Petter.     III:  572. 

Flarman,  Arvid  Henrik.  I:  68.  II: 
604—606.     IH:  57,  247,  345,  502. 

FUf^,  Johan,  fältsk.    H:  153. 

Fock,  Reinhold  Otto,  apot.  IH:  485. 

Fodm,  Anders,  apot.    III:  426. 

ForseU,  Jakob,  emb.     II:  538. 

ForseUes,  Joseph, med.  förs.   III:  565. 

Foralin,  Mikael,  prest.  II:  279—281. 
430. 

ForsseU,  Erik,  ensk.  p.    H:  463. 

Forssell,  Nils  Edvard,  veter.  II:  600. 

Forssenitis,  Anders,  prest.    II:  587. 

FotsäHä/,  Jonas  Gustaf,  läk.  111:618. 

Fortelitis,  Johannes,  prest.     I:  143. 

FothergW.,  Johan,  uti.  vet.  III:  577, 
585. 


Franc,  Johan  Reinhold,  emb.  H:  170. 

Franche,    August    Herman,  uti.  vet 
ni:  14. 

FVank,  Johan,  läk.     Hl:  419. 

Franzén,  Maria  Helena  Rosina,  ensk. 
p.     H:  451. 

Fredenhjelm,  Petrus,  emb.   lU:  413. 

Fredmsköld,  Nils,  emb.    UI:  293. 

Frensel,     Johan    ChnstoflT^,    föltsk. 
H:  435. 

Freudenihal,  Gabriel,  apot  111:459. 

Freund,  Marc.,  vet     11:  224. 

Friberg,  med.  förs.    Hl:  565. 

Fried,  Johan  Jakob,  uti.  vet.  II:  480. 

Friedenreich,   Julius    Fredrik,    apot 
IH:  355,  370. 

Friderid,  Anton,  läk.     I:  46. 

Friderid,  Reinhold,  läk.  1:118,511. 

Frisendorff  von,    Fredrik.     I:    162, 
349.     II:  566,  575,  579. 

FHesendorff  von,  Fredrik  Ulrik,  emb. 
H:  571,  573. 

Frisenheim,  Johan  Henrik,  emb.    H: 
105,  265,  368.     Hl:  463. 

Fröberg,  med.  förs.  IH:  571. 

F)^osteru8,  Jakob,  prest     III:  291. 

Fröberger,  Fredrik,  läk.     III:  239. 

Frölieh,  Cari  Gustaf,  emb.    I:  464. 
IH:  77. 

Frölieh,  David  Gustaf,  emb.  II:  004x 

FVölich,    Samuel,    läk.     I:   66,  412. 
461.     III:  176,  261,  411. 

Fuchs,  Anders,  veter.    II:  558,563, 
564. 

Fuehs,  Herman,  fältsk.    I:  223,363. 
IH:  149. 

Fuchs,    Rutger,  emb.     I:  349,  414. 
II:  152,  478,  508.     IH:  1,5. 

Fuhrman,  Stephan,  vet  II:  224, 225. 

Fumerie,  Sara,  barnm.     II:  50S. 

Funck,  Gustaf,  emb.     II:  7,  141. 


NAMNKEGI8TSR. 


769 


Funek,  Johan,  emb.     III:  66. 

Fährée,  Johan,  läk.  II:  90,  119. 
III:  191,  275,  278,  298—300,  635, 
637. 

Farster,  Daniel,  fältsk.    I:  261,262. 

Försti,  Simon  Andersson,  ensk.  p. 
II:  435. 

Qadd,  Anders  Gustaf,  apot.  III:  470. 

Oadd,  Pehr  Adrian,  vet.  II:  436. 
III:  552,  553,  638. 

Qadelim,  Erik,  läk.  I:  182,  412, 
424,  519.  II:  362.  III:  251,  255, 
346,  608. 

Oafche,  fältsk.     I:  544. 

Oakn,  Henrik,  läk.  I:  63,  65,  68. 
II:  355,  362,  441,  450.  III:  234, 
271,  342,  497,  498,  592,  593. 

Gakaxxi,  Dom.  Mar.  Gusman,  uti. 
vet.     I:  385. 

Gcdenius,  Jean,  apot.     III:  485. 

GaU,   Frans  Josef,  uti.  vet.     I:  67. 

GaUém,  Olof,  läk.  II:  366.  ni:  47, 
256,  275. 

Qallenius,  Zachris,  prest.  II:  429, 
430,  432. 

Gammal  (Ehrencrona),  Olof,  emb.  I: 
204. 

Ganander,  Christfrid,  prest.  II:  286, 
615. 

Ganschou  von,  Joachim  Georg,  emb. 
II:  609.    ni:  120. 

Garbo,  Peder  Severin,  uti.  vet.  II: 
234. 

Garvolitis,  Reinhold,  apot.   III:  381. 

Gatti,  Angelo,  uti.  vet.  II:  433,434. 

Gcmllard,  uti.  läk.     II:  402—404. 

Gedner,  Christopher,  läk.  1:  399 
II:  309. 

Geijer,  Karl  Fredr..  ensk.  p.  1 :  525. 
U:  217.     III:  73. 

Geisse,  Johan  Fredrik,  fältsk.  II: 
lOl,  102,  104,115,  117,381.  III:  637. 


Geitel,  Adolf  Johan,  emb.     II:  464. 

Geäd,  Henrik  Levin,  fältsk.  I:  557. 
IH:  231. 

Georgi,  Johan,  emb.     I:  70. 

Georgi,  Johan  Gottlieb,  uti.  vet.  III: 
611. 

Georgi,  Johan  Hubert,  emb.   I:  315. 

Georgii,  Georg  Eberhard,  apot.    III 
28,  272,  366,  413,  431. 

Georgii,   Johan  Kristian,  apot.     III 
14,  28,  361,  427,  541,  559. 

Georgii,    Petter  Eberhard,  apot.     I 
205. 

Gerieke,  Balthasar  Siegfrid.  fältsk. 
III:  269,  275. 

Gerinqius,  Johan  Gabriel,  läk.  I: 
542.     ii:  68.     Ill:   153,  620. 

Gersdarff,  Lars  Adolf,  läk.  III:  146, 
267. 

Gestrich,  Jonas,  fältsk.  II:  352. 
III:  416. 

Gevcdin,  Johan  Erik,  läk.     I:  206. 

GiUberg,  Pehr,  apot.     III:  411. 

Gissler,  Nils,  läk.  I:  492,  499,  547. 
II.  58,  407,  550.     III:  368,  533. 

Gistrén,  Jonas  Henrik,  läk.  I:  322, 
464.  II:  363,  365,  523,  527.  III: 
233. 

Gistrén,  Lars,  läk.     III:  541. 

Giöhle,  Gottfried,  fältsk.     I:  274. 

Glasberg,  Johan  Fredrik,  läk.  II: 
90,  120,  124,  383.     Hl:  275,  636. 

Gorey,  Pierre  Christophe,  uti.  läk. 
H:  25Ö. 

Gorter,  David  de,  uti.  vet.  I:  433. 
Gother,  Engelbrecht,  emb.  I:  350. 
GoUfred,  Petter,  apot.     III:  420. 

Gotifred,  Petter,  apot.  I:  122.  III: 
486. 

Gottsman^  Johan,  fältsk.  III:  275. 
Granbani,  Isaak,  fältsk.     II:  27. 

49 


770 


NAHNREGI8TER. 


Orapengieser,  Jakob  Henrik,  apot. 
III:  371,  541. 

Gravander,  L«ar8  Fredrik,  läk.  II: 
235,  250,  441. 

Ormillius,  Carl  Johan,  prest.  II: 
464. 

OriU,  ensk.  p.     I:  540. 

GriU,  ClaSs,  emb.     III:  248. 

Grmiy  Herman  Niklas,  läk.  I:  112, 
135,  190,  206,  369. 

Gripenberg,  Adolf  Magnus,  emb.  IH: 
301. 

Gripenberg,  Carl  Constantin,  emb. 
Hl:  308. 

Gripenberg,  Hans  Henrik,  emb.  III: 
298,  314. 

Gripenhjelm,  Edmund,  emb.  III :  20. 

Groen,  Warner,  ensk.  p.  IH:  395, 
396. 

Grooih  von,  Carl,  emb.     H:  56. 

Grufberg,  Isak  Olof,  läk.  I:  319, 
492. 

Grtmdel,  Georg  Wilhelm,  fältsk.  III: 
277,  278,  300. 

Gruner,  Christian  Gottfrid,  uti.  vet. 
I:  67. 

Grunnerus,  Johan,  prest.     II:  124. 

Gruvius,  Johan  Fredrik,  läk.  III: 
185. 

Gi-ysselius,  Johan,  läk.  I:  542.  II: 
125,  234,  407,  493,  494.  Hl:  476, 
483. 

Gråberg,  Johan  Martin,  läk.  U:  210 

Gröfidahl,  Carl  Fredrik,  läk.  III: 
275. 

Grönqvkt,  ensk.  p.     IH:  388. 

Gvffer,  Joh.,  uti.  läk.     II:  233. 

Guglielmini,  Guiseppe  Ferdinando, 
uti.  vet.     I:  385. 

Gumaelim,  I^ars,  läk.  I:  450,  451, 
475.     H:  95—100,  305,  373. 


Gustafssköld,  Abraham,  emb.  I:  264, 
265. 

Guy,  Richard,  medik.  försälj.  IH: 
574,  575,  577—588,  590—594. 

Guyton  de  Morveau,  Louis  Bernard, 
uti.  vet.    H:  250. 

Gyldensiolpe,  Nils,  emb.  I:  44,188 
-190,  192,  .366,  369,  413.  IH:  417, 
455. 

Gyllenborg,  Carl,  emb.  I:  46,  48, 
125,  344,  373.     II:  300. 

Gyllenborg,  Carl  Johan,  emb.  U :  521. 

Gyllenborg,  Gustaf  Samuel,  emb.  II: 
67,  69,  74,  75,  374,  375,  5.35.  IH: 
467,  468. 

Gyllenborg,  Jakob  Johan,  emb.  I: 
292. 

Gyllenborg,  Johan,  emb.  I:  373. 
lU:  31,  425. 

Gyllengrip,  Gabriel,  emb.  I:  470. 
H:  144,  544.     IH:  378. 

Gyllenhammar,  Johan  Gustaf,  emb. 
I:  295,  299. 

Gyllenpisiol,  Carl,  emb.     Hl:  222. 

GyUenstjema,  Christoffer,  emb.  I: 
183,  185,  187,  190,  192,  366. 

GyUenstjema,  Gustaf  Johan,  emb.  I: 
350. 

Gyräerhake,  pro  visor,  Hl:  414. 

Giinxel,  Carl  von,  emb.     II:  435. 

Göhk,  Israel,  fältsk.     II:  100. 

Göhk,  Johan  Daniel,  fältsk.  I:  335. 
H:  41. 

Göransson,    Johan,  prest.     II:  396. 

Gör  ges,  Fredrik  Jakob,  apot  IH: 
411. 

Göös,  Lorenz  Johan,  emb.    H:  112. 

Haartman  von,  Gabriel  Erik,  läk.  I: 
528.  II:  180,  388,  434,  436,  463. 
Hl:  95,  96,  345,  572. 

Haartman,  Johan,  läk.  I:  493.  527. 
561.    II:  78,  88—90,  106,  108,  174, 


NAliNRBOISTEB. 


771 


175,  177—179,  189,  231,  262,  273, 
285,  425,  538,  561,  605,  613,  614. 
III:  93,  94,  459,  460,  472,  494,  498, 
569,  572,  590,  591,  597,  628,  629, 
637,  638. 

Haartman,  Johan  Christian,  läk.  I:  34. 

Haeckens,  Paul,  apot.     III:  486. 

Haen,  Anton  von,  uti.  vet.   II:  410. 

Häger,  AchatiuB,  läk.  I:  204.  II: 
3,  4. 

Hagert,  Gabriel,  emb.     III:  469. 

HaggaeuSy  Lorenz,  apot.     III:  456. 

Haggren,  Lars  Kristoffer,  vet.  I:  509, 
510. 

Hagman,  qvacks.     II:  509. 

Hagstedt,  Anders  Benedikt,  apot.  III: 
368,  378,  379. 

Hagström,  Carl  Petter,  emb.  III: 
216. 

Hagström,  Jak.,  ensk.  p.     I:  494. 

Hagström,  Johan  Otto,  läk.  I:  137, 
312,  335,  494,  505,  540,  543.  II: 
25,  26,  29,  32, 38,  40—43,  48,  65,  68, 
186,  210,  234,  246,  312,  313.  III: 
55,  325,  332,  333,  415,  494,  497, 
561,  566,  570,  571,  610. 

Högström,  Pehr  Oullbrand,  läk. 
ni:  54. 

Hagströmer,   Anders  Johan,  läk.     I: 

33—35,    41,   85,    98,  104,  249,  250, 

257,    272.  315,    322,   355,  394,  411, 

423—425',  438,  456,    494,  513.     II: 

168,    240,  337,  351,    362,  366,  439, 

440.     III:    127,    233,  246,  247,  251, 
256,  261,  521. 

Hahr,  Gottfrid,  apot.     III :  363. 

Haij,  Hed  v.  Maria,  medik.  förs.  III: 
559. 

Haken,  Johan  Karl,  uti.  vet.  I:  68, 
487. 

HaWfneyer,  Fi*ans,  fältsk.     I:  334. 

Halbmeyer,  Frans  Paul,  fältsk.  II: 
183. 


Hälen,  ensk.  p.     I:  187. 

Halenius,  Jonas  Petri,  läk.   II:  210. 

Hales,  Stephan,  uti.  vet.  II:  240. 
IH:  215. 

HaU,  Birger  Martin,  läk.  II:  62, 
210. 

Hallenberg,  (Jeorg,  läk.     II:  149. 

Haller,  Albrecht  von,  uti.  vet.  I:  388. 

Hallman,  Johan  Gustaf,  d.  ä.,  läk.  I: 

74,  84,  102,  129,  384,  481,549.   II: 
248,  330—334.     lU:  500,  613. 

Hallman,  Johan  Gustaf,  d.  y.,  läk. 
I:  49,  81.  ni:  126,  127,  129,  159, 
276,  277,  613. 

HdUström,  Sven,  prest.     II:  208. 

hamiUon,  Carl  Otto,  emb.  III:  580. 

Hamilton,  Fredrik  Ulrik,  emb.  II: 
316,  343. 

Hammar,  Kristian,  apot.     III:  442. 

Hamnerin,  Petter,  läk.  I:  471,  487 
—489.  H:  52,53,  210,230,  305,  309. 
ni:  152,  495. 

« 

Hansson,    Joseph,  ensk.  p.     II:  60. 

Happel,  Johan  Henrioi,  läk.  I:  120, 
121,  203,  531. 

Harder,  Hans  Henrik,  apot.  IH: 
272,  542. 

Hardtman,  Johan,  läk.  I:  33,  65, 
197—199,  292.  H:  309,  324,  341, 
342,  363,  421,  529.     III:  261.  520. 

Harmens,  Gustaf,  läk.     I:  447. 

Harwood,  William,  lak.    II:  183. 

Hast,  Barthold  Rudolf,  läk.  I:  547. 
U:  65,  112,  113,  280,  282,  283,407, 
427,  428,  432,  611—613,  615.  III: 
101,  323,  470,  471,  474,  475. 

Hast,  Herman  Henrik,  fältsk.  II: 
110—112,  233,  272,  370,  610,  611. 
ni:   120,  470. 

Hast,  Herman  Rudolf,  läk.  II:  113, 
386,  427,  429.     IH:  278. 

Haudemeyer,  fältsk.     III:  134. 


772 


NAMNREGISTEfi. 


Hauswolff  von,  Bernhard  Reinhold, 
emb.     I:  273. 

Hawkins,  Caesar,  uti.  vet    II:  399. 

Hebenstreit,  Johan  Ernst,  ufl.  vet. 
lU:  345. 

Hecker,  August  Friedreich,  uti.  vet.  I : 
522. 

Hedberg,  Lars,  fältsk.  II:  186.  III: 
634. 

Hedenberg,  Anders,  läk.  I:  33.  II: 
353. 

Hedersköld,  Isak,  med.  försälj.  III: 
562. 

Hedin,  Magnus,  fältsk.  1 :  254,  270, 
311,  400—406,  420,  422.  U:  483, 
484. 

Hedin,  Sven  Anders,  läk.  I:  32, 
39,  42,  43,  81,    104,    181,  312,  451, 

453,  456,  486,  505,    531.     II :    220, 

222,  223,  234,  263,    347,   362,  363, 

441,  442,  448,  449,    485,    523,  529, 

606.     ni:  129,  144—147,    216,  218, 

245,  261,  405,  446,  477,  608,  622. 

Hedren,  Johan  Jakob,  prest.    I:  41. 

Hegardt,  Comelius,  läk.  II:  493, 
608—610. 

Hegardt,  Petter  Fredr.,  emb.  1 :  350. 

Heidenfelt,  Gustaf  Eriksson,  emb. 
III:  222. 

Heidenstam  von,  Ernst  Joachim,  läk. 
I:  32,  48,  49,  84, 102,  103,  315,  549. 
ni:  444,  613. 

Heidefisiam  von,  Johan  Kristian  Pet- 
ter, läk.     I:  129,  481. 

HeiUgtag,  Henrik  Mathias,  fältsk. 
n:  491. 

HeiUgiag,  Johan  Benjamin,  läk.  II: 
53,  74,  78,  491,  492. 

Heinrich,  Dieder.,  qvacks.  I:  130, 
131. 

Heinrieius,  Johan,  emb.     II:  116. 

Heister,  Elias  Fredrik,  uti.  vet.  I: 
139. 


Heister,  Lorenz,  uti.  vet.     I:  389. 

Heland  von,  Gustaf,  emb.    I:  73. 

Heland  von,  Johan,  emb.  I:  306. 
n:  209. 

Hellant,  Anders,  vet     II:  269. 

HeOeday,  Welam,  emb.     n:  300. 

HeUenius  (von  Hellens),  Carl  Niklas, 
läk.     II:  179,  180. 

Hellstenius,  Anders,  prest    n:  600. 

Heman,    Carl   Magnus,  fältsk.    III: 

278,  285. 

HeneU  von,  Anders  Joachim,  emb.  I: 
530,  531. 

Henke,  Adolf  Christian  Henrik,  uti. 
vet     II:  264. 

Henkel,  uti.   läk.     II:  55. 

Henning,  Fredrik,  uti.  vet.     I:  66. 

Henriksson  (Tavast),  Arvid,  emb.  II: 
281. 

Henriksson,  Pehr,  medik.  förs.  III: 
570,  571. 

Hensler,  Philip  Gabriel,  uti.  vet  II: 
249. 

Heraeus,  Christian,  läk.  I:  118, 
193,  194.     ffl:  354,  416,  608. 

Herbst,  Christian  Fredrik,  läk.  II: 
134. 

Herbst,  Emanuel  Jakob,  föltsk.  III: 
275. 

Herkoldt,  Johan  Daniel,  uti.  vet  O: 
249. 

Hermdin,  Olof  Nilsson,  emb.  1: 192. 

Hemqvist,  Petter,  veter.  II:  310, 
311.  567,  570-573,  575,  577,  579— 
601,  606.     IH:  566. 

Hertell,  Herman,  läk.   1: 122.  H:  50. 

Hesseli^is,  Anders,  läk.  n:  183.  Hl: 
269,  275. 

He^selius,  Johan,  läk.  I:  547.  O: 
7,  50,  52.     IH:  610. 

Hegn  {Nordenheim) ,  Johan  Christof- 
fer,  läk.    I:  51,  54,  78,  96,  110,111. 


NAMNnEOISTER. 


773 


175,  195,  196,  200,  202,  371,  512. 
II:  262,  475,  476-479.  Ill:  234, 
324,  430. 

Heyn,  Mikael,  f&ltsk.     I:  259,  463. 

Hidén,  Jakob,  läk.  I:  168.  II:  9, 
106—108.     III:  591. 

HUdebrcmd,  David  Henrik,  emb.  II: 
525,  526. 

HiUmer,  ögonläk.     I:  139. 

Hippocraies,  grekisk  läkare.  I:  111. 
n:  112. 

Hismger,  Mikael,  emb.    II:  434. 

Hjame,  Christ.  Henrik,  med.  förs. 
II:  233.     ni:  415,  570. 

Hjceme,  Ulrik  Leonhard,  läk.  H: 
95.     IH:  415. 

Hjceme,  Urban,  läk.  I:  21,  24,44, 
46,  47,  76,  82,  92,  118,  121,  173, 
174,  183-186,  188-191,  194,  260, 
369,  413,  463.  II:  95,  154,  468.  IH: 
20,  149,  162,  221,  225,  402,  415, 
455,  528,  557,  601—603,  607,  614, 
625,  626. 

Hjdm^  Jonas,  vet.     II:  226. 

Hjelm,  Petter,  läk.  I:  166.  III: 
455,  456. 

Hjelm,  Petter  Jakob,  emb.    H:  269. 

Hjertxeel,  Johan  Gustaf,  fältsk.  I: 
267,  271,  307,  308,  318. 

HjertxeU,  Gustaf  Jonas,  läk.  II:  220. 
III:  612,  613. 

Hjortberg,  Gustaf  Fredrik,  prest.  II: 
561. 

Hjärter,  Olof  Petter,  vet.  II:  225, 
226. 

Hjwth,  David,  prest.    Hl:  337,340. 

Hjorth,  Johan,  läk.     Hl:  157. 

Hjorixberg,  Lars,  läk.  III:  136,215, 
217,  610. 

Hjorixberg,  Nils,  läk.     I:  208. 

Hjäme,  Gustaf  Adolf,  emb.  II:  584. 


Hodders,  Rudolf,  ftltsk.    I:  327. 
Hoffman,  Anton,  läk.    I:  49,  65,  69. 

Hoffman,  Hans  Mikael,  fältsk.  I: 
327. 

Hoffvenius,  Petter,  läk.     I:  9,  117. 
Hofsten  von,   Bengt,  emb.     I:  350. 

HoUer,  Christian  Ludvig,  emb.  I: 
350. 

Holmberg,  Mikael,  vet.     lU:  638. 

Holmbom,  Petter,  prest.     I:  498. 

Holmborg,  Otto  Fredrik,  fältsk.  III: 
279. 

Holmcreutx,  Lars,  emb.     I:  349. 

Holmer,  Earl  Magnus,  fältsk.  II :  125. 

Hohner,  Lars  Johan,  fältsk.  II:  125. 

Holmström,  fältsk.     UI:  278. 

Holmudd,  Benjamin,  läk.  II:  83, 
191.     III:  111. 

Holsten,  Gabriel,  läk.  I:  202.  III: 
165. 

Holsten,  Olaus,  läk.     I:  529,  530. 

Holxendorff,  rysk  fältsk.     II:  278. 

van  der  Hoom,  Johan,  läk.  I:  46— 
48.  83,  93,  110,  190,  202,  368— 
370,  416.  II:  469-474,  478,  489, 
501,  503,  537,  538.  III:  344,  405, 
605. 

Horn,  Adam  (icke  Gustaf),  emb.  II: 
580. 

Horn,  Henning  Rudolph,  emb.  1 :  242. 

Hornborg,  Alexander  Jakob,  läk.  II : 
124. 

Homstedt,  Cla§6  Fredrik,  läk.  IH: 
269,  275. 

Hu feland,  Christopher  Wilhelm,  uti. 
vet.  H:  235,  239,  240,  263. 

Hultman,  Johan,  qvacks.     I:  532. 

Hundertmarch,  Fr.,  q  väcks.    I:  137. 

Huuter,  Benjamin,  läk.     Ill:  636. 

HvitfeU^  se  Ostermeyer. 

Huss,  Magnus,  läk.     I:  355,  356. 


774 


MAliMBE0I8TBR. 


HyUéen  ixm,  Samuel,  emb.    I:  143. 

Hårleman,  Carl,'  emb.  I:  267.  II: 
202.   II:  21. 

ITökerstedt  von,  Jakob,  emb.  I:  346, 
350.     II:  300. 

Höpken  von,  Anders  Johan,  emb. 
I:  353.     n:  224.     III:  23. 

Hörling,  Elisab.,  medik.  förs.  I:  531. 

Iggström,  Anders  Fredrik,  emb.  III: 
334. 

Inberg,  Herman  Erik,  läk.    U:  186. 

Ithimaeus,  Arvid,  apot.     III:  411. 

Jacchus,  Paulus  Florianus,  läk.  I: 
120. 

Jacob,  fältsk.  I:  4. 

Jacobi,  Johan  Cyriac,  qvacks.   1 :  136. 

Jakobsson,  Thomas,  ensk.  p.    II:  80. 

Jeffcott,  Johan,  läk.  II:  120.  III:  275. 

Jenner,  Edvard,  uti.  vet.  I:  67.  II: 
439. 

Jofumnes,  magister,  prest.  I:  4. 

Jost,  Maschalk,  ffiltsk.     I:  143. 

Jtdin,  Johan,  apot.  II:  189,  286, 
380,  615,  616.  lO:  459,  462,  475 
—478,  481,  483—485,  635,  637. 

Julin  (von  Jtdin),  Johan  Jakob,  apot. 
Ill:  462,  478. 

Juslenius,  Daniel,  prest.     11:  547. 

Jahn,  Johan  Niklas,  fältsk.  II:  105, 
367,  368. 

Jäderberg,  ensk.  p.  III:  439,  440. 

Jägarhorn,  Carl  Magnus,  emb.  Il: 
187.     III:  107. 

Jönsson,  Alexander,  uti.  förf.  II:  249. 

Jönsson,  Pehr,  med.  förs.    Ill:  565. 

JÖransson,  Israel,  emb.     II:  300. 

Jörlin,  Engelbert,  vet.    II:  581,582. 

Kadau,  Gottfrid,  ensk.  p.     I:  137. 

Kal/ing,  Mårten,  emb.     II:  59. 

Kallström,  Carl,  läL     III:  172. 


Kalm,  Pehr,  vet  U:  220,  424, 
615.     ni:  90,  91. 

Kalmeter,  Olof,  läk.   1:547.  U:  148. 

Kalsemus,  Andreas,  prest   III:  613. 

Kammecker,  William,  läk.  1 :  53,  54, 
65,  68,  69,  96,  97,  110,  197,  389, 
392,  489.  H:  156,  584.  IH:  211. 
511. 

Kantxau,  Ehrenfrid,  apot   DI:  485. 

Kantxau,  Jochim  Kristian,  apot  III: 
471,  472,  483. 

KofnJtxau,  Johan  Ernst,  ftltak.  II: 
427. 

Kantxau,  Johan  Kristian,  apot.   III: 

472. 

Karberg,  Jakob,  apot.   III:  474,475. 

Karmnen,  Olof  och  hustru  Marm 
Märg.  Jprikan^  qvacks.     II:  281. 

Kasthenn  (Garsten  HowerJ^  fältsk. 
III:  132. 

Katdbars  von,  Lars  Fredrik,  emb. 
H:  316. 

Kehler,  Daniel  Fredrik,  apot  III: 
416,  425. 

Kellman,  emb.     I:  71. 

Kempe,  emb.     III:  307. 

Kemisch,  Johan,  apot    IH:  451. 

Ketscker,  Isak  Didr.,  kir.  instr.  mak. 
ffl:  239. 

Kettig,  Niclas,  qvacks.    I:  133,134. 

Kihlgren,  Anders,  apot     III:  485. 

Kiklgren,  Anna  Helena,  född  Kiko* 
vius,  frn,  (apot)     Hl:  485. 

Kinmansson,  Samuel,  läk.  III:  615. 

Kilpetsky,  fältsk.     Ul:  278. 

Kjellborg,  Beata  Charlotta,  med.  f5rs. 
ni:  572. 

Kjellman,  Carl  Axel,  fältsk.  1 :  266. 
269. 

Kjellman,  Gustaf  Fredrik,  läk.  IQ: 
275. 


NAMNREGISTER. 


775 


Kjellsiröm,  Petter  Magnus,  apot.  III: 
536,  539,  541. 

Kjemander,  Jonas,  läk.  I:  56,  58, 
61,  63,  64.  II:  257,  259,  491.  III: 
345. 

Kjöming,  Olof,  prest.     Ill:  33. 

Klase,  Lars  Magnus,  läk.  I:  332. 
ni:  198,  416. 

af  Klercker,  Carl  Nathanael,  emb. 
IH:  297,  308,  311. 

Kktten,  Georg  Ernst,  uti.  vet  I: 
166. 

Klinckowströtn,  Leonhard,  emb.  Il :  48. 

Klingenberg,  Carl,  vet.     II:  410. 

Klingspor,  Wilhelm,  emb.  III:  113, 
114,  295. 

Klmgstedty  Gustaf  Fredrik,  emb.  III : 
286. 

KlmkoWy  Joachim  Fredrik,  fältsk. 
I:  266. 

Klosierberg,  piiest.     I:  526. 

KoUberg,  Barbro,  fru  (apot.)  Hl:  484. 

KoUberg,  Jonas,  apot.     III:  484. 

Kopp,  Chr.  E.,  uti.  vet.     I:  67. 

Kothen  von,  Magnus  Adolf,  emb.  II: 
424,  493. 

K(yula8,  David  Samuel,  läk.  II:  134. 
lU:  165. 

Kraak,  Johan,  läk.  II:  489,  491, 
495,  525. 

Krahnert,  Georg  Henrik,  fältsk.  II : 
479. 

Krahnert,  Johan,  fältsk.     I:  255. 

Krammer,  Johan  Georg,  uti.  vet.  III : 
156. 

Krantx,  ensk.  p.     I:  204. 

Krey,  Fredrik,  fältsk.  I:  34,  407. 
408.     III:  251,  261. 

Krey,  Fredrik  Georg,  läk.  I:  129, 
285. 

Krieg,  David,  läk.  I:  263.  III:  165. 


Kringförs,  Abraham,  föl tsk.  111:152. 

Kyhl,  David  Gustaf,  fältsk.    11:374. 

Kuhn,  Georg  Fredrik,  läk.     II:  7. 

Kyhn,  Johan  Georg,  fältsk.   I:  458. 

Kåhre,  Gudmund,  emb.     1:  526. 

Kähler,   Mårten,  läk.  III:  135,  199, 
215,  501. 

KöUner,  Johan  Fredrik,  d.  ä.,  fiUtsk. 
1:  269. 

KöUner,   Johan    Fredrik,  d.   y.,  läk. 
III:  245. 

Könich   {LiUJ€crona\    Casper,    apot 
m:  349,  350. 

Ladau,   Otto    Reinhold,   emb.     III: 
465. 

Läder,  Daniel,  qvacks.  III:  353. 

Lafosse,  Jean,  uti.  vet  II:  579,  581. 

Lagerberg,  Adam  Otto,  emb.  II:  314, 
585,  587.     Ill:  516. 

Lagerbjelke,  Adolf,  emb.  I:  40. 

LagerbjeUce,  Axel  emb.  I:  269. 

Lagerbring,    Gustaf    Olof,  emb.  III: 
261. 

Lager felt,  Guslaf  Adolf,  emb.  II:  554. 

Lagerflychi,  Johan,  emb.  II:  177. 

Lagerheim,    Carl    Erik,  emb.  I:  99, 
104.     III:  257. 

Lagerstråle,    Pehr    Gustaf,    emb.    I: 
252. 

Lagus,  Anders  Johan,  v^t  II:  464. 

Lambert,  Johan,  apot  III:  420. 

Lampe,    Joh.    Fredrik,    ensk.    p.    I: 
72.     III:  405. 

Lang,  emb.  I:  287.     III:  211. 

Lang,  Lars  Erik,  prest  III:  380. 

Lange,  Daniel,  emb.  II:  133. 

Lange,  Jakob  Daniel,  emb.   II:  379. 

Lange,  Johan  Jakob,  fältsk.  III:  278. 

Lange,  Lorenz,  ensk.  p.  III:  405. 

Langenberg,  ensk.  p.  I:  24. 


776 


NA1INKBQI8TER. 


Laniingshatisen  von,  Jakob  Albrecht, 
emb.  I:  349.     II:  161,  267. 

Lapeyronie,  ois  ^Fran  de,  uti.  vet. 
I:  267. 

Larsson,  Mathias,  emb.  II:  131. 

LaureU,  Axel  Fredrik,  lÄk.  II:  119, 
120,  124,  127,  464.  III:  105,  275, 
278,  284,  307. 

Leehe,  Johan,  läk.  I:  167.  II:  74, 
87,  89,  93,  106,  425,  426.  Hans  dot- 
ter Maria  Elisabeth,  U:  425. 

Leetström,  Petter,  läk.  I:  196.  Hl: 
163. 

Lefebure  de  Villebrune,  Jean  Bap- 
tiste,  uti.  vet  II:  263. 

Leibnitx  von,  Gottfrid  Wilhelm,  uti. 
vet  I:  173. 

Leijonmark,  Johan  Jakob,  läk.  II: 
237. 

Leijonstedt,  Anders,  emb.  I:  45. 

Leijonstedt^  Olof,  emb.  II:  145. 

Leinberg,  Oustaf  Adolf,  prest  II: 
461. 

Lemberg,  Carl  Henrik,  prest  II :  435. 

Lenbom  (=z  Lindbom,  Linbojn),  Gu- 
staf, veter.  II:  568,  571,  572,  574, 
580. 

Lenngren,  Pehr  Fredrik,  läk.  II: 
167. 

af  Leopold,  Carl  Gustaf,  emb.  I: 
519. 

Leopold,  Johan  Wilhelm,  fältsk.  II: 
369. 

Leurén,  Jakob,  läk.  II:  365. 

Lewén,  Johan  Adolf,  läk.  I:  70.  II: 
342.     III:  426,  608. 

Lewenhaupt,  Adam  Ludvig,  emb.  1: 
121,  263. 

Lewenhaupt,  Charles  Emil,  emb.  II: 
226. 

Levison,   Georg,  uti.  vet  II:  239. 


Leuret,  André,  utL  vet  II:  486. 

Libeck,  Gustaf,  apot.  III:  483. 

Liber,  Hedvig,  medik.  fCrsälj.  IH: 
569. 

Lidbeck,  Erik  Gustaf,  vet  IH:  536, 
537. 

Liden,  Johan  Henrik,  vet.  I:  526. 

Lidijn,  Anders,  emb.  I:  97. 

Lidin,  Olof,  läk.  I:  526. 

Liewen   von,  med.  försälj.  III:  561. 

Lilius,  Johan^  apot.  lU:  442. 

Liljeblad,  Samuel,  vet  D:  364. 

LUjensparre,  Henrik,  emb.  III:  447. 

Liljewakh,  Cari  Fredrik,  läk.  Hl: 
172. 

LUjewaIch,  Peter  Olof,  läk.  III:  140, 
271. 

LiUe,  Anders  Johan,  läk.  II:  127. 
ffl:  114. 

LiUjenberg,  Johan  Georg,  emb.  H: 
84—87,  124,  175,  178,  273,  282, 
535.     III:  459,  460. 

Lilljenstedt,  Johan,  emb.  I:  189. 

LiUjenvaldh,  Tuvid  Christian^  fHisk. 
I:  34,  266,  494. 

LiUjestolpe,  se  Micrander. 

Lilljesiråle,  Joachim  Wilhelm,  emb. 
I:    508,   510.     H:  254.     III:  51,  7Ö. 

LiUjesvärd,  Maria  Catharina,  medik. 
försälj.  III:  572. 

Lind,  James,  ntl.  vet  III:  136. 

Lindberg  (:=  I^iberg),  Fredrik,  fältsk. 
I:  495,  496. 

Lindebäck,  Jakob,  läk.  I:  553.  II: 
109.     IH:  109—111,  275,  477. 

Lindebäck,   Johan  Henrik,  IH:  472. 

Lindecraniz,  Erik  Magnus,  läk.  I: 
399,  507.     IH:  157. 

Lindelitis  (Lindebladj,  Daniel,  läk. 
H:  4. 

lAndelim,   Johan,  läk.  I:  178,  497. 


NÅMNREOISTEB. 


777 


lAndehbaurn,  Lars  QuBtaf,  läk.  II:  8. 

Linder  (Lindeatolpe) ,  Johan,  Iftk.  I: 
78,  202,  343.    H:  300,  543. 

Linderholm,  Herman^  läk.  I:  129, 
481.     Ill:  53,  54. 

LindewaU,  Daniel,  läk.  I:  108,  122. 
II:  54. 

LtwcZÄ,  Carl,  fältsk.  II:  233. 

Lintffi,  Daniel*,  prest.  II:  279. 

Lindhjelm,  Mårten  Grelsson,  emb. 
II:  4. 

LvndJiuU,  Johan,  läk.  I:  58,  59,  390, 
537.     III:    235—238,  421,  459,  617! 

Lindstedt,  Peter,  apot.  III:  389. 

Lindström,  Carl  Olof,  fältsk.  III: 
300. 

Lindvall,  Johan,  läk.  I:  549.  II: 
61,  308.    III:  610. 

Lifigen  von,  Reinhold  Johan,  emb. 
II:  208. 

Linné  von,  Carl,  läk.  I:  06,  81, 
167,  169,  170-172,  289,  294,  307, 
386,  387,  399,  428,  446,  470,  472, 
475,  477,  483,  495,  496,  505,  530. 
II:  71,  89,  179,  223,  225,  226,  238 
—240,  245,  268,  396,  397,  547,  551, 
560,  561,  567,  568,  573,  579,  608. 
III:  66,  418,  425,  495,  529,  539,  543, 
544,  5'61,  591,  610,  611. 

Linné  von,  Carl  d.  y.,  läk.  II:  246. 
III:  418. 

LUfién,  Mårten,  läk.  I:  124. 

lAltortn,  Mårten,  fältsk.  II:  126, 
147. 

Liitorin,  Olof,  fältsk.  I:  266. 

Litxenitts,  Johan,  prest  II:  246. 

Lincander,  Olof,  prest.  II:  252. 

Ljungberg,  Pehr,  fältsk.  I:  250. 

I^ungdahl,  Gustaf,  apot.  III:  482. 

Ljungqvist,  Magnns,  fältsk.  III:  55. 

Lobstein,  Johan  Fredrik,  uti.  vet. 
I:  410. 


Lode,  Johan  Herman,  emb.  II:  387, 
388. 

Löder,  Justus  Christian,  uti.  vet. 
II:  263. 

Lodin,  Johan  Gustaf,  läk.  I:  540, 
541. 

Lohreman,  Gustaf,  läk.  I:  44,  46, 
91,  117,  230,  330,  511.  lU:  221, 
528,  557,  625. 

Lokk,  Christian  Ludvig,  apot.  III: 
541. 

Jjorg,  uti.  läk.  III:  578. 

Loiiis,  Anton,  uti.  vet.  III:  340, 
341. 

Lowitx,  Johan  Tobias,  uti.  vet.  III: 
218. 

Ludvig,    Christoffer,    apot.  III:  424. 

Ludvig,  Daniel,  uti.  vet  III:  217. 

Lukas,  apot  I:  4. 

Lundberg,  Petter,  läk.  I:  196.  H: 
479.     III:  14,  153,  165. 

LunddaJd,  David,  läk.  II:  327,  345. 
ni:  245. 

Lundelitis,  Anders,  läk.  I:  79. 

Lundgren,  Erik,  förf.  II:  269. 

Lundhohn,  prest  I:  526. 

lAindmun,  Petter,  läk.  II:  50.  III: 
415. 

Lwndmark,  Anders  Magnus,  fältsk. 
ID:  278. 

Lundmark,  Johan,  ensk.  p.  III:  60. 

Lundmark,  Pehr,  läk.  I:  510. 

Lundström,  Eggert,  fältsk.  I:  548. 
II:  423. 

Lunell,  Gustaf,  läk.  I:  500.. 

LuneU,  Kristian,  vet  III :  539,  540. 

Luutk,  Johan  Leonhard,  fältsk.  I: 
269. 

Liibeck,  David  Fi^rik,  läk.  I:  129. 

Lydeman,  Jakob  Johan,  apot  III: 
458,  459,  462,  482. 

49* 


778 


NAMMRE0I8TER. 


IjytnaUj    Johan,    läk.  II:  410.     Ill: 

380. 

Längkjdm,  Johan  Henrik,  apot.  II: 
121,  122.     ni:  479,  480,  485. 

Löfström,  Johan,  ensk.  p.  II:  93. 

Lönnberg,  Erik  Gustaf,  lÄk.  Hl :  74. 

Lönnblad,    kir.    instrum.    mak.   III: 

240. 

Lönroth,  emb.  II:  404. 

Lönroth,  Nils  Anders,  läk.  II:  73, 
83,  91.     III:  278. 

Löwe,  Cari,  fältsk.  II:  345. 

LöwenJijdm,  Carl  Gustaf,  emb.  II: 
524. 

Löwenhjelm,  Carl  Gustaf,  emb.  I: 
387,  502.  ni:  577,  578,  582,  583, 
586-588. 

Löioensiröm,  Gustaf  Adolf,  emb. 
broder  till  /.  J.  Anckarström,  III :  74. 

Magiri,  Johan,  uti.  vet.  I:  506. 

Mahler,  fältsk.  II:  152. 

Mdhlktim,  Catharina  Helena,  bamra. 
II:  492,  493. 

Maler,  Fr.  W.,  uti.  vet.  I:  67. 

Malmberg,  Mathias,  fältsk.  III:  275. 

Malmen,  Samuel,  apot.  III:  365. 

Malmgrekn,  Simon,  vet.  11:  263. 

Mangelson,  Johan  Fredrik,  fältsk. 
ni:  300. 

Mannercrantz,  Carl  Gustaf^  medik. 
försälj,  m:  561. 

Mannercrantz,  Fredrik  Wilhelm,  apot. 
1:  541. 

Mannerskantx,  Nils  Fredrik,  emb. 
III:  267. 

Manquer,  Jakob,  prest.  II:  561. 
Mantzing,  ensk.  p.  III:  403. 
Marek,  Casper,  vet.  II:  224. 
MarcHin,  ensk.  p.  III:  400. 

Mareks  von  WHrtemberg,  emb.  II: 
355. 


Marin,  Freånk,  läk.  H:  349. 
Markau,    Mårten  Fredrik,  fältsk.  II: 
118,  370,  371. 

Marquard,  uti.  vet.  I:  399. 
Martin,  Pehr,  emb.  I:  40. 
Martin,  Pehr,  läk.  1:  79,  113. 

Martin,    Pehr  Anton,  prest  I:  392- 

Martin,  Roland,  läk.  1: 56—59,61,62, 
172,  244,  271,  275,  299,  308,  309, 
312,  316—323,  382,  383,  385,  387 
—393,  395—401,  403,  405—407. 
410,  412,  414,  415,  418,  421,  422, 
425,  426,  427.  II:  68,  205,  271, 
410,  485,  498.  Hl:  237,  243,  345, 
422,  423,  646,  647. 

Martinau,  Johan  Chrysostomus,  fältsk. 
I:  265,  266. 

Masson,  uti.  läk.  H:  363. 

Matenius,  Abraham,  prest.  II:  435. 
463. 

Mathias,  Andrew,  uti.  vet.  II:  356. 

Maihisen,  uti.  läk.  II:  363. 

Mattens,  Johan  Henrik,  föltsk.  II: 
69,  272. 

MecJcel,  Johan  Fredrik,  uti.  vet  I: 
386,  388,  400,  407. 

Medén,  Olof,  prest  I:  526. 

Meijer,  Magnus  Theodor  Christoffer, 
fältsk.  III:  269. 

Melart,  Gabriel,  emb.  II:  369. 

MeU  von,  Lars  Henrik,  apot  III: 
460—462,  468,  469,  472. 

Menadié,  Johan  Petter,  uti.  läk.  I: 
484. 

Mendelin,  Mathias,  prest  II:  463. 

Mennander,  Carl  Fredrik,  prest  II: 
179,  246,  266,  269.     Hl:  90—92. 

Mentzen,  Eileidt,  läk.  U:  193. 

Menizer,  Johan,  emb.  I:  107. 

Menuret  de  Ckambaud,  Jean  Jacques, 

uti.  vet  II:  363. 


HAMNREQI8TER. 


779 


Mesapiger,  uti.  läk.  III:  578. 

Metx^,  Johan  Daniel,  uti.  vet.  1 :  66. 

Meuricoster,  med.  försälj.  III:  567, 
568. 

Meussel,  veter.  II:  560,  563,  564. 

Micrander  (LiUjestolpe) ,  Lars,  läk.  I: 
17,  106,  174,  183,  185,  194,  462, 
463,  465.  II:  154.  UI:  185,  208, 
209,  223,  224,  328,  358,  401,  490. 

MidleUm,  uti.  läk.  II:  399. 

MimU,   Johan,  apot.  III:  481,  482. 

Mjödh,    Anders  Abraham,  apot.  III: 
459. 
Modéer,  Adolf,  vet.  II:  614. 

Molitor,  ChristoSer,  apot.  I:  22.  III: 
354,  435. 

Mollin,  Jonas,  emb.  II:  110. 

MoUin,  Jonas,  emb.  III:  474. 

Momma,  Peter,  emb.  II:  270. 

MontesqieUj  Charles,  uti.  vet.  11:  523. 

Mmitin,  Lars,  läk.  I:  390.  II:  29, 
408.     lU:  48,  422,  423. 

Morceus,  Johan,  läk.  I:  79,  116.  II: 
50,  148. 

Morin,  Erland  Magnus,  emb.  II:  170. 

Morter,  Diederich,  fältsk.  I:  135. 
III:  178,  414. 

MoseU,  Mathias,  fältsk.  III:  278, 
297. 

Mulack,  Carl  Gottleben,  fältsk.  III: 
615. 

Munck,  Adolf  Fredrik,  emb.  II:  592. 
lE:  142,  145,  570. 

Munck,  Johan  Henrik,  emb.  II:  387. 
III:  272. 

Munck  af  Rosenaköld,  Eberhard  Za- 
charias, läk.  I:  68.  II:  235,  250, 
439—441.    IH:  617. 

Munkthdius  (Loffercrona),  Johan,  läk. 
U:  4. 

Murray,  Adolf,  läk.  I:  410,  411. 
m:  55. 


Murray,  Gustaf,  prest.  I:  41. 

Murray,  Johan  Anders,  uti.  vet.  II: 
234,  263,  404,  410,  411,  485.  III: 
499,  590. 

Mylius,  Johan  Jakob,  läk.  I:  121, 
531. 

Muller,  Berndt  Henrik,  fältsk.  II: 
370,  371.     III:  269,  275. 

Muller,  Ernst  Fredrik,  fältsk.  I:  372. 
II:  478,  479. 

Muller,  Gottfrid  E.,  Ältsk.  III:  275, 
300. 

Månsdotter,  Anna,  ensk.  p.  UI:  337 
—341. 

Möller,  Johan,  prest.  H:  222. 

Mörk,  Christina,  barnm.  II:  496. 

Äfömer,  Adolf,  emb.  E:  232.  III: 
606. 

Mömer,  Cari  Stellan,  emb.  U:  328. 
III:  69. 

Naezén,    Daniel,    läk.     II:  46,  126, 

147,  352.     lU:  62,  63,  300. 

Nass,  Herman  Barthold,  fältsk.  II: 
386. 

Nathorsf,  Johan  Theophil,  fiUtsk.  I: 
278,  279.     III:  159,  273,  274. 

Natharst,  Theophilus  Erdman,  läk.  I: 
267,  404. 

Naudér,  Samuel,  läk.  I:  390. 

Nauman,  Justus  Henrik,  apot  I: 
335. 

Nervänder,  Johan,  apot.  IH:  482. 

Neuman,    Johan  Kristian,  apot.  lU: 

405. 

Neuman,  Mathseus,  läk.  I:  471. 

Neuman,  Melchior,  fältsk.  IH:  178, 
179,  210,  221,  223,  226. 

Nicander,  Henrik,  vet  II:  269. 

Nieroih,  Magnus,  emb.  II:  132. 

Nisser,  Daniel,  fiUtsk.  I:  269. 

Nolcken  von,  Erik  Mathias,  emb.  II: 

271. 


HAMHIIEaiBTKR. 


Noieketi  ton,  Gustaf  Adam,  emb.  II: 
592,  593. 

NoUeroth,  Svante  Jolian,  apot.  III; 
470. 


OdheHus,  Erik,  läk.  III:  275. 

OdhdMiS,  Johan  Lorenz,  lik.  I:  3^ 
42,  43,  48,  63,  64,  74,  75,  84,  99, 
102,    138,    141,    181,  394,  438,  4.'>4, 


NAMNREGISTER. 


781 


Paleita,    Giovanni  Battista,  uti.  vet. 
II:  263. 

Palmherg,    Johan,    vet.    I:  506.  II: 
224. 

Palmenberg   von,    Justus,   emb.  III: 
455. 

Palmer,  Isak,  läk.  II:  397. 

PahnfeU,  August  Frednk,  emb.  III: 
286,  292,  293. 

PalmfeU,  Gustaf,  emb.  I:  122. 

Palmroth,  Petter,  emb.  I:  344. 

Palmstjema,  Nils,  emb.  I:  267. 

ParaceUus   ab   Hohenheim,  Theofra- 
stus  Bombastus,  uti.  läk.  III:  594. 

Pardan,  uti.  läk.  II:  248. 

PeMin,    Carl  Fredrik,  emb.  II:  27. 

Pekle,  apot.  Hl:  364. 

Peijron,    Ludvig    Bartholomé,   emb. 
III:  311. 

Pelliers  (broder),  ögonläk.  I:  139. 

PeU,  Carl,  läk.  I:  79.    H:  50.    III: 
605. 

Petersen  (adlad  Heidenstam),  Petter, 
läk.  I:  477.     II:  234. 

Pelit,  Åntoine,  uti.  vet.  I:  388,389. 
III:  341,  342. 

PeiH,  Gottfrid  Ernst  fältsk.  II:  369. 

Pettersson,,  fältsk.  III:  279. 

Pettersson,    Joachim  Bernhard,  apot. 
III:  428. 

Pfeiffer,  emb.  I:  357. 

Pfeiffer,  Carl  Fredrik,  fältsk.  I:  254. 
III:  587. 

Pfeiffer,    Johan,    läk.    I:    63,    206. 
m:  553. 

Phaeton,  ensk.  p.  III:  342—344. 

PhUippi,  Mathias,  apot.  III:  483. 

Pkilipsson,    Lorenz    MQnter,  läk.  I: 
70,  173.     II:  362.     III:  251,  257. 

PM,  Cari  Fredrik,  fältsk.  lU:  416. 


Pihl,  Johan,  läk.  II:  6,  50.  III: 
416. 

Pilgien,  Johan,  läk.  I:  507,  508. 
II:  165. 

PiUiot,  bandag.  III:  239. 

IHlo,  Cari  Gustaf,  fältsk.  II:  351, 
352. 

Piper,  Cari,  emb.  I:  174,  186,  192, 
369. 

IHper,  Christina,  enkegref vinna.  I: 
526. 

Piper,  Gustaf  Abraham,  emb.  II: 
111,  262,  278,  282,  284,  534,  612. 
m:  86,  88. 

Pipon,  Gustaf,  apot  III:  484. 

Pipping  fPippingsköld) ,  Josef,  läk. 
II:  113,  180,  286,  434,  463.  III: 
95,  96,  216,  269,  275. 

Pjok,  barnm.  II:  507. 

Pladecms,  Carl  Kristian,  apot.  III:  367. 

Plageman,  Carl  Fredrik,  apot  III:  366. 

Plaienvon,  Achates  Carl,  emb.  III:  617- 

Plåten  von,  Gustaf  Bogislaf,  emb. 
IH:  302. 

Platin,  Petter,  läk.  U:  50. 

Plenck  ron,  Joseph  Jakob,  uti.  vet. 
II:  310.     III:  346. 

Ploucquet,  Wilhelm  Gottfried,  uti.  läk. 
III:  345. 

Plunket,  med.  försälj.  III:  575,577, 
579,  583—585,  594. 

PoÄ/,  Michel,  emb.  I:  92. 

Polus^  Thomas,  emb.  I:  130. 

Polviander,  Johan,  emb.  III:  111. 

Ponshach,  Carl  Fredr.,  kir.  instr. 
mak.  III:  240. 

af  Pontin,  Magnus  Martin,  läk.  I: 
439. 

Poppe,   J.   H.  M.,  uti.  vet  II:  249. 

Poppélman,  Nils,  emb.  I:  350. 

Partal,  Paul,  uti.  vet  II:  472. 


HANNIIB0I8TBK, 


NAMNREGISTER. 


783 


Ribey  Carl  Fredrik,  fältsk.  I:  268, 
270,  350,  373,  377. 

Ribe,  Evald,  läk.  I:  48,  83,  84, 
346,  350,  371,  374,  512.  II:  239. 
IH:  152. 

Ribe,  Evald,  fältsk.  I:  241,  243, 
255,  256,  264,  350,  363.  IH:  133, 
198,  226,  233. 

Bibe  (läben),  Mathias,  läk.  I:  47, 
76,  82,  92,  93,  190,  369,  511.  Il: 
264,  300.     III:  210,  455. 

lUddercrmix,    Gustaf,  emb.  II:  537. 

Ridderstolpe,  Fredrik  Wilhelm,  emb. 
I:  74. 

Ruiderståhl,  Adolf,  emb.  Ill:  470. 

Ringk,  C.  G.,  veter.  II:  616. 

Täpper y  Mathias  Bernhard,  fältsk.  I: 
254,  255. 

Risberg,  Catharina,  bamm.  II:    493. 

Risheki,  Gustaf  Adrian,  ensk.  p. 
II:  435. 

Rix,  Johan,  fältsk.  III:  615. 

Roberg,  med.  försälj.  Hl:  564. 

Roberg,  Daniel,  apot.  III:  354. 

Roberg,  Urs,  läk.  I:  110,  369,  370, 
371,  447,  464,  471,  472.  H:  233. 
III:  3,  14,  64,  65. 

Roberlsonus  d  Slruan,  Jakob,  apot. 
IH:  350,  351,  370. 

Jiohm,  H.  G.,  veter.  II:  606. 

Rolander,  Daniel,  vet.  I:  429,  430. 
UI:  544—546. 

Rolfer,  Martin,  fältsk.  II:  211. 

Romanson,  Henrik  Wilhelm,  läk.  I: 
173,  524.     II:  230,  605.     III:  253. 

Romberg,  Jolian  Fredrik,  fältsk.  III: 
275. 

Roos,  Samuel,  läk.  II:  128. 

Rootk,  Göran,  läk.  I:  65:  II:  353. 
III:  261,  266,  268,  269,  275. 

Rosberg,  Anders  Ambrosius,  prest. 
II:  464. 


Rose,  Hans  Nikolai,  med.  försälj.  I: 
531. 

Rosén  (Rosenblad),  Eberhard,  läk. 
II:  546.     IH:  165,  617. 

Rosen  von,  Fredrik  Ulrik,  emb.  II : 
537,  538. 

Rosen  txm,  Gustaf  Fredrik,  emb.  II : 
64,  277.     Hl:  631,  632. 

Rosén  von  Rosenstein^  Nils,  läk.  I: 
50,  51,  160,  167,  267,  289,  298,  307, 
372,  399,  447,  470,  488,  522.  H: 
223,  225,  226,  234,  262,  263,  394, 
396,  399,  404,  408,  410,  412,  425, 
481,  484,  526.  IH:  65,  576—578, 
580—582,    584,   586,  587,  611,  612. 

Rosenberg,  Erik,  ensk.  p.,  och  hans 
hustru  Maria  Salander,  II:  154. 

Rosefiblad,  Mathias,  emb.  1 :  99, 394. 

Rosenfels,  qvacks.  I:  143. 

Rosenhofie,  Schering,  emb.  I:  222. 
IH:  640. 

Rosenheim  von,  Johan,  emb.  I:  548. 

Rosenstein  von,  Nils,  emb.  1 :  40.  II : 
355.     III:  103,  262. 

Rosenström,  Olof  Berndt,  läk.  II: 
91,  183.     Ill:  275. 

Rosing,  Anders,  apot.  III:  470. 

Roslin,  Bengt,  ensk.  p.  I:  72. 

Roslin,  Hans,  läk.  I:  143.  II:  6. 
UI:  230. 

RosneU,  Israel,  ensk.  p.  II:  377. 

Rass,  David,  uti.  läk.  II:  399. 

Ross,  Wilhelm,  vet.  I:  557. 

Rossi,  Frans  Josef  Anton,  läk.  I: 
129,  412.     H:  440. 

Roth,  Cari,  veter.  II:  563,  565. 

Roth,  Johan  Gottleben,  fältsk.  III: 
275. 

Rothfeldt,    Henning,   apot.  III:  463. 

Roth?nan,  emb.  Ill:  301. 

Rothman,  Georg,  läk.  III:  607. 


784 


NAliNREOISTER. 


Rothnian,  Jakob  Gabriel,  vet.  I: 
389—391.     II:  481. 

Bothman,  Johan,  lak.  I:  116,  118, 
528.     III:  160,  161. 

Eolhman,  Johan  Stensson,  läk.  I: 
52,  79,  108,  205,  391,  497.  II:  5, 
6,  21,  393.     ni:  165. 

BothschiUx,  Jakob  Martin,  apot  III: 
435. 

Roxendorff,  Carl  Gustaf,  emb.  II: 
137.     III:  389. 

Boye^  uti.  vet.  I:  268. 

Boyer,  emb.  I:  93. 

Eudbeek,  Olof,  d.  ä.,  läk.  I:  6,  9, 117. 
III:  64,  528. 

Rudbeek,  Olof,  d.  y.,  läk.  I:  471. 
III:  440,  612. 

Rådbeck,  Thure  Gustaf,  emb.  I:  391. 

Rudberg,  Daniel,  fältsk.  III:  614. 

Rådberg,  Jakob,  läk.  I:  167,  450. 
E:  68,  69,  74,  75,  78,  87,  107,  371, 
535,  536.     III:  467,  468. 

Rudensköld,  Carl,  emb.  I:  473.  II: 
1^6. 

Ri4densköld,  Ulrik, emb.  II:  268,413. 

Rudolphi,  Jakob  Wilhelm,  läk.  I: 
129.     lU:  278,  297. 

Rudolphi,  Johan  Jakob,  fältsk.  III:  60. 

Rtidolphi,  Earl  Asmund,  uti.  vet. 
II:  239. 

Rugerod,  Johan  Henrik,  fältsk.  III: 
177. 

Runeberg,  Edvard  Fredrik,  emb.  II: 
269. 

Rung,  Johan  Daniel,  läk.  I:  33,  49, 
84,  103,  284,  285,  393.  H:  606. 
III:  239. 

Runneblad,  Samuel  Johan,  apot.  III : 
375,  516,  517,  536-539. 

Ruswonn,  Johan  Henrik,  ensk.  p. 
I:  136. 


Ruth,  emb.  II:  202. 

Rutström,  Anders  Carl,  prest.  II: 
172. 

Rutström,  Carl  Birger,  läk.  II :  362, 
450. 

Rydbeck,  Erik  Olof,  läk.  Ill:  77, 500. 

Rydberg,  M.,  ensk.  p.  I:  526. 

RydeU,  Carl  Magnus,  apot  111:541. 

mixe,  Carl,  fältsk.  III:  416,  224. 

Råfeli,  Johan,  emb.  II:  330. 

Rålamh,  Claes,  emb.  H:  606.  Hl: 
115. 

Rålamh,  Claes  Gustaf,  emb.  III:  421. 

Rålamh,  Hans  Gustaf,  emb.  III:  427. 

Rönnow,  Gasten,  läk.  I:  66,  206, 
207,  423,  427,  526,  550.  U:  356. 
ni:  22,  218,  239. 

Rönnow,  Johan  Lorenz,  £llisk.  II: 
142. 

Sabbat,  Valentin,  ensk.  p.  Ill:  608. 

Sacklén^  Anna  Margaretha,  apot  UI: 
483. 

Sacklén,  Johan  Fredrik,  läk.  I:  112, 
129,  435,  496,  529.     III:  482,  500. 

Sacklén,   Lars,    emb.    H:  186,  535. 

SaJUgren,  Niclas,  emb.  III :  70,  72, 73. 

Salander,  Erik,  vet  H:  559. 

Saiander,  Petter,  fältsk.  II:  189, 
427.     IH:  635. 

Salberg,  Gasten  Julius,  apot  III: 
541. 

Salberg,  Johan,  läk.  I:  206,  500. 
II:  32,  33,  45,  63,  179,  489,  494, 
495.  III:  48,  61,  247,  266,  275, 
499,  520,  522. 

Salberg^  Johan  Julius,  apot.  Hl:  27, 
363,  421,  440,  528,  608. 

SaWom,  Johan,  apot  III:  428. 

ScUinus,  Baltzar,  fältsk.  1:  218— 
220,  226. 


NAMNREGISTER. 


785 


Sali?ms,  Carl,  fältsk.  I:  226,  227, 
254. 

Salinu.s\  Magrais  Baltzar,  fältsk.  I: 
227,  228,  1^80,  233,  230,  240,  254, 
327—330,  363. 

Salingre,  Isak,  fältsk.  II:  387.  III: 
275. 

Sahmotij  C.  G.,  ensk.  p.  II:  245. 

Salomon,  Elias,  läk.  I:  33,  49,  70, 
84,  85,  104,  198,  438.  II:  245. 
III:  25. 

Salomon,  Elisabeth,  f.  Schiller,  ensk. 
p.  II:  153,  245. 

Salomon,  Ernst  Diedrich,  läk.  I: 
283,  285.  III:  159,  190,  207,  208, 
271,  272,  274. 

Salixa  von,  Jakob  Ludvig,  emb.  I: 
334. 

Salvws,  Lars,  t^ct.  II:  540. 

Samstcdty  Matliias,  ined.  försälj.  III: 
5G0. 

Sandberg f  A.  J.,  apot.  III:  482. 

Sandberg,  Lars,  apot.  III:  303. 

Sandela,  Johan  August,  emb.  II: 
311. 

Sandersköld  (Osander),  Pehr  Olof, 
emb.  I:  322. 

Savdifort,  Edvard,  uti.  vet.  II:  203, 
561,  013. 

Saur,  Carl,  läk.  I:  204,  205.  III: 
53,  54. 

Sanvages,  Fran(,'ois  Boissier,  uti.  vet. 
II:  390,  540.     III:  591. 

Savary,  J.  K,  med.  försälj.  III:  573. 

Scaliger,  Josef  Justus,  uti.  vet.  II: 
404. 

Scallerns  (Gripenflycld),  Petter,  läk. 
I:  8,  9.     III:  159,   100. 

Scarpeta,  Anton  Valen tinus,  tandläk. 
I:  130. 

Scarpcla,  Dominicus  och  hans  hustni 
Kva  Chn^tina  Oent  I:  146. 


Schaar  van,  Axel,  emb.  I:  130.   II: 
141. 

Srhagerström ,    Nils    Olof,    läk.    III: 
300. 

Schanhherg,   Anton,  fältsk.  II:  211. 

Scharcnweherj  Fredrik  Wilhelm,  apot. 
III:  425. 

Scharp,  kir.  instr.  mak.  III:  240. 

Sehaumkel,  Christ.  H.,  fältsk.  1:457. 

Scheele,     Carl    Wilhelm,    apot.    III: 
497. 

S(h4!ffer,   Carl  Fi-edrik,  emb.  I:  303, 

349,  354.     II:    338,    399,   410,  519. 
III:  03,  81,  579,  021. 

Scheffer,    Ulrik,    emb.    I:    390.     II: 
500.     III:  578,  593. 

Sclienhom,    Carl    Gustaf,    fältsk.    I : 
208,  270,  373,  377. 

af  Schcnbom,  Erik,  emb.  I:  40. 

Schening,  Johan,  emb.  I;  350. 

ScJim^fbäck,    Sven    Mathias,    fältsk. 
III:  192,  275. 

Schmedeman,    Johan,    emb.    I:    24, 
189,  201.     II:  471,  503.     III:  490. 

Schmidt,   fältsk.  III:  209. 

Schmklt,  Hans  Anders,  med.  försälj. 
III:  509. 

Schmidt,  Henr.  Joachim,  läk.  I:  78, 
82,  83,  89,  110,  195,  202. 

Schmidt,    Philip    Magnus,  apot.  III: 

350,  352,  370,  387,  389,  417. 

Schmieder,    Johan    Gottlieben,   apot. 
III.  305,  403,  404. 

Schmiedt,    Michael   Freij,   fältsk.    I: 
291. 

Schobenis,  Gottlob,  läk.  I:  109,  114, 
115,  203. 

Schradcr,    Johan    Heinrich,  ögonläk. 
I:  133. 

Schreck,  Georg  Wilhelm,  fältsk.  III: 
300. 

50 


Sfhröderi 
30G. 


III:   14,  U 

Schulh, 
III:  360,  3 

Srhiliti, 

S'-hulli, 
III:  572. 

Srkuh  Vi 
(skrefurspr 
I:  40,  4a. 
G7,  K(),  10 
38'-'.    3fl0. 

II:  34,  n; 

200,  203, 
309-401, 
415,  41H, 
489,  491,  i 
520—522, 
127,  212, 
534,  575,  I 

Schuheu. 

Sfhiilieii, 
50G. 

SchvUen, 
3G-_',  497,  ! 

Schtihfni 
33,  65,  74, 
355,  453, 
441,  490. 

fältek.    I: 

-258,  207 
—290,  29£ 
-  318,     3-2 

419,  420. 
135,  218, 
587. 


NAMNREGISTER. 


787 


Sinclair,  Fredrik  Carl,  emb.  I:  484. 

Sirelius,  Clemens,  fältsk.  II:  382. 
III:  278,  297. 

Sjöberg,  Jakob,  läk.  I:  78,  79.  II: 
4.     III:  605. 

Sjöblad,  Carl  Georg,  emb.  III:  616, 
617. 

Sjöblad,  Erik,  emb.  III:  177. 

Sjöqvi^t,  Petter,  apot.  III:  369,  541. 

Sjösijerna,  Aron,  emb.  Ill:  141. 

Sjöström,  Johan  Elias,  läk.  I:  281, 
285,  404. 

Skjöldebratid,  Anders  Fredrik,  emb. 
U:  336. 

Skragge,  Nils,  läk.  III:  342,  343, 
617,  618. 

Skragge  (Skraggetistjertia) ,  Samuel, 
läk.  I:  17,  50,  'l06,  107.  II:  394^ 
III:  150,  157,  209,  602,  613. 

Skytte,  Johan,  emb.  I:  5. 

Sluger,  Sven,  qvacks.  I:  464. 

Slöge,  emb.  III:  477. 

SmeUk,  William,  uti.  vet.  II:  400, 
486. 

Snellman,  Gerhard,  prest.  II:  614. 
Snoilsky,  Georg  Fredrik,  emb.  I:  189. 
Soe7n,  Christian,  fältsk.  II:  479. 

SocfH,  Constantin,  läk.  I:  53,  54, 
196,  346,  350,  371.  II:  239.  III: 
440. 

Soemy  Constantin,  fältsk.  I:  260, 
261-263.     III:  205. 

Sohlberg,  Claös,  läk.  I:  120,  530. 
III:  612,  619. 

Solandcr,  Daniel,  vet.  II:  614. 

Sommf^r,    kir.  instr.  mak.  III:  235. 

Soth,  Georg,  emb.  I:  350. 

Spangenberg,  A.  G.,  uti.  vet.  II:  263. 

Sjmrfvenfclt,  Johan  Henrik,  emb.  II: 
554. 


Sparre,  Carl,  emb.  I:  81,  97,  153, 
325.  II:  255,  333,  338,  493,  527. 
III:  75,  445. 

Sparre,    Carl    Gustaf,   emb.  I:  349. 

Spane,  Claes,  emb.  III:  609. 

Sparre,  Fredrik  Wilhelm,  emb.  II: 
58.     III:  33. 

Sparre,  Gabriel,  emb.  II:  496. 

Sparre,  Johan,  emb.  II:  539. 

Sparre,  Peder  Larsson,  emb.  I:  465. 

Sparrman,  Anders,  läk.  I:  81,  436 
—439,  563.  II:  180,  232,263.  Hl: 
144,  261,  523. 

Sparmian  (Pahnkron),  Anders  Nils, 

läk.  I:  533. 

Sparschuck,  Henr.,  läk.  II:  165,210 
IH:  122. 

Spole,  Anders,  vet.  II:  224. 

Sprengtpc/rten,  Jakob  Magnus,  erab. 
III:  263,  265. 

Springer,  Paul,  fältsk.  I:  223.  III: 
149,  150. 

Spåjidahl,  ensk.  p.  I:  93. 

Späån,  Jöns,  emb.  1 :  71. 

Spöring,  Hennan  Diedr.,  läk.  I:  128. 

II:    177,    241,    436.     III:    458,  465, 
637. 

Stackelharg,    Berndt,   emb.  III:  265. 

Stael  von  IMstein^  Georg  Bogislaf, 
emb.  I:  502.     II:  55,  134.     III:  616. 

Stagnell,   Johan,  vet.  III:  339,  340. 

Stahl,  Georg  Ernst,  uti.  vet.  I:  136. 

Stahre,  Johan  Sven  Nilsson,  apot. 
III:  485. 

Stallhoff,  Gerhard,  läk.  II:  148. 
Stämmer,  Päffvel,  fältsk.  II :  193. 
Standacrhjelm,    Uans    Fredrik,  emb. 
I:  349. 

Stäng y  ensk.  p.  I:  135. 

StapeJmohr,  Martin,  fältsk.  I:  540. 
II:  41,  312.     Ill:  320,  334,  570. 


NABINREOISTER. 


789 


Simrti,  Olof,  vet.  I:  68,  440.  III: 
258,  498,  553. 

Svedberg,  Adam,  fältsk.  I:  403—405. 

Svedberg,  Jesper,  prest.  II:  7. 

Svedenheim,  Adolf,  cm  b.  I:  289. 

Srederus,  Carl,  veter.  II:    000,  007. 

Svensson,  Isak,  läk.  I:  03,  64,  483. 
III:  322. 

Sivieten  von,  Gerard,  uti.  vet.  III: 
210,  249,  497. 

Sghit(^s,  David,  emb.  II:  300. 

Symierberg,  Jonas,  apot.  II:  85.  III: 
457—403. 

Söderberg,    Abraham,  fältsk.  I:  209. 

Söderberg,  Johan,  fältsk.  III:  2 78, 
297. 

Sönnerberg,  Jakob,  läk.  II:  240.  III: 
249. 

Sönnergren,  medik.  försälj.  III:  502. 

Tajnmclhiy  Lars,  vet.  II:  225. 

Tanck,  Henrik  Johan,  apot.  III:  380. 

Tandefelt,  Adolf,  emb.  III:  102,108. 

Taube,   Gustaf   Adam,  emb.  I:  343. 

Tanbe,  Otto  Reinhold,  emb.  III:  192. 

Taylor,  John,  ögonläk.  I:   139. 

Teynpelman,  Olof,  emb.  III:  113. 

Tengmalm,  Pehr  Gustaf,  läk.  II:  210. 

Tengström,  Jakob,  prest.  II:  451. 

Tcssin,  Carl  Oustiif,  emb.  I:  374. 
II:  70,  402,  403,  407,413.  III:  135, 
415,  400,  580,  587. 

Theel,    Daniel,  fältsk.  I:  251-253, 

254,    257,    270,  277,  2S.3,  284,  285, 

323,  325,    425.  Ill:    122,  139,  159, 

201,    339,    245,  240,  248,  209,  270, 
274. 

Thiery,   Franvois,  uti.  läk.  III:  213. 

Thodrn,  Lars,  fältsk.  II:  428,  429, 
432.     III:  483. 

Thodén,  Lars  Gustaf,  apot.  III:  480. 

Thcrrild,  Thomas,  vet.  II:   110. 


Tliariröste,  Johan,  prest.  II:  370. 

Thoff,  Tage,  emb.  II:  496.    III:  50. 

Tkunberg,  Anders,  veter.  II:  590, 
592,  595,  598. 

Thimberg,CnT\PeitGr,\BkA:  32,  68, 
474,  518,  541,  563.  II:  32,  113,  180. 
III:  553. 

Thunberg,  Nils,  prest.  II:  000. 

Thumnark,  Nils,  apot.  III:  309. 

Thuronius,  Anders,  vet.  III:  451. 

af  Tibell,  Gustaf  Wilhelm,  emb.  III: 
216. 

Tiden,  Lars,  veter.  I:  522.  II:  235. 

Tilhvus,  O.,  ensk.  p.  II:  253. 

Tilkims,  Pehr  Cornelius,  läk.  II:  126, 
509. 

Tillandx,  Elias,  läk.  II:  177,  278.  III: 
451,  628. 

TiWivist,  Petter  Olof,  apot.  III:  378. 

Thnoni,  Emanuel,  uti.  vet.  II:  394. 

Tingberg,  Bengt  Didrik,  prest.  Ill:  60. 

Tingelund,  Johan  Magnus,  apot.  III : 
405—408,  472,  473.  —  Hans  enka 
(icrirud  JoJuinna  Clayhills,  Ul:  466. 

Tingstadius,  I^ars  Christian,  läk.  I: 
68,  393,  394,  411.  II:  328,  496, 
497. 

Tissot,  Simon  André,  uti.  vet.  II: 
217,  234,  403. 

Toll,  Johan  Kristoffer,  emb.  III:  300. 

Tollet,  Arvid  Anders,  apot.  III:  482. 

Tollet,  Gabr.  Joh.,  medik.  försälj.  III: 
507. 

Tolkty  Karl  Gustaf,  medik.  försälj. 
Ill:  500. 

Tollstorp,  Georg,  emb.  III:  40. 

TopelhiSj  Zacharias,  läk.  II:  114,  401. 

Topprlius,  Johan  Gabriel,  prest.  II: 
404. 

Toipndins,  Elias,  emb.  I:  350. 

Tf /rpad i n s,  ,]o\vdn  Israel,  emb.  I:  350. 


790 


NAMNBEGISTER. 


Torpadius,    Samuel,   emb.   III:  334. 

Tournefort.  Pitton  de,  uti.  vet.  II: 
582.     III:  528. 

Tott,  Claes,  erab.  III:  527. 

ToweU,  fältsk.  III:  279. 

Trafvare,  Anders  Pehrsson.  ensk.  p. 
I:  464. 

TrafvenfeU,  Erik  Carl,  läk.  I:  40, 
68,  514,  518,  526,  549.  II:  218, 
219,  235,  604.     III:  253. 

TramiMs,  Johan  Gottschalk,  läk.  III: 
162,  165,  424,  609. 

TVajypy  Christian,  ensk.  p.  II:  175, 
176,  178. 

Trendeknhurg,  Caspar,  läk.  II:  489, 
496,  497,  525. 

Trieimld,  Mårten,  vet.  II:  261.  Ill: 
214,  215. 

Troil  von,  Knut,  emb.  U:  377. 

af  Trolle,  Henrik,  emb.  1 :  550.  III : 
171,  215. 

Trolle-  Wachtrmister,  Carl  Axel,  emb. 
I:  486.     II:   120.     III:  444. 

Trolle-  Wachtmeister,  Hans  Gabriel, 
erab.  IH:  172. 

TroxcUus,  Claes  Blechert,  vet.  II: 
220. 

Timgenfdt,  Anders,  emb.  II:  37. 

Turdfjäll,  Jakob,  prest.  II:  269. 

Tmscn,  Erland  Zacharias,  veter.  I: 
422.  H:  549,  551-564,  567,  594, 
616. 

T^nm,  Erik.  vet.  I:  430,  431.  Hl: 
426,  543—546. 

TörriÅxym,  Johan  Fredrik,  fältsk.  I: 
283. 

Törne  von,  Carl  önstaf,  emb.  III: 
470. 

Törne  von,  Petter,  emb.  III:  88. 

TörnflycJit,  Mikael,  emb.  I:  349. 

Törngrpti,  q  va  eks.  1 :   146. 


Tömgren,  Johan  Aganetus,  läk.  II: 
180,  462. 

Töming,  Johan  Christian,  fältsk.  Ill: 
559. 

Tömstedt,  Olof,  emb.  II:  110. 

Ubman,  Pehr,  emb.  I:  292. 

Uddman,  Isak,  läk.  II:  115. 

Udén,  Claes,  ensk.  p.  III:  365. 

Uggla,  Carl  Ulrik,  ensk.  p.  H:  592, 
600. 

Uggh,  Leon.  Magnus,  ensk.  p.  II: 
592. 

UgglOj   Sven  Fredrik,  emb.  U:  592. 

af  Ugglas,  Samuel,  emb.  I:  99.  II: 
345. 

Ulf  sporre,  Fabian,  emb.  II:  449. 

Unge,  Petter,  läk.  I:  68.  H:  210. 
IH:  617. 

Unbeck,  N.,  veter.  II:  546. 

Utterström,  Anders,  fältskär,  IH: 
278,  297. 

Waditmeister,  Carl  Adam,  emb.  I: 
357. 

Wachtmeister,  Claes  Adam,  emb.  Ill: 
202. 

Wachtmeister,   Hans,  emb.  III:  160. 

Wadsberg,  Anders  Magnus,  läk.  II: 
170. 

Wadström,  Johan  Adolf,  läk.  I:  141, 
206.  II:  89,  175,  220,  308,  32G 
—328.     ni:  274,  416. 

Wahlbom,  kir.  instr.  mak.  III:  239. 

Wahlbofn,  Johan  Gustaf,  läk.  I:3ÖS, 
309,  311,  382,  385—387,  388,  m 
435,  501,  502,  549,  551,  562.  0: 
16,  27,  33,  55,  56,  136—139,  229, 
230,  302,  306.  Hl:  144,  333,  337 
—  340,  389,  493,  533. 

Wahlboyn,  Karl  Emanuel,  fältsk.  II: 
121. 

Wahknberg,  Greorg,  läk.  I:  521.  II: 
364,  365. 


i 


NAMNREGISTER. 


791 


WaJdqvisty  Daniel  Petter,  apot.  III: 
431. 

Waldius,  Johan,  emb.  I:  70. 

WaUant  (Od^ndaJ),  Anders,  läk.  I: 
24,  82,  110,  369. 

WalWerg,  Gustaf,  läk.  II:  83. 

Wallén,  Jereraias,  emb.  II:  9,  106, 
107,  185.     III:  89. 

WaUenim,  Erik  Göran,  fältsk.  III:  70. 

Walleniusj  Johan  Fredrik, läk.  I:  439. 
II:  72,  73,  83,  275,  436,  451. 

Wallens,  Josef,  emb.  Ill:  113. 

WaUensten,    Johan,   prest.    II:   448. 

Waller,  ensk.  p.  I:  372. 

Walkrius,  Johan  Gottschalk,  läk.  I: 
308,  309,  310,  495.  III:  152,  492— 
494. 

Walki-ins,  Nils,  läk.  I:  511. 

Wallin,  Math..  kir.  instr.  mak.  III: 
240. 

IVargeniin,  Petter  Wilhelm,  vet.  I: 
80,  494.  II:  32,  49,  218,  206—269, 
413,  435,  575.     Ill:  215,  217. 

WarmholiXy  Johan  Konrad,  apot.  III : 
413. 

Warodell,  bandag.  III:  239. 

Wassenius,  Törst.  J.,  prest.  II:  269. 

Wasserfuhr,  Johan  Kristian,  apot. 
III:  389. 

Wa^sström,  Niklas,  läk.  I:  167.  II: 
74,  84,  85—89,  106,  174—179.  III: 
628,  029. 

Wastejtius,  apot.  III:  426. 

Waitrang,  Jakob,  emb.  II:  602. 

Wattrang j  Zacharias,  läk.  I:  8,  46, 
118.     II:  4,  148. 

Wattsan,  William,  uti.  vet.  II:  401. 

Weber,    Joh.  Carl,  uti.  vet.  II:  236. 

Wedefiberg,  Adolf  Fredrik,  läk.  II: 
489,  519. 

Wegelius,  Jakob  Esaisö,  prest.  II: 
278,  461.     III:  278,  300. 


Vegesach  von,  Eberhard  Ernst  Gott- 
hard, emb.  III:  216. 

Weigel  von,  Christian  Ernfrid,  läk. 
I:  41,  49,  68,  129.  II:  362.  III: 
126,  256,  261,  663. 

WeUi,  med.  försälj.  III:  562. 

Welwj  Amalia,  fru,  ensk.  p.  III:  614. 

Wclixin,  Karl  Fredrik,  läk.  II:  249. 
III:  255,  256,  261. 

Wcman,  Anna  Brita,  f.  Stahre,  ensk. 
p.  II:  435. 

Wen?ierbef'gj  Lars  Robert,  apot.  Il: 
597. 

Wennerlind,  medik.  föi-sälj.  Ill:  562. 

Wemm-sandy  Maria  Brita,  medik. 
försälj.  Ill:  564,  565. 

Wennerstcn,    Petter,  apot.  Ill:  483. 

Wentj  Catharina,  barnm.  II:  469. 

Veniuraj  Giacomo,  uti.  vet.  III:  215. 

Wei-ander,  Carl  Gustaf,  prest.  II: 
272. 

Tf  cm^,  Lars  Gabriel,  fältsk.  T:  207. 
III:  625. 

Werner,  Mårten,  apot.  III:  161,413. 

Werlmiiller,  Johan  Ulrik,  apot.  II: 
246.     III:  413. 

WertmiUler,  Kari  Henrik,  läk.  I:  129. 
III:  416. 

Wesei-,  Daniel  Ludvig,  läk.  I:  65. 

Westherg,  Johan  Lorenz,  läk.  III: 
48,  624. 

Westerdahl,  Frans,  vet.  II:  238. 

Westman,  Johan,  läk.  II:  157,  407, 
492. 

Westphal,  Andreas,  uti.  vet.  I:  485. 

Westring,  Johan  Petter,  läk.  I:  68, 
544.     II:  364. 

Wettei;  Abraham,  emb.  III:  463. 

Wctierhoff,  Otto  Fredrik,  emb.  Ill:  297. 

Wetterman,    Anders,  emb.  Ill:  517. 

Wetla-vUc,  Nils,  fältsk.  II:  143,144. 


792 


NAMNREGISTER. 


Wibeliiis,  Olof,  emb.  II:  122,  123, 
383.     III:  481. 

Wichland,  Gustaf  Ainund,  apot.  111: 
541. 

Wichman,  Karl,  apot.  III:  485. 

Wkkelfjren,  Pelir,  luk.  I:  497. 

WicMmuL  cnsk.  p.  III:  ()24. 

Wiekman,  apot.  III:  3G4. 

Wickman,  Daniel,  läk.  I:  435,  541. 
11:244.    III:  GO,  216,  266,  2()9,  274. 

Wickmmi,  J.  C,  medik.  försälj.  III: 
561—562. 

Vieq  d^Axjfr^  Felix,  uti.  vet.  II:  237. 

VirUjrin,  Erik,  läk.  I:  54,  195.  II: 
7.     III:  165,  610. 

WidcgreUj    Emanuel,   emb.  II :  355. 

Wiener,  Joh.  G.,  fältsk.  III:  225. 

Vig  fl  lus,  Wilhelm  Henrik,  läk.  I: 
112. 

Wijkhlad,  Samuel  Henrik,  apot.  III: 
426. 

Wikman,  fältsk.  II:  379. 

Wiicke,  Gustaf  Daniel,  ensk.  p.  II: 
366. 

Wileke,  Johan  Carl,  vet.  Hl:  215, 
385. 

Wildegansenj  Zachar.,  medik.  försälj. 
I:   135. 

WiUielmiy  Heinr.,  medik.  försälj.  I: 
137. 

Wilkinson,  Johan,  uti.  vet.  III:  217. 

Willdenow,  Karl  Ludvig,  uti.  vet. 
II:  364. 

Willehrand  vo7i.  Ernst  Gustaf,  emb. 
II:  388.     III:  99. 

]Vilk772,  Jakob,  ögonläk.  I:   132. 

Wilsnach,  Johan  Christian,  fältsk. 
II:  100. 

Wmchenhach,  Wilhelm  Henrik,  liik. 
I:  129. 

Wiyiding,  ensk.  p.  II:  551. 


Winge,  Johan  Olai,  läk.  I:  110,184, 
186,  187,  194,  368—370,  417.  II: 
469,  470,  503.     III:  405,  506. 

Winrolhj  tjvaoks.  II:  509. 

WinsloeWj  Frediik  Kristian,  uti.  vet. 
II:  356,  362—365. 

WitTwaehSy  Johan  Mikael,  apot  III: 
363,  541. 

Wirxcjij  Johan  Ernst  Adhemar,  prest. 
H:  279. 

Wirxén,  Johan  Jakob,  apot.  UI:  483. 

Wistrandy  Alfred  Hilarion,  läk.  I: 
348. 

Wisimndy  Per  Fredrik,  läk.  I:  526. 

Viiety  Louis,  uti.  vet.  II:  575. 

Wittkfjphy  Johan  Christian,  läk.  I: 
285,  540.     III:  416. 

Vogelj  Rudolf  Aug.,  uti.  vet.  II: 
410. 

Voigt,  Joh.  Henr.,  vet.  II :  224, 22,'). 

Voigtlcnder,  Gustaf  Fredr.,  lak.    Ill: 

Voigilemlei',  Johan  Eberhard,  fältsk. 
I:  493.     in:  165. 

Wolff,  Walentin,  läk.  I:  68,  110, 
116,  123.     II:  7,  50.     III:  613. 

WolUiart,     Jean    Jakob,    apot.    III: 

428. 

Wolluhn,  Johan  Henrik,  läk.  I:  48, 
54,  95,  96,  135,  346,  350.     H.  226. 

WoUuhn,  Kristian,  apot.  III:  427. 

VoUaire,  Fran<,>.  Marie  Arouet,  uti. 
vet.  II:  410,  436. 

Woriley-Montague,  Mary,  fru,  II:  394. 

Wrangely    Anton    Johan,   emb.    Ill: 

580. 

Wrangel,  Didrik,  emb.  I:  93. 

Wrangely  Erik,  emb.  I:  349.  II: 
300.     ni:  610. 

Wrcde,  Fabian,  emb.  I:  45,  96. 

Wulff,  Christian,  fältsk.  III:  325. 

Wulff,  Gudmund,  apot.  Ill:  542. 


NAMNREGISTEH. 


793 


Wynantz,  iitl.  vet.  II:  398. 

Wählin,  Anders,  era  b.  II:  355. 

Wälilin,  Anders  Magnus,  läk.  I: 
334,  491,  537,  538,  562.  II:  17, 
29,  40,  43,  60,  210,  212,  306,  307, 
343,  499.     III:  49,  339,  340,  605. 

Wärterberg,  Joh.,  med.  förs.  III:  562. 

Wänerberg^  Jonas  Efraim,  fältsk.  II: 
387.     III:  275. 

Wänman,  Karl  Henrik,  läk.  II:  71, 
72,  90,  91,  181,  183.  Ill:  96,  99, 
267,  269,  275,  632. 

Yckeriberg,  Johan  Albrecht,  a  po  t.  III: 
425. 

Yhlen,  ensk.  p.  III:  395,  396. 

YxkuU,  Ot.o  Reinhold,  erab.  II: 
608.     III:  457. 

ZandU  Karl  Fredrik,  läk.  II:  65, 
66,  82,  96,  375,  561,  613.  III:  265, 
473,  631. 

Zart,  Andr.,  fältsk.  I:  218. 

Zets,  B.  L.,  uti.  läk.  III:  590. 

ZetmiSy  Lars,  läk.  I:  493. 

Zetterberg,  Henrik,  läk.  II:  58,  210. 
ni:  571. 

Zetterrnan^  Karl  Niklas,  läk.  I:  129. 
III:  218,  219. 

Zettersträ7n,  Karl,  läk.  I:  511,  521. 
II:  364,  365,  441.     III:  346. 

Zetzell,  Pehr,  läk.  I:  58,  59,  62,  537. 
II:  37.  ni:  137,  155—158,  159, 
215,  216,  228,  229,  271.  279,  501, 
607,  627,  645,  650. 

Ziervogel,  Casper,  apot.  I:  22.  III: 
359,  427. 

Ziervogel  (Rothlöhenjj  Johan  Martin, 
läk.  I:  17,  21,  22,  24,  46,  331.  III: 
128,  184,  223,  320,  358,  434,  489. 


Ziervogel,  Samuel,  apot.  I:  22. 

Ziewer,  qvacks.  III:  353. 

Zimmerman,  Christian,  apot.  III:  451. 

Zimmerman,    Elrik,    apot.    III:  368, 
506. 

Zimmerman j    Gustaf,    läk.    I:    196. 
II:  479. 

Zschotxcher,  prest.  EL:  422. 

Åberg j    Anders    Fredrik,    apot.    Hl: 

481. 

Åberg,  Gustaf,  apot.  III:  467,  468, 
481. 

Åhman,  Olof,  apot.  II:  404. 

Åkerbef-g,    Mathias,  läk.  II:  72,  73, 
91,  100.     III:  275. 

Åkerman,  Christian,  apot.  III:  462, 
470. 

Åkerman,    Jakob,    ensk.    p.  I:  249, 
250. 

Åkerman.  Jakob,  läk.  I:  518.   III:  67. 

Åkerman,     Nils,    läk.    I:    412.     II: 
356. 

Åman,  Nils,  läk.  I:  399—410,  492, 
494,  499.     Il:  407,  562.     IH:  138. 

Åström,  Gustaf,  fältsk.  III:  275. 

Ödla,  Udde,  emb.  I:  222. 

Odman,  Samuel  Lorenz,  vet.  1:  524. 

Öltken  ton,  Gerhard,  ögonl.  I:  134, 
327,  462,  463. 

Örn,  Johan,  fältsk.  II:  27. 

Örnsköld,    Pehr    Abraham,    emb.  I: 

508. 

Osterdam,    Abraham,  fältsk.  I:  285. 
III:  237—239. 

Österman,    Magnus    Gabriel,   läk.  I: 
507—510.     H:  210.     Hl:  247. 


the  Library  on  or  before  the  last  date 
stamped  below. 

A  fine  is  incurred  by  retaining  it 
beyond  the  spectfied  ttme. 

Please  return  p^romptly.